Sordinstämning

 

image

Mistjev och Pavel agerar naturvårdare och putsar ned den obebodda sjukhagen.

 

Livet går förstås vidare, men den sorgliga händelsen med Hinica och hennes föl har kommit ikapp och lagt sordin över stämningen. Dessutom har jag fått en smäll i revbenen som gör det svårare att jobba och som lök på laxen har Ruslans sår gått upp lite, så emellanåt får han och Leonid stå inne, vilket de verkar uppskatta. Men det blir förstås mer att göra när de är inne, så vi hoppas skadan går ihop och läker fort. Prognosen ser god ut.

Känns som om vi tappat en hel månad den här sommaren, och känner viss stress över allt som ska hinnas innan vintern. Postskörden är inte uppmuntrande heller, var och varannan gång är det något från veterinärerna, det hade varit roligare att bygga ut vindskydd för pengarna. Så det saknas både lust och roliga händelser att förgylla bloggen med för tillfället.

Vi hänvisar till instagram och hashtaggarna # basjkir, manadisvildhäst, livetsomhästbonde, pappazenit, horsesmadeinsweden och svenskahästavelsförbundet, samt Mánadis' Vildhäst AB:s facebooksida där det emellanåt ramlar in någon bild. Så hoppas vi på en ljus och fin (lång) höst med gladare händelser.

 

image

Mánadis' Pavel, fem år.

❤️

 


Ta igen förlorad stalltid

 

image

Inboxad Elisjka

 

Vissa saker behöver vi stallet till. Vi kan verka hovar utomhus, och ofta gör vi det, men för att spara de dyra verktygen och för att många av våra basjkirer känner sig mer bekväma med att verkas inomhus tar vi gärna in de vi kan. Också när det kommer till att träna föl och unghästar är stallet väldigt bra att ha, inte minst för att förbereda dem för framtiden med veterinärbesök, eller att de kanske ska flytta eller åka på premiering. Stallet ska vara ett trevligt ställe att besöka och nu har vi en månad att ta igen då stallet var stängt för övriga hästar under den 35 dagar långa boxvilan.

Tindra och Milyj fick gå in och vistas i box under några timmar på lördagen. Det var som sagt över en månad sen, och det är rätt lång tid för ett tre månaders föl. Det var inga problem alls, Milyj följde så snällt med, och det var trevligt för bägge två därinne.

På söndagen tog vi in dem igen och Tindra fick bakhovarna verkade. Sen var det dags att ta på Milyj grimma, för den träningen har vi kört fast i utomhus och det var tydligt att det skulle göra med skada än nytta att fortsätta traggla på. Milyj är väldigt lik storebror Leonid i samma ålder, de är svåra att berömma och kan reagera kraftigt när man begär något av dem, för att i nästa stund vara väldigt tillmötesgående när de förstod vad det var vi ville de skulle göra. 

Det är svårt att ha en plan när det gäller föl, de vet ju inte vad som förväntas av dem, så man får helt enkelt utnyttja tillfällena som ges. Här vart det så att jag -utan att hon märkte det, satte fast en halsring på Milyj medan hon diade. Sedan lyckades vi faktiskt få på grimman väldigt bra när hon inte hade något val än att stå fast. Det fanns förstås en viss risk att skrämma fölet för både grimma, stallvistelse, boxlivet och människan som företeelse, men det som hände när grimman var på var att Milyj ställde sig och åt! Livrädda småhästar brukar kunna bli väldigt lösa i magen, och en vettskrämd häst äter definitivt inte.

 

image

 

När vi var färdiga fick de gå tillbaka till sin hage för fortsatt grimma-träning för Milyj utomhus, och under tiden fick de fyra stona gå in i var sin box. De blev väldigt glada över att få gå in ett tag. Elisjka och Beroza fick hovvård och de var väldigt duktiga, särskilt ettåriga Elisjka som verkar ha ett balanssinne utöver det vanliga. Och vad gäller Milyj och den fortsatta träningen ute så verkade hon inte det minsta bitter mot oss utan var tvärt om väldigt medgörlig.

 

image

 

image

Karakteristiska dubbelvirvlar i pannan.

 

image

Mistjevs och Odessas halvsyster Beroza.

 

image

Om Beroza inte flyttat från oss ska hon visas på Wången om ett år, så det är lika bra att börja med förberedelser som mätsticka och måttband.

 

 


Läkningsprocessen i bilder

 

image

God morgon ute i hagen!

 

Nu kan jag visa Ruslans läkningsprocess i en serie bilder. Den som är kräsmagad bör kanske undvika de två första bilderna som är från dagen skadan upptäcktes, men serien blir ju allt roligare med tiden så för jämförelsens skull kan man försöka se allt. Vi, de behandlande veterinärerna och några som varit med om liknande skador har varit imponerade över Ruslans mycket goda läkkött. Många får stå i flera månader, Ruslan fick gå ut efter 35 dagar vilket kan ses som ett mindre mirakel med tanke på att skadan först såg omfattande ut.

Jag missade att fota vid ett par tillfällen, men jag är rätt säker på att jag fått till det rätt med datum och bilder. Efter ett dygn ute sitter såret ihop, och vi smörjer bara med en salva med zink för att skydda och mjukgöra. Första timmarna ute bör ha varit onödigt stor påfrestning på skadan då Ruslan och Leonid var så stökiga i minimal hage, det blev mycket lugnare när de fick gå tillbaka till gamla kompisarna i Hemmahagen.

 

Här kommer alla bilder på skadan:

 

image

Den här bilden tog Stefan när han upptäckte skadan morgonen 7 juli

 

image

7 juli, dag noll. Såret är rengjort, går ej att sys utan Ruslan får ett bandage.

Bandaget byttes dag tre, måndag 10 juli, glömde ta kort.

 

image

Sjätte dagen, torsdag 13 juli

 

image

Dag tio

Dag 14 lade veterinären om sista gången och det var synd jag glömde ta kort. Från och med nu skulle vi själva sköta bandageombytena.

 

image

Dag 18

 

image

Dag 21, och nu har det hänt saker:

 

image 

På insidan har sårkanterna mötts!

 

Två bilder från dag 24:

image

 

 

image

 

Det är rätt dålig kvalité på bilderna pga dåligt ljus. Man kan tro det är lite sämre än tidigare då det ser så rött ut, men tvärt om faktiskt. Att det är rött betyder tydligen att läkningen går fort just då, för såhär ser det ut tre dagar senare:

 

image

Dag 27 och nästan läkt.

 

 

image

Dag 31, precis en månad efter skadan, veterinären besiktigar skadan och lägger om en sista gång. Den röda fläcken är en sårskorpa.

 

image

Dag 34 och bandaget åker av sista gången. Zinksalva på och en sista natt i box.

 

 

Nu hoppas vi skadan håller ihop. I höst blir Ruslan valack och kommer vara till salu. Vi har inget behov av ännu en hingst, och det verkar inte som om någon annan vill avla på honom heller, så då får han bli en trevlig ridponny istället. För närvarande kategori C och vi hoppas han inte blir större än så. Det duger gott med så mycket snäll och busig häst i en liten, behändig men stark kropp.

 

 


Släpp hästarna fria

 

image

Fri efter 35 dagar i box

 

På torsdag eftermiddag avlägsnade vi det sista av Ruslans alla bandage sedan 7 juli då han och kompisen Leonid ställdes in för boxvila. Veterinären hade en del goda idéer sist hon var hit och kollade skadan, i måndags. Det vore bra med lugna promenader i skritt, en liten sjukhage där de kunde skritta omkring, ha det bra och njuta av friheten. Ja, det låter onekligen bra, men en treårig hingst och en tvåårig valack som har 35 dagar att ta igen vill inte hålla med.

Det var både häftigt och läskigt att komma ut i solljuset. Eftersom Leonid är lägre i rang och Ruslan hade väldigt mycket uppdämt såg han det för bäst att puckla på Leonid när han fick tillfälle. Sjukhagen kände de sig inte det minsta hemma i, trots grönt gräs och litet hus för två. Med veranda! Efter ett par timmar rusade de runt i snäva åttor och bråkade mer än åt, och Ruslan var genomsvettig, så vi tog in dem igen. Inte så förvånande tyckte de att det var riktigt skönt att vara tillbaka i sina trygga pojkrum.

 

image

 

Emellanåt stod de så pass still att det gick att ta kort, men allt oftare såg det ut såhär:

 

image

 

Då jag gärna vill lyda veterinärers ordinationer -även om jag anpassar dem till mina och hästarnas förutsättningar, var planen att släppa ut dem igen efter lunch. Skulle det bli samma visa kunde vi ta in dem över natten, eller kanske Ruslan kunde tänka sig att gå i sjukhagen helt själv? Nja, troligtvis inte alls. Nä, de saknar ju sin gamla sammansättning, flocken om fyra med en tydlig moderator i Mistjev som uppskattar lugn och ro. Sagt och gjort, helt mot veterinärens ordination släppte vi in dem i välbekanta Hemmahagen till sina kompisar, och då blev det ordning och reda minsann.

 

image

 

image

 

image

 

Givetvis skulle de hälsa och bekräfta gamla rangordningar, men det var fort gjort. Det var som om Pavel och Mistjev väntat på Leonid och Ruslan i 3.5 timmar, inte 35 dygn. Hej! Du äter där. Nej där sa jag! Kan du klia mig? Där? Ja, och där tack. Det var betydligt mer lugn och ro än lilla, lyxiga sjukhagen där allt det viktigaste saknades, flocken med tydlig vägledning.

 

image

Omusklad och med några extrakilon runt magen, men hel, frisk och tillbaka där han hör hemma.

 

image

..och nu kan han alltid smaka lite på Leonid, inte bara prata genom gallret.

 

 


Dubbel sorg

 

Mistjev

Resultatet av en lyckad födsel, Hinica och Mistjev, maj 2012

 

Som uppfödare är man medveten om att det kan gå fel någon gång. Ju fler problemfria fölningar man upplever, desto närmare kommer den första som inte går bra alls. Här hände det på onsdag 9 augusti.

En rådig sommargranne knackade på dörren mitt i frukostkaffet och meddelade att Hinica var igång att föla. Då jag sett henne en timme tidigare tänkte jag inte mer än att det skulle bli roligt att bevittna ännu en av hennes fölningar. Hinica fölar snabbt och relativt lätt, därför förstod jag snart att något var fel. Fölet som nyss visat tydliga livstecken tog en sista rosslande suck och dog då den satt fast i sin mamma. Fast med ett bakben mot hennes bäcken.

 

22

Nästa lyckade fölning, Odessa föddes under ett födelsedagsfirande i maj 2013

 

Veterinär tillkallades omgående, fick förstås prata med jouren först då det var före kontorstid. Ordinarie veterinär skulle åka ut kl åtta. Hinica blev snabbt medtagen, låg ned och varken orkade eller ville ta sig upp. Som tur är hade jag med mig en hästkunnig sommargäst med viss erfarenhet av uppfödning, och hon mobiliserade flera ur sin familj som inte tvekade att hjälpa till. Den ordinarie veterinären ringde när hon var på väg och begärde något för mig totalt oväntat.

"Har du hämtat kniv och skurit över fölet?" frågade hon. "Ursäkta jag hörde inte" svarade jag. Hon fick upprepa sig flera gånger, och jag frågade om hon menade skära av fölet. "Ja, skära över fölet!". Jag blev paff och undrade om jag skulle skära av hinnor eller annat innan jag till slut frågade om jag skulle stycka fölet där det satt i mamman. Då blev tonen ganska hetsk, visste jag inte om att det var så man gjorde? Skar av kroppen och tryckte in resten i stoet, och hon fick inte krysta. Dessutom borde jourveterinären talat om det för mig, för det är så man gör.

Hur borta eller medgörlig Hinica än skulle vara har jag svårt att se hur någon med kniv skulle kunna dela en fullgången fölkropp med kniv över ryggrad, revben etc. Veterinärens arbetsorder gjorde mig både bestört, och i situationen upprörd. Och krystade gjorde Hinica hela tiden, till och med efter dubbla epiduralbedövningar, när fölkroppen var itusågad (inte skuren givetvis) och inte gick att trycka in. Efter insatser från både veterinärer -det kom en till som åkte efter hon bl.a. sett till att Hinica fick dropp, och hjälpsamma grannar lyftes kroppen ut, och när tredje och sista biten kom ut kunde jag konstatera att det var en vit hingst med fyra vita hovar och bruna ögon.

 

Föl1

Även Beroza föddes snabbt och lätt, juni 2015

 

Hinica var mycket medtagen. Hon orkade inte ta sig upp och blev allt svagare, så efter en flera timmar lång insats från veterinär och grannar -som även såg till att jag fick sköta om de andra hästarna och få i mig lite näring, ringde jag upp Stefan för höra om det var dags att ta beslutet. På eftermiddagen fick Hinica somna in i hagen, och vår fina drottning följde sin vita lilla prins till de evigt gröna ängarna.

 

Utflykt5

 

Inte bara dubbel sorg och en förlorad arbetsdag att ta igen. Hinica var en av de första vi köpte till verksamheten, jag blev förälskad i henne första gången jag såg henne bland de andra basjkirerna hos Gideå BasjkirHästar i januari 2010. Hon har gett mig sådant stöd, sådan energi, så vackra och modiga föl. Hinica var verkligen Mánadis' första-dam, en sann drottning och flockledare. Hon läste av mig på en gång och tröstade hon mig vek hon inte från min sida förrän "man var klar". När vårt första föl Adilliya föddes en kall och snöig januarikväll stod Hinica tätt bakom mig i timmar och läade från snö och vind medan jag övervakade mor och föl, djupt orolig för att något skulle gå fel. Det gjorde det inte, inte då.

Såhär i efterhand tar jag med mig erfarenheten. Att man i någon mån klandrar sig själv är nästan oundvikligt, och om det går fel igen ska jag inte tveka att ringa någon av de privatpraktiserande veterinärer jag känner till. Distriktarna ringer kollegor hela tiden under svåra eller komplicerade fall, varför ska då inte jag som uppfödare ringa för att be någon veterinär om råd? En som känner till min verksamhet, vilka resurser som finns och hur jag jobbar? Hinica lär mig saker även när hon är borta och det kommer hon nog fortsätta göra.

 

image

Slutet på november 2013, ovanför Gideälven

 

Tack för allt fina Hinica. På slutet försökte jag skänka tillbaka all den energi du så frikostigt bjudit på under våra sju år tillsammans, men du verkade tycka jag behövde den själv. Du har lämnat oss i stor sorg och saknad men är i strålande ljust minne bevarad.

 

Hinica av Basta

2/6 2004 - 9/8 2017

❤️

 


Slut på semestern

 

Nej, här vart det ingen semester i år heller. Tvärt om har det varit ovanligt mycket att göra, väldigt långa arbetsdagar utan raster, men nu anar vi ljuset i slutet av tunneln. Någon som däremot fått njuta av fyra veckors härlig semester i södra Jämtland är Odessa! Jag har varit riktigt avundsjuk kan jag meddela, men nu är Odessas semester över och hon ska åter sättas igång och fortsätta sin utbildning.

 

image

 

Jag vill påminna om att Odessa är till salu. Än har det inte klickat med någon spekulant, så hon söker fortfarande rätt hem. Här i Trehörningen har vi ingen möjlighet för provridning, så det är bara att passa på medan hon befinner sig utanför Bispgården.

 


Mikrokosmos

 

image

 

I november varje år träffas jorden av ett meteoritregn som gör att man kan se massvis av stjärnfall om man bor på rätt ställe (vilket jag inte gör) och förutsättningarna är de rätta. Då det verkar som om meteoriterna utgår från stjärnbilden Lejonet har de fått benämningen Leoniderna. I stallet verkar vår Leonid skapat sig ett eget mikrokosmos.

Medan Ruslans box förefaller vara en cell med begränsad utsikt där man äter, vilar, sover och går på toaletten verkar Leonids box vara en liten lägenhet, ett hem med tydliga rum där han rör sig bekvämt och hemtamt. Särskilt tydligt är det på morgonen när jag flyttar över de två till sina dagboxar.

 

image

God morgon!

 

Då Leonid är spinkig och mest bara vuxit på höjden har vi tagit tillfället i akt att göda upp honom till en trevligare rondör än det spjälstaket han tidigare liknade. Som en del i kosten är Grovpellets och kornkross som varje morgon väntar i krubban. Leonid följer mig med förväntan när jag ställer iordning det sista i dagboxarna och börjar tugga för att bilda saliv redan när jag tar på honom grimman. Vid krubban väntar han artigt på att jag tar av grimman innan han börjar äta. Sedan startar den procedur han följer varje morgon.

Han äter lite ur krubban, går och dricker lite, äter lite ur krubban, går på toaletten och kissar (jag mockar samtidigt, och en del hästar, särskilt föl och unga, reagerar instinktivt med att kissa när de känner urinlukt), sköljer munnen i vattenhinken. Äter sista ur krubban, sköljer munnen, slickar lite på saltstenen, äter lite hö, går och dricker lite, äter lite mer hö.. Och när han anser sig klar lägger han sig oftast att vila ett tag.

Leonid traskar runt där i sin lilla lägenhet och verkar så nöjd. Han välkomnar en när man ska pyssla om, flytta över till andra boxen eller endast sitta och hålla honom sällskap ett tag. Jag är imponerad över hur tvååringen funnit sig tillrätta med inomhuslivet, medan Ruslan mer verkar fogat sig i sitt tillfälliga öde och "sitter av tiden".

 

image

Välkommen hem till mig! Stig på för all del.

 

image

Leonid har de vänligaste ögonen och vill gärna vara nära.

 

 


Säg det med bilder

 

image

Underbara ettåringen Elisjka får inleda söndagens bildkavalkad.

 

En väldigt produktiv jobbarsöndag går mot sitt slut, och jag tog mig i kragen för att mobilfota  för att dela med av vår fina helg. Ruslans skada som medför två installade hästar på heltid, nyanlända Fiona och ett par andra händelser har gjort att dagarna gått åt till att upprätthålla inarbetade- och skapa nya rutiner under den tid de flesta har sina hästar på bete och njuter av lite välförtjänt ledighet. Inte här. Det går nästan lika mycket hö som på vintern, en beteshage står obetad i väntan på en flock som dröjer och emellanåt vet jag knappt vad jag gjort eller hur det gick till, men dagarna går fasligt fort i alla fall. Alltid något. Men i helgen släppte det och äntligen fick vi något vettigt gjort. Vi kunde faktiskt ägna oss åt hästarna, inte bara sköta om dem och hålla igång ruljangsen. 

Till exempel har vi haft tid för att förbereda Milyj för hennes och mammas flytt till Norrbotten. Vi hade verkligen behövt stallet för att träna bättre och mer, men det är ju envist fullbokat och abonnerat sedan 7 juli av en skadad hingst och hans kompis. Vissa saker är svårare att träna utanför boxen, men det går bara man har gott om tid. Jag ville så gärna ta kort av Milyjs ben, för fölpälsen har släppt helt där och hon är väldigt randig och vacker, men det var för dåliga ljusförhållanden (för vackert väder).

Det är märkligt med Milyj, hon är så otroligt söt, smäcker och gullig, men blir sällan bra på bild. Ta fram en kamera och hon blir trött, vindögd och enörad. Ta bort den och hon blir sagohäst igen. Den här bilden är väldigt talande, och jag tog med den mest för att visa att hon och mamma går i en ganska rolig hage indelad i två rum så att säga. Här är skogsrummet bakom undantagshuset där de får frukost, lunch och middag nu när de inte går på bete längre. 

 

image

"En kamera nu igen?"

 

Men det är ju bra att vi har tre katter som gärna hjälper till när vi tränar hästar ute. När husse bytte vattentunnan i hagens gårdsrum var Sot med och bistod som levande kuliss när jag ville fota Milyj (dock inte benens vackra ränder) och se vad bra det blev!

 

image

 

"En katt! Igen! 😀"

 

image

 

***

 

image

"En kamera! Hej matte, vill du klia mig och kramas en stund?"

 

Då är det enklare att få till fina bilder på lilla Zayats, som i verkligheten är av en lite grövre eller mer slätstruken modell än Milyj. Inget dåligt med det, jag ser både Adilliya och Maronya i henne. Eller enkelt och enkelt.. Hon är otroligt mysig och social så helt enkelt är det inte att få bra bilder, man får liksom passa på att skjuta när tillfälle ges. Och vad gäller randiga ben är Zayats verkligen zebralik. All ljus fölpäls har inte släppt än, men ränderna är imponerande.

 

image

Frambenen.

 

image

Bakbenen har ränder långt upp på insidan.

 

image

 

Det var som jag nämnde inte helt lätt att fota ränderna. Här har jag lurat henne och sprang runt Hinica för att få till en bild på alla fyra ben samtidigt. All ljus fölpäls har som sagt inte släppt än.

 

Avslutar med en bild på vårt fina nytillskott Fiona:

 

image

 

Fiona verkar vara en go och fin tjej, och vi ägnar tiden åt att lära känna varandra. Hoppas hon går i brunst snart så vi kan introducera henne för Zenit.

 


Uppdatering om läkningen

 

image

Lila proffsbandage inför helgen. Resten av bilderna är på (det som är kvar av) såret.

 

Fredag och dags för veckans andra och sista omläggning av Ruslans sår. Han är ordinerad fortsatt boxvila tills alla sårkanterna mötts upp, och med tanke på hur lång bit det var kvar i tisdags -även om såret var jättefint, tänkte jag att det nog tar tid. Så det gamla omslaget avlägsnades och för varje varv konstaterade jag att allt var torrt. Det var bara kompressen närmast såret (över honungssalvan) som naturligt nog var fastkletad. Men under den, tadaaa:

 

image

 

Ser ju rätt bra ut vid första anblicken. Så böjde jag mig in under Ruslan för att se insidan, och då blev jag riktigt, riktigt glad.

 

image

 

I tisdags var sårkanterna lika långt ifrån varandra på insidan som på utsidan, och har man sett på tusan. Sårkanterna sammanträder med framgång!

😀

 


Ruslanrapport

 

image

Grönt är skönt!

 

Nu var det dags för mig att byta omslaget själv på Ruslans skada. Veterinärerna har sederat honom varje gång och det har jag förstås inte möjlighet till även om jag velat så jag hoppades på en för dagen snäll liten häst som lät sig mutas med en påse gräs. Det funkade väldigt bra, han flyttade sig endast en gång och det var för att ställa sig mot väggen så jag kunde röra mig ut och in genom den vidöppna boxdörren enklare.

 

image

Klok och snäll.

 

Lite läskigt var det när jag började dra bort det självhäftande bandaget men sen brydde han sig föga, rörde inte en min när såret sprutades rent med natriumklorid. Det enda som var lite knepigt var den sterila honungssalvan som ska på för den doftade visst väldigt gott! Godare än gräs, men han lät mig fortsätta och vips var nytt omslag på plats. Mina bandage är inte lika kraftiga som de veterinärerna har (men jag köpte sådana på Apoteket när jag hämtade ut antiinflammatoriskt) men jag hoppas det gröna sitter kvar tills nästa byte ändå.

 

image

Såret på tisdag morgon, det gula är rester av honungssalva.

 

Skadan verkar läkt ihop bra, inga öppna kanter alls nu, ingen svullnad, ingen värme. Rötmånaden pågår, det har jag förstås i bakhuvudet men det ska säkert gå bra ändå. När jag byter tar jag kort som skickas till Distriktarna, så kommer de säga till när Ruslan och hans sällskap Leonid kan slippa stallet. Men de är fortsatt väldigt duktiga även om jag önskar att jag kunde komma ihåg spärren till Ruslans boxdörr varenda gång jag stänger dörren. Tre gånger har han varit ut nu pga slarv, men han har aldrig ställt till någon skada och har alltid gått tillbaka själv på en gång han blir påkommen med mulen i någon annans höpåse i stallgången. 

 



RSS
Besökare idag: 9
Denna månad: 1136
Totalt: 104376
måndag
21
augusti
Jon, Jonna

2017
Vecka 34