Ökad stödutfodring

 

F48BD0A9-0399-42FE-BF8D-CA6081A33F17

 

Sommaren är definitivt över, och brittsommaren uteblev. Natten mot söndag kom det till och med en hel del snö, men grabbarna får vara kvar på betet eftersom deras vinterhage inte kan uppföras förrän sommarhästarna åkt för i år, de är ännu kvar.

På söndagen tog vi ned två Hägraboxar till grabbarna. Det är dags att utöka fodergivan, och hur gärna jag än vill kan jag inte utfodra dem lika ofta som i hagarna hemma. Inte för att jag har något emot motionen, jag räknade stegen (för att jämföra med telefonens stegräknare) och det är ganska precis 500 vägvinnande steg enkel resa från gården ned till beteshagens grind.

Hägraboxarna har levt upp till förväntan, det är ett bra och säkert slow feed-system som gör att maten räcker länge. Det finns ännu pysselgräs, löv och bark som hästarna sysselsätter sig med om dagarna, och jag räknar 8 kg grovfoder/häst, vilket gör att jag stoppar 12 kg vardera i boxarna. Som en småbal hoppressat hö alltså, men i brist på färdiga småbalar packar jag i säckar som får åka skottkärra ned till hagen.

 

35557DA6-8B23-4638-9A58-DC547C8F49B7

 

Det var första gången de bekantade sig med foderboxarna, så de tyckte det var säkrast att äta alla tre ur en box från början. 

 

4B083472-0670-424B-A358-025C30F55BA9

 

 


Taklagsfest

 

Den här helgen var främst vikt åt att färdigställa nya vindskyddet mitt i Hemmahagen. På fredagen körde vi in till återvinningsstationen med Fautrasen fylld av skrot, ska man ändå åka med transporten är det ju lika bra den slipper gå tom en väg. Vi lastade in två pallar spån på Granngården, och ska man ändå köpa spån kan man lika gärna passa på när YesBox bidrar till cancerforskningen med rosa balar i oktober och blå i november.

 

EDBCDAA7-D8AC-4844-B03D-109BCC23355C

Gott om plats kvar trots två pallar spån.

 

Det blev lite svettigt om tid då vi drabbades av punktering på Navaran efter skrotbesöket, men fick hyfsat snabb hjälp på däckverkstan mitt emot stora Coop, där vi upptäckte punkan. Det blev ändå att lämna några fredagsjobb till lördagen, som mockning. På lördagen lade Stefan tak på vindskyddet och dess veranda medan jag hösteldade, rostade älgben i ugnen som fick koka länge till soppbas, fixade lunch, utfodrade, mockade och drog vatten. Allt efter jag gått och inspekterat grabbarnas stängsel på betet.

 

D78BB527-ACAA-4B6A-B123-725300B998FC

 

När taket var lagt och jobben utförda återstod det roligaste. 14 balar med spån fick stona att bädda med, vilket de genast satte igång med. Blandade bilder från invigningen och stonas taklagsfest:

 

786007C2-13A5-415B-8D6D-A5134E5B00AA

 

D29C4747-8F4A-4A9E-B079-B89B438A495E

 

8550C76B-D0BA-4160-915C-A28184D9681B

 

208885D5-DFE1-4F7C-8690-50AEBC89BB99

 

9B9BEB50-F118-4CDF-B28F-A85E6EAF6EC7

 

98224CFC-4CE6-4070-8675-05418EBCAA6F

 

Zayats var lördagens största livsnjutare, som hon rullade och rullade i det fräscha spånet!

 

803D6954-ADB1-4577-8BB5-BC8431D8902B

 

Efter ett tag satte hon sig upp, och fortsatte sitta såhär en god stund. Precis som om hon funderade på om det var värt att kliva upp eller om hon kanske skulle fortsätta rulla lite till.

 

9E913350-BE3B-40EA-B795-715AF70938BB

 

Men hon beslutade sig för att kliva upp, men enbart för att direkt lägga sig och rulla ännu mer.

 

B7D72FC9-905E-4C48-8B5A-6782F2BD211A

 

Bildbevis på att Zayats vuxit i den zigzagmönstrade ålen hon föddes med (ål är strecket alla blackfärgade hästar bär på sin rygg. Väldigt praktiskt när man vill kolla om sadeln sitter rakt).

 

Efter stonas underhållning var vi mer än nöjda med våra arbetsinsatser och tog helg. Vi skålade för takläggningen och vindskyddets färdigställande passande nog med rosa bubbel, och senare en mycket smaklig älgsoppa till middag. Jag vill tipsa om att syltad ingefära -som de flesta mest känner till som sushitillbehör, passar väldigt bra till vilt. Den satte verkligen piff på soppan som serverades bland annat med äggnudlar och åts både med pinnar och äkta, gammeldags soppsked. 

 

CEA11A31-3977-4C10-852E-2BC2E0BC98D7

 

Bubbeltips. Vacker flaska är det också för oss som älskar pressglas. 

 

🎀

 


Härliga höst

 

 

61F6A31A-F8F0-473A-8341-44F8662B6A7A

Flammande blåbärsris

 

Hösten har visat sig från sin vackraste sida i helgen, och jag tycker sinnet blir lätt och glatt av alla fantastiska färger. Tillsammans är de alla mina favoritfärger, det är nog inte så konstigt att jag älskar hösten mest av alla årstider. 

Den extra energin har vi behövt denna helg, för det har varit tajt om tid och mycket att göra. Hela fredag förmiddag gick åt att bland annat åka och köpa det som saknas för att färdigställa nya vindskyddet. Sedan har vi fått fördela jobben som så att vi gör det vi kan bäst, och jag mockar och drar vatten tusen gånger bättre än jag bygger. Dessutom blev det väldigt mycket matlagning på lördag med matlådor och vår egen mat (indiskt). Men jag följer Anders Hansens fantastiska serie om hjärnan på SVT1 på måndagar 20:00, och han hävdar att måttlig stress inte är farlig, den kan till och med vara bra då den gjort att människan överlevt i 10 000 generationer. Det är återhämtningen man inte ska slarva med, och vi har sett till att återhämta oss.

 

F0B2ED54-E1CE-43F4-A876-C0A6ECAA2C63

 

Vi jobbade undan så det fanns tid att träna unghästar på söndagsmorgonen innan byggjobb och annat. Elisjka var först ut, och idag fick hon prova på att ledas iklädd bröstselen samtidigt som jag gick bakom och höll i tömmarna. Hon är så himla obrydd i allt nytt man gör, hon reagerade inte alls på tömmarna när de strök längst sidorna eller åkte över rumpan, men visade att hon var med och såg allt. 

 

BFAA3196-F81F-46EF-81AE-B890861F42F2

 

Elisjka tyckte själv att hon var jätteduktig och ville gärna hoppa framåt i handlingen genom att envisas med att trava. Inte alls för att komma undan, utan för att komma fortare fram, hon kunde redan det här sa hon. Nåja, hon tvekar i alla fall inte ett dugg, och bråkar inte heller. Elisjka lär sig säkert att ta tillvara på all sin energi, och kommunikationen är förstås något man behöver jobba fram, den finns inte automatiskt där från början.

 

61D0F3D1-24CA-413F-ABD7-630A00DC25EA

 

Nästa ungsto att få på sig bröstselen var tvååriga Milyj. Hos tidigare ägare har hon blivit mycket hanterad så tömkörning är något hon är bekant med, men bettlöst. Milyj är mycket känslig vad gäller munnen, särskilt om det rör sig eller vibrerar i bettet, men får hon bara vänja sig kommer det gå bra. Nu var det första gången hon fick ha på selen hos oss, och eftersom hon är trygg med själva tömkörningen har jag en känsla att det kommer gå bra att fästa de lätta tömmarna i bettet när det är dags. Vi har ingen brådska, och det är bra för henne att få göra saker hon kan i måttlig takt, det stärker självförtroendet.

 

1CB4C4E3-E163-4002-BF8A-3B70C6EF749A

 

Sedan var det dags för Zayats att tränsas. Som jag berättat reagerade hon med dramatik när jag försökte få henne att ta bettet första gången, så jag provade en annan lösning och då var det inga problem. Det har gått några veckor sedan dess, men efter en kort fundering tog hon bettet helt själv idag och tränsades utan krångel. Lite ledövningar för hennes del idag.

Man kan kanske tycka att tvååringarna Milyj och Zayats är förvillande lika på bilderna. Det är de inte, inte ett dugg. Förutom färgen skiljer det sig stort, Milyj är mycket mer gracil och smäcker, har större ögon och vitt i den svartbruna manen, vilket Zayats saknar. Zayats har kraftigare huvud och en helt annan uppsyn, och Milyj har precis som sin helsyster Elisjka 100% av manen på höger sida medan Zayats har mittbena, det är inga som helst problem att se skillnad på dem.

Även om alla tre fick ha samma grimma på idag så har de var sina huvudlag. Såhär såg det ut i hallen när jag kom in sen, efter att Stefan tvättat av allas olika bett:

 

A08AA5C6-7FE7-4E09-A15E-F37FD4AF9B0C

Hemma hos hästbonden

 

Även Deana fick lite träning, men det blev aldrig tillfälle att ta kort. Hon började plötsligt krångla när vi skulle lyfta fötterna på henne, och gjorde sedan en väldigt stor grej av det. Hon som alltid lyft så snällt sedan hon var liten. Men vi har jobbat på att få henne att sluta bygga upp konstiga förväntningar kring benlyftandet, och det har gått bra. Särskilt när jag tränat henne helt själv, lös i hagen och nu var det upp till bevis. Hon lyfte snällt utan att krångla, skönt.

När vi var klar med stona hade klockan precis passerat nio(!), och vi kunde fortsätta med alla andra jobb, som att förbereda vindskyddet för takplåt kommande helg. Andra som fått träning i helgen är Tuchkin och Cizmet, men då togs inga bilder alls. Nu hoppas jag att den härliga varianten av hösten håller i sig, gärna oktober ut i alla fall, under den tiden bör väl sommarhästarna åkt hem till sig så grabbarna äntligen får komma hem till gården. De har hemlängtan säger de, och även om jag träffar dem dagligen så saknar jag dem jättemycket nu. 

 


Bra höår

 

 

F7E143C2-5454-49EB-848C-CC418A8E0210

 

Överlag blev det ett väldigt bra foderår i år. Inte i hela landet, men det verkar som om de som saknar foder inte har några problem att få köpa från kollegor som har extra. Naturen kompenserar med överflöd efter fjolårets foderbrist, tacksamt. 

Här har dock inte rådit någon brist. Igår (andra oktober!) öppnade jag den sista balen grovfoder från 2018, och idag fick jag första leverans av sommarens hästmat. Tänk att det räckte så länge!  Här har vi ändå hästar att utfodra året om då vi inte kan erbjuda  bete till fyra flockar. 2018 blev det färre antal balar än 2017, som tog slut redan tidigt på våren -18 på grund av den extrema vintern, men varje fjolårsbal hade i gengäld mer innehåll (torrsubstans etc). Min höbonde hade gjort ett bra jobb för min och basjkirernas skull. 

Så för egen del kan jag konstatera att det trots torkan och all oro blev ett överraskande bra höår även i fjol, och egentligen vet jag ju inte förrän nästa år hur bra höår 2019 faktiskt blev, men det ser onekligen bra ut.

 

 


Väldigt lika, men inte på bild..

 

 

83B75B3F-D4A2-4F56-B157-44E7A3D2C702

 

Helt plötsligt kom jag på vem Deana liknar! Det framstod glasklart, och när jag väl sett det undrade jag hur jag kunnat missa det så länge. Men jag fick tänka bort färgen för att se att den hon mest liknar är..

 

1D7E5454-023C-454E-9B7A-9080687826D6

..farmor Minotschka.

 

Nja, för en utomstående är det nog inte så himla glasklart, och inte hjälper bilden till heller. Efter att jag drabbats av denna klarsynthet försökte jag hitta bildbevis, men det gick inte bra alls. De få bilder jag har tillgång till (om jag inte uppväcker min gamla laptop från datorernas skuggdal) visar nästan enbart Minna i profil, och då ser hennes huvud ganska tungt ut, men det var det inte. Minna hade ett smalt och nätt huvud med små ganascher och stora, uttrycksfulla och snälla ögon, precis som Deana, så jag gick ut och försökte fånga ettåringen i profil, vilket var lättare sagt än gjort då hon var väldigt kelsjuk idag.

 

0BD122BD-9823-4A44-AFE3-31E5FA9B4142

Samma repgrimma som farmor, något som definitivt liknar i alla fall.

 

DCB43812-CD84-485F-B697-3E9E72E64F55

Här syns det ändå lite bättre. Den lille på marken är Deanas pappa Gasper.

 

Minna1

Trolsk bild. Jag minns när jag tog den, och det är i samma dunge där Minna två år senare födde Gasper en tidig morgon i oktober.

 

Minna3

Sommaren 2010

 

E5060C7A-C4D1-4840-851B-EC5DD23D87E1

 

Deana är så ung, hon kommer växa på sig så hur hon kommer se ut som vuxen går inte säga än. Hon har inte ärvt farmor Minotschkas lilla C-ponnykropp och kommer till sättet bli en helt unik individ precis som alla andra av våra uppfödningar genom åren. En i svenska basjkirkretsar välkänd person har sagt till mig att ett nätt huvud tyder på god ridbarhet, vi får väl se hur det blir. Att vi använde oss av Minna var för att hon hade en intressant stamtavla och var väldigt snäll, och trevlig och enkel att hantera, och Deana är också både snäll och okomplicerad. 

 

Avslutar med en favoritbild:

 

7142B1A5-63F5-4B7E-8E7F-BD3A313DE2A3

 

Gasper är endast ett par timmar gammal på den här bilden, tagen 4 oktober 2012.

 

 


Tuchkin

 

Hur Tuchkin skulle vara som ettåring ifall han blivit fostrad och matad av sin mamma Tova är det inte värt att fundera på. Det skedde aldrig, utan det var Fiona som fick basa över fölet och vi som kom med maten. Som ni minns låg snön ännu meterhög efter den extrema vintern, så vi fick göra en öppen planlösning inomhus innan de två kunde gå ut, och vi äntligen kunde börja slussa in hela stoflocken till dem.

 
4CEB8835-4554-4EC9-B173-9C43754B8A23
 

Det var bekymmersamt att det tog sådan tid innan Tuchkin blev en del av flocken, för det är aldrig bra för ett nyfött föl att präglas på människan. Har man otur växer fölet upp till en riktig knäppskalle helt utan respekt för folk, och då blir det farligt. Då finns det endast en utväg, och om det var jag medveten. Jag lät hästarna fostra, och själv hade jag så lite som möjligt att göra med lille Tuchkin, helt för hans egen skull även om han inte förstod, men accepterade att jag ville vara ifred.
 
Den biten var egentligen inte särskilt svår för mig, för jag var från början inte alls förtjust i honom. Det kanske låter kallt, men jag var verkligen inte nöjd med bytet; Min älskade Tova som jag gått genom massor med, vi hade en speciell relation, mot en okänd individ som var orsaken till att hon inte längre fanns, och att hans pappa nu gick helt ensam. Jag tyckte inte illa om Tuchkin, Tova har fött flera fina föl hos oss, och Tuchkin var onekligen ett av de mest välskapta, men jag ville inte fästa mig. Först visste jag inte om han ens skulle överleva, särskilt som koliken drabbade honom dag två, sedan ville jag stålsätta mig om det skulle visa sig att vi ändå skulle tvingas ta bort honom.
 
Det fanns fördelar med. Tuchkin blev mycket hanterad tidigt, och han har alltid varit en mycket villig elev. Grimma eller lyfta fötterna till exempel, har aldrig varit ett problem så han är ovanligt välhanterad för så ung ålder, och att han är intelligent och kvicklärd stod snart klart. Underhållande var han som föl också. Även om han inte fick gå fram och störa medan jag mockade följde han med på avstånd, och helst lekte han med pinnar under tiden. Det gick inte låta bli att skratta åt honom åtminstone en gång om dagen.
 
 
65CDC823-9CDC-4178-B669-641C52216CB5
 
Min favoritbild från sommaren 2018
 
Men med åldern kom också tuffheten och den där bristen på respekt. Stona lät honom komma undan, men det blev bättre när han istället fick gå med grabbarna, då kom ödmjukheten. I den nära hanteringen började han dock vilja för mycket. Tuchkin har aldrig velat något ont, han är otroligt snäll och tillitsfull, men han ville mer och mer testa hur mycket han fick busa och leka när vi höll på. Svårt att stå still och vänta, utan klev mot en och puttade, kunde inte hålla avstånd när han leddes, utan sprang på eller förbi. Vi provade att börja leda med spö, hjälpte inte många gånger, så då blev det bett och hingstkedja, vilket faktiskt funkade någorlunda. Men man ska ju inte behöva bråka, skälla och avvärja sig varenda gång man vill hästen något, eller ska leda in den, en sådan häst som inte tar till sig kritiken blir bara hård. Jag blev ledsen och trött på honom. 
 
Och Tuchkin förstod inte. Han fortsatte följa mig runt på avstånd när jag mockade, fortsatte snällt lyfta hovarna vid verkning och var så mysig att borsta om han hade något att äta på medans, men skulle man hantera honom så åkte allt in i munnen. Ett tag var jag tvungen att låta honom bita i en diskborste för att ens få på honom grimman! En grimma han verkligen ville ha på sig, men först skulle den minsann in i munnen, och han är snabbare än sin egen skugga.
 
Så fick grabbarna gå ned på betet. Tuchkin lärde sig fort att man inte alls måste fram när någon kommer och kollar stängslen eller byta batteri till stängslet runt ladan men trängde sig ivrigt på så fort jag skulle borsta igenom någon av valackerna. Sen slutade han plötsligt med det och väntade allt oftare på sin tur. En dag skulle jag prova en ny grimma jag köpt till honom, Tuchkin väntade snällt och stack försiktigt ned huvudet i grimman helt utan ansats att först äta upp den, och åt inte heller på grimskaftet. Stod snällt och lät sig bli borstad utan att böja sig och bita i borstarna. En helt vanlig, väluppfostrad och välvillig häst. Poletten hade trillat ned!
 
 
 
EB13329C-0DC3-479F-9A34-BD05857AFF8B
 
 
 
Engångsföreteelse tänkte jag, unghästar kan ofta vara ”varannangångare”, det som går som en dans ena dagen är omöjligt nästa, men Tuchkin hade verkligen transformerats! Från den dagen har han varit en dröm att hålla på med så varje gång jag går för att inspektera hela stängslet tar jag honom med mig, och han följer så fint på lagom håll bakom mig, helt obrydd över att de andra två inte alls vill följa med.
 
 
0E65AE40-5B02-4D38-9867-60C809AF74A7
 
Parkeringen funkar sådär, men bättre och bättre, Tuchkin älskar att vara till lags och göra rätt!
 
 
Så det vi känner nu, förutom lättnad och glädje, är lite bitterhet över förlorad tid, och den kan  vi inte få igen. Jag kan inte tränga mig på och göra allt det där jag av goda skäl undvek under så lång tid, utan får nöja mig med tacksamheten över att det ändå verkar bli häst av lille Tuchkin. Han förtjänar samma avstånd och respekt som han trots allt visat mig när jag begärt det, det kan snarare verka kontraproduktivt att plötsligt måsta krama, klappa och träna varenda gång jag visar mig.
 
 
F0B2D835-83E0-4580-BFE0-405171FA49AA
 
Nu ser vi istället fram emot all glädje vi kan dela framöver, och förhoppningsvis kommer vi kunna ha Tuchkin till salu fram emot våren 2020.
 
 

Byggarhelg

 

6386CB9D-4219-4FC8-80FC-BCB99F52387F

Äntligen!

 

Ett villkor för att vi skulle hämta hem Milyj från Finland för ett år sedan var att ännu ett vindskydd skulle upp i Hemmahagen där stona går på vintern. Det blev tajt med tid, men på senhösten släggades spjuten ned för reglarna (givetvis täppte vi igen dem), men virket vi beställde blev försenat i leverans med flera månader! Först på vårvintern kom det, och sen när det blev vår och sommar var det inte alls så nödvändigt, men nu har vi tagit itu med ett av höstens större projekt. Ett medelstort vindskydd mitt i hagen på högsta punkten, med takad veranda som får vägg mot nordväst. Hemmahagen är helt öppen och fri från träd, så ett kombinerat hus/vindfång är så välkommet.

Innan stona får tillträde nästa helg har vi hägnat in hela arbetsplatsen så ingen gör illa sig, och så de inte hinner riva hela bygget innan det är färdigt. Man vill ju kunna jobba ostört också. Eftersom jag inte hade några jordspett hemma, och inte fick upp några av de som för tillfället inte används kom jag på en egen, temporär lösning som verkar vara väldigt effektiv. Det är ju bara en vecka.

 

D9D9DAC8-98D9-4765-BC04-E9928A9EF8C8

Hellre brödlös än rådlös, spett som spett.

 

Men söndagen erbjöd ändå tillfälle för lite hästjobb. Det är inte många helger kvar innan Elisjka reser hemifrån för sista gången. Hon är bokad för försäljning men ska ridas in först, och vi tyckte det föll ut så väl att ha Beroza på pensionat hos tränaren innan utbildningen ifjol, så vi skickar Elisjka ett par månader i förväg så hon får bekanta sig med stället, rutiner, människorna och andra hästar först. Då blir det flygande start i januari när träningen inleds. Innan hon reser vill jag dock förbereda henne lite, och hon har saknat träningen under sin ledighet efter sommarpremieringen. Vi hade en tacksam elev idag.

 

FE640728-DD28-427E-952E-FABD2945C383

 

Första gången med schabrak som hålls på plats med elastisk täckesgjord.

 

DAD55561-F358-4F85-8762-EEF4D9A371AB

 

Helt obrydd -och det visade sig att Elisjka är väldigt vig när hon vill se exakt vad vi lagt på henne. Milyj var vansinnigt fascinerad över den fina filten vi lagt på hennes storasyster.

 

C7D4C41F-EDC8-47E5-B0DF-21F3A3ED2BD7

 

Elisjka tränsades och jag ledde runt henne i hagen tills kompisarna tappade intresset över vad vi höll på med. 

 

395761DE-CA31-417E-A9A7-FC4CEAA7BE66

 

..och där blev grimskaftet mer intressant än både täckesgjord och bett.

 

Täckesgjord och schabrak är inga ultimata träningsverktyg, men funkar bra för att introducera  att något ligger på ryggen och sitter fast runt magen för första gången. Efter ett tag glider allt bakåt, så nästa gång blir det tömkörningsgjord istället innan vi lägger på sadel för första gången. Känslan är att det kommer ske hyfsat problemfritt då hon är så trygg och älskar att vara duktig. Vi plockade av Elisjka all utrustning förutom grimman och ledde henne från kompisarna upp på gården. När vi tog ut henne från hagen fick hon passera väldigt nära Gasper som stod vid deras grind och med spänning följde våra förehavanden, men det var totalt odramatiskt från bägge håll. Vad duktiga basjkirer vi fött upp, sånt där värmer hjärtat.

 

3959122E-FC81-49FB-A65D-5E03D3EAA37F

 

Depåstopp på gården med lite gott i hinken.

 

676FE76A-ED28-46F6-847F-AB3917603608

 

När Elisjka återbördats till sin hage hade klockan blivit halv tio, och  Stefan fortsatte med byggprojektet medan jag mockade rent i Vinterhagen där Gaspers flock går, och när jag var klar passade jag på att unna mig lite fölträning.

 

6B45E53A-C9C8-48CC-88D0-AB75EAEE46C0

 

Lilla Cizmet är verkligen helt underbar och tacksam att jobba med. Hon kommer alltid glatt fram, och behöver ingen belöning alls över att grimman enkelt träs på. Hon vet att hon kommer bli grundligt borstad, det räcker. Idag lyfte jag på alla hovarna också, och hon betedde sig som ett riktigt proffs. Så tacksamt. Inte är hon påstridig heller utan står som ett ljus, vill gärna byta luft och pussas lite. När vi är färdiga är hon nöjd med det. 

 

54BC77BF-9E01-4F81-BE3D-8E19C683168E

Fler sådana föl tack. Får man önska sig sådant..?

 

Eftersom Stefan är den som kan bygga så har jag tagit hand om allt rullande precis som vanliga vardagen, det vill säga packa hö, mocka hagar, fylla upp vatten etc. En del matlagning har det blivit också, vi brukar alltid uppmärksamma höstdagjämningen och eftersom den är sen i år firade vi på lördag istället med svenskt lamm och norrländsk råraka på mandelpotatis, med lokal Caprin (getost) på. Då jag dras med en småtjurig förkylning går jobben inte på full fart, men det funkar. Istället för milslånga promenader med hunden har jag ägnat en hel del tid åt att mysa med den här lilla killen nere på betet:

 

4D8B8495-D564-4616-A38F-B2D95E86F3B4

Ettårige Tuchknin med sin mentor Mistjev.

 

Allt har inte gått helt friktionsfritt med moderlöse Tuchkin, något vi räknat med då det finns vissa risker att inte använda sig av amma utan föda upp fölet på mjölkersättning från dag ett. Det är i grunden en snäll och välvillig häst, men det har brustit i kommunikationen ibland. Nu verkar han dock genomgått en metamorfos och har vuxit upp till en mycket trevlig, välhanterad och okomplicerad unghäst, bara sådär! Men allt det där förtjänar ett helt eget inlägg, och det kommer nog inom en snar framtid. 

 

 


Tovas ungar

 

 

D6107A15-9E58-42BC-BDD3-6970BF3092AC

 

Stefan fick ett fem år gammalt minne i flödet. Han hajade till och visade mig som också hajade till; Tuchkin?? Så trillade poletten snabbt ned, nej det var ju Maronya. Ett år gammal, som Tuchkin är nu (Maronya föddes 8 april, Tuchkin 17 april). Visst har vi sett från dag ett hur otroligt lika de två halvsyskonen är,  jag gick ned till betet för att fånga Tuchkin i profil:

 

E012E47F-23B5-4025-AE94-0CC28C04A301

 

Ursäkta för stängseltrådarna, men väl i hagen är det knepigt att få till den här sortens bilder, särskilt som jag bar med mig både grimma, borste och höstäpplen idag.

 

BCE48B89-BA9C-4C3C-A5E5-7D9B8775C023

 

De två har verkligen samma huvud, dessutom har de precis likadan man med ljusa toppar, likaså pannluggen som når precis ned över ögonen. Två andra halvsyskon med samma mamma, som är väldigt lika är Adilliya och Zeniya:

 

9861B1DD-54E3-45BF-AA5C-50678DB490A8

Adilliyas pappa heter Gastroler.

 

A2CE947E-A931-441E-93AC-B0C6A8DE8124

Zeniya är efter Zenit.

 

De två är även mamma upp i dagen, samma huvud, liknande avlånga kroppsform och de snälla ögonen. Men vem Zeniyas helsyster Zayats liknar, det vete klåen.. Jag tycker varken hon liknar hel- halvsyskon eller någon av föräldrarna. 

 

F4418754-C12E-4E5F-A7B3-DD385C75D521

 

Men även om hon inte liknar någon av dem vet jag med säkerhet att hon också är en av Tovas fina ungar. När jag lägger upp bilder på någon av dem på Instagram så taggar (#) jag dem ofta med tovasungar, det kan ju vara skoj att se och jämföra dem.

 

image

A-premierad mamma.

 

Fina Tova (som egentligen hette Dictorcha). Hon gav så fina ungar, jag har sett bilder på två av dem hon fick med Gastroler innan hon kom till oss, och de är fina de med. En liknar Adilliya och Zeniya, och en är Maronya och Tuchkin upp i dagen. Om ägarna till de basjkirerna läser det här inlägget förstår de säkert vilka jag menar.

 

AD39EA56-C4D9-4382-8DCD-231272486232

 

Favoritbild från när vi bodde i Västergissjö, troligtvis juni 2011

❤️

 

 


Milyjbilder, unghästträning och vila.

 

Det blir av förståeliga skäl sällan bilder från när jag tränar föl och unghästar själv, dels för att det lätt blir fel med kroppsspråket (det finns andra tillfällen att ta bilder), och ärligt talat förtjänar väl unghästen all min uppmärksamhet om jag kräver all uppmärksamhet av den? Det finns dock ett ypperligt fototillfälle, och det är när man tränar parkering. Att den ska stå still, ifred och inte göra något alls.

Lättare sagt än gjort ibland, och parkering har inte varit Milyjs starkaste kursämne. Och inte har jag tjatat heller, det lönar sig inte att nöta på om hon inte förstått övningen alls, utan då har vi hittat på annat som hon är mer säker på, men idag kom tvååringen efter en stund med ledövning och uppställning på vad jag tänkt mig.

 

4241D8C6-0480-4894-A025-787059BCA65C

 

Här börjar poletten trilla ned, impulsen är att följa mig men hon hejdar sig.

 

95855585-2B03-4F44-9D85-E859A7C0CBB7

 

Och när Milyj förstått så blir det lätt..

 

6638246F-3C73-4E70-B7E6-050E91F5D70D

 

..och roligt, för Milyj gillar beröm.

 

Bilder behövs eftersom Milyj är till salu, aktuella bilder är bra när man annonserar ut unghäst. För unghästen är det viktigaste att hamna hos rätt ägare, och i just Milyjs fall vill vi att hon får ett långvarigt hem den här gången. Förevigt-hem är inget vi tror på, en häst kan sprida glädje och göra nytta i flera hem under sin levnad, men då Milyj redan flyttat några gånger så säljer vi henne endast till en långvarig första relation. 

På Milyjs egen sida har jag skrivit att ”Även om Milyj uppskattar pyssel och träning behöver hon också perioder av eftertanke där hon bara går och är unghäst.” och det är egentligen något som alla unghästar behöver. Förutom att unghästkroppen växer så behöver hjärnan bearbeta olika intryck och övningar för att lära sig saker, som att stå parkerad till exempel. Våra unga basjkirers tränare och inridare har skrivit ett väldigt bra inlägg om det på sin blogg, Nilla’s Häst & Ridutbildning. Läs det! 

 


Jobbarhelg

 

Vi hade planerat för en intensiv jobbarhelg. Lite oturligt har jag drabbats av förkylning, men vi får väldigt mycket gjort ändå. Fredagen inleddes med att Elisjka som haft helledigt efter premieringen nu ska förberedas för att åka till Brännan på senhösten och inridning i vinter, så vi startade med ensamhetsövning. Helt enkelt att lämna flocken, vilket också är en träning för de ungston som blev kvar. Elisjka fick en liten promenad och fikapaus på gården (morötter och pellets) innan hon släpptes tillbaka.

Medan jag mockade i min egen nedsatta takt monterade Stefan ned boxen han byggde åt Fiona i vindskyddet när hon ordinerades boxvila. Allt material ska återvinnas och bli ett efterlängtat förråd i stallet

 

2B57DAF7-37EB-4E02-A58A-2A74875DC364

Nyrullad Zenit övervakar min städning.

 

Gaspers flock var inne under förmiddagen, och vi hann med en hel del under fredagen. Och nu är det definitivt höst för från och med nu behöver jag stödutfodra grabbarna nere på betet vid sjön. Eller, sjuåringarna skulle klara sig än, men Tuchkin får inte tappa hull. Men det känns sorgligt.. på grund av platsbrist kan vi inte ta hem grabbarna förrän sommarhästarna åkt, och ifjol reste de först 28 oktober. Det är lång väg att släpa hö, och killarna har hemlängtan.

 

D3840FA2-4AB0-4DF2-A291-7A7D26335460

Pavel, Tuchkin och Mistjev.

 

Lördagen inleddes med ofrivillig ensamhetsträning. Stefan lade märke till att Zeniya inte var intresserad av frukosten utan stod lojt vid sidan om flocken, så det blev att ladda med parrafinolja och morötter, och promenera. Kolik förstås.

Det är ett orosmoment att något ska hända Zeniya, då hon är så vanvettigt rädd för att tvingas vara nära andra människor än oss. Vid ett allvarligare kolikanfall skulle jag behöva ha ut veterinär, och då måste jag ge henne lugnande. Det är inte bra för då märker man inte om det kramplösande verkar, men Zeniya hade ett milt kolikanfall som vi klarade själva. Som tur är så är hon väldigt bekväm med oss och tillmötesgående, en väldigt trevlig och enkel häst att hålla på med så det var inga problem alls att spruta in parrafinolja i hennes mun i omgångar, och ta med henne på en promenad iväg från de andra. Strax brummade hennes mage igång och hon fick återbördas till flocken. Hon var jätteduktig på sin spontana ensamhetsträning, brydde sig inte ens om Miko som vi var tvungna att passera på nära håll två gånger. Värre var det med de som var kvar, särskilt hon som var så duktig igår. Elisjka lyckades få med sig alla stona på ivrig galopp runt, runt i hagen, förtvivlad över att Zeniya försvann..

Länge var Zeniya även väldigt skeptisk till oss. Så pass att jag ordnade för att hon skulle tas bort som tvååring, ett otroligt tufft beslut för en uppfödare att ta, men det går helt enkelt inte att ha en häst som man inte tillåts sköta om. Men så en dag rann det bara av, Zeniya tog sitt förnuft till fånga och släppte in oss i hennes liv, det var strax efter Hinica dog så det var väldigt tacksamt på många vis. Zeniya har många fina kvaliteer, precis som sin mor som inte heller stod ut med främlingar, och en hisnande tanke är att Zeniya nu är lika gammal som när hennes mamma Tova lämnade Ryssland. Hur de lyckades tämja henne kommer jag aldrig begripa. Hur som helst kommer Zeniya få gå i Gaspers flock, vi hade planerat för det redan i år, men det tog sådan tid att få ihop Zenits flock så vi väntar tills i vår istället. Det är nog bra för alla att vi väntar lite till.

 

8F256FE5-D929-4EA6-A017-DAD8CA033908

 

Zeniya någon timme efter anfallet passerat. Hon har inget emot mig trots alla sprutor med parrafinolja och att jag tvingades agera pådrivare, utan är lika tillmötesgående och mild som vanligt.

 

BDEA94F1-6A8F-476F-BE6F-19889224251A

Zeniyas lillasyster Zayats.

 

Nu har jag bildbevis på att Zayats överkommit sin orala fobi, och det efter att själv ha valt rätt lösning en endaste gång. Då jag hade dräng idag kunde jag ta kort när Zayats fick repetera sin övning med bett. Hon var superduktig, sökte sig ned mot bettet och krånglar inte ett dugg när man viker in öronen under nackstycket, håller ned huvudet vid avtränsning. Inget drama alls. Sen att hon grimaserar fasligt medan bettet är i munnen, det gör alla från början tills de vant sig, hon var i alla fall väldigt, väldigt besviken över att vi inte tränsade henne (samt en liten ledövning) mer än ynka två gånger. 

 

 



RSS
Besökare idag: 16
Denna månad: 461
Totalt: 138857
onsdag
16
oktober
Finn

2019
Vecka 42
«mars 2019»
tiontofr
010203
04050607080910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Senaste inlägg
Ökad stödutfodring
Taklagsfest
Härliga höst
Bra höår
Väldigt lika, men inte på bild..
Tuchkin
Byggarhelg
Tovas ungar
Milyjbilder, unghästträning och vila.
Jobbarhelg

Senast kommenterade
Ökad stödutfodring
Taklagsfest
Bra höår
Pysselhelg
Ett år kvar
Avelsdiplom igen!
Spännande resdag
Zenits flock
Avanmäld
Tillsammans igen

Arkiv
2019
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011

    Lista över andra trevliga bloggar

     

    Stuteri Kry 

    Jemthagen

    Nillas Häst& Ridutbildning

    Yvonne Larsson

    Johanna Lassnack (inaktiv)

    Bondfia