Tjocke-Korven

Ask1

Under en tid har jag liksom glömt att berätta om vårt nya kattillskott. För snart fyra veckor sedan föddes en mörkgrå kattpojke i TV-soffan under natten. Det är Hildas lillepojk, och vi har ingen aning om var han hölls undanstoppad, för särskilt tjock var hon inte.

Ask2

Dock var mormor Idun snabb på att adoptera lille killen,och har samsats med Hilda vad gäller barnsittning och uppfostran. Med två hängivna morsor och utan konkurrens har lillen stadigt vuxit på sig under veckorna,och går under smeknamnet Tjocke-Korven.

Ask3

Egentligen tänker jag kalla honom Ask,men Tjocke-Korven är rätt gulligt på den lurviga och ganska så kralliga lillkillen, som gärna brottas med mormor när han inte snällt ligger och sover i den stora hundburen som tjänar som barnkammare. Det var inte lätt att få honom att fastna på bild, de flesta bilder på Korven är rätt så suddiga och ser ut såhär:

Ask4

Dessutom är han snabbare än vad man kan tro.


Stigfinnarna

Stig1

Rakt in i skogen

I dag har jag och Ludde varit stigfinnare. Första sommaren vi bodde här fann jag en stig på kartan som jag länge velat kolla upp om den duger som ridväg, och nu var det dags. Maken fick skjutsa upp mig och vovven på mon och lämna oss där uppe i mobiltäckningslöst land.

Stig2

Grön tunnel

Jag trodde det var ett myller av småstigar där uppe, men det räckte att jag valde rätt väg från början så var det lätt att hitta. Ludde fick rejsa lös uppe på mon, men när vi kom in i skogen fick han gå i flexikoppel, då jag tycker det är viktigt att man respekterar naturens barnkammare och inte stör i onödan. Där det inte rör sig folk i vanliga fall brukar det ju finnas extra mycket natur så att säga.

Stig3

Pilen visar var stigen går

Det var väldigt varierande miljö, och från den gröna och svala skogen kom vi fram i ett väldigt kuperat landskap bakom en stor grustäkt. Det ligger en stor, fin tjärn till höger om stigen, men mellan och oss vattnet finns en hög sandås så sjöutsikten uteblev.

Stig4

Stigen fortsätter till vänster om sandkullen

Det var väldigt ökenlikt på en del ställen, och väldigt kuperat. Runt om oss reste sig skogen hög och böljande där träden klamrar sig fast på bergen mellan ravinerna. Vi gick igenom den lövade dalen och var plötsligt framme på vägen.

Stig5

Stigen blir till väg igen

Stig6

Fortfarande bakom grustäkten

Här är vi strax ute på den "riktiga" movägen, och det är ganska härlig utsikt härifrån. Ludde tyckte det var fasligt varmt och torrt och ville gärna att vi skulle stanna och vila där det var skugga. Jag är en sådan där dålig matte som inte tar med mig vatten på promenaderna, vi passerade flera vattendrag innan vi kom ut i "öknen" och det är ju inte mitt bekymmer att han inte passade på att dricka. Från vägskälet nedanför sandtaget och hem är det exakt 4 km, så vovven törstade inte ihjäl

Det var en mycket bra ridväg vi fann, och faktiskt en genväg till den så kallade ridled som påstås finnas över mon. Jag påpekade att denna stig fanns när jag följde med på en riktigt hopplös stigfinnartur förra sommaren, men det var ingen som ville lyssna på mig då. Bara för att man sätter upp en träpil med en häst på gör inte en väg/stig per automatik till en bra och säker ridled.

Nu gäller det bara att träna upp de av mina som ska vara ridhästar, så har jag mig en egen, jättefin ridled!


Sommarplågor

Rullnäs1

Då jag menar inte Dragostea Din Tei eller Boten Anna, nej jag syftar på de ledighetsmarodörer som inte kan ta det lugnt på midsommardagen, och heller inte vill att andra ska få njuta av att vara lös och ledig en dag, och bara ligga ute på en filt och dåsa i solen.

Inte bara var det en granne, som kan välja att klippa gräset vilken dag på året som helst, som sparkade igång sin maskin, nej även på sommarnöjet(?) vid vinterhagen var det fullt arbetsläger. Det bankades och eldades ris och i bakgrunden dunkade en traktor, men när någon valde att dra igång en motorsåg i sommaridyllen, då fick vi nog och flydde fältet.

Rullnäs2

Maken fick den utmärkta idén att vi skulle ta cyklarna ut till vårt lilla paradis längst ute på Rullnäs, så jag bytte till bikini, shorts och linne medan maken packade en liten väska med picknicksaker, också gav vi oss av i det härliga sommarvädret och lämnade kaoset och slamret bakom oss.

Rullnäs3

Vi parkerade cyklarna där vägen tog slut, gick ned över lägdan mot den glittrande Gissjön, och klättrade upp på en stor sten där vi sedan låg och lapade sol. Jag vadade till och med ut i det grunda, varma vattnet och silade sanden mellan tårna, men blev snabbt påmind om varför jag inte ska bada i annat än hav och badkar. Benen började klia på en gång, och när jag tagit mig upp på stenen igen hade stora röda fläckar brett ut sig på benen. Dock försvann obehaget snabbt i solen. Vi låg där och njöt av tystnaden och den ljumma vinden. Till och med måsarna som flög över vattnet hade vett att knipa näbb, och allt vi hörde var vattnet och vindens lek i de stora lövträden bakom oss.

Rullnäs4

"Har jag lortat ner mig som vanligt?"

Men vi kunde tyvärr inte vara kvar där ute hur länge som helst, hur gärna vi än ville. Till slut var vi tvungna att återvända till verkligheten och sommarplågorna. Men jag undrar; Om man verkligen vill ha någonting, om man önskar riktigt, riktigt hårt att man får bo på en viss plats, kan det bli verkligt då? Vi har inte fått något gehör än på de brev vi skrev till ägaren av drömhuset, men det finns ju faktiskt en gård till där ute. Det är nog dags att kontakta den fastighetsägaren snart.


Finfrämmande

Killing1

Länge har jag velat ha getter. Till vad vet jag inte riktigt än, men jag tycker de är så himla gulliga. Nu när mina grannar har den goda smaken att införskaffa tre killingar, den ena mer rymningsbenägen en den andra, behöver jag inte skaffa egna.

Killing2

Den här lilla damen verkar nämligen trivas på vår gård och i hemmahagen.

Killing3

Den här bilden blev jättedålig, men jag tog den genom köksfönstret medan sillunchen inmundigades. Getterna är skygga, och eftersom jag försöker bli lite kompis med den här damen var det inte läge att rusa ut för att ta kort. Det var inte lönt att sätta på strömmen till stängslet, eftersom hon med lätthet gick under den nedersta tråden.

Killing4

Här har nyfikenheten tagit överhanden och hon är ända framme vid bron. Hon är betydligt mindre skygg idag än igår, och hon gör sig påmind när hon kommer på besök med sina små bräkningar.

Ja det var lunchunderhållningen det. Nu återstår en eftermiddag med V75, och jag följer det med gott samvete eftersom mörka moln hopar sig på himlen över bergen. Önskar alla en härlig söndag!


Några bilder från Midsommar

Måste bara lägga in några midsommarbilder på hästarna:

Gastroler1

Gastroler

Fölisar

Mistjev ligger och vilar medan Pavel vill att mamma Bizra ska borta bort flugor

HinicaMistjev

Hinica och Mistjev

Gastroler2

Min fina, hårfagra hingst


Sol och bad

I dag fick jag för första gången denna sommar vara med när hästarna gick för att dricka/bada! Lite typiskt att jag precis smort på hästarna flugmedel, och samtidigt tagit på ett par av dem flughuvor, men de verkade ha det så bra där i Gideälven.

bad1

Enda gången hingsten brukar leda flocken är när den ska dricka. Det är för att hingsten inte är lika oersättlig som ledarstoet, det är värre om krokodilerna slukar stoet. Gastroler ledde dem ned, sedan trängde sig Tova förbi och kastade sig ut i de svalkande vågorna!

bad2

När de plaskat runt ett tag gick ledarstoet Hinica ned till vattnet med sin lille skyddsling vid sidan (Mistjev syns inte..)

bad3

Frust och plask och skölja munnen ordentligt

bad4

Där gick de och rotade runt bland sjögräset, simmade (Tova) och drack

bad5

Gastroler, Hinica, Mistjev, Tova och Adilliya. Uppe vid älvkanten stod Bizra och Pavel på kö, och ute på lägdan gick Minna och höll vakt. Bizra gick inte ned förrän de andra lämnat vattnet.

bad6

Först i, sist upp

Medan de andra gick upp så Bizra och hennes lilla skulle få dricka drog Tova iväg på en sista simtur.

bad7

Nybadad flock!

Vi önskar er alla en riktigt härlig midsommar!


Mitt i natten

Sommarnatt

Sommarnattshimmel

Många tror att det är sommarsolståndet i dag, men det inträffade redan kl 23:09 i går kväll. Sommar- och vintersolståndet skjuts hela tiden lite framåt eftersom vi har den tideräkning vi har, och vart fjärde år hoppar allt tillbaka nästan ett dygn.

Solen gick ned 23:04, och steg upp igen kl 02:27, och bilderna är tagna lite mittemellan, strax före klockan ett i natt.

Sommarnatt2

Österut

Det här påminner om timmarna av skymningsljus vi har här uppe på våren och hösten. På många ställen i landet ramlar solen ned bakom horisonten, och vips är det mörkt, men här håller sig ljuset kvar. Under några sommarveckor blir det aldrig mörkare än såhär, och Skymning och Gryning vävs ihop till ett enda magiskt väsen.

Jag vill önska alla en härlig Midsommar!


Prova sadel, del ett

Tova o jag

Tova och jag

Äntligen var det dags att prova den röda sadel jag köpte begagnad i höstas, på den häst den varit avsedd för, nämligen Tova. Den blå filten (schabrak) som ligger under sadel med tillhörande pad har ingen upplyftande uppgift, jag gillar helt enkelt inte paddens gummiliknade undersida och vill inte att den ligger direkt mot hästen. Tova var omusklad och tunn över ryggen efter vintern och amning, men genom våra skogspromenader där hon fått lyfta benen rejält har hon byggt upp sig en del.

Tova o jag2

Det var ju första gången jag red Tova, förra sommaren var det absolut inte läge då tilliten inte fanns där, så jag skrittade henne bara på ridplanen i dag. När jag sadlade henne låg sadeln till synes bra, manken var fri och ryggraden också. Efter markövningar satt jag upp, och det gör jag med pall. Det är för att spara på mig, häst och utrustning, då balans är viktigt. Särskilt när man provar en sadel för första gången är det en mycket bra idé att kliva upp med pall. När vi skrittat runt, runt åt olika håll, i volter etc. satt jag av och ledde in henne i utestallet där jag lyfte av sadeln rakt upp. Vi hanterar helst hästarna utomhus, men varken Tova eller Gastroler verkar vana vid det, därför tog jag in henne först.

När jag såg hur sadeln legat kunde jag tyvärr konstatera att den ligger på baktill. Det är som att den hamnar i uppförsbacke liksom. Kanske blir det bättre då Tova blir mer musklad, och jag kan prova att bygga upp sadeln underifrån. Det är den näst skönaste sadel jag någonsin ägt, så jag kommer behålla den ett tag för vidare utvärdering. Jag har en annan sadel som verkar passa alla hästar (utom breda Hinica), dock tycker jag inte den passar mig särskilt bra då jag upplever den saknar både stöd och balans, men jag får testa den nästa gång. Skogspromenaderna fortsätter vi förstås med, vi gick genom skogen tillbaka till betet.

I min almanacka står det att sommarsolståndet inträffar i morgon. Det stämmer inte, det inträffar 23:09 i kväll. Här brukar sommaren ta fart först efter midsommar, det är då värmen etablerat sig i havet och luften. Det är ju inte så att det blir mörkt heller inom de närmsta veckorna. Har inte bestämt än hur sommarsolståndet ska firas eller eventuellt blotas men på något vis ska det uppmärksammas i alla fall.

Jag önskar alla en härlig midsommar!


Å andra sidan..

Andra Sidan1

Beteshagen från andra sidan sett

Den som är uppmärksam ser att jag ibland får meddelanden i bloggen från Andra Sidan. Det är inte andra sidan graven som avses, utan andra sidan Gideälven, byn Västergissjö breder ju ut sig på bägge sidor älven. Jag och Non som sänder dessa meddelanden delar nog samma typ av småbisarr humor och vi gillar faktiskt uttrycket! Om inte annat inbjuder det till eftertanke, åtminstone för mig.

Idag cyklade jag till Gideå för att handla lite inför midsommar. Miljövänligt och bra, och jag valde asfaltvägen både dit och hem, för min cykel skakar söner på den förfärliga grusvägen (som nyligen är "iordninggjord"). När jag närmade mig hemtrakten parkerade jag cykeln vid storvägens sida och tog några bilder över den enorma beteshagen från andra sidan sett.

Andra Sidan

Regnet hänger bokstavligt talat i luften, men här anar man att hagen faktiskt sträcker sig över runt 7 ha, med öppet ned mot älven så att hästarna kan dricka var de vill, och beta näringsrikt sjögräs.

Miljövänligt ja.. om det inte vore för att jag glömde en viktig sak för att förbereda midsommarmaten, så att maken lik förbaskat fick ta bilen till Björna, men nu gravas sill i kylen, inläggningssill ligger och gonar sig i sina burkar, och närproducerat kött ligger i kolsyremarinad. Det återstår att lägga in lite grönsaker, innan jag tar itu med middagen som blir superlyxiga dinkelpizzor i två varianter (två små pizzor var alltså, en brukar bli kvällsfika*s*).

Önskar alla en trevlig fortsättning på tisdagen från ett halvregnigt och väldigt husligt Casa Jonsson.


Varje dag med en ny erfarenhet är en bra dag

Uppenbarligen överlevde jag tandutdragningen, för här sitter jag ju och skriver nu igen. Dock är det fortfarade en sanning att maten på bilden i gårdagens inlägg ännu är den sista måltiden.

Hade jag haft matlust i morse hade jag säkert tagit mig tid att få i mig någonting, men när det var tänkt att avresa från gården skulle ske 07:00, då blev det väl tidigt och snävt med tid för mig. Jag ska ju helst gå 10 000 steg och dra ut hundratals kilo hästmat och vatten innan frukost Efter ingreppet har det inte heller varit läge för mat, men en banan/choklad- och en jordgubbssmoothie har det blivit i alla fall. Bedövningen har släppt och det känns helt OK.

Jag blev faktiskt rörd över att min tandläkare ringt den jag träffade i dag (olika kliniker, olika städer) och betonat min tandvårdsskräck, så det första den silverhårige tandläkaren sa till mig var att han hört att han skulle vara extra snäll. Som vanligt var jag spänd som en fiolsträng, hade darrande underläpp och tårar i ögonen (det har jag även om jag bara ska ta bort lite tandsten), men det enda jag faktiskt kände var första sprutan, sedan var det helt bedövat.

Så fick jag glädja tandläkaren idag med att få utföra någonting han bara läst om, då en milimeterstor bit av roten envist hängde sig kvar i underkäken eller vad det var. Det är ju alltid trevligt att få göra folk i ens omgivning glad, och med tanke på reaktion från läkare och sköterska när de fick loss biten gjorde jag en riktig välgärning som kom dit med min bråkiga tand.

När allt var klart gjorde jag något jag aldrig gjort förut; Jag kramade tandläkaren som nyss klyvt och dragit ut en av mina tänder! Så lättad var jag över att det äntligen var gjort, och att allt gick så himla bra. Men varje dag med en ny erfarenhet tycker jag är en bra dag, så jag måste ju säga att denna måndag hittills är synnerligen lyckad!

Gastroler

När jag kom hem tog jag hinken med hästvårdsprodukter och gick ned till beteshagen och tog hand om mina fina hästar. Det blåste friskt och varmt, men jag tog på Tova och Minna flughuvorna ändå, och smorde alla med den nya Renonssprejen (jag sprejar på en trasa och smörjer hästarna). Den är för övrigt kanon! Dessutom verkar mina hästar tycka att den nya, svarta doftar bättre än den vita, ändå är den ju mer effektiv.

Nu har jag fått order från maken om att ta det lugnt och skämma bort mig, så jag lyder och går ut i solen med en bunt tidningar att bläddra i. Så hoppas jag att det funkar med middagen, jag har ingen lust att köra kycklinfilé-parisare i mixern direkt..


Den sista måltiden

Sista måltiden

Den sista måltiden..

I morgon blir det festligt värre. 08:30 ska jag befinna mig på en tandläkarklinik på Rådhusesplanaden i Umeå för att dra en tand. Jag lider av grav "tandvårdsskräck" som det så fint heter, så det kan mycket väl vara så att nyss inmundigad grillmiddag blir min allra sista måltid, om jag dör av skräck i morgon.

Måltiden bestod av fina, möra bitar ytterfilé av en ko uppvuxen bara några hundra meter härifrån, marinerade champinjoner, turkiska starka paprikor, majskolv, pommes och till det nykokt rabarbersaft.

Det här kanske är mitt allra sista inlägg, jag ska ägna kvällen åt att skämma bort mig och mysa i soffan med make och hundar, innan stora muggen kvällsté och godnatt. Frågan är om det blir någon sömn..

Håll en tumme för mig i morgon?


Cykelutflykt

I går var det Björnadagen och vi cyklade dit.

Eftersom det var andra året i rad vi cyklade dit är det numer en tradition. Det var inte mycket att se i år heller, det roligaste var faktiskt traktorutställningen nedanför marknadsområdet. Tyvärr var jag väl så hungrig att jag totalt glömde att jag hade med mig kameran, men jag får säkert chans att fota samma traktorer nästa år

Björnforsen

Björnforsen

Innan vi cyklade hem blev jag bjuden på lunch på relativt nyöppnade Björnforsen Hotell och Restaurang. Maten var helt OK (kycklingbröstfilé och klyftpotatis) och utsikten över Björnforsen fantastisk. Jag är så glad över att det äntligen finns ett matställe på cykelavstånd, det är ju skönt att låta någon annan laga mat åt en ibland, och även ta hand om disken. Mätta och belåtna trampade vi oss hemåt.

Men att laga mat själv är inte heller helt fel. Till middag åt vi en thailändsk nudelsallad med med marinerade räkor, ärtskidor och färskpotatis som tillagats i foliepaket. Marinaden (och salladsdressingen) bestod av risvinäger, riktig fisksås, chiliflakes, ingefära, hackad vitlök, färsk koriander och riktig sweet chilisås. Helt fantastiskt gott.

Nu ska vi på skogspromenad med två hästar innan det utlovade regnet kommer. Önskar alla en härlig söndag!


Sommar i Ångermanland

Som jag skrev i ett tidigare inlägg (som man finner om man klickar här) fick jag vara med på ett reportage för lokaltidningens stora sommarbilaga som heter Sommar i Ångermanland. Tidningen är full av olika aktiviteter man kan göra i Ångermanland i sommar, och reportaget handlade förstås om Gideå BasjkirHästars verksamhet. Eftersom jag inte hittar tidningen på nätet fotade jag ur tidningen, haha:

Sommar i Ångermanland1

"Trygga hästar i Gideå"

Sommar i Ångermanland2

Carina på Tuscha och jag på Tatjaana

Jag hoppas förstås reportaget lockar några nya gäster till Gideå i sommar. Självklart tycker jag fler borde få chansen och uppleva Basjkirer och den härliga naturen här.


Mánadis Pavel

Flocken

Flocken

Nog är det väl typiskt. När jag ska ned och fotografera flocken i beteshagen, den enorma beteshagen på runt 7 ha som har öppet ned mot Gideälven så att hästarna kan gå ned och dricka var som helst och massor, massor av saftigt grönt gräs och örter, då väljer de att stå på det enda sterila och fula stället som står att finna.

Där, runt en lada, som på grund av att det lite dumsnålt är byggt över ett dike och belagt med ett mycket bräckligt golv är igenstängslat vid ingången, där kan de häcka i timmar. De gräver upp rötter, plaskar i diket, sover, slår flugor, spelar poker.. Egentligen gick jag ned dit för att fota killen längst till vänster i översta bilden. Han och hans mor.

Pavel1

Bizra Djingisdotter och Mánadis' Pavel

Vi har bestämt oss för ett namn på den lilla sötnosen med hjärtformad fläck på mulen, han ska heta Pavel. Det finns ju många "pavlar" i världen man kan se upp till, men vi har valt en hockeyspelare; Pavel Bure. Jag ville ha ett gulligt namn på en gullig kille, och gick igenom en del 'us-namn, då jag finner namn som slutar på us vänliga, men vi föll för Pavel. Bure är inte bara en stor hockeyspelare, om man uttalar efternamnet fel, med Buuuure istället för Buré så blir det namnet på Odens farfar, och Mánadis' är ju fornnordiskt.

Det kanske någon frågat sig, vad Mánadis betyder? En dis är ett väsen, någonting mer andligt än en älva. Det finns skogsdiser, vattendiser, bergsdiser etc, också finns det måndiser förstås, som står i förbund med månen. Mánadis uttalas månadis, och äger disen någonting så blir det en ' efter s-et. Inte alls vanligt i svenskan, men däremot i engelskan, jag tycker det förenklar. Äger Markus någonting, säg en bil, då blir det Markus' bil.

Mánadis' Vildhäst betyder månadisens hästar helt enkelt. Den tredje juni fick Mánadis en ny häst och här är dagens gulligaste bild på honom:

Pavel2

Mammas svans är bäst!

Som vanligt tog jag massor av bilder, och på de flesta är Pavel i skugga, Bizra ser sur ut, Bizra står i lerdiket och har en miljard flugor i ansiktet, Pavel diar etc. Men under mammas svans, där fick jag i alla fall dagens bild på lillskrutten:

Pavel3

Härifrån ett mycket somrigt Västergissjö tillönskas alla och envar en helt underbar helg! Puss och kram på er.


Sightseeing på hemmaplan

Hojhoj

Jag och maken på cykeltur

Det händer ganska ofta att jag cyklar runt Gissjön när jag har något ärende i Gideå. Jag brukar passa på när norvästvinden är frisk, för då går det som ett huj längst den betydligt längre asfaltvägen till Gideå, och tar motvinden på den kuperade och krokiga men kortare grusvägen hem. Jag har räknat ut att den rundturen är drygt tre mil, kan det stämma (vänder mig till mina lokala läsare som bott här betydligt längre än mig)?

I går kväll tänkte jag se mig om runt en annan sjö, den mindre Bodumsjön. I sista sekund fick jag med mig maken som i ett svagt tillfälle, med viss tvekan sade ja. Vi cyklade ned till Svedje, över bron och upp på nästa grusväg till Sunnansjö där vi svängde av västerut och cyklade längst den idylliska lilla vägen med solen i ansiktet. Efterhand tog husen slut och vägen blev allt mjukare då grus byttes mot sand. Det var då maken med sin stadscykel ångrade sig, men snart så kom vi fram till Dalatorpet (det står Daltorp på skylten nere vid storvägen, men enligt alla kartor heter det Dalatorpet), och därifrån var det utför, och efter någon kilometer efterlängtad asfaltväg.

Dalatorpet utgörs av några gamla fastigheter som ligger väldigt avskiljt till. Det var mest lövträd där, till skillnad från skogen vi nyss cyklat igenom, så det var inte svårt att räkna ut att där en gång varit brukad åkermark med en vidunderlig utsikt ned mot Gideälven och Bergvattsbergets mäktiga klippvägg. Som det var nu såg vi inte mycket förutom al, vide och björk som under många år fått härja fritt. Jag tog inga kort, det var för sorgligt. Det var som att se en tidigare kraftkarl som sjunkit in i demens och sitter nedpissad i en rullstol med snuset rinnande från de tre kvarvarande tänderna. Jag finner det så sorgligt med gårdar och marker som får förfalla. Varför ska man bryta ny mark när det finns så mycket gammal mark som borde få restaureras?

Hängbron

Det var först när vi kom ned till hängbron över älven som jag tog kort. Bakom mig på höjden låg husen kvar men de doldes snart av all slyskog. Jag har försökt finna en gammal flygbild över platsen, men går bet. Antingen finns inga flygbilder över de fastigheterna, eller så är det så oigenkänligt efter allt förfall så jag bläddrat förbi bilden trots att jag närsynt synat alla detaljer. Jag använde mig av "Flygfotohistoria" och dess funktioner, och försökte jämföra med Eniros urusla flygbilder över området, men utan framgång.

Men jag har å andra sidan inte lagt ned allt för mycket tid på det, dagen har försvunnit i ett huj i alla göromål, som på grund av vädret bestått i grundlig städning av sovum, vardagsrum och köket, och totalsanering av en storpudel med allt vad det innebär. Nyfikenheten gör dock att jag kommer fortsätta försöka finna kort över stället, där måste ha varit fantastiskt fint en gång i tiden. Jag betvivlar att platsen någonsin kommer återställas.

Men det var en härlig cykeltur i alla fall. Någonting måste man ju ta sig för på kvällarna nu när TV-kanalerna belägras av ändlösa matcher i sparka-boll-mästerskapet, och ridturen uppe på mon häromdagen påminde mig om att det finns många vägar och stigar kvar att utforska i trakten.

Nu ska jag belöna mig för ett väl genomfört arbete och bläddra i inspirerande tidningar medan jag tittar på mina nya, efterlängtade och väldigt somriga hissgardiner som sitter innanför mina nyputsade köksfönster. Jag önskar alla en härlig torsdagskväll.


En helt fantastisk ridtur

I dag hade jag tillfälle att följa med på ett äventyr; En helt fantastisk ridtur som gav mersmak. Egentligen är det svårt att med ord återge upplevelsen rättvist, men jag gör ett försök, och ackompanjerar det med bilder från en härlig sandmo, långt, långt bort från buller och trafik.

Blackvattnet1

Tatjaana

Jag fick chansen att följa med Carina, Gideå BasjkirHästar på en liten expedition i dag. Det var dags att uppfylla en mångårig dröm om en rundtur på häst, högt över några turkosfärgade sjöar, långt uppe på det vi kallar "mon, ett vidsträckt område av sand och skog. Vi bestämde oss för att komma iväg tidigt, och eftersom jag fick välja häst blev det eldröda Tatjaana.

Vi lastade utrustning och hästar, och gav oss av mot drömturen.

Blackvattnet2

Så bar det iväg

Vi lastade av Galina och Tatjaana vid Stor-Bursjöns norra sida, sadlade, satt upp och red iväg mot Blackvattnen (Stora- och Lilla Blackvattnet) längst en härlig, lagom mjuk sandväg.

Blackvattnet3

Vi red upp på stigen som går runt sjöarna. Vädret var helt underbart med sol och fågelkvitter, och långt där nedanför oss glittrade Blackvattnets blågröna vattenyta.

Blackvattnet4

Ja, det är ju en del träd ivägen, men vattnets färg är helt otrolig. Kan det vara någon särskild mineral som ger vattnet dess färg? Eller mikroorganismer som trivs i grytans värme?

Blackvattnet5

Resans höjdpunkt

På några ställen fanns spår kvar efter vinterns snöoväder med många nedfallna träd, och en del av stigen hade förvandlats till en crossbana. Där däcken skurit för djupa fåror i utförslutet fick vi sitta av och leda hästarna, men när vi kryssat oss förbi nätet av MC-spår och nedfallna träd satt vi upp igen, och resten av vägen var fantastiskt fin. På bilden ovanför har vi kommit upp på en höjd med härlig utsikt, och här vände stigen tillbaka på andra sidan av sjöarna.

Blackvattnet6

Ja, det var faktiskt sjöar och tjärnar lite här och var runtom oss, det såg ut som fina fiskevatten. Vägen på andra sidan var mindre nedkörd och perfekt för härliga trav- och galoppass. Bilden ovan är den sista jag tog, sedan filmade jag drygt tio minuter, medan Tatjaana bar mig fram i alla gångarter genom det fridfulla landskapet.

Vi får se vad som händer med filmen, jag har inget bra program för att ta hand om den, men får jag bara föra över den på något vis (till USB, skiva eller annan dator) så kanske den kommer till användning.

Innan vi red tillbaka till transporten lät vi hästarna utforska några andra sandvägar och välja lite själva. De valde främst galopp, och det var jättehärligt att susa fram över "sanddynerna" vid Bursjöarnas norrsida. Det smakade gott med kaffe när vi kom tillbaka till bilen, sedan lastade vi hästarna och vände hemåt.

Det var ett härligt äventyr, och helst hade vi nog varit kvar där i flera dagar för att utforska fler vägar. Men vi får väl klura lite på den utmaningen. Inte ska väl det vara helt omöjligt att slå läger där uppe för några dagar? Det vore helt klart värt det.


Ut på äventyr!

Blackvattnet

I dag blir det äventyr för hela slanten. En spännande utflykt väntar.

Jag får återkomma i ämnet, kameran följer med.


För mycket motion

Utmattad

Lånad bild som i sin tur är lånad

Ibland kan det bli för mycket motion, även för en friskus som mig. Kickstartade morgonen med powerwalk, vikter på handlederna och storpudel i bältet. Efter frukost cyklade jag 14 km till Norrgissjö och Gideå BasjkirHästar där jag bjöds på kaffe och kaka och trevligt samtal. Medan vi fikade fick vi meddelande om att veterinären var på väg, så jag ställde upp på att assistera vid ett böjprov.

Vid böjprov lyfter och böjer veterinären alla fyra ben i tur och ordning, och när hästen får igen sitt ben ska den trava och det var där jag kom in. Efter fem rundor ville veterinären att jag sprang med hästen runt henne i en volt, varv på varv på varv på varv innan vi bytte håll.. pust. Jag må vara i god kondition, men springa är inte riktigt min grej.

Tova

Tovareshch

Sedan cykeltur hem, och efter lunch blev det två timmar Tova. Efter att ha hämtat henne längst ned i den enorma beteshagen blev det markövningar på ridplan och sedan en härlig skogspromenad ned till Svedje och tillbaka till beteshagen. När jag gick hem från hagen kände jag att det blivit mer än nog med motion för en dag.

Jag lär väl somna sött medan elva blågula pojkar motionerar och sparkar boll på TV i kväll. Det låter som ett bra avslut på en aktiv dag.


Drömhemmet

Jag är så himla glad just nu, för vi har fått reda på vem som äger vårt "Drömhem", det som ligger jättefint till ute på en halvö i närheten. Jag har författat ett brev som vi har sänt till ägaren av fastigheten, så nu håller vi tummarna.

Drömhem

Drömhemmet, sett från andra sidan sjön

Nu återstår att invänta ett svar. Det är bättre att få ett "nej" eller helt enkelt inte få svar, då vet vi. Vi har härmed gjort allt vi kan och jag är stolt!

Ni kan väl hålla tummarna för oss?


Livsnjutare

Livsnjutare1

Kolla in Minnas förnöjda min. Och Hinica i bakgrunden.

Nyss inkommen efter att ha kikat till flocken efter förmiddagens regn. Man kan väl säga att det var Lugna Gatan. Även Gastroler tog det lugnt:

Livsnjutare2


Med naturen inpå knuten

Rådjur1

Råget

Ogillar ni rådjur kanske ni ska hoppa det här inlägget, men vi har inga problem med fästingar här, och jag har absolut ingenting i "trädgården" som jag är orolig de ska förstöra.

Rådjur2

"Jag känner mig iakttagen.."

Därför blev jag bara glad när jag såg ett par rådjur utanför Vinterhagen. De var nästan inne på gården men där finns som sagt inte mycket som attraherar dem i matväg.

Rådjur3

Jag tog bilderna genom köksfönstret, och de vågiga glasen förstörde de flesta bilderna, men jag tycker de var söta i alla fall.

Rådjur4

Råbock

Ute på lägdan väntade pojkvännen, och blev lite otålig när geten hellre undersökte infarten till gården.

Rådjur5

Paret åt och lekte

Rådjur6

"Titta på mina fina horn"

Bilden är väldigt suddig, men det ser ut som att bocken vill att flickvännen ska bekräfta honom, han såg så stolt ut när han böjde fram sina horn.

Rådjur7

Så gick de ned mot kohagen, och sedan skuttade de iväg över lägdorna mot vår beteshage. Det var ett trevligt avbrott i frukostkaffet Jag tar närkontakt av det där slaget som goda tecken. Det är trevligt när naturen bjuder in och låter en komma nära

Jag önaskar er som kikar in en riktigt härlig helg!


Ett par fölbilder till..

Förlåt, men jag kan inte låta bli:

Bizra o skruttis

Mamma äter, lillskruttis luktar på blommorna

Hinica o Mistjev

Mamma äter blommor, lillbusis är nyfiken


Sommarlovets första dag

sommarlov1

Flocken i morgonsolen

Beteshagen badade i solljus när jag gick för att se till vår lilla flock. De var långt nere på lägdan, och efter att ha iakttagit dem en stund lät jag dem vara ifred, de såg ut att ha det så skönt. Istället gick jag hem och städade Hemmahagen efter stobesöket. Vi såg till att damerna kom sig hem igår och nu är hagen städad och fin.

sommarlov2

Vid lunchtid hade flocken rört sig upp mot vägen

Jag skulle mockat igår, men omständigheter gjorde att det blev en väldigt sen lunch, som vi intog i sällskapet av oväntat med trevligt besök. Tillsammans med gästerna besökte jag flocken lite kort, men det blåste plötsligt iskallt och vips var säsongens första åskoväder över oss med kraftiga skurar. Alltså hade jag kvar arbetet att städa upp efter hästarna idag på morgonen.

sommarlov3

Mistjev vilar i gräset, bakom går pappa Gastroler och äter

All gödsel och allt ratat och nedsmutsat hö är nu borta från hagarna. Det växer ingenting där det ligger blött och nedkissat hö, därför tar jag det från lägdorna och lägger det på brännässlorna istället. Ingen ska komma och påstå att vi inte tar vara på marken vi får hyra. Att det sedan ser ut som skit inne, det är en annan sak.. allt har sin tid så att säga, och tid till städning har vi inte haft.

sommarlov4

Lillskrutten står lämpligt till så mamma kan vifta bort flugorna

Av någon märklig anledning har jag haft många besökare på sistone, både väntat och oväntat, och det känns sådär att bjuda in dem på våra stampade jordgolv. Blött väder, grusväg och pudelpälsar gör städning till ett sisyfosarbete, och är det inte blött så dammar det som tusan när timmerbilar och traktorer dundrar förbi*suck*

Utan att överdriva kan jag väl påstå att vita strumpor är en dålig idé när man besöker Casa Jonsson, oavsett årstid, men nu är Hemmahagen och Vinterhagen putsade och fejade i alla fall, och ska bara få grönska på sig.

sommarlov5

Mammagruppen håller gärna ihop

När jag stängde efter mig till Vinterhagen fick jag känslan av att gå på sommarlov. Ingen mockning, inget dragande av hö och vatten till hagarna. Jag kände mig som en skolfröken som för sista gången på vårterminen låser den tunga träporten till den lilla lantsortsskolan, och känner en liten, liten längtan till skolstarten i augusti.

Jag och hästarna njuter idag av sommarlovets allra första dag, en dag som nu ska gå i lättjans tecken där lukta på blommorna blir dagens viktigaste ämne. Hoppas du också kan ta dig tid att njuta, oavsett vad det innebär för dig.


Betessläpp 2012

God morgon och glad nationaldag på er!

Som jag nämnde igår ville jag fira Svenska Flaggans Dag på ett speciellt sätt, och då jag var osäker hur det skulle gå att få med sig hela flocken på en gång (särskilt som Bizra verkligen kräver att få vara själv med lillsnutten) avslöjade jag ingenting i förväg.

Klockan fyra i morse gick vi upp och ledde hästarna runt 400 meter längst vägen till den enorma betesängen. Bizra gick det bra att övertala att ta på sig en grimma med en hink godis, då var det svårare att få Adilliya att gå genom Vinterhagens grind, men med lite övertalning och påskjutning från husse lämnade hon som sist i ledet flockens vinterviste.

Vi gick på rad, och eftersom alla föl gick lösa och hingsten sist kunde vi på ett harmoniskt sätt leda hela bunten till det efterlängtade betet. Nu är det ju så att Basjkirer är en hungrig ras, och gärna spar på krafterna, så medan "vanliga" hästar ystert skuttar runt i glädjedans när de släpps på bete gör våra ryssar det enda rätta för dem:

Betessläpp 2012

De äter...

Hur resten av firandet ser ut vet vi inte än. Efter utsläppet gick vi hem, åt frukost och lade oss att sova några timmar. Vinterhagen ska mockas för sista gången och sedan återstår nog förberedelser för Gastrolers gästers hemresa. Vi får väl se vad Sveriges Dag har i beredskap åt oss.

Önskar alla en härlig dag!


Gräsklippning

Tova1

Ni får ursäkta, men jag finner gräsklippning befängt och enfaldigt. Att styra runt en stinkande manick, som under en timme spottar ut lika mycket oförbränt bränsle som en bil som står på tomgång i flera hundra timmar. Faktiskt tyckte jag det var en befrielse att gräsklipparen gick sönder lagom till älgjakten ifjol och manfolket har liksom inte kommit sig för än att laga den. Själv skulle jag aldrig någonsin dra runt på en sådan idiotmaskin.

Tova2

Jag är ohyggligt kontaktallergisk mot gräs och hö, och kan således inte gå barfota. Mossa däremot, det är underskattat! Mjukt, grönt, oallergiskt, lättskött.. Jag har lagt in en önskan om en slåtterbalk. Den kanske inte heller är miljövänligast, men en sådan drar man inte runt särskilt många gånger under en säsong. Man kan så äng, svedja på våren och klippa gångar i gräset mellan slåtterdragningarna, och får jag mig bara en handjagare gör jag gångarna själv!

Tova3

Jag anlitade Tova som miljövänlig gräsklippare idag. Egentligen gillar jag ju inte när det ser ovårdat ut på tomten, och det är någonting så oerhört gulligt med en vuxen häst som har munnen full av maskrosor, och solsken i blick. Mitt hjärta smälter.

Tova4

I morgon är det Svenska Flaggans Dag, och jag vet exakt hur jag vill fira den. Ska planera idag, så märker vi i morgon bitti om det är genomförbart eller ej. Återkommer i ärendet.

Önskar alla en härlig tisdag så länge!


Varning för fölbilder

Bara bilder idag:

fölbilder1

Nya fölis håller igång mamma Bizra

fölbilder2

"Full fart mot livet!"

fölbilder3

"Men Guudrun vilken jobbig unge.."

fölbilder4

Mamma får springa först ibland, men bara ibland

fölbilder5

"Men ge dig med rännandet nu, jag är törstig."

fölbilder6

En bit bort ligger Mistjev och tittar på..

fölbilder7

..men är förstås snabbt uppe på sina långa ben

fölbilder8

Bizra fick dricka till slut

fölbilder9

Adilliya är en stor tjej nu, och låter "småungarna" rejsa på bäst de vill.


Bizras lilla hjärta

Fölis2

Bizra Djingisdotter med sitt första föl

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det var tänkt att vi tidigt i morse skulle leda flocken på bete. Jag vaknade 20 minuter innan väckaren, pigg som en lärka och tänkte; "-Nu har Bizra säkert fölat!". Och visst, när jag gick ut i hagen i morgonrock och tofflor stod Bizra där med sitt föl.

Eftersom jag gissade fel sist, och trodde ett helt dygn att Mistjev var ett sto, så talar jag inte om vad det är, men jag tror det är en hingst. Bizra vill vara ifred med den lilla, och det respekterar jag!

Fölis5

Söt som socker är h*n i alla fall, och kolla mulen; Ser ni att det är ett vitt hjärta?

Fölis6

Lilla hjärtat!

Ja, som det framgår av bilderna växer ingenting i Vinterhagen, utan jag ger dem hö ännu. I Hemmahagen växer det gräs, men där går två ston på besök. På min ridplan växer också gräs men där växlar jag mellan Minna och Tova som behöver det gröna bäst. Det blir som sagt inte alltid som man tänkt det, det blir inget betessläpp idag, men det löser sig. Det finns en mening med allt.


Glatt besked

I går var veterinären Anna här för att ge Adilliya vaccinationsspruta och för att kolla upp Stefans sto Minotscha.

Jag hade bett henne om en ultraljudsundersökning, då Minna ständigt verkar uppsvullen men aldrig blir dräktig. Dock har jag märkt att hon nödvändigtvis inte brunstat alla gånger det låtit som att hon gjort det, och Gastroler har inte betäckt henne sedan i höstas, trots hennes uppvaktanden. Innan ultraljudet ville veterinären känna inuti Minna, och när hon gjorde det kände hon.. ett föl!

Minna4

Minna

Barnkära Minotscha ska äntligen få ett eget litet föl att ta hand om. Jag blev så glad för hennes skull, jag kramade om henne och fällde ett par glädjetårar i hennes gråvita man. Det verkar som att det blir hela fyra föl i Mánadis' första årskull.


Istället för ruccola

Ängssyra1

Ängssyra, Rumex acetosa

Chansen är stor att det växer ängssyra hos dig, för den finns över hela landet. Ängssyra innehåller oxalsyra, precis som rabarber, så i stora mängder är den inte bra, men ingenting i för stora mängder är å andra sidan bra.

Ängssyra2

Man känner säkrast igen den på de rödrosa blommorna och den syrliga smaken. Bladen kan man plocka, skölja och använda istället för äckliga, klortvättade ruccolablad man köper i påse i affären. Använd i couscoussallad tillsammans med röd lök, kikärtor och små tomater till grillkvällens buffé.

Ängssyra3

Jag ska försöka frysa ängssyrablad, så kan jag kanske använda det i vinter. När växten blommat ut blir bladen träaktiga och tappar smaken, men då blommar ängsmyntan, så då kan man använda den istället.

Man ska ta vara på naturen, genom att plocka det som redan finns riskerar jag inte bidra till övergödning.

Besökare idag: 17
Denna månad: 615
Totalt: 123913
måndag
17
december
Stig

2018
Vecka 51
«juni 2012»
tiontofr
010203
04050607080910
11121314151617
18192021222324
252627282930

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
2014
2013
2012
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2011