Det lackar mot nyår

 

 

Tindra

 

Hästen på bilden är en rysk basjkir som heter Tindra, och bakom henne står hennes son, Mánadis' Leonid som föddes i våras. I Tindras runda mage vilar ett helsyskon till Leonid som kommer se dagens ljus i slutet av mars ifall allt går som det ska.

Tindra är en av landets allt fler lyckliga hästar som får leva på lösdrift. Det betyder att de går ute dygnet runt, året om och vad gäller våra avelsston fölar de även utomhus. Gärna i snö eftersom det är rent, fölen har redan vinteroverallen på ifall de föds tidigt för alla hästar har medfödda egenskaper för att klara sig utomhus.

En av dessa djupt inetsade, effektiva egenskaper som fått hästarten att överleva över 50 miljoner år är flykt. Det som sker när folk bränner av krevader av fyrverkerier under nyårsnatten är att många hästar försöker fly från det som skrämmer dem, och sätta sig i säkerhet. Säkerheten borde vara den välkända och trygga hagen, men det händer att de inte ser något annat val för sin överlevnad än att fly. Många minns ännu en häst som för snart ett år sedan flydde ur sin hage och engagerade hela landet i eftersökningar. En häst som inte längre fanns, för han gick genom isen och dog redan under nyårsnatten, medan många fortsatte fira nya året med pyroteknik.

Ett dräktigt sto kan bli så rädd att hon förlorar sitt föl. Hon blir helt enkelt så skräckslagen så fölet dör i magen och måste ut, med risk för mammans liv. Lekmän kan här tycka att en enkel lösning är att ta bort stoet ur den trygga hagen och stänga in henne i en box. Där kan hon stå medan det smäller högt och blinkar runt henne, utan någon som helst flyktväg.

Ja, det kan ju vara en lösning för en del. Det finns faktiskt rätt många hästar som tillbringar flera dagar inomhus under nyår med bomull i öronen och tillsyn dygnet runt av ängsliga ägare och skötare. Men vem låser in älgkon? Vajan eller hinden? Nej, det låter ju befängt.

Det är många som vädjar om eftertänksamhet till nyår. Att strunta i raketerna och antingen spara pengarna eller lägga dem på något vettigare. Min vädjan är inte bara för att alla ston som är dräktiga i dag även är det över årsskiftet för att föla nästa år, utan för alla blivande mammor i skog och hagar.

 

Gott slut på 2015

 

 


Frostnäpet

 

 

Zeniya

 

Frostig dimma gör lilla Zeniya söt som socker

 


Välkommen till istiden

 

 

Is1

 

Plusgrader, regn, hård vind, minusgrader, frisk vind. Där har ni receptet på naturlig skridskois, blankpolerad och fin. När den beläggningen befinner sig i hästarnas hagar är det dock inte så himla festligt. Dagens bilder är enbart från en del av en hage, den värsta. Det är is i alla hagar, men inte fullt lika tragiskt som i den här. Lördagsförmiddagen ägnades åt halkbekämpning och viss omstängsling.

 

Is2

 

I just den här hagen hade en häst gått omkull och tog sig inte upp, så då hade nöden ingen lag. Det är direkt olämpligt att strö ut tösalt i en hästhage, men här fick vi slänga ut lite salt och ett tunnt lager spån för att få upp hästen och förpassa den till den nystängslade skogsängen som än så länge är helt halkfri.

 

Is3

 

Här vare glatt!

 


Årets mörkaste dag

 

Dag1

Mitt på juldagen är lamporna med ljusrelä tända

 

Vintersolståndet var inte alls särskilt mörkt, för snö och måne lyste upp tillvaron. Nej, årets mörkaste dag höll på sig till juldagen som bjöd på tunga moln, spöregn och minst sagt friska vårvindar. Men jag återkommer till ämnet efter att först bjuda på härliga bilder från vår julafton:

 

Afton1

Mistjev med rosaskimrande förmiddagsljus kring sig

 

Sådan tur vi hade att det kom julesnö på natten till julaftonen. Det var väldigt mysigt att utfodra tidigt på morgonen när snön knarrade under barfotahovar och allt som hördes var hästarnas malande käkar. Månen sänkte sig i nordväst samtidigt som Venus steg orange och glimrande i sydost. Ovanför tindrade stjärnorna på en djupt sammetsblå himmel och allt kändes magiskt. Julen kan inte börja mycket bättre än så.

 

Afton2

Gagarin blir röd som en tomtenisse när den låga solen lyser

 

Afton3

Storebror Pavel med lysande julehjärta på snöpudrad mule

 

Kameran fick följa med till grabbarnas hage, men det var minsann inte lätt att ta bilder för killarna var väldigt nyfikna, kelsjuka och närgångna. Särskilt Mistjev, han har verkligen börjat uppskatta att matte myser med honom och det kändes väldigt gott att ta av sig handskarna för att värma händerna under hans långa täta man.

Dagen flöt på, och när vi gick för att utfodra vid två hade solen precis sänkt sig, men fortsatte måla himlen långt efteråt. Färgerna växte sig allt starkare i intensitet och förebådade betydligt mildare väder:

 

Afton4

Hela horisonten färgas fem minuter efter att solen sjunkit ned i havet

 

Afton5

En halvtimme efter solen gått ned brinner hela himlen

 

Jag vaknade strax efter fem på juldagen av att vinden spelade säckpipa via allehanda öppningar i fönster och husfasad på sydsidan. Långa, höga, klagande tjut och visslingar medan regnet slog med stora, tunga droppar på fönstret. Fy sjutton.. Jag kröp under täcket för att invänta ringningen 05:20 och gick motvilligt upp.

Borta var det vackra julvädret. På backen låg nu vattentäckt is och regnet vräkte ned i sidled i blåsten. Hugaligen. Förmiddagen fortskred men mörkret låg tungt kvar över oss som var ute och jobbade.

 

Dag2

Utanför stalldörren

 

I skrivande stund har regnet slutligen dragit bort. Ett andrum innan den annalkande stormen i natt, och just nu blänker solen väldigt effektfullt på all blankis som täcker gårdsplan, väg, hagar, ja det mesta. Sådant hindrar tyvärr inte folk från att ge sig ut på vägarna, så även om solen lyser just nu har juldagen ännu potential att bli den mörkaste dagen 2015 för många.

 

Dag3

Isbana på grusvägen

 

Det finns ingen som helst anledning att bege sig ut på vägarna om man inte absolut måste. Släktingar kan man träffa en annan dag, hellre än inte alls, mat lär de flesta ha kvar i skåpen och rean finns kvar den med. God fortsättning på julen och var rädda om varandra.


God Jul

 

God Jul

Zenit och resten av oss önskar God Jul

 


Största dagen

 

 

"Är du nervös?" Jag hörde inte frågan, det var jag alldeles för nervös för. Platsen var Wångens ridhus och jag stod där med Gasper framför domaren Morgan Johnsson och det var han som ställde frågan. På premiering med den lille hingsten jag sett födas och växa upp, och jag lider av en oerhörd scenskräck. Egentligen var det inte ens jag som skulle visa Gasper, men han var tydlig med att jag och ingen annan skulle gå igenom det där med honom. Jag var fullt koncentrerad och det tjöt i öronen medan svetten rann längst ryggen.

Men jag hörde nästa fråga. "Är det din hingst?" frågade Morgan. "Ja, egen uppfödning.." fick jag ur mig. "Då ska du se glad ut!" sa domaren. Ojoj.. hade jag försökt le i det tillstånd jag befann mig i hade hela ansiktet skakat sönder befarar jag, men jag hade förstås skäl till att vara glad med tanke på det fina omdömet Gasper fick. Och nog är jag glad över Gasper.

 

Syns inte det?

 

Gasper1

Som en rebus; Glad över Gasper.

 

Vi har övat i flera dagar, jag och Gasper, och på söndagsmorgonen den fjärde advent var det dags att sitta upp för första gången. Jag kan ärligt säga att det är den största känsla jag haft på en hästrygg. Min egen uppfödning som jag följt sedan dag ett och nu satt jag upp på honom. Gasper var som vanligt lugnet själv och verkade faktiskt väldigt bekväm med att matte satt gränsle över honom i sadeln. Vi har ingen bra kamera, husse är ingen fotograf, och det var ju inte vårt fel att solen inte ens hunnit gå upp, så alla bilder är otroligt gryniga, suddiga och rätt mörka, men det är som det är. Det är ändå inte möjligt att förmedla min glädje och stolthet över min fina Gasper.

 

Gasper2

Redo för uppsitting. Huvudlaget kallas indianhackamore, en bettfri lösning.

 

Gasper3

 

Gasper4

Glad och stolt matte.

 

Gasper5

Tack och puss!

 

 

 


Djurens jul, och vi som delar den med dem

 

 

Ruslan1

Snöblöt Ruslan

 

Det finns massor av folk som jobbar på jul. Inte bara tomten och de stackars tidningsförsäljare som har öppet kl sju på julaftonskvällen när pappa blir oerhört sugen på att veta vad som hänt under dagen -fast det fenomenet existerar nog inte längre i dagens digitaliserade värld. Exempelvis så jobbas det inom handel,vård och räddningstjänst, om än med andra scheman och lönetillägg, men det är förstås oss djurhållare jag tänker skriva om eftersom det ligger mig närmast.

Hästar, kor, grisar, höns, får, getter och andra djur, för dem passerar gärna  julen som vilka andra vinterdagar som helst. Oavsett om dagen heter fredag, julafton eller skärtorsdag ger vi hästarna bra mat i förhoppningsvis lämpliga portioner, lagom många gånger, helt utan att tycka det är obekvämt eller få något extra på kontot. Visst delas det ut äpplen och morötter på jul, men det är för ju mest för vår skull.

Bönder som förser Sverige med mat, de mjölkar och utfodrar som vanligt, och nog går utgödlingen sönder även på julafton. Eller att mjölksystemet fryser, det vet jag en som råkade ut för på jul. Inte spelar det någon roll i det stora hela när man tänker på alternativen. Om plötsligt mina hästar var borta, om jag inte hade en enda att utfodra och ge vatten till på julafton, vad hade föranlett det?

När jag går ut är jag ändå tacksam, och särskilt den här julen tänker jag på de jordbruk som drabbats svårt av bränder i år, några har inget kvar. Och bonden som tvingades lämna sin släktgård nu i advent efter den sålts på exekutiv auktion med stor förlust med tanke på de investeringar som gjorts. Det är fler som gått samma väg i år. Jag läste ett reportage om en tonårstjej och hennes förtvivlan över att gården hon växt upp på tömts på djur för att lantbruket inte bar sig längre. Kan man förstå hur det känns för barn och ungdomar att komma hem efter skolan till en gård som inte längre har fler djur än ladugårdskatten? Den gård där de växt upp i trygghet är plötsligt spöklik och lika hålögd som de som med kärlek skött och förvaltat den i generationer.

Vi är två som firar efterlängtad jul här i nya gården, jag och min man. Särsilt jag älskar hela advent och julen, men jag glömmer förstås inte djuren. Det är verkligen ingen uppoffring att gå ut vissa tider och göra samma som alla andra dagar, att inte kunna åka bort. Vi vill inte vara någon annanstans, vi firar vår jul på bästa sätt och en del av det är att ta hand om våra djur, för vad vore alternativet och varför? Det här med lantbruk och djurhållning är en livsstil, och det blir bäst om man gillar alla bitar av det.

 

Ruslan2

Så länge det finns liv finns det hopp om framtiden

 

Mánadis' Ruslan är e Gastroler u Minotschka, född 1 maj 2014 och helbror till Mánadis Gasper, född 4 oktober 2012, godkänd för avel på Wången i våras. Vi hoppas förstår att även Ruslan blir godkänd i framtiden.

 

 


Julefrid

 

Det är inte så att jag helt struntar i hemsidan och bloggen. Som jag förklarat i tidigare inlägg har vi begränsat med internet här, och sidan kräver då både tid och tålamod att arbetas med. Vi kan väl säga att det vilar julefrid över hemsidan just nu medan jag jobbar på ute i verkligheten  Önskar julefrid till er alla också!

 

Leonid

Mánadis' Leonid, född 1 april -15

 

 


Glad Lucia!

 

Mánadis' Vildhäst önskar läsarna en riktigt Glad Lucia, och det med just en sådan, en glad Lucia med ljus i hår när midvintersolen lyser in genom stallfönstret på förmiddagen.

 

Zeniya

Zeniya, zöt zom zocker

 


Häst är bäst?

 

På Agria Djurförsäkring Hästs facebooksida kan man läsa följande text:

"Hästmänniskor mår enligt en studie bättre än människor som inte rider eller pysslar med hästar på annat vis. En bra påminnelse om varför hästar är det bästa som finns."

Under det en vintrig bild på en häst med budskapet i feta bokstäver; Borta bra men hemma häst.

Min första tanke är att så är det ju. Min andra tanke är att det ändå finns en hel del hästmänniskor som verkar må allt annat än bra och vara i harmoni, och tänker jag efter ordentligt har jag råkat ut för min del av förståndiga och superduktiga hästmänniskor som verkar vara lite som vampyrer. Personer som verkar ha ett behov av att förminska andra för att själva må bättre, kliva på andra istället för att sträcka sig för att nå. Sådana som verkligen får en att känna sig som en klumpig nybörjare genom sin respons bara för att man ställer en fråga, eller ännu hellre, genom att fråga mig om något plocka fram problem som aldrig fanns där. Att man är och gör fel.

Kommer nog aldrig glömma när jag hyrde in en häst hos en duktig och populär dressyrkvinna. Hon frågade vad jag fått i julklapp och jag nämnde ett bettlöst huvudlag jag önskat mig. "Jaha, ett sån't som inte funkar!" sa hon kort och spände sedan ögonen i mig för att se om luften gick ur eller ej. Det gjorde den, jag sjönk nog flera cm just då, och sedan det var inte alls lika lustfyllt och roligt att prova mitt nya huvudlag på min gamla varmblodstravare. Men hon mådde nog bättre då, och då har väl hon samma rätt att ingå i den där studien kan jag tänka.

Som tur är har jag förstås träffat betydligt fler bra hästmånniskor än dåliga.

Nåja, jag kan bara prata för mig själv. Inte vet jag om jag mår bättre än folk generellt, jag är medveten om att jag har vissa sociala brister, mina egna hjärntroll och även jag drabbas av förkylningar och ryggont. Men sedan jag blev uppfödare och fick prioritera om mycket i livet så mår jag faktiskt mycket bättre än tidigare. Basjkirerna har lärt mig lägga undan klockan och särskilt unghästarna har fått mig att vara mer närvarande och njuta i stunden. Och nog mår jag extra bra när jag en decembermorgon ryktar och kliar ett föl med ljuvligt mjuk päls, ett som gärna stannar med mig just där och då medan mamma och de andra gått iväg. Just då känns det inte bara som att häst är bäst, utan även som om den känslan är besvarad.

 

Beroza

Mánadis' Beroza


På väg igen

 

Två bilder av vackre Mistjev från söndagens promenad:

 

Mistjev1

 

Mistjev2

..bara för att han är så tjusig!

 


På väg

 

Efter fredagens snöfall bjöd lördagen på dimma och plusgrader. Stefan tog några bilder medan han ledde Odessa från stallet till hagen, så ni får följa med när jag går med Hinica. Beroza går lös förstås.

 

Väg1

 

Väg2

 

Väg3

Här kommer vi till "korsningen" som vi kallar det. Grabbarnas hage är till höger.

 

Väg4

 

Väg5

 

 Sedan gick jag och hämtade Tova och Zeniya

 

Väg6

 

Väg7

 

Och som avslutning en bild från när Stefan tog in alla fyra själv på söndagen. Odessa hade jag redan tagit in, hon är en trygg tvååring som inte hade något emot att lämna de andra i flocken och gå i förväg.

 

Väg

 

 


Årets hjulklapp

 

Fautras1

Fautras Oblic +2

 

Egentligen var det tänkt att det skulle bli fjolårets hjulklapp till oss, men saker kom ivägen. Det var väldigt synd, för jag kan inte minnas något år vi så ofta behövt hyra och låna transport som 2015, och då anlitade vi ändå lastbil för alla hästar (utom två vi körde själva) när vi flyttade för två månader sedan. När det väl blev tillfälle beställde vi vår efterlängtade Fautras så den skulle vara färdig att hämtas alldeles innan vi flyttade, men av olika skäl drog leveransen ut på tiden, men allt det är glömt nu. I tisdags morse hämtades vagnen i Eskilstuna.

 

Fautras2

Step up istället för ramp

 

I en Oblic + åker hästarna på diagonalen utan bom, och de kliver direkt in i transporten, inte på någon ramp. Vår vagn har dock ramp framtill, så hästen kan gå genom transporten istället för att backas ut om man så önskar. Jag ville helst ha en grön Oblic, men den tjusiga Brittish Racing Green-varianten hann tyvärr utgå, så istället blev det en midnattsblå med guldfärgade stripes. Det är ju snyggt det med, och hästarna bryr sig nog inte ett dugg.

 

God Hjul på er!

 

Besökare idag: 0
Denna månad: 659
Totalt: 123957
onsdag
19
december
Isak

2018
Vecka 51
«december 2015»
tiontofr
010203040506
07080910111213
14151617181920
21222324252627
28293031

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
2015
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2014
    2013
    2012
    2011