Glitter och girlanger

Glitter

Isgirlanger

Eftersom julafton är på en måndag i år börjar advent lite sent tycker jag. Hösten var väldigt mörk på slutet och jag har längtat efter advent med ljus, dofter och förväntan. Jag tjuvstartar inte med juliga företeelser, så som vörtlimpa, skumtomtar och julöl, utan spar det till första advent. Advent börjar när jag bytt gardiner och satt upp ljusstakar och stjärnor, och adventsgranen lyser på utsiktsstenen. Alltså är det advent nu

Glitter2

Blek vintersol genom glittret

Advent inleds med isande, friska vindar, som når stormstyrka över lägdorna här. På en del ställen hinner inte hästarna äta upp höet innan det blåser ur hagen, så jag får vara innovativ vad gäller utfodring. Att dra hö från en rundbal utomhus är också en utmaning, och trots fem ynka minusgrader är det så mycket is i vinden så jag får gå med yxa för att få isen att släppa från vattentunnorna.

Glitter3

Mitt köksfönster

Vem behöver "snö på burk" när man helt gratis får julpyntade fönster? Visst är det vackert, men det kommer sig förstås av undermåliga fönster som varken håller mot väta eller vind. I alla hagar har hästarna fått extra mat, och jag håller alla tummar som finns för att jag får behålla strömmen. Fredagen den första advent tänker jag pynta och feja en del, nu när jag jobbat klart ute.

Jag tillönskar alla en fin första adventshelg.


Vinterns morgonrutiner

Hinica

Hinica har snö i sikte

Trots att det bara ligger några få ynka snöflingor på backen än så länge så känns det äntligen som vinter. Det ligger på en frisk nordostlig vind som drar genom allt! Trots att temperaturen pendlar mellan -2° och -5° så fryser det i vattentunnorna som om det vore -15° minst. Det blåser även rakt genom huset, det var 15° (plusgrader tack och lov) när jag gick upp i morse. Som vanligt gav jag katterna mat, mig själv lite fil med glukosamin i och fyra kosttillskott innan jag gick ned i källaren för att tända i pannan. Upp igen för att dra på reflexväst, mössa och vantar, släppa ut de katter som vill innan morgonens hästjobb börjar.

Det måste erkännas; Varje morgon gruvar jag mig för att gå ut och börja jobba, men det är alltid lika skönt att jobba upp värmen. Småbalar kastas ned från ladugårdsvinden, eller så ska hö skalas av rundbal ute, i morse var det bägge delarna. När jag för tredje gången drar ut kubiksdunken fylld med hö, sista vändan går till Vinterhagen, är jag rätt så varm under lager av funktionsplagg.

Vattnet tog extra tid i morse. En 60-liters, två 90-literstunna ska befrias från is, vilket jag gör medelst allehanda sparkar, alternativt yxa och sedan hålslev. 170 liter vatten blev det att dra ut på morgonen, hästarna passar på att dricka mycket när de väl slagit hål på isen nu innan snön kommit. Sedan fyller jag pannan med gran och björk innan jag rastar hunden. Maken och jag har bytt hund, så Izor är i Norge medan Ludde är hemma. Väl hemma väntar frukost, en halv grapefrukt och en rejäl portion gröt. I dag blev det råggrynsgröt med russin och kanel, äppelmos ovanpå, en riktig energikick, påföljt av en stor mugg kaffe. Korsord till gröten, dator till kaffet. Påtår.

Så länge det inte är leråker, drivis eller storm, eller att någonting ledsamt hänt i någon hage under natten är det faktiskt riktigt trevliga göromål. Hur återstoden av dagen ser ut vet jag inte än, det är bara att välja göromål så går dagen rätt så fort Kanske ska jag försöka få upp adventsgranen mellan hästjobben?

Avslutar med en bild från en hästbondes hem:

repgrimma

Ett säkert tecken på att man är hemma hos hästfolk är att det hänger en repgrimma på tork i badrummet

 Önskar alla en härlig torsdag


Alla har vi "o-dagar" ibland

O-dagen är dagen där det mesta går snett.

De finns där för att påminna oss om hur bra vi faktiskt har det de flesta andra dagar. Tisdagen var en välbehövlig o-dag för mig och den började redan på natten. En förkylningsvärk gjorde mig tung i huvudet och förstörde nattsömnen, och när jag såg mig i spegeln på morgonen såg det ut som att jag gått en boxningsmatch som lämnat mörklila säckar under ögonen. Jag har aldrig säckar under ögonen! En och annan "fin linje" möjligtvis men sådana säckar måste innebära något otäckt.

Hade ärenden inne i stan, trots envist bultande huvud och suddig blick, och inte blev det bättre av att jag glömde glasögonen hemma. Skulle hälsa på min syster på jobbet för att skriva under ett papper och lyckades köra fel två gånger. På stan lämnade jag extra pengar i en butik för att få jämn hundralappar tillbaka men fick ojämt tillbaka ändå, något som i stunden förbryllade mig men som jag inte kollade upp förrän senare. Dumt, ja, men jag är ärligt talat skitdålig på att räkna och litar på kassapersonal.

Jag handlade fel saker i matbutiken, tappade en gurka på parkeringen och när jag ställt ned matkassar och hundmat för att hämta den körde en bil över den. Glömde köpa små saltstenar till Tova och Tangaur på Granngården etc. och så fortsatte det. När jag kom hem upptäckte jag att halva stängslet låg nere hos Firma, Adilliya, Minna och Gasper men alla hästar gick snällt i hagen. Jag gissar att någon av småttingarna haft för brått in i stängslet. Vi har tråd som lätt går av nederst och överst och det var bara repet i mitten som var helt. Tur det gick bra i alla fall.

Stängslet och annat jobb som väntade gjorde att jag varken hade tid med vettig lunch eller middag och jag kände mig rätt så murken i hela kroppen när jag åkte iväg för ridlektion. Något jag sett fram emot, särskilt när jag fick sms om att jag skulle få rida Amir barbacka. Amir var ju faktiskt min första basjkir, som jag hämtade i Norge och körde till Carina när jag var där på praktik våren 2010. Han blev kvar på Gideå BasjkirHästar som omtyckt lektionshäst när jag beslutade mig för att satsa på avelsston och senare egen hingst. Jag hittade några bilder på när jag rider Amir första gången i Gideå, runt sista april-10:

Amir1

Här hade han förvisso sadel, men sidepull (huvudlaget) red jag med i går också

Amir2

Serpentiner runt bildäck

Amir3

Genom labyrinten utan att kliva över; "Flytta rumpan ett steg, gubben"

Amir Kahn har vuxit en hel del sedan den våren, han är mer stor häst än ponny nu. Det var jättemysigt att rida barbacka på honom och han skötte sig så bra. Travade på och vände rumpan runt framdelen så fint, man jag hade börjat frysa rejält redan innan lektionen. Jag huttrade och skakade så jag visste inte var jag skulle ta vägen emellanåt, trots underställ, flera lager kläder och fodrade tumhandskar. Ett under att jag inte skakade mig själv av den breda, varma ryggen, och när Amir återbördats till hagen drog jag på mig den tjocka varseljackan som låg i baksätet över ridjackan, brrrrrrrrrrr.. På något vis tog jag mig hem men minns inte riktigt hur.

Men efter att jag tänt ny eld i pannan och myste med hund, katter och varmt te i en stor mugg så tinade jag sakta upp igen och jag var lättad över att snart få krypa till kojs och lämna en o-dag bakom mig.

O-dagen har lämnat mig tacksam och fylld av energi. Pigg och utvilad ska jag nu gå ut och ta tillvara på den här, nya dagen och göra det bästa av den. Jag ska börja med att borsta igenom alla hästar i Vinterhagen. Äntligen är det minusgrader och till och med några snöflingor på backen, så nu ska leran ur vinterpälsarna.

Det känns som att det är ljusare tider på gång, Det vill säga snö och advent.


Rodeohäst eller inte?

Det har varit fyra bråda dagar.

Fram till jul ser det ut som att jag är ensam tio dagar i stöten, och när jag får hjälp här hemma så är det mycket som ska hinnas. Det finns sådant man inte bör göra själv, men även sådant jag helt enkelt inte klarar av. Exempelvis att byta bromsar på min bil, och även om jag kunde, när skulle jag ha tid?

Fredag, lördag och söndag har jag och Stefan hjälpts åt att träna föl. Han har hållit i mamman och bevakat utgång i vindskyddet medan jag pysslat med fölen i omgångar och det har faktiskt fungerat riktigt bra. Jag tror inte på att göra för mycket, utan hellre låta det ta tid och få fölet att själv välja den bästa lösningen. Det har funkat så här långt, så jag fortsätter i samma stil. Nu återstår tio dagar där jag begränsas till enklare fölövningar tills nästa arbetstillfälle. Också har jag funderat ett tag på att provsitta Tangaur, och det fanns det tid till i dag.

Rodeo1

Först borstade jag min häst, skönt tyckte hon

Min make fick vara hjälpreda och fotograf. Vet inte hur han bar sig åt, men varenda bild (och de var jättemånga) var oskarp, men jag är tacksam över all dokumentation Tangaur är inte inköpt som ridhäst, och vad gäller just ridningen av henne har jag en viktig bit av information av tidigare ägaren; Tangaur testar sin ryttare genom att försöka kasta av den när den sitter upp. Det är en utmaning jag inte tar mig an när jag är ensam, det vore dumt. Hur beteendet har blivit effektivt för henne kan jag gissa, men hur började det? Jag sitter inte upp traditionellt, utan med pall, och jag valde barbackapaden.

Rodeo2

Så var det dags för lite ledövningar

Jag har inte benat i mysteriet då jag inte vill ha negativa bilder inplanterade när jag jobbar med min häst. Hur det börjat kan bero på en enskild händelse vid uppsittningen, att utrustningen inte passat eller kanske gjorde ont den gången, etc. Jag skuldbelägger ingen och jag har köpt hästen trots den ärliga informationen. I mitt huvud har jag gått igenom själva uppsittningen och reaktionen, om och om igen.

Rodeo3

Här gör jag halt, och Tangaur får backa ett halvt steg för att inte kliva in i min zon

Barbackapad på en potentiell rodeohäst, hur tänkte hon då? Jo, om olaten skulle uppstått för att hon ogillar utrustningen går hennes egen sadel bort. Det jag hade kvar att välja på var en bomfri Höökssadel som inte har några som helst stöd för ryttaren, en bomfri westernsadel jag inte betalat än *rodnar* och paden. En häst som försöker få av sin ryttare kan förvisso stegra av den (med risk för att falla över), men troligtvis försöker hästen snurra av den. Jag sätter mig inte upp på någon häst med bilden av att jag ska flyga av den, men jag vill absolut inte fastna i någonting om så sker, så valet föll på den snälla barbackapaden med uppbyggande pad under.

Rodeo4

Test av nödstopp

Nödstopp eller One Rein Stop som det heter på utrikiska. Det innebär att man tar den ena sidans tygel med bägge händer, kortar tygeln och håller den mot sitt lår (när man rider förstås). Hästen stannar och får eftergift när den står still och inte drar emot. Här testar jag om hon förstår det från marken, och så länge hon går följer jag med:

Rodeo5

Snurra, stanna, slappna av, eftergift

Hon snurrar och jag följer med. Så stannar hon, men först när hon själv håller huvudet böjt kommer eftergiften när jag släpper tygeln. De flesta hästar väljer då att ställa sig rakt då det är opraktiskt att stå med nosen böjd mot magen.

Så återstod att vänja henne vid pallen och att jag klev upp på den från bägge sidor. Jag höjde benet mot paden och tillbaka, strök över paden och hängde över den, upp med benet och förde foten över ryggen, etc. Så höll vi på medan Stefan för säkerhets skull hade koll på ledrepet (därav ingen fotodokumantation). Allt kändes OK, så jag bytte försiktigt från pall till hästrygg.

Hon lät mig sätta mig till rätta innan hon skuttade iväg, och jag fann mig snabbt och höll mig kvar. Hon bockade utan framgång och testade att snurra, och då gjorde jag nödstoppen. Hon stannade väl fort och snurrade åt andra hållet och jag tog nödstopp åt det hållet. Då stannade hon. Så stod hon ett tag, hopkrupen och spänd och med mig lite lätt på sniskan på ryggen, men gradvis slappnade hon av.

Målet var att sitta på henne, så som man ofta gör på en unghäst första gången, och jag satt länge på henne. Alla spänningar släppte, jag rätade till mig och strök henne på manken, på halsen, och när jag suttit klart satt jag av som jag alltid gör, oavsett barbacka eller sadel, och Tangaur var fortsatt avslappnad. Innan jag befriade henne från utrustningen kollade jag om hon ändrat inställning till pallen, men det hade hon inte.

Kanske är det som de sagt, att hon kollar om man är värdig att få rida henne? Rätt udda beteende, särskilt som hon ständigt korsade benen under sig vid alla sidvärtes markövningar (överkurs för de som inte hanterar enligt NH, och jag förklarar inte ytterligare i dag ), men jag måste säga att jag är nöjd över att jag satt kvar. Och nöjd över att jag nådde övningens mål!


Dimslöjor

Dimma1

Morgondimma

Det är mest gråväder, så de få gånger solen visar sig blir man sprudlande glad och njuter av ljuset och dimslöjorna som är ständigt närvarande i solens försök att torka upp.

Dimma2

Eftermiddagsdimma

Det är ungefär samma utsikt på bilderna men det skiljer ca sex timmar. Längre än så är solen inte uppe här, och utan snö blir det mörkt tidigt. Men eftersom det var ganska molnfritt i går fick jag i alla fall njuta av skymningsljuset:

Dimma3

Skymningsljus under hundpromenaden


Du starka stalldräng, som är 250 cm lång och har 30 cm långa armar..

..kan inte haft det lätt här i livet, men nu finns åtminstone ett redskap för att underlätta din vardag:

Skitkärra1

En riktig skitkärra!

Denna italienska vagn är med sin innovativa utformning och extrautrustning en stärkande utmaning. De djärva linjerna i själva lyft- och skjutanordningen ställer vissa fysiska och psykiska krav på sin förare. För en normalstor människa innebär konstruktionen ständigt höga lyft för att fylla den, men för den överdrivet långe bör det inte vara något problem.

Du som bär på en dröm att någon gång tävla i Världens Starkaste Man/Kvinna/Utomjording har här ett utmärkt redskap att komma närmare din dröm. Allt du behöver göra är att fylla kärran och sedan styra den framåt. Men du som är 2.5 meter lång med extremt korta armar har förstås lite lättare för dig som slipper lyfta handtagen i höjd med öronen för att kunna lätta konstruktionen från marken.

Skitkärra2

Hästen tillägger att "den är rätt så skön att klia sig mot"

Dubbelt så många hjul till skillnad från en sedvanlig skottkärra innebär ynnesten att dubbelt så många gånger parera och hålla emot på hårt och/eller ojämnt underlag. Behållaren rymmer i princip hur mycket hästgödsel som helst, så om man avviker från normen som eftersöks i rubriken är det en god idé att "provköra" kärran när den passerat halvfull, för att avgöra om man verkligen orkar dra den till gödselstacken.

För dig som bär på undertryckta aggressioner erbjuds en lättnad väl framme vid gödselstacken, då kärrans utformning och konstruktion, särskilt den märkliga kofångaren framtill innebär att den är nästintill omöjlig att tömma utan att vädra hela sitt register av svordomar! Sedan man för fjärde gången konstaterat att det sista faktiskt rinner tillbaka i behållaren i 100% av fallen återstår att skotta lasten från där man tömde den till var man egentligen tänkte lämna den.

Skitkärra4

I jämförelse med normal skottkärra

Kärran bortskänkes i befintligt skick och intressenten sörjer för frakt eller hämtning. Ska kärran tömmas och rengöras kostar den 65 000 vilket är en måttstock min motivation att bli av med den. Eventuellt kan jag tänka mig ett byte mot någonting annat italienskt, helst något de faktiskt är bra på, som en Aprilia eller en vingård.

Skitkärran är givetvis endast använd i nödfall. Den införskaffades när maken gick in på Granngården och efterfrågade en bra kärra för att underlätta arbete på gården, men fick av misstag med sig den här, uppenbarligen konstruerad för någon ännu okänd livsform. I vanliga fall använder jag min trotjänare, en lite för liten men ack så användbar, vanlig skottkärra. Byggd för normalstora stalldrängar. I dag var dock trotjänaren sjukskriven:

Skitkärra3

Punka

Du märkligt konstruerade människa ombeds mejla mig på:

italienskkonstruktionsuger@hämtaskitkärran.nu


Ledighetstankar

Frost1

Tova har silversvans

Luftfuktigheten har varit hög efter gårdagens regn, och luften har glittrat av frost i dag. Temperaturen har hållit sig runt nollan, men det vita har hängt sig kvar där den låga novembersolen inte lyckats äta upp kristallerna.

Frost2

Tangaur har silver lite överallt

För att återta en mer positiv syn på tillvaron har jag beslutat mig för att benämna mina dagar annorlunda. Sju dagar i veckan ska elva hästar ha mat och vatten, som jag levererar med min egen person då jag inte har (eller vill ha) traktor, och själv valt att dela ut mat 2 ggr/dag. Ger jag hästarna småbalar en solig och snöfri dag är det inte ovanligt att jag medelst 30-litersdunkar leverar 360 liter till de tre hagarna, ibland mer. Nederbörd och mat från stor rundbal innebär mindre vatten.

Vattenåtgången beror inte bara på törst, utan även på några små sjöhästar som passar på att plaska när de ändå står vid tunnan..

Frost3

Kohagen sluttar ned mot älven. På andra sidan finns den verkliga världen, för där går "storvägen"

Från och med i dag benämns alla dagar jag kan vara hemma på gården och inte har några övriga åtaganden inbokade för lediga dagar. Passande då det finns de som tror att jag "bara går hemma", men lite ironiskt då en oledig dag innebär mer jobb på den lediga i och med att det faller bort en förmiddag eller mer.

Frost4

Gastroler frustar så gräsfröna yr

Som exempel ser jag till att åka och proviantera en dag i veckan, och då brukar jag vara hemma till lunch. Jag mockar inte längre Vinterhagen, bara plätten vi lånar av grannen plus ridplanen, och har jag en oledig dag mockar jag bara ridplanen och går sedan en lång hundpromenad innan kvällsutfodringen och då har jag ju lite mer som väntar till nästa dag.

Frost5

Frostiga bär på hagtornshäcken

Det är trevliga göromål så det gör ingenting att jag spar dem, och jag brukar alltid få sällskap av nyfikna eller kelsjuka hästar. Utöver de vardagliga göromålen (vilket även innefattar eldning, mat, tvätt etc.) är det annan skötsel, socialisering och träning av hästar som kvarstår. Träning, rykt och hovraspning är sådant jag gör på dessa trevliga lediga dagar

Frost6

Dagens "fulbild"; Sot var väldigt enträget kelsjuk medan jag tog kort av hagtornsbären

Ledig betyder även otvungen. Dagar som är fria från tvång är väldigt sköna hur mycket jag än har att göra. Prova att under en hel dag emellanåt, att byta ut tanken "måste" mot "vill". Det är inte lätt, det kräver ofta av en att tänka om så det blir något man gör med glädje, ofta för att det innebär att resultatet är positivt.

Jag blev omgående belönad för min nya inställning. I dag hade jag en ledig dag och den bar med sig flera positiva biverkningar, så jag fortsätter i samma stil. I morgon väntar en oledig dag, sedan en ledig.

Ledig = otvungen = fri!

PS; Nu vill jag hänga tvätt, så då gör jag det!


Hur ska man få något vettigt gjort..

..när man har så fint sällskap i jobbet?

Hur1

"Jag hjälper dig med spaden så går det fortare"

Adilliya följer som vanligt med när jag mockar. Hon buffar försiktigt, vill byta luft, mysa.. inte är det lätt att ignorera henne kan jag lova. Sedan får jag väl skylla mig själv att jag hade med mig kameran, det blev många, korta fotopauser.

Hur2

Gasper dricker mjölk en bit därifrån..

Hur3

..och går sedan för att sola lite med Adilliya

Det har gått tre dagar sedan jag mockade på lill-lägdan jag fått låna av grannen, för jag har haft förmiddagarna upptagna, ändå blev det bara tre kärror där. Det var värre uppe vid utestallet, men där har jag hållt efter varje dag. När jag kom tillbaka för att fylla kärran sista gången hade de flyttat sig och Gasper låg och sov ljuset från den låga, varmgula novembersolen.

Hur4

Mamma och Adilliya håller koll

I "undantagshagen" har Tangaur insett att det är fruktlöst att ropa efter Gastroler och förlikat sig med att vara sällskap åt Tova.

Hur5

 Det nya livet växer där inne i Tova-magen

Ber om ursäkt för gödselhögen i bilden, men jag hade inte hunnit börja mocka än. Hade ju fullt upp med att ta kort I skogen, på andra sidan vägen går Gastroler, Hinica, Mistjev, Bizra och Pavel. Vinterhagen är jättestor och det är bra att de kan röra sig över stora ytor då det är svårmockat på den lägdan. När jag städade där så lämnade jag kameran inne, men jag såg inte till en häst under tiden jag var där. De får sin mat uppe i skogen och har så många pinnar att leka med och så mycket rötter och mossa att gräva upp så de går bara ned för att dricka och bada fötterna.

Det är ju inte bara hästarna som stjäl min uppmärksamhet.

Hur6

Här uppe på höjden är det rätt fin utsikt också, som jag gärna stannar upp och njuter av. Hemmablind blir jag sällan

Till slut fick jag ändå rätt mycket vettigt gjort, och hästarna ger mig sådan energi. En härlig skogspromenad med Izor gjorde sitt för själen också, guldgula solstrålar strilade genom granskogen och spred en väldigt behaglig känsla. Ibland ifrågasätter jag mitt val att leva detta hästliv, men det är dagar som denna som förklarar varför. Dagar som denna bär jag med mig länge.

Önskar alla en fin torsdagskväll.


Man kan inte jobba jämt

Nä, man bör i alla fall inte jobba jämt, utan låta sig ta en halv dags ledigt med allt vad det innebär. För mig innebär det förvisso mer komprimerat arbete i dag och i morgon för att hinna ikapp, men vad gör väl det när utbytet är trevligt sällskap med därtill givande utbyte av tankar, en biltur genom ett vacker novemberlandskap, överraskningar och loppisfynd?

Det måste erkännas att det vred om lite i mitt plikttrogna hjärta när jag tackade ja till en sväng till favoritloppisen, men för att den plikttrogna hjärnan inte ska få en omvridning av det mindre bra slaget behöver jag faktiskt komma ifrån ibland. Och när jag inte mina få, goda relationer kommer jag sluta som en konstig eremitgumma med för många katter och hästar. I hagarna har det varit lugnt sedan senaste omflyttningen, så för den sakens skull behövde jag inte vara hemma.

Jag blev som vanligt upphämtad på gården, lyxigt värre med framkörd bil. Mina loppisgåvor hade jag packat i en tung kartong, men en av gåvorna skulle min vän ta hem och låta dottern prova först; Ett par vinröda ridbyxor som troget och hållfast hängt med mig i många år. I samma veva gjorde jag ett loppisfynd i bilen:

Loppis

"Hästen hette Sverker" Den som lyssnat på Povel Ramel vet vad jag menar

I skuffen såg jag genast en figur som liksom värmde mitt hjärta, så Sverker fick stanna hos mig. Det är bra för han blir så lätt åksjuk har han berättat. Det är säkerligen en basjkir, för det är inte ovanligt att basjkirmammor friserar örsnibbarna på sina föl. Varför vet jag ej, och än har inget sto gjort så här. Så fick jag en överraskning också; En i mitt tycke mycket fin burk innehållande små bakverk till maken och en påse med mina favoritkarameller till mig. Smultronponnies och salmiakgrodor! Hur lyckas hon alltid få jämnt upp med dem är min fundering.. räknar hon dem? Inte första gången jag fått dessa favoriter som gåva och de uppskattas. Denna gången finns i påsen också vackra röda och svarta kolor som jag gissar är hallon och lakrits (nä, har inte smakat än, jag spar*s*), gott med något sött ibland.

Vi tog långa men fina vägen till loppisen, och väl där lämpade vi av våra gåvor. Tyvärr hade några utrymmen tömts till förmån för julpynt. Jag har inget emot julpynt, tvärt om jag älskar det! Men det som hamnar på loppis är ofta saker som folk fått som premie från Yves Rocher eller liknande, inte ryskt glaspynt direkt, så därför blev det en billig loppisresa för oss. Men de få fynd jag gjorde var fina tycker jag.

Loppis1

Ram, 5:-, termometer 30:-

Jag fyndade ett bäddset för 35:- (som ska bli överdrag och kuddar till kökssoffan), en jättevacker liten tavla av två tranor för 5:-, en liten nysilverram för 5:- och en termometer infattad på ett vis jag aldrig tidigare sett, för modiga 30:-. Visst saknas någonting i övre delens mitt på den, men jag tycker den är väldigt charmig. Undrar vad som suttit där? Knappast ett instrument till, men kanske en liten medaljong eller annan bild av något slag?

Vägen hem blev också lång och lite annorlunda, men tiden går fort när man har mycket att surra om. Väl hemma har jag förvaltat tiden väl och jobbat ute så länge det gick. Tiden mellan vintertidsomställning och advent innebär att mörkret sänker sig tidigt, särskilt i avsaknad av snö, och till slut är det bara att gå in. Man kan ju inte jobba jämt heller.

 Tack för i dag Non, det var mycket trevligt som vanligt

Uppdatering:

Suck, jag insåg just att jag skrev ordet tid i olika former hela fyra gånger i sista stycket. Det var ju just klockan och vad som sker eller inte sker medan visarna går som jag ville undvika i dag.

Även solen har sina fläckar


Missnöje

Gastroler

Missnöjd hingst utan hovdamer

Äntligen kom solen tillbaka, och himlen är aldrig så blå som efter några dagar med riktigt tråkigt väder. Dock valde jag att lägga ett rosa skimmer över bilden  så man inte riktigt ser hur eländig lägdan är.

Separationen i går verkade ju gå väldigt bra, det rådde frid och fröjd i hagarna och det är bara Adilliya som kallat efter sin mor ibland. Men medan regnet drog sig undan under morgonen och molnen sprack upp, drabbades Hinica av ett djupt lågtryck. Möjligtvis en så kallad supercell till och med för plötsligt började hon attackera stackars Tova, som inte längre hade någon som helst lust att vara kvar i flocken. Då jag vet vilken excellent hopphäst hon är valde jag efter attack nr 2 att ta ut Tova därifrån och sätta henne på ridplanen medan jag gnuggade geniknölarna efter en lösning.

Tova och Tangaur

Hovdamerna går nämligen på andra sidan vägen

Det hör till saken att maken hade fullt upp med att göra sig i ordning för en längre jobbarresa, men jag får vara tacksam att det inte hände efter han åkt, och jag blev till och med tacksam över regnet, för den mjuka backen gjorde det enkelt att stängsla om lite. Så på ridplanen och i delen av hemmahagen som har en skyddande talldunge går nu Tova med en mycket missnöjd Tangaur. Ena dagen gör Gastroler slut, och när chansen att återvinna honom kommer blir hon flyttad! Det fanns en tredje missnöjd också, och det var Firma som undrar vad som stod på men inte såg något från åkerplätten vi fått låna av grannen. För tillfället är det mest Adilliya och Tangaur som är missnöjda, men man kan ju inte göra alla nöjda alla gånger.

Tangaur

Tangaur bakom stängsel

En reflektion jag gjorde i dag var att hästar ibland inte är mycket bättre än vi människor. När Hinica fick nog av Tova började även Tangaur hota henne. Tangaur är definitivt lägre i rang än Tova, men då hon ville tjäna popularitetspoäng hos Hinica och Gastroler så "mobbade" hon för att själv inte hamna utanför. Nu, när jag tagit dem från flocken går Tangaur inte i närheten av Tova och hon i sin tur visar tydligt att Tangaur måste veta sin plats. "Du får gärna hålla mig sällskap, men låt mig vara ifred!" är budskapet, och det ranglåga stoet lyder förstås.

Håll nu alla tummar för att mina nya konstellationer håller, så det åter råder harmoni i hagarna. Det jobbigaste för mig är att höra hästar som kallar på varandra, men det gör inte det lika ofta nu, och alla hästar respekterar stängsel. Jag har några mycket nöjda hästar också, och det är Minna som strosar runt med sin lille Gasper, samt Tova som verkar belåten att slippa konflikter. Som vanligt hoppas jag på det bästa.

Tack till Carina också, som jag fick bolla lite tankar med i dag. Jag har en väldig tur att ha en make som älskar hästarna och hjälper mig med allt, men ibland när situationer uppstår kan man behöva en ny infallsvinkel. Bara att höra sig själv berätta om ett problem kan göra att det klarnar, och det gjorde det ju.

Det är tur jag har kloka människor i mitt liv


Separation

Adilliya

Adilliya

Usch så trist väder! Regn, regn och åter regn har tvättat bort all snö, och lämnat ett lager is på grusvägen och en swimmingpool i källaren. Försökte ta några bilder men det såg för jäkligt ut i hagarna och allt är bara grått och brunt, så jag tar fram några tidigare, fina bilder i stället. Ja, det är inte vi som separerat oss, utan vi har delat på Tova och Adilliya i dag. Tova fick gå tillbaka till sin gamla flock medan Adilliya går kvar med moster Firma, Minna och Gasper. Inget roligt göra men det är förstås oundvikligt.

Mamma Mockasin

Tova

Adilliya var inte förtjust i tilltaget när hon insåg att mamma gick ned till fel sida vägen. Gastroler blev förstås glad och lämnade ögonblickligen Tangaur för att gå vid Tovas sida. Det var lite halt i hagarna, men alla hästar tar det så försiktigt. Lite tjafs om rang och så blir det ju, men det gick bra. Tova ställer sig förstås ibland och tittar upp till andra hagen och gnäggar lite försiktigt, och när jag mockade på lägdan följde hon mig överallt och pratade lågt.

Tangaur

Tangaur

Varken mor eller dotter blev direkt överförtjusta, men en annan som är besviken är Tangaur. Gastroler har ju gjort slut med henne nu! Hon står på avstånd och gnäggar lockande men han ignorerar henne. En som däremot är mycket nöjd är Firma, som nu helt tar över systerdotterns uppfostran. Det är inga hjärtskärande rop över hagarna, bara några "hej" och "hallå" emellanåt, ibland uppblandat med ett "Maammaaaa..?" från Adilliya, men då går förstås Firma dit och tröstar.

Det verkar som det gått så bra det kan gå med separationen, och jag håller alla tummar för att friden håller i sig. Tova har aldrig varit direkt överbeskyddande, och Adilliya har ju redan tytt sig till Firma, så det borde inte uppstå problem.

Hoppas ni andra också har en fridfull söndag!


Härliga snö!

Iskristall

Iskristall på ett fönster på ladugårdsvinden

Såhär i november kan jag kosta på mig att utbrista "Härliga snö!", för nu förtränger jag minnen från förra vinterns snömassor och ser enbart fördelarna; Allt blir ljusare, särskilt på dagen men även när solen gått ned, och allt ser så rent och oskuldsfullt ut.

Hemmaflocken

Lilla flocken i Hemmahagen

Visst ser det ut som att det kommit mycket snö? Det har det inte. Hemmahagens lägda är så nedbetad att inte ett strå sticker upp, och det är enbart ren tur att snön hade den goda smaken att fastna på träden uppe på berget. Det var mestadels plusgrader när snön föll i går, men till slut frös det till och snön fastnade på granarna som ligger högre upp.

Tova

 Så här kan det se ut när man kramar Tova

Dumt nog körde jag bil i går. Hade ärende till Björna och märkte på en gång när jag körde ut på storvägen att det faktiskt inte var snö som föll överallt, för på vägen var det ett tjockt lager med slirig snömodd. Tog mig fram och tillbaka i modiga 50 km/h i regnet och drog en lättnadens suck när jag fick köra upp på grusvägen i Svedje, på "rätt" sida älven, och nederbörden återgick till flingform.

Pavel

Pavel med hjärta på mulen

Det var inte lätt att få något vettigt gjort i dag. Alla mina tre vädersajter har utlovat regn på lördag, så jag vill njuta fullt ut av det vita, gnistrande medan det ligger kvar. Mellan alla "måste-jobb" tog jag med kamera och borstar och myste med alla hästarna.

Gastroler

Gastroler intar lunch i Vinterskogen

Han ser gråhårig ut, hingsten. Det var inte särskilt frostigt i luften när jag tog bilden, så kanske han fått fler vita hår? Rätt snyggt tycker jag, det skänker honom mer karaktär Jag avslutar pärlbandet av bilder med "Dagens Gasper":

Gasper

Mánadis' Gasper

Han ser så lustig ut nu när han byter fölpäls mot vinterkostym. På en del bilder jag har ser han ut som Alice Cooper, men mycket sötare förstås. Han ska alltid vara med när man mockar på lägdan (jo, jag gör det så länge jag kan i Hemmahagen), precis som halvsystern Adilliya. Hoppas han blir lika mysig och social som henne.

För nytillkomna läsare och även ni andra vill jag påminna om att jag på startsidan har en liten enkät bestående av fyra webbfrågor om veterinärkostnader. Ju fler som deltar, desto rättvisare blir resultatet. Kom i håg att rösta på varje fråga var för sig så de registreras. Tack för er medverkan!

Länk till startsidan


Vad säger hon egentligen?

Många som bloggar verkar mäta sin popularitet i antalet kommentarer, men jag är inte en av dem. I administrationsläge kan jag, om jag vill se hur många besökare jag har under dygnets alla timmar, men bloggen bygger på mina ord, min synvinkel, inte vad kommentarerna säger. Även om det förstås är väldigt trevligt med feedback och en och annan hälsning så grubblar jag inte mycket över hur populärt det kan vara att läsa mina enkla funderingar, och jag vet att jag finns även om det saknas kommentarer i en del inlägg.

Men, ingen regel utan undantag, för nu vill jag få något roligt förslag på vad Tangaur på följande bild kan tänkas ropa till.. ja, vem/vad?

Tangaur

Tangaur är lika svårfotograferad som resten av flocken, då de gärna vill vara väldigt, väldigt nära. Extra svårt är det efter man borstat dem och backar undan till fotografivänligt avstånd. Sanningen är att hon tröttnade på att jag backade undan henne och gäspade stooooort samtidigt som hon böjde huvudet mot marken för att rota efter något tuggbart i stället.

När jag såg bilden fick jag mig ett gott skratt, och flera alternativ till bildtexter bubblade förstås upp. Dock vill jag inte påverka någons kreativitet, så jag behåller mina funderingar för mig själv. Inte vinner man någonting genom att bidra med ett förslag till pratbubbla/bildtext, ingenting lottas ut om man länkar hit och dit i bloggvärlden, så jag har väl inga större förhoppningar om en kommentarsstorm, men det vore roligt att få något skojigt förslag på vad Tangaur kan tänkas vilja förmedla med sin gest.

Så här blev de flesta andra bilder av henne i dag:

Tangaur2

Fullt normala basjkirbilder alltså


Söndagsmys

Äntligen har det varit bra väder!

Det har ju varit sisådär sedan förra snön föll, med mycket nederbörd och tunga moln, men nu verkar vädret äntligen stabiliserat sig. När vi på eftermiddagen i dag skulle promenera med hundarna hade jag av en händelse kameran med mig, och när jag tittade upp mot den nyligen utbyggda Hemmhagen så låg lill-flockens minstingar i en hög med hö och myste:

Adilliya och Gasper

Adilliya och Gasper

Jag skyndade mig att fota, och självklart kom ju stängseltråden med.. Pavel är så höstkamouflerad så han syns knappt mot det gulnande gräset i bakgrunden. Adilliya är hela nio månader nu, och Gasper blir en månad i dag. Jag gick närmare för en bild till:

Adilliya och Gasper2

Skönt att hästarna äntligen slipper klaffsa runt i lera och på vattensjuka lägdor, och i höet är det torrt och varmt för småttingarna.

Ursäkta om jag tjatar, men jag har en undersökning på Startsidan (länk) under november och jag är tacksam för alla som vill delta för ett rättvist resultat. Kom i håg att det är fyra frågor, och man måste rösta separat för varje fråga för sig.

Tack för Din medverkan!


Det svarta snötrollet

Whaaaat

"Whaaaat..?"

Vad kan vara så märkligt att en liten kallblodshingst totalt glömmer bort att han har munnen full av mumsigt hö? "Storebrorsan" tog det med mera ro, men även han såg väldigt konfunderad ut över det som skedde i snön en liten bit bort. Det grymtades och snörvlades om den mystiska varelsen som drog sig fram och tillbaka i den lilla snö som låg kvar i onsdags:

Snötroll1

Ett snötroll!

Med tanke på att andra företeelser som inleds med "snö" ofta är vita, såsom snöripa, snöboll och snöman kanske det ter sig märkligt med ett svart snötroll, och det verkade trollet också tycka

Snötroll2

"Snark-snörvel-grymt-grymt-fnyys"

Han gjorde nämligen sitt bästa för att kamouflera sig och bli snövit, men det gick inte särskilt bra och till slut gav han upp.

Snötroll3

"Hörrödu trollet, håll dig borta!"

Snötroll4

"Hallå, vart ska du?"

När trollet gav sig av följde de bägge fläckiga hästarna efter. Kanske för att försäkra sig om att han inte smet in i hagen någonstans. Det förelåg dock ingen risk för det, för snötrollet räds både elstängsel och hästar.

Merlin och Pirat

"-Det var mig en märklig varelse." "-Ja, och konstigt luktade han också."

Ja, så pass med snö var det i onsdags, sedan blev det lerigt, mörkt och grått igen när snön regnade bort. Snötrollet tycker inte alls det är skoj med sådant väder och verkar ha gått i tillfälligt ide i väntan på riktig vinter. I dag, söndag, så lyser äntligen solen igen och enligt väderprognoserna ska det vara uppehåll i flera dagar! Hellre sol och ett par minusgrader, så man orkar göra något vettigt om dagarna, inte bara torka blöta, leriga kläder och pumpa vatten ur källaren.

Kanske kikar snötrollet fram ur sitt ide också för några härliga höstpromenader i skogen? Ha en härlig söndag alla.

PS, på startsidan finns fyra frågor om veterinärkostnader att svara på för den som vill delta i min lilla undersökning. Länk till startsidan.

Tack!


Veterinärfrågor till hästägare

Under november kommer det ligga fyra frågor för hästägare att besvara på startsidan om veterinärkostnader. Det är ingen vetenskaplig undersökning, bara min egen nyfikenhet som väcktes när jag såg ett inslag på TV4 i söndags.

I Vinnare V64, söndagen 28 oktober (länk, inslaget börjar ca 06:32 in i sändningen), berättade man om en undersökning gjord av LRF konsult, på uppdrag av Travtränarnas Riksförbund som visar att veterinärkostnaderna ökat med 175% sedan år 2000. Vidare har man i en artikel i tidningen Travronden konstaterat att det finns veterinärer som gör ett påslag för mediciner på upp till 70%, men det finns de som säger sig veta veterinärer som gör ett påslag på hela 100%!

Att kostnader för undersökningar ökat beror enligt veterinären i TV-inslaget inte Pavelmulenenbart på ökade arvoden, utan ofta på grund av att mer, och även mer avancerad utrustning används. Någonting som också påverkar kostnaden är förstås när man tillkallar veterinär. Distriktsveterinärerna gör ett påslag på åtgärdsavgifterna med 70% när de åker ut under så kallad enkel jourtid, 06:00-08:00 samt 17:00-20:00. Kvalificerad jourtid, 20:00-06:00 medför ett påslag på 100%. Självklart kan detta bli väldigt kostsamt för den enskilde hästägaren. Den som inte har ett aktiobolag för en eller flera travhästar, utan vi som har en eller flera hästar mer privat.

Det är därför jag ställer de fyra frågorna. Av ren nyfikenhet vill jag veta om höga veterinärkostnader kan medföra att man faktiskt undviker att kontakta veterinär ibland. Jag som för tillfället har elva hästar tänker förstås efter, om det inte är risk för hästens liv eller allvarliga men.

Ett exempel är när jag ringde veterinären under kvalivicerad jourtid, med inställning under enkel jourtid, efter att Adilliya föddes i vintras. En iskall hand grep om mitt hjärta när jag insåg att efterbörden inte släppt som den skulle, och fast Tova verkade "pigg och alert" är det ett mycket allvarligt tillstånd, så jag tvekade inte att ringa. Det blev min hittills dyraste räkning och jag blev fruktansvärt illa bemött av en trött och fördömande veterinär, och eftersom efterbörden släppte medan veterinären var på väg borde jag förstås ringt igen och sagt att hon inte behövde komma, men jag ville självklart att hon skulle kolla till Tova ändå.

I efterhand, när jag fick räkningen med extra påslag för att Tova inte hade grimma på sig, stod i stall och var "hanterlig" så funderade jag på mitt ärliga val. Efter samtal med JBV och jourveterinärens chef fick jag räkningen justerad, men jag påtalade risken för att jag nästa gång undviker tillkalla veterinär om räkningen ska grundas på min hästs personlighet.

Ett annat exempel är när Hinica en morgon i maj 2011 var så fruktansvärt halt att jag för en stund trodde hon brutit ryggen. Det trodde även en av mina privatveterinärer, som jag ringde under arla morgonstund, men han rådde mig att ringa Distriktsveterinären när de öppnade för dagen. När jag iakttog stoet så såg jag ändå att hon lade sig ned, klev upp (om än med möda), drack, åt, gjorde ifrån sig etc. så jag gjorde valet att avvakta. Den gången fick jag vänta ända tills eftermiddagen innan distriktaren kunde komma, och då rörde Hinica sig bättre. En mycket trevlig veterinär undersökte henne, skrev ut mediciner och hjälpte dessutom mig när jag rengjorde och behandlade ett sår, utan att han behövde det. Det var ett klokt beslut, för hon hann bli bättre tills dess att veterinären kom så det blev en rättvis bedömning.

Vad har man då för veterinärvård att tillgå? Här har jag Distriktarna och ATG-kliniken i Umeå, plus två privtpraktiserande veterinärer som jag helst vänder mig till. En av dem har varit stuteriveterinär under 20 år och ger kloka råd till mig som har många avalsdjur. Distriktarna väljer jag att ha förtroende till då det är dem jag vänder mig till under jourtider och akut om "mina" inte kan. Utöver dem vänder jag mig till ATG-kliniken i Umeå. Närmaste djursjukhus har jag i Sunderbyn, utanför Luleå.

Så nu vädjar jag till er hästägare som läser detta att delta i undersökningen. Den är osponsrad och ovetenskaplig, ingen (inklusive mig) kan se vem som röstat, men alla röster har betydelse då jag vill redogöra för ett någorlunda rättvist resultat i advent. Kom ihåg att rösta på varje fråga för sig, det vill säga välja svar och klicka på "Rösta" för alla fyra frågor var för sig.

Frågorna finns här, på Startsidan.

Jag tackar i förhand för din medverkan, den kan ha betydelse

Besökare idag: 17
Denna månad: 615
Totalt: 123913
måndag
17
december
Stig

2018
Vecka 51
«november 2012»
tiontofr
01020304
05060708091011
12131415161718
19202122232425
2627282930

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
2014
2013
2012
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2011