Vårtrött

 

Zenit

Avelshingsten Zenit tar igen sig i solvärmen

 

Nätterna är svala men så fort solen tar plats på himlen så börjar den värma ordentligt. Hästarna tankar solvitaminer och säkert är det varmt för de med mycket vinterpäls kvar. Då det ännu ligger kvar nysnö så reflekteras solen tills det nästan blir smärtsamt, och allt detta gör mig faktiskt trött. Det är samma varje år, jag verkar ha begrönsade resurser för att hantera allt ljus. Jag tycker Zenit föregår med gott exempel, och även jag försöker ta mig en vilostund (inomhus) när solen står som högst.

 


Guidad rundtur

Grabbar

Fullt normal bild på treårig basjkirvalack

Den här helgen blev mycket intensiv. Vi hade bara lördagen på oss för alla jobb då maken var tvungen att lämna gården väldigt tidigt på söndagen, och jobb hade vi verkligen så det räckte till. Men så blev det att jag valde att ta mig tid för något helt annat istället, nämligen en guidad rundtur i alla hagar och grundliga presentationer av alla hästar (särskilt de vi fött upp själva), och dessutom fick jag massor av intressanta frågor om just basjkiravel.

Jag tog inga bilder då, så inlägget pyntas av bilder av grabbarna tagna på söndagen istället. Och det är ju inte illa det heller.

Grabbar1

Gasper håller koll på en lösspringande hund på vägen

 

Det är så att vi beställt lamm- och älgkött nu till påsk, och som om inte det är lyxigt nog så fick vi det dessutom hemkört via ombud. Det var väldigt trevligt för matleverantörerna ville gärna se sig omkring bland hästarna, och jag älskar ju att prata om dem så det var inget svårt val. Jag berättar gärna om hästarnas bakgrund, varför "våra" avkommor heter som de gör, vad man har basjkirer till etc, och jag berättar mer än gärna hur länge som helst om dessa underbara, sociala och ljuvliga hästar.

 

Grabbar2

Gagarin spelar pajas, men man ser i alla fall hans vackra strimbläs som rinner ned ur en "halvskjuten" stjärn

 

Det är nyttigt för mig att berätta om hästarna, för jag påminns om saker jag kanske stoppat undan bland minnenas kattvindar, och det är en sådan energikick att berätta om varelser man älskar, som man sett från deras första steg. Det var ju också en bonus att få så många vettiga frågor just kring avel och basjkirer.

 

Grabbar3

Egentligen ville jag fota Pavel i dag, men han ville inte riktigt posera. Här gömmer han sig bakom Mistjev

 

Hästarna är också tacksamma vid en sådan guidning då de verkligen understryker hur nyfikna, sociala och vänliga de är. Då jag inte har någon annan verksamhet än just uppfödning så träffar mina basjkirer sällan andra människor och en del unghästar kan vara rätt skeptiska mot främlingar, men snart nog tar ändå nyfikenheten över hos de blygaste så de kommer fram och hälsar, undersöker, blåser varmluft i öron, knyter upp skosnören och allt annat som är typiskt för dem.

 

Grabbar4

I och med att vinterpälsen lossnar framträder Pavels otroliga mångfald av vilttecken. Han blir allt vackrare för varje år.

 

Stefan fick jobba undan själv medan jag glatt ledsagade mina gäster, pekade, babblade och myste med hästarna i det underbara vårvintervädret. Jag kände det som att jag strålade ikapp med solen och efteråt när de åkt gjorde energierna mig alldeles lätt och glad i flera timmar. Jo, jag känner av det än. Lätthet och viss träningsvärk i stämbanden måste erkännas. Hoppas verkligen det blir fler tillfällen för guidade rundturer. Då jag vet vad effekten blir är det inte svårt för mig att ta mig den tiden och jag vill ju att fler ska få träffa de ljuvliga ryska kallbloden.

 

Grabbar5

Hjärtat på mulen är ju grädden på moset ändå

 

 

 


Vila på maten

Vila1

Maronya på höbädd

 

Som jag nämnde i tidigare inlägg så är det snö och friska vindar över gården nu på söndagen. Vinden tar sats över sjön och slår rakt på gården. Då är det mysigt att se unghästarna ligga och vila i höet, obrydda av vindarna. Så är de så enkla att fotografera också där de ligger tryggt och vilar och äter. Håll till godo

 

Vila2

Ruslan med Odessa i bakgrunden

Vila3

Maronya till höger och Cetzima som vakar över de små

 

Vila4

Så lade sig även Odessa, och Tova slöt sigtill gruppen för att äta. Tangaur vakar åt andra hållet en bit bort. Flockliv när det är som söndagsmysigast.


Senvinter

Senvinter1

Ruslan vid vattentunnan, lördag morgon

 

Vi svenskar älskar att prata väder. Blir det obekvämt tyst går det alltid att prata om vädret och dess påverkan. Sociala medier verkar dock gjort att landet inte längre är avlångt, utan det verkar vara namnet på månaden som bestämmer vad det ska vara. Nåja, där jag bor är mars en vintermånad så jag förstår inte alls det där folk pratar om med bakslag. Våren knackade på onödigt tidigt och de andra påstår är bakslag är normalt marsväder enligt mig. Många vill ju åka skidor i påsk, och såvida man inte menar rull- eller vattenskidor så är det ju oundvikligt att det måste finnas snö någonstans för de som vill åka.

 

Senvinter2

Tangaur i morgonsolen

 

Det snöade ordentligt i fredags, och när molnen lättade under natten sjönk temperaturen. Lördagsmorgonen var otroligt vacker med gnistrande snö i solen. Det låg dimma över Alsensjön så det såg ut som om den hade svämmat över och hotade dränka kyrkan borta i byn. Solen värmde genast och det var knappt vi ville gå in för att äta frukost, och sedan blev det till en otroligt härlig vårvinterdag med massor av varm sol i det vita. Rena ljusterapin.

 

Senvinter3

En annan sida av Tangaur

 

Ja vintern kom sent i år, och än är den inte över. I skrivande stund på söndagsaftonen snöar det på tvären ute. Sommartid och senvinter, precis som det ska vara här. Jag ser fördelarna, det är rent och ljust, lättare för mig att dra ut hö och vatten, det dras inte in lera och både jag och hästarna ser fräschare ut. Kanske Tindra tar sitt förnuft till fånga och släpper ut sin guldklimp nu också när det är hygieniskt lämpligt, det går inte att få det mycket renare än nysnö så det vore ytterst passande för henne att föla nu.

 

Senvinter4

Utsikt över hagen, Alsen i bakgrunden med dimman över sjön

 

 


Tömkörning

Töm1

Första gången med föraren baktill

 

Det är roligt med unghästträning, man behöver inte nöta på utan bäst fungerar korta pass, och med Gasper så introducerar jag honom för olika nya situationer som jag slutligen kombinerar. Småsakerna klarar jag och Gasper själv på veckorna, och kombinationerna tar vi när jag har hjälp av maken. Det är bra att vara fler ibland, inte minst för att iaktta den unga hästens reaktioner inför nyheter.

 

Töm2

 

Några gånger nu har Gasper fått göra ledövningar och annat han är van och bekväm med iförd en enkel bröstsele, och på lördagen var det så dags för att prova tömkörning för första gången. En anledning till att jag gärna vill prova tömkörning är att Gasper ska förstå att han kan bli "styrd" från olika håll.

Han är som jag tidigare beskrivit mycket enkel att leda i skritt och trav då han gärna följer bakom en, men jag har problem med att få honom att gå framåt med mig bredvid (vilket man gör när man visar hästar). Nu vill jag prova att tömköra för att utveckla det till longering och att jag kan gå framåt för att styra honom från sidan. Jag tacklar problemet från ett annat håll istället för att nöta på. Sedan är tömkörning ett väldigt trevligt sätt att göra roliga saker från marken, det är bara fantasin som sätter gränserna.

 

Töm3

 

I strålande sol på lördagsförmiddagen kombinerade vi så huvudlag, sele och tömmar för första gången och sedan fick husse börja leda Gasper med mig i tömmarna bakom. Efter en stund knäppte Stefan lös ledrepet och jag skulle leda min häst bakifrån. Som väntat följde han sin husse  först, men snart så körde jag honom själv fram och tillbaka nere på lägdan i solen. Jag var så glad och stolt så jag sken ikapp med solen där vi gick.

När vi var klara för dagen lade jag upp tömmarna på däckeln och lät Gasper stå och vila lite i solen innan jag tog av utrustningen. Han stod så fint parkerad så jag lägger upp hela tre bilder av vår fina hingst i samma avslappnade position

 

Töm4

 

 

Töm5

 

 Finaste bilden sist:

Töm6

 

På söndagen tog vi in Gasper i boxen och gjorde sedan iordning honom på gången i porten. Borstade, tränsade- och selade på, och sedan "körde" jag honom med husse som ledare ute på gården inför jublande publik (främst Helga och Firma) och sedan mellan grabbhagen och stora flockens hage till insläppet vi har längst ned. Trots ivriga hejarop från stora flocken behöll Gasper koncentrationen och det var ju bra då det under natten kommit snö på den fläckvisa isen och backen är ganska brant.

Långt nere i backen klev husse på en isfläck och föll handlöst. Gasper var väldigt försiktig, halkade lite han med och åkte kana på hovarna men var så noga med avståndet och att se var jag var någonstans. Vi selade av utanför hagen och Gasper gäspade stort om och om igen som han gör när vi är klara. Efter att grimman knutits loss inne i hagen stod han en stund för lite mys och först när vi gått ur hagen spännde han upp sig och travade iväg med fjädrande steg för att på nära håll tala om för sina halvbröder att han var hemma igen.

 

 


Solförmörkelse (totalt ohästigt)

Solförmörkelse

Jag lyckades fota den

 

Min tredje större partiella solförmörkelse, och det var mulet. Snacka om att besvikelsen var stor när jag och maken körde in mot Östersund på förmiddagen och molnen hopade sig. Men när vi var klara på stormarknaden och gick ut på parkeringen så uppenbarade sig de två himlakropparna i en liten reva i molntäcket. Det var en tunn molnhinna så det var helt perfekt att kika på den tillbakagående förmörkelsen via pocketkamerans skärm.

 


Äkta vårdagjämning

Maronya o Ruslan

Maronya och Ruslan i vårsolen

 

Almanackan påstår att vårdagjämningen är på fredag, den 20:e mars, men tittar man på solens upp- och nedgång så är det faktiskt vårdagjämning redan i dag. Onsdag 18 mars är solen uppe exakt tolv timmar här i Alsen, så därmed är det vårdagjämning. Nyss nämnda himlakropp höll sig bakom en skir molnslöja i dag så det gick faktiskt att ta några bilder av hästarna i den bruna våren. Håll till godo;

 

Maronya

Tjusiga Maronya, 8 april fyller hon två.

 

Zenit

Alla hästarna letar rötter nu, de ratar till och med höet. Här är det Zenit med Hinica i bakgrunden.

 

Tindra

Tindra hälsar att hon trivs utmärkt med att vara dräktig och behåller guldklimpen i magen ett tag till.

 

Mistjev1

Mistjev håller på att bli chokladfärgad igen, och dagen till ära ville han till och med ställa upp på bild. Sparade den bästa bilden av honom till sist:

 

Mistjev

Den manen va..?

 


Presenten som fortsätter överraska

Odessa

Närstudie av Odessa och alla hennes nyanser. Här är det ganaschen i fokus och bringan i bakgrunden.

 

Vill jag fotografera mina glädjeämnen och stoltheter (avkommorna) så är våren helt fel årstid, och minst lämpad för den är förstås isabellblacka Odessa vars vinterpäls genomgående förstärks i vitt. På senhösten när vinteroverallen växer till sig så får Odessa uteslutande vita hår, utom på mulen som blir extra mörk. Jag har förstått att kommande sommarpäls ligger där i sitt ide och funderar på hur den ska ta sig uttryck följande säsong.

 

Odessa1

Vit och yvig i vinden, som fjällsidan som finns där någonstans i bakgrunden

 

Odessa föddes ju medan några ur syskonskaran, jag och maken firade min 40-årsdag. Under tiden som jag dukade fram fika så tyckte Hinica det var dags att leverera presenten och lade den fint och praktiskt utanför vardagsrumsfönstret där vi trängdes medan kaffet vart gammalt i bryggaren. Ingen av oss, inklusive mig, hade sett en hästfödsel från första parkett sådär, och jag blev förstås jublande glad över att hon var isabell, nästan laxrosa och med gråvit man och svans. Bedårande.

 

Odessa2

 

Odessa älskar att bli ompysslad, och gillar hon den som tar hand om henne så skänker hon den mängder med energi, hon är en ljusbringare när hon vill. När hon vill (tål att skrivas dubbelt). Det är mysigt att borsta bort vårlorten från henne, men man bör vara försiktig. Hon är håröm, liksom sin helbror Mistjev, och i takt som de vita vinterhåren lossnar så växer en helt ny version av Odessa fram. Allt är inte vårsmuts, det kan vara hennes nya färg. Vilken färg får hon i år?

 

Odessa4

På benen finns ALLA Odessas färger. Notera gärna skuggspelet till höger i bild  Hennes huvud och min hand som håller kameran.

Odessa5

På mulen finns också alla färnyanser som går att få

 

Odessa har inte bara isabell i sig, utan brons, grått, laxrosa, silver, ljust guldbrun, kritvitt, svart och choklad. Det är så spännande att se hur färgerna kommer samspela denna sommar, snacka om att få en ny häst i hagen varje år. Många tror att hon är apelkastad, men det är strimmor av vilttecken. Hur som helst så tål hon att tittas på.

 

Odessa6

Fast här ser hon mest ut som en ljus, lortig häst måste jag erkänna. Men jag vet i alla fall att skenet bedrar för därunder finns en fantastisk opal som skimrar i alla tänkbara färger och några till.

 

Avslutar inlägget med något som i dessa trakter måste vara ett rekordtidigt vårtecken, en bild jag tog i dag när jag och akitan Miko var på promenad längst Alsensjön. Där man för övrigt rejsade för fullt med bilar och fyrhjulingar på isen.

 

Tussilago

Tussilago

 

 


Inboxat

box1

Tittut

 

Det är mycket Gasper nu, men det finner sig naturligt med tanke på den stundande hingstvisningen på Wången. Gasper är alltid pigg på nyheter och det är skoj för varken han eller jag hinner bli less. Det blir en varierad träning med många korta pass, och han är en kille som tänker väldigt mycket och visar tydligt när han lärt sig nog för en dag. I går fick han gå med bröstsele för första gången och i dag fick han prova att gå på betong (stallgång) och stå i box.

 

Box2

Slickar salt

 

Gasper är van att vara själv, och de andra i hagen är van att se honom gå. Jag misstänker starkt att han gillar att vara ifred, och att de tre valackerna uppskattar att kunna leka utan hans medverkan. Hingstar som är på väg att bli vuxna kan leka rätt hårt, särskilt om det går brunstade ston i närheten. Nu har isen på gården äntligen luckrats upp, så nu kunde jag för första gången stalla in Gasper. Han har förvisso stått uppbunden i spilta i vindskydd och utestall, men det var första gången i box idag.

 

Box3

 

Som med mycket annat tog han det med ro, då var det mer spännande att gå tillbaka till de andra och checka vem som varit ledare medan han var borta. Oj vad han blåste upp sig när han återvände, han var ju tvungen att stajla lite för en Cetzima som stod vid sin grind och kuttrade för den lille snyggingen. Sköter sig Gasper på Wången i april så ska de två få ses på närmare håll i vår. Tänk om man kunde förmedla det för honom bara..

 


Hjärnspöken

De är ena lömska filurer, hjärnspökena. Listiga är de också, när man minst anar det knackar de på och fast jag borde känna igen dem så bjuds de in ändå ibland. Just nu har ett spöke nästlat sig in och gjort sig hemma på min väggalmanacka. Där har det förvandlat sig själv till ett förstorningsglas och parkerat på torsdagens datum. Siffran 12 lyser ut från de andra, stor och färgrann. En månad kvar tills hingstvisningen och vips glömmer jag alla fina framsteg Gasper och jag gjort och istället finns där tvivel, gnagande oro och göromål vi ännu inte hunnit med.

Bara det här med munnen är ett kapitel för sig. Jag är inte särskilt förtjust i bett, givetvis beroende på vad hästen ska göra, men leder jag en häst gör jag det i grimma och rider gör jag gärna bettlöst. Då träns med tillhörande bett är obligatorisk utrustning på hingstvisning så är jag ju illa tvungen. Tråckla in ett bett i munnen på en kille som är i full färd med att byta ut garnityret känns lite sådär. Gasper har dock tagit de utmaningarna bra och jag tackar min talang för att få hästar som tidigare varit mycket besvärliga att tränsa att sluta oroa sig och bjuda till. Jag är också väldigt skicklig på att kvickt och smidigt vika in hästens öron mellan nackstycke och pannband så snart hästen tagit emot bettet. Beröm är jag också bra på.

När Gasper började byta tänder blev han plötsligt som en mussla, så just det där att påvisa det festliga i att gapa och visa tänderna har vi övat mycket på, med bravur. Jag öppnar och kikar och petar, och Gasper rullar med tungan som för att visa allt. Så får han beröm, kramar och glada tillrop. Men ändå.. Midas, han öppnade munnen glatt för alla som ville se, familj som okända, bönder som veteriärer, tills det var dags för veterinärbesiktningen på hingstvisningen, då var det som att någon matat honom med superlim. Tänk om.. hemska hjärnspöke att tjata på om det där. Tänk om Gasper sköljer munnen med lim han också?

 

Pavel o Gasper

 

Övriga grubblerier går jag inte in på. De tenderar skifta i form de där hjärnspökena, men nog hittar de alltid något att gnälla på och jag blir lätt illamående varje gång. När jag gick ut med grejerna till hagen i morgonsolen var det en trött liten hingst jag fann i frukosthöet. Jag knöt på grimman och borstade nogsamt halva hästen. Hade jag haft tång och rasp med mig hade jag nog kunnat verka tre av hovarna också. När Gasper var under halvåret så låg han ned medan husse tog tagelprov på honom för passansökningen (svanstagel med hårrötterna kvar ska bifogas), men risken att han ligger ned under hingstvisningen är nog obefintlig som tur är. När Pavel tyckte att Gasper slöat länge nog var han vänlig att hjälpa honom upp åt mig, sedan lämnade han oss ifred.

 

Gasper

 

Gasper fick på nytt huvudlag och nytt bett, och för första gången var nosgrimman på. Jag använder aldrig nosgrimma, så med tränset på hingstens huvud fick jag lossa och spänna alla remmar igen för jag hade givetvis satt nosgrimman fel. Gasper brydde sig inte utan tuggade ivrigt på det nya bettet. Så trädde jag på hingstkedjan -även det obligatorisk utrustning också gick vi på promenad.

Jag tycker man kan använda den hästhanteringsmetod man är bekväm med till sin häst. Så länge den fungerar och hästen inte far illa så är det bra. Gasper är dock väldigt mycket Natural Horsemanship och har fasligt svårt att förstå varför jag ska gå bredvid. Han vill ha en tydlig ledare och följer efter i grimskaft som en ängel, och i brist på annat kan man alltid stå bakom och putta honom framåt, men att han ska "gå själv" med mig bredvid, nja.. Och trava bredvid, det ska vi inte prata om för det är ännu en mycket konstig lek för honom. Springer jag framför däremot travar han på så glatt och håller takten.

Men vi har ju en hel månad på oss att öva på det och allt det andra som "saknas" eller hur hjärnspöket?

 


Dags att ge upp

Hinica o Firma

Hinica och Firma i kvällsskymningen

Bilden ovan är ett år gammal, och trots att det var en synnerligen snöfattig vinter är det ändå vitt och fint. Videt sover och ännu är det långt till vår, innan rönn i blomma står. Jag bor ju ändå i Norrland. Fast nu känns det som att vi hamnat någon helt annanstans.

 

Vårskog

På skogspromenad 8 mars 2015

 

Miko

Isarna är inte att lita på. Ån verkar ha upp till sju olika lager

 

Några få ynka veckor av vinter har vi haft. Då det inte varit vinter har det rått aprilväder sedan i november, ridplanen har mest liknat en bandyrink med olika skalor av isbeläggningar och hagarna ska vi inte prata om. Ändå är jag tacksam över att det inte varit värre, jag minns istiden från Västergissjö förra midvintern. Nu när allt det vita envist drar sig tillbaka är det lera och gödsel i hagarna, så nu tycker jag det är dags att ge upp. Nu får det bli vår och det snabbt och helt fritt från bakslag.

 

Vårflock1

Stora flocken tar itu med sin vårtrötthet

 

Vårflock2

Min pocketkamera är inte så bra, så de snöklädda fjällen i bakgrunden försvinner tyvärr i den grå himlen. De är en fin kontrast annars.

 

Vi har stora planer för hästarna, så nu kan det lika gärna bli massor av varmgrader så det som är kvar av iseländet försvinner och den lilla tjälen går ur jorden. Jag vill vårmocka och stängsla om så vi kan sjösätta våra framtidsprojekt. Inte lönt att hålla sig fast i gamla, ruttna årstider som knappast levt upp till förväntningarna, nu går vi en ny vår till mötes och något säger mig att den blir bra.

 

 


Länkar

SMK2

 

Är ganska besviken över att jag inte verkar kunna lägga upp filmer på hemsidan, endast länka till dem. Nåja, lite är bättre än inget, och på Midas' sida finns nu fyra filmlänkar. Den översta är från lördagens blåbärshoppning i Ammern, och mer om hoppningen finns att läsa i tränarens blogg: Nilla's Häst och Ridutbildning.

Många länkar blir det.

 

 


Vitt så vitt man ser (bildinlägg)

Snö1

Pavel med strå i munnen

Äntligen kom det så lite snö. Inga mängder, men det krävs inte mycket för att det ska se rent ut. Och så ljust det blir. Hästarna var lyckliga, jag var lycklig. Tänk att första måndagen i mars gav oss lite vitt.

 

Snö2

Tangaur

Snö3

Hon har så fin utstrålning och är mysig att vara nära

 

Snö4

Gagarin och Mistjev

Snö5

Snö6

Pavel med fler strån i munnen

 


Stallmys

Helga1

Helga uppskattar att vara installad en stund

 

Här på gården finns ett stall. Trots att vi har lösdriftshästar så är det trevligt att ha stall, särskilt för de hästar som ska säljas är det bra att de kan vänja sig vid att vara inomhus också. Nu är det så isigt överallt så det är inte att tänka på att få dit några unghästar, men Helga och Firma som på dagarna går alldeles utanför byggnaden vill gärna bli installade emellanåt.

 

Helga2

 

Helga är högst av våra basjkirer och egentligen för stor vad gäller takhöjden, men de är inte inne mer än max ett par timmar medan jag ändå är ute och jobbar. När stona är inboxade så äter de lite hö och vilar, Helga brukar lägga sig så just takhöjden är jag inte orolig över.

Firma ville inte fastna på bild i dag, men hon som är vår mesta vildhäst är den som försynt knackar på och meddelar sin närvaro med en dov gnäggning om hon hör att jag är inne i stallet och rumstrerar (jag tar allt vatten ut till hagarna ifrån stallet). Tova gillar också att stå i box, och jag har en teori om att de ryska damerna ser fördelarna i stängsel och väggar i och med att sådana företeelser inte stänger dem inne, utan håller annat borta. De får vara ifred helt enkelt.

Det roligaste med att ha stall är att jag klart ser hur jag skulle göra om jag en dag bygger eget. Trots att jag aldrig kommer att överge lösdrift skulle jag ändå vilja ha flera små stall med olika lösningar, och det bästa med att drömma är att det är helt gratis.

 

Besökare idag: 17
Denna månad: 615
Totalt: 123913
måndag
17
december
Stig

2018
Vecka 51
«mars 2015»
tiontofr
01
02030405060708
09101112131415
16171819202122
23242526272829
3031

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2014
    2013
    2012
    2011