Det går i ett

 

63DFCD22-BFEB-498D-8B7C-1AEB6CC67D2E

 

Det är tidsbrist som orsakar bloggens glesa uppdateringar, det är inte så att inget händer här. Så är ju advent ovanligt kort nu när julafton infaller på en söndag. Vår jul är mysig och anspråkslös, och kräver inte särskilt besvärliga förberedelser, men det kan vara bra att komma ihåg att beställa julmat till exempel, och vid korta besök på stan tycker jag julstressen blir påtaglig och det känns väl tidigt för det. 

Stefan är borta längre perioder än vanligt denna advent, nio dagar i stöten. Att ta hand om hästarna och gården är inte särskilt komplicerat, men det är ganska tungt i längden när man ska hinna med snöskottning och annat. Flera dagar helt utan assistans kan förta arbetsglädjen också, och det vill jag verkligen undvika. När Stefan kommer hem blir det några dagar som fylls av extraarbeten av andra slag, den här gången blev det en hel del nödvändiga reparationer, plus att min pick up skulle in på verkstad och jag hade planerat in en resa till min syster som bor i föräldrahemmet. Det är drygt en timme dit, men vi har inte setts på ett år! Vi som har många stora djur att ta hand om har helt klart ont om tid. Vips hade de bråda dagarna gått, och nu är jag själv igen. Det var fullt upp ända tills resdags, nästa gång vi ses är det nästan jul. Det går i ett som vi säger här när göromålen avlöser varandra.

 

22A67784-CF27-4EE7-9309-E9347DBBCB5F

 

Sedan hör det till december att det är ganska svårt att ta vettiga kort på rörliga objekt utomhus i ständigt grynings- eller skymningsljus. Och när vi tränar unghästar tar vi nästan aldrig bilder då kroppsspråket inte tillför något i träningen, snarare tvärt om. Man kommer på i efterhand att man borde tagit en bild och då blir det bara något suddigt mot den vita snön. Jag får försöka kompensera lite under julhelgerna när vi har en längre period tillsammans här hemma. Har en del planer för flera av unghästarna under ”jullovet” eller vad vi ska kalla det.

 

0B2EB980-9AFC-42B4-995A-273832654CD6

Om man kisar och tittar nära ser man att Mistjev har en söt snömustach

 


Naturligt lat

 

Som kvinna och hästuppfödare händer det att jag får välmenta och goda råd helt utan att jag bett om det. Oftast handlar det om metoder att förse flockarna -som lever på lösdrift året om, med mat och vatten, och sedan omhändertagandet av det som kommer ut i andra änden, det vill säga mockning. De metoder vi använder oss av är utprovade och vidareutvecklade under flera år, de funkar bra och utformade för att ta minimalt av tid, energi och slitage. De som ger välmenta råd har svårt att tänka att det är någon större skillnad på 15 hästar än två, på fyra flockar istället för en, det har jag förstått. Dessutom verkar det sticka i ögonen hos en del vuxna karlar (de som oftast ger råd) att ett fruntimmer inte är rädd för att ta i, och att det kanske inte ens är tungt om man gör rätt! 

Det här inlägget kommer till då jag fick dryfta dessa tankar i ett personligt Facebookinlägg på söndagsförmiddagen. Jag drog mig till minnes en del av de råd jag fått och fnittrade en hel del medan jag bytte alla vattentunnor och packade allt hö. Maken är bortrest så jag styr skutan själv även över helgen. Det är lättare att jobba när man är på glatt humör, den saken är säker.

 

39FE76D7-2861-4B3C-B8E4-C9826A815792

Påse vs säck (och gårdsakitan Miko)

 

Till exempel har jag på fullt allvar fått det goda rådet att byta ut de stora hösäckarna mot ”IKEA-påsar”. Jag har i största mån försökt undvika påsar då jag -kanske lite överraskande avskyr att packa hö. Säckarna sväljer ohyggligt mycket mer än en påse, mängden innehåll beror givetvis på väder, vilken tid på dygnet det är, vilken flock som ska ha innehållet, men det som är lika varje dag är att jag fyller 15 eller 19 stora, gröna säckar. 

Hur mycket det skulle bli i påsar vill jag inte ens tänka mig in i, men troligtvis hade jag blivit intagen för psykisk vård på mindre än en vecka. Sedan är det så att jag är lat av naturen. Med trasslande höft och ett knä som låter som en maracas där jag pulsar runt med höga benlyft i hagarna går jag givetvis hellre en gång än sju. Särskilt med fyra hagar. Men senast för några veckor sedan fick jag också det goda rådet att byta ut mina två kubiksdunkar som används som höslädar i snön, mot en snöstyrare!

 

9AF1AB9D-6FFB-40E3-AB42-8C275C366D52

Snöstyrare vs kubiksdunk/hösläde

 

Ärligt talat vet jag inte vad det var tänkt att jag skulle få med mig i den lilla skyffeln. Släden rymmer ju som namnet avslöjar en kubik. Svårt att säga hur mycket hö det är, men jag får i alla fall plats med sex säckar, och den glider lätt på såväl nattfrost som snö. Enda gången det är tungt är när det kommit mycket nysnö då släden pga sin form spårar, och i lera förstås men det bekymret har vi inte nu.

Men jag tar råden med en nypa salt och försöker inte bli irriterad. Det kan nämligen framhärdas och motiveras ganska länge med de där råden, och då jag själv är nöjd med att jag/vi utarbetat det som funkar bra för oss så är min stubin lite kort på den biten. Ibland levereras råden med en hel del härskarteknik och ”lilla-gumman-attityd” också, men jag är inte sämre än att jag kan ge goda råd tillbaka om det kommer till det 😉

 

 


Advent

 

D8A5472C-8216-499B-B9A7-884BB91FAD06

Stjärnan lyser i stallets vrå

 

Första advent är först på söndag, men adventskalendern har 24 luckor, så då är det officiellt advent nu! Jag är så barnsligt förtjust i advent och jul och längtar varje november då tiden mellan vintertidsomställningen och advent kan vara väldigt mörk om det inte är bra väder och helst snö. Ärligt talat tjuvstartade jag redan förra helgen för med julafton på en söndag (fjärde advent) känns det som om jag snuvas på en hel veckas behövligt adventsmys.

 

9016E8F4-35C0-404A-835C-168759457C43

Mánadis’ Ruslan

 

Men vinterljus råder det ingen brist på, november har varit ganska bra ändå trots en osedvanligt blöt och lerig höst som ställt till det för många bönder, inte minst här i norr. Vi har snö nu i alla fall och kan inte klaga. Adventsmysigt, rent och fint. Snöskottning är väldigt bra motion för hela kroppen dessutom, man måste ju göra rätt för julmaten som väntar. 😉 Ljus den här tiden på året kan jag inte få nog av, så ut mot Vinterhagen på baksidan stallet får en ljusstake sprida adventsmys också.

 

4808F869-D218-448E-898C-D1DADCBD0EEF

Frost i fönstret gör bara att ljuset sprider sig bättre..

 


Vinterpyssel

 

Efter snö, regn och mer snö verkar vintern bestämt sig, så i hagarna och överallt annars i naturen är marken belagd med ett riktigt kompakt lager fruset snöslask med julvacker fluffsnö ovanpå. Det är tacksamt att slippa lera och mörker och istället kunna njuta av allt vinterljus nu när solen går ned så tidigt. Med snö blir det ju aldrig mörkt.

Den kompakta snön gör att hästarna inte lyckas gräva sig ned till gräs och rötter, och jag har förstått att hästar liksom älgar och renar behöver känna doft av det som finns under snön. Finns ett lager is närmast marken kommer inte dofterna igenom, och jag kan tänka mig att domesticerade hästar kanske blir lite latare, inte lika motiverade eftersom maten levereras i hö-form flera gånger om dagen.

I fjol hade vi halm. Gott om fräsch och fin havrehalm som kanske inte var så enkel att hantera alla gånger, men bra för hästarna att pyssla med. De har ju ett behov av att tugga och hålla på med något pyssel i hagen. I år blev vi och många andra utan halm på grund av det väldigt blöta vädret, så då får vi gå tillbaka till andra metoder, innan vi hade halm.

Vi brukar dra ut sly vilket uppskattats, men helst vill de ha träd, timmer, gammalt timmer eller gamla stubbar att gnaga på. I Vinterhagen finns några upplag av gammalt timmer, och i den hagen klarar sig stängselstolpar och vindskydd sig bäst från åverkan av basjkirtänder. Häromdagen tog jag itu med att förse de tre andra hagarna med lite uppsågat, gammalt men kompakt timmer. 

 

790D16BE-22F8-4176-88B5-431D2A0B9FB2

Francesca och Gasper undersöker bitleksakerna

 

CFDE9FBB-3CFC-47F9-99BA-61C1E88A013F

Cetzima uppskattar lite vinterpyssel

 

24B3BD6C-7441-4318-BA06-BEDC4B6B7978

..medan ungdomarna för tillfället var mest intresserade av fraktfordonet, vilket är en avkapad bit av en kubiksdunk. Den större delen används som praktisk hösläde vid middagsutfodringar.

 


Unghästar på bettet

 

A94562F6-BF1A-49AE-A6CB-31A5D00D7B26

 

Söndag morgon var det träningsdags för ungstona. Beroza som ska visas på sommarpremiering nästa år har haft huvudlag med bett flera gånger nu. Hon är så enkel att jobba med när hon nöjer sig med belöning i form av klappar och glada tillrop, verkligen samarbetsvillig och klipsk! 

Zeniya är en historia för sig, en lång historia som en dag ska få helt eget utrymme, men jag kan iallafall mycket förenklat beskriva henne som väldigt skygg mot främlingar samt ibland väldigt klaustrofobisk. Allt det skedde under transporten hit från Alsen till Trehörningen, när Zeniya endast var två månader gammal. Någonting lämnade henne traumatiserad, vi lastade i en fölunge i Jämtland och lastade ut en helt annan här på gården och allt med henne har därför tagit väldigt lång tid. Dock gör hon klockrena framsteg emellanåt och för varje gång ökar självförtroendet. Sist vår veterinär var ute i stoflocken klev Zeniya plötsligt fram till honom och stod kvar medan hon belönades med favoritgodiset alla kategorier, morot. Det har gått åtskilliga kilon morötter för att träna Zeniya, värt varenda ett!

Vi vet inte om det kommer gå att visa Zeniya som treåring, det får tiden utvisa. Inte lönt att åka till Wången med ett sto som inte låter sig bli mätt på höjden och bredden på grund av panikattack, men vi kommer förbereda henne i alla fall. Hon är mycket trevlig för oss att hålla på med för hon är intelligent och undviker gärna konflikter. Där liknar hon sin mamma Tova väldigt mycket. En bra egenskap som underlättar om man använder den rätt. Till exempel så är Zeniya en av två/tre hästar vi leder om vi flyttar hela flocken, och resten går lös. I nya hagen bränner de andra gärna iväg i galopp och bakutsparkar medan Zeniya lugnt och fint väntar på att släppas lös sist av alla.

 

E5B394BA-E854-41C5-8CC8-9322F0812389

 

I morse fick Zeniya prova bett och huvudlag för första gången. Hon har smått avundsjuk stått med när vi tränat Beroza och nu var det äntligen hennes tur. Även om det ser lite bökigt ut på bilderna så skötte hon sig galant! Man kunde verkligen inte tro att det var första gången och hon tog villigt emot novabettet flera gånger på raken.

 

10480470-3089-4F57-941C-0F0117DADFFA

 

När vi var färdiga med tvååringarna var det Elisjkas tur att bli ompysslad. Hennes långa, silkiga man hade för ovanlighetens skull tovat ihop i långa flätor på tre ställen, men det var snabbt åtgärdat. Sedan ville hon också prova att ha bett i munnen så då fick hon det. Hon var också duktig men väl ivrig och försökte äta upp bettet ena gången! Som vanligt var det svårt att ta kort på småttingarna, de vill ju vara så nära.

 

C00C98AB-BB9B-4DF0-9A64-AF5D7EF0C037

Här ville visst Galina vara med i bakgrunden också

 

6073061B-3670-48E4-9969-33BC7E46C6C4

Närbild på ettåriga Elisjka

 


Vitterflätor

 

04BC825A-92A9-4716-8F89-AFA09515F60E

 

Lokal folktro berikas av allehanda knytt, både onda och goda. Flest onda tror jag, de används för att skrämmas, fostra och skylla på. Här i Ångermanland har vi vittra att förhålla oss till, och de är inte att leka med. Det är till exempel helt omöjligt att bygga eller anlägga någonting över en vitterstig, det är samma fenomen som det man i Japan kallar för att bygga på drakens rygg. Vittra gillar hästar, och de försöker snärja, göra dem till sina och locka ned dem i underjorden genom att sätta konstfärdiga flätor i manen på dem nattetid. 

Egentligen är det så att gammal sommarpäls ligger kvar i hårbotten eller fastnar i manen, hästen kliar sig mot exempelvis ett träd eller vindskyddet. Manen och hårstråna korvar ihop sig och blir till flätor som kanske kliar och nyper så hästen kliar sig ännu mer. Vår första avelshingst kliade med fördel sin jättelånga man mot tallar han först gnagt av barken på vilket resulterade i att vitterflätorna dessutom var hopkittade med kåda! 

Efter snöovädret i fredags verkar det som om vittra behöver jättemånga hästar, kanske till snöröjning, vem vet? Vi har ägnat helgen bland annat åt att lösa upp dessa vitterflätor, och man får oftast dra och borsta hur mycket som helst för det är nog skönt att bli befriad från trasslet. Söndag förmiddag var vi i Gaspers flock i deras nya hage och borstade ut allas manar. Grått gryningsljus och snö, det blir inte så bra bilder då men här är några ändå.

 

1ECCC216-EDB6-4AFD-868D-E96D2B501EE0

 

B74C0F0D-9D7E-449B-A69B-344C7D031020

Nykammad!

 

A4210EAF-FBFA-4A8C-8456-8C6902546E44

 

55B6F3C1-E386-48C5-A46A-EB87494FABF1

 

436548B9-928D-491A-8D2D-F8EF1B0329C2

Nykammad Francesca får också vara med på suddig bild, och en rund och dräktig Cetzima i bakgrunden. Nykammad hon med.

 

 


Vintervatten, ett känsligt ämne

 

211719E9-436A-44B5-8E53-4279535BC7C8

 

Hästars tillgång till vatten i hagarna under vintern verkar vara ett känsligt ämne, även om jag inte förstår varför. Men det är dock så pass känsligt att diskussioner kan bli hetsiga från en del håll, och personligen har jag blivit ”avvännad” på Facebook efter att jag klargjort det faktum att upphettat vatten fryser snabbare än vanligt kallvatten. Så jag tänker enbart berätta hur vi gör och varför vi gör så.

För många år sedan hade jag ett varmblod inhyst i ett privatstall där ägarinnan inte gav hästarna vatten alls ute på vintern. Motiveringen var att ingen ger dem vatten i det vilda heller. Det jag tänkte men inte sa var att i det vilda skulle ingen ge dina halvblod hö heller, och fick de välja skulle de troligtvis välja att befinna sig någon annanstans än den steniga lilla vinterhagen. Jag var dock välkommen att förse min egen häst med vatten vilket jag gjorde varje dag. Min häst överlevde vintern och så gjorde de andra också. Men min tanke är att så länge jag ger hästarna hö och håller dem på begränsad yta, då vill jag också ge dem vatten. 

De två första (kalla, snöiga och blåsiga) vintrarna gav vi basjkirerna helt vanligt källvatten i 90-litersbalja. Det gick rätt bra, vi hade dessutom endast en enda flock att se över då. Med undantag när Adilliya föddes, då fick hon gå med sin mamma i egen hage februari-mars för att undvika att Tova blev dräktig för tidigt. Den stora nackdelen var att måsta se över tunnan ofta och slänga väldigt mycket vatten i frusen form.

Det positiva var att lära sig mycket om vatten och väder. Flera gånger om dagen slog vi lös is som fiskades upp med durkslag och slängdes. Endast en flock som sagt, och vatten fanns det obehindrat och gratis men ändå onödigt jobb. Och blåste det frös vattnet ända i botten medan det oftast enbart var ytis även vid mycket låga temperaturer bara det var vindstilla. Snö isolerade tunnan bra vid blåsväder.

 

D73D5562-CA41-4C24-ADEE-A98FB932508B

 

Efter andra vintern investerade vi i värmetunnor, och vi är nöjda med Granngårdens Isobar. Vi har en stor och tre små, och oftast har vi ju fyra flockar. Jag märker ingen skillnad på åtgång, men det är ju himla skönt att slippa jobbet med att slänga bort en massa is. De små tunnorna kan jag tycka är väl små, när solen börjar värma på vårvintern får jag ofta fylla på.

Jag påstår inte att vi gör det enda rätta, vi har hittat en lösning som passar oss och alla våra basjkirer. Hur man än gör själv så kan man ha några aspekter i åtanke:

Mycket vatten tar längre tid på sig att frysa än lite vatten, och vatten väger tyngst när det är +4˚C. Håll alltså tunnan full, använd gärna till plastunna och slå lös isen utifrån. Exempelvis med baksidan av en yxa eller en liten klubba mot utsidan av kärlet. Is expanderar, så slår man sönder isen uppifrån håller tunnan inte, den spricker och dessutom är all is på sidorna och i botten kvar. Emalj (badkar) och liknande skulle jag undvika.

Är det minusgrader och blåser bildas mer is i kärlet än om det enbart är kallt, så det kan vara en god idé att försöka läa vattentunnan vid blåst. Även lämna ett ”halvt lock” av is överst i tunnan, det skyddar också mot vindens kyleffekt.  

Upphettat/uppvärmt vatten fryser snabbare än vanligt kallvatten. Det har gått bra för oss att förse hästar med helt vanligt kallvatten under vintern men det kräver mer tillsyn och underhåll. Men krångla inte till det med varmvatten.

 

2DB3B10D-89E3-442D-9D7F-22B9DD1F77EA

Det här händer om man slänger upphettat vatten i en båge över sig en kall vinterdag. Man vill nog inte prova göra det med vanligt kallvatten direkt ur kranen.

 

 


Semlor och täckjackor

 

 

4B4CA805-BF3E-419F-A30A-23234122CAF6

Ruslan och Mistjev pudrade med nysnö på den täta pälsen

 

Plötsligt kom det mer snö! Oväntat och väldigt välkommet då det förelåg stor risk för ishalka i hagarna istället. Snön lägger sig på de täta och tjocka hårremmarna så basjkirerna liknar fluffiga semlor pudrade med florsocker.

 

FFF13930-AFDB-495E-89E3-CD37FC9FB190

Zeniya med snöpudrad rumpa

 

DE069194-5C84-4881-AE8B-126395009111

Svarta Firma i vit täckjacka

 

Alla hästar har förstås vindskydd och möjlighet att välja att skydda sig från väder och vind, men de väljer alla att stå ute och låta sig snöas över. Den täta pälsen fungerar som vaddet i täckjackan, borrar man ned fingrarna i pälsen känner man att skinnet är varmt som vanligt, men uppe på pälsen är det kallt så snön smälter inte utan blir ett täcke som bevarar värmen.

 

86784205-CC1F-4E17-BF2A-7B749118B147

Cetzima råkade skaka av sig halva täckjackan precis när jag tog kort

 

17530527-60DE-4B12-B291-37F1FBC0A6B8

Pavel och Mistjev har rejäla vinterrockar på sig

 

87AF6400-D7C8-4011-A42D-9AC8153D8E4B

 

Skulle man tvivla på att vintern anlänt är det bara att titta på vita Elisjka. På något märkligt sätt lyckas hon alltid hålla sig helt ren och nästan fläckfri i höstleriga hagar, hur hemska de än är. Men när snön lägger sig, då verkar hon på pin kiv själv lägga sig. I varje grisig fläck hon hittar i vindskyddet eller på dess veranda!

 

 


Äntligen snö!

 

0DA6204D-7B05-41FF-AD77-2FEA2C27650A

Fiona och Elisjka äter förmiddagshö

 

Äntligen kom snön. Litegrann i alla fall, så pass att det blir ljust och rent, humöret blir glatt, höslädarna går lätt och domherrarna lyser i flammande rött när de visslande flyger kring fröautomaterna. Mysigt och energigivande. I och för sig kom det mer snö ännu tidigare i fjol, och det vart inte vinter ändå, inte förrän i april, men man kan alltid hoppas att det får bli vinter nu. Denna måndag har vi söndag på grund av en dagsförskjutning innan helgen. Som vanligt på söndag jobbar vi effektivt och under förmiddagen togs stoflocken om hand med både pyssel och träning.

 

7533B732-ED61-492F-89B9-C1D98474F84A

 

Hästarna är också glada över snön. Trevligare än glansig is och knölig, hård lera

❄️

 


Farsdag

 

96CB68F2-7E5E-4B96-835C-02CE8DB1C551

Zenit och Zayats

 

Farsdag i dag, och vi gratulerar förstås pappa Zenit på dagen. Zayats är verkligen pappas flicka och hon verkar bli en ljusare variant av sin far. Nästa år hoppas jag vi kan fira två pappor, men än så länge får Zenit all ära.

 

5C3EADB5-B8D8-4541-8A0C-AA8ECFBA6013

Här kom mamma Tova med på ett hörn också

 



RSS
Besökare idag: 0
Denna månad: 344
Totalt: 108785
tisdag
12
december
Alexander, Alexis

2017
Vecka 50
«december 2017»
tiontofr
010203
04050607080910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Senaste inlägg
Det går i ett
Naturligt lat
Advent
Vinterpyssel
Unghästar på bettet
Vitterflätor
Vintervatten, ett känsligt ämne
Semlor och täckjackor
Äntligen snö!
Farsdag

Senast kommenterade
Naturligt lat
Farsdag
Bestämda åsikter
Hjärtevärmande
Snabbvisit
Vårhagar på hösten
Leonid flyttar hemifrån
Världens gladaste basjkir
Vilodagen, veckans mest produktiva dag
Halt häst och bokad häst

Arkiv
2017
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011