Knappt en lugn stund

 

F1FF26BD-A9DE-43F5-9C66-9F673468E949

Söt linslus.

 

Det är så otroligt mycket energi i Milyj, och är det inte så att hon äter eller sover så är det liv och rörelse precis hela tiden. De andra går helst längst upptrampade stigar, och det kanske även Milyj föredrar men är någon ivägen eller att det går för långsamt plumsar hon lika gärna fram genom snön med samma iver. Det har gjort att de andra rört sig mycket mer än de skulle gjort annars, för Milyj tvekar inte att bege sig ut på upptäcktsfärd i snön och de andra hänger ofta på. Milyj är ännu lägst i rang, och de andra vill inte unna henne att kanske hitta något roligt eller ätbart utan ser till att följa med och hålla henne under uppsikt.

 

AD4B837C-F323-4BEE-8D50-9A06E975C36D

Hon har ett otroligt rikt minspel.

 

EC42AE83-D7A1-4DF8-9035-D7F9FA06D409

Även Milyjs mule rör sig nästan konstant..

 

DB49F8CC-29DD-437E-ADC5-516AB3004423

..så på många bilder blir det lustiga miner.

 

EB72D53C-5D4F-45CA-A199-D683807DB128

 

Det är tur hon får gå med en jämnårig halvsyster. Zayats har inte samma kvantitet outtömlig energi, men två jämnåriga kamrater leker ändå i större mån på samma villkor. Som Zayats ställer upp och virvlar runt i yster lek hade inte en äldre lekkamrat gjort på samma vis. Det är en fröjd att se dem springa ikapp, leka kull, brottas och sedan ligga och vila bredvid varandra i snön.

 

9B103345-FA22-4764-A309-551E1B11A1FB

De är både olika och lika de två.

 

637329B1-4777-4A6E-9A40-1DA5F0EDEB83

I bakgrunden står Zayats och två år äldre helsyster Zeniya.

 

I vår kommer Milyj bli till salu, och vi säljer henne till någon som vill förvalta hennes energi. Hennes outtröttliga iver kommer troligtvis dämpas i takt med att hon blir äldre och mognar, och hon har inga problem att hålla sig lugn och still när vi håller på med henne, till exempel är hon väldigt enkel att verka hovarna på, både i stallet eller ute i hagen med de andra. Trots att hon är väldigt smäcker för att vara basjkir tror jag att Milyj skulle bli en bra körhäst. Hon tar sig fram överallt, är orädd, har inga problem att lämna flocken och det vore nog nyttigt för henne att lära sig använda all energi till något vettigt, och en körhäst kan man börja använda lite tidigare. En ung ridhäst måste få tid att växa till sig. Och omväxlande arbete för hästen är alltid bra, man kan förstås köra ridhästar och rida körhästar också.

 

FD3939E4-F3E7-412C-9E9B-BF36D860C0E8

 

Den som är intresserad får hålla ögonen öppna efter annons längre fram i år. Det kommer finnas krav på att hon visas som treåring för möjlighet att erhålla avelsdiplom, men det är bara roligt att visa häst för hand, och Milyj är ju redan både berest och välhanterad så en god grund för en fin och användbar basjkir är redan lagd. Vi ser också att Milyj hamnar i ett långvarigt förstahem då hon redan flyttat väl mycket för sin ringa ålder. Vem än den lyckliga blir kommer den i alla fall få ett riktigt livligt lyckopiller som kompis.

 


Arbetsglädje

 

Fjolårets två föl är synnerligen trevliga att jobba med. Bägge är vänliga och samarbetsvilliga, aldrig något krångel och de kommer genast fram när man går ut med grimman, till och med fast man precis lagt ut hö. De är gärna med mig och följer med utan protest, och håller sig på fint avstånd bakom ledaren (jag alltså). Stefan fick försöka ta några bilder av mig och Deana på söndagsförmiddagen:

 

DD06083E-6E36-444A-870E-1023174F2098

Här går vi iväg från mamma Cetzima.

 

FEE5873B-E231-47FB-8C75-CFD20A871B17

Följer snällt och fint.

 

18A9CB63-B277-4475-B9F9-E459E2199059

Här bjuder jag in Deana till min zon.

 

3CD30FAC-6705-4E98-BE99-86C986FE5D81

Borstar lite, hon är så himla mysig och vill gärna mulpussas..

 

75A84402-7882-4A4E-9695-3515358156CA

..och blåsa varm luft på mig. Försöker aldrig klia tillbaka.

 

D53807DE-4DB5-4C22-A6FF-88CD4E972EA0

Vi gjorde bara några enkla ledövningar, det är ju inte lönt att tjata på ett så duktigt föl.

 

CFE1D902-60D1-4BDE-A351-6D403B76D50C

Efter promenad längst Vinterhagens stigar lämnade jag henne där jag hämtade henne, tillbaka hos mamma.

 

78769C59-954C-4CC3-87E1-5DFE2A91E5B9

Det här är äkta arbetsglädje, både från mig och Deana. Man kan vara glad i en dammig och hösmutsig jacka också..

 


Alla Hjärtans Dag

 

 

8B007515-5BC4-482C-94FF-B15CF6F096B0

 

Vänliga veckan och Valentindagen, och det är numer tradition att Pavel med sin fina hjärtemule får stå som modell när vi önskar en vänskaplig, extra kärleksfull och fin hjärtedag. Det var så lustigt när Elisjka blev nyfiken, hon ser ut som en linslus som flinar upp sig i bakgrunden så den bilden får också vara med:

 

966FF7BA-97F4-49A7-BAC0-5C24AEBF1920

 

❤️

 


Risk för smitta via amma?

 

Sedan några veckor är verksamheten fri från abortvirussmitta, och efter alla rubriker på sista tiden tänker jag att vi trots allt varit lyckligt lottade. Vi hade ju inte den fruktansvärda, neurologiska varianten som nu drabbat så många, och dessutom är våra dräktiga ston inte i samma fas. Det var bara Francesca som var högdräktig. Vi väntar inget föl förrän tidigast i maj, många som håller på med avel har stona dräktiga så alla ska föla samma period (vår/försommar), och då är oron givetvis mycket större och de rekommendationer man får från SVA av helt annan karaktär. 

 
Med utbrotten av den neurologiska smittan, ofta med dödlig utgång, så ser man hur ekvint herpesvirus drabbar alla sorters hästar (föl smittas inte av den neurologiska varianten), och då har även de som inte har några kunskaper om avel förstått att EHV inte är en venerisk sjukdom utan det är främst en luftburen smitta. Och även människor hjälper oanat till att sprida med sina kläder, händer eller att de är oförsiktiga med exempelvis foderhinkar, borstar och annat. Stallinredning och strö kan också smitta.
 
 
Odessa och Gagarin
 
 
När man har stuteriverksamhet är man medveten om hur vanligt det är att abortvirus ligger latent hos en stor andel hästar och man är förstås orolig över att drabbas, och jag tänkte skriva om mina egna tankar kring amma eftersom vi fick ta ett sådant beslut i våras när Tova förblödde pga framfall efter Tuchkin föddes. Ingen sjukdom alltså, utan en rent fysisk orsak då livmodern lossnade.
 
Om ett föl dör inom några dagar efter födsel finns starka orsaker att misstänka abortvirus. Att ta emot en amma som bär på smittan gör kanske mindre för den som har ett fåtal hobbyhästar, ett enda föl som tappat sin mamma, inte har några andra dräktiga ston, inte har några ambitioner att avla i framtiden, inte tävlar etc. Det är trots allt naturligt och mycket bättre för ett föl att dia och bli uppfostrad av ett sto än att människor ska ta hand om det. Ofta blir det arrangemanget helt fel, det finns många exempel på det, och då tvingas man kanske avliva fölet ändå när det vuxit upp till en stor häst som blivit ”knäpp i huvudet”.
 
Hade vi ändå tagit emot en amma (enligt vår filosofi kommer stoet till fölet, vi skulle inte  skjutsa runt fölet till olika ston, men många finner det mer praktiskt och jag har förståelse för det) hade jag krävt provtagning för att veta orsaken till att ammans föl dog, förutsatt att det inte var genom olycka eller annan tydlig orsak. Skulle orsaken vara EHV är det samma isoleringstid som i andra fall innan hon anses fri från smitta.
 
 
4CEB8835-4554-4EC9-B173-9C43754B8A23
 
 
Jag kunde välja att föda upp Tuchkin på stomjölksersättning och låta Fiona ta hand om honom, för jag har ju många hästar. Han fick så småningom gå i en rätt stor stoflock där han blev uppfostrad på hästars vis. Visst blev han väl fäst vid mig (särskilt som vi saknade hage från början pga enorma snömängder och fick hålla de två inne mest hela tiden), men stona gjorde häst av Tuchkin och jag gav honom mat. Inte så mycket mer, jag tog avstånd så mycket jag kunde. Han lärde sig fort att låta mig vara ifred när jag mockade hagen till exempel. Inte alla har den lyxen, så jag förstår att man väljer amma. Man BÖR välja amma om man kan, men det verkar som om att jag hade tur när jag tog beslutet. Det är för tidigt att säga än, men Tuchkin verkar än så länge vara ett fullt normalt basjkirföl. Mer hanterad än de tidigare och mer kelsjuk, men inga olater.
 
Har man dräktiga ston eller av andra orsaker är orolig över abortvirus så tycker jag att man bör tänka sig för innan man tar emot amma, och den som har stoet vars föl dött borde undanröja alla tvivel kring abortvirus innan man bjuder ut henne som amma. Det är min personliga åsikt. När ett föl dör får stoägaren troligtvis upplysning om det, så man ska kanske inte vara så orolig, men i egenskap av uppfödare är jag är det ändå. 
 
 
F73AF773-4393-4D3A-96F8-DC4594824E15
 

 


Lite självömkan

 

9B840C28-C695-423E-BAF5-9D0D261C6A2D

Tittut!

 

Det ligger inte för mig att klaga så mycket, så nu passar jag på! Överansträngde mitt högra knä för ett par veckor sedan, och rätt olämpligt kom det en massa snö. Den mest ansträngande påfrestningen är nämligen att lyfta benet högt, men även att ta i när jag drar hösläden, samt att trycka ifrån med snöstyrarn, så det där stackars knät får aldrig chans att återhämta sig. Jobben måste utföras ändå, och oftast är jag ju själv här. Som lök på laxen lämnade maken efter sig en förkylning som drabbade i måndags, och som nu slagit sig ned i bihålor och andningsvägarna. Men febern är över, alltid nå’t.

Har man stora djur måste de givetvis tas omhand ändå, och det är inte första gången jag råkat ut för skada eller krasslighet. Inte är jag ensam om fenomenet heller, man biter ihop och utför  det nödvändiga. En nödvändighet är att stona inte äter upp stängslen så jag behöver förse dem, och även alla andra som inte går i Vinterhagen med sly och annat att tugga på eftersom vi aldrig fick tag på halm. 

Just nu tycker jag det är bekvämt när en icke bofast granne har en massa fin alsly på betydligt närmare håll än vårt egna sly, och jag har löfte att ta det jag vill, men häromdagen tog jag itu med att äntligen fälla den unga gran som växt sig allt större rätt illa till på uppkörsbryggans stenfundament. Rötterna skulle förstört uppbyggnaden och granen rasat i framtiden, och den var nu på gränsen i storlek att hantera på egen hand.

 

6D568105-7A52-473D-927E-64A0ADB9D392

Det var svårt att få till en bild för att illustrera storleken, men Zeniya i bakgrunden är troligtvis runt 147 i mankhöjd. Nästan stor häst alltså.

 

Färskt granträ är mjukt att såga i så det var enkelt att fälla den med fogsvans, men sen skulle den ut i hagen också. Jag tillverkade en slags sele åt mig själv av ett par textiltömmar och tillslut låg granen ute i hagen och även en stor bunt alsly. Helsystrarna Zeniya och Zayats vart mest förtjusta i nya aktiveringsleksaken, de buffade och sparkade på den, nöp av kvistar och kliade sig på den.

 

90DDF9E9-7DA3-46BC-BF1D-01DD282EF8B0

 

Zeniya är fyra år (juli), Zayats två (april).

 

B5012EC0-CE3E-487B-85C6-C6C224829845

 

Härligt att de fick glädje av granen, det var värt mödan. Det finns förutom bilder även två filmer av systrarna med granen på företagets fb-sida och på instagram, sök efter hashtaggarna manadisvildhäst eller månadis. Och på instagram kan man ju hitta en massa andra basjkirbilder! Till exempel kan man följa Elisjkas och Milyjs storebror Leonid på @nastansjostallet (Nästansjöstallet, som finns utanför Vilhelmina), själv blir jag varm i hjärtat över att se hur han utvecklas och den fina energin mellan honom och lillmatte. Det får bli dagens tips, jag ska själv kika där nu eftersom jag bör vila mig frisk. 

 

 


Det blev häst av henne också

 

Föl5

Tova med en alldeles nyfödd, vinglig Zeniya. Alsen, Jämtland juli 2015

 

När vi köpte vår första avelshingst Gastroler 2011 skulle vi även välja ett lämpligt resesällskap åt honom i form av ett av de ryska ston som kom från samma farm till Sverige 1999. Vi tittade på Blå Basen och fastnade för Dictorsha som hon hette egentligen, de hade fått flera avkommor tillsammans och några var visade med fina poäng. Vi fick veta att stoet var egensinnigt, rädd för främlingar och omöjlig att få tag på. Jag tyckte det var OK, visst förstod vi att det var en utmaning, men jag tänkte som så att var hamnar hon annars, om inte vi tar henne? 

Sju månader tog det innan Tova självmant kom fram och lät sig få grimman på sig. Jag fick alltid tag på henne innan dess, och det tog allt kortare tid. Från flera timmar första gången innan jag kunde stryka hennes hals och sätta fast grimskaftet i grimman. Jag har aldrig någonsin lurat henne, trixat eller huggit fast henne utan alltid varit mycket tydlig med vad jag vill och att det blir bäst om hon väljer att jag får ta henne. Jag tänker det blir bäst i längden och så var det förstås, en mycket nyttig lärdom.

Som mamma var Tova i sitt esse! Hon mådde som bäst när hon fick vara dräktig och ge di, och även om hon själv var blyg skickade hon gärna fram först Adilliya och sedan Maronya till oss människor. De var så fina, milda och trygga föl, sociala och modiga, i synnerhet Adilliya som föddes 31 januari 2012.

Det var med spänning vi såg fram emot vår första kull av föl efter Zenit, vi väntade tre föl 2015, Tindra, Hinica och Tova var dräktiga. Det som först förvånade oss var färgen! Tova hade alltid fått mörka föl med Gastroler, men Zeniya var gul (som en del musblacka föl är när de föds, Leonid som föddes 1 april samma år var också gul). Zeniya visade sig vara som föl är mest, blygare än sina äldre halvsystrar och kom aldrig fram när jag mockade i hagen exempelvis, men följde snällt mamma till stallet och in i box.

 

DSC_0885

 

Så kom hösten, och vi hade äntligen köpt gård. I Trehörningen, ute vid kusten, mer än 30 mil från Alsen. Zeniya var lite drygt två månader när hon följde mamma Tova upp i stora lastbilen, men någonstans längst vägen hände något som förändrade lilla Zeniya fundamentalt. Vi lastade i ett föl i Jämtland och lastade ur ett helt annat i Västernorrland.

Det är uppenbart att något skedde under resan, för efteråt var Zeniya helt klart traumatiserad. Hon var livrädd för människan och väl i box med mamma uppträdde hon klaustrofobiskt. Vi trodde förstås det skulle gå över men det gjorde det inte, att registrera henne för pass inom hennes första halvår var bara att glömma, vi vågade inte utsätta henne för det utan bestämde att vi väntar och tränar, förbereder så gott det går och tar ut en registrator när Zeniya är så redo det går. Och vi fick henne chipmärkt till slut, det var lite kämpigt men tack vare en mycket tålmodig veterinär blev det ändå gjort, och efteråt stod hon kvar nära Zeniya och gav henne morötter.

 

Zeniya

Första vintern i Trehörningen

 

Det finns ingen anledning att gå in på alla bekymmer, alla avvikande beteenden eller strider, men allt tog tid och allt var besvärligt för det lilla stoet. Hon verkade se livet som en kamp särskilt om människor var med. Det var som om hon tänkte för mycket, gjorde konsekvensanalyser och bestämde sig för att det var bäst att föreställa sig det värsta. Hon var också besvärlig för mig, för hon drog verkligen all energi ur mig när jag jobbade med henne. Zeniya kunde helt dränera mig på en kvart när jag exempelvis för femhundrade gången skulle visa att grimman inte var farligare bara för att jag höll i den. Hon fick en speciell min de gångerna, en särskild blick och jag såg hur jobbigt hon tyckte det var. Så en höstdag kom hon bara på att hon skulle stå still och helt plötsligt var grimman på och efter det var den biten sällan ett problem. Jag blev så paff, vad hände egentligen? 

Men andra bekymmer återstod. Främlingar var hon livrädd för, men det var som att hon struntade i oss också. Inte rädd utan frånvänd. Jag hörde en mamma på radion som berättade om sitt autistiska barn, hur jobbigt det var med ett barn som visade så tydligt att hon inte behövde sin mor, och det tyckte jag var en träffande beskrivning. 

Ett exempel på hur Zeniya kunde göra var att jag kom med grimman, hon kom fram och sen började hon tänka negativt. Hon började backa, och jag följde med, backade med grimman lös om nacken och oftast stannade hon, men ibland byggde hon upp så mycket negativ förväntan så hon bara kastade sig iväg, och så var det med rätt mycket grejer. Hon ville bara vara ifred.

Jag har tidigare nämnt företeelsen ingenmanshäst, och Zeniya personifierade den. Visst, en häst klarar sig fint utan människor, men man måste kunna ta hand om den. Man måste kunna vårda den om den blir sjuk, sköta hovarna, vaccinera och en massa annat, och Zeniya ville inte bli omhändertagen. Sommaren 2017 tog jag beslutet att vi för första gången skulle låta avliva en egen avkomma. Eller snarare befria henne från livet, det var så det kändes. Inte ett helt enkelt beslut, men man måste kunna ta hand om och sköta om sina djur.

Men själva verkställandet fick av olika anledningar skjutas upp, och det i sig var väldigt jobbigt. Beslutet var ju taget. Men så kom augusti, den nionde augusti och på en och samma dag förlorade jag mitt viktigaste avelssto Hinica och hennes ljusa hingstföl. Vilken chock, och vilken enorm tomhet, vi orkade inte med mer död och elände så vi bestämde att låta Zeniya få en ny chans. Sedan någon vecka hade hon visat en bättre inställning till livet och oss, så vi ville se om vi kom någon vart med mer och ny träning. Stefan fick ansvaret, hon gick inte på som en energitjuv på honom och visade mer tillit också i hanteringen om han hade hand om henne.

 

673197FC-24AF-4E00-9547-724F0B7BB17A

 

Några månader senare genomgick Zeniya en radikal förändring. Helt plötsligt var hon medgörlig och kontaktsökande, den jobbiga minen var borta och även energivampyren. Det var som om Zeniya äntligen lyckats kasta av den mara som ridit henne sedan resan hit, en enorm förändring och vilken lättnad.

En del saker finns det efterdyningar av, men de verkar inlärda. Och hon är ännu rädd för främlingar, men hon vet att hon är trygg i sin hage och i sin box. Dessutom vet hon att 100% av de gånger matte har med sig en främling in i hagen så har den personen en himla massa morötter, så Zeniya går gärna fram och tar morötter ur handen. Hon står till och med kvar lugnt och fint och äter dem, och den sista vaccinationen behövde inte Stefan göra utan den kunde vår veterinär ge henne i boxen. Fina och omskötta hovar har hon också, och när vi tar in hästarna i stallet går jag gärna in med Zeniya först för hon är så lugn och trygg ensam inomhus, precis som sin mamma.

Jag tror inte att jag ältat något om vi tog bort Zeniya som bestämt, men nu är jag glad att så inte skedde. Det blev häst av Zeniya, även om det tog tid, som med mamma Tova. Och liksom Tova hoppas vi att hon är som bäst och mest harmonisk när hon är mamma, så när tillfälle ges längre fram i år ska Zeniya ansluta till Gaspers flock så får vi se vad Gastrolers och Zenits avkommor kan koka ihop tillsammans.

 

327E446D-0283-447C-8CCA-C3139C3D50C7

 Dagsfärsk bild.

 

 

Det blåste snöade rejält på Disadagen men Zeniya bryr sig inte så mycket om vädret. Numer kommer hon gärna fram för att mysa med mig eller Stefan, även om vi precis lagt ut hö. En dag vill jag skriva en bok om Zeniya. Titeln och den inledande meningen är klar, men blir projektet av tänker jag vänta tills hon fått vara häst några år till.

 

 


Trösterikt

 

Det kostar på att vara uppfödare ibland. Oftast är det roligt och givande, men det är slitsamt och emellanåt är det uppenbart att ansträngningarna och kostnaderna vida överstiger förtjänsten eller ens uppskattningen för den insats vi gör för vår inte så jättevanliga ras. Men då brukar jag tänka att vi i alla fall har två jättefina och trevliga hingstar, och att vi genom åren fått bekanta oss med många föl som vuxit upp till härliga unghästar, alla med olika personligheter.

Det kan räcka gott att gå ut i någon av hagarna och kela och kramas en stund med unghästarna som kommer fram så har de snart fyllt upp energidepåerna igen. Även om basjkirerna aldrig gör mig rik på pengar finns det ju andra typer av rikedom som är mer värt. Som vanligt var det inte helt enkelt att fota våra kelsjuka lyckopiller.

 

A94C813F-7583-47B6-80C0-37A823C9C41A

Milyj ställde ju fint upp på bild (och pappa Zenit i bakgrunden), Zayats försöker undersöka mobilkameran medan jag använder den.

 

F0A12CB6-9FDC-401C-BE59-35D52DB95FBE

Deana är en riktig pussgurka! Ska alltid vara nära och överöser ens ansikte med varma mulpussar.

 

2E3223FE-CA4A-4B70-BAC4-C2DFD0EFF4E0

Det är lite segt att få igång kameran i kylan. Här hann jag fota yrvakna Tuchkin och Elisjka innan de var framme för att hälsa ordentligt.

 

62F4FCD2-11D2-4C88-A3FC-BC144DC0942F

Ruslan skulle följa med hem efter jag gosat med honom.

 

165F90D6-95FB-4F0F-9E98-3D8995D5E6AC

Här är min viktigaste och bästa laddstation.

 

Min egen basjkir, Mistjev, han har ärvt sin mors förmåga att känna av när jag behöver extra energi. Ofta utan att jag själv förstått att det är vad jag behöver. Han är lite speciell, har mycket integritet och är inte särskilt kelsjuk av sig, men när jag behöver energi står han ibland och väntar på mig, eller kommer fram och är riktigt mysig. Och det känns förstås bra, att få den sortens uppskattning och uppmärksamhet. Då orkar man fortsätta slita ett tag till.

 

 


Halvsnödagen

 

8C81203B-3DB3-4E9D-8C64-7867434CBDF6

Mistjev bland snön som föll ifjol

 

Halvsnödagen infaller 25 januari varje år, och vid det datumet ska hälften av vinterns snömängd ha kommit, lika mycket återstår. Ifjol raljerade jag och skojade om dagen, påstod stöddigt att det minsann aldrig kunde komma lika mycket snö till. Det gjorde det, och jag gör inte om det misstaget utan konstaterar att idag är det halvsnödagen, och vi kan vänta oss lika mycket snö till denna vinter.

 

93981F2B-1D5E-47C9-B2F0-B19C86B3ED02

Vägen ned till de nedersta hagarna. Plogkanterna var sinnessjukt höga, och vi fick snöröja för att ens kunna dra ned höslädarna för utfodring!

 

F14D3D89-8483-4AB8-8A09-F4018FB9EDF2

Samma väg idag. Det är Zenit i hagen till vänster, och här ser man hur trött en mobilkamera blir på ett år. Vi har ännu inte skottat vägen en enda gång förutom några sällsynta plogkanter.

 

Några fler fjolårsbilder:

707D8668-65B1-464E-8839-F73B7DD2ADFE

Det var så djupt med snö så vi tvingades skotta upp gångar i Undantagshagen för att hästar där ens skulle röra sig, här är Pavel.

 

8D91A0E8-E8DD-4074-B9EB-D906C90E9E7A

..här Mistjev och lille Ruslan.

 

 

702CB676-7A5B-43C6-A278-CABCC57D3775

Såhär såg det ut när det var som mest snö. Det är alltså en nästan översnöad stängselstolpe, och jag sätter alltid översta tråden i höjd med min hals..

❄️❄️❄️

 


Ljusare tider

 

Att ljuset återvänder är tacksamt, det blir tydligare för var dag, särskilt för den som jobbar utomhus. Därför känns det bra att bryta trenden med bilder på tvåsiffriga digitaltermometeravläsningar i flöden på sociala media med det första, riktiga vårtecknet:

 

5DC433A3-F00E-45AB-9776-58145137F8E1

Hårfällning!

 

Som vanligt var hingstarna först ut att börja släppa vinterhår, därför får Zenit illustrera dagens korta inlägg. Det känns bra att vi går mot längre dagar, både jag och Zenit ser fram mot våren och håller tummar och hovar för en tidig, kort och torr vår här i Trehörningen för vi har saker att ta itu med.

 

FA72EB97-8F03-4DF3-8A35-65BB025B6755

Lägger manken till..

 


Bäverston med smak för antibit-smet

 

0A67C914-22A3-48FF-8FD2-E857FEE538EB

Visst ser de oskyldiga och söta ut, halvsystrarna Milyj och Zayats?

 

Eftersom våra basjkirer inte har fri tillgång till grovfoder försöker vi tillgodose deras tuggbehov på annat sätt så de låter vindskydd och stängselstolpar vara ifred, men trots generöst med sly, små träd och gammalt timmer -vilket oftast är favoriten så verkar impregnerade stängselstolpar tilltala just ungstona extra mycket.

 

08C1D74D-1BCC-473A-A156-25BB1D0855A4

”Bävergnag i gryningsljus” kallar jag bilden.

 

Varför det är just stona är för mig en gåta, men så har det alltid varit hos oss, just ungstona älskar att gnaga på stängselstolp medan grabbarna brukar roa sig på helt andra sätt. Just de här stolparna är dessutom preparerade, allihop med ett erkänt verksamt antibitmedel:

 

76A6ADD0-5F18-4108-BBB9-02AF49A69F09

Smaskens! verkar tjejerna tycka.

 

Men vi får se vad de tycker om riktigt stark sås blandad med olja:

 

762FB77C-89F5-4EFD-8CC3-F315D0731257

🌶🌶🌶🌶🌶

 

Nu är stolparna på de mest utsatta sträckorna penslade från topp till tå med denna minst sagt skarpa olja och jag hoppas verkligen det hjälper bättre. Men å andra sidan så är ju basjkir en ras där väldigt många individer älskar pepparrot (horse radish på engelska), så de kanske på sin höjd blir tacksamma över att jag nu texmexkryddat stängslet.. 

 

🌶🌮🌶 

 

 



RSS
Besökare idag: 12
Denna månad: 644
Totalt: 126135
måndag
18
februari
Frida, Fritiof

2019
Vecka 8
«november 2018»
tiontofr
01020304
05060708091011
12131415161718
19202122232425
2627282930

Senaste inlägg
Knappt en lugn stund
Arbetsglädje
Alla Hjärtans Dag
Risk för smitta via amma?
Lite självömkan
Det blev häst av henne också
Trösterikt
Halvsnödagen
Ljusare tider
Bäverston med smak för antibit-smet

Senast kommenterade
Bäverston med smak för antibit-smet
Gott nytt år
Året det vände
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?

Arkiv
2019
2018
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011