Blåsväder

 

När man jobbar utomhus 365 dagar/år är man förberedd för alla väder. Olika typer av underställ, handskar i olika tjocklek och täthet, stövlar och kängor för temperaturer +10 till -30, regnställ, skalplagg, funktionströjor och linnen, fodrade jobbarkläder från topp till tå, och även en härlig fuskpälsmössa med öronlappar. I dag blåste det som tusan när jag skulle packa hö för luncher och middagar, och som tur är så finns skyddsutrustning även för sådant väder:

 

image

OK, jag ser väl rätt muppig ut, men hellre det än en massa hö i ögonen hela tiden!

 


Elisjka

 

Nog var det länge sedan jag lade upp några bilder på Elisjka? 

 

image

För ovanlighetens skull en rätt så ovanlig basjkirfölbild.

Men strax blev det som vanligt!

image

 

image

 

❤️

 


Smaktankar

 

 

image

Hästmums! Svenska äpplen och morötter.

 

Såhär i höstens överflöd kom jag att tänka på en sak medan jag gick och mockade i regnet. Väldigt ofta, mer regel än undantag faktiskt, har jag blivit rekommenderad att blanda medicin, örter eller annat till någon häst med lite rivna morötter eller rivet äpple. Antingen för att maskera eller för att tillvänja, som exempelvis när Tangaur tappade i vikt och skulle vänjas vid olja. Eller när ett sto med besvärliga brunster ställde till det och skulle ha munkpeppar under en period eller vid medicinering av smärtstillande i pulverform (som jag inte begriper varför det finns när man kan få Metacam, men det är en annan historia).

Men varför rivna godsaker? Mina hästar äter inte det, och inte jag heller. Morot = gott, likaså äpplen, även om jag får lite ont i magen. Rivna morötter är enligt mig  och basjkirerna oätligt (alltså även helt utan tillsatser) och eftersom de heller inte gillar rivna äpplen har jag smakat, och samma sak. Smakar metalliskt och en slags söt/besk bismak. Tillägger att flera av våra basjkirer vägrar andra äpplen än svenska, och det är ju klokt av dem. Det är givetvis ologiskt hur flera månader gamla äpplen som rest över halva jorden är helt felfria, blanka och feta på ytan om de inte vore behandlade.

Nej, att lura eller tillvänja hästarna med förstört godis går inte. Här vill jag tillägga att jag inte lurar i basjkirerna konstigheter eller nyttigheter för den delen särkilt ofta, utan det har funnits ett syfte (smärtstillande ges aldrig för skojs skull). Det enda jag märkt fungerar är helt vanlig sirap som man köper i mataffären. Eller macken för den delen, de marknadsför numer det mesta utom bildelar.

Det finns något som heter Shy Feeder som också funkar för att "luras", men det är egentligen inget annat än en onödigt dyr sirap som är rosa och luktar mormorssaft. Marknadsförs som ett B-vitamintillskott och kostar ca 140 kr för en liter. Som jag läst är tillskott av B-vitamin helt onödigt för hästar då de kissar ut allt, men det finns de som blir upprörda om man säger så. Säkert de som kokar ihop den rosa sörjan som luktar konstgjord saft..

Så jag har kommit fram till att någon matsked ljus sirap blandat med ca en dl hett vatten som hälls över en näve hel havre och får svalna, det funkar för att få i det mesta. Hästar ska inte äta socker (finns förstås även i äpplen och morötter) i onödan och det finns visst hästar som är havrekänsliga -här kommer kornen ut hela och gror på gödselstacken, men jag repeterar att vi inte ger hästarna konstigheter i onödan.

Just nu får de lite äpplen och morötter emellanåt bara för att det är gott och trevligt. Det är ju sådant överflöd på hösten, och vi försöker äta efter säsong här 😉 Och det slängs åt dem i naturlig form förstås. Men det skulle vara intressant att få höra ifall andra hästar tycker rivna morötter och äpplen är mums, eller är det endast våra basjkirer som är märkvärdiga och kräsna..?

 

🍎

 


Riksstambok för hingstar

 

När vi ansökte om att Zenit skulle flyttas till Riksstamboken för hingstar blev han den första basjkirhingst att införas, och nu ingår även Gasper i Riksstamboken. Vi hoppas fler ansöker om byte av stamboksklass, även för avelsvärderade ston som fått föl. Det var en önskan från rasföreningen för några år sedan, och det vore förstås roligt att se fler basjkirer i Riksstamboken.

 

image

Dokumentet är lite skrynkligt pga hög luftfuktighet..

 

 


Blivande körhäst?

 

image

 

Det är väldigt praktiskt att kunna ha någon eller några hästar lösa ibland, som när man är få som ska flytta flera hästar från ett ställe till ett annat. Leonid är väldigt enkel att ha lös, så ska han någonstans brukar han få gå så. Våra tidigare unghästar har velat att ledaren går framför, men Leonid har inget emot att bli styrd bakifrån. Bakom ryggen hittar han på bus och kan gå iväg på egen utflykt, men en ledare bakom, som "tömkör" fast med helt osynliga tömmar, då är han så otroligt enkel att få dit man vill och han har fullt fokus på sin kusk. Aldrig tidigare har vi haft en ettåring som är så enkel att leda bakifrån, så jag undrar om Leonid är en blivande körhäst?

 

image

Först längst vägen, förbi pappas hage, sedan halvsyrrornas, över gården med alla grejer till daghagen bakom undantagshuset.

 

Vad Leonid än blir som vuxen så kommer han i alla fall vara mycket trevlig att titta på. Basjkirer är förstås vanligtvis vilttecknade, men randigare ben än Leonids har jag bara sett på zebror.

 

image

Ber om ursäkt för snodd grimma, det blir lätt så med de här extramjuka..

 

image

Dessa ränder går aldrig ur

 

image

 

Ni som följer minns kanske att vi kom hem till ett av höststormen omkullvält och sönderblåst vindskydd efter sommarpremieringen på Wången? I den hagen bor grabbarna nu, och vi har börjat bygga ett nytt. Inte för att de skulle ha något emot en traktor som kör i hagen, men för enkelhetens skull flyttar vi flocken till en annan hage när det ska köras ut grus och material. De har verkligen inget emot matutbudet i daghagen, och eftersom det är en liten bit att gå, med flera störningsmoment är det bra träning för alla. Och vindskyddet kommer bli jättebra, och får en ännu bättre placering än det förra. 

 

image

Gagarin låter sig väl smaka..

 

image

..likaså Mistjev

 

 


Livet har sin ljusa stunder

 

Vad gäller mig själv består livet av fler ljusa än mörka stunder som tur är, och då är det väl bra att tillvaron bryts av med en mindre bra dag, och den här gången var det lördag. Vi skulle köra igång med ett vindskyddsbygge och hade förberett allt. Invånarna i hagen fick gå i beteshagen över dagen, vi hade lagt ut markduk så det var bara att börja köra grus och sedan sand med traktorn.

Det som hände var att ettåriga Zeniya blev rädd för traktorn, och istället för att leta sig tillbaka till hagens tryggaste del sprang hon längst ned, tvekade för en kort stund och beslöt sig sedan för att försöka hoppa jämfota över. Sedan ändrade hon sig och försökte hoppa mellan trådarna, resultatet blev i alla fall att hon plötsligt befann sig på fel sida stängslet. Beroza ville inte vara sämre, så hon tog ett snabbt beslut att följa med, det fanns ju gräs där Zeniya nu befann sig.

Tjejerna var rätt så uppskärrade efter sin flykt, och inte alls lätta att handskas med. Inte ens på håll, de blev väldigt flyktiga och med tanke på andra hagar och dess innevånare, ev trafik etc försökte vi få dem att åtminstone stanna av och börja beta i närheten av sin vanliga hage. Efter en del meck lyckades vi stängsla in dem där de befann sig, och sedan stängsla ihop den delen med deras hage, men lösningen var allt annat än optimal. Och inte ville de gå hem, en hink full med goda morötter väger lätt mot det smaskiga sensommargräset som det finns gott om.

Under tiden allt detta skedde rann tiden ifrån oss, och inget vettigt jobb blev gjort. Vi hade i alla fall ettåringarna inhägnade och tog en väldigt hastig men ytterst nödvändig lunch. Bränslet gjorde att jag plötsligt kom på hur vi helt stressfritt skulle få hem tjejerna till den egna hagen - nu förstärkt med extra trästängsel. Mistjev skulle få hjälpa mig!

Med lunch i magen hämtade jag fyraåringen och ledde honom förbi Gaspers hage mot tjejerna. Givetvis blev de mycket intresserade och följde med, men endast till gräsgränsen där de tvekade. Mistjev fick beta lite bredvid deras hage och husse lockade med morötterna och efter en stund gick de snällt in i sin hage som husse stängde efter dem. Ettåringarna beundrade den stilige valacken som betade utanför, men fann snart morötterna mer intressanta, så då fortsatte vi vår promenad. Förbi Zenits hage, in på träningsplanen och därifrån in i den egna hagen till kompisarna som följt hela dramat med nyfikenhet vid sitt stängsel.

Efter vi lunchutfodrat och jobbat ikapp allt så det var som vanligt hade vi alltså inte åstadkommit ett dugg. Det var bara att vika ihop markduken och släppa tillbaka stona i sin hage. Söndagen var vikt för annat jobb så bygget får vänta till kommande helg, och för säkerhets skull får traktorn åka en annan väg, även om det nog bara var otur det som skedde. Dessutom var det rätt påfrestande rent mentalt att ha småtjejerna på vift, det kunde med lite otur blivit betydligt mer komplicerat. Så vi gjorde det enda raka och tog helg.

Då var söndagen desto trevligare. Vi tog in Tova, Hinica, Zenit, Tindra och lilla Elisjka i stallet och Tindra fick både pedikyr och puts. Sedan fick de stå inne medan jag gick för att förbereda Mistjev för träning. Ibland tror jag Mistjev har någon giraffgen, för han kan verkligen sträcka upp huvudet och bli extra lång! I dag smälte mitt hjärta när jag som vanligt började fläta hans pannlugg innan jag ledde honom från de andra, och nu sänkte han snällt sitt huvud så jag inte behövde sträcka mig 💛

I dag stod det tömkörning på schemat, första försöket utan ledare, och det gick riktigt bra! Det åkte förbi en Volvokombi alldeles bredvid honom också, precis när vi börjat, och han reagerade förstås inte. Mistjev tyckte ett tag det var märkligt att jag envisades gå bakom. Inte att jag befann mig där, utan att jag skulle "leda" honom därifrån. Men det är bra att han ifrågasätter, han är ju ingen robot som tur är. Nej, han var riktigt duktig, i dag med, och här kommer ett par bilder av skiftande kvalité av vår fina och ljusa träningsstund:

 

image

 

image

 

 

image

Färdigkört för den här gången!

 

 


Pappersjobb

 

image

Höströra på skrivbordet

 

Varje september är det samma sak. Dessa evinnerliga betäckningsrapporter, men i år skrev jag nästan inte fel på en enda! Jo, två blev det kluddat på, men ändå rekord. Gaspers block tog slut, så till nästa år beställer vi de nya, elektroniska betäckningsrapporterna och slipper en del elände och skrivkramp i handen hoppas jag. Zenit har ett helt block kvar, men jag får se om jag inte löser in dem och köper elektroniska även där. Förutom de egna stona får han ett besök nästa år också, det sista besöket för hans del. Resten av hans tjänstgöring blir de egna stona.

 

image

Några timmar senare är röran ett prydligt kuvert innehållande tio betäckningsrapporter och tre ansökningsblanketter 

 

Alla betäckningar måste rapporteras in, hur tråkigt det än må vara med blanketter, men nu är det gjort! Den årliga höstvåndan är över, också hoppas vi givetvis att det blir full pott i basjkirföl 2017. Och jag får väl be Linda på SH om ursäkt i förväg, det kan inte vara det roligaste att försöka uttyda mina spretiga kråkfötter till handskrift..

 

 


Septembermorgon

 

image

 

Så här vackert var det i morse när dimman låg över sjön, strax innan solen gick upp. Basjkiren i bild är Francesca Kosack.

 

 


Träningssöndag i dimman

 

image

Mistjev i träningsfrisyr, indianhackamore och sadel på för första gången

 

Det har varit en intensiv jobbarhelg, kort sådan dessutom, och i alla göromål glömde jag sånär bort att jag tänkt passa på att lägga sadel på Mistjev för första gången i livet. Det fick bli söndag morgon, direkt efter frukosten sköljts ned med kaffe. När det är träning börjar jag alltid med att fläta Mistjevs långa pannlugg. Det är helt enkelt för att vi får en bättre upplevelse när Mistjev ser allt som händer, och det blir en signal för honom att det jobb på gång. Jag gjorde likadant med hans pappa Gastroler, som faktiskt hade ännu längre hårsvall än Mistjev, och när jag börjat med det fick jag en betydligt trevligare hingst att jobba med som slutade skaka håret ur ögonen titt som tätt.

Det bettlösa huvudlaget är han van vid, och under veckan som gick fick han bekanta sig med en fårskinnspad som efter att den strukits både här och där över kroppen slutligen lagt sig att vila på ryggen. Särkilt nära kontakt med paden gjorde han sig när jag fick för mig att se över ett litet sår på en rätt så misstänksam liten Ruslan. Jag höll envist på med lillhingstens framben och lämnat övrig utrustning  bredvid, så Mistjev smakade på paden, trampade på den, bet sönder ett karborreband och bollade med den i luften. Paden blev lite smutsig, men Mistjev kan aldrig skylla på att han tror den är farlig på något vis.

Pad på, sedan sadel som spändes fast runt magen. Inga större åthävor från Mistjevs sida, han stod snart blickstilla när sadeln lades på paden och spändes fast, sedan gick vi fram och tillbaka på träningsytan en stund. Fyraåringen accepterade sadeln och var på sin höjd lite nyfiken på den i början.

Det är en riktig skräpsadel. En bomfri från Hööks, och sitter jag i den är det som att åka runt i en stor eka på öppet hav, men medan jag ännu red Hinica var det den enda sadel som med lite god vilja satt ok över hennes spolformade rygg. Den väger ingenting,  jag är inte ett dugg rädd om den, och ligger ok över Mistjevs extremt breda rygg, så tills den exklusivare Maxflexsadeln åker på duger den finfint! Mistjev har tidigare haft bröstsele på sig vid några tillfällen och tömkörts ytterst sparsamt (med ledare), han har varit lika lugn då. Här är några dimmiga bilder från när jag ber honom böja sig och ge efter för tygeln och trycket åt bägge håll:

 

image

 

image

 

Så tar vi vänster sida:

 

image

 

image

 

image

 

Allting gick fantastiskt bra, Mistjev är lika obrydd och enkel som Gasper när jag satt in honom i julas. Jag vill gärna att min häst reagerar på något vis så man ser att han är med, och inte bara stänger av och åker med, men Mistjev reagerade lagom mycket, och tuggade, blinkade och tänkte efter fler gånger i dag. När det går så bra är det enkelt att tänja gränserna och göra mer än man tänkt, men så gör inte vi. Och det är ju optimalt att avsluta när det går just jättebra. Nästa steg är att kliva upp på pall bredvid honom från bägge håll, hoppa och snubbla lite kring honom, och fler ledövningar med sadeln på, men först blir det att vila några dagar och smälta dagens intryck. Mycket bra upplevelse i dag, både för unghäst och matte!

 


Installningspremiär

 

Elisjka fick gå in i stallet och bo i box för första gången i dag. Att ta in ett fem månaders föl i stall för första gången påminner en del om lastträning. Det blev vi varse när Hinica försökte få in Odessa i utestallet i Västergissjö när hon var ett par veckor gammal (2013). Det var otroligt intressant att iaktta hur Hinica gång på gång försökte få Odessa att följa in. Efter fjärde försöket gav hon upp, men morgonen efter sprang Odessa in och ut ur utestallet som om hon aldrig gjort annat. Trägen vinner!

Det tog fyra försök i dag, men sedan följde Elisjka med mamma Tindra in i stallet där de andra flockmedlemmarna redan väntade i sina boxar. Pappa Zenit fick hovvård och lite pyssel, för Elisjka bestod träningen mest i att få vara ifred med mamma i boxen och äta morötter och hö. Intressant verkade Elisjka tycka, och tog det mesta med samma stora lugn som allt annat i hennes korta liv.

 

image

Mamma här, pappa i boxen bredvid. Väggar, hmm.. De är nog bra verkar Elisjka tycka.

 

image

 

Hej matte! Ryms du också i boxen?

 

image

 

image

Zenit var inte så lätt att fota..

 

 


Härliga tvååring

 

Efter några år som basjkiruppfödare har jag bildat en uppfattning om att två år verkar vara en riktigt fin ålder för en häst som levt sitt liv i lösdriftsflock. Tvååringen är ofta tillitsfull, har inte så mycket att jämföra med, och är ofta härligt naiv i sin inställning till världen och de som finns i den. Det mesta är gott och det händer sällan dåliga saker.

Det är förstås en högst personlig uppfattning baserad på mina erfarenheter av våra egna uppfödningar. Adilliya lämnade oss som tvååring och reste till Skåne, Maronya var lika gammal när hon flyttade till Piteå, bägge var så enkla att förbereda. När vi började träna Gasper inför hingstvisningen var han drygt två, och under förberedelserna var halvåret yngre Gagarin gärna med och provade nya saker han med. Helt utan skepsis och med stort lugn.

I dag var det Ruslans tur att pocka på uppmärksamhet efter att jag tränat Mistjev i hagen, och visst skulle huvudlaget på och provas fast det var något nummer för stort. Även en fårskinnsvojlock skulle provas, och vid det laget var det endast jag och Ruslan kvar, de andra hade avlägsnat sig. De andra unghäståldrarna har sin charm med, men jag tycker tvååringar är för härliga!

 

image

 

 


Oväntad väderlek

 

Ibland är det tur att man inte vet hur tråkigt väder det ska bli. Som bondjänta är jag smått fanatisk på väder, kollar SMHI på mobilen flera gånger om dagen -inte minst när jag packar hö, och så vidare. Väntas det ihållande regn så kanske jag planerar in mer inomhusjobb, medan solsken medför stängsling, friskvård för häst utomhus etc. 

På söndagen var det ju bra att jag trodde på den soliga väderprognosen och la in massor av utejobb, för eljest hade vi väl inte fått något vettigt gjort i regnet. Nu vart det ju stängslat och en hel del annat, och jag hann även försöka fota alla fantastiska regnpärlor som samlades i Mistjevs långa man:

 

image

 

☔️

 


Hästmarknad, funderingar kring priser

 

Vi har valt att inte skriva ut priserna på de basjkirer vi har till salu, men självklart har de alla ett pris som vi berättar vid förfrågan. På senare år har jag märkt att tonen hos eventuella spekulanter ändrats, få berättar något om sig själv, sin bakgrund, sina tankar och planer kring unghästen och dess framtid. Det har blivit allt vanligare att man endast frågar efter hästens utbildningsgrad -även på ettåringar, priset och vilken utrustning som medföljer. När jag svarar så är jag ärlig och neutral, och oftast sker ingen ytterligare kontakt. Jag har förstått att det upplevs som magstarkt för en del att vi börjar på 20 000 för en ettåring, och sedan ökar det.

I skrivande stund hittade jag noll basjkirer till salu på Hästnet och Blocket, de vanligaste sajterna för att sälja häst. Vi har sällan våra ute på annons, vi nöjer oss oftast med den egna till-salu-sidan, och den har uppenbarligen besökare. Det är rätt vanligt att uppfödare gör så. En anledning, inte den enda, men en anledning till att det inte finns några vuxna, ridbara basjkirer till salu är att deras ägare är väldigt nöjda och vill helt enkelt inte sälja. Är ägaren dessutom allergisk OCH nöjd med sin basjkir är risken ännu lägre för hästbyte.

 

image

 

image

 

Hästar kostar hela tiden. Inköpet är endast en i en lång rad utgifter som man måste ha råd med. Hästen behöver mat och omsorg, den ska vaccineras och avmaskas, få hovvård, kanske åker man ut och tävlar etc. Men olika hästar kostar olika mycket att äga, och det är relativt billigt att äga en basjkir. Det är en frisk ras så försäkringarna är inte så dyra. Vad gäller mat har man olika syn på det, men basjkirer är lättfödda och klarar sig på tio kg hö om dagen, saltsten och lite mineraler emellanåt. De behöver inga täcken -även om en del har det ändå, och även om en del basjkirer behöver skor eller boots klarar sig många barfota. Det finns fler aspekter, men generellt sett är basjkiren en rätt så billig häst att äga.

Fyraårige Pavel är ju i Bispgården på utbildning. Utöver att han rids så blir han tömkörd och annat nyttigt. Bara att lämna flocken och göra helt nya saker är träning, viktig sådan. När Pavel kan bära ryttare i skritt och trav kommer han bli till salu igen, och vi börjar priset med 45 000. Det är faktiskt bra mycket lägre än de rekommenderade priser rasföreningen en gång hade. Det är ett så kallat "bästa pris", som spekulanter gärna frågar efter, och ju mer han utbildas och desto äldre han blir kommer priset justeras.

Det innebär inte att Pavel skulle vara friskare, starkare, vackrare och mera hållbar än en fyraåring som säljs för 5000. Jag bryr mig inte om hur andra värdesätter sina hästar vid försäljning, men jag vet vad jag är beredd att släppa iväg våra uppfödningar för. Våra priser är inte tagna ur luften, de är värda det vi begär. Personligen tänker jag att det ligger mer tanke, riskbedömning och planerande bakom en unghäst för 45 000, att chansen är större att hästen får ett långvarigt och kärleksfullt hem. Basjkirer tar tid på sig att landa och behöver få chansen att visa vad de kan göra för sin ägare. De där för 5000 ser man tyvärr snart till salu igen, köparen är besviken och rasens rykte är naggat i kanten.

Alla är fortsatt välkomna att fråga efter priser och annat, och ifall man verkligen är intresserad av en Mánadisbasjkir välkomnar vi även mer personliga presentationer och kanske egna tankar kring basjkirer och unghästar. Vi önskar förstås det bästa för alla våra uppfödningar, de är olika personligheter de med och på sådant finns ingen prislapp.

 

🙂

 

 


Härliga höst!

 

image

Rönnport

 

September är här och min favoritårstid hösten. Vi kunde inte genomföra vår kära tradition i fjol, men nu är det åter till ordningen. Sedan vi började med basjkirer har vi nämligen tagit hem dem från bete och satt hästarna i sina permanenthagar till när älgjakten börjar, första måndagen i september. Då har vi gjort som man gjorde förr till Mikaelihelgen (sista helgen i sept.) och satt upp dekorationer av rönnkvistar. Förr ledde man sin viktiga boskap under bågar av rönn när man tog hem dem från fäbodarna, och rönnen skulle skydda djuren under kommande år från sjukdom och ondska. Skrock javisst, men det är vackert och skadar ingen, utom den livstarka rönnen som får anledning att skjuta nya skott. Vi tackar för dess överflöd.

 

image

Husse leder Mistjev och Leonid går lös, förbi Gasper och Firmas hage

 

Vi började fredagsförmiddagen med att ta in stona, pyssla med dem och verka Galinas hovar, hon var den enda som inte fått pedikyr. Sedan fick de gå och beta av träningsytan i Hemmahagen medan vi städade och förberedde stallets fyra boxar. Sedan ledde vi upp Gagarin och Ruslan från betet till stallet, gick tillbaka och hämtade Mistjev och Leonid innan vi ledde ned de fyra stona från träningsytan till hagen mitt emot Gasper och Firma.

 

image

 

Fyrtal i damer som fick jackpot! Den här hagen har vilat större delen av sommaren och är den som är frodigast, så det blev riktig sensommarfest med bete för dem.

 

image

 

Under tiden stod grabbarna i sina boxar och tuggade hö i allra största ro. De är så otroligt harmoniska de fyra, medan damerna är lite mer dramatiska om man säger så. När stona var på plats fick killarna komma ut till Hemmahagen.

 

image

Var sak på sin plats. De hör verkligen hemma i Hemmahagen

 

image

Matte är nöjd över att ha sina pojkar hemma igen

 

image

Leonid (till höger) har verkligen skjutit i höjden!

 

Återstod endast att släppa ned Zenits flock från skogsbeteshagen till Vinterhagen:

image

 

 

 

image 

Ljuvliga lilla Elisjka är nöjd över att bo nära gården igen

 

Var sak på sin plats, nu ska vi fira höst, summera året (11 månader) som nybyggare på Tröning -som Trehörningen kallas i folkmun, och ladda för nystart! Ny årskurs, nya möjligheter. Gott nytt år kan man säga. Glad höst i alla fall 🍁

 

🌞

 

 

Besökare idag: 17
Denna månad: 615
Totalt: 123913
måndag
17
december
Stig

2018
Vecka 51
«september 2016»
tiontofr
01020304
05060708091011
12131415161718
19202122232425
2627282930

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
2016
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2015
    2014
    2013
    2012
    2011