Solen och dess stormar

sol1

Välkommen sol!

Jo, solen har lyst i år, men efter allt snöande och de gråa molnen efteråt gör att det känns som att jag inte sett solen alls i år! I morse, under morgonpromenaden drog dock molnen bort. På väg upp mot mon tändes plötsligt bleka morgonstjärnor på himlen, och temperaturen sjönk raskt från sju minusgrader till elva.

Jag hade ärenden in till stan på förmiddagen och hann inte ta några kort på den ljuvliga soluppgången, men ni får följa med mig på en promenad från Vinterängen ned till lägdan medan jag funderar kring någonting helt annat.

sol2

Här går hästarnas stig från ängen och ned

Nämligen solstorm. Egentligen hade jag tänkt skriva "Solen, och världens undergång" i rubriken, men det var lite för drastisk inledning tycker jag, men det är egentligen rädslan för mänsklighetens slut jag har funderingar över.

Jag lyssnar helst på P1, men i bilen lyssnar jag nästan alltid på P3. Musiken, humorn och idiotin håller mig alert och på vägen. I Morgonpasset pratades det om solstormen, alltså det utbrott som varit på solen och drabbar oss under några dagar. De läste rubriker och notiser från våra kvällstidningar, och programledaren Martina var uppenbart orolig över att jordens undergång nu var nära.

sol3

Ovanför sandtaget

Med darrande och lite för skarp röst gjorde hon lyssnarpubliken uppmärksam på att detta är det värsta utbrottet sedan våren 2005. Frågan som omedelbart dök upp i mitt huvud var huruvida jorden gick under 2005 eller inte. Jag minns den våren, för jag fyller år den femte maj, och just det året var det ju en trippelfemma för mig! Nej, jorden gick inte under. Inte heller gick den under när en solstorm orsakade ett strömavbrott i Quebec 1989, men under diskussionen steg programledarens oro märkbart, och roten till obehaget var "dokumentären" (jo, den kallades för det) 2012.

sol4

Hästarna har valt en vacker väg, högt ovanför älven

I helgen såg jag spelfilmen 2012. Det håller ju på att vara dags, liksom, om det visar sig ligga någon sanning i teorin om att Mayaindianerna med exakthet förutspådde tidernas ände. När jag gav min man en kalender för 2012 i julklapp skojade jag till det i rimmet också, om att jag inte borde behövt betala för hela paketet. Men snacka om överskattad film! Och vad hade Maya med det att göra? Förutom att de kanske blev lite less på att göra den där kalendern, eller fick slut på material så den helt enkelt slutade i december 2012. Vad hade varit ett passande datum att avsluta kalendern? Filmen handlade om att jordskorpan flyttar sig, Maya nämndes, filmen slutar på Amerikanskt manér i fredens år; 0001. Skitfilm! Men se den gärna, kom bara ihåg att det är en skitfilm, kanske den verkar bättre då.

flocken

Min underbara flock

Men är folk på riktigt oroliga över att jorden går under just i år? På grund av en skröna och en film? Det cirkulerar ju domedagsprofetior hela tiden, det är inget tvåtusentalsfenomen. Hur ser livet ut för den som oroar sig? Är man så övertygad att man tar SMS:lån för att man inte behöver betala igen dem? Det tror jag inte man gör, för världens slut är en så ofattbar tanke, så den kan ju inte vara sann. Men varför är man så rädd, det är min undran.

Men de som nu tror på profetior vill jag trösta med följande; I min utgåva av Nostradamus' Profetior så kommer mänskligheten förstöra Moder Jord i minst tusen år till, och i det allra sista världskriget, som utkämpas om rent vatten, kommer man att slåss med käppar och kasta sten på varandra. Så nu slipper ni ha ångest!

PS, hoppas ironin framgick..


"Ge mig huvudet"

Tova2

Härom dagen skrev jag i bloggen om att jag och Tova övade i hagen på att hon skulle "ge mig huvudet". Jag kanske borde skriva om syftet också?

För en häst som är född i storflock i Ryssland är vissa saker inte så självklara som vad de kan vara för en häst, uppvuxen på en gård i Sverige. Det är inte säkert att de vet vad stängsel är, och metoderna som används för att "tämja" och "rida in" hästarna kan skilja sig drastiskt från alla svenska metoder. Som exempel bara. Vildhästmanér kan vara att hästen är svår att fånga och gärna själv väljer förutsättningarna för infångandet när förtroendet börjar komma. Det är inte ovanligt att de själva går in i ett vindskydd, stall eller ställer sig flankerad av en annan häst eller vid en vägg innan de låter någon ta på dem grimman, och då brukar själva "infångandet" bli odramtiskt. De väljer alltså själv att begränsa sina möjligheter för flykt.

Tova hon är sådan. Går hon i Hemmahagen, där det kombinerade utestallet och vindskyddet är hennes säkerhet när jag kommer med grimman, går hon själv in och ställer sig i "sin" spilta innan jag lugnt och utan problem får ta på henne grimman. Praktiskt förvisso, men det finns ju tillfällen när jag inte har utestallet att tillgå, eller vid speciella situationer. Tovas utmaning har alltså varit att själv stoppa huvudet i repgrimman när vi befinner oss mitt ute i öppet landskap, utan väggar eller annan häst i närheten.

Tova6

Det är därför vi gjort övningar där hon själv ska komma till mig, böja huvudet mot mig, inte vända sig bort när jag tar på henne eller försöker ta på henne grimman. Att hon är högdräktig är till min fördel. I flocken är hon ranglåg, och Basjkirer är mycket nyfikna och undersökande av naturen. Nu är hon så pass nära fölning så att hon, trots rangordningen håller de andra från sig. I djup snö och med mycket kläder på är det inte alltid jag hinner se om något av de andra stona kommer och i nyfikenhet trycker undan henne, men nu iakttar de oss på avstånd, så jag har bara en häst att koncentrera mig på.

Igår kunde jag gå rakt fram till henne, hälsa och smeka hennes huvud (till skillnad från att först ta på hennes bakdel och försiktigt smeka sig framåt, som hon tidigare föredragit). Jag ställde mig på hennes vänstra sida och strök henne på halsen medan jag höll fram repgrimman med vänster hand. Hon böjde huvudet mot mig (nästan puttade mig i magen med mulen) och jag trädde på grimman medan hon stod kvar med böjt huvud. Så rätade hon upp sig och stod rakt fram. Jag "drog" hennes huvud mot mig i grimman, och när hon böjde huvudet mot mig och slappnade av (höll kvar sitt huvud utan tryck) lät jag grimman lida av. Så gjorde vi några gånger och sedan var jag nöjd för dagen.

Tova7Övningarna sker på en öppen och nedtrampad yta, så det finns möjlighet för henne att fly, om hon väljer det. Det kan hon ute i djupsnön med, men det är så mycket mer praktiskt för både mig och henne om vi står på en nedtrampad yta. Utmaningen är att hon ska välja att vara med mig, och själv stoppa huvudet i grimman. Precis som hon gjorde igår!

Besökare idag: 28
Denna månad: 3442
Totalt: 132107
tisdag
21
maj
Konstantin, Conny

2019
Vecka 21
«januari 2012»
tiontofr
01
02030405060708
09101112131415
16171819202122
23242526272829
3031

Senaste inlägg
Delad lycka
Hagbyten
Horse Hopper
Färdigstädat
Ston till Zenit
Unghästmorgon
Vaddå ”snart till salu”?
Bildbombning från helgen
Valborg
Mistjev hjälper till med träningen

Senast kommenterade
Delad lycka
Hagbyten
Horse Hopper
Ston till Zenit
Valborg
Mistjev hjälper till med träningen
Vårmockning
Nya bästisar
Flytt nr tre av fyra.
Hästflytt 2 av 4

Arkiv
2019
2018
2017
2016
2015
2014
2013
2012
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2011