Vårflod och vårfågelkvitter i snön; Kontrasternas promenad

30mars1

Kanske någon tycker att bilden inte överensstämmer med rubriken, men det jag hör när jag tar bilden är faktiskt en härlig vårfågelkavalkad och porlet från rinnande smältvatten.

***

30mars2

Det töade ju fasligt här tidigare. Vi har ju haft så varmt och eftersom det inte funnits någon tjäle har smältvattnet runnit undan fint. Så kom det ju snö igår, så nu är det himla rent, ljust och fint igen, och -8° i natt gjorde att det höll för en promenad på skoterleden. Trots snön så pågår faktiskt "vårfloden" under skaren, någonting som kan bli påtagligt om man inte ser sig för och trampar igenom.

***

30mars3

Jag och Izor tog oss alltså på de gamla skoterspåren upp på ett berg, här har vi precis kommit upp på krönet.

***

30mars4

Och då passar det ju fint att snöbada lite. Jag har bara sett en hund som älskar snö och vinter mer än Izor, och det var en Akita.

***

30mars5

Det är väldigt kuperat där vi bor. Efter att ha tagit oss brant uppför ska vi nu ned mellan två bergsknallar. Kanske kan man ana när man ser på bergväggen i bakgrunden?

***

30mars6

Nere i skogen var det svalare, och en frisk västvind blåste runt den lätta snön som föll i går.

***

30mars7

Samma ställe fast linsen riktad åt ett annat håll

***

30mars8

..och under mig forsar en strid bäck, full av smältvatten.

***

30mars9

Nere i dalgången känner man sig liten nedanför bergväggen. Det är nuförst man kan se skadorna efter stormen i december, massor av böjda och avbrutna träd.

***

30mars10

Verkligen en kontrasternas promenad i den härliga vårvintern. Här är ännu en glatt porlande bäck.

Hoppas vädret är vårligt och fint hos er med. Önskar alla en riktigt härlig helg, den sista i mars och första i april.


Vi släcker ikväll (för att man gör som man vill)

earth hour

Halv nio i kväll deltar vi i världens största klimatmanifestation och släcker lamporna. Lamporna alltså, det råder en missuppfattning att man stänger all elektricitet, men att stänga frysen är kanske rent visuellt inte så effektfullt

Hos oss blir det förvisso ingen större skillnad, vi har mest ljuslyktor och andra levande ljus som ljuskällor ändå. Vi släcker de få lampor vi har inne och släcker utelamporna för en timme.

På WWF:s hemsida står det såhär; "Att inte släcka är också en signal. Är du med?", men varför har det blivit så trendigt att uttrycka sig så? Jag tycker det är oförskämt och ibland lite hotfullt att trycka på folk värderingar och åsikter på grund av vad de inte säger. En otäck internettrend. Jag tycker man får göra som man vill. Vi vill släcka, så då gör vi så. I år igen.


Nu blommar det!

Tussilago

Ja, egentligen borde kanske rubriken säga; Nu snöar det! för det är precis det som sker utanför fönstret nu. Men det är OK, det ser väldigt rent ut och den nya snön är nästan nödvändig för att bränna bort den gamla. Precis som att man tar bort färg med färg. Och alla fåglar sjunger av hjärtans lust, som för att säga att "Nej, nej.. det blir inte vinter igen, nu sjunger vi in våren". Tack och lov har gässen vett att knipa näbb idag, jag gillar inte deras monotona tutanden.

Men i går på promenaden kunde jag konstatera att det börjat blomma. I en slänt lyste det av små, gula solar som sträckte sina små ansikten mot den blå himlen, och på grannens gräsmatta är det alleles lila av små krokusar, mellan snödrivorna. Det finns hopp om livet.

hink1

Vad är det i hinken mamma? Vad äääär det?

En till med sprudlande vårkänslor är Adilliya. Hagen krymper och krymper anser hon, och hon utnyttjar varje milimeter yta för krumsprång och dans. Så blir hon hungrig och diar, och sedan ligger hon utslagen i en mjuk bädd av doftande hö. hink2Tänk vad hon kommer springa när vi släpper tillbaka dem till flocken.

Här fick Tova en hink med lite gott i, bland annat nässelpulver som är sprängfyllt av klorofyll, mineraler och B-vitamin. Hon är noga med att inte släppa ifrån sig sin hink till dottern, inte förrän det bara är lite nässelpulver kvar i botten. Adilliya ger förstås inte upp ändå.

I vinterhagen tar de också för sig av våren. hästarna är gärna uppe i skogen och äter av lingonris och gräver upp nässelrötter. I går gick jag upp för att kolla hur det såg ut på Vinterängen, och jag fick hela gänget med mig då Hinica verkade övertygad om att spaden jag bar egentligen var en hink renfor. Väl framme kunde flocken konstatera två saker; Det var verkligen en spade jag bar på, ingenting annat, och det var fortfarande alldeles för mycket snö, så de vände på hoven och sprang tillbaka ned på lägdan.

I dag ska jag banne mig ta det lugnt och inte göra mer än nödvändigt. Så tänkte jag igår också, men det blev helt tvärt om, och vips försvann hela dagen. Jag blev ärligt förvånad när Ludde stod och tittade på mig och undrade när vi skulle ut på kvälls-pinken. Ett under att jag tog mig tid att äta middag.. men jag jobbade samtidigt, så jag tror middagen blev nästan två timmar lång.

Så ska jag ägna mig åt mina andra hästar idag, alla de som startar på Jägersro i morgon. Har ett andelssystem som bör vara klart senast kl 13.00, jag tror jag kommer lyckas bra med det den här gången.


Veckans lektioner

I tisdags var det Njuta-lektion som vanligt.

Tre gäster deltog i gruppen, det var roligt, jag hoppas de fick en aha-upplevelse och mersmak förstås. Jag red Tai, syster till Tjagatai, vilket var väldigt trevligt. Det var nämligen länge sedan jag red henne sist, och då hade hon ganska nyligt kommit tillbaka till Gideå BasjkirHästar. Då var hon ganska spänd i vänster sida och verkade lite misstänksam liksom, men nu när hon landat på riktigt visar hon vilken mysig och pigg tjej hon är.

Thjibing_o_Tjagatai

Thjibing och Tjagatai

I går red jag Tjagatai igen. Vi går egentligen efter en hästlista, men eftersom fyra av "damerna" är på husmorssemester (fölavvänjning, eller snarare att fölen har mammaavvänjning), och folk pga sjukdom och annat ibland måste avstå så blir listan lite uppluckrad. Jag hade ingenting emot det, jag har kommit att uppskatta honom mycket. Det hade jag aldrig trott för två år sedan, men Tjagatai har vuxit på sig och blivit mer ödmjuk.

Men det där att gå steg för steg.. Visst, det är jag som sitter på ryggen som utför ordern, och en häst gör ju i bästa fall det man begär om man gör det rätt, men ibland får jag för mig att Tjagatai missuppfattar mig när jag ber om de små sakerna. När jag skulle ha honom att ta ett, endast ett steg framåt verkade han uppfatta det som att han var tvungen att stå stilla och fördrev således tiden med att försöka äta upp tyglarna, mina fötter och ridhusets underlag. Men så verkade han förstå efter ett par försök. Vår fina framdelsvändning blev däremot en finfin bakdelsvändning, och det kan jag inte skylla på honom

När jag satt där och försökte med steg-för-steg dök det upp en liknelse i mitt huvud; Jag såg en gång Stina Dabrowski intervjua Margret Thatcher, och alla som sett Stinas intervjuer vet att de avslutas med ett hopp och en frusen bild på Stina och den intervjuade i luften. När hon bad Järnladyn om det visade hon sig först frågande till vad som efterfrågades. "A small jump in the air", sade Stina. Mrs Thatcher såg en kort sekund nästan chockad ut, men så förkunnade hon med stadig stämma; "I don't do 'small jumps in the air'! I take great leaps forward!" Vilket översatt blir; Jag gör inga små skutt upp i luften, jag tar stora språng framåt! Dock stod hon leende bredvid Stina medan hon fick göra sitt skutt själv.

Tjagatai är en klok häst, man kan ha sämre förebilder än Margret Thatcher.


Dum generalisering av arbetsgivare (och brottsfällda)

Det första jag hörde på nyheterna i morse var att det blivit allt vanligare att arbetsgivare kollar upp arbetssökanden i belastningsregistret. Det efter att det blev 250px-Villainc.svgobligatoriskt att göra så för dem som söker jobb inom barnomsorg och skola (i syfte att inte råka anställa dömda pedofiler). Nu påstår man att det leder till att tidigare dömda riskerar återfall i brott (droger, stölder etc.) när de granskas eftersom det omöjliggör det för dem att få jobb. Nu talar jag inte om skola etc. utan övriga arbetsgivare, som alla har möjlighet att kolla upp arbetssökanden.

Läs och lyssna här

Jag tänker säga vad jag anser om det; Skitsnack! Vad är syftet med undersökningen? Att sluta kolla i brottsregistret? Det ursprungliga syftet är gott, och det är klart att man visste om dessa följder när man beslutade om det. Jag tror det är ytterst få arbetsgivare som är så trångsynta att de skulle välja bort bra arbetskraft på grund av att de finns i belastningregistret. Själklart beror det på brott, man kan bli dömd för väldigt många olika saker i Sverige, och som längst står det kvar i registret i tio år.

Vilken dag som helst litar jag hellre på någon som har "en prick i registret" än någon som ständigt är sjukskriven eller VAB-ar fredagar och måndagar eller jobbhelger. Sådant kollas också upp, ska man ta bort det för att skydda fler? Jag tillägger att det även för mig beror på "prick", men jag har själv haft en brottsfälld i min personal (vilket var det första jag fick veta om honom), och han var en väldigt bra tillgång när jag drev butik. Det senaste jag hörde om honom är att han nu är butikschef, det är bara att gratulera!

Vi är ett fördomsfullt folk, vi svenskar, men jag tycker det är en dum generalisering. Alla arbetsgivare är inte så trångsynta, och inte heller saknar de förågan att kunna läsa personligheter eller lyssna till referenser och personens egna önskningar och mål. Det finns värre skurkar än skurkar.

Bilden där uppe kom för övrigt fram när jag bildgooglade ordet "skurk".


Verkliga vårtecken

videkissar

Videkissar

I går kunde jag konstatera några icke inbillade vårtecken; Sälgen blommar (bilden ovan), alen blommar (Athjjioo!) och ute på de ännu vita lägdorna störtdök vårens egna kamikazepiloter, tofsviporna, under glada tjut.

Jag vårstädade lite på hemsidan också. Det som är kvar är att uppdatera vissa texter, särskilt Gastrolers sida eftersom hans "kontaktannons" kommer ut i Hästfocus om några veckor , men alla hästar har fått sin stamtavla på sin sida. Adilliyas sida får vänta ännu ett tag. Förhoppningsvis släpper vi ihop hela flocken till helgen och då radar nog fototillfällena upp sig.

På förmiddagen ska jag kolla om cykeln håller till Björna och tillbaka. Den känns och låter lite skumt från pedalerna, så i värsta fall får jag väl släpa cykeln hem. Men då har jag i alla fall medvind.

Jag önskar alla en härlig tisdag!


Inbillade trumpeter?

Rådjur

Bild lånad från Jägarförbundet

Aprilväder idag.

I morse var det sol, men nu blåser det och regnar ute, lika bra att gå in. Ingenting finns det att ta kort på heller, det är bara smutsigt ute. Men rabarberknopparna är på gång i snön, och på sina ställen spirar det nytt liv som inger hopp. Snart blommar det nog på gården.

I går kväll var jag inne i badrummet och höll på att tvätta av mig dagens arbetsdamm när jag hörde ett efterlängtat trumpetljud; Tranor! Jag är bergsäker på att jag hörde dem. Min telefon har begåvats med transång som ringsignal, men den var det inte. Det var fortfarande skymning när jag tog med Ludde ut på kvällrastningen, men några tranor hörde jag inte. Dock koltrastens ljuvliga vårserenad, och på håll det lite kusliga ropen från två förälskade rådjur. Det är inte illa det heller. Kanske var det min starka önskan och längtan efter trumpetsång som spelade mig ett spratt?

Jag önskar alla en fin vecka, den sista i mars.

Koltrast

Lyssna på koltrast här


Världssämst i att dokumentera

Åh vad jag är härligt trött i huvudet nu. Sådär som man bara är efter en inspirerande kurs där tiden bara flög iväg. Självklart hade jag med mig kameran på NH-kursen, men det är som när jag lagar mat; Det är först när faten är tomma som jag kommer på att jag borde tagit kort..

NH-kurs

Dagens enda bild; När vi suttit av

Det är som det är. Deltar jag i någonting vill jag vara med till 100% och därför var inte min kamera prio ett. Men det fanns en fotograf på plats i ridhuset efter lunch, så jag ska försöka få tag på några bilder.

Halv tio träffades deltagare och instruktören Monica Andersson för gemensam frukost och introduktion i den trevliga lokalen som kallas för loftet, oavsett vilken våning vi befinner oss på. Jag kan nämna att vi hade trevligt snack och snacks innan musikalen i går kväll uppe på loftet, med härlig utsikt över ridplan och vattnet. Frukosten (och övriga måltider) intogs praktiskt nog i köksutrymmet på nedervåningen.

Tiden innan lunch handlade om att hantera sin häst från marken, främst sidvärtes rörelser och att backa, men även att böja sin häst och "skicka" den. Efter lunch gällde det att från hästryggen genomföra samma typ av moment. Det var jättekul, och tiden gick så fort!

Nu har jag massor av intryck att smälta, nya rörelser och nytt info att sortera och placera in i mitt mentala arkiv över hantering enligt Natural Horsemanship. Jag tror jag får återkomma i ämnet när jag hunnit reflektera mer. Hoppas det snart blir dags för kurs igen! Eller så kanske jag ska köpa mig en egen kurs för bara mig och Tova, jag är så himla sugen på att köra en dag i rundcorral med henne.

Jag önskar alla en skön söndagskväll.


Musikal + NH-kurs = Sant!

I helgen blir det bloggrast, för jag pysslar med annat.

Jag ska på NH-kurs i morgon, söndag. En inspirationskurs med Monica Andersson från Umeå som instruktör. Monica har under många år ridit för John Moore.

Ett spännande grepp är att kursen tjuvstartar redan i kväll med musical på Gideågården; Phantom of the Opera. Det var tänkt att det skulle vara direktsänt från Royal Albert Hall med Peter Jöback i huvudrollen, men där hann det bli slutsålt. Istället får vi se en upptagning från the Met, tror jag. I gymnasiet (musiklinje) gick vi igenom hela musikalen, ord för ord, så jag har alltid velat se den.

Det kommer bli kanon!

Hoppas du också får en kanonhelg.


Bar asfalt och skymningsljus

skymningsljus

Skymningsljus

Jag har väldigt svårt för årstiden vår.

Trots att 1/4 av Sveriges befolkning varje år drabbas av så kallad vårdepression är det väldigt fult att ogilla våren. En fjärdedel! Det är fullt acceptbelt att gnälla över hösten (min absoluta favoritårstid), bli deprimerad över jul och till och med hata vintern, det finns klubbar och facebookgrupper för dem som vill hata, men det är ytterst skamligt att våga påpeka att våren är förskräcklig.

Det är leran, skiten, den smutsiga snön som kryper undan och blottar mark som inte bara ser död ut, utan även skändad på grund av den grå hinna grus och damm som täcker jorden. Det är lågtrycken som far illa på mina leder och kladdiga tassavtryck, och på det pollensnuvan och tröttheten som drabbar. De som drabbas av vårdepp har svårt för att hantera allt ljus, har jag läst, och jag förstår det. Jättehärligt med solen som lyser på snön som är kvar, men jag blir så trött. Utöver det är det de där jäkla flugorna som nu vaknat och surrar mot mina skitiga fönster. Vi bor i något slags flug-BB, någonstans i huset finns ett ymnighetshorn av flugor som plågar oss somrarna igenom. Jätteäckligt.

MEN! Det finns några saker som är helt fantastiska med våren. Det ena är bar asfalt. Idag har jag premiärcyklat, jag åkte med Stefan till Björna och gick på banken, så cyklade jag hem medan han körde in till stan. Jag hade vinden i ryggen och solen i ansiktet och hade en helt fantastisk cykeltur hem. Det andra är skymningsljuset, som bara finns här i norr mellan vår- och höstdagjämning. I södra Sverige ramlar solen ned vid ett visst klockslag, alldeles för tidigt, också blir det svart. Här dalar solen försiktigt och mjukt bakom bergen och lämnar världen i ett behagligt ljus som ibland varar flera timmar.

Bilden av vårhimlen i öster tog jag igår kväll, 20 minuter efter att solen gått ned i väster, alltså bakom mig. Ljuset höll i sig länge, mycket långsamt fick himlen en dovare ton medan stjärnorna tändes, en efter en. Jag älskar skymningsljuset.

Jag konstaterade för övrigt medan jag cyklade, att det är det kortaste uppehållet någonsin för mig, trots att det varit så extremt mycket vinter. Har för mig att jag cyklade sista gången runt Gissjön tredje december i fjol, och jag tror inte jag tagit fram cyklen före april tidigare. Våren har onekligen sina fördelar.

Nu ska jag sätta tänderna i V75-systemet. På återseende.


Fynd och funderingar

Mjölkkanna5Häromdagen blev det en utflykt till favoritloppisen i Gottne med en god vän.

Då loppisen är beroende av gåvor för sitt biståndsarbete blir det dubbelt så många goda gärningar när man förutom att handla även har med sig saker man inte behöver, som de kan sälja. Vi lastade av våra gåvor och påbörjade sedan vårt sakletande i de tre husen. Jag gjorde fynd i två av dem.

***

loppisfynd4

Det började med några femkronorsfynd i påskhörnan; tre påskägg, varav ett format som ett hjärta och två små salt- och pepparhönor. Även två fina tvåkronorsskedar i dessertstorlek hamnade i min korg. Så kom jag fram till porslinshyllan, och det är då jag vanligtvis får hämta en korg till.

loppisfynd1

Rörstrands "Fjäril"

Jag älskar Rörstrands porslin, och man kan ge sig den på att där finns någonting jag inte kan lämna kvar. Hittills är "Fjäril" det vackraste mönster jag sett, och denna avlånga lilla skål var väldigt billig då den var välanvänd och ful i glasyren. Jag tycker välanvänt är charmigt, och jag tänker då också använda den. Men det var en gul liten blomma som gjorde att jag tarvade ännu en korg:

loppisfynd2

"Stella"

loppisfynd3

Fyra avlånga tallrikar och lika många assietter

Det jag skulle vilja ha hjälp med är att finna en sida där man kan läsa om de olika serierna, vem som gjorde dekoren, i vilken kvantitet de tillverkades, hur länge, hur vanliga de är etc. När jag googlar hittar jag enbart loppisbloggar och annonser på Tradera, och på Rörstrands egen sida hittar jag ingenting om de serviser jag är intresserad av. Jag har delar ur "Burgund" och "Anna Bell" också, och kvar på loppisen lämnade jag delar ur en servis med orange blommor. Jag kollade inte vad den hette men finns den kvar nästa gång är risken stor att jag tar med den hem.

Mjölkkanna1

Det här var det roligaste fyndet; en 25 liters mjölkkanna för endast 50 riksdaler.

Mjölkkanna2

I de bägge handtagen står det Ankarsrum. När jag googlar det finner jag kaminer och andra saker från smedjan Ankarsrum, dock ingenting om mjölkkärl. När jag frågade på "mitt" hundforum var det en som sa att kannan kunde tillhört mejeriet i Ankarsrum.

Mjölkkanna3

På ena sidan finns en platta med siffrorna 1916. Jag tror inte det är ett årtal, utan trodde det kunde vara ett tillverkningsnummer, tills jag fann följande stämplar på motsatt sida:

Mjölkkanna4

25  A  M  it

939

Så står det. Den som vet massor om gamla mjölkkannor för gärna höra av sig till mig. Jag tycker den är fin i alla fall och finner nog en uppgift åt den. Paraplyställ i hallen kanske?

Ja, det var fynden i hus nummer ett för min del. I hus nummer två, där kläderna finns, gjorde jag för dagen inga fynd. De har lite finare figuriner och lite annat där också, och där finns en tung prydnadsuggla jag är väldigt intresserad av. Dock är den alltid lite för dyr för mig, oftast beroende på att jag redan fyndat. I sista huset, det med möbler, gjorde jag dagens sista femkronorsfynd:

loppisfynd5

Två vackra små rosentavlor

Ja det var en väldigt trevlig och givande utflykt. Det var också skönt att få rensa ur garderoberna och skänka saker jag inte använder, samt några felköp, så att andra kan använda dem istället. Att pengarna går till godhjärtade ändamål ger extra plus på kharmakontot.


Säg det i toner. Eller en ton i alla fall.

Egentligen skulle jag skriva om någonting mycket trevligare, och dessutom fråga om råd, men istället blir det gnäll. Det är inte ofta jag gnäller över att jag lider av smärta, men nu tänker jag göra det.

Jag är inte främmande för smärta, men den sorten som emellanåt drabbar mig i och med att jag gjorde illa nacken förra hösten liknar ingenting. Aldrig tidigare har jag upplevt smärta som ljud. Inte ett högt eller gällt ljud, bara en låg, ihållande, monoton ton i en frekvens som överröstar allt.

Jag hör inte vad folk säger och knappt vad jag tänker. Den gör mig trött som bara en TV-sändning av Formel 1 kan göra, det känns som att jag kan somna medan jag går. Medan jag hör smärtan känner jag den som en tjock kabel som går från mitt vänstra skulderblad, upp i nacken, över huvudet till pannan, ibland bakom vänstra ögat.

Det blir ingen onsdagsridning i kväll. Jag har ingen annan än mig själv att skylla då smärtan eskalerade efter att jag i måndags skottade fram stängseltråd i Vinterhagen. På söndag ska jag på en efterlängtat NH-kurs och tills dess måste smärtan försvinna.

Inte kunde jag sova i dag, det brukar hjälpa, och jag har nyss tvingat i mig en kombinerad lunch/middag bestående av två varma mackor med bönsallad. Det ligger två mackor kvar på plåten tills vidare. Jag fattar inte att klockan är så mycket, jag har ju bara utfodrat hästarna och diskat!

Orkar inte tänka längre, ska mysa ned mig i soffan med Ludde och Idun och hoppas på bättre tider.

Go' natt!


Orrspel och krigsföring

orre4

Staffan Ullström 1984, lånad från en sida med målade fågelvykort

Trots all snö har jag konstaterat att våren är tidigare än i fjol. Bloggandet är ju bra på det viset, jag går bara bakåt och kollar gågna tiders vårtecken. Tranorna kom tidigare till Hornborgasjön, koltrasten är tidigare och jag har sett rödhaken tidigare än i fjol. Spillkråkorna är flera veckor tidigare med sin "fulsång" och imponerande, långa knackningar, och så vidare. Orrar hittade jag inte, det missade jag att skriva om, men i morse hörde jag dem i alla fall.

Lyssna på orrar här.

Möjligtvis är det gårdagens hemvärnsövning på mon som skrämt igång reproduktionskedjan? Tidigt på söndagsmorgonen passerade en strid ström bilar, framförda av kepsförsedda personer som alla verkade försöka sätta något slags hastighetsrekord förbi hagarna här. Som tur var hade jag småkattorna inne nästan hela dagen. Idun ville inte vara inne, för hon har sin egen strid uppe på ladugårdsvinden att sköta. En strid om att hålla fort mot grannkatterna.

Förra året när hemvärnet hade sin övning var jag på körkurs (köra häst alltså) och därför hade jag ingen aning om hur trafiken brukar se ut på krigardagen, eller hur mycket det faktiskt skjuts. Till nästa års pang-pang-övning på mon funderade jag först på en stor jäkla skylt, men jag kom fram till att det blir betydligt mer effektfullt med en häst, utsågad i plyfa eller liknande, uppsatt på plogkanten.

På aftonen kan jag flytta min trojanska häst till andra sidan vägen så de ser den när de i full fart beger sig hem från mon också. Då återstår bara att komma på något fyndigt meddelande att måla på hästen, men jag har ju nästan ett år på mig. Nog kommer jag på någonting tills dess.

Peace out


Världens vänligaste rotfrukt

17mars5

Min fina Tova, bild tagen i lördags.

Det har hänt att jag skrivit om ödmjukhet här, att inte stänga alla fönster och dörrar, och därmed se sig färdiglärd, utan att vara öppen för nya idéer, och att olika metoder fungerar på olika individer. Jag har en ganska bestämt åsikt om att inte handmata hästar, då jag tror det i många fall kan framkalla olater och obehagliga situationer. Nu tänker jag bekänna att jag har ett undantag.

17mars1

Jupp, Tova tar en morot ur min hand medan Adilliya försöker tränga sig emellan

Tova är mitt undantag. Hon älskar morötter, och jag har låtit den orangea roten bygga en bro mellan oss. Morötter har vandrat från min hand till hennes mun, först som en vänlig (mutande) gest (för att visa att jag inte tänker lura henne), sedan som belöning för att exempelvis böja sig mot mig, ta på sig grimman, etc. I lördags stod vi ute i blåsten, hon parkerad iförd repgrimma och NH-grimskaft medan jag nogsamt borstade hela henne. Jag behöver inte vara en morotsautomat, hon får dem nu som belöning vid vissa tillfällen, sådana som bekräftar en utveckling i vårt samarbete.

17mars2

Nu har jag till och med normala Basjkirbilder på henne, alltså sådana av en nyfiken och närgången häst som vill undersöka kameran, mina skosnören och så vidare. Här lockas det definitivt inte med någon morot.

Tova håller sig nära mig när jag är i deras hage, hummar och pratar nästan oavbrutet, låter mig ta på henne överallt och hon kräver inte morötter i utbyte, utan nöjer sig med min uppmärksamhet. Inte är hon påträngande heller, och inga otrevliga ovanor som att muddra mig eller nafsa. Just i det här fallet fungerade handmatning för mig och Tova för att överkomma en för mig viktig tröskel.

17mars4

Lilla Adilliya har jag däremot en himla massa "normala" Basjkirbilder på

17mars3


Nu radar vårtecknen upp sig

När våren väl kommer i rullning radar vårtecknen upp sig. Senaste dagarnas sol och vårvindar har inte bara lockat fram de förhatliga flugorna, utan även en och annan vilsen fjäril. Gårdens småfågelkör har begåvats med ännu ett par stämmor. Eftersom snön kom väldigt hastigt och i stora mängder i december är det ingen tjäle under snötäcket, endast där det varit skottat och snöröjt, så trots att det ligger en meter snö runt oss har vi tjällossning på gården. Inte heller hann det bli någon is att tala om, så bitvis ligger Gideälven redan öppen.

ao-svanar

Anders Olsson, "Sagokort" 1952. Lånad från en sida med målade fågelvykort

När jag och Izor vänt hemåt på vår morgonpromenad och gick genom byn hördes plötsligt ett glatt trumpetande. Från Gissjön kom en ensam svan som gled fram över Gideälven mot Bodumsjön sjungandes sin vårsång. Visserligen brukar det kunna finnas knölsvanar här året om, ifall vädret tillåter, men denna vinter har inneburit allt annat än goda förutsättningar för svanar, så den kritvita trumpetaren var en välkommen syn.

Idag ska jag göra någonting annat vårligt; Jag ska avfetta, tvätta upp och smörja min svarta, fina cruisingcykel, för nu är det inte länge tills jag kan premiärcykla runt sjön!

NirveCruiserPaulFrank

Bild från förra årets cykelpremiär, femte april

Önskar alla en härlig marssöndag, om en vecka ställer vi fram till sommartid!


Lá Fhéile Pádraig

stpatlogo

Eller så kan man säga St Patrick's Day, det kanske är enklare.

Eftersom jag har en grön blogg så passar det sig väl att jag nämner irländarnas nationaldag. Inte så att vi brukligt firar dagen, ingen av oss har irländskt påbrå vad jag vet, men jag tycker det är en rolig företeelse. Visst hade det varit roligt att sitta på en pub någonstans, dricka grönfärgad öl och lyssna på Dropkick Murphys' och Floggin' Mollys, kanske får jag göra det någon gång i framtiden också. Man ska ha saker att se fram emot.

Här är det vårväder idag också, med mycket sol och vind. Kanske vi tar och avnjuter en Irish Coffee i solskenet uppe på vinterängen idag? Det är inte illa det heller. Och kom ihåg att man får nypa folk som inte bär något grönt idag, hihi.


En trygg buse

Tjagatai och Lusitano

Tjagatai med kompisen Lusitano

Onsdag innebär "vanlig" ridlektion, och jag hade Tjagatai, den snygga valacken jag red på Njuta härom veckan. Uppgiften var att rida olika formationer i par, så det gällde att hålla koll på sin partner i andra sidan ridhuset. Tjagatai är som sagt orädd av sig, men har en hel del attityd. Att rida i par och hålla sig på samma ställe fast på var sin sida, det innebär givetvis att anpassa farten, att öka och sakta in. För Tjagatai innebär sakta in ibland att ställa sig still i mitten och se tjurig ut. Han är dock snäll i sin tjurighet, för sista gången han försökte strejka på samma ställe fick han för sig att krumbukta lite när jag pressade honom. Eller så försökte han sig på dressyr i den högsta skolan, Capriole kanske?

Det är absolut inget försök att göra sig av med sin ryttare, mer att kolla hur mycket energi jag tänker lägga ned på att få honom att gå framåt. Han gick framåt och jag fick låna mig ett spö. Ett spö som jag oanvänt höll i resten av lektionen, men Tjagga gick så snällt så. Jo, jag råkade slå (läs; nudda) spöet i huvudet på honom när jag satt av, men då stod han snällt stilla.

Jag tror han skulle kunna bli någons allra bästa vän. En person som han kan testa sig less på, som kan visa sig värdig att göra allt för. Då tror jag han skulle vilja göra allt för den personen, helst jaga björn eller något, men även hoppa. Jag minns en gång när Tjagga, pressad av ett äldre sto som tyckte han uppfört sig illa, seglade över det höga staketet i hagen från stillastående. Det var så imponerande att vi som såg det inte reagerde med ett "Åh, herreguuud, han rymmer!", utan vi stod stilla i djup beundran och fick på sin höjd ur oss ett "Wow!". Tjagatai var cool även när han skuttade ur hagen, det var bara att släppa in honom igen och han gjorde inte om det.


Stjärnklart

Innan jag körde till Gideå i går för Njutaridningen tände jag nere i pannan så det skulle vara varmt när jag kom hem. Medan jag väntade på att elden skulle ta sig tog jag kort på två av vårt solsystems planeter:

stjärnklart

Jupiter till vänster och Venus till höger

Det är ganska häftigt om man tänker sig att Venus står mellan oss och solen, medan jätten Jupiter befinner sig bortom solen, snett ut i rymden. Mellan oss och Jupiter har vi Mars, men när jag tog denna bild stod Mars i öster, tror jag. Vilket alltså är bakom mig, vid fototillfället.

Sedan jag var väldigt liten har jag fascinerats av himlakroppar. Kanske kommer det sig naturligt när man är uppvuxen med begränsad gatubelysning och två TV-kanaler? Jag minns att jag stod ute med självlysande stjärnkarta och pekade ut alla stjärnbilder jag lärt mig i favoritjulkalendern, Stjärnhuset.

De flesta i Sverige lever i städer, och utöver dem är det många som bor i mindre samhällen. Stadsljus och puls i all ära, men det finns ingenting som kan få mig att tappa andan som en stjärnhimmel, betraktad helt utan andra störande ljus. Då först förstår jag till fullo vilken liten men viktig del jag är i ett enormt kosmos. Världen får ett annat djup och mina bekymmer blir väldigt, väldigt små.


Olika sorters pallar

Phu, jag känner mig helt genomblåst!

Det är en blåsig vårvinter vi har. När nordanvinden tar fart över Bodumsjön och med kraft vräker in över min Vinterhage via de präktiga lägdorna i Svedje, då blir det stormstyrka i byarna. Jag hade min hovvårdare Emma här idag, och utan att överdriva slet vinden tag i oss så vi höll på att lätta när vi tog oss genom hagen till vindskyddet. Trots blåsten skötte sig hästarna väl. Det blåste som värst när Bizra verkades, och då klev Hinica in till oss och stod och halvsov trots att det kved och small i kyffet.

Med sig hade Emma ett efterlängtat hjälpmedel. Jag kallar den "hovpall", för den heter "Hoof Jack" som direktöversatt blir hovdomkraft, alltså ett verktyg för att palla upp hoven medan man verkar. Eller endast raspar, som jag gör då jag inte har utbildning vad gäller hovar och verkning.

Hoofjack

Särskilt bra tycker jag den är för att ställa upp hoven på den för att liksom raspa ned den uppifrån, istället för att tänka på att hålla raspen i en viss vinkel medan jag håller upp hoven på en kanske bångstyrig häst. De flesta hästar jag sett uppskattar att sträcka fram benet och ställa upp hoven på pallen, och jag slipper momentet med att hålla i, och kan koncentrera mig på att raspa.

Plättlätt

Även om vi tog ett behövligt depåstopp med en stor mugg blåbärsté, matiga mackor och banankaka, mellan häst nr 3 och 4, blev jag helt dränerad på energi av blåsten. När Emma åkt rastade jag Ludde (Izor är borta och jobbar) och drog ut mat och vatten för att sedan sätta mig med datorarbete. Jag fick ett trevligt och välbehövt avbrott när min vän från Hästnäset kom och hälsade på, för att förära mig med en finfin inredningdetalj:

Kamelsadel

En kamelsadel!

Jag tycker den är häftig i sin enkelhet. Kanske veror det på att min mor pratade om att ha kameler (inte dromedarer, två pucklar skulle det vara), eller för att den har en energi i sig som är positiv. Jag har ju en österländsk, mystisk ådra mitt i den fornnordiska och lantliga stormande floden som är min själ, så den passar fint som pall med mina färgade lyktor och skimrande gardiner. Tack Non!

Nu har jag jobbat klart och även tagit mig tid att tillaga en god och närande måltid bestående av en saftig kycklinfile med svamp och lök, och en basmati/bulgurblandning. Återstoden av kvällen skall tillbringas i TV-soffan, kramandes mjuka, levande husdjur.


Tre egenskaper att avundas djuren

Vi kan alla lära oss något av djuren.

Djur har inga datorer, de läser inga tidningar. De funderar inte på veckoinköp eller hur andra kommer tycka man ser ut i nya blusen. Här följer tre saker jag avundas mina djur.

Subtilt språk

Minna o Hinica

Tänk att ett halvt ton med en liten vink med örat kan flytta ett annat halvt ton.

Jag avundas hästarnas förmåga att göra sig förstådd med små tecken. Vi håller på att förlora den förmågan, att läsa sanningar i ansiktsuttryck, att tolka reflex mässigt kroppsspråk som avslöjar en direkt känsla. Små barn har den förmågan, men lär sig snart att jobba bort den.

Skaka av sig sina bekymmer

Pälzebub

Ibland, till exempel ute på gatan under en promenad, möter hunden en annan hund den instinktivt ogillar. Kanske drar de mot varandra, skäller högt eller nöjer sig med att muttra lite. Så går man runt hörnet och kontakten är bruten, hunden skakar på sig och vips är problemet borta.

Jag avundas hundars förmåga att enkelt släppa sina problem istället för att bära dem som en ryggsäck fylld med blöta handdukar.

Njutbar lättja

Hilda

Det spelar egentligen ingen hur tillvaron i övrigt ser ut, men kikar plötsligt en solstråle in har katten två val; Leka i solstrålen eller lägga sig och sova i den.

Jag avundas katternas sinne för lättja och lek.

Studera djur du tycker om och fundera på vilken egenskap du avundas dem. Ta lärdom av dem, dessa "enkla" varelser så får livet ett djupare spektra.

En härlig och förhoppningsvis vårlig helg tillönskar jag er.


Lättlastad

Tjagatai Kahn

Den här snyggingen heter Tagatai Kahn

I går var det dags för Njutaridning igen, alltså en lektion på hästryggen där man fokuserar på vad som händer med den egna kroppen när hästen rör sig, bit för bit.

Jag hade den karismatiske ynlingen Tjagatai, en högrest och stilig herre med mycket bus i blicken. Han har sina egenheter ibland, någonting som ligger i släkten, och är ganska så uppfiningsrik om han blir uttråkad. Dock är Tjagatai totalt orädd, han är hygglig på det viset. Jag red dessutom i min egen sadel. I höstas köpte jag en bättre begagnad, röd Freemaxsadel, och det hanns liksom inte med att prova den på någon av de två i min flock som jag tänkt den till. Den verkar passa Tjagga, som förisso är ganska smal över ryggen jämfört med mina, men vi får väl se. Den var mycket skön att rida i i alla fall.

Jag går inte in så mycket på Njutalektionen. Det är svårt att förklara, för allas upplevelse är ju högst individuell då man har fokus på sin egen kropp. Det blir en anekdot om Tjagatai istället;

I våras var jag med och ledde Tjagga och Ivanna, om jag inte missminner mig, på ponnyridning under ett event inne i Gideå. Tjagga är bra att ha med på sådant, eftersom han är väldigt trygg i sig. Dock blev han efter ett bra tag på byn ganska uttråkad och då är det den som leder honom som han tar ut det på. När det blev dags för hemresa och vi sadlade av hästarna utanför transporten visade han tydlig mer och mer att han var less på att vara "ponnyhäst". När vi fällde ned och gjorde i ordning för pålastning klev han nästan över en förvånad liten Ivanna (jag tror det var hon) och klampade med bestäma steg upp i transporten, för nu skulle han minsann hem!

Vad vi skrattade. Ingen av oss hade sett en häst ha så bråttom upp i en transport förut.

Någon kanske undrar varför mina bilder är så spejsiga nu för tiden, och det ska jag förklara. Jag har inaktiverat högerklicka-funktionen på min hemsida för att minska möjligheterna för stöld och spridning av mina bilder. Det fungerar tyvärr inte för alla operativsystem. Med vissa versioner av Safari, och för den som har en iPhone är det inga problem att ändå hämta bilder härifrån.

Det är särskilt mina, och mina vänners hästar jag vill skydda, för det är inte roligt när ens bilder dyker upp på exempelvis Blocket, i en annons på en helt annan häst. Därför "förstör" eller pimpar jag bilderna.

Men vill man ha bilder av mig så är jag inte ogin. Då kan jag dela med mig av oförstörda originalbilder till och med. Eller spejsade om man föredrar det, det är bara att höra av sig.


Hurra för ridhus!

Poker Kahn

Pokerpuss

I går var det onsdag och ridlektion. Jag hade Poker Kahn, en väldigt mysig kille. Står man ute i hagen och plötsligt blir flåsad i örat, då är det Poker som kommer fram och säger "Hej!". Jag vill inte påstå att han är bufflig, han vill bara vara väldigt nära och menar inget illa med det.

Töväder med efterföljande icke-töväder och blåst har gjort vägarna till livsfarliga isgator. Det tog tid att köra till Gideå, och det gällde att var försiktig när vi ledde hästarna upp till ridhuset i den hårda blåsten. Hästar som aldrig haft skor är duktiga på att anpassa sig efter vägföret, så det gick bra. Vinden ylade lite spöklikt uppe i ridhusets tak, men det var så härligt att vara inne på den ombonande, mjuka och doftande träflisen. Poker går med westernsadel numer, något mina ben tyckte mycket om, för jag slapp känslan av extrem oliksidighet, och även känslan av elstötar genom vänsterbenet. Eller så är det turerna på Philippo i köket som hjälpt*s*, jag har ju faktiskt motionerat Philippo dagligen i veckan.

Poker är väldigt lyhörd och kvick på att uppfatta signaler, vilket man inte riktigt tror när man håller på från marken, då han hellre kramas och myser än att backa ur zon. Jag kan omöjligt rida lätt i en westernsadel, så det blev till att sitta ned och det går ju bra det med.

Den bitande sydostvinden kom som en chock när vi klev ut från ridhuset. Jag sneglade på ridplanen när vi passerade den och den såg mer ut som in bandyrink än någonting annat. Vi är nog alla väldigt, väldigt tacksamma över att Carina fick till ridhusbygget!

I dag har jag egentligen avtalat ett möte i sta'n, men jag ringde och bokade om tidigare i veckan på grund av väglaget. Det är ju en akilleshäl det där, med att vara ensam på gården, långt från huvudorten. Men jag har allt jag behöver här, och i kväll är det Njutaridning. Det ser jag fram emot och hoppas jag håller mig på vägen i kväll med. Till ridhuset och hem igen.


Kråkafton

Kråkhimmel

Såhär såg det ut när jag var ute med vatten till hagarna nyss. Stora sjok av skimrande, lätta moln som hastade över den brinnande himlen, som varnar om tilltagande vindar.

Kråkmåne1

Och samtidigt steg den växande Kråkmånen upp på himlen i öster.

Väder är vackert.


Missat Kodac-moment

Nog är det typiskt; Jag har alltid kameran med mig när jag åker iväg någonstans. Utom förstås när jag kör till Björna för att handla och det spatserar en (än så länge) vänlig tjädertupp omkring utanför Coop.

tjadertupp

Bild; Göran Boström, naturmålare från Offerdal


Philippo, den rumsrena och småbusiga innehästen

Philippo

Min balansmojäng

Jag skrev ju tidigare om att jag behöver övningar för höft/bäcken och balans, och fredags fick jag en pilatesboll av min käre make! Med den stora bollen uppe på en bänk så blev det till en inomhushäst, som nu går under namnet Philippo, en sammansättning av Pilates och latinets Hippo (här rättar jag mig själv till "grekiskans Hippo", häst på latin heter Equus*rodnar*).

Innan jag sitter upp på en vanlig häst, en sådan som man har utomhus, så gör jag en övning just för bäckenet. Jag har börjat göra den varje dag, inte bara när jag ska upp på hästryggen, och jag har utvecklat en variant av yogaställningen "Krigaren" som jag också hoppas ska hjälpa mig. Efter att jag gjort de bägge övningarna idag var det så dags för premiärturen på Philippo.

Även om Philippo verkar väluppfostrad och snäll så var det lite lurigt att komma upp på honom. Väl uppe så tog endast mina tåspetsar i golvet nämligen, om det säger någonting. Nu är jag kanske osedvanligt barnslig, men det var faktiskt väldigt roligt att balansera högt däruppe. Det kändes faktiskt som att sitta barbacka på Hinica. Men det är klurigt med balans.. vid minsta övervikt åt något håll började Philippo bocka och bete sig, men efter en stund bar han mig framåt i maklig skritt (ja, i min fantasi förstås).

Fördelarna är många med Philippo, han är liten i maten, rumsren, hårar inte och verkar ha få ovanor. Ett minus för att han luktar lite illa, men det kanske går över. Jag får ju tänka på att Philippo, sedan han lämnat sin uppfödare, levt hopknölad i en liten, liten låda.

Tänk att det fortfarande är roligt att leka med bollar.


Välkommen tranor!

Trana-for-web-large

Akvarell av en för mig okänd konstnär

I går, vid tretiden på eftermiddagen, landade de två första tranorna vid Hornborgasjön. Klicka här för att se just de två tranorna.

För mig finns inget säkrare vårtecken är när de första tranorna landar. Än är det för mycket snö här för att orrarna ska förgylla morgonpromenaden med sin kuttrande sång, utan jag få nöja mig med de stora hackspettarnas vårsång än så länge. Det är också ett vårtecken fastän snön ännu ligger djup och vägarna är isbelagda. Men nu vet jag med säkerhet att våren är i antågande.

Välkommen tranor (lyssna på tranor här)!


Är det OK att köra bil när det är soligt väder?

Solpromenad1

Dagens bilder är från en av helgens flera, härliga solpromenader!

Mänskligt beteende fascinerar mig. Det fascinerar mig nästan lika mycket som ord och dess makt, och särskilt imponerad blir jag över människors präktighet när de har en dataskärm att gömma sig bakom. OK, det finns de som anser att jag är präktig med motion, kost, syn på livet etc. och många frågar lite surt om jag inte har några svagheter alls! Klart jag har, och den som är läskunnig kan se att jag skriver om dem här. Jag lämnar dem bara inte så mycket plats, för jag är en bättre boning för min själ om jag ger större plats åt det jag tycker är positivt.

Är man inte så präktig, utan mer ärlig kallas det för att "hänga ut" på internet, och det är väl det dagens inlägg gör i så fall. Fast jag tycker inte det, jag tycker man kan våga öppna ögonen.

Solpromenad2

Ludde är ett tacksamt fotoobjekt

Som en del vet är jag aktiv i ett hundforum. Eller särskilt aktiv på själva forumet är jag inte, men jag har många vänner där, jisses jag träffade ju min make där! I forumet håller jag mig mest till det så kallade "Klotterplanket" som behandlar allehanda icke-hund-relaterade frågor. Där är folk som folk är mest, förutom när det dyker upp vissa frågor, då blir man himla präktig. "Vissa frågor" handlar om alkohol, och igår startades en tråd om alkohol och bilkörning. Frågeställningen var:

"Om man dricker ett glas (ca 3 dl) bubbel (12.5%) kl fem, kan man köra bil klockan åtta då?"

Det framkom strax från trådskaparen att det gällde max 1.5 dl, och att personen i fråga ätit en rejäl middag efter champagnen, ingen mer alkohol förstås. Man kan förvänta sig att ganska många svarar "nej" på den frågan, även om det rent matematiskt om man räknar på en normalt fungerande vuxen människa vore helt OK, men alkoholfrågor på just detta forum är känsliga, och folk är extremt präktiga och tycker alla som inte är lika präktiga är avskum. Det fanns flertalet som tjöt; "Nolltolerans!", det fanns de som ansåg att personen i fråga skulle låta bilen stå till tidigast klockan sju nästkommande kväll, det fanns de som skrek "Hur jävla svårt är det att avstå 3 dl vin???" trots att frågan rörde en person som redan druckit lite bubbel och under omständigheterna kanske skulle tvingas köra, en middag och flera timmar senare.

På samma forum har jag läst andra långa trådar där folk aldrig skulle ta en öl inför hunden, rasta den efter ett glas vin, lämna bort hundarna om det skulle serveras vuxendricka till parmiddagen och så vidare, men om jag återgår till just denna fråga, som behandlar bilkörning.

Solpromenad3

Ludde stannar upp

Om man nu stannar upp ett tag och börjar fundera kring de som skriker högst; Hur många av dem anser sig vara en så duktig bilförare att de egenmäktigt bestämmer att de inte behöver följa gällade fartbegränsningar?Av vad jag läst är nämligen höga hastigheter orsak till att många skadas och dödas i trafiken. Hur många av dem anser att de är så duktiga bilförare att de sätter sig bakom ratten efter endast tre timmars orolig sömn och ger sig ut i rusningstrafik?

Är det OK att köra bil:

  • När man är trött?
  • När man SMS:ar?
  • När man nyss blivit dumpad?
  • När man pga kroniska tillstånd medicinerar?
  • När man har en spricka i vindrutan?
  • När man har PMS?
  • När man surfar på sin smartphone?
  • När det är dåligt väder?
  • När det är väldigt soligt väder?
  • När man är förbannad?
  • När man har pollenallergi?
  • När man har slut spolarvätska?
  • När man är disträ?
  • När man är rädd för getingar?

Jag kan räkna upp hur många som helst och jag tycker man bör fundera på hur bra bilförare man egentligen är alla gånger. Rannsaka dig själv och fundera på om du kör över din förmåga ibland. Jag gör det. Inte som regel, men visst tusan har det funnits gånger jag inte skulle befunnit mig ute på vägarna av olika anledningar, eller gjort saker som tagit koncentrationen från vägen.

Om man nu ser på exemplen ovan som vedertagna anledningar att inte köra bil (eller båt för den delen, lägg till den aspekten också), men att man trots det befinner sig i en situation när man faktiskt är nödd och tvungen att köra, skulle man det? Alkohol är siffror, och då blir det väl en självklarhet som går att räkna på. Frågar man om trötthet så vrålar samma människor att det beror väl på person och situation.

Som bilförare är jag inte särskilt präktig jämt men jag utger mig inte för att vara det heller. Alkohol och bilkörning går absolut inte ihop, det gör inte alkohol och dans heller alla gånger, men hur många tänker på det Att våga påstå att det är OK att köra bil efter vissa omständigheter är inte samma sak som att förorda det!

Nu är jag trött och sliten efter att ha dragit in och travat fem kubik präktiga vedklabbar, så nu ska jag laga mig en präktig middag och jag tar mig säkert ett glas rött medan jag tillagar maten, och ett halvt till maten. Bilen står bra där den står på gården, jag har allt jag behöver här.

Jag ska ha en väldigt slapp och njutbar söndagkväll, och jag tillönskar dig detsamma! Puss och kram från fru Jonsson.




Dagens Adilliya

Adilliya1

Måste ju lägga in ett par bilder på sötungen

Adilliya är som Basjkirer är mest, oförskräckt vid oljud och hjälper gärna till när man mockar och fyller på vatten. Hon är pigg och glad och pausar ofta i dansen och kommer fram för att pussas lite. Hon har redan samma fjädrande steg som sin mor när hon travar.

Adilliya2

Härligt väder idag, vinden har mojnat och det är lite svalare i luften så det inte töar allt för fort. Stefan är sjuk, förkyld och allmänt matt. Det är ju tur han är sjuk när han är hemma och inte på jobb. Jag ska skämma bort honom med lyxiga marinarapizzor, självklart på frasig dinkelbotten. En pizza före eftersändningen av V75 och en som kvällsfika framför TV:n, det har blivit en god tradition

Jag hoppas du får en härlig lördagkväll!


Snögångar

Nu skryter jag lite och berättar att jag har mer och mindre trogna bloggföljare över hela landet. De som bor mer än en bit härifrån (norrländskt längdmått som liksom andra norrländska längdmått är relativa) tror att vi överdriver när vi försöker förklara hur mycket snö vi faktiskt har här.

När jag dragit hö ur en rundbal så jag rår med att vicka den brukar jag tippa den i en avskuren kubiktank och dra ut den i Vinterhagen, så hästarna får lite kalas ett par dagar. Viktigt nu när det är plusgrader att rundbalarna tar slut fort när man öppnat dem, så de inte blir dåliga. Igår drog jag ut en och "råkade" lägga den i lite för hästarna oländig terräng, dvs mitt på en stig med djupsnö runtom.

Istället för att vada ut i blötsnön med risk att fastna köade hästarna och åt en och en, så idag skottade vi nya gångar åt dem, runt höet, så de faktiskt skulle äta upp det och inte låta det gå till spillo.

2mars5

Det är inte världens bästa bilder, men jag vill förmedla att vi faktiskt har hejdlöst mycket snö! Och då har det ändå sjunkit undan flera decimeter under senaste dagars töväder. Hästarna höll mig förstås sällskap medan jag skottade (maken åkte till stan för att veckohandla på morgonen, så jag började skotta innan han var hemma igen), och särskilt Gastroler stod och flåsade mig i nacken och undrade om jag inte var klar snart?

2mars6

Hästarna uppskattade verkligen sin nya labyrint. Det verkade faktiskt vara roligare att gräva efter gammalt hö i den snö som föll i fjol än att äta av balkärnan.

2mars7

Framgår det nu hur mycket snö vi har?

Den med lite fantasi kan nog förstå vilken begränsning snömassorna medför oss i vår hantering av den kära flocken, men nu är det vårvinter och det väcks hopp om kommande rid- och körsäsong.

Vi håller på att laga fisk- och skaldjurssoppa här, fonden har precis kokat klart (vi skalade och åt räkor till lunch) och det örtkryddade soppbrödet på dinkelmjöl står och jäser. Den halva Kråkmånen lyser högt över Vinterhagen och dess inneboende, som forfarande leker i labyrinten i skymningsljuset.

Jag önskar er alla en härlig fredagskväll och en fridfull helg, den första i mars.


Ivanna av Basta

Ivanna1

Ivanna av Basta

Jag red Ivanna på lektionen igår. Hon är syster till vår Hinica, men det kan ingen tro, Ivanna är hälften så stor och har en bred, vit bläs. Rejält med vilttecken verkar dock gå i släkten:

Ivanna2

Här syns ränderna på både fram- och bakben tydligt.

Hinica har ju också väldigt mycket tecken, hon är alldeles strimmig från manken och över bogarna, kraftigt markerad ål och randiga ben. Jag gillar randiga hästar

Ivanna är lite speciell. Det är inte alltid man förstår vad som rör sig i det där söta lilla huvudet och man får vara bestämd ibland, och när man rider henne får man scanna av dagsformen. Formen verkade bra igår, vi red i formation, som en del ur en kadrilj. När man rider så går hästen ganska självständigt, inte samma "följa John" som det kan bli när man ständigt följer spåret, och det gällde att ha koll på sin egen häst, och var alla andra var för att få symmetri i samspelet. Roligt och nyttigt!

Ivanna o Tuscha

Ivanna och Tuscha

Jag måste vara helt sned i höften, för åt ena hållet fick jag en jätteklar sinnesbild från Ivanna; "Åh vad bra det går!" och så fort vi vände kom det ett "Nej men usch! Vi vänder va?". Jag fick stanna och ändra stiglädren flera gånger, och i höger varv kändes det nästan som jag hade kramp i hela vänsterbenet. Det är som att vänster höftled har förskjutits frammåt, eller höger bakåt.

Om någon har en bra lösgörande höft/bäckenövning att dela med sig av tar jag gladeligen emot den. Gärna en yogaövning.

Idag vet jag inte riktigt vad jag tänkt göra. Det fanns säkert en god tanke bakom att jag ställde väckaren på 05:20 istället för 05:50, men nu minns jag inte varför. Kroppen behöver återhämtning från takrasskottningen (så jag kan ta itu med det som snart rasar från hustaket, haha), så jag tänkte kanske att jag skulle hinna ta så många tupplurar som möjligt, vad vet jag?

Önskar alla en fin torsdag!

Besökare idag: 17
Denna månad: 615
Totalt: 123913
måndag
17
december
Stig

2018
Vecka 51
«mars 2012»
tiontofr
01020304
05060708091011
12131415161718
19202122232425
262728293031

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
2014
2013
2012
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2011