Sådan matte, sådan Mistjev

 

image

Nej inte är vi särskilt lika.

 

Att möta nya årstider på ny mark är väldigt intressant. Det kan också bli en ganska smärtsam upplevelse fick jag erfara när jag häromdagen ville bana väg för blivande vinterhage. På ett ställe där rester av en träkonstruktion stod upp ur marken satte jag i grepen för att kolla om föremålet gick att lossa ur gräsets grepp men jag kunde strax konstatera att det här och där fanns flera uppmurknade pallar och annat. Själva träet låg någon dm under jorden och hade nästan förintats medan spikarna fanns kvar i ursprungsläge, dvs rakt upp.

Jag plockade ihop grep, räfsa, spade och skottkärra för att avlägsna mig, och klev rakt på en gömd spik som trängde rätt genom stövelns sula och in i foten! Det lömska var att inget kvarlämnat låg i närheten och marken var slät och gräsbevuxen. Nåja, hellre jag än hästarna och nu vet jag i alla  fall att jag kan överge alla planer på hage just där.

Gammal spik i foten. Normala människor uppsöker läkare men då jag hyser en enorm misstro till sjukvården valde jag alternativet att själv mycket nogsamt tvätta rent med klorhexidin och lägga om skadan för att sedan "känna efter". Jag vet, man gör inte så, men jag är en person som väldigt engagerat hittar ursäkter för att slippa. Kalla det vårdignorans eller något.

Nåja, då jag inte kunde fortsätta röja upp där jag tänkt, och annat, liknande arbete kändes som en dum utmaning av ödet (ville gärna påfresta skadan så lite som möjligt) passade jag på att gå upp till grabbhagen för att pyssla, se över och mysa med dem. Min Mistjev, som alltid är välkomnande mot mig men skeptisk mot nytt folk betedde sig plötsligt mycket märkligt!

När jag hälsade på honom, räckte fram ovansidan av handen, så ryckte Mistjev till och tittade på mig med ett mycket anklagande uttryck för att sedan göra en kvarts framdelsvändning från mig. -Vad? frågade jag Mistjev och klev efter honom. Då la han öronen åt sidorna och höjde upp huvudet i en gest som på hästspråk betyder "lämna mig ifred". - Men vad är du sur över? frågade jag Mistjev. Han böjde huvudet mot min hand, luktade och gjorde omedelbart samma gest igen. Jag luktade på ovansidan handen mot handleden, en fläck man ofta glömmer tvätta och där fanns en tydlig lukt av..

Klorhexidin!

Det hör till saken att Mistjev är minst lika skeptisk som jag till sjukvård. Det efter tredubbla doser lugnande, omkulläggning etc när han  extremt ovilligt blev valack som ettåring och dessutom inte läkte ihop på bästa sätt. Allt som luktar sjukvård har han efter det förknippat med sin brist på kontroll över tillvaron, att bli drogad och värst av allt, att de få människor han litade på bedrog honom (även om han som tur är förlät väldigt fort). 

Han förlät fort nu igen, och när jag dagen efter ägnade honom speciell uppmärksamhet verkade han vilja uppväga för bristen på förtroende. Han låg och vilade med de andra i solen på morgonen men när han såg mig med grimma i handen rullade han, klev upp och kom mig till mötes. Allt var som vanligt och husse fick ta några kort:

 

image

 

Sedan tog jag en underbar bild på Mistjev och Gagarin

 

image

 

 

 


Andra betessläppet

 

Bete1

 

Ett av våra projekt är att få till en rejäl skogsbeteshage. Där är det tänkt att Zenit och hans flock ska gå tills det är dags att flytta till vinterhagen. Basjkirer är lättfödda så det är bra att vi kan släppa några på skogsbete eftersom den mat som finns på lägdorna sommartid ofta har för högt näringsvärde. Skogen erbjuder ju också varierande natur, skugga, regn- och vindskydd och porlande bäckar.

Granne med blivande beteshagen har grabbarna gått i vinterhagen. I helgen stängslade vi en mindre hage i skogsbeteshagen så att killarna skulle få smaka lite grönt och få klia sig mot alsly. På söndagsförmiddagen färdigställde vi det sista och öppnade upp så grabbarna kan gå mellan hagarna bäst de vill. Som vanligt var det tämligen odramatiskt:

 

Bete2

Vinterhagen innehåller inte ett enda grässtrå, ändå var det ingen brådska in på skogsängen. Det växte ju grönt gräs på genomgången mellan hagarna.

 

Bete3

Men de första var ju tvungna att röra sig framåt så alla fick komma in på ny mark.

 

Bete4

 

Efter en stunds betande klev de så iväg för att utforska, Mistjev först förstås.

 

Bete5

 

Bete6

Han är bra tjusig, min Mistjev!

 

Bete7

Leonid har inte upplevt mycket bete under sitt första levnadsår så han verkade extra nöjd över den nya tillvaron.

 

Bete8

 

En som verkligen inte hade bråttom var tvååriga hingsten Ruslan. Medan de andra nyfiket följt färdigställandet och genast gick in och tog för sig stod Ruslan kvar i vinterhagens björkallé, nästan längst från händelsernas centrum. Det var först när de andra rört sig utom synhåll som han lugnt och fint sökte sig till skogsängen.

 

Bete9

Gagarin med sin lille protegé Leonid i släptåg.

 

Bete10 

Till slut fick jag en bild med alla fem grabbarna.

 


Francesca på äventyr

 

image

 

På fredagseftermiddagen lastade vi Francesca (till Odessas förtvivlan) på Fautrasen och sedan körde husse henne till Bispgården där hon ska vara fyra veckor på träningsläger. Vi önskar Francesca och tillridaren Pernilla lycka till. Förhoppningen är att vi lastar en glad fyraåring runt midsommar och byter den mot Francesca som får åka hem. Den som lever får se!

 


Smågodis

 

På måndagseftermiddagen röjde jag där det ska stängslas för blivande skogsbeteshagen. Det blev en del björksly mot slutet, så jag samlade ihop en stor bunt som jag drog in till grabbarnas hage. Gagarin, Mistjev och Leonid får illustrera killarnas förtjusning:

 

image

 

image

 

image

 

image

 


Första betessläppet i Trehörningen

 

Första året som nybyggare i Trehörningen innebär iordningställande av tre stora beteshagar. Som ni förstår innebär det digra insatser av oss, dels i tid för att röja och stängsla och även i pengar då det handlar om väldigt långa sträckor med stängsel som ska upp. Stolpar, tråd (gånger tre, vi har minst tre rader tråd), isolatorer och handtag. Och en röjsåg, nu är det omöjligt att gå med bågsåg och grensax som jag gjort tidigare.

Vi har sådan tur att vi får låna mark till beteshagarna, våra hektar räcker inte långt. Det är fint när man bor nära folk som gärna ser betande hästar omkring sig, sådant ska man vara tacksam över. Den enklaste av hagarna satte vi upp förra helgen och i fredags färdigställde vi det sista. Det innebar några stolpar ut i Trehörningssjön på varje sida av hagen och då får man vackert finna sig i att vada ut, och försöka att förtränga det faktum att det låg is på sjön drygt en vecka tidigare.

 

Bete4

Väl i vattnet var det inte så farligt och det var ju fint väder.

 

Jag är glad att jag inte sköt upp den sista stängslingen till lördagsförmiddagen, för då var det mulet och blåste isande kallt. Kändes mer som sportlovsväder än försommar när vi öppnade upp och lät stona gå över i beteshagen.

 

Bete1

Firma ledde sin flock, sedan följde vice ordförande Cetzima med resten av flocken bakom sig. Zeniya och Odessa syns i bild.

 

Bete2

De sprang väldigt lite som vanligt, utan letade upp lite grönt och började beta. Så då gick vi och hämtade Tatíana och Galina som nu skulle ansluta till stoflocken.

 

Bete3

 

Ihopsläppet gick bra. Jag hade varit lite orolig över Tatíana som verkar ha svårt för ryska urhästspråket, hur det skulle gå med karismatiska och viga Cetzima, men det gick mycket bättre än förväntat! Firma var tydlig med att de två nya var välkomna så länge de höll sig på sin kant i början, och inte gick nära fölen. Francesca verkade glad att återse sina två kompisar, men ville ändå vara lojal med sin nya, viktiga flock.

 

Bete5

 

På söndagen var det åter försommarväder. Flocken verkar ha det bra, de två nya är accepterade även om de inte får ta sig allt för stora friheter. Stona betar runt i det nya, gröna och är nere i vattnet och plaskar lite. Jag hoppas på en aning fint sommarregn och en hel del sol och någorlunda varmt så gräset fortsätter växa upp. Eventuellt får jag stödutfodra ifall det blir väldigt dåligt väder, men som det ser ut nu ska de klara sig. Basjkirer är ju väldigt lättfödda.

 

Endast två stora beteshagar kvar att göra! Nästa år är det bara reparationer och underhåll som gäller, betydligt mindre jobb för oss inför betessäsongen. Ibland måste jag erkänna att jag längtar..

 


Elisjkabilder

 

Jag tänkte det är dags för några bilder på lilla Elisjka. Rätt ofta när jag utfodrar följer hon efter mig när jag lagt ut alla högar med hö, och vill gärna att jag stannar och pratar lite med henne. Ialla fall sätter mig på huk så hon får komma fram och hälsa eller undersöka lite. Som klockan halv sex i morse när jag hade två hagar kvar att utfodra, men de få minuterna är värda att ta sig.

 

Elisjka1

Hej, hej säger Elisjka och sträcker fram mulenför att hälsa.

 

Elisjka2

 

Elisjka3

I dag skulle hösäcken undersökas närmare.

 

Elisjka4

Hejdå säger Elisjka innan vi går åt var sitt håll.

 

 


Avsked och återseende

 

Nyttliv1

Hinica och Tova i egen hage med öppen planlösning och gräs!

 

Våren gjorde en sådan revansch att den till och med blev till sommar i någon del av landet. Inte här, men det har i alla fall varit försommarväder med allt vad det innebär. Som att det är hög tid att se till att det blir nytt liv i hagarna nästa vår och den biten började vi med på torsdagsmorgonen genom att separera Hinica och Tova från Beroza och Zeniya.

Zenit, Tindra och lilla Elisjka hade fått flytta till vår största och närmaste hage, Hinica och Tova sattes i en liten hage alldeles bredvid. Det tog inte lång tid för dem att längta efter Zenit mer än de saknade sina döttrar och det var ju bra för vår del. Men vi lät dem vänta ett par dagar, så på lördagsmorgonen, då de till och med struntat i frukosthöet för att istället flirta med hingsten i hagen bredvid, fick de återse Zenit.

 

Nyttliv2

 

Bilder från i torsdags, Zenit stilar för damerna bredvid.

 

Nyttliv3

 

 

 

Nyttliv4

Zenit hälsade artigt på bägge damerna..

 

Nyttliv5

..men sedan ville Hinica helst att Zenit skulle lämna Tova ifred, trots att hon så gärna ville vara med hingsten.

 

Nyttliv6

Hagen är stor, så det finns gott om plats för Tindra och Elisjka att vara ifred.

 

 

nyttliv7

 

I grabbhagen iakttog man återseendet med en del intresse från början eftersom det levde om en hel del, inte minst från ett avundsjukt sto i en helt annan hage. De tappade dock intresset efter en stund och lade sig istället för att tanka solvitaminer i försommarvärmen.

 

 


Nya vänner

 

Hej!

 

Vi flyttar om i hagarna just nu, och ett av målen är att vi låter en del av basjkirerna gå på bete nästa helg. Som ett led i ledet fick Francesca på fredagen byta flock och gå in till stoflocken. Vi tänker långt framåt, tanken är att vi ska visa några ston fram på sensommaren och två av dem är Odessa som ska treårsbedömas samt Francesca som ska avelsvärderas. Då de står hyfsat nära i ålder jämfört med hur de gått nu så gissade jag att de skulle uppskatta varandras sällskap. Turligt nog hade jag 100% rätt.

 

Hej

I bakgrunden ser man Cetzima och Zeniya

 

Det tog inte lång tid alls innan de två blev vänner. Odessa har saknat en jämnårig sedan Maronya flyttade i somras, och Francesca har verkat lite valpig tillsammans med de två nya damerna hon gått med. Det skiljer förvisso fyra år, men det är ändå närmare än som det varit. Odessa gillar att vara barnficka åt ettåringar till viss del men vill förstås tjejsnacka lite. Francesca med.

 


Gasper får betyg och åker på jobb

 

I dag kom Gaspers avelsvärderingsbevis!

Det kom med posten, men på grund av Jordbruksverkets invecklade tolkning av de nya EU-reglerna för hästpass som medfört stor överbelastning på avelsorganisationen, dröjer det nog ett tag innan resultatet förts in på Svenska Hästavelsförbundets uppgiftsregister Blå Basen. Hästar hinner nog dö innan de tilläggsregistrerats, men avgifterna ska väl in till staten ändå.

Men det är en helt annan historia. Här är utlåtandet med vissa förklaringar

 

Avelsvärderingsbevis

 

Mått.  Gasper mättes till 146, inte 148. Slarvig handstil av någon 

Härstamning. Syftningsfel, bägge föräldrarna var ryska importer.

Prestationer etc. "Bör tränas mer på att behålla gångarterna" betyder att Gasper hade lite svårt att orka galoppera efter att ha väntat i full mundering i en timme framför ridhusdörren på grund av att en annan hingst på området slitit sig och domarna etc. satt i konferens. Detsamma med "viss olydnad" då han var trött och nöjd med dagen. Gasper är tre och ett halvt, han var färdig och ville helst åka hem. "Aktiv medhjälpare" betyder att en person lyfte undan pallen, vid hingstvisning rekommenderas medhjälpare.

Själv är jag otroligt stolt! Tänk vilken prestation av min hingst som jag själv fött upp! Så ung, så fin och så duktig, hjärnan på plats och fin i kroppen, vad mer kan man begära? Också är jag förstås väldigt glad över min handler, Gaspers inridare och tränare Pernilla Engström som hade bra kommunikation med domare och veterinär.

Vad gäller objektet för all beundran så hämtades han i morse hos tränaren efter en kort tids välbehövlig semester för att jobba som hingst ett tag. Inte här hemma hos oss utan några mil härifrån på Gideå BasjkirHästar. Det var där jag mötte Gaspers mamma, så det känns lite som att binda ihop en cirkel.

 

Gasper1

 

Han reste bra som vanligt och verkade glatt överraskad över att hästarna som hälsade honom pratade basjkiriska! Då stämde han upp i en tjusig hälsningsfanfar medan han leddes till sin egna hage. Stona i hagen bredvid ställde upp sig på rad vid stängslet, vilken syn! Gasper kollade hagen, pratade lite, visade upp sig, markerade (dvs bajsade), ja så som de gör.

 

Såhär gör man också när man kommer på ny mark:

Gasper2

 

Gasper3

 

 

Vi blev bjudna på god lunch ute i solen och fika på det, innan vi lämnade Gasper för att ta hand om alla basjkirerna här hemma. Svårt att slita sig när det finns mycket att prata om och så mycket fint att titta på i hagarna. Jag hoppas Gasper sköter sitt jobb på bästa sätt och att det blir fina föl till nästa vår.

 

 

 


Odessa

 

 

Odessa1

 

När hagarna är leriga är det inte allt för kul att se sina ljusa hästar, men jag kom på att det var länge sedan Odessa fick vara med i bloggen så jag tog några bilder. Dock ville hon hellre rota efter rötter eftersom jag uppenbarligen inte tänkte pyssla med henne utan bara ta kort. Hagen är väldigt blöt på sina ställen vilket kan anas på ben och svans men det är så skoj att man nu kan se årets färg på Odessa! 

 

Odessa2

 

Odessa3

 

Odessa4

 

 

Under den vita vinterpälsen är Odessa aningen mer kopparfärgad än tidigare, och under luggen syns hennes diamantformade stjärn, även om hon inte ville visa den just den här gången. Det får bli fler bilder när hon fällt klart, och då går hon säkert i nya sommarhagen.

 


Lugn sista april men onödigt spännande första maj

 

Tänk om man hette Valborg ändå, så man fick en helt egen afton varje år före sin namnsdag. Men Valborg är ett namn som medför en bitter smak för många, inte minst alla vi som har djur som lever sitt flockliv på lösdrift. Många håller ännu kvar vid traditionen att smälla in våren så mycket de kan med smällare, raketer och annat men här hade jag ingenting att oroa mig för.

Efter en produktiv lördag utomhus i ett väldigt somrigt och soligt väder kunde jag konstatera att det inte ens luktade blöt vårbrasa. På kvällen var luften enbart fylld av fågelsång och bruset från bäcken, och jag passade på att filma en kort frekvens i grabbhagen som jag lade upp på Mánadis' Vildhäst AB:s facebooksida, för att uppvisa lugnet här. Många djurägare skulle nog anse Trehörningen vara ett paradis i det avseendet.

Ni som inte har facebook kommer dock aldrig få se filmen -som i och för sig inte är något mästerverk, jag vädrar ingen Oscar direkt. Jag har tidigare försökt lägga upp filmer på hemsidan utan att lyckas, och i ännu ett fåfängt försök på första maj lyckades jag med ett enda litet klick radera allt innehåll i bloggen!!

När jag insåg mitt gigantiska, oomvändbara misstag grep en iskall hand om mitt solvarma hjärta kan jag lova. Supporten kontaktades omgående och jag kände mig först väldigt förtvivlad och ynklig tills jag kom på att jorden fortsätter snurra ändå. Det är väl bara att börja om att blogga då! Men när 50 minuter på söndagseftermiddagen passerat och supporten ännu inte kontaktat mig provade jag några nya alternativ bland de knepiga administrationslägena. Gav upp och tänkte helt enkelt lägga in ett nytt fält för blogginlägg och vips var allt tillbaka.

*phu*

Här skulle det alltså legat en suddig film med några hötuggande unghästar ackompanjerade av fågelkvitter, bäckabrus och en kelsjuk Korvis-katt som pratar, men ni får väl föreställa er. Särskilt om ni kan gå ut till en bäck där fåglarna sjunger utan inblandning av några andra störande ljud alls.

 

Besökare idag: 0
Denna månad: 659
Totalt: 123957
onsdag
19
december
Isak

2018
Vecka 51
«maj 2016»
tiontofr
01
02030405060708
09101112131415
16171819202122
23242526272829
3031

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2015
    2014
    2013
    2012
    2011