Namnet bestämt

På morgonen den sista april gick jag upp till den lilla skogsängen som finns i den ena gårdens hage för att få till några bilder av Hinica. Det för ett inlägg på företagets facebooksida med avsikten att uppmuntra folk till att fira Valborg utan smällare och raketer. Den som har en basjkir eller fler vet att de inte är lätta att fota. Som väntat lade någon sin näsa i blöt. Eller snarare sin mule framför linsen:

 

Äkta basjkir

Äkta basjkirbild

 

Givetvis kom Tindras lilla hingstföl och undrade vad matte höll på med för rolig lek där hon satt på huk med armarna utåt sträckt, med telefonen i händerna. Han fyller ju en månad i morgon på första maj och blir mer och mer nyfiken på livet utanför omloppsbanan kring kära mor. Nu har vi bestämt oss för ett namn på lillen.

 

Leonid1

Mánadis' Leonid

 

Leonid kommer förstås av leo, lejon. Lillen är gulblack, och det störde mig att jag inte kunde rapportera in honom som det på SH:s sida, utan fick välja ljusbrunblack till vidare. Tills han blir ID-märkt för pass, och han kan ju hinna ändra färg tills dess men han är väldigt lik sin far som är gulblack.

 

Leonid2

 

Varje år fascineras jag över fölens smidighet och grace, så personligen vill jag gärna att namnet kommer från ryskfödde koreografen Léonide Massine (Leonid Fjodorovitj Mjasin) som bland annat skapat baletten till en av världens mest kända valser An der schönen blauen Donau av Johann Strauss d.y. Det är en fröjd att se Leonid skutta fram med lätta steg och göra nätta piruetter i vårsolen.

 

Leonid3

 

Särskilt lejonhjärtad är han dock inte ännu utan beter sig ibland som det fega lejonet från Trollkarlen från Oz, men det kommer säkert med tiden. Ståldraken Mistjev var också ganska feg som liten men det växte bort med råge.

 


Protokoll, beslut och en grön rosett

DSC07160

 

Äntligen kom utskriften från avelsvärderingen. Som jag väntat, och kollat Gaspers sida på Blå Basen varje dag. Svenska Hästavelsförbundet har ännu inte fört in resultaten på nätet, men på tisdagen fick jag utskriften, och i dag onsdag kom en rosett i vadderat kuvert. Väldigt tråkigt att man inte får rosetten på plats när resultatet läses upp, men som jag förstår det så har det att göra med rasföreningens avtal med avelsorganisationen (SH).

Den exteriöra bedömningen lyder:

Rastypisk, välutvecklad hingst av bra modell. Vackert huvud, välrest hals, harmonisk sida. Från sidan välbenad, rättställd. Vägvinnande skritt. Lätt trav med bra hasarbete.

Poängutdelningen  var 8 på Typ, 8 på Huvud, hals och bål, 8 på Extremiteter, rörelsernas korrekthet, 8 på Skritt och 8 på Trav, vilket summeras till 40 poäng.

Avelsvärderingsnämndens beslut lyder: "Hingsten är vid påbörjad avelsvärdering godkänd enligt rasvisa krav. Tilldelad avelsvärdesklass G tom 2016." Undertecknat avelsvärderingsnömndens ordförande.

 

Visning2

 Inför domaren på Wången 13 april

 

Det är visst någon som hajat till över att det finns en Zenit 80 i Gaspers stamtavla, men det finns inget släktskap med vår avelshingst Zenit som är född 2007. Zenit 80 är Gaspers mormors far, och jag vet inte när han är född men Gaspers mormor som inte har något namn, bara nummer 283 är född 1981. Nr 283 har endast en avkomma registrerad och det är Gaspers mamma Minotschka som föddes 1994 och reste till Sverige fyra år senare.

Släktträd kan vara snåriga, men värda att reda ut.


Grabbarna ockuperar stallet

 

Grabbarna går för tillfället i direkt anslutning till stallet, så jag tänkte på förmiddagen att jag bjuder in dem och ser vad de gör. Ingen förutom Ruslan har väl visat något större intresse för vad som finns bakom dörren, men så kan det vara när de inte vet vad de ska vara nyfikna på. Dörrar har de ju sett förut. Jag öppnade upp de fyra boxdörrarna i stallutrymmet och öppnade bakdörren och där stod Gagarin. Det är bra, han är både orädd och vetgirig.

Jag lockade och han följde försiktigt med, och Ruslan blev plötsligt fasligt intresserad och klämde sig in bakom sin ett år äldre halvbror. Direkt kom treårige Mistjev och funderade vad som hände i den där smala dörren och vips var där tre grabbar i stallet som nogsamt undersökte golvet. Betong är nyheter för hovarna. De gick in och ut ur de två främsta boxarna, allt medan den mer försiktige Pavel stod utanför utan att riktigt våga.

 

Grabbar1

"-Vad gör ni därinne?" verkar Pavel undra

 

Pavel är sådan, en försiktig general som helst vill undersöka nyheter helt på egen hand när alla andra gått därifrån. Mistjev gick ut flera gånger för att hämta in honom och även Gagarin, men Pavel stod kvar ända tills jag gick och lockade. Då klev han plötsligt in i stallet han med.

 

Grabbar2

 

När alla var inne ville de helt plötsligt aldrig mer gå ut. De klev runt och upptäckte snart de två boxarna längst in , och där fanns det ju kvar hö efter Maronya och Tova. De åt hö, gick och kollade i någon annan box, luktade och inventerade medan dörren ut till solskenet stod öppen. Till slut blev jag lite less för hur mysigt det än var hade jag ju annat att göra och jag ville inte lämna dem helt själv. Så jag skramlade lite Renfor i en hink och lockade ut de tre äldsta som genast följde med.

Ruslan följde med av bara farten, men då han inte riktigt förstått innebörden med hink än såg han sin lycka och återvände ensam till stallet, till boxen längst in och mumsade hö helt ostört. Jag stängde alla dörrar och lät honom vara ifred ett tag, och när jag sedan bad honom så följde han mig ut till de andra.


Inboxat, del två

Inboxat1

Maronya in da house

 

I mars berättade jag om Gaspers första upplevelse av ett stall (Inboxat). Även om våra avkommor, som alla är födda och uppvuxna i lösdriftsflock, är vana vid diverse vindskydd och utestall med spiltor så är ett riktigt stall med betonggolv och boxar något nytt för dem. Av flera olika anledningar har vi inte kunnat nyttja stallet för alla hästar i vinter, främst för att det varit så otroligt halkigt så det har inte känts som någon bra idé att dra våra barfotahästar från sina flockar över isen på gården. Introduktioner bör alltid vara så positiva upplevelser som det bara går.

 

Inboxat2

 

Nu när våren kommit och hingstvisningen är bakom oss kan vi äntligen koncentrera oss på de andra hästarna under helgerna när familjen är samlad. Inte för att vi struntat i dem, men det är ju väldigt upplyftande att hitta på andra saker med hästarna än att verka hovar och göra ledövningar och annat i hagarna. På lördagen var det dags för tvååriga Maronya att lämna flocken och göra sig bekant med stallet, och som stöd och god förebild tog vi med hennes snälla mamma Tova, tryggheten själv.

 

Inboxat3

Vår näst mesta vildhäst, ryska Tova uppskattar att stå i box. Bild från innan jag borstade henne, det var en blöt natt så att säga.

 

 Våra hästar har stor respekt för stängslet, och då det är sällan mellan gångerna är det inte alltid helt lätt att putta en unghäst genom ett led för att utforska världen utanför hagen. Och rätt hästar ska ut, de övriga måste förstås vara kvar, hur gärna de än vill följa med. Det gick oväntat bra att ta ut Tova och Maronya på lördagsmorgonen. Sedan gällde det att passera en hage med jublande ungpojkar, flygande balplast, vattenblänk, gå på gårdens svarta grus (något som kan vara ett äventyr i sig), passera maskiner och bilar innan den något trånga ingången till stallet. Bara det är ju faktiskt en lastträning, en bra sådan.

 

Inboxat4

Eget hö. Boxlivets få fördelar

 

Jag ställde in Tova i en box då jag visste sedan tidigare att hon uppskattar att vara ifred, sedan hjälptes jag och Stefan åt att få in en något konfunderad Maronya genom porten och in i hingstboxen som sedan leder in i stallet. Det krävdes väldigt lite övertalning, men det är bra att vara två, en som puttar på. Det är betydligt lättare att skjuta på en unghäst än att dra. Väl inne i stallet gjorde hon sig snart hemmastadd i boxen, även om hon fann situationen märklig.

Sedan skulle man ju tillbaka samma väg, se allt på nytt från annat håll, och in genom grinden igen. Det gick bra, Tova var så trygg och Maronya så duktig. På söndagen kom bägge hästarna oss till mötes när vi kom med grimmorna, och nu var det som om Maronya aldrig gjort annat än gå ur hagen, traska förbi andra hagar och otäcka saker, gå in i stallet och bara vara i sin box. Äta lite hö och bli borstad.

 

Inboxat5

Tuggar hö och kikar på halvbröderna utanför fönstret

 

Ja det är sådana småsaker vi pysslar med under helgerna. Förutom vanligt underhåll gäller det att förbereda våra unghästar inför framtiden i helt nya flockar och familjer. Det gick bra för Maronya så nästa helg hoppas jag vi hinner med Odessa som får gå samma väg som Maronya, och även grabbarna som jag tvingas ha på ridplanen och i lilla skogshagen så länge medan jag stängslar klart inför kommande säsong. Ypperligt tillfälle att boxa in dem också. De är duktiga på att stå uppbundna i spilta, en stor box är lite svårare att hantera i början.

 

 


Som ett paket som öppnas oändligt långsamt

Odessa1

Nej, Odessa är faktiskt inte ett dugg lortig

 

För lite drygt en månad sedan skrev jag om Odessa i ett inlägg (Presenten som fortsätter överraska, 15 mars) där jag beskrev alla nyanser hon har, och min förväntan över vad som kan tänkas finnas där under den vita vinterpälsen. Hon fäller mer och mer av det vita, och det är nästan olidligt att vänta på vad som väntar där under.

 

Odessa2

 

Hon ser fläckig ut, men det är sommarpälsen som lyser igenom, och från vad jag kan se kommer hon gå ännu mer mot guldskimrande nu, mycket grått (ben, viltränder, mule) och även nyanser av brons och laxrosa. Vit man med grå inslag till det. Jag blir så otålig men det går ju inte skynda på, särskilt som det blir kyligt nu igen ett tag.

 

Odessa3

 

Men hur än sommardräkten kommer se ut så är det ju fina Odessa där under. Den modiga och tuffa tjejen som älskar att bli ompysslad. Gärna i flera timmar om hon fick.. Söt som sockervadd och väldigt speciell.

 


Hela hagen stormar

Stängsel1

Vårprojekt; Stängsling

 

Det har varit vårligt och varmt i början på veckan, så nu kunde jag börja stängsla för att Gasper, Cetzima och Tangaur (och kanske ett sto till) ska få en stor och fin hage. Dock blev det en utmaning nu på torsdagen då vinden tog i från tårna och blåste över nejden. Där jag stod blåste det så att det var ett äventyr både att spetta och slägga ned trästolparna, vinden grep och rev med giriga fingrar och slet obönhörligt i allt den fick tag på.

 

Stängsel2

 

Men jag stötte på patrull. Där det är blött i hagen var det nyss is, och det blev omöjligt att få ned riktiga trästolpar i tjälen. Längst mot skogsbrynet gick det inte ens att trampa ned enkla plaststolpar så det var till att ge upp. Nog för att jag brukar gnälla över värme, men när det blåser +20 sekundmeter i byarna så kunde det gärna få vara +20° också så att jag fick stängsla klart. Både jag och flocken är otåliga nu.

 


Framtidshopp

Ibland kan man undra hur rykten uppstår. Det är nog ingen som funderar på om Icabutiken håller på att lägga ned för att de säljer alla matvaror, eller om bilhandlaren lägger av för att alla bilar står med en prislapp i vindrutan. Företagets affärsidé står på hemsidans startsida, och börjar såhär: "Mánadis' Vildhäst AB föder upp, säljer och till viss mån förmedlar ryska basjkirhästar,," Vi håller alltså inte på att sluta med basjkirer för att vi har dem till salu  Följande text lade jag ut på lördagen på företagets facebooksida:

"Vi har hört nu under några månaders tid att vi håller på att lägga ned och jag vill starkt dementera det ryktet. Läs nu;

ALLT är till salu i ett företag. Till rätt köpare är allt till försäljning, till och med stallinredning. Ingen går in i en klädbutik utan att förutsätta att allt är till salu, de skickar ju med galgar till och med. Och frågar du så är ljusskenor och välkomstmattor faktiskt till salu de med.

Vi har ALLA hästar till försäljning, till rätt köpare. Främst så är vi just nu mycket stolta över att ha hela två fina avelshingstar till salu, och med tanke på att det bara finns EN till aktiv basjkirhingst i Sverige för närvarande kanske det inte är så konstigt att vi är just stolta över denna exklusivitet?

Vi fortsätter vårt avelsarbete, vi säljer inte ut, vi rear inte. Däremot fortsätter vi jobba för att basjkirerna får ett bättre rykte och att alla som vill ha en fin basjkirhäst finner en här hos oss så länge vi håller på, eller hos någon av de andra som bedriver ett seriöst avelsarbete mot användbara och hållbara basjkirhästar."

 

Hopp1

Cetzima och Gasper

Jodå, här hyser vi hopp inför framtiden. På lördagen släppte vi in Gasper till Cetzima och Tangaur och det tog inte lång tid förrän Cetzima blivit betäckt. Gasper är ju väldigt ung och hade väl inte riktigt koll på hur man kurtiserar men det gick bra ett tag. Men när Tangaur ville ha mer kärleksbetygelser än frustanden och bett i bakbenen så blev det för mycket för den lille hingsten. Då stonas hage är liten (fast i gott skick för en vårhage) fick Gasper gå tillbaka till sig och begrunda sin insats.

 

Hopp2

Kärleksprat

Vi släppte in Gasper igen på söndagen och Cetzima betäcktes igen innan hingsten återigen försökte övertala Tangaur, och den här gången var hon inte lika svårflörtad då hon tyckte Gasper uppförde sig bättre. Efter att bägge stona  blivit betäckta lät vi Gasper gå tillbaka igen, trots att allt gått väldigt lugnt till. Jag vill helst inte ha dem tillsammans i en så liten hage då jag är ensam hemma. Av erfarenhet vet jag att det kan vara frid och fröjd i ett par dagar men sedan slå slint för någon och Gasper är som sagt ung och oerfaren.

 

Hopp3

Byta luft är mycket viktigt

Det är också så att det kommer nya hästar till gården nu, även om de går i hagar skilda från våra. Fastighetsägarna flyttar hem och de har 18 hästar de med som ska få plats på ägorna, och med alla vårkänslor i luften vill jag ha så lugnt som möjligt i alla hagar. Vi söker nytt, permanent boende längre söderut (förhoppingsvis närmare kunderna) och medan vi letar kommer vi bo i gårdens gästhus. För hästarna blir det ingen större skillnad förutom att de får flytta till sommarhagar så snart vi bytt hus klart.

Vi har som sagt hopp och stora planer för framtiden, och kommer inte lägga ned verksamheten än. Tvärt om faktiskt, vi satsar istället.


Fyra grabbar på spa

Det var dags att flytta om hästar på fredagen och vi började med att stalla in Gasper. Där fick han stå i sin box och mumsa hö medan vi flyttade de tre valackerna från Gaspers hage (som numer är avdelad, återkommer till det) till ridplanen. En ridplan som är vårblöt och vårlerig, men den har väldigt bra stängsel och är lagom avskild. Trion fick plaska över ridplanen till lilla skogshagen där de fick vänta medan vi övertalade Ruslan att flyttas från stora flocken till ridplanen. Det tog bara ca 20 minuter längre än vad jag trott.

När Ruslan var på plats släppte jag in Mistjev för att hälsa på lillen, han är ju mån om småttingar. De hälsade och gick och åt hö medan Pavel och Gagarin stod i skogen och också ville hälsa. Men de fick vänta för vi skulle släppa tillbaka Gasper och flytta två ston.

Grabbarnas hage har jag som sagt delat av, med ganska bra mellanrum, och till den nedre delen fick Tangaur och Cetzima flytta. Förhoppningen är att de brunstar så vi kan släppa över Gasper till dem. Han uppvaktar verkligen från sin sida, och damerna tar tur i att gå fram till stängslet och nosa och kika lite, särskilt Cetzima är nyfiken medan Tangaur tar sig tid att undersöka hela hagen så hon kan den utantill.

När alla var på plats var det dags att släppa in helbröderna från skogen för att få hälsa på Ruslan för första gången, och de hälsade och nosade som sig bör, åt lite hö och gick sedan för att undersöka spaanläggningen de hamnat på.

 

Spa1

Spa2

"Najs, vattnet är ljummet och lagom blött"

Så började de plaska runt och smörja in sig med lera från topp till tå:

Spa3

Spa4

Spa5

Spa6

Spa7

Ruslan: "-Nämen nu är jag klar, jag går och käkar lite.

Gagarin: "-Jag hänger på."


Hingstvisning på Wången (långt)

På lördagsaftonen konstaterade vi att vi prickat av det mesta vad gällde Gaspers förberedelser, samt annat för de andra hästarna då vi skulle vara borta så länge på söndagen trots att Wången bara ligger ett stenkast bort. Om man orkar kasta fyra kilometer vill säga. Vi belönade oss själva med middagsbuffé på Wångens värdshus tillsammans med andra hingstägare, goda vänner och annat hästfolk. En mycket trevlig middag där både spindeln i nätet, Magnus Gustaphson och huvuddomare Morgan Johnsson höll fina tal.

Klockan fem på söndag vaknade jag till att duschen var på för fullt. Ute alltså, det fullkomligt vräkte ned regn över redan vårleriga hagar och i en av dem gick vårt framtidshopp. Efter extra tidig utfodring för folk och fä badade vi Gasper nogsamt inne i stallet, och han verkade njuta av det varma såpvattnet över kroppen och en förlängd, exklusiv frukost inne i torra boxen. Så bar det iväg mot Wången.

Inne i Alsen tvingades vi vända hela ekipaget då jag glömt en ganska väsentlig sak, nämligen hingstkedjan Gasper skulle visas i och ledas runt i hela dagen, Då snöade det för fullt, och väl hemma på gården lyckades vi köra fast. Himmel och pannkaka.. Frun i huset skottade grus med snöskyffeln, maken fick loss "tåget" inom kort, och under tiden stod Gasper helt lugnt inne i sin lilla koja på hjul. Underbart lugn.

 

Visning1

Inboxad på Wången. Har inte hunnit torka, men de flesta hingstar var blöta i dag för vädret gick ju inte att göra något åt.

 

Vädret kan man inte råda på, men jag tycker det var synd för arrangörerna att det var så ohyggligt blött och lerigt. Det var många blöta hingstar som visades, men jag var mycket nöjd med att Gasper var skinande ren i alla fall, under all fukt. Han var så duktig i ridhuset också (exteriörbedömning), och jag tyckte han var följsam och rörde sig bra, ställde upp sig fint också.

Innan exteriörbedömningen kom Midas tränare och hälsade på i stallet. Vi tvingade på henne vår ynkliga lilla pocketkamera med mycket begränsad kapacitet, och för dagen fuktskadad till och med, men hon fick till några bilder på mig och Gasper som jag gillar.

 

Visning2

Fint uppställd mot domaren, jag korrigerar lite

Visning3

Här bjuder han även publiken på lite av sig själv, måste ju kika på vilka som kommit för att beskåda honom.

Visning4

Att klia Gasper på huvudet är beröm för honom och lugnande för mig. När vi tränat har det varit mycket kliande i pannan så det var svårt att låta bli när han var så duktig.

 

Efter exteriörbedömningen skulle Gasper plötsligt springa längst en gång inomhus på ett ställe, sedan mätas på höjd och omfång på ett annat, och sedan in till veterinären. Vi var inte riktigt informerade om förfarandet i sin helhet, och Gasper tyckte då det blev väldigt rörigt med andra hingstar så nära inpå. Överallt, ingenstans var det lugn och ro, men allt förlöpte ändå väl och Gasper fick lunchvila i sin temporära box han kommit att uppskatta. Han blev även lite kompis med en riddarhäst som bodde bredvid under några timmar, jag tror den valacken skänkte honom en del lugn faktiskt, även om Gasper talade om att han var hingst emellanåt.

Vi satte oss i bilen med Miko och åt medhavd lunch innan det var dags att gå in i ridhuset en sista gång för att få "domen", det vill säga den offentliga kritiken. Det är onekligen skönt att vara ensam i sin ras, vi behövde inte trängas i ridhuset om man säger så, och Gasper uppförde sig återigen väldigt väl, trots att han nu var ganska trött.

Brusande mikrofoner i ett stort ridhus, och jag ville Gasper skulle stå fint medan domaren uttalade sin kritik. Jag lyssnade inte så noga, hörde "åtta" flera gånger, "vackert huvud" och annat lösryckt. Men så blev alla så glada plötsligt. Vad sa huvuddomaren precis? Jag hörde någonting om att Gasper var en av de finare (basjkirer) domaren bedömt, och funktionären som överräckte priser var inte bara glad utan rörd. Vad hände?

Gasper gäspade stort och visade stor nyfikenhet på morotspåsen vi nyss fått tillsammans med ett täcke, vi fick applåder och gick mot utgången och Stefan som stått på sidan i arenan mötte upp oss. "Vad sa han?" frågade jag, "Sa han verkligen att han var fin?, jag hörde fin.." Han fick 40 poäng sade maken och hade svårt att säga mer än så. Vi blev så rörda.

 Så skulle vi hem också. Vi tog hjälp av goda vänner för att lasta, för nu var det ute på en ny gård med massor av andra transporter och grejer, men snart nog gick han på. Gasper är trygg i vagnen, och han förstod nog att dagen äntligen var över och han var så nöjd att komma hem till sina halvbröder. Jag var lite orolig över att han skulle vara brysk mot dem, men han verkade uppriktigt glad att se dem och han var både trött och hungrig. Visst hade vi med matsäck åt Gasper, men det var först på slutet han tog sig tid att äta ordentligt.

Det är stort och känslosamt att visa upp sin egen hingst, i alla fall för oss. Bara vi vet vad vi gått igenom sedan han landade i hagen den där morgonen. Det hade regnat i flera dagar, men när Gasper föddes tidigt på dagen bröt solen äntligen genom de tunga molnen och hela världen log. Nu är lilla killen 147 cm hög, innehar 40 poäng på sin treårsvisning och ska föra vidare generna från sina fina föräldrar. Även denna stora dag avslutades med sol och jag kan inte sluta le.

 

Visning5

Gasper med mamma Minotschka

 


Turbolastning

Gasper har förvisso transporterats tidigare, han åkte ju lastbil från Höga Kusten till Alsen i höstas med sina kamrater. Den åkturen förbereddes inte med någon lastträning över huvud taget och det gick galant ändå. Gasper var faktiskt den som klev på först av alla den gången. Men nu är det ju hingstvisning om två dagar så vi tänkte det var dags att provlasta honom.

Men först tog vi in honom i stallet där han fick en sista översyn och finputsning av hovarna innan hela hästen badades grundligt och noggrannt. Han blev så fin, dessutom verkade han tycka det var rätt skönt att bli gnuggad över hela kroppen med ljummet såpvatten. Vi gjorde sedan precis som när han skulle på lastbilen, ställde transporten alldeles utanför stallet och skärmade av åt sidorna.

Redan i går hade jag förberett hyrestransporten. Sopade den så rent det gick och lade in spån, och även en hög av Gaspers gödsel. Hönät hängdes upp, och när vi fällde ned rampen så stod en hink med morötter, äpplen och havre och väntade som lockelse för hingsten. Gasper hade dock så bråttom in i transporten så jag hann knappt med att ta några kort.

 

Last1

 

Han följde husse upp på rampen, som gungade en del då underlaget var väldigt ojämt just där. Gasper klev rakt upp och luktade på gödselklumparna som låg längst bak. Sedan uppmärksammade han att husse hade en hink och klev rätt in i transporten och ställde sig mot bommen. Nog för att vi vet han är både nyfiken och orädd, men det gick över förväntan. Det blåste kraftigt kan jag tillägga. Jag puttade upp bakdelen så han stod helt inne, sedan ställde jag upp mellanväggen och lade på bakbommen. Gasper stod och mumsade, tittade, luktade och verkade trivas jättebra i sitt nya lilla hus.

 

Last2

Lägg märke till hur ren och fin han är. Här har han inte torkat än.

 

Ja, det var inte mer med det. Medan det fortfarande var trevligt i vagnen och godis kvar i hinken backade husse ut honom och ställde tillbaka Gasper i boxen där han fick stå ett tag till innan vi tog tillbaka honom till hagen. Väl där var han väldigt noga med att ställa i ordning pälsen till normalskick igen:

 

Last3

Nybadad basjkir en kvart senare

 


Sol, vind och vatten

Aprilväder:

 

väder1

Sol

 

väder2

Vind, och nästa ögonblick:

 

väder3

Vatten, i frusen form förstås

 

väder4

Och nederbörden kommer på tvären

 

väder5

I nästa sekund lyser solen igen och snön som föll nyss försvinner. Så börjar det om igen. Det är april det.


"Vill du se en stjärrrnaa?"

Stjärna1

"-Se på mig."

 

Inte galapremiär direkt, men andra typer av debuter väntade Gasper i dag. Han fick bada för första gången i sitt liv, och dessutom bära täcke. Luras inte av att det är snö på backen, det är varmt nu och tyvärr är det inga minusgrader i sikte. Jag hade föredragit en snödump och sedan kallt över kommande söndag, men ingen sådan tur. Idel plusgrader, ganska många dessutom, och därtill två dygn med vindbyar upp till hela 28 sekundmeter. Katastrof, Gasper kommer vara den lortigaste hingsten någonsin skådad på Wången.

 

Stjärna2

"-Jag ser gärna på mig."

 

Och inte går det att lastträna om det ska blåsa upp emot orkanstyrka, eller träna något över huvud taget för den delen. Jo, jag får väl tjata på med att leda honom med risk att han övertränas och tröttnar. Eller så får han väl ledigt så han får rulla sig i leran och fortsätta sina utgrävningar efter vårens primörer, dvs rötter. Nybadade hästar rullar, inget som helst konstigt med det, och efter dagens premiärer unnade sig Gasper en grundlig lerinpackning. Fint ska det vara.

 


Glad Påsk

Pasha1

Skönt att det är en fullt normal basjkir

 

Jag ska inte brodera ut texten utan nöjer mig med att tillönska en synnerligen glad och god påsk och lägger istället upp några bilder på påskfölet;

 

Pasha2

 

Pasha3

 

Pasha4

Det var väldigt varmt, så trots att det fanns många höhögar valde fölungen att ligga i snön för att svalka sig på onsdagseftermiddagen.

 

Pasha5

 

Pasha6

 

Pasha7

Mysigt värre

Ha en riktigt skön helg nu.


April, april

April1

Vaxproppar

 

Som bekant har vi gått och väntat på att Tindra ska föla hela mars. Hon verkar ha varit mycket nöjd med att behålla sin unge i magen, men äntligen så fanns de där på hennes spenar den sista dagen i mars; Vaxpropparna. Jag sov i gästrummet med utsikt över Tindras hage, och när jag gick ut på morgonen den första april var det tyst och lugnt. Stoet såg lika nöjd ut som vanligt och stod med Hinica i skogsdungen.

Jag vet hur det är vid det här laget. Propparna kan finnas där några timmar eller tre dygn, eller inte alls för den delen. Ston vill vara ifred när de fölar, det vet jag också så jag jobbade undan morgonen och gick en rejäl promenad med hunden efter frukost. När jag så kom utför backen mot gården ser jag att Tindra begåvats med fyra ben till där hon står vid skogsbrynet.

 

April3

Mjölkskägg

 

Tindra måste väntat tills vi var utom synhåll och sedan satt igång. Bizra är den som hittills fölat lättast och smidigast, men det här måste vara rekord. Inte bara stod fölet upp och var något så när helt torr i pälsen, nej det diade och försökte sig redan på sin första vingliga och styltiga lilla galopp runt mamma. Efterbörden hade också släppt och övriga flocken stod på lagom långt håll och låtsades inte se vare sig Tindra eller ungen. Eller mig för den delen, jag satte hunden i löplinan och gick sedan för att beskåda undret på lagom långt håll (man kan ju alltid zooma med kamera).

 

April2

Äter med god aptit

 

Min vana trogen frågade jag inte på en gång vad Tindra fått för sort, men jag dristar mig till att gissa hingst. Vilken sort det än är så kommer den med största säkerhet få pappas färg fast med en stor stjärn i pannan och en lite lustigt formad snopp (som enstaka tecken på mulen heter). Som tre små bollar som drar åt olika håll vid den högra näsborren.

 

April4

April5

 

Ja det var ju ett väldigt trevligt aprilskojeri jag bjöds på. Välkommen till världen kära föl.

Besökare idag: 17
Denna månad: 615
Totalt: 123913
måndag
17
december
Stig

2018
Vecka 51
«april 2015»
tiontofr
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
27282930

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2014
    2013
    2012
    2011