Skogspromenad

 

Promenad1

Pavel i skogen

 

Det har både snöat och regnat här, så hagarna liknar mest leriga katastrofområden, och hästarna ser följaktligen ut  som innevånare i nyss nämnda katastrofområden. Ett bakslag som heter duga, så nu får allt våren ta nya tag så vi kan få något vettigt gjort inför sommaren här!

På torsdagsmorgonen tog vi med oss varsin häst och gick en slinga i skogen. De var förstås blöta och leriga, och vi borstade inte av dem ett dugg innan promenaden, vilket syns på bilderna. Dock var det rätt svårt att fota medan vi klev runt i skogen, så här följer en massa ofokuserade bilder på några glada, lortiga grabbar på skogspromenad:

 

Promenad2

 

Vi gick iväg med helbröderna Pavel och Gagarin, fyra och tre år gamla.

 

Promenad3

Inte helt lätt att ta kort som sagt..

 

Promenad4

..vilket i och för sig inte gör så mycket när objekten är leriga.

 

 Vi lämnade igen bröderna i hagen och gick iväg med två andra basjkirer.

Promenad5

Tittut, säger Mistjev, fyra år.

 

Promenad6

Men det är nog inte alltid så lätt att vara Mistjev..

 

 Promenad7

..jag misstänker att han ibland får gissa sig till hur omgivningen ser ut.

 

Promenad8

Av de fyra coola killarna vi gick med var dock tvåårige hingsten Ruslan coolas av dem alla!

 

Promenad9

Ruslan var den som till störst del undersökte om det fanns något ätbart i skogen.

 

Promenad10

Ruslan och husse traskar på.

 

 

Promenad11

Mistjev kan man inte ha för många bilder på.

 

Med Ruslan och Mistjev gick vi samma slinga fast åt andra hållet. Väldigt trevliga skogspromenader tyckte vi allihop. Den enda som fick stanna kvar bägge gångerna var lille Leonid ett år, han är inte riktigt mogen för den typen av utflykter än, men det tar vi igen när han blir äldre.

Senare på dagen blev det strålande vackert väder, och i pojkhagen var innevånarna väldigt nöjda, även Leonid. När jag gick runt och vårmockade lade de sig ned i solen en efter en, och jag tror både de och jag sover väldigt gott i natt med.

 

Promenad12

Ruslan har torkat upp så man ser att de fyra strumporna faktiskt är vita, inte gråbruna.

 


Babygym för basjkirföl

 

Elisjka1

Elisjka ställer gärna upp på bild när hon har tid att stanna

 

Det är härligt med föl, de har sådan sprudlande livsenergi och är så underbart omedvetna om vad som finns därute i världen. Fölet följer mamma var hon går, vill äta och sova ofta, och givetvis testar de sina förmågor!

Hagen lilla familjen går i nu har större ytor och fler utmaningar än hagen Elisjka föddes i. Den här hagen har till exempel stora björkstockar som lilla fölet flyger över med imponerande elegans och självsäkerhet, hon springer slalom mellan björkarna i allén och rusar rakt fram så fort hon bara kan, flera gånger.

 

Elisjka2

Mamma är förstås bäst i världen, men hon är inte oblyg för mig.

 

Det är nästan omöjligt att fånga Elisjka på bild när hon får sina fantastiska infall, och hagen är ändå eländigt brun och blöt som det är här i norr om våren. Inget att se. Som tur är ställer hon gärna upp på bild vid stillastående när jag ber om det, och Tindra är förstås generös som bjuder på tillfällena och inte går emellan eller vallar undan som många gör den första tiden.

 

Ja det är härligt att se så mycket energi i en så liten kropp. Generösa ytor, skog och naturhinder, det är perfekt babygym för basjkirföl det!

Och bra träning för mamman kan tilläggas..

 

 


Fredagsmys

 

Grabbar1

Skulle bara knyta skosnöret och genast blev jag omringad.

 

Vi har flyttat om lite i hagarna, miljöombyte är trevligt både för hästar och husfolk. I största hagen närmast huset går numer hela grabbflocken om fem unga basjkirer. Som uppfödare får man väl inte ha favoriter men vad gäller flockar så är grabbarna mitt älsklingsgäng -jag som hela hästlivet varit övertygad om att jag föredrar ston.

 

Grabbar3

Pavel och helbrorsan Gagarin

 

Inte bara är de trevliga att titta på, förutom att de är fina är det en intressant flock att iaktta. Dessutom är de så himla sociala och nyfikna, och oavsett om jag vill det eller ej så tankar jag energi när de kommer och vill vara nära. Och det gäller att man har några minuter att avvara.

 

Grabbar4

..och där bakom dök Ruslan upp också

 

På fredagseftermiddagen skulle jag bara korsa grabbarnas hage för att kolla vattentunnor i två andra hagar. Först kom Mistjev fram och hälsade och följde mig sedan genom hagen, de andra blev förstås nyfikna och följde efter. Så var det ju det där skosnöret som skulle knytas..

 

Grabbar2

 

  Det är onekligen trevligt att känna sig så populär!

 

 

Grabbar5

 

Leonid som är yngst är också mysig, men vågar inte tränga sig in i stora gänget ännu utan väntar hellre på sin tur lite på sidan om. Han vet att han får klappar och kramar han med och köar hellre tålmodigt än att få en åthutning för att tränga sig före någon av de äldre.

 

 


Snödrottningen

 

Lillan1

 

Tindras lilla stoföl blir en vecka gammal i kväll, och vi har nyligen bestämt oss för ett namn. Vi vill gärna att fölets namn, som det helst kommer bära i sin helhet genom livet, speglar en egenskap hos individen, och det bör vara ryskt/slaviskt klingande. Det är inte helt enkelt, för den egenskap man tänkt sig låter inte alltid så vackert på Google Translate. 

Lillan föddes en kväll när det efter några dagars strålande vårväder blev kallt, och vackra, skira snöflingor singlade runt i skymningen. De flesta ord eller egenskaper som handlar om snö och kyla låter i mina svenska öron som om man talade baklänges, och inleder ordet med "sne". Men så kom namnet häromdagen när lillan var väldigt nyfiken på mig, något hennes mor ivrigt uppmuntrade.

 

Lillan3

Ännu väldigt blå ögon

 

Det råder global Frostfeber efter att Disney släppte sin efterlängtade version av H C Andersens saga Snödrottningen, Frozen. Vet ni att Disneyfabriken jobbat med att få till en film i över sjuttio år?! Hur som helst så heter prinsessan som växer upp till snödrottning Elsa. Det är ju fint i sig, men jag har omarbetat namnet för att passa en isabellfärgad basjkirtjej som härstammar från södra Uralbergen.

Namnet har samma ursprung som Elsa, nämligen Elisabeth och det är också namnet på en väldigt trevlig klasskamrat jag hade en gång i tiden, en utbytesstudent från Ukraina, så för mig får namnet en extra innebörd. Nu har jag dragit ut på pudelns kärna lika länge som prins Carl Philip innan han kom fram till vad det var hans prinsessa nedkommit med egentligen. Namnet på vår egna snödrottning blir.. 

 

Lillan2

Mánadis' Elisjka

 


Ännu ett tillskott

 

Veckan inleddes med att Stefan lämnade Glava i västra Värmland på måndagsmorgonen med ännu ett nytt sto i Fautrasen. Galina av Basta heter den lilla damen, och i framtiden är det tänkt att hon ska få gå med Gasper och förhoppningsvis sätta fina Mánadis-föl till världen. Lastningen gick riktigt bra med tanke på att Galina inte är så förtjust i tranporter, men efter en stund stod hon där och färden mot Höga Kusten kunde börja.

Vår transport är jag verkligen nöjd med! Precis som i en stor lastbil står de helt lösa, Fautrasen har en bra mellanvägg som är lite fjädrande och alla hästar vi kört hittills ställer sig och lutar lite mot väggen för att vila emellanåt. De äter hö från golvet och ventilationen är jättebra, och vi köpte till en kamera, så man ser passagerarna hela vägen. Dessutom slipper man hela mecket med att hästen ska upp på en ramp först, den kliver direkt upp i transporten utan någon anhalt emellan. En väldigt bra investering!

Något jag är mindre nöjd med är min nya pick up som trots nyligt besök på verkstad verkar blivit förkyld i datorn. Ekipaget hann endast några mil innan det blev depåstopp i Arvika. Galina trodde förstås att resan var över och undrade om det möjligtvis fanns andra hästar i närheten men var i övrigt lugn. En dator kopplades in och bilen sades efter handpåläggningen vara frisk, men efter en stund tappade den effekt igen. Lösningen blev att stanna en liten stund ett tiotal gånger längst vägen, då glömde bilen bort att den var trött och funkade normalt ett tag igen.

Det positiva var att Galina tröttnade på att tro att hon var framme och koncentrerade sig på att äta hö och vila istället. När de anlände hem kl åtta på kvällen var hon förstås trött och lite mjuk i benen, men knäpp tyst när hon klev av transporten efter viss tvekan. Hon var väldigt nöjd att komma till en egen hage med utsikt över två andra hagar. Rullade, kollade var stängslet gick, rullade, tittade på de andra basjkirerna och ställde sig sedan att äta.

 

Galina1

Nyrullad och nöjd

 

Galina2

 

Vid lunchtid i dag släppte vi över Francesca. Efter en kort stund utan större dramatik så kom de överens om att vara vänner.

 

Francesca och Galina1

De är inte rena, men det hör årstiden till, pälsen och leran släpper så småningom

 

Francesca och Galina2

 

 

 


Vårflod i skogen

 

Flod1

Del av blivande skogsbeteshagen

 

Nu har det töat och regnat så glad i hågen tog jag med mig hund, såg och grensax för att påbörja arbetet med den beteshage som skall bestå av en remsa skog, fin skogsäng och "gammlägda" -en bit som tidigare varit brukad men som numer liknar en föryngringsyta. Det har ju legat så mycket snö där så allt arbete har varit omöjligt, men nu kunde det väl ändå inte vara så mycket snö kvar?

Väl uppe i hagen sjönk dock modet strax. Det såg ut som om man ändrat flödet på Umeälven och skickat den rakt över skogen här. Där det finns befintliga stigar rann vattnet som strida vårbäckar, men överlag ser hela området ut som ett träsk.

 

Flod2

 

Flod3

 

Det känns smått overkligt att vi tänkt oss att det ska gå en flock med hästar på den ytan om senast tre veckor. Det blir allt till att tillbedja alla vädergudarna och vädja om friska vårvindar och tropiska nätter..

 


Storken har kommit

 

Här i Ångermanland häckar förstås inte storken, men klockan sju på onsdagskvällen levererade den i alla fall ett efterlängtat föl.

Vi utfodrar med start klockan 19:00, och när vi gick ut gnäggade Tindra högt och började lägga sig ned medan fostervattnet forsade ur henne. Tänk att många ston kan bestämma väldigt precist när det är dags! Stefan fick ta hand om övriga utfodringar själv medan jag lade ut hö hos Zenit och Tindra och stannade kvar för att övervaka eftersom hon uppenbarligen önskade att jag gjorde så.

Två vita hovar följdes av en vit liten mule, och snart låg där ett välskapt isabellfärgat föl i hagen där snön föll i lätta flingor. 19:07 var det över. Tindra valde en bra kväll, för värmen hade gett vika för betyligt svalare luft och snö, så det var riktigt rent i den i tidigare vårtrötta hagen.  Jag kunde snart konstatera att min önskan slagit in, det var ett litet sto som storken överlämnat.

 

Lillan1

Grynig mobilbild tagen i skymningsljus

 

Fölet var väldigt snabbt uppe på de fyra vita hovarna som ännu bar de "födelsetofflor" som sitter längst ut. Ska jag beskriva hur de ser ut så tycker jag de påminner om små bläckfiskar som sitter där, och som jag förstått det ska de skydda så fostersäcken inte brister för tidigt och stoet gör illa sig. Jag har haft ynnesten att se flera föl födas vid det här laget -även om jag har ston som gärna fölar mer diskret medan jag sover eller gör något annat, men den här tjejen var imponerande snabbt uppe på alla fyra! Endast två gånger trillade hon lite innan hon med stor beslutsamhet sökte sig mot mjölkbaren.

 

Lillan2

Morgonpigg och nyfiken. Bild tagen ca 05:25

 

Hon är väldigt ljus och har ljusblå ögon bakom de långa, vita fransarna. Beroza hade även hon blå(grå) ögon, men de blev bruna efter ett tag. För andra gången hade jag i förväg bestämt mig för ett namn -första gången var det Mistjev, men här tvekade jag plötsligt. Arbetsnamnet är än så länge Lillemor och det beror på att en syonym till tsar är lillefar. Hon kommer få ett ryskklingande, passande namn så småningom, och namnet jag tänkte först får stå kvar i min namnbok så länge. Det har inget bäst-före-datum som tur är.

 

Lillan

Tindra med "Lillemor", torsdag morgon vid niotiden.

 

 

 


Tre bilder från premieringen.

 

Gasper1

Gasper och Pernilla innan bruksprovet.

 

Det var inte bara ett nytt sto som levererades igår (nytillskott), utan även min lilla pocketkamera som jag påtvingade min make innan han åkte iväg för att vara med på Wångens hingstvisning. De som följer vet att Stefan är en ytterst ofrivillig fotograf, han ställer enbart upp för basjkirhästarnas skull. Som tiderna ser ut är vi väl överens om att man finns om man syns. Tre bilder av 36 tycker jag är ett riktigt bra resultat!

 

Gasper2

Vilken härlig energi! Här råder det ingen tvekan om att man är på väg framåt.

 

Det här är dock min favoritbild, jag älskar den!

Gasper3

Det ser ut som om de delar en hemlighet!

 

Och nog kan man ju dela en hel del tankar när man står i ett förrum för ridhuset för att avlägga bruksprov i en hel timme som tre och ett halvt år gammal hingst ute på äventyr. Det är till och med så att jag litegrann avundas den bilden eftersom jag inte kunde vara där utan jobbade hemma istället.

 

Ni som vill ha bra utbildning på unghäst gör ett bra val om ni kontaktar Nilla's Häst och Ridutbildning i Bispgården, södra Jämtland. Ett stenkast från centralorter som Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik, Östersund, Ånge, Stockholm, Piteå, Lund etc. Bra utbildning är aldrig för långt bort.

 

Och som ett litet PS länkar jag till ett ytterst klokt inlägg om varför man anlitar inridare.

 

 

 


Nytillskott

 

bTatíana

 Bra med kamera i transporten!

 

Det är mycket som händer för tillfället, det känns som om vi tar väldigt stora kliv framåt i verksamheten just nu. I morse klockan åtta befann sig Stefan utanför Örebro för att hämta ett nytt, efterlängtat sto. Lilla damen i fråga heter Tatíana, och jag vill på en gång förtydliga att hon inte ska förväxlas med den vackra Tatjaana som finns på Gideå BasjkirHästar inte långt härifrån. En del namn är populära helt enkelt.

 

Tatíana1

 

Det är inte ofta jag stoltserar på bild, men här har jag precis lett ur Tatíana ur tranporten. Någon kanske undrar ifall Tatíanan har något på ryggen, men hon är rakad med lite sparad päls där sadeln brukar ligga. Även rakade hästar klarar temperaturer under minus tjugo utan täcke, bara man ser till att reglera det med mat och skydd mot vind, och för tillfället är det till och med plusgrader på natten här och vindskydd har hon i sin alldeles egna hage. Vi släpper inte ihop nykomlingar i väl sammansatta flockar direkt, utan vi börjar försiktigt. I morgon ska Tatíana få en blivande kompis insläppt till sin då bekanta hage.

 

Tatíana2

 -Har ni snö kvar? undrar Tatíana.

 

Tatíana4

Francesca och Midas är väldigt nyfikna på den nya.

 

 

Tatíana3

Egen hage, eget vatten, eget hö och massor av basjkirer att titta på.

 

Jag har längtat efter Tatíana, jag hoppas och tror hon kommer trivas här med oss. Kanske är det någon fler än mig som tycker att hon liknar Gasper och Ruslan lite, och det kan bero på att de har samma morfar. Av den anledningen ska Tatíana förstås gå tillsammans med andra ston i Zenits flock i framtiden. Både Gasper och Ruslan är väldigt trevliga killar och jag har en magkänsla att det är ett önskat släktdrag.

 

 

 


Hingstvisning på Wången

 

Så i dag, 10 april var det dags för Gasper att göra ett första försök att tilldelas permanent avelsklass. Han blev ju godkänd i fjol, men endast för två år. För att bli permanent godkänd krävs att de genomför ett bruksprov, och ett officiellt sådant kan genomföras tidigast vid fyra års ålder. Nu är ju Gasper bara tre och ett halvt, men i hästvärlden är det praktiskt nog födelseåret som räknas.

Själv kunde jag inte närvara, vi har ju 16 basjkirer till som ska tas omhand, men Stefan åkte upp från Stockholm för att se på plats när tränaren och handlern Pernilla visade upp Gasper och utförde bruksprovet från hans rygg. Så detta inlägg är andrahandsinformation, och kameran får jag hem tidigast på tisdag kväll.

Det var verkligen spänd väntan, och jag kunde inte få något vettigt gjort så jag tog med hunden på en lång promenad i förmiddagssolen medan jag väntade, och stundvis fick kort info från Stefan via pm på telefonen. Jag hade planerat komma hem till halv tolv, för då skulle bruksprovet vara avklarat och jag skulle endast invänta resultatet. Gasper hade tid 10:55, men istället blev det för honom att vänta en hel timme iklädd ridutrustningen!

Orsaken som jag hört det var att en annan hingst kommit lös, men det är som sagt andrahandsinfo. Gasper fick i alla fall vackert vänta på sin tur, men det är ju tur att han är en himla lugn och snäll hingst. På morgonen fick jag berättat för mig att Gasper var så otroligt lugn i sin box där han övernattat, trots att där fanns hingstar som hade större behov av att höras och synas. Så var han i fjol också, lugnet själv nästan hela tiden och så trygg i boxen.

Nu var väl Gasper lite väl cool, för när det äntligen blev hans tur i ridhuset var det rätt jobbigt för honom att hålla ut i galopperna vad jag förstår. Han hade hunnit bli trött men gjorde givetvis sitt bästa. Och det visade sig inte vara illa alls!

 

image

40 poäng exteriört, som i fjol, och 35 poäng på bruksprovet. Det resulterade i att Gasper tilldelades avelsklass ett!

 

Klass ett har vi givetvis önskat oss, men det är absolut inte enkelt att nå dit. Det hänger på marginalerna, och många hingstar är med rätta ofokuserade och övertaggade när de befinner sig på hingstvisning. Det är verkligen en annorlunda miljö för dem och även om de skött sig exemplariskt under träning är det inte ovanligt att tankarna är på annat håll när det gäller.

Vi är otroligt stolta och tacksamma. Tacksamma över att ha haft så fina ryssar som Gaspers föräldrar, stolta över Gasper och det tidiga valet vi gjorde att behålla honom (och hans yngre helbror) som hingst trots att efterfrågan på basjkirhästar stadigt sjönk just då, och tacksamma igen över att ha funnit en riktigt bra basjkirtränare i Bispgården!

Vad gäller besökande ston så har vi inte riktigt bestämt oss än för hur vi ska göra med Gasper i sommar. Han kommer vara kvar i sin hemmavana miljö hos Pernilla ett par veckor till och sedan är han utlånad i maj i sitt ämbete. Troligast kommer han inte ta emot ston här hemma i sommar, men eventuellt nästa år. Jag får återkomma med mer info ifall det finns stoägare som är intresserade.

Svenska Hästavelsförbundet, som är avelsorganisation för basjkirhästar har haft fullt upp hela året i och med de nya passbestämmelserna som orsakat mycket extrajobb, så det kommer nog ta tid innan omdöme och poäng för Gasper läggs ut på Blå Basen, men när de blir officiella kommer jag givetvis att lägga ut hela texten här. Stolt som jag är

 


Inspiration blir till frustration

 

Det regnade hejdlöst i två dagar, sedan kom det både sol, vind, värme, sädesärlor och fjärilar. Solen går ned klockan åtta och koltrastarna sjunger kvällssånger under sista arbetspasset medan sommarmolnen (cumulus) färgas aprikosa. Och jag är så otroligt frustrerad!

Det känns jätteroligt att vi satsar på framtiden. Istället för att börja nedmontera verksamheten, kastrera hingstar, sälja ut avelsston så gasar vi på istället. Föl är på gång och nya ston till våra fina hingstar, vi har bestämt oss för att tro att bristen på basjkirhästar snart kommer bli påtaglig. Bromsar vi nu har vi inte en chans att vara med när det händer! Men vad gör man när årstiderna här i norr går sin gilla gång och ännu inte visar några som helst tecken på att bringa en extremtidig försommar här på snöhöjden? Ja det går alltid att planera lite till, man kan ju aldrig vara nog förberedd.

Min inspirationsrunda på skarsnön med hunden på tidiga lördagsmorgonen fick dock modet att sjunka. Jag är så glad över just den hagen, för där kommer finnas så mycket nästan-skog och gräs att grabbarna kommer trivas som små öringar i en porlande bäck. Visst var det bedövande ljust och vackert, men snart stod det klart att vi befann oss i ännu en blivande beteshage där röjning och stängsling befinner sig många, långa veckor bort.

 

Vår1

 

Vår3

Det kommer bli så bra!

 

Vi gick genom närliggande skogen mot nästa blivande hage, som även den ännu ligger mestadels vit. Där finns en hel del gammalt stängsel kvar som ska tas omhand så snart snön försvinner och backen mjuknar, och jag insåg då att det nog bör göras samtidigt som det går att stängsla de två andra hagarna. Jag vet att allt blir bra när det är klart, men just då kändes vägen dit rätt lång. Hästarna lider inte där de går nu, men ju mer det töar, desto mer tryck blir det ju.

 

Vår2

 

Tills i torsdags gick stoflocken här, och nu bör den hagen få vila tills i juni (men vi får väl se hur det blir med det). För att det ska växa gräs, och för hygienens skull bör där mockas, men marken är ännu för skör. Den lossnar nämligen och följer med när man mockar, och blöt jord och gräsrötter har förstås inget på gödselhögen att göra. Onödigt mycket jobb är det också, så det är bara att vänta tills det torkar upp. Vänta, vänta vänta.. Att stillsamt vänta in alla dessa produktiva göromål, för en sann arbetsmyra är det jobbigare än det låter.

 

 Men snart nog får väl frustrationen bli till inspiration igen!

 

 


Betesdrömmar och vårrusning

 

Grabbar

Grabbarna vilar mellan varven

 

Våren är en bedrövlig tid med skitiga hagar, smutsiga hästar, vatten här och där och ständigt för mycket snö. Nåja, helt hopplöst är det inte när fågelsång fyller både ljuvlig gryning och skymning men allt detta slask däremellan är stundom rent (haha) deprimerande. Därtill kryper det i kroppen när jag tålmodigt måste vänta på alla väntande jobb. Marken är alldeles för känslig för att börja vårmocka, och än går inga stängselstolpar ned i backen där vi planerar beteshagar. Men det går ju att gå runt och drömma.

 

Skog1

Skogsdelen i en av sommarhagarna

 

Skog2

 

Skog3

Rinnande vatten är lyx!

 

Men största delen är ännu täckt av upp till meterdjup snö!

Skog4

..till min stora förtvivlan.

 

Det tog ett tag att kliva, plumsa och bitvis krypa runt den blivande hagen. Jag tror all snö som blåst från sjön, över lägdorna och gården under vintern landat just där uppe där vi tänker göra hage, för när vi senare klev runt en annan blivande hage ned mot sjön gick snön strax över fotknölarna. Livet är orättvist ibland, för det är just skogsbeteshagen jag har bråttom med!

Nedanför sommarbetet i skogen går grabbarna i sin hage. När vi kom plumsandes genom skogen tog vi sikte på rakaste vägen till fast mark, och det var just grabbarnas hage fast från fel håll. Där brukar inte röras annat än älg i vanliga fall, så de blåste och fnorkade högt i luften när de först anade oss.

När de såg att det bara var husfolket hade de ändå byggt upp så mycket energi så de passade på att göra en riktig vårrusning genom hagen. De galopperade i full fart och det såg ut som en riktigt välorganiserad kadrilj när de saktade in, vände i samlad cirkel och sprang tillbaka.

 

Grabbar1

 

Grabbar2

 

Grabbar3

 

Det är inte roligt alls att ta kort på hästarna nu när det är så grisigt och pälsarna hänger i tussar, men jag är glad att jag fick några bilder från det härliga vårruset.

 


Viktig information till stoägare som planerar avkomma efter Zenit!

 

Zenit 

 

 

Inför årets säsong är det ett antal stoägare som på ett eller annat sätt antytt att de är intresserade av avkomma efter Zenit till 2017. Nu är det april, och hög tid att boka. Det är för att vi behöver planera våra egna flockar då vi har nya ston på ingående och två godkända hingstar. Ännu har vi inte tagit emot en slutgiltig bokning från någon av de stoägare som antytt intresse, och då antalet platser är mycket begränsade är det av stor vikt att ni hör av er under kommande veckor.

Bokningen är kostnadsfri, och uppstår hinder så stoägaren måste avboka med kort varsel utgår ingen avgift från vår sida. Det är enbart för att kunna planera, det är betydligt enklare att hantera en avbokning än att det ska planeras för besökande ston i sista stund. Det gör vi helt enkelt inte.

Zenit kan ta emot besökande ston från juni, men vi vill att den som är intresserad kontaktar oss för bokning senast utgången av vecka 15, det vill säga 17 april. Avser man komma med två ston samtidigt (som är väl bekanta med varandra) har man visst företräde.

Vad gäller Gasper kommer även han stå till förfogade i år, men jag återkommer med närmare information längre fram. Gaspers bokningar är till stor del beroende av Zenits bokningar, men det går bra att ta kontakt för att diskutera ev bokning även för Gasper. Läs mer om fribetäckning, förfaranden och priser här: Länk.

 

Zeniya

Mánadis' Zeniya, e Zenit u Tova (Dictorsha)

 

 

Besökare idag: 17
Denna månad: 615
Totalt: 123913
måndag
17
december
Stig

2018
Vecka 51
«april 2016»
tiontofr
010203
04050607080910
11121314151617
18192021222324
252627282930

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2015
    2014
    2013
    2012
    2011