Fotomodeller

Tangaur

Tangaur får hovvård i vindskyddet

På lördagen var det dags att verka hovarna på Tangaur. Hon vill gärna vara ifred från de andra hästarna, Tova undantaget, men hon hade ingen lust att självmant befinna sig i händelsernas centrum. Dock var jag rätt säker på att det skulle finnas ett par nyfikna unga damer som gärna ville vara med, oavsett vad Tangaur tyckte om saken och jag hade förberett mig.

Det blir konstigt om man bara jagar bort unghästar för att man håller på med annat, de kan få vara med på sitt sätt så är alla nöjda och glada. Vi hade varit på Hööks dagen innan och bland annat förnyat förrådet med grimmor så två i storlek cob hade fått följa med ut.

 

Maronya1

Maronya var först in

Maronya är gärna med när saker händer, och blir någon verkad så kommer hon nästan 100% av gångerna och ställer sig bredvid den häst som får hovvård, som stöd. En underbar egenskap som även hennes storasyster Adilliya hade när hon gick i vår flock. Nu passade jag på att prova in hennes nya grimma så hon fick göra sin uppgift men ändå inte störa Tangaur. Strax fick vi ytterligare sällskap:

 

Odessa

Odessa i ny, ännu ljusblå grimma

 

Maronya

Det var inte optimalt att ta kort i dag, mycket blev suddigt och mörkt, men med några effektfilter blev plumpen till slut en tvåårig skönhet, Maronya.


Boktips

Linus

Underbar, lättläst bok för alla åldrar

Eftersom det inte finns några böcker om basjkirer så kan man ju läsa om en annan häst med samma ursprung, nämligen den norska fjordhästen. Min första häst var en fjording, och det var först när jag för fem år sedan kom i kontakt med basjkirerna som jag kände igen mig. Första gången jag satt upp på Kalinka var det som att hitta hem.

Linus påminner mycket om en basjkir, och författaren berättar om den bestämda urhästen på ett hjärtevärmande sätt. Många basjkirägare kommer känna igen sig, jag lovar. Den här boken lånade jag på biblioteket i Kluk, men jag ska köpa den och ha hemma. Jag känner att jag även måste köpa hennes andra djurbok, "Höns i trädgård", men om den är berättad på samma kärleksfulla sätt kanske jag skaffar höns så småningom.

 


Träna unghästar

Helgen har varit väldigt produktiv. Vi har tränat hästar i olika situationer och den soliga söndagen veks åt kvartetten i pojkhagen. Vi hoppas ju kunna visa Gasper i april, så det är dags att öva honom inför det. En del är att vänja sig vid bett och det är märkligt med dessa unghingstar, allt ska in i munnen och smakas på; Ledrep, skosnören, repgrimman när den ska träs på, hovkratsar, handskar, oavsett om däri finns en hand eller ej, kompisens päls etc. men sträck fram ett bett så kniper munnen ihop.

Nja, det var lite överdrift. Det har faktiskt gått ganska bra med Gasper och bettet, men han är lite rädd om sin mun efter att han bytt en framtand. Han råkade ut för någonting i höstas så tanden skadades och tandköttet blev lite inflammerat innan tanden till slut lossnade. Kan ha varit en spark, eller att han snubblat och stött sig, vi hade en tandspecialist som tittade på honom och hon sa att det inte var någon fara, han fick bara byta den tidigare än vad som är brukligt. Men han har som sagt varit rädd om munnen efter det så det var en liten utmaning att övertala honom. Det lilla höstfölet har blivit ganska stor och stark, och besitter en portion egen vilja, men det är tur han ändå har ett hjärta av guld.

 

Gasper1

En ganska bra bild om man bortser från att han suger upp bettet i vänster mungipa precis när jag tar kortet, men det är inte lätt att få en-och-en-bilder av grabbarna i hagen.

 

Gasper2

Alla vill vara med på bild, och inte nog med det. . .

 

Gasper3

Gagarin ville också följa med på promenad.

 

Gasper4

Försöker få in ledrepet i munnen, lite bus måste man ju prova med.

 

Gasper5

Traska på utför hagen

 

Gasper6

Gagarin är trots sin ringa ålder väldigt lyhörd och framåt vad gäller träning. Här tänkte jag mig att jag och Gasper skulle springa uppför backen, och Gagarin är genast med på noterna när jag börjar jogga.

 

Gasper7

Gasper däremot har inte bråttom. Jag tar springsteg, han skrittar, backen är brant så jag gav upp. I samma veva lyckades maken komma åt burstknappen på kameran, så den tar flera bilder i följd. Det var skoj att se hur otroligt samspelta vi ser ut jag och Gasper, kolla mina ben och hans framben i följande bildserie:

 

Gasper8

Gasper9

Gasper10

Det är ju nästan synd att man på hingstvisning ska gå bredvid sin häst, inte framför, men vi kommer dit.

Vi tränade alla fyra grabbarna och alla hade bett i munnen. Dock tog jag inga bilder, jag brukar egentligen inte dokumentera när jag tränar unghästar. Dels vill jag behålla koncentrationen och det kan bli väldigt konstigt kroppspråk när man håller på med en kamera. Men jag fick en fin bild av lille Gagarin i alla fall:

 

Gagarin1

En bra bild där han nästan är enda häst i bild. Resten såg ut ungefär så här:

Gagarin2


Midas

Midas1

Midas, den käcka skäcken

Vi steg upp i ottan, utfodrade extra och fyllde vattentunnorna till max innan frukost, och lyckades komma iväg hemifrån innan solen klättrade upp över Alsenbygden. 17 mil senare var vi i Bispgården och träffade vår Midas som har det fint hos sin tränare Pernilla. Vi hann även träffa hemifrån-matten innan hon skulle till jobbet på Ica, och byta några ord och vi hoppas förstås att vi får mer tid nästa gång vi ses.

 

Midas2

Drömmer sig bort

Midas3

"-Hallå, det var länge se'n."

Livet är ett pussel, och det är mycket som ska stämma, ständigt ligger det dåliga samvetet över det man inte hinner över en som ett lågtryck i november. Nu var det befriande att vi med gott samvete kunde lämna nya gården och åka för att hälsa på Midas och samtidigt göra lite nytta.

 

Midas4

 

Midas5

 

Midas har bra barfotahovar som aldrig blir långa och nöts som de ska, men nu var det dags för att verka. Med tanke på hur långt vi har så är det skönt att Midas är så enkel att verka, vi måste trots allt hem igen för att ta hand om hela gården och det var för dagen kallt att stå ute. Men att allt går snabbt och smidigt kan ha en liten, liten baksida också.

 

Midas6

När vi var färdiga ledde jag tillbaka Midas till sin hage och tog fram kameran för några sista bilder innan vi vände hemåt, och givetvis ska man inte påföra mänskliga värderingar på en häst, men det var ändå litegrann som om han sa:

Midas7

"-Men ska ni åka redan? Ni kom ju nyss."

 Midas har det väldigt bra där han är, och där finns alla förutsättningar för att provrida för den som är intresserad av att köpa honom. Vi hoppas verkligen att den käcka skäcken kommer till rätt hem, han bara väntar på att fylla någon lycklig människas liv med äventyr.

 


Köpa unghäst i vår? Egen avelsgrupp, eller en skäck?

Känslan kom i helgen, den att det blir vår även i år. Med mössan täckt av lossnad vinterpäls, fåglarna kvittrande och ljumma vindar i solen. När dagarna blir allt ljusare är det dags att börja planera om man tänkt sig köpa häst i vår. Vi har flera trevliga unghästar till salu, och vi säljer ingen unghäst som inte är redo för det. Alla är hanterade, utan olater, registrerade, vaccinerade, och inte minst har alla redan åkt transport tvärs över landet helt utan problem.

 

G4

Fina helbröder till salu, bägge trygga och mysiga

För den som vill ha något extra så har vi även en välriden, trevlig och pigg valack till salu, Sveriges enda registrerade basjkirskäck. Midas (Sormat) är ännu i Bispgården, hos Nilla's Häst och Ridutbildning där förutsättningarna är perfekta för provridning. Jag kan rekommendera att åka och provrida Midas. Nilla känner honom ridmässigt mer än mig, och de har varit med om massor av äventyr tillsammans vid det här laget.

 

Midas1

Midas är tjusig i vinterlandskap

Vi ger som vanligt rabatt vid köp av fler än en häst. 10% vid köp av två eller fler, och köper man en hel flock, det vill säga minst fyra hästar, så kommer var fjärde häst med hela 25% rabatt till en enskild köpare. Nytt är också att vi kan erbjuda en fin avelsgrupp. Hur stor väljer man själv och priset beror givetvis på sammansättningen, men basen är ingenting att fnysa åt direkt.

 

Snö1

 

Zenit är den basjkirhingst som fått flest poäng för exteriören i Sverige, och för den som vill börja med basjkiruppfödning erbjuder vi en grupp med honom och ett till fyra ston. Vi säljer honom inte ensam. Vi tänkte låta Bizra följa med honom (synd inte hennes huvud kom med på bilden..), hon är av bra stam, B-premierad och ger vackra och trygga föl. Hon är inte till salu annat än som sällskap till Zenit, och vi kan erbjuda fler ston också. En väl sammansatt grupp som kan göra gott för framtiden, med tanke på hur liten rasen är. Vi blickar även västerut med vår avelsgrupp, mot Norge.

Här är länk till sidan där man ser vilka hästar som är till salu

 


Bizra på gröna mattan

I dag ångrade jag verkligen att jag inte tog med kameran ut till hagen när vi höll på att verka Bizra. Zenit showade verkligen för oss, spände upp sig och dansade runt, gjorde piruetter för att sedan stå blick stilla och fixera blicken på det märkliga som skedde i hans hage. Mobiltelefonen hade jag med mig, men tyvärr var det omöjligt att få linsen ren, det var suddiga, kladdiga stillbilder som gällde. Håll till godo ändå.

 

Matta1

"-FNORRRRK"

Zenit håller sig på behörigt avstånd.

Matta2

"-Fnork..?"

Vågar sig lite närmare.

 

Matta3

En skeptisk Zenit i bakgrunden.

Vi hade ingen mölighet att ta in Bizra för verkning i dag, och verktygen blir fort dåliga i snön. Värst är det med raspen och hovtångens skacklar, och råkar hästen dra åt sig benet och ställa ned hoven i snön tar det sin tid att rengöra hoven från snö och is. Då är det praktiskt att golvläggaren har mattbitar över. Vi har förvisso en knallrosa mattbit och det hade ju varit effektfullt, mer likt en kändismatta, men den här gröna mattbiten var bättre i storlek för ändamålet. Stona tog allt med ro, men hingsten var extremt skeptisk till vårt tilltag.

Matta4

Hinica är missnöjd på ett helt annat vis.

Matta5

För givetvis ligger det absolut godaste höet under gröna mattan

 

Matta6

Verkningen i snön gick som en dans med mattan som underlag, men Zenit valde att iaktta på håll. Vi får se vad han säger i morgon när det är hans tur att beträda gröna mattan.

 


Vårtecken

Vår

Ytterligare förklaring är väl onödig?

 


Omslag

Kyla

När jag tog den här bilden på Mistjev på torsdagen var det -20° Drygt en timme senare hade temperaturen stigit nitton grader och låg strax under noll.

 

Värme

När solen steg i morse kändes det som vårvinter. Ljumma vindar och endast ett par minusgrader. Då är det härligt att bo på en bergssluttning i Jämtländska skogen.

 


Riktig vinter med kyla och värme

Kyla

 

Ännu står solen lågt när hon är uppe, men hon dröjer sig kvar långt in på aftonen nu. Det norrländska skymningsljuset vill jag inte byta mot någonting i världen, det är ljust ännu efter att solen sänkt sig bakom fjällen i närmare en och en halv timme. Kylan vill jag inte heller byta ut, för den är torr och därmed mycket behaglig. Risk att klä sig för varmt dock.

 

Kyla1

Maronya, två år

Hästarna har ingenting emot kylan heller, de är ju väl förberedda för den med sina täta vinteroveraller. Blåst gillas inte, om den inte kombineras med snöfall så de får täcka sig med ett lager snö och låta pälsen agera foder. Nej, en varm vinter med den pälsen hade inte varit så angenämt. Värme har jag dock i vattentunnorna och slipper därmed allt bök med yxa och durkslag flera gånger per dygn för att SLÄNGA en massa vatten i frusen form, nu behöver jag bara se till att tunnorna är fyllda och rena.

 

Kyla3

Som vanligt var det inte så lätt att ta kort. Medan jag lyckades få Maronya lite uppmärksam med en viftande handske hade jag Odessa ivrigt buffandes i sidan. Hon verkade ha fått för sig att det fanns morötter i jackfickan.

Kyla2

Och medan jag tog närbilden av Odessa hann förstås Maronya fram för att även hon mysa med matte. Det är härlig vintervärme det.


Pudrade hästar med mat i håret

Snö7

Maronya och Cetzima har pyntat sina luggar

Årets andra oväder drog in över landet i helgen, och återigen är jag tacksam över att vi befann oss långt från händelsernas centrum, trots tidigare hot om vindbyar upp mot trettio sekundmeter. Visst var vinden frisk på alla sätt men något oväder var det aldrig tal om. Snö fick vi också och på söndagen gick jag med kameran och fotade snöpudrade basjkirer. Jag förstår de som blir sugna på semlor när de ser bilderna

 

Snö1

Tova och Tangaur i förgrunden

 

Snö2

Ruslan, charmigast av alla förstås

 

Snö3

"Barna", Maronya, Ruslan och Odessa

 

Snö4

Söt som socker

 

Snö5

Med hela flockens mamma Cetzima

 

Snö6

Maronya med hö i hela långa luggen


Fler bilder på kvartetten

G1

Gagarin med trojkan bakom sig

Det kanske beror på att jag tankar mycket energi från dessa fyra killar just nu, eller så bildar deras färger tillsammans en välkomponerad palett i solen, som även om den ännu står lågt på himlen i det röda spektrat är uppe märkbart längre för var dag. Man kan tro att jag bara har fyra basjkirer på gården, men så är det ju inte. De är bara så fotogeniska. Särskilt de två rödblacka, de står ut från mängden i vintersolens strålar.

 

G2

Gasper, Mistjev, Gagarin och Pavel

 

G3

Gasper tar sitt hingstämbete på allvar

 

G4

Helbröderna Gagarin och Pavel

 

G5

Snyggingen Mistjev med Gagarin i bakgrunden

De är härliga grabbar, jag njuter i deras närhet. Alla har vuxit efter den långa flytten i november, och eftersom treåringarna nu ska börja tränas vid nya saker så blir det att jag spenderar extra tid med dem. Gagarin halkar med av sig själv, han är lillgammal på något vis och propsar på att vara med, även om han är artig och inte tränger sig på.

Det bästa med dessa fantastiska unghästar är att de delar med sig av så mycket energi när man är nära dem.


Nu är det glatt

Morgon

Solen går upp 3 januari 2015

Det är en blåsig början på året vi har här. Emellanåt yr snön i stora flingor, men allt snön gör nu är att blästra isen så den blir allt glattare för varje timme. Hästarna halkar omkring över allt mindre ytor och med största försiktighet, en del av dem nyverkade så de nästan helt saknar grepp. Det har blivit till att flytta vattentunnor och verkligen tänka sig för vid utfodringarna.

 

Grabbar

Grabbarna i sin backe, någorlunda säker mark.

Det är förrädiskt, för snön ligger pudrad på isen men under är det verkligen glashalt. Man ser på spåren hur både hästar och rådjur har tappat fästet och kanat iväg i utförsluten. I dag skulle Odessa, Maronya och Ruslan promt fram till grinden och hälsa när vi gick in, och de trillade omkull alla tre. Det är tur att småhästar är tåliga, de är spänstiga och väger inte så mycket. Och jag tänker ofta på att det kunde varit mycket värre:

 

december

29 december

Bägge bilderna är tagna i Västergissjö 29 december. 2012 gick husse med snöslungan och gjorde stigar i djupsnön åt flocken i Vinterhagen och 2013 fick vi lära hästarna åka på hockeyrör. Det var så tragiskt så det liknade ingenting och man får vara glad över att olyckorna uteblev. Jag är tacksam över att våra kuperade hagar inte liknar hockeyrinkarna från i fjol. Då var det så glatt att det verkligen gick att hålla sig för skratt.

 


Vått slut och grått nytt år

Grått

Man kan tro det är första april

Det är väl skandal att snön regnar bort till nyår? Julesnön blåstes och töades till blankis, och på det kom det regn. De kuperade hagarna blev till livsfarliga isbanor, och en stor del av nyårsaftonen gick åt till att flytta vattentunnor och med mod och list få ut mat till alla hagar. Vid tolvslaget fläktade ljumma vårvindar medan vi tittade på raketerna som sköts ganska långt bort, och under nästan exakt 14 minuter. Tack för det Alsenbygden.

2015 inleddes med regn och dimma. Det mesta av isen är borta, och midvintermörker är väl att föredra framför isbanor, men man kan hålla sig för skratt när man ser ut över hagarna. Husse utnyttjade regnvädret för behövligt inomhusjobb.

 

Helga

Helga får pedikyr

Det är bra när Stefan kan ordna allt sådant på egen hand. Jag passade på att jobba undan alla utfodringar (förberedelser) samt städa undan sådant som tinat fram under tiden. Helga var så duktig så, det gick i ett nafs att fixa till hennes hovar. Firma däremot, som ska vara ett gott föredöme, var inte lika tillmötesgående just i dag. Hon påpekade med stora bokstäver att hon minsann hade viktigare saker för sig ute i regnet, och jag kan förvisso förstå henne. Hon vet hur halt det är ute och ville inte förlora mönstrade sulor. Så kan det vara ibland.

Vått och grått till trots önskar jag mina läsare att riktigt gott nytt 2015. Strax före nyår passerade hemsidan 60 000 besökare, och jag tackar er för visat intresse.

Besökare idag: 0
Denna månad: 659
Totalt: 123957
onsdag
19
december
Isak

2018
Vecka 51
«januari 2015»
tiontofr
01020304
05060708091011
12131415161718
19202122232425
262728293031

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2014
    2013
    2012
    2011