Sommarvärme vid Mickelsmäss (utökad)

PA110008

Fjolårets höstlöv

Igår, efter regnet, gjorde sommarvärmen sitt återtåg i friska, varma vindbyar. Jag raspade hovarna på Gastroler, Tova och Minna, och sedan släppte vi över hela flocken till Vinterhagen. Hinica var mycket besviken över att ledas över sist, tillsammans med Bizra och var väldigt tydlig på den punkten alla 20 metrarna från gården ned till Vinterhagen. Vilken drama queen hon är!

Förr i tiden var denna helgen en stor händelse. Boskapen kom hem från betet och leddes igenom en båge av rönn för att hålla dem från olycka under vintern, och under veckan efter Mickelsmäss fick drängar och pigor chans till lite ledighet. Kontrakt fick också sägas upp den veckan. Vi släppte som sagt över hästarna till Vintervistet (utan rönnbåge), och idag ska det rustas för skördefest. Det blir älg som vi fått tag på genom våra kära jägare som bor i stugan på gården första jaktveckan. Älgen blir till en festlig gryta med egna morötter, purjoläk, vinbär och enbär från skogen. För- och efterrätt är för tillfället i ett slags improvisationstadium i tanken..

Vi har förresten tvättmaskin igen, hurra! Efter lite skruvande och en rejäl genomspolning, verkar inte bättre än att den funkar. Hurra igen!

Ute lyser solen från en fantastiskt blå himmel, som går i nyanser från ljust turkos till djupblå petrol, och nedanför den är det en total explotion av varma färger. Det ser ut som att en Rimturs på väg nedför Bifrost snavat och tappat en stor låda med klart lysande färger över landskapet. Köldjätten måste i fallet skadat självkänslan och krupit tillbaka till sitt kalla viste. Hoppas att jätten med sina fränder stannar där ett tag och låter marken ännu vila innan deras dans stampar marken full av frost.

Glad Mickels på er, och grattis en dag i efterskott till alla Micklar där ute!

PS

Det är ingen slump att det är marknad i helgen. Att mickla betydde förr att handla, Miklagård är en handelsplats, och en nordisk benämning på gamla Konstantinopel (Istanbul). Som vanligt, när man petar in en religiös högtid, så avänder man en gammal, och Mickelsmäss med sina höstmarknder blir st Mikaels dag, i åminne av ärkeängeln Mikael.


Skogshuggarens bäste vän

..är definitivt inte en slö fogsvans eller en mjuk och snedvriden grensax som är mer till besvär än hjälp. Inte heller är det en hyfsad bågsåg. Nej, för den som med knappa medel röjer sly och små träd på Vinterängen heter bäste vännen;

Izor

Izor


Bråda stunder i solen

Ja Hinica av Basta här nedan har väl inte bråttom, men vi människor får passa på att stöka med allt i mycket välkommet regnuppehåll.

Hinica är kattvakt

Hinica är kattvakt

Så blev det uppehåll, och då gäller det att passa på. Snabbt kunde jag konstatera att det trots uppehållet fortfarande är för blött för att lägga iordning mina odlingsytor, de får vänta. Gör ingenting om det blir lite kyligare också. Det är även för blött för att rida tyvärr, men alla hästar borstades rena och fina på morgonen. Bizra är alltid den som är först fram när man dyker upp med borstar i händerna, även så idag. Överraskande tvåa var dock Tova som försynt pockade på uppmärksamhet. Vad jag älskar det stoet

Efter mockning cyklade jag iväg till Andra Sidan. En sak med mig är att jag älskar att ge bort saker, och jag hade med mig lite "matnyttigt" som tack för lånet av Umesläpet runt premieringsveckan. Varför är det snäppet roligare att ge än att få? Jag blir aldrig någonsin missunnsam eller avundsjuk om jag ger bort en trisslott som det blir stor vinst på. Jag vinner sällan på lotter, så då är det väl himla bra att just jag har förmågan att plocka vinster åt andra? Som exempel bara, lotter hade jag inte med mig idag (sorry, Non, det får bli en annan gång ). Förmodligen beror det väl på att det är tillfredsställande att ha plus på Kharma-kontot. Har man plus där, eller åtminstone känslan av att det är jämt, så vet man att gott kan komma när man mest behöver det, från helt oväntat håll.

Nå, vinden valde åt mig att jag skulle cykla vägen över hängbron för att komma hem. Lite motvind sista biten, men oh, så vackert! Nu när höstdagjämningen passerat, så skänker den låga solen en magiskt djup och vacker blå färg till himlen, och den förstärktes ännu mer av alla brinnande nyanser som hösten har i sin målarlåda; Allt från djupt rött, via häftigt brandgult till blekgröna toner i vissnande ängsgräs. Jag njöt hela vägen hem kan jag säga, trots att kedjan behagade hoppa av (ganska snabbt fixat, jag är van nu).

Även om man har mycket att göra så får man inte glömma att ta vara på sina relationer. Jag måste verkligen ta mig tid att göra ett rejält besök på Andra Sidan, för även om jag planerat ett kort stopp så flamsar man alltid iväg ut i olika funderingar. Självklart tog besöket längre tid än planerat, men var ändå alldeles för kort. Non, vi får boka in tid för seriöst surr någon gång framöver va?

Lite stök och bök har jag hunnit med hemma på gården. Lyxar till det rejält med en helt magisk älgfärsgryta som nu långkoksputtrar på spisen och retar sinnena, men i övrigt så insåg jag att Hinica föregick med gott exempel, där hon låg och vilade på maten. Visst är det bråda stunder, men man måste njuta också. Vissa måsten bytte jag ut till att skämma bort alla djur och även mig själv och det känns mycket bra i min själ nu när jag ser mina nöjda skyddslingar.

Solen lyser i morgon också, så nog hinns det med det jag styrt undan idag. Under cykelturen såg jag många skottkärror på gårdarna och krökta ryggar bland vissnande och regnsjuka odlingar. Kom ihåg att njuta mellan varven. Fortsätter hösten såhär, med mestadels sämre förhållanden, så är det minst lika viktigt att ta tillvara på solen, se de vackra färgerna och stoppa undan sinnebilderna för att minnas dem när det är mörkt och grått. Jobba inte ihjäl er utan boka in livskvalitet också.

 /fru Jonsson


Sveriges sämsta hemmafru; Dammsugning

idontdohouseworkondaysthatendinycoastercst3030

"På fredag ska man städa, det gör varenda tant.."

I min sporadiska och högst ovetenskapliga serie "Sveriges sämsta hemmafru", med åsyftan på mig själv, har jag nu kommit fram till dammsugning. Ja, egentligen är det första kapitlet, men vi kan väl låtsas att det är en serie. Det finns anledning att återkomma i ämnet anar jag

Maken har varit borta sedan i helgen, och monsunperioden som råder gör det lerigt ute. Inte blir det bättre av att vi bor längst en pitoresk grusväg heller, särskilt inte med pudlar i huset, i deras päls fastnar allt och lossnar inte förrän det är torrt. När så Sveriges sämsta hemmafru nödgas att ta fram, den för det gemensamma hemmet, för två och ett halvt år sedan inköpta dammsugaren, konstaterar hon att skaftet är väldigt kort.

Muttrande styr hon runt snabeldraken, krokig som an gammal käring i motvind, tills hon inser att manicken har teleskopskaft! Sveriges sämsta hemmafru misslyckas dock lista ut hur skaftet fungerar.

Det ger väl en fingervisning om vem det är som vanligtvis sköter golvvården i casa Jonsson?


Höstpalett

Gissjön2

Bild tagen från hängbron 21/9 med mobilen

Det är en regning höst vi har. Mer än en gång har jag varit ytterst tacksam över att stopremieringen var när den var, för efter den helgen hade det varit en omöjlighet. Det är så frustrerande, utestallet tar in regnvatten så jag kan inte ta in hästarna där. Alla hästar behöver en påhälsning av farbror Rasp på hovarna, men när jag är ensam vill jag helst sätta fast dem i spiltorna när jag håller på. Egentligen är det bara Bizra som är snäll nog att stå helt still utomhus utan att någon håller henne om man ska utföra pedikyr.

Två av hästarna tänkte jag skulle ridtränas nu när premieringen är över, en av dem är Gastroler, men jag har ingenstans att rida. Min variant av "ridplan" är den enda ytan som inte är vattensjuk, så där går hästarna om dagarna och äter hö. Stänger jag av där blir påfrestningen på övrig mark allt för hård. Och jag sätter mig inte upp och rider ut längst vägen på en häst som jag inte tränat ordentligt från backen innan.

Vinterängen behöver fortsatt röjning, även om vi hunnit öppna upp ganska mycket där. Slyn växer tät och jag måste öppna upp ytterligare för att få dem att gå där mer. Om de trivdes bättre uppe på ängen hade de kunnat gå i vinterhagen redan nu, men de går hellre på Vinterhagens lägda, och den är vattensjuk den med. Tyvärr kan jag inte röja i ösregn heller, regnkläderna håller bara vätan borta en kort stund, och det hårda jobbet gör att jag ändå blir dyngsur inifrån av svett.

Trots allt är jag glad att det är hösten som är regning och inte sommaren. Alla färger gör att det lyser upp ändå och det är en sådan mångfald i paletten. När så solen bryter igenom så formligen exploderar världen i varma, härliga färger. Igår hade jag ärende på Andra Sidan och valde att cykla runt, över hängbron, när jag skulle hem (jag låter alltid vinden avgöra vilken väg jag väljer). Under färden blev det vackert väder och på bron stannade jag och försökte ta en bild från ungefär samma ställe som sist. Bild från i går överst, tidigare bild från en morgonpromenad här under:

Gissjön

Höstmorgon

Ute regnar det igen och jag försöker planera dagen. Jag har ärende till Gideå på eftermiddagen men funderar om jag ska låta det vänta till imorgon, men då finns risken (eller snarare chansen) att jag måste cykla till Björna för att skriva på några bankpapper. Har ingenting emot att cykla i regn, bara jag kan klä mig så jag slipper svettas ihjäl. Får se hur jag gör. Städning och handtvätt av kläder står väl annars på schemat. Hästarna kan jag inte göra någonting åt, de får klara sig själva och förhoppningsvis leta upp skydd undan regnet.

Men hö ska de få nu i alla fall. På återseende.


Vad Basjkirer gör i skitväder

hemmahagen2

Bizra Djingisdotter

Ibland undrar jag hur det är ställt med mina Basjkirer..

Igår kväll var det ett fruktansvärt väder ute med ösregn och riktigt hårda vindbyar. Just vindriktningen och mängden nederbörd gjorde att jag lagt massor av hö och äpplen utanför utestallet, den sidan av ladugården som läar från vinden, stället där vattentunnan alltid står. Men vad gör gänget? Flera gånger drog jag på mig jackan för att gå ut och se till dem, men inte gick de till vindskyddet heller. Nej, mitt på lägdan i piskande vind stod de och glodde på mig och funderade varför jag inte kom med hö åt dem.

Nå, i morse kunde jag konstatera att de hittat maten för den var slut, och medan solen steg över den vindstilla och varma morgonen stod hästarna inne i stallet och sov.

Knasbollar

***


Månatliga blödningar har psykiska orsaker! Långt och fyllt med tveksamma ordval

Tänk vad märkligt det är, att de läkare som konstaterat att PMS i sin värst form, PMDS (PreMenstruell Dysforisk Störning) är en depression och bör botas med sk. "lyckopiller" inte mottagit Nobelpriset i Medicin ur Konungens hand (sagt med sarkasm i rösten)!

P1 är både upplysande, intressant och skrämmande. Söndagen 18/9 halvlyssnade jag på en väldigt intressant dokumentär, halvlyssnade för att jag hade diverse sysslor både utom- och inomhus, men det jag hörde berörde mig och jag måste ta mig tid att lyssna på hela någon dag.

Är du intresserad finns dokumentären här.

Det pratades alltså om bokstavskomben från helvetet, den som brukar förkortas kärringjävel eller annat mindre smickrande, nämligen PMS. Några kvinnor talade om sina besvär och eventuella lindringar, detta varvades med dokumentskaparens egna betraktelser, egna besvär och en del vetenskapliga rön i ämnet. En sak där jag kände igen mig själv var när flera berättade att symptomen kommit med åren, vilket självklart gör det lättare att påstå att besvären blir värre efter att ha fött barn.

Om man nu gått igenom sina ungdomsår, samt många vuxna kvinnoår med besvär som inte varit värre än svullnad, ökat godissug, "smärt-korsett" och en exploderande kreativitet så kanske man inte direkt tänker PMS när man plötsligt lägger till mindre charmiga egenheter, som att krossa en hel servis, gråta av att se en vacker solnedgång eller skälla ut chefen som vänligt lägger handen på ens axel i en faderlig gest. Dessutom har kvinnoproblem varit skamliga allt sedan kyrkan bestämde att kvinnor inte borde ägna sig åt politik medan männen var ute och stred (läs; 1000-tal i Norden), så visst är det väl lättare om det är huvudet det är fel på än något konstigt virrvarr av nerver, hormoner och äggstockar?

Om jag hade valt att skaffa barn hade de kanske varit i, eller i alla fall närmat sig tonåren. Därför tror jag inte man kan "skylla på" att det kom/blev värre efter att ha fött barn, med allt vad det innebär, men visst kan det väl vara så? Själv knackade min PMDS på för ett par år sedan (jag är född 1973, inga barn).

Nu ska jag försöka förklara PMDS

De allra flesta kvinnor, många män och skrämmande många (små) barn vet vad PMS är. Själv har jag levt utan de "tråkigare" kriterierna under största delen av mitt liv, så jag kan med stor säkerhet påstå att det är lika lätt för mig att förklara besvären för en man som det är för en man att förklara känslan av en rejäl pungspark för mig, men de flesta är överens om att det är när "hon" förvandlas till en demon, dagarna innan Röda Veckan. Det finns förstås olika grader av demonskap, allt från en liten harmlös malaj med pyttesmå horn till värsta GeneralÖversteBelzebubban.

Här följer några symptom:

1. Deprimerat humör eller dysfori (nedstämdhet)

2. Ångest eller spändhet

3. Känslomässigt labil

4. Irritabilitet

5. Minskat intresse i vanliga aktiviteter

6. Koncentrationssvårigheter

7. Brist på energi

8. Tydlig förändring i aptiten, särskilt efter söta- eller salta livsmedel

9. Hyperinsomnia eller insomnia (sömnstörningar på Svenska)

10. Känna sig överväldigad

11. Fysiska symptom, som ömma bröst, uppsvälldhet etc.

Vid PMDS stämmer minst fem symptom in, minst ett av dem måste vara symtom 1-4, och de måste uppstå under veckanföre mens. Symptomen ska vara störande för jobb, relationer, vardagliga aktiviteter etc. och ska bekräftas dagligen under minst två på varandra följande menstruationscykler. Källa (en av många).

OK, jag har nio symptom. Störande, check. Dagligen, check. Ingen jag läst om/talat med upplever brist på energi eller minskat intresse i vanliga aktiviteter (om de inte haft så ont att det är fysiskt omöjligt), utan snarare en ökad kreativitet och mer energi, men vad vet jag? Har man "den värsta formen av PMDS (sagt med gruvlig stämma)", så har man symptomen i hela två veckor innan Röd Vecka!

*Räcker upp handen på den*

Mjaha.. då kommer vi väl fram till bot mot denna hemska åkomma.

Såhär står det i en blogg (Catrine, mamma åt Neo, blogspot): "Det händer att kvinnor med svår PMDS feldiagnosticeras som deprimerade eller manodepressiva när det i själva verket rör sig om behandlingskrävande PMDS". Även i radioprogrammet talades det om att många som söker hjälp anses deprimerade och får "lyckopiller".

Oftast vet kvinnan som söker hjälp vad som ligger bakom helvetet, eftersom det månatligt dyker upp, lika troget som testet av varningssignalen på radion, men ändå blir de avfärdade. Rätta mig om jag har fel, men är det inte så att lyckopiller har en tillvänjningsperiod på runt två veckor? En period där symptomen kan förvärras? Och är det inte så att en medicinering av lyckopiller ska nedtrappas under flera veckors tid? Ursäkta franskan, men hur fan tänker de läkarna egentligen?

Det här kanske är en kvalificerad gissning:

I tidningen Land läste jag om höjdhopparen Linus Thörnblad som berättade om sin depression. I reportaget fanns en lista på nio symptom, vanliga vid depression (förkortat):

1. Nedstämt och ledsen för det mesta

2. Inre oro och ångest

3. Sömnstörningar

4. Aptitstörningar

5. Koncentrationssvårigheter

6. Orkar inte ta itu med saker eller ta initiativ

7. Känslomässigt avtrubbad, minskat intresse för omgivningen

8. Skuldkänslor, ser svart på framtiden

9. Självmordstankar

Har man haft fem av dessa symptom under minst en tvåveckorsperiod ska man uppsöka läkare.

Intressant i den artikeln är också att det uppges att varannan kvinna och var femte man i Sverige någon gång drabbas av depression samt att risken för återfall är stor. Är det någon mer än jag som tydligt ser hur PMDS kan feltolkas?

En kvinna i dokumentären tror jag hade funnit bot genom att lägga om sin kost och motionera. Jättebra om det fungerar för henne, men jag tror det beror på eufori över en lyckad viktreducering och de i övrigt positiva effekterna av att byta ut snabbmakaroner och chips mot riktig mat, grönsaker och motion. Någon skulle prova yoga (om det kanske var programledaren själv, det hörde jag inte riktigt). De som eventuellt provade medecinering missade jag.

Själv kan jag tycka att vetskapen är en lindring i sig, det kommer göra det lättare för mig att planera mitt liv. Två veckor innan Röd Vecka ska jag alltså låta bli att utbilda unghästar. Jag kan planera tyngre, fysiska jobb till de veckorna och hålla på med mina kloka veteraner istället. Kan maken planera sina golvläggarjobb som sker utrikes till de veckorna är ju det toppen också, eftersom våldsamma känsloyttringar inte alltid kan botas med kramar och ett varmt bad..

Jag tror det är bra att veta att jag är begränsad till två-tre veckor av tillridning, inkörning, markarbete och annat mentalt krävande. Kanske är struktur och schemaläggning behållningen av detta? Den som lever får se

Jag vill rekommendera dokumentären. Att höra dessa kvinnor berätta om sina knasigheter och vansinnesdåd gav inte bara tröst över att jag inte är ensam, det gjorde mig också förvånad och faktiskt upprörd över att "kvinnobesvär" ännu nonchaleras och avfärdas som någonting så gruvligt allvarligt som depression.


Note to self #3

 

Merlin1

***

"Det är mycket dumt att torka sig om näsan när man som allergiker bär handskar avsedda speciellt för att klappa "vanliga" hästar"

*Ahhhtjo*

***


Hästgödsel blir till fallfrukt och citrongräs

septembermorgon

Underbar höstmorgon när jag och Ludde knatade iväg. Solen försökte torka upp dimman som lade sig över Gideälven, och flyttfåglarna passade på att öva dimflygning över vattnet. I dimman lät gässen som sorgsna små mistlurar där de navigerade undan kraftledningar och annat.

flyttfåglar

Bild tagen från hängbron i Västergissjö

Jag har längtat efter den här dagen, för nu skulle hästarna komma hem från betet! Först tog vi en ivrig Gastroler och en glatt gnäggande Hinica, sedan hämtade vi Tova, Minna och Bizra. Tova var först fram och lade nästan hela sitt huvud i min famn för att jag skulle sätta fast grimskaftet. Tänk vilka framsteg vi gjort, hon och jag

hemmahagen1

Hemma i Hemmahagen, äntligen!

När så hästarna var hemma lastade vi bilen full med hinkar och kassar för att skörda vad min bortskänkta hästgödsel genererat. Det är ju så att jag gav bort en hel del hästgödsel i våras till några damer i byn, och som gentjänst ville jag ta fallfrukt att ge hästarna. Fyra stora hinkar och tre kassar plockade vi, och jag blev tillsagd att hämta så mycket jag ville. Med mig fick jag också en ruska med citrongräs från växthuset, helt perfekt till soppor och grytor.

Tänk så himla bra när man kan byta varor och tjänster sådär, helt klart win/win situation


Pass på(rt)

Vissa skaffar nytt pass för att de ska på en rolig resa till solen, andra för att efter flera månaders försök få till ett norskt bankkonto utan att behöva slösa tid på att åka till just Norge.

Fort går det att skaffa pass. Åkte in till polisstationen i tisdags (skitbra att ta passfoto under monsunsäsongen men vem bryr sig, jag ska ju ändå inte åka någonstans) och igår, under min cykeltur 3 mil runt Gissjön, fick jag ett sms från Farbror Blå att mitt pass var klart att hämtas. Så idag var det bara att dra på sig finklänningen (stickad, älskad gammal Lavand-trasa med extremt höstigt motiv), sätta sig i skruttbussen och köra in till la Stada.

Passade (hahahaha) även på att köpa mer garn till mina stickerier, som jag här och nu kom på att jag glömt nämna! En stor och härlig löskrage som går att dra över huvudet när det drar kallt, torgvantar/handledsvärmare och "sockskaft"/benvärmare i mysigt melerat garn håller jag på med, glatt påhejjad av tre busiga små kattfröknar som ivrigt hjälper mig att räkna maskor och karda garnet en extra gång. Bild kommer kanske i framtiden.

Maken åker iväg på jobb nästa vecka, och i helgen ska vi hämta hö, bygga ut hemmahagen och ta hem hästarna från betet, så vi hade beslutat vara ledig när jag kom hem från stan. Så vi har varit lediga. Gjorde på försök en typ av mustig älggryta/kålpudding i panna som skötte sig själv medan vi fönstershoppade gårdar över halva norrland. Grytan blev en riktig hit, serverad med spisbröd och egenkonserverade rödbetor.

extimg.asp

Det blev ingenting kvar i grytan, det är GOTT betyg

Go fredag på er och passa på att krama någon nära dig.


Blåsorkester

Nej, inga stormrester har hittat hit, jag syftar på morgonens trumpetkonsert som underhöll mig och Izor under promenaden.

Vilken härlig höstmorgon! Nordvästvinden hade drivit undan regnet och himlen var förvisso mestadels täckt av moln, men luften var hög och frisk, och solen målade molnen med en bred orange/rosa/lila/guldfärgad pensel. Svanarna flygtränade under sång för sig, tranorna för sig, och de energiskt tutande gässen lågsniffade över den mer än till bredden fyllda Gideälven. Tillsammans gjorde de en helt fantastisk orkester.

Idag gränslar jag cruisinghojen och låter vinden skjutsa på mig till Gideå. Ska byta ut till-salu-lappen på anslagstavlan och kanske blir det ett depåstopp i Norrgissjö också.

Ahoy, mate!

Paul Frank Cruiser


Farväl glucosamin (för nu)

213ba16b-5fb9-477b-bba5-d6f8339d4db1_large

Genom åren har jag provat rätt mycket för att underlätta för mina värkande leder. För några år sedan provade jag glucosamin med gott resultat, och valde då ett preparat för häst då det innehåller just glucosamin och inte så mycket annat. Så för ett tag sedan köpte jag samma preparat, men med tillsatsen hyaluronsyra (säg det snabbt tre gånger i rad). Bio Glocomin HA heter det. När burken var slut gick jag tillbaka till mitt vanliga preparat, men jag tycker inte det hjälper längre.  Tyvärr går "HA:n" knappt att få tag på i min vanliga butik, men går att beställa lite billigare på nätet, men om det nu var hyaluronsyran som fungerade bättre och inte glucosaminet så kan det vara dags att prova andra lösningar nu tror jag.

En tanke jag haft ett tag är att prova proteindrinkar. Jag baserar min teori på att jag har en typ av ledvärk som blir bättre om jag äter mycket kött och grönsaker. Vissa värkande människor mår bättre av vegankost eller gluten- eller mjölkfri diet, inte jag, jag behöver kött, även om jag gärna äter vegetariskt några gånger i veckan.

Nyponpulver, grönläppad mussla och proteindrinkar blir höstens nya vapen mot värken. Om någon/några månader vet jag om det är ett lyckat recept- Är det inte det så får jag beställa Bio Glucomin HA på nätet då, men tills dess ska jag njuta av att slippa ett halvt glas fil med illasmakande små klumpar av hästmedicin, i dos lämplig för en mindre shetlandsponny, varje morgon innan träningsrundan.

Over and out från ett mycket regnblött Ångermanland.


Två perfekta tillfällen för en tvättmaskin att gå sönder:

#1. När det dräller pengar ur fickorna på en.

#2. När tvättkorgen är tom.

Tyvärr är det inte något av de tillfällena här hemma, tvärt om, men tvattmaskinskj#@%ln behagar totalhaverera ändå. Det positiva är att det äntligen finns rum för att utföra vettiga toalettbestyr nu när fanskapet åker ut till förmån för handtvätt i badkaret.

Over and out.


Rapport från Gide Träskdal

extimg.asp

Salt är smaskens!

Blött, blött, blött. Idogt regnande har förvandlat omgivningarna till träskmark, och det är tur att hästar är entåiga djur, annars hade de nog utvecklat simhud vid det här laget.

Ved, röjning av Vinterängen, matlagning, fiskrökning och iordningställande av selkammaren står på lördagens agenda. Plus att vara ledig och njuta förstås, men det kan man göra samtidigt Önskar alla en trevlig helg!

 /fru Jonsson


Slabb-Maja syrar rödbetor

6387327-origpic-98f385_0_0_100_100_300_426_75

Det brukar synas där jag far fram i köket. Jag har alltid varit lite klumpig och bara det att jag kallades "smulan" när jag var liten på grund av hur bordet såg ut efter jag fikat säger väl allt. Igår fick jag för mig att rädda det som var kvar i landet undan drunkningsdöden och väl medveten om hur slabbig jag är så förstod jag hur köket skulle se ut efter ett besök av leriga rödbetor.

Nåväl, jag hade fått för mig att prova på och mjölksyra betorna, och då är det bara att finna sig i att köket tillfälligt ser ut som en slaktbod. Betorna som stod kvar i landet var mindre än jag trott, så jag tänkte som så att jag gör iordning en mjölksyrning av lite gott och blandat från landet. En hyllning till odlingssäsongen som gått, så att säga, så jag drog upp ett par präktiga morötter, en purjolök och några smala pepparrötter också. Blast från betor och pepparrot lade jag i hagen och det uppskattades.

Jag kan rekommendera den som vill riva rödbetor att ha plasthandskar hemma. Det hade inte jag, och det såg minst sagt bisarrt ut, för till synes stod jag och rev upp mina egna händer mot rivjärnet! Jag är åtminstone tacksam att mitt stora lantkök har så begränsat med arbetsyta, det finns därmed vissa fysiska gränser för slabberiet.

De rivna betorna och morötterna lade jag i en plastbunke med den skivade purjon och pepparroten. Jag hade över salt och blandade ihop. Enligt ett tips så använder jag salt utan jod när jag mjölksyrar (har bara syrat vitkål tidigare) eftersom syrningen grundar sig på bakteriekultur, och jod är bakteriedödande. Ett annat tips är att inte tillsätta animalisk syrningskultur, vilket för mig låter logiskt. Varför tillsätta vassla eller filmjölk när syrningen går utmärkt av sig själv?

En saltlag hade jag kokat upp och låtit svalna, men den behövdes inte. När jag pressat ned blandningen i en glasburk (med plastpåse på handen) var det mer än nog med vätska. Jag lade några vinbärsblad över och en tom glasburk. När jag satte över patentlocket på syrningsburken så tryckte det ned den andra glasburken så den verkar som tyngd. Smart lösning!

Nu står en gigantisk burk vitkål och en lagom stor burk med min odlingsskörd och jäster på köksbänken. Om drygt en vecka får de flytta till svalen och bo där tills i november. Jag hoppas att resultatet i den mindre burken blir ren kärlek. Vitkål vet jag ju redan att jag är en fena på.

Köket är rent igen, men mina händer ser för bedrövliga ut efter rödbetsrivningen. Nästa år måste jag ha plasthandskar hemma, för rödbetor är sommarens vinnare för mig som amatörodlare. Så tacksamma, generösa och ljuvligt goda. Blir det nu lyckat med syrningen ska nog fler sorters betor odlas också.


I stormens öga

Nåja, lätt överdrivet kanske, men med ett oväder som passerat och ett som väntar känns det som att jag måste ta tillvara på detta andrum. Hemmahagen är en lerpöl så hästarna måste flyttas igen. Tyvärr kan vi inte ta dem till betet, då det väntas oväder till kvällen, men de får gå i vinterhagen i alla fall och beta ned.

Allt har ramlat omkull i mina odlingar, till och med pepparroten! Nu är ju den ett ogräs, så den hämtar sig förhoppningsvis. Hästarna gillar pepparrot, så jag önskar ju att den sprider sig. För att inte förarga hyresvärd eller kommande boende på gården har jag planterat den i låda, men den verkar ha det för bra där, då det är betydligt mer blast än rot.

Gissjön

Bild tagen från hängbron vid Gissjön

Mobilkameran är inte så tokig ändå på Nokian. Ännu bättre bilder blev det då jag kom på att jag borde pillra bort den lilla genomskinliga plastbiten över linsen.. Jämför med bild tagen i somras med den gamla telefonen:

Gissjön

Samma plats fast sommar

Nåja, kanske inte jämförbart. Men hösten är vacker ändå, jag tycker mer om den övre bilden, för den ser ut som en målning. Det behöver inte vara så himla skarpt jämt.

Wabi-sabi på er

***


Höstrusk betyder innearbete

Höstgardin1

Bild från ifjol, men på samma gardiner

Ute vräker regnet ned. Allt arbete som åsidosatts, vare sig det försiktigt vikts ihop och lagts åt sidan, eller häftigt skyfflats in i en skrubb och gömts med en ljudlig smäll i dörren, på grund av förberedelser för stopremieringen i helgen som gick, försöker vi nu beta av bäst vi kan. Det regnade innerligt igår på förmiddagen, men trots det gav jag mig iväg upp på Vinterängen för att röja och göra det mer hästtrevligt. Miljövänligt förstås, med min bågsåg, fogsvans och sekatör.

extimg.asp

 

När jag så var helt genomblöt gav jag upp och beslutade mig för att ta hand om rödbetorna. Istället för att genomlida drunkningsdöden i landet tog jag in hälften av dem, kokade och lade in. Behöver jag nämna att köket såg ut som en slaktplats innan jag var klar? En del av de betor som står kvar i landet ska mjölksyras och resten kokas lite eftersom så de får vara tillbehör till allehanda middagsrätter.

 

Efter det innerliga regnet igår kom solen och torkade upp en del av det blöta, och vi passade på att hämta hem hö. Åker grabbarna iväg på jobb och det ohyggligt blöta vädret fortsätter måste hästarna gå i hemmahagen, där det finns bäst skydd mot regn och vind, men där finns ingen mat längre. Katterna gladdes åt de väldoftande balarna vi prydligt staplade upp i porten.

Om regnet var innerligt igår så är det överväldigande idag. Hästarna har flyttats till hemmahagen och jag funderar på att inhandla cyklop, snorkel och simfötter åt dem. Vinterhagen ligger ovanpå ett sandtag och är väldrenerad medan hemmahagen sakta förvandlas till en lerig simpöl. Men vad gör man?

Medan vi höll på med förberedelser för premieringen gick sommaren över till höst utan att jag riktigt märkte det, så idag byter jag gardiner. Mina älskade höstgardiner som följt mig i många, många år. Med ljusa spetsgardiner innanför lyser de med fönsterlampornas hjälp upp hela köket i ett varmt sken. Runt spisen brinner förstås levande ljus i färgade lyktor och en kulen dag som denna släcks de inte ned.

Maken kom hem med vitkål igår, så nu ska surkålen sättas inför julen. Jag älskar höstens göromål, att skörda och paketera inför vintern, göra fint ute för kommande vår. Vilken tur det finns regniga dagar också så att det blir någonting vettigt gjort inne. Hemsidan är eftersatt, så jag ska försöka göra nödvändiga uppdateringar och medan jag gör det så sitter Ludde bredvid mig i kökssoffan och tittar ut över lägdan och regnet som faller i gråvita ridåer.

Höstgardin2

Bild från ifjol, men samma Ludde som tittar ut

***


Gårdagen i bilder och virriga ordalag

Prisutdelning

Prisutdelning, Kalinkas föl Ryss Kahn får pris för finaste föl

Vi tog hem Tova direkt efter premieringen igår, och hämtade Bizra och Minna i morse. Vinterhage skulle stängslas upp, för där ska hästarna gå under första älgjaktsveckan, och som lök på laxen så har jag på omvägar fått reda på att jag ska göra ett reportage om premieringen för rasföreningens medlemssidas räkning. Deadline 4 september, alltså en hel dag efter själva premieringen.

Tova

Egentligen kan ni läsa här, i Nonnes blogg (min fotograf) om hur fin Tova var och hur bra hela evenemanget var, för jag är helt slut i kålan nu.. Jag fick in ett halv-arslat reportage med bilder samtidigt som jag dragit tråd och pekat med hela handen åt grabbarna hur hagen ska byggas. Ledde över Gastroler medan Stefan tog Hinica, sedan ledde vi Bizra, Minna och sist Tova. Nu puttrar maten på spisen och jag har nyss sänt iväg en korrigering till reportaget.

Tatjaana_o_Tjatka

Tatjaana med dotter Tjaatka

Hur många gånger jag glömde att Tova egentligen är en skygg dam vet jag inte. Hon var så go' och kelen med mig hela dagen, och så cool i sin box, så det är klart att både hon och jag blev förvånade vid inmätningen när helt främmande människor skulle ställa en käpp bredvid henne.

Tova2

150 cm (minus tre efter korrigering).

Det är rätt så lyxigt att ha en privat fotograf på plats. Inte bara för att jag inte har en kamera, utan för att det är så mycket annat att tänka på. Hon tog en väldigt bra bild på mig och maken med varsin häst på prisutdelningen:

Jag_o_Stefan

Tova, jag, Minna och Stefan

Hästar är vårat liv, så det är en talande bild. Nu är maten klar och vi är alla hungriga och skittrötta, så jag avslutar med två bilder;

Tulpar

Tulpar, vinnare i vallackklassen

Zaritza

Zaritza Djingisdotter, vinnare av stoklassen med 40 poäng, och därtill Best in Show


Tre ston, tre rosetter

extimg.asp

MMS:bild i brist på annat, Nokia trettinånting..

Nu så är det äntligen över! Alla våra fick rosetter, även om vissa kan anses som tröstpris*s* Eftersom det är över så är det läge för att släppa allt och fira, så det blir inte mer här idag, men jag kan erkänna att jag blev lite besviken över att Bizra inte rörde sig bättre för hon förtjänar enligt partiska mig mer än 37 poäng, men hon är i mycket gott sällskap då fler fina Basjkirer fick samma summa. Tova till exempel.

Over and out and skål

PS. Hört på stallbacken; "Klass elva, är det bra?" Om en rosett med klassen benämnd i romerska siffror, dvs "Klass II"

***


En dag kvar

 

header1

***

Bara en dag kvar och vi går in i slutspurten.

Här ska putsas och fejas, provlastas och packas, läggas fram kläder och genrepas och någonstans där emellan ska det finnas tid för att äta. På riktiga landet finns inga pizzerior, tyvärr. Tjugo över fyra i morgon går min väckare igång. Klockan sju är det samling och möte på Gideå BasjkirHästar, och då ska Tova vara avlastad och installad.

Nu kör vi!

***

 


Dagarna går i hästens tecken

header5

Nåja, lite höst också. Att snöbollsbuskarna börjar bära frukter är väl ett säkert hösttecken?

Häst, häst, häst. Så ser dagarna ut i Casa Jonsson i Västergissjö. Nu är det nära till premieringen, och det känns faktiskt som att det kommer gå bra! Bizras handler kom igår och de verkar komma bra överens. Hon red stoet på ridplan i Gideå i går kväll, bara för att de skulle få känna av varandra och Bizra som endast är NH-hanterad och Natta som enbart ridit traditionellt verkar vara en mycket bra kombination.

Vi håller tummarna för att allt rinner iväg lika bra med allt annat nu.

Puss och kram/fru Jonsson

***

Besökare idag: 17
Denna månad: 615
Totalt: 123913
måndag
17
december
Stig

2018
Vecka 51
«september 2011»
tiontofr
01020304
05060708091011
12131415161718
19202122232425
2627282930

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
2014
2013
2012
2011
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj