Antiklimax

 

image

Suddigt potpurri från bruksprovet i går, bara för att jag är så stolt!

 

När all strävan, all prestationsångest är över, målet är nått och passerat infinner sig oundvikligen en tomhet när framgången firats och allt åter hänger på sin plats. Antiklimax. Det finns massor att göra, tro mig. En hel del har fått stå åt sidan på grund av de få tillfällen vi haft för att öva och förbereda för resan. Men hela våren såg jag fram mot sommaren så förberedelserna kunde börja, och min favoritårstid hösten har jag inte vågat längta till för jag har inte velat missa ett endaste steg på den här resan.

Nu är premieringen över och förbi, och även om det varit både sol och sensommarvärme i dag så undgår det ingen att hösten knackar på, men hos mig känns det tomt. Min och Francescas resa är över nu. Kommande vecka har stohagen semester och till helgen ska de få lite sensommarbete när vi flyttar om i hagarna och förbereder höst och vinter. I träningshagen ska grabbarna åter gå. Vindskyddet som stormen välte i går ska bort (endast takplåten går att rädda) och ett nytt ska upp, samt två till, och nu ska Mistjev sittas in inför inridning (som jag själv avser genomföra) och Gagarin och Ruslan förberedas för framtida stordåd. Även Odessa som förhoppningsvis åker på inridning i Bispgården redan i vinter. Njuta av framgång har sin tid, byggande av framtiden sin.

Vi brukar göra höst sista helgen i augusti, sätta flockarna i sina vinterhagar till att älgjakten börjar. På grund av premieringen senarelägger vi hösten en vecka och gör bokslut och nystart nästa helg istället, som tur är ser väderleken gynnsam ut. Kommande vecka förbereder jag hagar och hästar, och min härliga höstkänsla kommer infinna sig i takt med att skymnings- och gryningsljuset sträcker ut sig mot varandra i underbara färger som varar i timtal. Det sker bara i norr, tro mig. 

Detta tillstånd av antiklimax kommer avlägsna sig och premieringen blir ett fint minne. Jag och Francesca har kommit varandra närmare och Odessa har vuxit av upplevelsen. Hon blev en fin och nyttig erfarenhet rikare, och det var många som tyckte Odessa var en vacker och väldigt trygg treåring. Särskilt som jag berättade att hon levt hela sitt liv på lösdrift och nu övernattat i box för första gången, och dessutom tvingades bo i boxen största delen av visningsdagen. Nu lägger vi premieringen i en vacker låda i minnesarkivet och fäster blicken framåt!

 

image

Hinica av Basta (Odessas mamma med nytt halvsyskon i magen) och Zenit blickar också framåt. Tova syns i bakgrunden bakom Hinica.

 

 

Besökare idag: 0
Denna månad: 466
Totalt: 139779
lördag
16
november
Vibeke, Viveka

2019
Vecka 46
«augusti 2016»
tiontofr
01020304050607
08091011121314
15161718192021
22232425262728
293031

Senaste inlägg
Is och aska
Äntligen snö!
Chipmärkning och färgändring
Snygg i håret
Söndagsbilder
Allhelgonadagen
Tack för allt Elisjka och lycka till!
Höstbete och förmiddagsvila
Alla hästar hemma
Ökad stödutfodring

Senast kommenterade
Tack för allt Elisjka och lycka till!
Alla hästar hemma
Ökad stödutfodring
Taklagsfest
Bra höår
Pysselhelg
Ett år kvar
Avelsdiplom igen!
Spännande resdag
Zenits flock

Arkiv
2019
2018
2017
2016
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2015
    2014
    2013
    2012
    2011

    Lista över andra trevliga bloggar

     

    Stuteri Kry 

    Jemthagen

    Nillas Häst& Ridutbildning

    Yvonne Larsson

    Johanna Lassnack (inaktiv)

    Bondfia