Vad gör jag för miljön egentigen?

Sedan några dagar tillbaka har jag lidit av köttångest. Jag blev lite upprörd när jag skrev mitt inlägg om kött och det har gnagt i mig. Sedan har det gjort sitt till med hettan och allt, men idag kändes det plötsligt bättre! Vet inte om det beror på att jag haft johannesörtsblommor i téet eller att jag känt på mig att ett urladdande oväder varit på gång (ett pyttelitet oväder håller på ute medan jag skriver), men jag skiftade infallsvinkeln på det hela och frågade mig vad jag egentligen gör för bra saker för miljön?

Jag kom fram till att det är en hel del.

CarpeDiem

Illustrationen är gjord av den eminente Niklas Eriksson, och jag lånade den från hans hemsida.

Jag börjar med några snabba, självklara insatser:

När jag diskar så gör jag det i varmt vatten, men sköljer i kallt, och jag har endast vattnet på när jag verkligen sköljer någonting.

När jag duschar stänger jag vattnet när jag schamponerar håret eller tvålar in mig.

Jag odlar hemma (nåja, inte så mycket än, i år var mest en testperiod).

Att det finns människor som låter vattnet rinna medan de borstar tänderna är för mig fullkomligt obegripligt, men jag nämner det ändå; Självklart låter jag inte vattnet rinna medan jag borstar tänderna.

Jag väljer ekonomiprogrammet på tvättmaskinen.

Jag har med tygkasse/ryggsäck/begagnade plastkassar när jag handlar.

Vi äter all mat vi bär hem i tygkassarna.

Äggen är närproducerade, de finns en 20-minuterspromenad härifrån.

Några mindre snabba (det vill säga lite utvecklade) insatser:

Åt ena hållet har jag ca 12 km till butik med ombud för apotek, systembolag, spel, post, paket etc. åt andra hållet ca 10 km. Jag cyklar till bägge så länge vägen är fri från is och snö. När vi kör de fem milen in till stan, så försöker vi verkligen planera så det blir så effektivt som möjligt. Tyvärr går det inga vettiga bussar på "riktiga landet".

Kanske kan jag räkna alla mina flygturer på bägge händernas fingrar, jag minns inte så noga, men två av dem var till utlandet; Winchester på lag-VM i motorcross (inte så miljövänligt kanske..) och andra gången till Madrid. Med andra ord flyger jag inte i onödan.

Jag har en daglig skönhetsprodukt, och den är svanenmärkt. I övrigt använder jag arganolja, som i och för sig är från Afrika, men är en del av ett Fair Trade projekt som sysselsätter kvinnor.

Vi använder i största mån energisparlampor, men inomhus har vi mest levande ljus när det är mörkt. Inte av snålhet utan för att det är så himla vackert.

Jag köper gärna begagnat, på loppis till exempel. Kläder, porslin, gardiner, gardinstänger, möbler, smarta matkärl etc. I min tur skänker jag saker jag inte behöver/vill ha till biståndsloppis eller liknande.

Vi försöker i största mån handla ekologiskt, men har också med oss både läsglasögon, förstorningsglas och lupp till affären. Ekologiskt är inte alla gånger så jättebra heller om man lusläser innehållsförteckningarna. Vi försöker verkligen göra vårt bästa vad gäller ursprunget på varorna också.

Då vi inte har någon traktor eller ATV så sker utfodring av hästarna, mockning av lösdriften, snöskottning etc. för hand.

Gräsmatta är överskattat tycker jag. Förmodligen för att jag är kontaktallergiker och därmed inte kan gå barfota på gräs utan föredrar stenläggningar och mossa, men gräsklipperiet är ju vansinne! Nu hyr vi ju bostad och kan ju inte riktigt göra som vi vill, och en illa skött trädgård hindrar goda energier från att komma in, men vi har åtminstone en del av den stora tomten som äng. Själv klipper jag inte gräset, jag vägrar dra runt på stinkbomben, men jag har lagt in ett önskemål om en handjagare för ytan jag använder för att träna hästarna.

Till sist så tycker jag själv att jag är snäll med miljön som valt att inte ha barn. Det är inte så att jag tycker folk är dumma som skaffar barn, finns det inga barn finns ingen framtid, men rent krasst kan jag ju konstatera att jag inte är bra avelsmaterial med kontakt- och matallergier, reumatisk åkomma, etc. Så kan jag ju välja att se det ur miljömässig synpunkt, eftersom jag inte slänger engångsblöjor eller tvättar tygblöjor och nedkräkta dagisombyten, inte behöver skjutsa till träningar och kompisar heller, och så vidare, och så vidare.

Trots innehållet i det förra stycket vill jag poängtera att jag inte anser att ni fantastiska föräldrar som för mänskligheten vidare skulle vara miljöbovar. När man i fertil ålder ständigt får förklara valet att inte ha barn så samlar man på sig ett förråd av "ursäkter";)

Ja, det var några av mina insatser för ett mer hållbart leverne.

...

Apropå odling så har jag gjort jättesnyggt där idag, och jag gallrade ur bland rödbetorna också, så till middag blir det kokta rödbetor till kycklingfilén. Bulgur till kanske? Får se vad jag kokar ihop.

Önskar alla en härlig avslutning på helgen.

...


Högsommarkväll

kvällssol

...

Om kvällen går det att andas. På något vis förflyter dagarna, hur vet jag inte riktigt, för det går inte att ta sig för någonting vettigt. Ändå så rensas ogräs, hästar smörjs in med flugemedel, hagen mockas och odlingarna vattnas. Har inget minne av att jag gjort det, minns bara att jag slagit ihjäl flugor, bytt flugremsor, dammsugit upp flugor och slagit sönder två flugsmällor medan jag svurit att aldrig någonsin bo mer än 500 meter från Norrlandskustens pålandsvind.

Om kvällen sjunger tranorna vackert. De har varit tysta medan ungarna vuxit till sig, men nu när de flygtränar kan jag glatt konstatera att trankollektivet vuxit från nio till femton individer, och nu är redo att ta emot mellanlandningsgäster på väg söderut. Storspovsmammorna har redan lämnat oss och överräckt ansvaret till papporna. Göken reste för ett par veckor sen, och några av sångarfåglarna har också flyttat. Än är det sommar, men jag registrerar tacksamt alla tecken på höst, min absoluta favoritårstid.

Nu är luften sval och altandörren kan stå öppen utan att det väller in flygfän. Jag och katterna ska titta på Octopussy. God kväll tillönskas från Flugbo.

...


Mitt bidrag till köttdebatten

Jaha, här trodde jag att det skulle bli bloggvila när kameran gått sönder och jag tillfälligt har hemma Basjkirflocken från betet, men inte då. Det helvidriga sommarvädret med allt vad det innebär gör det nästan omöjligt att vistas utomhus, så jag har istället gått igenom och sorterat äldre foton i iPhoto. Och då får jag massor av uppslag till nya inlägg.

Jag följer en jättetrevlig blogg som heter Det Goda Livet, där Tove skriver, ofta underfundigt och roligt, om myskankor, ekologiskt leverne och livet på "halv-landet". Jag funderade lite när jag läste ett inlägg som egentligen handlade om vackra potatisar, men berörde olika livsmedels påverkan på jorden. Jag lämnade en liten kommentar som kanske kan verka bitchig, när jag tänker efter, men det var inte så jag menade. Det är bra att man tycker saker, och tycker man saker kanske någon annan tycker annat utifrån andra ögon.

Allt vi stoppar i munnen är känsligt. Det beror på att vi väljer vad vi stoppar i munnen och att allt vi väljer att stoppa i munnen påverkar oss och i viss mån vår omgivning. Det gäller inte bara mat, utan även sexuell läggning, nagelbiting, dryckenskap etc, men mest av allt livsmedel, eftersom vi måste äta för att leva. En bulemiker till exempel måste ha ett rent helvete varje dag, då den personen tvingas konfrontera sitt missbruk flera gånger varje dag, och förväntas av många att kunna hantera det. Prova att konfrontera en alkoholist med en drinkbuffé tre gånger om dagen, h*n får bara ta två.

Jag gled från ämnet, det är ju det här som det handlar om:

Älgkött

Just det här är älgkött

...

Kött är viktigt för mig, och det är mig en stor sorg att gå i butikerna och se deras utbud. Vi äter inte gris, av flera anledningar. Gris är gott, jag minns barndomens julars härliga och efterlängtade skinka, doften av fräsande bacon, härliga kotletter på grillen, etc. men tyvärr tycker jag inte att den gris som erbjuds -för galna 29.90/kg under grillsäsongen, är bra livsmedel. Den dagen vi har egna grisar (går det att föda upp antibiotikafria grisar idag?) äter jag gärna det igen.

Som så många med kronisk, reumatisk åkomma så kan jag göra det bättre med rätt kost. Jag behöver kött i min kost, för proteinerna verkar hålla mina leder varma och smidiga. Eftersom jag slutat med en massa onödigt socker i kosten så är färdigskuret köttpålägg ett minne blott, med sitt druvsocker, antioxidationsmedel och rökta aromer. Tjälknöl (kan närmast beskrivas som en slags rostbiff av vilt, sakta tillagad från fruset tillstånd och lagt i saltlake, ett måste på julbordet) skulle jag ju kunna ha på mackan, men det är lite väl extravagant tycker jag.

En fördom om Norrland är att vi i stort sett kan kasta ut en yxa genom köksfönstret och fånga oss en älg eller ren lite som vi vill, likväl som att man kan plocka saftiga apelsiner från sitt köksfönster i Alicante, men riktigt så är det inte. Det krävs kontakter för att få tag på vilt. Ren är stört omöjligt att få tag på, på sin höjd kan man få tag på det som kallas sauvas (översatt, skittdyra köttslamsor), och vad gäller älg kanske man får vara beredd på att kunna stycka och mala om man råkar få tag på något. Tack och lov har jag en bra kontakt och kan således ha både älgköttbullar och tjälknöl på julbordet.

Brasiliens köttindustri, ni vet det som så fint kallas för "Naturkött" i kyldisken, kommer om den fortsätter i samma takt ha utrotat regnskogen om mindre än 20 år. Häromkring är det ypperliga förutsättningar för får, men de frusna kotletterna på COOP kommer från Nya Zeeland. Jag blir så jävla trött! Varför ska jag inte kunna handla närproducerat, av småskaliga köttbönder? Varför gör industrin att jag måste välja det minst sämsta eller vegetariskt?

Långt ifrån alla har råd att välja ekologiskt, det är plånboken som styr, våga inte säga annat. Har jag inte råd att vara snäll med Moder Jord "köttmässigt" så väljer jag vegetariskt, men då ska jag också treva mig genom en djungel av ursprung. Och jag skulle aldrig någonsin välkomna en överprocesserad quornprodukt, med 20 tillsatser i mitt kök! "Hälsans kök", jag skrattar så jag kissar på mig!

Så kommer vi då till lax. Förra året fick jag veta att det krävs 14 kg vildfångad fisk per 1 kg odlad fisk. Alltså att det fångas fisk, vars biprodukter går till pellets för odlad fisk. Pelletsen är så sammansatt att odlad lax egentligen är mer en grönsak än en fisk! Vi har inte köpt lax på länge, för odlat är allt vi har råd med. Jag saknar lax jättemycket. Men det finns ju annan god fisk.

Ja, för miljön måste vi äta mindre kött, man jag tycker det är rent åt helvete. Här älskar vi får, fisk, vilt, skaldjur, ko och fågel. Hur kan det ha blivit så att skolor måste välja halvfabrikat, producerat många, många mil bort istället för närprocucerat? Att kött från andra sidan jorden blir så mycket billigare än närproducerat. Varför är det som finns på armlämgds avstånd så onåbart? Om vi befolkar mars, kommer vi då att producera überbillig mat där som konkurrerar ut allt annat?

Allt detta sporrar mig mer att nå vår dröm om en ekologisk, och i det närmaste självförsörjande gård där det går får, getter, höns och kaniner. Matvärlden är upp och ned, det är hög tid att vi hjälps åt att vända den rätt igen.

...


Höst- och vinterälskarens klagan (eller längtan).

Jag har krupit in från den tryckande högsommarvärmen och den stekande solen, sitter i korsdrag och går igenom gamla bilder. Ett led i sorgearbetet efter min lilla Olympus som somnade in härom dagen.

...

höst

...

Hösten 2010 var efterlängtad men flyktig. Min absoluta favoritårstid är hösten, då det äntligen går att andas igen efter sommaren. När luften är klar och omgivningen brinner i härliga färger och förråden är fyllda. Man förbereder trädgården för vintervila, klipper ned och täcker över, utan att behöva vifta efter ihärdiga flygfän. Hösten hade bråttom ifjol, så det blev osedvanligt lite kort från min älsklingsårstid, men dessa från en frostig morgon, sent i oktober, ger mig hopp idag.

...

höst2

...

Jo, jag lider nu. Jag vet att folk gnäller över en regnig sommar, men här är den het och solen obeveklig. Jag är en vintermänniska, det är därför jag bor i Norrland och söker mig norrut. Visst, sommaren är härlig på sitt sätt och förstås behövlig. Jag behöver ju odla och hästarna behöver givetvis mat, och ljuset här är underbart. Året om är ljuset underbart här i norr.

I den tryckande hettan fungerar jag inte. Jag kan inte träna hästarna, om drygt en månad är det premiering för tre av mina ston och jag måste ju förbereda dem. Tack och lov är det bara en jag ska göra bruksprov med, men idag sjönk förhoppningarna till fotknölarna. Jag blev irriterad på Bizras pojk-flickfasoner idag, pga vädret som ligger över mig som en mantel av lava. Fick avbryta med lätta övningar så vi kunde sluta bra, men sista tanken var ändå att jag behöver en handler (frivilliga till att visa Bizra kan använda kontaktformuläret).

Var tvungen att cykla till Björna för att handla och svettades hela vägen dit och tillbaka, ingen matlust och dåligt humör. Flugor, flugor överallt, och det är inte hästarnas fel. Det är det äckliga husets fel och jag höll på att kräkas när den omsorgsfullt inplastade kycklingfilén jag lagt upp för att tina ändå invaderats av en vidrig flugjävel som höll på att lägga ett kluster med ägg på den!

Nä hösten är efterlängtad, med kryddpeppardoftande kålpudding, mustiga grytor av älgkött, mjölksyrning av grönsaker, renputsade fönster, utan flugskit, som får en inramning av mina vackra höstgardiner. Skymningsljuset som varar i timmar, när höstlöv och rött blåbärsris lyser upp marken under himlen, som sakta går mot sammetsblå.

...

höst3

Mustigt rött vin och snöbollskvistar i en vacker, ärvd vas, med köket fyllt av levande ljus medan höstvindar rycker och ruskar i huset.

Det är minst en sommarmånad kvar, men årstiden kryper på mig likt de äckliga flugorna. Det är inte ofta jag klagar, och att nämna ett ont ord om den Svenska sommaren är jämställt med den åttonde dödssynden. Att vara Svensk och gnälla över vintern är däremot normalt. Att gräva ned sig i självömkan från sommarsolståndet fram till vårdagjämningen, påhejad av andra motståndare av svenska årstider (som av någon outgrundlig anleding ändå väljer att bo kvar), det är helt OK.

Men ni som nu vill muntra upp mig med att säga att man fan i mig ska NJUTA av sommaren kan på ren västerbottniska svälja huvve, för det ni säg och det katta skit', hä lägg jag i samma hög! Jag gnäller idag, inte från advent tills i oktober.

Jag tröstar mig själv med en härlig vinterbild så länge;

Vintermorgon

...


Säg det utan bilder?

När det sista man behöver är ännu en utgift så går ett för mig nödvändigt verktyg sönder.  Inte bara ett verktyg, utan en kär vän som är viktig för min kreativitet; Min kamera har gått ur tiden=(

Det mindre bra med det är att kattungesidan blir hängande i luften tills vidare och bloggen får mindre uppmärksamhet.

Det positiva är;

#Jag kan spendera tiden bättre när jag inte bloggar så ofta.

#Jag får gå igenom mina gamla bilder och kanske sortera in dem på lämpliga ställen så jag enkelt kan finna bilder äldre än 12 månader istället för att ständigt bläddra bland iPhotos olika, blandade "händelser".

#Istället för att ständigt fotografera får jag lära mig minnas saker när de verkligen händer, även om det är något så enkelt och samtidigt storslaget som en solnedgång.

#Jag har i ärlighetens namn inte varit helt nöjd med min vän på sistonde och mer än en gång funderat på att byta ut honom, när jag får råd blir den drömmen sann.

Min mobiltelefon hade en ypperlig kamera, men även mobilen lever nu på teknikålderns höst. Den raspar, håller inte laddningen, vill inte bli laddad (bara om man fjäskar väldigt mycket med den), displayen är spräckt och nu fungerar bara kameran utomhus, helst i solljus och medvind.

Som så många andra egenföretagare upplever jag att telefonen är livsviktig, så en stöt-, vatten- och dammtålig Nokia står högst upp på önskelistan, och sedan får jag hålla tummarna för att det är rea på kameror på sensommaren. Tills dess får ni stå ut med gamla och lånade bilder i färre inlägg.

Nu stänger jag datorn och går ut i livet. Jag tillönskar alla en jättefin vecka

Puss och kram från fru Jonsson (som nu loggar ut).


Svalkande sallad

...

Igår var det tryckande hett här. En frisk vind förvisso, men även den var som en varm yllefilt. På förmiddagen åkte vi in till stan för att besöka granngården, Lifebutiken, Apoteket och ICA Kvantum och efter lunch flyttade vi hem hästarna från betet, så de får beta lite i hemmahagen i väntan på att Emma kommer hit och verkar hovar.

Vi skulle grilla kycklingklubbor till middag, och jag gjorde couscoussallad som tillbehör. Enkelt och gott; Couscous, rödlök, kikärtor och små tomater i vackra färger. Jag vill gärna ha någonting grönt i också, och på sommaren struntar jag i klortvättad ruccola och går ut och plockar det jag behöver i Vinterhagen. Ängssyra är väldigt gott att ha i sallad, men de har blommat över, så bladen blir lite hårda och smakar inte lika gott. Men i ängssyrans skugga växer det massor av mynta.

...

Mynta

Från naturens örtagård

Mynta är svalkande och passar utmärkt i en sallad när det är kvävande hett. Vi grillade och dukade ute, och precis när vi ätit klart blev det mörkt och himlen öppnade sig i ett skyfall. Vi tände massor av ljus inne och myste, och på kvällen somnade vi i soffan till en film.

...


Tröttmössa

Slappkatt

Idun i tv-soffan

Efter en kväll av lekande med ungarna, samt att kolla att ingen av dem åkt in i en glupsk pudelkäft vilar Idun ut bredvid mig i TV-soffan och slötittar på Scrubs medan ungarna  sover sött.

Det är inte bara idun som är tröttmössa, för efter gårdagens inventarier av odlingarna verkar det inte bättre än att jag sått vilda violer där jag trodde jag satt bönor. Så kan det gå, visste inte ens att jag haft en sådan fröpåse;)


Visst finns det änglar! Nu uppdaterad.

...

Igår skulle jag på banken i Björna för att öppna ett konto för Norska pengar. Lite sen var jag när jag drog iväg på cykeln, jag skulle vara där mellan tolv och halv ett, då skulle det vara lite folk, hade jag fått veta. Jag hann inte ens ned till storvägen innan cykelkedjan hoppade av!

Gaaahh!! Det har hänt några gånger förut, och jag brukar alltid få tillbaka den, men nu kände jag mig stressad. Det var varmt och jag tänkte på hur jag skulle komma till banken med kolsvarta, oljiga händer, fumlade och suckade. Kedjan hade lyckats kila fast sig mellan kugghjulet och navet.

Det var då hon dök upp, ängeln för dagen, i skepnad av en mycket rar äldre dam, med en vacker solhatt på som skydd mot hettan. Försiktigt frågade hon om kedjan lossnat, och jag var förstås artig. "Jag håller styret." sade hon, och höll hon stadigt det breda styret på min tunga cruisingcykel, medan jag slutligen fick tillbaka kedjan. Jag vände upp mina händer, jodå, kolsvarta. "Kom med så får du tvätta av dig." sade hon, så jag ställde cykeln åt sidan och följde med. Hon hade riktig handtvätt för oljiga små tassar och jag gjorde mitt bästa för att inte söla ned i badrummet.

Vi presenterade oss förstås. Alla vet ju vem jag är, men det hör ju till, och hon ställde de vanliga frågorna, hur vi trivdes i huset etc. Jag tackade hjärtligt för hjälpen, och fortsatte min färd, inte allt för försenad.

Det är mycket värt att få tvätta händerna ibland!

Ängel

...

Bilden fann jag på nätet, utan upphovsuppgifter, så jag lånade den för att sprida lite kärlek här. Önskar alla en underbar fredag! Själv väntar jag besök.

Puss och kram/fru Jonsson

...

18:48

Dagens Ängel är min fina storasyster.

Hon var hit och hälsade på idag för första gången (det är inte direkt en genväg att åka hit kan jag meddela), för att se hur vi har det och pussa på kattungarna. Med sig hade hon en stor skål med härliga jordgubbar från Agnäs, som smakar "hemma", två kassar med mat och en trisslott (tyvärr iingen vinst, men det finns någon mening med det, någon som behöver det bättre får den lotten).

Det var jättetrevligt att du kom på besök, och tusen tack för din mycket genomtänkta gåbort-present:) Många plus på ditt Kharma-konto idag.

...


På begäran; Kattungar 3.5 veckor

3.5v1

Vidar och Snotra, med Saga i bakgrunden

Efter lite påtryckningar (ja, det känns som många när hela två personer frågat) så böjer jag mig och visar tre av Iduns fem ungar, ute på äventyr. Att jag inte visat bilder tidigare beror främst på en inte så bra kamera för inomhusfoton (jag fullkomligt avskyr blixt-bilder), brist på tillfällen, snabba och nyfikna fotoobjekt samt brist på bra bakgrunder (skräckslagen kattunge mot svartbrun soffa, inte fint).

Nu lovar jag att inte använda paragrafknapparna mer i detta inlägg.

Tre av Iduns ungar klättrade ut i Stora Världen idag. Stora Världen består av den inhägnad utanför buren som jag gjort i kök och vardagsrum. Här kommer några tydliga exempel på hur svårt det är att fånga dessa otroligt sociala små fluffbollar:

3.5v2

Jag vill vara med dig nu

...

3.5v3

Jag också!!

..verkar Vidar säga innan han kryper upp på min mage. Det är inte lätt att vara populär i det här gänget kan jag säga. Här kommer orsaken till att bilderna inte blir så bra:

3.5v4

...

Här fick jag alltså knöla upp linsskyddet på mobilen och ta kort på att jag försöker ta kort på Saga. Vad gör man inte för konsten? Tur jag har bra magmuskler.

Självklart ska jag anstränga mig att ta bättre bilder på alla katter, även på Hilda och Sot som valde att stanna i sin trygga Clas Ohlssonkartong idag, för egentligen är ju alla till salu, till rätt köpare förstås, så jag vill ju att bilderna ska ge dem rättvisa, samt visa på riktigt hur de ser ut.

Vi hade velat behålla en pojke, men det blev ju bara en, ljusbruna Vidar, och jag är lite lur på att han blir halv-långhårig. Den enda som i dagsläget verkar få Iduns fina pälslag är Sot, som är svartsköldpadd, precis som sin mormor. Övriga verkar just nu kunna bli fluffigare.

Här ser man i alla fall hur fint tecknad Saga är:

3.5v5

SockerSöta SuperSaga

Jag satt som sagt med ungarna i inhägnaden medan Idun tog hand om de andra två. Tog säkert 50 bilder, men de flesta var ingenting att ha, på grund av skarp blixt, suddigt då jag inte haft blixt, suddigt på grund av extrem close-up, etc. Ändå försökte jag ibland att arrangera de tre små så att jag skulle få till den riktigt fina bilden.

3.5v6

...

Men då började Idun tvivla på min behörighet som barnvakt. Hon hoppade ur Classetongen, som är kort för Clas Ohlson-kartongen och försökte locka dem till sig. Saga kikade in i buren men beslutade sig för att köksgolvet och barnvakten för stunden var roligare. Eftersom Sot och Hilda sov sött efter att ha diat så bestämde sig Idun istället för att ta hand om sina tre rymlingar på tillflyktsorten.

3.5v7

Så hon lade sig utanför buren istället

...

Jag kommer lägga upp en egen, tillfällig sida för kattungarna inom kort. Där kommer jag kontinuerligt att lägga upp bilder på de små, samt beskrivningar av dem. Där kommer också att finnas länkar och info om hur man tar kontakt med mig. Det gäller inte bara de som kanske vill ha en fin och social råttjägare, utan även för den som bara är lite nyfiken. Inga frågor är för dumma.

...


Idiotregler!!

Tova7

...

Den tredje september är det Basjkirpremiering i Gideå, och jag ska visa tre ston är det tänkt. Eftersom jag inte ens varit på en premiering tidigare (det lät seriöst av en uppfödare, eller hur?) så tänkte jag att det är hög tid att ta reda på hur det går till när stoet visas för hand, jag har ju  nämligen hört att man måste gå bredvid hästen, inte framför, som i min värld är det mest logiska, och inte minst, det mest praktiska.

Jajjemän, man ska gå bredvid hästen, närmare bestämt vid bogen "för att inte skymma den", vilket i min värld är mer än bredvid, det är ju nästan bakom! Kan någon vänligen berätta för mig när det är praktiskt att gå bakom den häst man leder? Tova är traditionellt hanterad, och Minna är både trad. och NH-hanterad så dem bekymrar jag mig inte så mycket över, men Bizra är född och uppvuxen med NH-hantering. Inte begriper hon vad jag vill när jag ber henne gå före mig enligt premieringskonstens alla regler.

Jag kan lura henne i och med att jag "skickar" henne bredvid mig, men det innebär att jag håller i tyglarna på ett, för visningen, regelvidrigt sätt!! Söta, lilla Bizra, hon tar några försiktiga steg bredvid mig, stannar sedan och frågar om hon får komma till mig och bli kliad i pannan. Jag är betydligt mer bekymrad över visningen av mina ston än det bruksprov (ridprovet) Bizra ska utföra.

Idiotregler...


Objudna gäster. Många objudna gäster.

Johannesört

Naturens lyckopiller

Johannesört gör en glad, därav bilden. Särskilt om man plockar blommorna, lägger dem i en glasburk och häller över sprit. Så blir det en blodröd snaps som heter HirkumPirkum, och den blir man skitglad av!

Nu har jag ingen sprit, så det blir ingen julsnaps i år (färgen passar så bra på julbordet), men jag behöver lite glädje. Det är nämligen så att vi, liksom ifjol, invaderats av flugor! Inte koflugor, spyflugor, sopflugor allar annat, utan vanliga, svarta, äckliga jävla husflugor, och de kommer inifrån! Apropå nyss nämnda högtid; Till jul hänger jag upp glittrande girlanger i fönstren som snurrar av värmen från elementen. Nu hänger där äckliga tejpspiraler, sådana man har i ladugårdar, som snabbt fylls av äckliga flugor.

...

Vinbär

Vinbären rodnar i aftonsolen

Ja ni slipper bilder på "sommarpyntet", jag behöver bara snegla upp till höger så har jag en. Flugornas BB har dock bytt plats, för kattvindan där de härjade ifjol är tyst och tom sedan vi satte upp en vidrig flugfälla ute. Men när de började invadera kök och vardagsrum köpte vi en till, men den måste vi satt upp- och ned, för det är fan värre med flugor nu än kulmen, som förra året nåddes i augusti! Jag slår flugor hela tiden när jag är inne, och jag är glad för att jag är både höger- och vänsterhänt. En smälla i varje näve.

...

Kvällsvallmo

Kornvallmo

Ja, jag ska ringa Anticimex, det är bara inte så festligt med gifter när huset även innebos av välkomna husdjur. Matstunderna blir en stressad plåga med flugor som behagar landa på bara armar, händer, mjölkglas.. Jag diskar och torkar, ställer undan hund- och kattmat, de får vackert äta när det bjuds nu. Jag har plockat in renfana som jag knutit i massor av buketter och hängt upp, det ska visst hjälpa (vilket jag tycks minnas att de gjorde förra sommaren), tejpremsor på fönstren, girlanger i tak och i fönster, två flugfällor ute, på var sida gården, men det är som, ett bisarrt jävla ymnighetshorn.

Jag har hela dagen förskt finna en wabi-sabisk anledning till att flugorna vill bo här, men jag misslyckas totalt, jag ser inte hur de kan förgylla tillvaron på något vis, hur jag ska vara tacksam. Ja, utöver att det är jävligt rent på nedervåningen i Casa Jonsson just nu. Förutom liken.


Vad gör man när man ser en skabbräv?

Rödräv

Bild på en frisk räv, lånad från Jägareförbundets hemsida

Så har jag då för andra gången på drygt en vecka ringt polisen angående den skabbräv som förtvivlat söker kontakt med mig om morgnarna uppe på mon. Den här gången fick jag veta att jag inte alls skulle ringa polisen, utan kommunen. Jag ringde kommunen och fick veta att ansvarige för skabbräv är på semester och kommer åter 15:e augusti. Följande mening lösgjorde sig från min hjärna och reste i ilfart mot min mun, medan jag gjorde en inandning;

-"Men då ska jag be herr Räv låta bli att klia sig fram till den femtonde."

Men jag höll tand för tunga;) Telefonisten jag talade med var faktiskt trevlig och tänkte bara högt, då måste man vara snäll. Efter många om och men, och ett ganska långt samtal med en annan person på Miljökontoret, fick jag så telefonnummer till den jägare som är ansvarig för skyddsjakt. Han hade kanske också semester, men han var väldigt tillmötesgående i alla fall. Han ringde mig lite senare för direktiv till platsen, så han gjorde alltså slag i saken på en gång och körde ut hit ända från Domsjö.

Mitt hjärta gråter när jag ser en sjuk räv. Denna varelse var inte långt gången i sjukdomen "bara" kal svans, men jag vet vilket helvete som väntar den. I början är de kontaktsökande, särskilt om man som jag, går med hund. Räven är förvirrad och förstår inte vad som händer den. Det vanvettiga kliandet gör att den inte kan jaga, utan blir tvingad att livnära sig på sopor eller exempelvis sork som någon slarvig rovfågel tappat. Jag hoppas att det inte är en fru Räv, med hungriga och kliande ungar.

I alla fall är jag nöjd över att jag gjort så mycket jag kan för att förkorta lidandet för räven. Ingen kan begära mer.

...


Idag tar jag ledigt (plus lite wabi-sabi)

Rullnäs4

..och bara njuter=)

Min första tanke när jag slog upp ögonen, tidigt i morse var; "Åh, vad jag har sovit gott!", den andra var; "Nä, idag tar jag semester."

Det är nämligen såhär, att det i morgon och en tid framöver väntar väldigt mycket tråkiga, jobbiga och rent ut förtvivlade saker. Oro, jobbiga telefonsamtal, jagande telefonsamtal, funderingar, etc. men idag är det söndag. Solen lyser och ingenting har öppet, så jag bestämde mig för att hela dagen, fullt ut, bara njuta!

...

mellanmål1

Eftermiddagsfika på altanen, jag tog ut laptopen.

Jag har fallit pladask för den japanska filosofin wabi-sabi. Ordet har jag stött på några gånger, och det var i ett letande på nätet angående mindfullnes som jag snubblade över denna fantastiska anti-lära.  Utdrag från en intervju med Agneta Nyholm Winqvist i DN tredje mars i år:

"-I vår hektiska tillvaro kan vi aldrig nöja oss med det vi har. Men jakten på lycka gör att vi sällan får vila. Inom wabi-sabi söker du förnöjsamhet i varje situation, när du diskar, när du kör bil eller på väg till jobbet. Det skapar ett lugn."

Läs hela intervjun här.

Det handlar om att kunna uppskatta det inte så himla perfekta, istället för att ständigt jaga vidare mot ett ideal vi förmodligen inte når. Att stanna upp och leva i nuet; Inte lönt att grubbla över igår, det är ju långt borta, Inte lönt att oroa sig över det "icke-skedda", framtiden kommer tids nog ändå.

Det låter ju himla enkelt när man beskriver det, eller hur? Jag har redan en pseudo-wabi-sabisk filosofi, men jag har så lätt för att inte vara närvarande. Jag vill nyttja tiden till max och kan planera hela dagen under morgonpromenaden, grubbla över en oförrätt som hände för flera veckor sedan, irritera mig på tiggande hundar som trasslar med kopplen, drömma mig bort, etc. Nu har jag tvingat mig till att vara extremt närvarande under morgonens power walk, känna dofterna, notera trädens skiftningar, urskilja fåglars sång, njuta av att hundarna trasslar in sig runt mina ben (det är faktiskt den mest givande tiden vi har under dagen, och då borde jag uppskatta att de fjäskar och tigger godis så jag snubblar över kopplen).

Det var faktiskt lätt första dagarna, sedan blev jag lite kaxig och halkade då tillbaka i "planerandefasen", men jag känner igen den nu; Jag börjar nämligen glo ner i backen när jag går. Med att åter höja blicken rycker jag mig tillbaka till sinnesnärvaron. Fantastiskt!

Jag känner mig frälst helt enkelt!

...

Rullnäs5

Nästan där..

Jag började dagen med att snooza bort 20 minuter för att sedan gå en halvlång runda med hundarna i bälte och enkilosvikter på händerna. Solen torkade bort molnet som lagt sig över älven och det blev fort varmt. Så njöt jag länge av frukost och korsord i Land, lite slö-surfande på datorn innan jag cyklade till hagen och pysslade om alla hästar (utom Tova, hon ville helt enkelt inte idag).

Rabarberkräm kokades till lunch -men vänta nu! Skulle inte fru Jonsson hålla sig från socker? Jo, det skulle hon, men rabarber är gratis, finns i massor  och just denna är så infernaliskt god, ända in på hösten! Dessutom behövs inte så mycket socker, de är väldigt milda, dessa ymniga rabarbrar. Medan krämen kokade rensade jag undan lite ogräs, kupade purjolök och satt med Idun på stenen och tittade på mina jättevackra vallmoblommor, medan jag smaskade på söta smultron. Mindfullness i ett nötskal.

Efter lunch cyklade jag iväg till mitt nya favoritställe, huset ute på Rullnäs, som jag kanske kommer söka ägaren till, för jag mår så himla bra just där.

Rullnäs6

En gammal ek breder ut sina grenar över det som varit en bär- och fruktträdgård

När jag kom hem lade jag mig ute på altanen i solskenet (ja, solskydd från +50 och nedåt), med veckans Land och nya Pondus som kom i fredags. Ludde höll mig sällskap. Nu bjuder jag mig på lite eftermiddagsfika medan jag bloggar, men vänta nu...

mellanmål2

Hur gick det här till..?

Ja, ett glas rosé till, som stod kvar efter vattenmelonen iglufsats (det står i kylen nu;)) Jag må ha det fattigt för tillfället, men ingen blir väl gladare över att jag lämnar ett glas rosé att surna? Nä idag njuts det fullt ut och jag lapar i mig av livets goda. Det kommer ge mig energi till det jag inte orkar tänka på nu, det som kommer tids nog.

Inte behöver jag bekymra mig över middag heller, den är i stort sett klar, bara att koka lite fullkornspasta till. Nässlor är också gratis och väldigt, väldigt goda. Vet inte om jag någonsin kommer kunna äta pasta igen utan nässlor till? Proteinet blir vitfisk idag. Idun får också lite. Matig sallad gjorde jag igår med ängssyra, gurkört, ett ogräs som smakar gott och rädisor. Kinakål och paprika hade jag i också, men det hade jag ju köpt på affärn;)

Sallad och nässel-pasta med lättgravad vitfisk. Smaskens!

Önskar alla en helt underbar söndagskväll. Varma kramar från den inte helt perfekta fru Jonsson.

...


Smart lösning för smart häst

Tova6

...

Att Tova är lite speciell av sig, det visste jag när jag valde henne. "Egensinnig och går inte att fånga" avskräckte oss inte. Vi gillar ston här, och vilket sto är inte lite egensinnigt? Sedan att det är en riktigt Vildhäst, det kan jag inte klandra henne för. Hon är född i Ryssland, och jag vet fler ryssimporter som varit så och även en helt vanlig nordsvensk, som efter två dagar på bete faller tillbaka i det gamla och blir riktigt svårfångad, även om hon annars är supergo' att hålla på med.

Tova är också en go' och social tjej som jag gillar hemskt mycket, men för att "ta fast" henne så får man göra det inomhus och hon går gärna dit själv, det är tryggt och bra för henne. Väl inne får man ta på henne grimman och hon är väldigt trevlig att hålla på med. Ute på de stora vidderna får jag ta på hela hennes kropp, fram till manken och bringan, närmar jag mig huvudet går hon iväg. Nu har ju hon förstått att om hon går iväg så följer jag efter, helst vid hennes bog, och stannar inte förrän hon stannar, så den dansen har ju kortats ned betydligt.

Man blir lätt bekväm när man har fem hästar på bete och alla ska ha på sig Renons eller tjärsalva. Minna och Gastroler är de enda jag tar på grimma när jag pysslar om dem, Minna för att hon vill ha grimman på och Gastroler för att han utan grimma får för sig att damerna glömt honom när man pysslar, med grimma står han som ett ljus och vill gärna att man kelar mycket med honom.

Nå, jag står alltså ute på en av lägdorna när jag tar på dem flugmedel, och Tova vill gärna ha tjärsalvan under magen och på juvret. Nu är det så att flugorna är rätt jobbiga på hennes huvud. Hon fick en fräsig grimma i regnbågsfärger med en tjock fly-weil på, men den tog hon av sig första dagen på betet och har inte talat om vart hon lagt den. Så kom jag på det! Medan jag tog på henne överallt lade jag en rejäl klick tjärsalva på insidan vänster framknä. Det var lite läbbigt tyckte hon och gick iväg ett par steg, stannade och kliade huvudet mot nämnda framknä.

Det var som att hon fick en aha-upplevelse! Hon stannade upp i kliandet och tittade på mig där jag stod med burken i handen. "Men ta andra benet då!" var det som att hon sa, så jag gjorde det, och hon smetade ut det i ansiktet. Tänk vad smarta vi är!

Jag klandrar henne inte för att jag inte får ta på henne grimman utomhus. När det är mycket flugor i hennes ansikte kan hon inte fokusera mig med blicken eftersom hon måste ruska på huvudet emellanåt. När hon gör det vet hon inte vart hon har mig. Hon vet inte än att jag inte kommer överfalla henne och hon har varit med om alla trick i boken för att någon ska få fast henne. Jag tycker vi kom på en jättefiffig lösning, jag och Tova.

Jag kan också nämna att Tova ofta är den som först kommer fram till oss i hagen, ibland i svävande trav. Men bara om det är jag och Stefan, inte om det är någon annan, då går förstås Bizra fram först.

Nu är det fullmåne, även om det är många timmar kvar tills den går upp, och då ska det visst regna. Regn är bra, det behövs. Avslutar med en bild jag tog på den stigande Hömånen sent igår kväll:

Hömåne3

...


Hömåne

Hömåne1

...

Jo, jag är tidig, det är inte fullmåne förrän på fredag, men det är inte säkert att jag är vaken när månen stiger då, eller att den ens syns. Syntes gjorde den vid halvtolv-tiden igår, och jag gjorde som vanligt mitt bästa för att fotografera den med min mindre bra kamera. Som en stor apelsin hängde den på en vackert blå skymningshimmel.

Irriterande nog kände jag av förkylningen igår, den som legat och molat långt in i huvudet en längre tid, närmare bestämt bakom min vänstra trumhinna (vid minsta vindpust har det slagit lock). Försökte mig på att rensa ogräs, som förstås förökat sig som kaniner efter rotblötan i tisdags, men jag drabbades av frossa i den svala blåsten och det kändes som att hjärnan höll på att rinna ut genom näsan på mig, så det var bara att ge upp. Lade mig med gott samvete på soffan en stund på dagen eftersom Idun ljudligt påpekat för mig redan klockan 04:20 att solen var uppe och det betyder FRUKOST.

Gjorde lite nödvändigt datorjobb (men inte ska ni tro jag hann till hemsidans startsida), gick igenom gamla tidningbilagor innan de hamnade i returhögen, målade fjärilar på en liten tavla, gullade med kattungarna.. På kvällen var jag så fruktansvärt uttråkad, så jag gick ut och skördade salvia, johannesört och ännu mera dill. Gick också med en kastrull och plockade i nyttigheter till kvälls/förkylningstéet.

Jag har inte riktigt tid att bli sjuk, så jag får tvinga mig till att ta det lugnt när jag kan. Morgonpromenaden blev bara hälften så lång, och nu efter frukost ska jag lägga mig och krama Ludde i soffan ett tag innan jag tar itu med dagen på riktigt.

Innan jag går vill jag önska alla en helt fantastisk torsdag, och jag avslutar med ännu en bild på Hömånen. Jag testade att sätta väljaren på "sport" och zoomade in på månen, och resultatet blev intressant tycker jag. Både himlen och månen mörknade i färg (jag har ändå ljusat upp bilden lite i iPhoto), men den blev mer detaljrik.

Hömåne2

...


Porslinsfynden från Gottne

Den 4/7:e avslutade jag ett blogginlägg med att jag fyndat för hela 88 riksdaler på Biståndsloppisen i Gottne; "Fyra supersöta tallrikar med blommönster, ett litet uppläggningsfat från Rörstrand med samma gröna blommor som tallriken jag inhandlade för 5 kr i Björna, tre sherryglas, en jättesöt prickig top samt en härligt röd kjol med infällningar i två olika blommiga tyger"

Här kommer bilder på porslinsfynden:

gottnefynd1

Litet uppläggningsfat från Rörstrand, BURGUND 12f tror jag det står under

Jag har blivit helt bedårad av dessa blommor. Fann ju en tallrik på marknaden i Björna för fem kronor, men den är nyproducerad. Den nya var ljust, ljust grön i porslinet också, med samma gröna dekorblommor, men detta fat är gulaktigt, välanvänt och med guldkant. Inom en månad har jag inhandlat två pjäser i denna serie; Jag är nu officiellt en samlare;)

...

Gottnefynd2

Åtta kronor kostade fyra tallrikar

Jag gillar nostalgiskt porslin, och nu när vi har ett öppet och charmigt lantkök med höga, öppna skåp så vill jag så gärna fylla dem med gammalt porslin med charmiga mönster. Åtta kronor kostade tallrikarna, och de har två olika mönster i mittendekoren:

Gottnefynd3

Detta, som på tallriken ovanför

...

Gottnefynd4

..och dessa söta blommor som är min favorit

Sherryglasen har jag inte fotat. Eftersom de är graverade ser de nog bättre ut med lite drickbart i, exempelvis ett gott portvin. Det är inte säsong än för sådana sötsaker, första höststormen måste rulla in först och första älggrytan måste puttra på spisen.

...


Efterlängtat oväder ger en produktiv dag

...

Oväder kan vara efterlängtat. Lite trött blev jag på reportern på Radio Västerbottens morgonprogram när hon gnällde över att vara tvungen att ta på en tjocktröja på morgonen när hon gick till jobbet (stickat som är så snyggt!), och riktigt trött blev jag när hon beskrev väderprognosen som riktigt hemsk. Aftonbladet inhandlades idag, liksom varje tisdag, på grund av startlistorna till helgens V75, och där beskrevs dagens avbrott i solskenet som REGNKAOS och en annalkande katastrof.

På mina vädersidor är de överens om att det blir en rejäl och välbehövlig rotblöta idag, följt av soligt men svalare väder senare i veckan. Jag är så in i bänken trött på den stekande solen och allt vad den medför i vattning, påstrykning av flugmedel på hästarna, oförmåga att göra någonting produktivt över huvud taget, etc. Detta oväder var efterlängtat , så under morgonens power walk, medan det ännu var soligt men svalt i luften, målade jag upp en dag, fylld av husliga göromål.

Efter att jag och Stefan rönt både väntade och oväntade framgångar i beteshagen (Tova, Bizra och Gastroler) så körde jag igång en stor gryta rabarbersaft. Jag provade en ny metod där jag använde min svindyra och gigantiska pastakastrull i förhoppning att den skulle kunna användas till någonting, då den står på undantag, oduglig som den är till just pastakokning. Jag fyllde mellandelen (silen) med rabarber, ställde ned den i kastrullen och fyllde på med vatten och satte den på spisen med locket på. Efter den kokat i 20 minuter lyfte jag upp sildelen och ställde den på två metallgrillspett som jag lade över grytan, så fick allt rinna av ca 45 minuter. Det funkade rent ut sagt skitbra!

Medan jag kokade saft hann jag diska, skörda och frysa in dill, rengöra flaskor samt förbereda lunch. Efter lunch tog jag hand om ren tvätt, maken hjälpte mig hälla upp saften (som jag förstås kokat upp och tillsatt socker i, fast i omvänd ordning..) och då kom ovädret!

...

Åskstorm

I brist på färsk bild är här en bild från liknande åskstorm från ifjol

Det small till och sedan vräkde det ned stora hagel överallt! Den törstiga marken hade inte en chans att svälja all väta, utan det forsade vatten längst backen. Vi avbröt saftandet och ställde oss att titta på det stora, gråa, samtidigt som vi funderade på vem som var mest hågad att gå ut och lossa altandörren från ytterväggen så vi kunde rädda parkettgolvet i vardagsrummet. Stefan var modigast.

Jag gick ut i garaget och hämtade in avfettning, samt en halvstor trälåda och en grov, men halvgullig "korg" av bräder som jag funnit. De har bägge innehållit maskindelar av olika, blandade valörer, och jag vill gärna se vad som döljer sig under det feta och svarta lagret innan jag bestämmer mig för målning, bets eller naturlig. Vem hade anat att badrummet, efter min framfart, behövde seriös rengöring med förbehandling av avfettning? Rent och snyggt blev det, så det var ju bara positivt.

På eftermiddagen gjorde ovädret köket så mörkt så att jag fick premiärtända spisbelysningen för säsongen:

Spisbelysning

I avsaknad av elektrisk belysning över spisen

Vi hade kommit över 2.5 kg köttfärs tokbilligt häromdagen, så det som inte blir till hamburgare till manfolket i afton gjorde jag en rejäl sats köttfärssås av. Köttfärssås i det här huset innehåller massor av grönsaker, tomater och en spännande kryddning, inte en enda liten pyttedroppe ketchup! Eller färdiga kryddblandningar för den delen.

Medan köttfärssåsen puttrade hjälpte Stefan mig med hamburgerfärsen. Jag hällde i kryddningen och han pressade i ett par vitlöksklyftor och blandade. Burgarna blir mexkryddade med chili, ingefära, svartpeppar, spiskummin och ett uns av kardemumma, kryddnejlika och kanel. Inget övrigt förutom köttfärs, och jag ska steka dem i riktigt smör och killarna får avnjuta dem på surdegsbröd med sallad, tunnt skivade smålökar, vitlöksyoghurt samt Jonny's senap och Heintz chilisås efter behag. Själv gör jag nyttiga varma mackor med köttfärs på.

Ja, dagen är inte slut än. Jag känner mig kreativ, och kanske målar jag i afton. Eller syr om/lagar kläder. Nu ska jag koka fullkornspasta och göra matlådor åt grabbarna så de har när de ska iväg på jobb.

Det bästa med ovädret? Jag slipper vattna!

...


Jag har blivit (katt)mormor!

För drygt två veckor sedan födde Idun sin första (enda) kull. Hon var väldigt rund om magen, så jag förstod att denna förstföderska skulle leverera ovanligt många ungar.

...

Mamma Idun

En gråvit, en sköldpadd, en ljusbrun, en svart-sköldpadd och en vitgrå

Jag vill inflika att filten är ren, de fläckar som syns är permanenta och har ej gått bort i tvätten. Att Idun skulle få föda en kull var tänkt. Jag vet att många anser att idén med utekatt är rent djurplågeri, men den som tycker det har nog aldrig bott på riktiga landet, utan sett sommarkatter, lösspringande och okastrerade katter i villaområden etc. Ni får tycka vad ni vill om mig, men där jag växte upp hade katterna ett syfte; De jagade råttor och möss. Själv tycker jag inte att ett djur som kan springa upp till 50 km/h och hoppa över två meter rätt upp i luften är gjord för att hålla instängd. Kanske borde den som bor i tätort välja ett annat husdjur? Eller åtminstone lägga pengar på en ras som avlats för att ligga på en kudde hela dagarna.

En katthona som fött en kull blir en ännu bättre jägare, och här finns så pass med skadedjur så en hel liten armé kissekatter skulle ha att göra, men två-tre katter är nog lämpligt här. Den/de vi behåller kommer inte att föröka sig och Idun ska steriliseras när ungarna blivit lite större. Precis som vi tänkt.

För den som är intresserad finns här alltså chans att skaffa sig en duktig liten råttjägare. Det är fyra honor och en hane. Hanen hade vi tänkt behålla, det är den ljusbruna, men blir han långhårig så vet jag inte.. vi vill helst ha korthåriga och allra helst samma pälslag som mamman. Jag är också extra förtjust i den vitgråa honan, hon är mycket fint tecknad. Tänker jag efter kan jag nog inte favorisera någon än, de är ännu inte några personligheter.

Ni kan lita på att det kommer bilder på kattungar här framöver.

...


Cirkeln är sluten (eller; Elloskatalogen är här)!

-"Du har fått porr!" ropar maken när han bromsar in cykeln på gårdsplanen med en tjock bunt med post i handen. Lätt lomhörd, som jag varit ett tag nu, blev jag glad och trodde han sagt; -"Du har fått Pondus", och tänkte att det var tidigt, det var väl bara ett par veckor sedan senaste numret kom.

-"Va..?" sade jag lite fåraktigt, och han upprepade, -"Du har fått porr. Elloskatalogen har kommit."

När jag var liten var det en höjdpunkt när Elloskatalogen kom. Särskilt framåt jul, när jag tittade på julpynt och förstås alla fina leksaker. Jag har för mig att det fanns mer leksaker i katalogen när jag var liten, men som så många andra har jag ju begåvats med den barmhärtliga egenskapen som kallas selektivt minne. Ni vet, det som gör att alla somrar var soliga, badvattnet jämt varmt, min första häst var alltid fantastiskt snäll och jularna var magiska. Ibland blev det fel i postordern förstås, apropå jul minns jag en gång när de "kinaskor" jag skulle få i julklapp kom i fem storlekar större än vad som var beställt.

Sedan när jag fått eget boende och någorlunda ekonomi så beställdes det från H&M och Haléns. När jag så småningom fick jobb på kedja så var det förstås just de kläderna, från den kedjan, som fyllde garderoberna, helst in season. Från det tog jag klivet till att sälja in kläder, från importör till butik, och gick mest runt i provkollektioner som inte ens kom att nosa på Sveriges gränser, förutom just de två proven, av vilka jag ägde ett exemplar. Personalköp när jag hade egen butik gjorde att kreationerna enbart bar namn som Nikita, Volcom, Element, Etnies etc.

Därifrån måste jag erkänna att har det varit lite jobbigt att falla tillbaka från det senaste (vad är mer senast än det som är nio månader ifrån Sveriges butikshyllor?), men jag är ju numer tillbaka till utgångspunkten, det via Lindex' reaställ vilka jag i mode-avvänjingssyfte hållit mig till, de få gånger jag haft råd att närma mig en klädaffär. Enklare att hålla sig en butiks utbud märkte jag. Att gå runt bland stadens alla utbud resulterade enbart i en stark ångestkänsla över att inte längre ha koll.

Nu bor jag på en gård, ungefär i samma storlek som när jag växte upp, i en ungefär lika stor by, med ungefär lika mycket kolukt. Ett val jag och min man gjort helhjärtat, med Basjkirhästar och allt. Idag ramlade alltså min första Elloskatalog på väldigt många år in från lantbrevbärarens bil till min postlåda, knappt 100 meter härifrån.

Min man kallar det "porr" och det beror ju på vad man lägger i ordet. Det han menar är att jag nu kan uppslukas i att vika in hörn där jag finner en klänning jag skulle vara söt i och titta på heminredning vi inte har råd med medan jag lite sorgset suckar, allt presenterat på ett vänligt sätt, utan någonting ont. Ungefär som tidningen Lantliv alltså, en tidning som beskrivs som lant-inrednings-porr.

Nå, nu är den här och jag blev glad. As simple as that. Tillbaka till det enkla.

Ellos


Ännu mera vallmo (bilder)

Vallmo4

Nu blommar det för fullt på stenen

Jag älskar dessa fulsnygga blommor, med sina sköra och fladdriga kronblad. Och de har alla möjliga färger, färgkombinationer, olika form på kronbladen.. Ja, jag låter bilderna tala istället.

...

Vallmo7

...

Vallmo8

...

Vallmo10

Den laxrosa vänder ansiktet mot solen

Vallmo5

...


Vallmon blommar!

Vallmo1

Vackert röd kornvallmo

Jag har sått kornvallmo på vår utsiktssten, och nu börjar det lysa vackert där. Jag funderar alltid när jag sår på plats om det ska hinna komma upp, till exempel tycker jag regnbågslupinerna ser väl ynkliga ut än så länge, men det är ju bara början på juli.

Vallmon har jag inte sått på det estetiskt bästa stället, där de växer borde det väl växa någonting mer marknära, men jag ville så dem på en plats där de är skyddade från gräsklippare och motorcrossar, för att om de nu blommade så skulle jag kunna ta reda på frökapslarna i höst och placera dem närmare jaktstugan, där vi har ängsmark, samt nedanför stenen, där det är tänkt att lupiner och solhatt ska blomma senare i sommar.

Vallmo2

...

 Vi gick iväg på byafesten i går kväll, och det var så skönt i vinden, när det äntligen blev svalare. Vi kände inte så många, men när festen var över så var man ändå tjenis med alla. Vi hade deltagit i trekampen där också, och tävlingsledaren fick meddela alla att en "utbysses" vunnit efter sammanräkningen. Jajjemän, Stefan knep förstapriset, en rabattcheck på Clas Ohlson. Lite ironiskt då vi flyttade från Gagnef, som ligger stt stenkast från Insjön (alltså där Clas Ohlson startade) för ett år sedan.

Här verkar det bli ännu en het sommardag med strålande sol. Hoppas alla får en fin lördag!


Turist hemmavid

Kan man nu inte, som vi egentligen tänkt, ta sig iväg på en resa, så kan man ju alltid turista hemma. Vi har det ju lite enkelt eftersom vi inte är härifrån utan flyttade hit för ett år sedan. I den dallrande sommarhettan, under en klarblå julihimmel, cyklade vi iväg.

...

utflykt2

Tunnelseende

Det finns en liten grusväg i Getingstabodum som jag varit nyfiken på, så vi cyklade tills vägen tog slut vid en gård, väldigt idylliskt belägen ovanför en vacker sjö. Så vände vi, och vid en porlande bäck bredde vi ut vår picknickfilt. Där fanns lite skugga, lite vind och ett härligt vattenfall

utflykt1

Här satt vi ett tag och läste tidning, funderade på V75, fotade, slog broms.. ja, hade det rätt soft helt enkelt

En sak jag funderade på när jag satt där är att jag idag köpt världens dyraste A4-kopia. Jag behövde en polis' försäkran på att jag verkligen är jag, på ett papper som innehåller kopia på mitt pass. Allt för en fullmakt som min man ska ha med sig till Norge. På biblioteket kostar en kopia 2 SEK, hos polisen kostar det 200 SEK. För dessa 198 SEK ingick en handskrift, samt underskrift av en polis, samt tre stämplar. Luktar det inte ocker..?

På väg hem såg vi ett anslag om att det är byafest ikväll, så efter grillningen så svidar vi väl om, tar med lite gott och knatar dit. Jag tillönskar alla en underbar fredagkväll, och jag hoppas solen lyser på er med.

Kram/fru Jonsson

...


Bröllopsdag

Vigsel2

För ett år sedan sade vi "ja", Vid Älvmötet i Gagnef, där Öster- och Västerdalälven rinner ihop

Det var en väldigt varm och vacker dag, och efter vigseln tog vi tåget ned till Stockholm för några dagar av strosande, god mat, umgänge med goda vänner och lite mer. Egentligen hade vi tänkt göra samma sak i år. Inte gifta oss förstås, men resan. Tyvärr gjorde omständigheter att vi inte kunde åka någonstans, men vi sade ju "ja" till goda och mindre goda stunder, så då gör vi en god stund av omständigheterna.

...

Vigsel3

Jag överraskades med en vacker bukett och rosa bubbel på morgonen=)

De som känner mig vet att jag ibland pikar min makes "ovilja" att ge mig blommor. Han ger mig förvisso blommor när jag ber om det, men det är väl inget skoj? Nu hade han inte bara köpt blommor, p eget bevåg, utan även kommit ihåg att jag älskar gerberor.

...

Förutom vackra, rosa bubblor intogs förstås en rejäl, vanligt frukost också, och sedan gick vi för att se till hästarna och spreja dem mot flygfän. Vanliga hushållsgöromål innan en härlig och matig kycklingsallad till lunch.

På eftermiddagen gick vi iväg till vinterängen med en liten picknickkorg, och på klockslaget som vi sade "ja" och jag fick världens vackraste vigselring, skålade vi i champagne.

Vigsel4

...

Det var soligt och tryckande varmt. Falkar och hökar cirkulerade ovanför oss, och i skogen sjöng både sångarfåglar och hackspettar. Vi slöade på en filt i skuggan med en varm vind fläktande, och vi somnade till och med en stund i de unga rönnarnas skugga.

Vi gick sedan för att filosofera på en bänk på gårdens utsiktssten. Vi pratade minnen från både vigseln, och förlovningen för två år sedan, då vi stod ute på Skeppsmalens klippor i ösregnet och bytte ringar.

Middagen bestod i följande:

Vigsel5

Liten picknickbuffé med massor av småplock, uppdukade på den plankan som vi hade till lunchbuffén som förgick vår vigsel ifjol. Vi dukade upp den ovanför sandtaget, så att vi hade en härlig utsikt över Gideälven:

Vigsel6

...

 Nu är det kväll och vi ska mysa lite med hundarna framför TV:n innan vi kryper till kojs. Trots mycket sol och väl mycket värme för min smak, bubbelfrukost och allt, känner vi oss riktigt pigga och fräscha;)

Och till sist:

vigsel1

Jag tycker fortfarande att jag har den vackraste ringen i hela världen.

...


Jag fångade falken!

På skitdålig bild alltså;

Tornfalk1

Ryttlande tornfalk

Vi satt i hagen och lyxfikade med hästarna när flera falkar började ryttla i luften. Det var ganska långt bort, och min enkla kamera är långt ifrån världens bästa. Jag har försökt förut, men i eftermiddags lyckades jag fånga någonting som liknar en falk.

Jag tog ca 15 bilder, slängde de flesta, men min make gillade denna bäst:

Tornfalk

...

Jag är så himla sugen nu på riktiga kamera plus ett stativ.

I morgon firar vi bröllopsdag, får se om jag tar mig tid för blogg då.

...


Utedass anno 2011?

När man läser i inredningstidningar och ser på stylingprogram på TV så är det ju så modernt att flytta ut allting. Först skulle vi ha planteringsbord, sedan utekök och utedusch, och som lök på laxen så kan man köpa en überdyr dubbelsäng som vi ska bädda i utomhus "för slappa sommardagar". Inte ens växthusen lämnas ifred, utan vi ska sitta i gödsellukt, i tropikvärme bland tomatplantorna i våra fina rottingmöbler med massor av textilier runt om oss.

Nå, född Västerbottning är jag inte bangen utan drar steget längre i och med att vi nu flyttat ut hela badrummet, med porslinstron, tvättmaskin och allt:

Badrum1

Naturligare än såhär blir det inte!

Vi är inne i ett "iordningställartillstånd", och i dess anda tar vi nu itu med badrummet. Ett badrum med vissa brister, vilket vi redan visste, men nu ska vi i alla fall slippa den vidriga rödlila färgen, som skurit sig nå' djävulskt mot en gulbrun matta, ljusbruna trädetaljer och ett illblått duschdraperi. Dessutom har färgen smetats upp över taklister samt ned PÅ mattan, vilket gjort projektet till en större utmaning än tänkt.

Just nu ser det ut såhär på muggen, efter att maken dragit över väggarna med grundfärg:

badrum2

Det är vit grundfärg, vilket kanske inte framgår..

Vi blir, i takt med alla projekt, mer säkra på att vi inte skulle köpa en gård i så dåligt skick som denna. Hellre en urgammal, orenoverad gård, eller en som tagits om hand mer frekvent. Det bästa med detta är att vi blir mer detaljerade i vårt letande efter permanentboende, då vi vet vad vi ska leta efter. Samt att vi vet vad vi inte vill ha. Det är viktigt att veta vad man inte vill ha, men man ska inte fokusera på det. Man hamnar dit man siktar liksom.

Nu hoppas jag färgen torkar snart, så vi temporärt kan installera porslinstronen igen.

...


Äntligen färg i vardagsrummet!

I ett inlägg den 17:e juni 2010 i min gamla blogg finns fler (läs; Skitmånga) bilder från hur det såg ut i denna hyres-gård innan vi flyttade in, men nu håller jag mig till vardagsrummet. Länk till gamla inlägget för den som skulle vara intresserad (rubriken syftar på hur många dagar det var kvar till vår vigsel;))

Känslan när vi första gången körde in på gården var "hemma", en vänlig och välkomnande plats. Det kan ju vara rätt viktigt när man flyttar ca 55 mil, att känslan är rätt. Att sedan tidigare hyresgäster har haft annan smak än oss, det kan åtgärdas:

vardagsrum1

Detaljstudie av ett hörn i den gamla kammaren, numer vardagsrum

Som sagt, en ohygglig, rödlila nyans, som skär sig någonting fruktansvärt mot det ljusbruna parkettgovet, och som slabbats på runt befintligt möblemang och vattenradiatorer. När jag tog bilden så fanns dessutom bakom min rygg en svart, fusksammettapet, som jag för min inre syn såg sluka vår stora, härliga och mörkbruna soffa där vi myser med hundar och allt. Den revs ned illa kvickt när vi flyttade in, Färg inhandlades till både vardagsrum, samt det tilltänkta sovrummet innanför (gamla salongen), och tillsvidare skulle vi husera i kök samt övervåning.

De som följt oss vet vilken ohygglig otur vi haft, med oseriösa uppdragsgivare och galna ex-konstellationer, och allt har drabbat ekonomiskt. Lust och drivenhet rann liksom ut samtidigt som kontona tömdes. Jag har varit med om en hel del i mitt minst sagt bokiga liv, men så knapert som vi hade det då önskar jag inte någon.

Ett litet uppsving kom på sensommaren, i alla fall så vi orkade ställa oss upp och andas, och ta itu med allt vi tänkt oss när vi flyttade hit, och på hösten körde jag igång min egna kampanj "reclaim the vardagsrum".

vardagsrum2

...

Väggarna var då spacklade och förberedda för att det skulle läggas på väv och målas. Maken var bortrest och jag släpade in hela möblemanget från det tilltänkta sovrummet, vars väggar fått samma behandling. Hundarna blev överlyckliga över att vi åter använde soffan, tände lyktor och myste med dem under höstliga TV-kvällar. Sovrummet gjordes i ordning, med väv och en ytterst behaglig, dimgrön färg och vi flyttade ned från det gamla (men oh, så charmiga) "gammköket" på övervåningen.

Den härliga hösten rann iväg i hast, vär vintern trängde sig på redan i November. Första veckan i advent, efter att jag pyntat efter bästa förmåga, ville så maken göra klart vardagsrummet, men jag sa ifrån då. Det var så mycket annat med oväder, hagar, jobb, etc så jag bad om att vi skulle vänta.

Men nu;

Vardagsrum3

Det är synd att det inte går att fota färg så det blir bra:(

I ett par dagar har vi förberett och i eftermiddags så maskerade jag och maken målade på den härliga, varmgula färgen så som det var tänkt. Det vi fick veta när vi hyrde gården var att den var kall, så jag valde varma och lugna färger till våra rum. Lite ljusare än vad bilden säger, och lite aprikos-gul, kanske är rätt ord. Hela rummet är numer som ett ljuvligt solsken nu i alla fall.

Den där rödlila färgen. De som målade den hade över till husets enda toa/badrum. Badrummet har en ljusbrun plastmatta. Jag är inte mycket för att måla vitt, men i afton förbereds för att vitt badrum! Jag har önskat mig en ljusblå, metallicfärg till badrummets innertak, lite nedmålad då det är högt i tak, samt en svart kristallkrona, men de önskemålen lär jag få vänta ett bra tag på innan de infrias.

...

För övrigt var jag i Gottne på loppis idag och inhandlade följande för 88 riksdaler;

Fyra supersöta tallrikar med blommönster, ett uppläggningsfat från Rörstrand med samma gröna blommor som tallriken jag inhandlade för 5 kr i Björna, tre sherryglas, en supersöt prickig top samt en härlig kjol i rött och infällningar i två olika blommiga tyger.

Bilder på dem kommer en annan dag.

...



Note to self;

Blåklocka

Bild lånad från www.stenvallen.se eftersom min kamera sover idag.

...

Till mig själv;

Slå inte efter flugor i ansiktet när du går power walk med enkilos handledsvikter på.

...


Rymmarhunden

Det blev ingenting gjort i trädgårdslandet igår. Det slogs hö på lägdorna här, så jag höll mig inne i korsdraget och städade.Att bo längst en vältrafikerad grusväg och knappt ha någon isolering i tvåglasfönstren, samt konstant vädrande när det är varmt gör att städning är ett riktigt sisyfosarbete, när man är klar är det bara att börja om=/

Bäst som jag stökade runt upptäckte jag att en hund saknades. Jag hade stängt av med kompostgaller här och där och bytt plats på hundarna så att katten skulle kunna komma och gå som hon ville, och mitt i allt hade jag glömt att det från altanen inte fanns någonting mellan trädäck och total frihet. Någonting Izor hade upptäckt.

...

Izor3

...

Jag slängde en låda hundgodis och Izors sele i cykelkorgen och chansade på att han sprungit ned mot Svedje för att flirta med pudeltjejen Ella, som jag anat luktar lite extra gott just nu. Klockan hade passerat tio och nu var luften äntligen sval. Jag stannade och samtalade med en herre som var ute på sin gård och frågade om han sett till Izor. Det hade han inte, men det fanns ju mer att samtala om i den ljusa sommarkvällen, och jag tycker det kan vara ganska viktigt att socialisera sig lite då man inte kommer härifrån. Särskilt när man har djur som lösdriftshästar och rymmarpudlar, och ser lite.. eeh.. "eljest" ut.

Som jag nämnde hade jag städat under kvällen och eftersom det varit kvävande varmt hela dagen var jag iklädd kort kjol och halternecklinne, och när jag tvärnitade den svarta cruisingcykeln för att fråga om min hund verkade mannen rätt så fundersam innan han förstod vem jag var. Jag kan inte klandra honom, jag måste sett ut som någon ur "My name is Earl", eller en tatuerad Erin Brockovich. I sådana lägen är mitt leende, min ödmjukhet och min humor en rätt säker triss att spela med och misstron blåstes bort rätt omgående.

Men hur trevligt samtal man än kan ha en sval sommarkväll så var jag ju faktiskt ute i ett ärende så jag fortsatte min cykelfärd efter att den trevlige herr'n lovat att stoppa Izor i bilen och köra hem honom ifall han skulle komma dit. Dock visade det sig att min misstanke varit rätt. Izor gick och nosade runt på vägen utanför Ellas hus och han hade egentligen ingen lust alls att gå hem till sin dryga lillebror och den arga katten så han gick över till grannen och parkerade sig under en lastbil. Fem leversnittar senare hade han dock kommit fram så jag fick koppla honom, och när vi kom hem verkade han rätt så nöjd ändå när han kröp upp i soffan bredvid mig.

Så kan det gå på det riktiga landet. Slutet gott allting gott.

...

Besökare idag: 0
Denna månad: 659
Totalt: 123957
onsdag
19
december
Isak

2018
Vecka 51
«juli 2011»
tiontofr
010203
04050607080910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
2014
2013
2012
2011
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj