Adventsgranen

Jag har tidigare nämnd den fluffiga, lagom krokiga adventsgran, som jag själv sågat ned, burit hem och satt upp, på utsiktsstenen. Efter att ha blåst omkull tre gånger är den nu uppe igen. skam den som ger sig. Jag har sökt i flera år efter just den ljusslingan, så nu fasen vill jag se ut genom fönstret och njuta av den!

adventsgran1

Tre flygturer har inte varit smickrande för min fluffiga gran, men den har ändå klarat sig hyfsat. Jag fick ingen bra bild på hela granen, förutsättningarna var inte de bästa. Det får bli en liten detaljbild. här följer en till;

Adventsgran2

Nu har jag inte bara kilat fast granen, utan även knutit fast den åt tre olika håll. På en rönn hänger hammaren, och nedanför ligger färska, fina träkilar redo. Ute har mörkret sänkt sig, och plusgraderna förvandlar julesnön till juleregn. Den fina ljusslingan vajar och svänger sig på den yviga granens grenar, för visst blåser det igen!

Man får å andra sidan vara glad över att det blåser och inte är störtregn dagarna i ända som det var hela advent 2006. Kan också upplysa er om att när det idag var vindstilla klämde alla hästar in sig i vindskyddet och stod där och ugglade. Nu när mörkret kommit har de stapplat sig upp till den mycket isiga och kolsvarta Vinterängen, trots att de vet att jag snart kör ut hö på lägdan.

I afton ska jag pyssla lite medan jag väntar hem maken. Så fort jag har tid ska jag rusa till fönstret och njuta åsynen av min vajande ljusslinga för i morgon lär granen ha blåst iväg igen, haha.

Önskar alla en fantastisk adventskväll.


Kharmabanken; grundkurs i vardagskharma

Jag fick en fråga igår;

"Om man får extraplus på kharma-kontot, kan man då föra över lite till någon som verkar behöva det?" Mitt svar är "Nej!", men bli inte nedslagen för det, jag ska förklara.

Det bra och mindre bra du gör, hur du tar motgångar, hur du behandlar dig själv och andra påverkar din kharma. Jag väljer här att prata i termen kharma-konto, för det kan bli enklare att förklara plus och minus. Man får kalla det exakt vad man vill, bara man förstår vad man menar. Du, och ingen annan, ansvarar för ditt konto. Att "ge" av sitt plus vore som att låna ut sin hjärna till någon som verkar behöva det, sin själ eller sin aura. Det är du och ingen annan som förvaltar din bankbok. Däremot kan du alltid inspirera och försiktigt uppmuntra andra till att göra gott, då kan det bli plus både för dig och den du inspirerat.

Att kalla sig "olycksdrabbad", "otursförföljd" eller "fattig" är att inte ta ansvar för sina handlingar, att förminska sin egen betydelse och tillintetgöra sina önskningar. Ni som definierar "fattig" som att vara utan pengar, och "rik" som att ha fruktansvärt mycket pengar kan stryka det ordet. Ni kommer ändå inte förstå vad jag menar, och då blir det bara snurrigt, läs i så fall bara "olycksdrabbad" och "otursförföljd". De är alla kroniska tillstånd och att kalla sig för något av dem är att göra det mer verkligt.

***

Här följer en historia med dålig och bra kharma:

Jobbet/skolan har dragit ut på tiden. Du halkar dig fram på dina nya, fina skor mot busshållplatsen. "Fortfarande lika isigt som i morse, varför har ingen sandat?" tänker du. Du ser bussen stänga dörrarna och åka iväg. "Så typiskt!" tänker du ilsket. Du är medveten om att du redan är sen till tvättstugan, så grannen som står på tur är nog arg på dig. Du ställer dig i busskuren för att invänta nästa buss som avgår om 25 minuter.

Du står i busskuren och tittar på klockan ungefär varannan minut. Du suckar irriterat och tänker på hur typiskt det är att just du missar bussen. Dessutom visar det sig att de nya skorna inte alls är varma, tvärt om!. Det kommer fler människor som ska med bussen och du blir mer irriterad.

När bussen kommer tränger du dig före. Du har ju väntat längst och ser dig ha rätt till det. Du sätter dig och fortsätter kolla klockan. På väg hem hamnar bussen bakom en traktor som sandar, så det går riktigt långsamt ett tag. "Men så jävla typiskt" tänker du, "nu passar det minsann att sanda!" Bussen är två minuter sen när du kliver av och småspringer mot tvättstugan. Där sitter förstås en lapp upptejpad på en korg där dina tumlade kläder ligger nedknölade. Du läser lappen snabbt och river ilsket sönder den. Du slänger den, men orden finns kvar i ditt huvud medan du försöker vika ihop tvätten så gott det går.

***

Inställningen "du" har i historien osar av dålig kharma. Det är så typiskt stackars dig, du står och fryser i självömkan, du är otrevlig och tränger dig, din irritation sprider dålig kharma runt dig. Du är ett offer, det är så jäkla synd om dig!

Gesten där du ilsket river lappen för också med sig negativ kharma, då du gör det i affekt, och sedan bär du orden länge, i värsta fall flera månader.

***

Jobbet/skolan har dragit ut på tiden. Du halkar dig fram på dina nya, fina skor och ser bussen åka iväg. "Ojdå" tänker du, "och tiden är ute i tvättstugan. Nåja, det är inget jag kan göra något åt." Du ser dig omkring och ser sportbutiken en liten bit bort. Du kommer på att du har en enda julklapp kvar att köpa, du vill hitta en fin halsduk till din bror. Inne i butiken hittar du en halsduk som passar hans nya jacka, och dessutom är den på halva priset just idag! Expediten frågar dig om du vill h den inslagen, du tackar nej, men ber om en kartong att själv slå in den i, för du vill inte riskera missa nästa buss.

Du behöver bara vänta någon minut innan bussen kommer. Det är många som ska åka och du får stå första biten. Så hamnar bussen bakom en traktor som sandar och du skrattar för dig själv. "Bättre sent än inte alls." tänker du. Ditt leende smittar av sig och andra passagerare ler också.

I tvättstugan finner du din tvätt nedknölad i en korg och en ilsken lapp sitter fasttejpad på den. Du lägger upp tvätten på bordet, tar lappen och läser den noga. Du tänker att det inte är så himla kul att komma till tvättstugan och se att förra gästen dragit ut på tiden, så river du lappen och slänger den i skräpkorgen. Du packar ned tvätten i påsar och börjar gå uppför trapporna till din lägenhet. När du når din grannes våning ringer du på hennes dörr. Du förklarar varför du blev sen och ber om ursäkt. Grannen säger att hon kanske varit onödigt irriterad; Hon hade väntat på en hantverkare sedan lunchtid, så tvättstugan var droppen som fick bägaren att rinna över.

Den kvällen ställer du upp strykbrädan framför TV:n och ordnar till din skrynkliga tvätt medan du ser ditt favoritprogram.

***

Den historien har mycket god kharma till "dig". Du inser att du inte kan påverka situationen och gör det bästa av det. Du hade tur i affären och blev glad. Du slapp frysa och tappa humöret, och därtill spred du glädje.

I tvättstugan noterade du budskapet, rev symboliskt lappen, lungt och stilla, och efteråt kunde du släppa det negativa budskapet. När du ringde på hos din granne gav du henne också ett tillfälle att få plus på kharma-kontot, en chans hon tog. Du tar hand om dina kläder medan du gör något du gillar

***

Jag menar inte att man ska gå som ett flinande fån genom livets alla motgångar, men ett negativt tankemönster, där man ständigt ser sig som"olycksdrabbad", "otursförföljd" eller att annat kroniskt tillstånd är svårt att bryta. Men det är viktigt att försöka bryta det. Man tänker nästan samma tankar igår som idag, så att bryta sina vanor kräver att man aktivt tänker på hur man beter sig. Hur man ser på sig själv och andra, hur man hanterar att missa bussen.

Du ensam är ansvarig över din bankbok. Den är personlig och du kan inte lastas för det andra gör. Inte heller kan du dela med dig av ditt "plus", men du kan hjälpa andra att välja en bättre väg. Vi måste heller inte sträva efter att ständigt ligga på extra plus. Nackdelen med pluskontot och fördelen med minuskontot är att outnyttjat kharma försvinner. Det är därför viktigt att du låter dig belönas och gör de där uttagen från pluskontot. Att låta fina gåvor försvinna i tomma intet är som att slösa sitt liv.

Här är det viktigt att betona att din bankbok, som du själv förvaltar, är vardagskharman. Det finns livskharma också, där plus och minus summeras i livets slut, men det går jag inte in på. Livskharmat kräver att man tror på själavandring och/eller är religiös.

Ofta, ja dagligen, sker situationer där man har en kort sekund på sig att bestämma om man ska bli förbannad eller skratta. Är det inte värre än att man råkar hälla ut ett glas mjölk över bordet kan man faktiskt välja att skratta, men det kan kräva lite träning att rent mentalt komma dit. Skratta ofta, det hjälper. Ofta uppstår också chanser att göra en god gärning. Ta den! Det som du kanske tycker är en liten insats kan vara guld värt för någon annan.

Tack för att du tog dig tid, hoppas du förstod någonting av det


Tre år, idag

28 november 2008

Det ringer på min dörr på Fridhemsvägen i Örnsköldsvik. Det drar kallt från den lilla lägenhetens enda fönster när jag stänger igen laptopen. Jag reser mig och går mot dörren med ivriga steg. Så hejdar jag mig och inser att det här är sista ögonblicket med känslan att vara fullkomligt förälskad i någon jag aldrig mött.

Hjärtat bultar hårt när jag sträcker ut handen och öppnar dörren. Där står han, med ett stort leende och han känner med all säkerhet samma skräckblandade förtjusning som jag vid just det ögonblicket. Jag ler lika stort och bjuder in honom. Han får en kram, jag får tre rosor och en flaska champagne.

*****

Ja så var det när vi träffades första gången, jag och Stefan. Han körde runt 90 mil, från Oslo, för att vi äntligen skulle få träffas. OK, han drabbades av  småkalla fötter i Sundsvall när verkligheten började komma ikapp och stannade för att konsultera ett par andra internetvänner till oss, två kanontjejer som hade den goda smaken att inte berätta det för mig förrän ett drygt halvår senare, då jag träffade även dem för första gången.

Sju månader och en vecka senare (ungefär) förlovade vi oss. Efter några timmar i bilen insåg vi att det inte skulle sluta ösregna, så vi gick ut på Skeppsmalens klippor under ett jättestort paraply och lovade att vi skulle gifta oss ett år senare, vilket vi gjorde.

Så kan det gå när man loggar in på ett chattrum, tillhörande ett forum för hundintresserade, och säger "Hej "


Delrapport från VM i V75; Bara upploppsrakan kvar.

Tänkte meddela hur det går för mig i VM. Det var ju näst sista omgången igår, och jag kan erkänna att jag inte varit så nöjd över de två senaste omgångarna. Helt lätt har det dock inte varit, för även om jag rasade ned till plats 4088 förra lördagen så har jag stadigt hållit mig före "proffsen" som hamnade under plats tiotusen. Jag jämför mig ju med Micke Nybrink och Ralf Vadsmo, och vi tävlar alla mot ca 30 000 andra.

Så efter gårdagens V75 innehar jag plats 2373, herr Nybrink klättrade upp till plats 9444, medan herr Vadsmo rasade ned till plats 13013. Jag har fortfarande en chans att vinna VM, och nu är det bara upploppsrakan kvar. Nästa omgång är den sista, och man får räkna bort sin sämsta omgång.

Håll tummarna!

Så var det äntligen advent på riktigt. Kanske kommer det snö idag, men ska den ändå regna bort kan det lika gärna låta bli. Hellre har jag barmark än slask och sedan is. Jag mockade hagen på morgonen och borstade sedan alla hästar. Tova lade sitt huvud i min famn och det fyllde mitt hjärta med sådan obeskrivlig glädje!

Nu sitter adventsgranen där den ska. När den var på plats fyllde jag hålet med svalnat varmvatten eftersom det fryser fortare, så vi ser väl om den får vara kvar den här gången. Sill, ägg och vörtbröd blev det till lunch och det första ljuset är tänt. Jag ska ta med mig Izor och leta efter något att fylla adventstaken med, den är tom än. Tänkte vara lite nytänkande och inte ha mossa, tror jag pyntar med lingonris och låtsassvampar istället, det blir fint.

Vi önskar alla en härlig första advent!

första_advent


Vad det blåser!

Det blåser rejält här.

Adventsgranen som jag lyckades rikta upp väldigt bra igår, med egenhändigt gjorda, rejäla träkilar låg omkullblåst i morse, lika så soptunnan, och i hagen var hästarna som bortblåsta. Här har man byggt dem ett vindskydd och de går upp i skogen när det blåser stormbyar. Men när solen lyser och det är vindstilla, då trängs de där minsann.

Himlen brann när solen började gå upp, och skogen som vajade i den hårda vinden gjorde att det såg ut som en konstertpublik som under en ballad sträcker sina tändare i luften och unisont gungar fram och tillbaka:

blåsväder

"Taaaaake me, to the magic of the moment on a glooooooooory night.."

Ja, fjantrockarna Scorpions "Winds of Change" vore väl en passande låt?

Efter morgonens sysslor utomhus provade jag att kila fast granen igen, och nu har den flugit iväg ännu längre än förra gången, haha. Tur ljusslingan håller den fast så den inte blåser iväg bort i byn. Strömmen har gått under förmiddagen, men jag chansar ändå och sitter nu med en blekning i håret som strax ska tvättas ur. Eldat har jag gjort, så varmvatten finns det mycket av, men det blir jäkligt mörkt i badrummet om det blir strömavbrott igen.

Lite spänning i livet måste man ju ha


Det här gör mig glad, smickrad, rörd och inte minst; Stolt över mig själv!

IMG_0627

När någon snappat upp att jag uppskattar smultronponnies och salmiakgrodor, och helst tillsammans blir jag:

Glad:

"Hurra! Jag får en present. Vad kan gömma sig i denna fina påse?"

Smickrad:

"Rött och svart med socker på. Kan det vara..? hon kom ihåg!"

Rörd:

"En skyddsängel med fina budskap pryder påsen, och det är ord till MIG."

Stolt över mig själv:

"Jag gör uppenbarligen ett sådant positivt intryck så att jag förtjänar en sådan här omtänksam och fint paketerad gåva. Utan att jag ansträngt mig har jag spridit ljus och glädje och får nu samma tillbaka."

Jag vill tillönska alla en härlig start på helgen och en fin första advent. Ta en stund och rannsaka dina relationer och uttryck uppskattning till dem som betyder någonting för Dig. Även om det är en vän från högstadiet som du glömt höra av dig till på ett tag, kanske nu är tiden för att visa din uppskattning. Passa även på att radera onödiga kontakter i din tele- och mejllista, det kommer lämna en känsla av lättnad.

Som det är tänkt väntas nu en tid av omtanke och medmänsklighet, inte stress och överkonsumtion som många kanske tror. Fira som du vill, om du vill. Umgås med dem du vill, om du vill. Ät det du vill, om du vill.. listan kan göras lång. Min önskan inför advent är att vi skänker varandra sann omtanke istället för tvång. En påse med smultronponnies och salmiakgrodor kan göra så mycket, överräckt till rätt person.

I min tur gav jag också någonting för att visa min uppskattning, och jag hoppas att den inte uppfattas som en "måste-ge-tillbax-så-vi-blir-kvitt-gåva". Den var omtänksam utvald med noggrant lästa omdömen och faktiskt planerad redan förra helgen*s*

Att bli kvitt ligger inte för mig, jag är synnerligen osymetriskt lagd.

IMG_0631


Eftertänksam eller dumdristig?

Vilken fantastisk dag!

Tänk att det idag är en månad kvar till julafton, och jag kunde cykla till Gideå och handla, i vanliga fall brukar det inte vara cykelföre här denna tid på året. Jag var lite fundersam angående mitt äventyr på morgonen eftersom det var så otroligt isigt på grusvägen. Jag visste att det skulle blåsa, och att cykla den betydligt längre asfaltsvägen i motvind är fäldigt påfrestande. Men jag brukar försöka genomföra det jag förutsatt mig, och jag brukar alltid ha tur. Till och med när jag har otur brukar jag ha tur.

Och jäsiken vad det gick längst "storvägen" till Gideå. Med en frisk västanvind i ryggen var det som att tolka efter en bil (ja, en mopedbil då), och i ett huj var jag framme! Men jag funderade på hur jag skulle ta mig hem och kom fram till att jag måste chansa och ta den kortare, mer kuperade vägen hem, för jag skulle nog mentalt brytas ned av att stå och cykla i de långa utförsluten, som samma väg hem skulle innebära. Jag gissade att de få plusgraderna hade luckrat upp isen så den fått en yta som skulle innebära fäste.

Härom dagen, när jag skrev om denna lilla resa, fick jag en kommentar; "Eftersom du verkar så smart och eftertänksam tar jag för givet att du har dubbdäck på cykeln och använder hjälm". Om man med "dubbdäck" menar de feta sulor som original sitter på en tung, oväxlad Nirve cruisingcykel, och med"hjälm" menar en röd, varm Neff-mössa, så ja, då var jag smart och eftertänksam. Jag tycker snarare rätt ord är dumdristig, men jag tog mig hem nästan lika smidigt som när jag åkte iväg. Triumf!

11355På väg hem fick jag ett erbjudande om att följa med in till sta'n i morgon, så det avgjorde att jag adventspyntat redan nu (tänkte egentligen tjuvstarta först i morgon). Gardiner är bytta, adventsstakar och stjärnor uppe samt lite andra dekorationer och ljuslyktor. Resten får komma upp lite eftersom. I vanlig ordning öppnades den första julölen efter utfört pyntande, men någon vörtmacka orkar jag inte, för jag vräkte i mig en jätteportion med pasta och lax efter cykelturen. Men den första julölen smakar fantastiskt gott! Som den brukar första (nåja) advent!

Nu tänker jag slappa lite med Izor i soffan, läsa Land och kanske börja skriva julkort. En synnerligen trevlig torsdagskväll tillönskas alla och envar.


"Vädret tar död på hästarna"

flocken

Min underbara flock

"Vädret tar död på hästarna" Jag hörde det på P1 och fann en länk till Norrbottenskurirens artikel i ämnet. Den varma hösten gör alltså att fodret blir dåligt och hästarna får kolik, och i värsta fall tarmvred.

Läs hela artikeln här.

Förra vintern, som kom tidigt och var mycket bister, köpte vi enbart stora, inplastade rundbalar. I höst köpte vi hälften småbalar (tio kg/styck) och resten rundbalar. Jag har inte haft några som helst planer att öppna de stora förrän det blir vinter på riktigt. Visst, småbalar kostar mer, och vi köpte dem helt ovetandes om att vintern skulle dröja. Dels fick vi inte i tid tag på de rundbalar vi egentligen ville ha, dels så gick kärran jag drar ut det höet på sönder (småbalarna bär man ju i snören, plättlätt). De småbalar vi fick tag på var dessutom jättefina, så hästarna äter upp allt, det blir mindre spill.

Just nu är jag så tacksam över att vi köpte smäbalar. Mycket slit, särskilt med de som ska upp på ladugårdsvinden, men allt hö är torrt och fint och jag slipper oroa mig över att en öppnad rundbal ska hinna bli dålig. De stora, vita bollarna står i två prydliga rader på gården i väntan på att vintern kommer. För den kommer, det är jag säker på.

OBS

Detta inlägg är absolut ingen kritik mot de som drabbats av en sjuk häst. Vi älskar våra djur och vill dem det bästa, och vi ser till att de får det bästa möjliga varje dag. De som drabbas får enorma skuldkänslor, och de behöver inte spädas på. Jag vill bara uttrycka min tacksamhet över hur omständigheter och utmaningar för oss blev till någonting bra.

Mina tankar går till de som förlorat sin häst


Man får vara cool, ta det kallt eller take it "isy"

isgata

På våran gata, långt utanför sta'n

Jag vet inte om det syns, men hela grusvägen är täckt av ett islager. Ett jäkligt halkigt islager kan tilläggas. Mina vädersidor hävdade bestämt att det inte regnade i går kväll, men lik f*rb*nn*t föll det ned något blött från himlen som med en temperatur strax under nollan täckte hela världen med ett tjockt lager is.

isgata2

Notera till den isiga stigen ned till insläppet i hagen

Gårdsplan, ridplan, lägdan, Vinterängen.. det är isfläckar överallt vilket gör tillvaron väl spännande. Hästarna är säkra på sina hovar och tar det lugnt, så jag är inte orolig för dem. Själv har jag mina Icebugs, men morgonpromenaden var ändå inget nöje. Den kortades ned avsevärt, och till och med Izor betedde sig stundvis som Bambi på den hala vägen.

isgata3

Lägg här märke till varningsskylten vid det lilla torpet. Den varnar för flera, skarpa kurvor

Solen lyser idag, men den orkar inte så högt upp på himlen såhär års, och det blåser en bitande, iskall vind, så jag är tveksam till att någonting tinar bort idag. Det innebär att morgondagens inplanerade cykeltur till Gideå nog tas på andra sidan Gissjön, på asfalt. Men jag har inte så höga krav på nöjen nu för tiden; Spänning och motion, samt den nöjda känslan när man kommer hem igen. Jag antar utmaningen och hoppas att det inte blåser allt för mycket.

Jag kunde inte hålla mig längre, nu lyser adventsstjärnan i selkammaren, och jag har satt upp belysningen på utegranen, men inte tänt den (än). Har tagit fram julgardinerna, så de är redo att strykas och hängas upp, vilket jag tänkte mig göra på fredag, då det ska vara riktigt busväder. Fulväder kan vara riktigt mysigt, när man är inne i värmen och pysslar. Hästarna har sitt vindskydd, samt naturliga skydd i skogen, men brukar föredra att uppleva fulväder på nära håll, ute på lägdan.

De ska få extra hö på fredag, så de inte saknar någonting. Sedan får de väl hålla till där de vill, jag kan ju inte tvinga dem att vara inne.


På vandring i kohagen

lav1

November är vacker ändå. Normalt kanske det borde ligga lite snö på backen nu, och kanske borde trädens grenar vara fulla av tjock, glittrande rimfrost, men det gyllene sken som låg runt älvens dalgång igår var varmt, vänligt och vackert. Tänk att lav kan vara så vacker när solen belyser varje liten droppe. Nedanför Vinterhagen, mot älven, finns en stor beteshage för andra fyrbentingar. Tills nyligen har där gått svarta kor, men nu är det tomt. Jag gick genom en del av hagen igår förmiddag för att söka mig ned mot vattnet.

kohage1

Länge låg löven gula och frasiga, och lyste upp marken i aspdungen, nu är de tysta och grå under solens milda sken.

kohage2

På den skyddade lilla ängen ligger lite snö kvar från dagen innan

kohage3

Det ljusnar när jag närmar mig skogens slut

kohage4

Det är som att tallarna kliver åt sidan för att visa mig vägen till älven.

kohage5

Gideälven håller mycket vatten nu, som rör sig trögt ned mot Gissjön.

lav2

Naturens eget pynt.

Tisdagmorgonen var frostig och klar, endast dimma över vattnet, men nu har det vita spridit sig. Det är vackert det med, för nu blir träden fulla av frost. Jag ska hämta adventsgranen och ordna med ett insläpp uppe i skogen, vid Vinterängen. Efter lunch ska jag ut på ett litet äventyr.

På återseende!


Gyllene dis och långa skuggor (samt längtan till advent)

Tova1

Denna härliga höstdag erbjöd många fina fototillfällen. Jag kommer publicera ett inlägg i morgon med bilder på min vandring i kohagen, men dessa härliga bilder på underbart fölrunda och välpälsade Tova kunde jag inte undhålla er

Tova2

Sämre sällskap kan man ha när man mockar hagen

Vi hann mycket under några få, arbetsamma dagar. Nu har Stefan åkt igen, men jag har ved i källaren, värme i selkammarn (lyx!!), övertäckt råtthål i selkammarns innertak, redigt tak på vindskyddet, mat till fåglar, kattor och hundar, julöl i svalen som väntar på första advent, mat i kyl, frys och skafferi och nu under eftermiddagen levererades runt tio ton hö i präktiga rundbalar. Även en fluffig och småkrokig adventsgran för utomhusbruk är utsedd och jag har förberett för uppsättningen på vår fina utsiktssten.

Ikväll går jag igenom adventsbelysningen, om någonting är trasigt inhandlar jag det i morgon. Första advent på söndag. "Äntligen!" men även "Redan?" tänker jag, och längtar och längtar. Byte av gardiner och upp med ljusstakar och stjärnor. Självklart ska stjärnan upp i selkammarfönstret  år igen, och nu har jag en efterlängtad färgad ljusslinga att sätta upp i utegranen. Efterlängtad, för att de med turkosa lampor istället för skarpt blåa, och ceriserosa istället för röda är ovanliga. I vissa fall har jag öga för detaljer, och nöjer mig inte med annat än det jag VILL ha.

När adventspyntet är uppe är det dags för min högtidliga adventsceremoni; Första julölen öppnas kärleksfullt och högtidligt (Three Hearts är min favorit sedan länge, trots att tester av julöl sällan gett den mer än två plus/getingar/solar. Mina smaklökar läser inte recensioner) och avnjutes ihop med den första mackan på smakfull julvört. Möjligtvis efterföljs mackan av en skumtomte, de är lite småläbbiga, men det är nostalgin.. Som bakgrundsmusik blir det säkerligen Lars Vegas Trios julskiva.

Längtar jag hemskt mycket tjuvstartar advent redan på fredag eller lördag. Den som lever får se.


Hellre gå på is och ha det glatt än gå i lera och sörja

PB160001

Mina favoritkryp; Icebug®

All snö hade inte regnat bort under natten, och den snö som föll på vägen igår är nu is. Jag kan inte nog hylla dessa fantastiska skor, Icebug®. De har smarta dubbar i under sulorna, så inte nog får man bra grepp på is, men behöver heller inte halka på asfalt. De finns som löparskor, walkingskor, finskor (med och utan dubb), fulskor och varma kängor.

Läs om teknologin här.

Naturkompaniet, Intersport och Team Sportia har tillgång till Icebug® så man bör kunna beställa även de mer ovanliga modellerna. Mina heter Speed-L BUGrip, och de lite högre skaften (till skillnad från mina vanliga löparskor) gör att jag kan använda dem hela vintern. Önska ett par av tomten för det är mycket värt att slippa spänna sig eller vara rädd att gå ut över huvud taget. Mina har hållit i två år, och jag har nyttjat dem rejält, på massor av underlag. De har nu tappat några dubbar och ena skon har spruckit lite på ovansidan, så jag önskar mig ett par nya av tomten i år.

Alla borde ha ett par, även du.


Vi ser det snöar, hurra!

förstasnön1Under vissa förhållanden kommer jag och lilla Ixus inte riktigt överens, och en dunkel novemberdag med snöfall är ett sådant förhållande. Kanske beror det på att Ixus' riktiga matte är snöallergiker   fast mest troligt att jag mellan alla göromål bara slet upp kameran och knäppte av några gånger medan snön ännu föll. Här till vänster ser man Gastroler fira första snön med att riktigt rumla runt. I skrivande stund har snön sedan några timmar övergått i lätt höstregn, men jag ser genom köksfönstret att det fortfarande är vitt på backen. Dock förväntar jag mig ingenting annat än att snön åter lyser med sin frånvaro i morgon bitti.

förstasnön2Själva datumet för snöpremiär tycker jag är fullt normalt här. Som jag sett på vädersajterna väntas åter ganska soligt och milt väder i veckan, men kanske försöker sig Fader Frost sig på ett nytt intåg med fluffig, vit snö lagom till första advent? Det vore ju toppen i så fall.

Idag tog vi över alla hästar till ridplan, först Hinica, Bizra och Gastroler. Där var vi riktigt otäcka med dem och stoppade in sprutor medförstasnön3 avmaskningsmedel i deras stackars munnar, men det var bara de två yngsta som tyckte det var riktigt äckelpäckligt. Hingsten tog det med ro. Så tog vi Minna och Tova till utestallet där de fick lite gott i en hink, avmaskningsmedel även de (fast de är så otroligt snälla, så hade de bara haft tummar hade de tagit sprutorna själva), rykt och allmän upputsning, sedan fick även de gå på ridplan medan plåttaket skruvades fast på vindskyddet i Vinterhagen.

När vi ledde över alla hästar till Vinterhagen igen (jag gick först med Tova och Bizra, sedan Stefan med Hinica och Gastroler, och sist Kalle med Minna) hade det börja duggregna, men det var ju bra att taket kom på plats medan det var rent och vitt. Hästarna var inte så imponerade av byggets uppdatering, utan gick runt på lägdan och pillrade upp lite översnöat hö. Nu är de uppe på Vinterängen i väntan på att hö ska läggas ut på lägdan för natten.

Igår gjorde jag en fantastiskt god lammstek till middag. Jag stekte den runt om i smör, saltade och pepprade och lät några vitlöksklyftor steka med. Jag lyfte över kött och vitlök i en gryta där jag lagt massa goda rot- och grönsaker, lade mer av vegetabilierna runt om och ovanpå, och hällde hemmagjord kycklingbuljong och vitt vin över så det nästan täckte. Kryddade och lät koka medan jag tittade på V75, efter 20 minuter vände jag steken så det skulle bli rättvist.

Efter travet lyfte jag upp steken och lindade in den i folie, medan jag tog en del av spadet och kokade hel bulgur och basmatiris i spad och vatten. När det var klart skar jag steken i tre bitar, lade upp i stora, djupa tallrikar med grönsakerna och slevade över buljong, så fick man ta bulgurblandningen efter behag.

Magiskt gott!

Det blev lite kvar av spad, grönsaker, ris och bulgur, så i det kokade jag korv till lunch för takläggarna. Det blev mycket uppskattat och allt gick åt. Tomma tallrikar och kastruller är gott beröm. Ikväll kokar jag räkskal som jag sparat i frysen, i vin med selleri, lök, salt och kryddor. Spadet blir tillsammans med cocosmjölk, saffran, grönsaker, fisk och musslor till en härlig soppa. Saftigt dinkelbröd serveras till, att doppa.

Hoppas Du också får en riktigt God söndagkväll.


Lördagssnapsen

Ingen rast, ingen ro.

Eftersom jag inte tar mig tid att vara sjuk heller så ligger det bultandes i bihålorna fortfarande och gör sig påmind ibland. Dock tog jag en timmes sovmorgon (kors i taket) så jag skulle orka med ärenden i stan, det skulle inhandlas till vindskyddstaket, samt mat för jobbarmatlådor etc. Men nu är det helg, och då får jag en snaps:

IMG_0537

Ska jag vara riktigt ärlig så blir det två snapsar per dag sedan igår, tills jag får mitt gamla, vanliga BioglucominHA som jag beställt på Granngården. Glucosamin och hyaluronsyra verkar nämligen vara det enda som hjälper mina leder.

Hyaluronsyra har ju debatterats en del på sistone, då det oftast framställs ur tuppkam. Som en del av bland annat Apotekets skönhetscrémer (Eucerin) med föryngrande effekt och skönhetsbehandlingar (Restylane) tycker jag också det är lite sådär med hyaluronsyreanvändandet, och jag hade en etisk diskussion med min hälsokostexpert på Life, Anna-Karin, om huruvida det är OK att använda tuppkam mot värk.

Jag har beslutat mig för att det är OK för mig. Jag väljer ett aktivt liv med mycket hårt arbete. Det skänker mig glädje, och det är viktigt att jag funkar då jag ofta ensam måste sköta allt här på gården. Jag provade nu i höst alternativ till glucosamin, vilket blev en katastrof, men nu vet jag. Det som funkat hittills är just Bioglucomin HA, och när jag fann ovanstående produkt i Hööks utbud för hund tänkte jag att det blir bra att ta innan mitt pulver anländer.

Men min undran är hur fanken husse eller matte får i jycken denna vedervärdiga tinktur! Det smakar verkligen vidrigt, och jag kan ju skölja ned min dos med vatten efteråt, men hur lurar man i en vovve medicinen?

Skål och trevlig helg!


En dag i civilisationen

aftonhimmel

Det finns inga stadsljus i världen som slår detta..

Idag väntade ärenden ute i Den Stora Världen, så efter frukost möxade vi in oss alla tre i Transportern och lämnade bonnlandet för att röra oss på stan som vanliga människor.

När det är långt mellan gångerna man gör viktiga inköp så hör det liksom till att man under hemfärden brister ut i exempelvis "Kattmat!", "Kycklingnät!", "Paketet på Posten!", och i mitt fall, "Julklappar!", alltså saker vi glömde, i alla måsten.. men det är som det är, nu skrivs glömda saker upp, så vi kommer ihåg dem när vi åker in nästa gång. Nåja, vi hann massor under de timmar vi "slösade bort" i stadens affärer. Pojken fick klippa sig och prova ut en vinterjacka som vi hoppas kommer på rea innan jul. Jag jämförde kameror och köpte mig ett par vinterkängor som gör att jag nu kan slänga tre par gamla vinterskor, hurra! Maken fick bära påsar samtidigt som jag pekade på några saker jag önskar att tomten lägger i säcken till mig. Avmaskningsmedel hämtades ut till hästarna, som också fick nya vattentunnor. Etc. etc.. inte konstigt att man glömmer några småsaker i virrvarret och med hemlängtan i blick.

Nåväl, nu väntar en kväll med planerande och inomhusstök. Min förkylning uppskattade inte en tur till civilisationen, och maken gör sitt bästa får att få mig att varva ned. Något jag just nu har lite svårt för, men det kanske kommer. Kanske om jag sätter lite julpyssel i händerna Då blir jag nog lugn och fin och får tindrande ögon. Har funderat på några julgranspydnader i form av blommor i tyg fastsatta på ischokladformar.

God afton önskar jag alla.


Nu och då (varning för snöbild)

Nov11

Ingen snö i sikte här inte

Nä, här lyser snön med sin frånvaro, men såhär vackert var det när jag skulle dra ut hö till vinterängen på morgonen. Nu har jag ätit en frukost, värdig en skogshuggare och är redo att möta dagens alla utmaningar.

När jag öppnar iPhoto är det förinställt att det visas bilder från de senaste 12 månaderna. Det betyder att varje gång jag öppnar programmet ser jag bilder jag tog för ett år sedan. Det känns väldigt avlägset, med det vårväder vi haft här, men för ett år sedan såg det ut såhär på vinterängen:

Nov10

Bizra och gänget på Vinterängen

Nu önskar jag alla en helt fantastisk tisdag, och går ut i världen!

Tillägg 09:03

Jag visste att det skulle bli en toppenbra dag. Trots att jag fått ögonfluss och ser ut som jag fått en snyting över höger öga*s* Idag klarar jag vad som helst!


Buren! om pippin själv får välja

Jag fycker det är trevligt med småfåglar på gården, och matar dem gärna. Hittills med vildfågelblandning, talgbollar och en och annan ostkant eller fläsksvål. Någonting jag tycker är mindre gulligt är de stora, skränande skator som petar ut talgbollar ur sina när för att glufsa i sig dem själv. När jag påpekade det för min vän på Andra Sidan hade hon förstås en lösning.

burfågel1

Hon hade gjort en boll av hönsnät som hon gav till mig!

Bollen satte jag upp i trädet med en gammal ko-kätting som jag tagit reda på ur ladugården, jag lade i några talgbollar och snörde ihop öppningen upptill med balsnöre och nu är det långnäsa (långnäbb?) till skatorna! Småfåglarna kryper in i "buren" eller nyper sig fast undertill för att kalasa på bollarna.

Burfågel2

Här är det till och med kö för att få komma in. I buren sitter två talgoxar, en sitter utanför och pickar, och i rönnen väntar två till på sin tur. Just på dessa bilder är det mest talgoxar, men även blåmesar, gråsparvar och en nötväcka gästade buffén också.

Kvalitén på bilderna är inte de bästa, men jag står ganska långt bort för att störa så lite som möjligt, ljusförhållandena var inte de bästa, och en svartsköldpaddsfärgad katt höll på att knyta ihop skosnörena på mina kängor..

I övrigt har det varit full rulle här på förmiddagen. Jag har satt upp några plogkäppar, gjort i ordning hö för aftonutfodringen och sågat gammalt timmer och huggit det till ved. En klar fördel med att vara både höger- och vänsterhänt är att man inte behöver trötta ut en sida. Dock syns det ganska tydligt vilka jag sågat med vänster hand, då en gammal krigsskada gör att jag sågar åt just vänster med den handen (OK, jag halkade på en isfläck när jag skulle köpa tidningen, men eftersom personen som sydde ihop armbågen efter operationen uppenbarligen skolkat från syslöjden ser det onekligen ut som en gammal krigsskada)

Rrrrrrrr

Ja.. det kanske inte ser så illa ut, men i verkligheten ser det ut som min doktor hette Frankenstein..


Söndagen på nära håll

Söndagen var mycket vacker, och med den isande vinden, mycket kall.

Jag tränade först Hinica på ridplan, och blev mycket överraskad över hur otroligt duktig hon var. Min filosofi bygger på att man lämnar allt när det går som bäst, då hästen minns där man avslutade, så lite snopet men med mycket glädje i mig ledde jag tillbaka det stora ledarstoet tillbaka till hennes väntande flock.

Med tanke på vinden tänkte jag egentligen inte träna Bizra, hon är av den typen att vinden blåser rätt genom huvudet på henne. Dessutom är hon en "varannangångs-häst", vanligt på unghästar, så eftersom förra gången gick bra var jag tveksam (med tanke på skicket på min kropp också). Men det blev klart så fort med den stora, grå, så jag tog med mig Bizra upp ändå. Fullt medveten om att det kunde ta tid.

Vi hann inte ens in på ridplan innan hon skapade sig en situation. Hon är så'n, hittar på saker om de inte dyker upp. Bäst är att rycka på axlarna, för farlig är hon inte, bara väldigt yvig i rörelserna. Vi höll på länge i den vinande, kalla vinden. Två lekfulla katter och förbipasserande pedestrianer gjorde inte saken bättre, men hon hade hittat på någonting ändå. Länge, länge höll vi på och till slut lyssnade hon och vi kunde avsluta bra.

När jag återbördat henne till de andra och gett alla var sin hink med havre, renfor och B-vitamin lade jag upp hö på Vinterängen, och passade på att fotografera i det vackra vädret:

Nära1

Jag älskar att fotografera höstlöv. Man ser varje nerv i dem, och jag tycker det är härligt att se hur mycket de kan skifta i färg och karaktär.

Nära2

En droppe is hänger från en aspkvist på vinterängen.

Nära3

Några få hagtornsbär hänger kvar, men sidensvansarna ser till att de inte går till spillo.

Nära4

Frostiga löv.

Nära5

Kallt och varmt i samma bild. Det är höst för mig, kallt och varmt samtidigt.

Efter en sen lunch återstod mockning och insamlande av ved. Det håller på att ta slut ved i källaren. Vi ska beställa nu till veckan och jag trodde mig kunna köra elementen varannan dag, men när det blåser kallt är det viktigt att källaren inte blir kall och kyler ned hela huset. Att tända en eld och fylla pannan en gång med ved räcker för att huset inte ska bli utkylt, men det är en stor panna och den brinner mest effektivt om den är proppfylld så den brinner hett och långsamt.

Jag har ätit en underbar middag bestående av pasta och skaldjur och nu återstår bara att diska innan jag tar ledigt. Tänder ett ljus vid pappas foto, men det gör jag nästan varje kväll, inte bara på farsdag.


Jag ger otacksamheten ett ansikte

Frostmåne4

Månen lyser genom eken på morgonen

Upp med tuppen som vanligt. Drygt en minusgrad när jag klev upp, men så svepte den iskalla nordvästvinden bort molntäcket och vips blev det     -4°. Vinden bet verkligen i kinderna när vi gick hem i motvind, men nu var det "vanlig" kyla, så jag slapp isgatan och höll mig således på benen. Hade tänkt ta två av stona på ridplan för träning på förmiddagen, men jag får se hur jag gör med tanke på vinden. Kanske blir det bara Hinica.

Igår kväll fick jag ett infall att glutta i postlådan när jag och Izor passerade den på kvällsrastningen, och visst, där låg den; Pravda. Eller Örnsköldsviks Allehanda som den egentligen heter. Att jag kallar den Pravda beror på att den är ensam lokaltidning (jo, det finns Tidningen Ångermanland, men den skriver mest om Kramfors och Sollefteå), plus ett klantigt uttalande under ett besök när jag gick Starta-eget-kursen, att "rabatter till nystartade småföretagare inte var något de sysslade med".

Ibland delar Pravda ut ett gratisexemplar till oss ickeprenumeranter, och det exemplaret delas alltid ut på lördagar. En dag jag inte brukar få någon post, så när jag på måndagsaftonen (lantbrevbäraren kommer runt 15:30) väl kollar i lådan och finner tidningen blir jag mest irriterad. En tjock tidning med gamla nyheter som går direkt till pappersinsamlingen. Vi har en lapp på brevlådan som säger att vi inte vill ha reklam. OK, en lokaltidning går under samhällsinformation, och "ingen reklam tack" innefattar visst inte samhällsinformation, men hur ska jag veta att jag har denna tidning att vänta?

Jag kan inte påstå att den kommer med jämna intervaller heller, så att jag VET att det finns en Pravda i lådan andra helgen i månaden. Lokaltidningen har reklam på någo radiokanal, och kanske de meddelar om gratisexemplaret där, men jag lyssnar ju inte på reklamradio. Skulle det vara så svårt att lägga en lapp i brevlådan redan på fredag om vad som väntar? Eller dela ut den en annan veckodag? Det måste ju vara lika enkelt att meddela annonsörer om att tidningen delas ut över hela området på en onsdag? Jag har förelagit detta för Jimmie Näslund som är chefredaktör och ansvarig utgivare, men fick inget gensvar.

Men är det jobbigt att kolla brevlådan på lördagar? säger någon kanske. Nej, jobbigt är det absolut inte, jag kan nog göra mig ett ärende förbi brevlådan varje lördag "bara för att". Men grejen är att jag faktiskt inte vill ha den där skittidningen, gratis eller ej, och det upp till mig att ombesörja att den olästa skräpblaskan hamnar i återvinningen. För den som inte upptäckd det än kan jag också meddela att tidningar numer går att läsa på internet, och där föredrar jag Västerbottens Kuriren.

Jag vill välja själv, helt enkelt.


En led-sam start

Jag brukar inte gnälla så ofta, men jag försöker bli bättre på det, då det finns de som tycker jag är onödigt präktig och klämkäck hela tiden

Vaknade i vargtimmen (som inträffar runt tre-fyratiden) av att mina leder värkte. Bizra1Vanligtvis sker det enbart vid sällsynta tillfällen när jag har feber vilket inte var fallet i morse. Att prova alternativ till glucosamin var så här i efterhand ett misstag, men jag provade i alla fall, nu får jag ha det såhär ett tag. Det är åtminstone väderrelaterat. Jag somnade om efter ett tag och drömde att jag red på Bizra över en sommaräng. Jag red barbacka, och i drömmen hade Bizra sin teddybjörnsliknade vinterpäls trots årstiden, och hon bar mig över ängen så tryggt. Då gick alarmet igång. Klockan var 05:50, dags att kliva upp.

Både på klart.se och yr.no hade de dagen innan påstått det väntades vackert väder. Duggregn och en plusgrad efter den kalla dagen innan, det är allt annat än vackert kan jag säga, särskilt då det påverkar min kropp. Grusvägen här är ganska livligt trafikerad, för att vara grusväg, och behandlas med något slags lut emellanåt för att hålla ihop. Den behandlingen hade nu lett till att vägen täckts av en tunn hinna glashal is. Det tog inte många hundra meter innan jag halkade omkull och tog emot mig med knän och händer. Izor hade lite med det att göra, men jag kan inte lasta en gamling med fri uppfostran heller.

Lätt stapplande fortsatte vi upp på mon, för den vägen är olutad, så att säga. Även om det bär stadigt uppför där, så slapp jag den värsta isen. Jag höll också i beräkningen att chanserna att överleva på mon var större med tanke på de som ibland kör över sin förmåga på "stora" grusvägen. Bland annat finns det en som försöker slå något hastighetsrekord varje gång han passerar mina hagar. Varför jag ens fortsatte promenaden kan jag bara skylla på någon slags Gunde-gen som jag ärvt av min far.

Med insikten av mina för dagen begränsade möjligheter så satte jag igång med att göra bort småsysslor som legat väntande runt gården. Men varför stanna vid att röja upp klart i källaren och mata fåglarna? Där låg lite obrukbart men fint gammalt virke som skulle bli ved och det kunde jag ju inte låta bli. Klumpig som jag är (att ha min typ av värk är som att ständigt bära boxarhandskar och gå i sumodräkt) lyckades jag förstås slinta lite och dra den nya, fina fogsvansen över det minst värkande av mina, från morgonpromenaden mörbultade knän.

Ja, så startade min dag, men det blev betydligt bättre efter det

När jag mockade hagen efter lunch var Tova så himla kelsjuk, så jag stod och myste med henne säkert 20 minuter. Hon är inte så förtjust i att man tar i hennes huvud till exempel, när hon går utan grimma i hagen, går hellre in i vindskydd för att få grimma på sig och fastsatt innan man gör något med henne (vildhästbeteende). Men idag var hon väldigt mysig och gosig, och jag kan säga att det gjorde hela min dag! Jag lämnade in min VM-rad för V75 efter frukost, men det spelar inte så stor roll om jag vinner någonting, för att få stå där med mitt vackra, svarta, varma sto i det kalla diset, och hon lägger sitt huvud i min famn, det är lycka på riktigt

Efter utförda arbeten myste jag och Izor i soffan, medan elden brann i pannandrullputteknän i källaren och värmde upp mitt badvatten. Lade mig i varmt, varmt vatten med massor av bubblor i och bläddrade i några trevliga tidningar. Fotograferade mina stackars knän, de är nog betydligt mer färggranna imorgon*s*

Har trevligt göra inne i afton. Ska dona lite i hallen med ny förvaringslösning, och kanske sätta upp ett par fina lampetter i vardagsummet. Har tinat lite räkor som jag ska ta nu, innan V75-sammandraget börjar. Middag blir det  efteråt, jag och Izor lyxar med älg. Jag får en smakrik gryta med vitt(!) vin, glögg och woreshirechestersås med hel bulgur- och jasminrisblandning (ingen färdig blandning, jag orkade ha både bulgur och ris i skafferiet), och vovven får det jag skar bort från älgen, hopkokt med ris.

Önskar Er en fin lördagkväll


Frostmåne

Frostmåne1

Hon ser ut som en varm apelsin, försiktigt omsvept i bladguld, men likväl är det en Frostmåne.

Egentligen borde inlägget fått en rubrik om fantastiska vänner som lätt hamnar i kategorin "Årets Ängel" vid årets kharma-gala. Eller snarare en vän, men du får stråla i gyllene sken tillsammans med månen, för jag är ändå en "klok gumma" av månnatur, och är jättestolt över att jag lyckades få bilder av henne (trots att Idun vid fototillfället valde balansera på mina axlar).

*******

Min fantastiska vän körde mig till stan idag och bjöd på behövligt trevligt sällskap när jag var på nödvändiga ärenden. Med så trevligt sällskap ville jag inte stressa och jag lyckades också totalt ställa undan jobbiga måsten till en av hjärnan obrukad avdelning, olikt mig men väl behövligt, det med. Väl hemma var det bara att kasta sig över datorn och kolla mejl igen innan jag drog på mig jobbarjackan och begav mig ut till hagen. De viktiga mejlen hade ännu ej kommit, men jag går inte in på det mer.

När jag drog ut kärran till hagen lämnade hästarna vindskyddet för att gå ut på lägdan och äta lite hö och gräva efter rötter. Så när solen spred sina sista, rosa strålar över bergen ledde hingsten flocken att dricka. När alla druckit tog han med sig dem upp på Vinterängen. Då hade jag mockat klart och gick för att fylla på vatten och lasta upp hö på vagnen. Passade då på att gå upp till min utkikslucka på ladugårdsvinden för att fota månen. Idun var som sagt med mig, och hon var fasligt kelsjuk.

Frostmåne2

Med de nya el-zonerna i Sverige får vi i norr den billigaste elen, då den produceras nära. I Vattenkraftens Land är det dock fortfarande så att elen reser via luftkabel. Vart jag än vänder kameralinsen kommer det med en jävla kraftlina! Egentligen fick alla månbilder ett svart streck över sig, den översta är bara kraftigt beskuren och belagd med en skuggeffekt.

Frostmåne3Som man ser här till vänster blev det inte bättre när jag försökte ta bilder från marken *mutter* Jag ska strax återgå till mina sista måsten för dagen, men de är angenäma; Ge hästarna hö och sedan pyssla i köket. Vill tacka Nonne för att hon är en fin vän som ställer upp när jag behöver det (och dessutom ger mig behövliga "presenter"). Du är guld värd ska du veta och jag ställer förstås upp när du behöver hjälp med något.

Önskar alla fina vänner därute, både mina och andras, en härlig torsdagskväll, och gå gärna ut och njut av Frostmånens sken.


Dimrad belysning

dimma

Bodumsjön i dimmig eftermiddagsbelysning

Så försvann denna dagen i ett töcken. Visst har jag fått saker gjorda; röjt i källaren, huggit och staplat ved, matat djur och mockat förstås, men jag har också väntat på viktiga mejl (som uteblev), och det stjäl energi. Inte bara att jag ska gå från mitt fysiska arbete, skala av mig jobbarkläder och skor för att parkera rumpan en kort stund, sedan alltihop i bakvänd ordning, flera gånger. Det gör även att tankarna är på annat håll.

Såg på Äntligen Hemma igår att det är viktigt att ha dimmers när man sätter belysning i ett rum. Solen tog fasta på det, så en råkall men vackert skimrande filt av dimma har legat här idag. Nu har den tätnat så man ser inte ett jota ute, och min kropp påminner mig om att vi inte är överens med detta väder. Det känns dessutom som att en förkylning ligger och lurar i något hörn.

Men nu brinner det gott i pannan och katterna kurrar här bredvid mig. Jag ska förbereda middagen, som blir strimlad lövbiff, stekt med ingefära, lök och lite annat smått och gott. Fullkornsnudlar och bönsallad med balsamicovinäger serveras till. Hett och gott för alla sinnen.

Önskar alla en fin kväll.


Heaven's on Fire

kvällshimmel

Alltså, det tål att sägas igen; Jag har ynnesten att bo på en av Sveriges vackraste platser. Såhär såg himlen ut nyss när jag drog ut hö till Vinterhagen.

Ord är egentligen onödiga.


På höstvandring genom trollskogen

Vilken bra dag det var igår!

Mestadels mulet, men klarare och högre luft gjorde att jag orkade med annat än det nödvändigaste. Direkt efter frukost tog jag med Gastroler på en lång stigfinnarpromenad i skogen. Det var riktigt mysigt, han är så otroligt trygg i sig själv. Jag hde för ont i händera för att orka träna med honom på ridplan, men ute i skogen är han lugnet själv där han traskar på bakom mig. Det enda som kräver handkraft från min sida är om han blir stannandes lite väl länge vid ängsgräset som ännu är grönt. Vi vandrade stadigt uppför, och vi bjöds på en fantastisk utsikt med kvardröjande dimsjok som svävade över Gissjön, långt bort.

Hemma i hagen väntade tanterna, och idag var de förvånansvärt tysta. Kanske tyckte det att det var skönt att slippa gubben en stund? Efter lunch och alla "måsten" var det dags för Izor att få en skogspromenad, fast i en annan skog, den ned mot älven. Det går en väg ned genom en väldigt trolsk del av skogen, till en liten ö i Gideälven. Jag har varit lite nyfiken på vad det är för ställe, då det går väg dit och det finns både stuga och båt på ön. Nyfiken på om det är privat eller en allmänning.

När vi kom ur skogens mossgröna famn till den spegelblanka älven mötte oss denna skylt vid den smala bron:

trollskog1

Jag tolkar det här som en inbjudan. Det är åtminstone inte ett "dra-åt-Sherwood-meddelande"

Jag vet fortfarande inte om det är privat eller ej, skylten hade lite Pippi Långstrump över sig. Kanske någon som välkomnar naturälskande gäster då de själva inte är där, vad vet jag?  Detta är den lilla ö som avses:

trollskog2

Bilden är tagen från strandkanten, intill bron. På den pyttelilla ön finns en blå liten stuga, en blå båt och en eldningsplats

trollskog4

Från bron såg det ut såhär åt andra hållet. Älven ligger verkligen blank, trots att det är mycket vatten; Det är nog mycket mer rörelse under ytan än vad som anas.

När man går på vandring genom trollskogen är det mycket viktigt att ha med sig ett eget troll, för att skrämma bort eventuella vilda skogsbor:

Trollet

Såhär ser en pudel ut som borde badats och klippts för flera veckor sedan..

Ja det var en riktigt bra dag och jag hade det väldigt fint med mina fyrbenta arbetskamrater. Jag kommer publicera inlägget på tisdag morgon, men i skrivande stund (måndagens kvart i fem-eko börjar strax) har det hunnit bli mörkt ute. Solen färgade molnen rosa på sin väg ned bakom bergen och över Gissjön anas en växande Frostmåne. Bredvid mig ligger Idun och kurrar och Izor ligger vid mina fötter. Hoppas ni också hade en riktigt bra måndag, om inte kommer det fler tillfällen.


I brist på nysnö..

Bizra3

..lägger jag in en bild av Bizra omgiven av den snö som föll ifjol.

Men det finns hopp om livet, luften känns lite torrare, det är ljusare ute och mer färger, och det verkar som att dimman försöker släppa sitt grepp om trädtopparna. Det blåser ute nu efter en lugn morgon, så i bästa fall torkar det upp lite.

Hemsidan har fått sig ett lyft. Jag tackar för feedback, och jag är inte riktigt klar än. Vissa texter måste uppdateras och jag ska mixtra med färgsättningen ytterligare, men eftersom det verkar bli bra väder idag slipper jag sitta vid datorn.


Och såhär gick det i VM:

logo

Plats 2554 för mig, 6039 för herr Nybrink och 10691 för Ralf Vadsmo. Jag rasade i resultatlistan, men har ändå bättre placering än två experter:) Det är ju fyra omgångar kvar också.

Idag blir det inget hästjobb. Det är tredje dagen med fuktigt och grått väder, och mina leder skriker. Så snart som möjligt går jag tillbaka till glukosaminet, för ingenting annat verkar funka. Hö, vatten och mockning måste jag ju göra, men mer hästeri än så blir det inte. Fundera på att ändra designen på hemsidan. Ville vänta till det kom snö, för att göra den vintrigare, men jag får använda en gammal bild i headern i så fall.

Ja, ni lär väl märka om det blir dataarbete idag då.


Från segeryra till prestationsångest

logo

Nu tänker jag skryta!

Jag är med i VM i V75, ett jätteroligt koncept där man alltså spelar för 96 kronor, det vill säga 192 rader. För att göra det lite mer lättbegripligt, så betyder det att man inte hinner strecka så många pållar innan man nåt upp till gränsen, det är det som är utmaningen, och att det inte handlar om så jättemycket pengar gör att fler kan delta. Drygt 30 000 har anmält sig, vad jag hört, och det går att anmäla sig innan spelstopp idag. Det började förra lördagen, håller på till tredje december, och man får räkna bort sin sämsta omgång. Det är därför det ännu går att anmäla sig.

Just hästar gillar jag att spela på. Inte för att jag vet vad som är bak och fram på en travsele, jag har aldrig varit närmare en travbana än restaurangerna på Umåker och Solänget, samt att jag ägt tre pensionerade ATG-hästar, ett kallblod, ett varmblod och ett fullblod, men till skillnad från spelbara lotto- och kenobollar har hästar statistik.

Så finns det sådana som hjälper en på traven så att säga; Experterna. Tyvärr har de lite väl stort inflytande och har nog mer än en gång bidragit till att någon streckat fel och gått miste om en fin slant. Jag lyssnar lagom mycket på dem och håller mig till statistiken och egna erfarenheter, som att vissa hästar trivs bättre på vintern etc. Utan att tråka ut er allt för mycket, jag vågade spika en häst som inte vann, men det gjorde att jag fick "råd" med hela åtta hästar i ett annat lopp, där en med rätt höga odds vann. Jag fick sex rätt!

Jag ligger i skrivande stund på plats 149. Expertvetaren Micke Nybrink ligger på plats 9852, en annan expert, Raffe Vadsmo ligger på plats 7876.

Men redan i tisdags, när jag kollade in startlistorna för denna helg förbyttes yran mot prestationsångest. I en sådan här resultatlista är det nog mycket lättare att rasa än att klättra, och hur tusan ska jag lyckas repetera förra helgens succé?

Men några timmar till ska jag njuta av min fina placering. Jag tror man kan jämföra det med att skida in i Mångsbodarna under Vasaloppet på plats 149, tycker ni inte det?


Halo, vädersol, häxring eller nimbus?

22Halo

Bild tagen igår eftermiddag, när solen sänkte sig.

Jag vet inte om det syns på bilden, men solen har en ring runt sig, vilken särskilt avspeglar sig rakt horisontellt på höger och vänster sida. Vädersol kallas det egentligen bara när dessa spegelbilder är så kraftiga att det ser ut som två eller tre solar på rad. Ibland uppstår även en pelareffekt, så att ännu en vädersol uppstår, rakt ovanför. Här är det mer som en aning; ett inverterat regnbågspektra som svagt gör sig påmind, som två hovdamer som eskorterar sin husmor mot aftonen.

Halo kallas denna aura vanligtvis, oavsett om den ligger runt sol eller måne. Just denna är en halo-22, det finns även halo-46, då ser det ut som en dubbel regnbåge, fast färgspektrat är omvänt och den yttre ringen är oftast väldigt svag. Häxring kallade min mor det ibland, och det brukar jag säga. Mest för att det låter lite tufft, för folk brukar höja ögonbrynen lite förskräckt när man säger så om fenomenet.

Nimbus är en latinsk benämning för gloria, och det finns de som använder det ordet. Själv tycker jag det är ett rätt gulligt namn för ett litet hingstföl. Jag skriver upp det på namnlistan.


Under luggen

På förmiddagen började jag om från början med Gastroler och hans nya utrustning. Eftersom jag aldrig vet om det tar 20 minuter eller två timmar innan vi når framgång och harmoni så förbereder jag mig ordentligt. Det innebär att jag bär ut en massa grejer på ridplan, så jag är redo för alla möjliga situationer. Jag vet ju inte heller om hingsten är van att hanteras såhär, ute i det fria, eller om han brukar stå uppbunden på stallgång, i spilta eller annat, och då får man verkligen iaktta alla reaktioner.

Det jag märkte sist var att när det uppstår en jobbig situation reagerar han ganska kraftigt när man kommer nära hans huvud, så eftersom huvudlaget skulle på så flätade jag hans lugg för att han skulle se bättre, och kolla:

Gastroler1

Under all lugg finns ett rätt så vackert huvud

Och visst gick det mycket bättre nu, men jag har märkt tidigare att han inte är van att hanteras så som vi gör. Bettet tog han villigt, på en gång. Jag tog sadelpadden och strök den på hans hals och över ryggen. Skitläbbigt! sade Gastroler, men fann sig efter en stund. Så när jag fått lägga på honom paden från bägge håll utan minsta reaktion så slutade vi där. Jag tog av honom huvudlaget, också gick vi iväg på en jättehärlig skogspromenad.

Så förlöpte min och Gastrolers förmiddag. Nu är det paus för blogg och lunch, sedan ska jag ut i solen igen. Bara att passa på att njuta medan det ännu är vackert väder.

Önskar alla en härlig novemberdag!


Vinn choklad!!

Nej för tusan, inte här.

På Toves blogg kan man vinna choklad om man nominerar det äckligaste hel- eller halvfabrikatet (länk).

Även om man inte gillar choklad eller har en nominering så är tävlingen väl värd att följa. Vi bör få veta vad vi själva väljer att köpa, samt vad exempelvis era barn får i skolan, eller vad farfar får på servicehemmet. Ibland blir det en tuff vetskap, men min önskan är att vi inser att en holandaisesås till exempel inte är så jäkla avancerad att vi måste köpa en påse med onödiga struntsaker i, eller tacomix, bullar, smaksatt keso etc.

Och vem vill inte vinna ett halvt kilo juste choklad?

almida


Granspaning

Trots att det kändes som vår i luften traskade jag och Izor iväg under eftermiddagssolen för att titta på julgranar. Vare sig jag ska ha gran eller inte gillar jag att se ut några fina nu när de dragit upp sina grenar mot stammen, beredda på vinterns snötyngd.

Tyvärr skulle det krävas att taket sågas upp, men denna maffiga gran gillade jag verkligen:

gran

För den som ej kan välja mellan spira och stjärna, två toppar! Helt fantastiskt, och min fundering är förstås; Lägger tomten dubbelt så många paket under denna gran?


Vintermånad

spindelväv

Vintermånad ör en äldre benämning på november. Hur gammal vet jag inte, men med tanke på att nästkommande månad kallades Julmånad så är den inte så himla gammal ändå. "Jul" som företeelse har ju inte direkt anor från bronsåldern.

Nåväl, vintern känns väldigt avlägsen. Igår var det nästan vårväder med sol, ljumma vindar och fågelsång. Riktigt härligt var det, och även om dimman ligger över lägdorna längst älvens dalar just nu så hoppas jag att solen som lyser över skogen på bergen strax torkar bort det gråa så det blir lika vackert igen.

Visst, jag älskar snö och vinter, och när snön väl kommer så hyllar jag ljuset och den oskuldsfulla, vita tystnaden den skänker, men jag välkomnar också en solig och mild november. För varje dag jag kan gå med min kärra och mocka hagen underlättar jag för storstädningen i vår, och för varje mild dag spar jag hö, då hästarna gärna äter det som ännu finns kvar av växtlighet i skogen.

spindelväv2

Har man snälla och mätta hästar gör det ingenting att man glömde häkta på strömhandtaget till Vinterhagen på kvällen.

En annan stor fördel är att jag ännu kan cykla, både till Gideå och Björna. Det märks att man bor på landet när folk tror man tappat körkortet, har ätstörningar, tycker synd om en i allmänhet och till och med stannar och erbjuder skjuts, när man väljer att cykla. Det är ju helt fantastiskt att jag fortfarande kan trampa mig fram dit jag ska. Frisk luft och motion, och dessutom miljövänligt. Undra hur folkhälsan och miljön skulle se ut om fler kunde/ville välja att ta sig fram för egen maskin? När vägarna blir isiga och snön lägger sig kan jag inte cykla mer, så det gäller att ta tillvara på tillfällena när de ges.

Nä, nu lyser solen genom dimman och ska jag ut och arbeta innan cykelturen, men jag avslutar med årets absolut fulaste bild:

Du_har_nåt_på_tänderna

Du.. du har nå't där på tänderna

Gastroler är ju oftast väldigt charmig, dock inte när han precis tuggat jord (eller är det snus?) och ställer sig och gäspar. Nog ser han väl ut som en äkta bonnläpp?

Besökare idag: 0
Denna månad: 659
Totalt: 123957
onsdag
19
december
Isak

2018
Vecka 51
«november 2011»
tiontofr
010203040506
07080910111213
14151617181920
21222324252627
282930

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
2014
2013
2012
2011
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj