Gumman Tö på besök

morgon

Himlen i öster gör plats för solen..

Gumman Tö kom på rekordtidigt besök häromdagen och sopade bort den yrvakna vårvintern med sin blöta kvast. Hon har yrt runt här på höjden som en furie och piskat upp rejält friska vårvindar som lyft höet ur hästarnas hagar. Med kvasten har hon gjort snön fläckig och ful, borstat fram hästgödsel på lägdorna och hundskit vid vägen, som är ett lapptäcke av blankis och lera. Hon har dessutom åstadkommit översvämning i utestallet, vindskyddet och källaren!

morgon2

..som målar bergens västra sida röd.

Kung Bore har dock aviserat sin återkomst. Inte ska naturen väckas ur sin behövliga slummer redan nu, och Prinsessan Vår lär dra på sig en redig förkylning om hon tror att tokiga Gumman Tö fejar för henne redan i slutet av februari. Det ska snöa på lördag, och efter det hoppas jag på en vettig vårvinter igen, tack!

Vinterkungen får allt sjasa bort tokkärringen söder om Dalälven så får hon röja med sin dyngsura viska där det sig bör, för som jag hört det hoppade hon i sin iver över hela södra Sverige. Knastant..


Vind och väntan

Det är inte ovanligt att det blåser upp när vårvintern kommer. Det är bra att det blåser, för snön smälter i en faslig hastighet nu och vinden "blåser ur" så det inte blir så blött. Isigt blir det, men hagarna klarar sig än så länge och jag har Icebug® på fötterna när jag går ut.

Jag skottar och skyfflar, än snö, än hästgödsel, och skrapar ihop hö som båser iväg när hästarna buffar för att komma åt fröna som ramlar ned på snön. Tungt är det, kroppen kvider och klagar, men jag tycker det är skönt att vara ute ändå. En som dock gärna är inne de få gånger jag är inne är mysiga katten Sot:

Hemlis

Jo, hon tror faktiskt att hon inte syns när hon busar in sig under mattan och ligger alldeles still.

Sot

Men hon blev lite störd när jag kom med kameran. Kanske kände hon sig avslöjad, så hon bytte "gömställe" till ett hemligare. Men hon kommer fram när jag knyter på mig kängorna igen.

Tova

Tova väntar

Eller det är väl mest jag som otåligt väntar på Tovas föl. Nu jämför jag med hur hon var i fjol, och då gick hon iväg och var för sig själv dagarna innan, och fick vara det också. Hon har funnit en favoritplats där i hörnet, där solen lyser längst och det blåser mindre. Det kan inte vara länge kvar nu. Hennes egen inhägnad är inredd och klar men hon får själv säga till när hon vill dit. När jag är där och pysslar kommer hon fram till grinden och tittar. I går öppnade jag åt henne och sa att hon fick gå in om hon ville, men hon gick tillbaka till sitt hörn efter en stunds funderande. Kloka häst, hon kommer säga till när det är dags.


Stora takrasdagen

Vårvinter ja. Då smälter snön och dras mot jordens medelpunkt.

Varje år rasar det från taken. Det innebär en massa tungt jobb, men allt handlar om inställning; Det är ju trots allt ett vårtecken! Hurra, nu rasar snön! är roligare än att tänka att det är jobb. Jag såg redan i morse att snön börjat släppa lite på ladugårdstaket, så jag delade av hagen lite för Hinica och Bizra då jag visste vad som väntade, och i afton såg det mycket riktigt ut såhär i deras "favorit-häng-hörna":

takras1

Ras från två tak

Det ser kanske inte så farligt ut, men frågan är vad som hänt om de stått där just då för jag ville ju inte att de skulle bli rädda och kanske dra åt fel håll (det är en grind mellan rasen in till flocken i Hemmahagen). Just den här delen är också den som Tova ska få gå i när det är dags för henne att föla, så hon får vara ifred med sin nya svarta pärla, inhägnaden är ca 20 meter i diameter plus utestallet och har fram till i dag varit en del av Bizras och Hinicas hage, men de har gott om plats kvar.

takras2

På den här sidan, vid gamla korntorken klarade sig stängslet fint, precis som jag trodde..

takras3

..men här under är stängslet begravt under tunga snömassor..

takras4

..och i mitt försök att gräva fram trådarna grävde jag av den ena.

Så blir det varje år. Det är tredje vintern här, och den enda stängselstolpen mellan utestallet och resten av hagen får vi byta ut då den trycks omkull. Det är som det är, det handlar om en kort period och i övrigt behöver vi utrymmet. I fjol gick Tova med Adilliya där när det rasade och det gick fint trots att det var mer snö än i år.

Men vad gjorde då innevånarna i Hemmahagen medan snön släppte från takplåten dånade mot marken med buller och bång?

takras5

Gasper är herre på täppan

Jo, de var ute i solen, lekte och hade det bra. En häst har en rosa grimma på sig, det är Tova. Inte för att hon är "svår" eller så, det är bara en signal för omvärlden att det är hon som strax ska få ett nytt föl. Folk i byn vill gärna veta vad som händer i hagarna och då är det enklast att pryda en av de tre svarta med grimma, jag uppskattar att folk bryr sig och håller koll.

takras6

Enda sättet att bli större än halvsyrran

Inte brydde sig hästarna mycket över att det rasade i dag. Det började på förmiddagen med ett fasligt ras från hustaket, och det var med andan i halsen mr Rover vid garaget undslapp tunga isklumpar på karossen. Sedan rasade det från grannens ladugård, vår korntork, jaktstugan, torpet på andra sidan vägen, också från ladugården förstås.

takras7

Halvrasat

Så här såg det ut under eftermiddagen. Jag var förutseende och drog ut kvällsutfodringen på gården tidigt, och efter att den var utdelad har jag dragit ut frukosten på gården också. I skrivande stund så släppte sjoket med ett jäkla dån, så jag sköljer middagstallriken, kavlar upp ärmarna och går ut och skottar igen..


Vårvärme

Vårvinter1

Vårvarm skata njuter av solen

Det är väldigt osvenskt, jag vet, men jag har svårt för våren. Lera, dött och dammigt fjolårsgräs och framtinat hundbajs längst vägen har aldrig tilltalat mig. Däremot har jag alltid uppskattat den underbara femte årstid som vi har i norr; Vårvintern! Där jag växte upp innebar den i och för sig svarta plogkanter och att jag var tvungen att bära mina slalomskidor över framtinad asfalt när jag åkt klart i backen på kvällen, och i lössnö snirklat mig ned över berget från skidstugan i mjuka, täta svängar, ackompanjerad av pärlugglornas sång i skymningen.. ja ni förstår kanske? Vad gör det att man måste stanna och bära skidorna istället för att i dumdristighet ta fart och hoppa över halva vägen med förhoppningen att ingen timmerbil på väg norrut skulle hinna klippa en i backkrönet när det var vinterväglag?

I dag var det första riktiga vårvinterdagen. Tidigt tycker jag, det brukar hinna bli mars innan solen orkar värma och skapa vindar som torkar upp tinad snö, men jag klagar inte. Fåglarna kuttrade, kvittrade och sjöng, det droppade från taken, och här följer en kavalkad av typiska vårvinterbilder från Casa Jonsson i Västergissjö:

Vårvinter2

Livet utan hängrännor.. när överhänget ser ut som käften på en barracuda, då är det vårvinter.

Vårvinter3

Man kan tänka; "Jobb som väntar", eller "Hurra vad fint väder!" Jag väljer det senare.

Vårvinter4

Idun håller koll på kvällutfodringen som står ute..

Vårvinter5

..medan Korvis-katten håller kåll på avstånd.

På eftermiddagen satt jag på sparken ute i solen och bläddrade i senaste Gård&Torp som kom i går. Solen värmde verkligen, snön droppade, katterna lekte och massor av fåglar kvittrade. Men det var inte alla som valde att vara ute i solen:

Vårvinter6

"Eehh, hej.. skulle bara uppdatera statusen på fejjan, typ."

Alla andra hästar var ute och njöt av solen, men i utestallet stod Hinica och Bizra. Nåja, de gör som de vill, det är väl därför det kallas lösdrift?

Vårvinter7

"Ja där ser det ljust ut"

Solen har målat minst 50 fräknar på mig i dag, och jag hoppas vädret håller i sig. Vårvintern är rena ljusterapin, och nu är det ljust både när jag morgon- och kvällsutfodrar. Nåja, inte just i kväll, för då utfodrar jag efter sju. Tänkte att jag skulle få lite välbehövlig sovmorgon i morgon nämligen.

Ha en fin lördagskväll alla!


Pappadagar

Som jag skrev i tidigare inlägg så var förra veckan en hektisk sådan.

När maken är hemma planerar vi in sådant jag vill ha hjälp med, så det blir gärna lite korvstoppning av göromål i bland. När det blev bestämt att jag skulle få gå kursen i Working Equitation helgen v.7 blev det samtidigt bestämt att maken skulle vara hemma just då (en förutsättning), så för någon månad sedan bokade vi in veterinären för chipmärkning, vaccination och ID-kontroll av alla tre småhingstar just till fredagen den femtonde, förra veckan. När veterinären körde från gården efter fullföljt uppdrag fick Mistjevs och Pavels mammor egen hage, så kallad husmorssemester innan de  nya fölen anländer.

Det var således dags för pappa Gastroler att ta över uppfostran.

Hingstarna

Eftermiddagsvila medan pappa står på vakt

Allt gick ju strålande! Som jag misstänkte blev småkillarna genast behändigare att ha att göra med så fort deras curlande mammor flyttade till egen kupé. Först var de glada över att kunna bråka utan att stona lade sig i, sedan gnäggade de och fick lugnande svar från andra sidan vägen, efter det befäste pappa gränserna och sedan dess har det varit otroligt lugnt.

Pappan är väl den som är mest snopen över att mista sitt harem, Tangaur försvann redan veckan innan till den andra flocken, och det var spännande att se hur Gastroler skulle bete sig mot sina söner i mödrarnas frånvaro. Jag kan meddela att han är en mycket bra pappa. Småkillarna är i sin tur så harmoniska, i morse låg de och sov i vindskyddet när jag gick in dit för att släcka nattlampan, och de låg kvar trots att jag var tvungen att klättra lite över Mistjev för att nå batteriet på sin hylla. Hade mammorna varit där hade de väckt dem och kört ut dem innan jag gick in.

Mellis

Förmidagsmellis

I går förmiddag tog jag in hingstarna i vindskyddet och gav dem havre, mineraler och renfor, borstade fölen och gick över Gastroler med stålskrapan för att dra bort vinterpäls. Underbart att kunna umgås med dem som vanliga basjkirer, de var väl flyktiga förr.

Nu inväntas bara passen, sedan blir de officiellt till salu och då tänker jag lägga till ännu en sida här till vänster, en sida med hästar till försäljning.

PS Jag skrev att tre hingstar chippades etc. men endast två mammor flyttade. Gasper går i en annan flock med sin mamma, han är ju bara fyra månader gammal och ska inte vänjas av än.


Working Equitation; Öppna repgrind

Jag fick ett mejl nu på morgonen från Carina (Gideå BasjkirHästar) med bilder på mig och Galina från Working Equitation-kursen i helgen som var. De fyra bilderna här nere visar hur man rider fram och öppnar en så kallad repgrind.

I brist på riktig grind sätter man upp ett snöre mellan två hinderstöd. Man rider fram och lossar öglan, backar och rider sedan igenom, backar och sätter tillbaka öglan. Hela tiden har man tyglarna i ena handen och man får aldrig släppa "grinden".

GrindWE1

Bild ett; Jag har lyft öglan och backar Galina ett par steg.

GrindWE2

Bild två; Vi går genom "grindöppningen, jag har repet i handen och ska vända Galina åt höger så hon står jämns med hinderstöden.

GrindWE3

Bild tre; Ett steg kvar. Lägg märke till Galinas öron, på varje bild är de fokuserade mot mig.

GrindWE4

Bild fyra; Här har jag ryggat Galina så jag når att hänga tillbaka öglan. Hela tiden med bägge tyglarna i vänster hand.

Här tänker jag skryta. Galina har mycket "vildhäst" i sig, som min Tova fast mer socialiserad, och så som vi tränar hästarna så går de undan för rep. Därmed är denna övning inte den lättaste, men tar man det lugnt och försiktigt när man introducerar och tränar så går det bra. Skillnaden mellan en vanlig häst och basjkiren i denna övning är att basjkiren inte skulle bry sig om den råkade dra omkull hinderstöden, inte ens med buller och bång. Istället kan det vara svårare att låta bli att gå undan för repet.

Och Galina är inte tjock. Hon ska föla i vår.

Tack för bilderna Carina!


Två nya sidor

Hu, jag är för trött för att blogga, men jag ville bara skriva att om man kikar på menyflikarna här till vänster*pekar* så ser man att det kommit till två nya. Jajjemän, Mistjev och Pavel har fått var sin egen sida (som kommer kompletteras med text, givetvis) eftersom de snart blir till salu.

Kram och go'natt!


Kurshelg

Tatjaana och Galina

Tatjaana och Galina

Det har varit en mycket händelserik vecka här på gården så när fritiden infunnit sig har inte direkt datorn varit prioritet nr ett. Den hektiska veckan avslutas med höbärgning då några ton småbalar ska in under tak här hemma. Ja, det är inte jag som kånkar höbalar, det gör maken och hans son.

Själv är jag på kurs i helgen hos Gideå BasjkirHästar. En kurs i Working Equitation för Eva Eternell Hagen och jag tycker det går riktigt bra för mig och fina lilla Galina.


Turlig hjärtedag

 Kramar till alla på Alla Hjärtans Dag

Visst, många hävdar att det är en kommersiell hitte-på-dag som handlarna fyller sina fickor med pengar på och skrattar hela vägen till banken när de stänger för dagen, och att vi ska visa varandra extra mycket kärlek alla dagar på året. Dock tycker jag det är härligt med en hjärtlig dag. Av alla som ogillar valentindagen, hur många åt en semla i tisdags? Och hur speciellt kändes det när semlorna funnits att köpa sedan luciadagen ?

Nåja, "att ge en kram är att få en" läste jag i dag, och de är helt gratis, så varsågod!

Jag har hittills haft en turlig hjärtedag. Dels så behövde jag inte skotta snö på morgonen då det gjordes så ordentligt i går kväll så förmiddagen spenderades inomhus där jag bakade en tigerkaka eftersom vi väntar finbesök i morgon.

Tiger

"Sade någon kaka..?"

När jag efter lunch gick ut för att faktiskt skotta snö innan hästarnas lunchgiva så fick jag en hästsko i huvudet när jag klev ut genom ytterdörren! "Det måste betyda tur!" tänkte jag medan jag gned huvudet och hängde tillbaka nordsvensken Tindras gamla hästsko på sin plats, och se turen visade sig omgående; Jag han inte skyffla många tag innan själva skoveldelen faktiskt lossnade från skaftet, så jag slapp minsann skotta något både jag och nacken var tacksam mycket över. Vi får väl se om turen håller i sig dagen ut.

Finbesök nämnde jag. Jo det är så att veterinären kommer i morgon för att chippa, ID-kontrollera och vaccinera de tre småhingstarna om allt går väl. Efter det är det dags för två av småkillarna att se sina mammor knata iväg till en annan hage på andra sidan vägen och för pappa att ta över uppfostran av sina söner. Lille Gasper får dock gå kvar med sin mamma tills det blir vår, han är ju bara fyra månader gammal.

Jag tror Pavel och Mistjev anar vad som väntar. Istället för att härja runt som de brukar har de spenderat dagen i stilla ro, helst sussandes i höet med sina mödrar vakande över dem. Som om de tar vara på tiden, kraftmätningar och bus finns det tid för se'n. De tar vara på Alla Hjärtans Dag på sitt sätt, ovetandes om att morgondagen kan bli hjärtskärande..

Pavel-hjärtat

 Pavels hjärtmule


Findus-gate; Två skandaler och ett "vad synd att.." Uppdaterad 17:02

mms_20130213

Bild MMS:ad till mig

Ingen kan ha missat händelsen med hästkött i hel- och halvfabrikat. Matskandaler lämnar sällan något större eko tyvärr. De kommer och går, vi läser och glömmer, mycket för att vi faktiskt inte vill försvara oss över vad vi väljer att äta. Här väljer jag att avstå från präktiga pekpinnar utan vill belysa ett par skandaler i skandalen.

Skandal nr 1; Innehållsförteckningsbluffar

Självklart ska man kunna lita på att innehållsförteckningarna stämmer. Jag vet att det är naivt att tänka så, efter att ha jobbat på bageri vet jag att det sällan stämmer till hundra procent (förteckningarna räknar upp innehåll i fallande ordning, mest överst), men när det kommer till kött är det känsligt av många orsaker. Det går helt enkelt inte att marknadsföra ett kött med en annan produkt. Det går inte för sig att färga gris och sälja som ko eller att ersätta ko med någonting annat.

Skandal nr 2; Livsmedelspolitik

Det är inte bara hästkött som fraktas hit och dit, tillagas på ett ställe, paketeras på ett annat och sedan tranporteras lite till. Livsmedelspolitiken har gjort det OK att norsk fisk paketeras i Kina, att nötkött från Sydamerika (som har betydligt större miljöpåverkan än svensk nötköttsproduktion) är billigare än det närproducerade etc. 60% av allt livsmedel är importerat, och vi skulle klara oss finfint i Sverige på våra egna matresurser.

Vad synd att..

..fler inte äter häst! Av det hästkött vi faktiskt äter, vare sig vi väljer att veta det eller ej är 37% importerat. Hästkött är mört och gott, och de flesta svenska hästar har levt ett gott liv. På Coop Forum i Härnösand har jag sett både filé och entrecôte av häst i köttdisken. Hos mig kan man inte gömma sig bakom djurvänsplanket; Att hävda att man inte äter "vänner" eller "husdjur" men i nästa stund blunda för att den danska grisen var allt annat än lycklig i sitt trånga utrymme inhyst med kannibaler, gärna äta industrikyckling som slutade sitt liv i någonting som liknar en jättelik dammsugare som går fram på slaktgolvet eller välja den billiga oxfilén från Uruguay medan ännu en svensk köttbonde försöker avyttra, nä, hos mig rimmar det illa i sammanhanget.

I min lilla önskevärld skulle det faktiskt gå att tillverka och sälja svensk lasagne gjort på hästkött (oavsett om jag själv äter den typen av helfabrikat eller inte), men då ska man ju få välja det själv! Det är garanterat en utopi, kommer aldrig ske, lika lite som att "Kaningryta" kommer att trängas med Pasta Alfredo och Jägarbiff i frysdiskarnas enportionsfack.

***

Sedan jag postade originalinlägget hörde jag på P1 att det är konstaterat att både ICA Basics och Coops lasagne innehåller allt från spår till 100% hästkött.

Vem minns skandalen där det visade sig att Dafgårds frångick sin marknadsföring om 100% svenskt kött (1990-tal..?)? Då visade det sig att de hade irländskt kött i sina kåldolmar, samtidigt som att det rådde skräck för BSE, även kallad galna ko-sjukan.

Vad sker nu med de indragna produkterna från ICA och Coop? Förmodligen kassering, vilket i sig är en skandal. Som det är redan nu så kastar ju ICA fruktansvärt mycket mat i förseglade containers.

***


Gratis föreläsning på Gideågården 15/2 kl 19:00

Valsjögården i samarbete med Gideå BasjkirHästar bjuder in till gratis föreläsning.

Ivanna2Eva Andersson är utbildad husdjursagronom. Hon föreläser om foder, fång, träningsfysiologi samt lite om avel i Gideågårdens lokaler kvällen den 15 februari med start klockan 19:00. Föreläsningen kostar ingenting och smarrigt fika kommer finnas till försäljning. Föreläsningen beräknas ta två timmar.

Anmälan till Carina Hedman, 070-217 37 29

Ta med en vän och kom i tid!


Mysigaste killen

Mys1

 Det här är dagens mysigaste kille

Hemsidan med tillhörande blogg har fått vila och orsaken heter snöröjning. I förrgår skottade jag gårdsplanen tre gånger och fodervägarna två. Trots att jag gick sista svängen med skyffeln kl nio på måndagskvällen fick jag börja tisdagen med att forcera mig genom ett kompakt lager med vitt för att kunna börja utfodra. Men då fick jag strax sällskap av en snöslunga

Det har kommit önskemål på bilder av hur det kan se ut här när så mycket snö fallit, men det kan jag beskriva i ord; Vitt. Mer intressant vore kanske en före- och efterbild på mina arm- mag- rygg- och benmuskler, men riktigt så självupptagen är jag inte. Som jag nämnde fick jag hjälp och avlösning i snöröjningen i går, och det var tur, för det vete tusan om jag orkat med en ridlektion på kvällen annars. Som tur är fick jag en snäll häst. Eller egentligen är hon en häst som gör det man ber om, ingenting annat. Ger man således fel signaler eller inte "vill" nog mycket så blir det ju inte som man tänkt sig. Stoet som tilldelades mig i går heter Galina, och jag är väldigt förtjust i henne. Trots min snötyngda kropp gjorde vi riktigt bra ifrån oss.

Men vem är nu mysigaste killen, och vad föranleder utnämnelsen?

Mys2

Mánadis' Mistjev

Hinicas lillpojk har fått sitt namn efter det engelska ordet för rackartyg, mischief. Omstavningen är för att det ska se mer slaviskt ut, samt för att det ligger fonetiskt rätt i munnen. Men han är inte så mischievous (spjuveraktig) alla gånger utan riktigt trevlig att hålla på med när man ställer lite krav.

I dag tog vi in Hinica i vindskyddet för en ordentlig pedikyr, och trots avsaknad av godsaker och trots att vi inte stängde någon av de två öppningarna höll Mistev oss sällskap under hela sessionen, så jag passade på att ge honom en rejäl dos med fölträning under tiden. Pavel höll oss också sällskap, men han fick inte så mycket uppmärksamhet av mig. Oj vad duktig Mistjev var, sökte efter grimman när den skulle på, flyttade sig efter tryck, inga ofog vid hanteringen och allmänt jättegosig. Han kunde ändå gå och leka med brorsan när som helst, men valde att vara med mig. Sådant gör mig glad och stolt!

När vi var klara tog jag in Tova i utestallet och pysslade om henne. Hon släpptes ihop med Gastroler första april i fjol, så teoretiskt sett kan det vara dags för henne redan nästa vecka, men jag hoppas hon håller sig en månad till. Stinn runt mage och i juver i alla fall, och väldigt go' och kelsjuk med mig men vill vara ifred från de andra säger att det kan vara ganska nära ändå. Måste erkänna att jag längtar. Efter lunch kom jag på att jag skulle ta några bilder av Mistjev (för att kunna berömma honom i bloggen, haha), men det var ju som vanligt.. mest närbilder, och en mörkt brun/röd/grå häst mot massor av vitt, jo hejsan.

Men en bild skrattade jag gott åt när jag såg den efteråt:

Mys4

Kolla Bizra, bakom Mistjev

Jag skulle förstås fota Mistjev när Pavel kom och ville vara med. Jag slängde mig bakåt i snön och knäppte av, så motivet blev.. Bizra som står och räcker ut tungan bakom småkillarna

Bizra Djingisdotter

*Blää*

Det är ibland ögonblicksbilderna som blir de roligaste. Har ni sett förresten hur ljusa ögon Bizra har? Precis som snygga helbrorsan Zhivoj Kahn (som bor i Bredbyn) och mamma Tamara. Hon har en rosa helsyster också, det bor alltså hur mycket färggener som helst i denna bustjej. Måste erkänna att jag längtar väldigt mycket efter hennes föl också, men det blir tidigast i maj.


Djupgående undersökning och kontaktsvårigheter

Vinterflocken1

 Vinterflocken lapar söndagssol

Egentligen skulle jag delta i en rundkorallkurs i Gideå i helgen (korall eller eg. corral är en rund inhägnad där man kommunicerar med häst), men jag kände mig tvingad att avstå. Det är nämligen så att vintern, med snö och tjäle gjort att vi inte fick ut bra med ström till Hemmahagen och var tvungen att ta bort strömmen till hagens ena halva innan Stefan reste till Norge. Således var jag orolig för att vara hemifrån någon längre stund, och jag kan inte kommunicera med häst när tankarna är på annat.

När jag under lördagen gick ut för att fylla hösläden för lunchutfodring visade det sig att jag fattat helt rätt beslut, för där vid gödselstacken låg Adilliya och Gasper på magen, fullt sysselsatta med djupgående undersökningar i huruvidare gräset verkligen är grönare på andra sidan:

undergång

Undergången

Jodå, det som fanns under snön var tydligen smaskigare än exakt samma sak som växer på "rätt" sida stängslet. Samtidigt som jag var upprörd var jag rädd att de skulle skrämmas och rycka med sig hela stängslet om jag rusade fram som en frustande tjur med högaffeln i högsta hugg, men de var rara nog att åla sig baklänges tillbaka in i hagen när jag närmade mig. Så det var bara att flytta hela flocken till den halvan som faktiskt har ström, och stänga in dem där (till Firmas stora förtret). Där fick jag klippa och knyta lite för att ingen ström skulle smita ut på det stora, dåliga nätet, och för att få bra ström på mitten- och övertråden.

När de förstod att de inte längre hade tillgång till hela hagen skickade givetvis Firma fram lille Gasper att smaka på stängslet, men då var strömmen på!

Det finns något som heter polartråd, där jord och ström går på samma, breda tråd. Den kostar en del och går förstås enbart att kombinera med speciella isolatorer och skarvar, men tanken var i höstas redan, att preppa hemmahagen med sådant stängsel. Inte kan jag anklaga mina söta föl för att vara nyfikna och uppfinningsrika, det som hände var förstås vårt fel (även om jag förstod vad som kunde ske *sneglar åt Oslo till*)

Vinterflocken2

Den inte fullt så undersökande flocken (med ström i hela stängslet)

Söndagen har bjudit på väldigt grannt väder. Hästarna har stått ute i solen och bara njutit av att den faktiskt värmer. Jag tog mig en lång, härlig hundpromenad bort mot Gissjön och hem igen, och jag tror minsann den vänliga februarisolen lockade fram årets första fräknar. Prickigt är fint Det är lika bra att njuta för väderprofeterna har förutspått snö till veckan.

Hoppas ni med haft en solig och fin söndag.


Vad ett år går fort

Mini-Adilliya

Med frost och hö lite här och där..

Tänk att det gått ett helt år sedan Adilliya föddes! Den snöiga kvällen, den sista i januari 2012, när jag var alldeles ensam i hela världen med mitt allra första föl som såg dagens (nåja, ledlamporna i vindskyddets) ljus och ramlade in i min famn i sina första försök att stå på benen.

Adilliya1

 Stora damen

Vår vackra, ljuva och godhjärtade ballerina. Adilliya fick sitt namn efter en av de mest krävande rollerna för en balettdansös; Odile, den svarta svanen i Pjotr Tjajkovskijs Svansjön, för hon har sannerligen dansat fram sedan hon kunde gå, så graciöst en basjkir bara kan.

Adilliya2

Den lite busigare sidan

Som vanligt var det inte det lättaste att ta kort på henne med mobilen i dag, hon verkade till och med bli stött till slut när jag ständigt backade undan (här hade jag backat så jag satte mig i snön*s*). Då stoppade jag mobilen i fickan och kelade med henne en stund i stället. Lät hennes varma andedräkt värma mina frusna fingrar. Hon är en trevlig storasyster och barnflicka också. Halvbrorsan Gasper är gärna nära henne, men när han blir för påflugen säger hon förstås till.

Adilliya o Gasper

Bus med brorsan

"Hä ä på båna man märk att ti'n gå (det är på barnen man märker att tiden går)". Adilliya är nästan lika stor som sin moster Firma nu, men då har hon ju en högrest mor också. En moder som för övrigt väntar nytt. Tovas juver är stinna men det är nog någon månad kvar innan en ny svart pärla dimper ned i någon av Hemmahagens lugna vrår. Jag måste erkänna att jag längtar jättemycket!

 Grattis fina Adilliya, och tack för året som gått

Besökare idag: 0
Denna månad: 659
Totalt: 123957
onsdag
19
december
Isak

2018
Vecka 51
«februari 2013»
tiontofr
010203
04050607080910
11121314151617
18192021222324
25262728

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
2014
2013
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2012
    2011