
Mistjev håller med matte!
Nej, jag är inte sömnigare än vanligt (jag är oftast en väldigt pigg person), utan så in i bänken trött på november. En fin månad så länge den är krispig med sol, norrsken, glimrande stjärnor och snö -till och med rimfrost duger, men avgrundssvart annars. Veckorna mellan tidsomställningen och advent är så vansinnigt tung när det är som nu; Snön blev till is, sen lera, dimma, regn och svart, svart, svart. Tjällossning och vårflod dessutom. Man kan lätt hålla sig för skratt.
Några som faktiskt varit sömnigare än vanligt är ungstona. De har drabbats av förkylning med snuva och har varit lite hängiga, och vi har varit noga med att begränsa smitta. Stona har i största möjliga mån lämnats ifred, deras grimmor och ledrep flyttade från selkammaren till pannrummet, två hinkar står på verandan ifall jag behöver till dem, och även vi anpassar vår egna utrustning när vi går mellan hagarna. Varje hage har också egna diskborstar för att städa ur vattentunnorna. Det är ingen fara med stona, lite snor bara som sagt, men vi vill givetvis inte att det sprider sig. Viktigast är förstås att de dräktiga stona fortsätter vara friska.
Så vi har ägnat oss åt andra basjkirer i helgen. Gaspers flock har fått vara inne under förmiddagarna, i Zenits flock blev det hovvård, och jag unnade mig på söndagen egentid med min helt egna basjkir Mistjev. Han har påpekat att han önskar att jag och han tränar lite då han gillar dels uppmärksamheten men även den lilla belöningen i form av en morot när vi är klar. En del hästar bör man inte alls belöna med något ätbart, med andra går det bra och för Mistjev är den där lilla moroten jätteviktig. Jag har nog aldrig varit med om maken till tålamod och självbevarelsedrift för att få det där erkännandet den lilla godbiten bekräftar. Det gick bra och vi slutar gott verkar han tänka.
Mistjev har den mycket trevliga egenskapen att han efter uppehåll, tydligen hur långa som helst, bara plockar upp där man lämnade sist. En liten repetition bekräftar att vi är på samma ställe vi var, så vi hade en väldigt trevlig stund ute i leran, med toleransträning och lite annat. Ett nytt inslag var dock att Tuchkin var ganska påträngande men det gick bra ändå eftersom Mistjev duktigt koncentrerade sig på sina uppgifter. Bland annat hängde och klängde jag en hel del på Mistjev och hoppade bredvid honom, och det är han van vid även om det gått flera månader sedan sist. Skönt med en så cool pålle, särskilt som han är så stor.
Det blev inga träningsbilder bland annat för att jag var själv, och att kroppsspråket blir så fel, särskilt som Tuchkin gärna interagerade så fort tillfälle gavs -där har vi sannerligen en signalkänslig och väldigt klipsk kille, det kommer bli roligt att träna honom i framtiden! Så jag tog ett par bilder vid lunchutfodringen istället:


2019-11-24 15:11 | 0 kommentarer