Vila

 

image

Lugn och ro

 

På måndagsförmiddagen drog jag med mig en vattendunk och en bunt med alsly längst den isiga vägen ned till grabbarna. Det skramlar, rasslar och lever om när man drar saker på isen, men Leonid, Ruslan och Mistjev som precis lagt sig ned tyckte inte det var värt att kliva upp. Gagarin som stod vakt i öppningen kom dock fram och hälsade men vände sedan och gick tillbaka in.

 

Harmoni sprider harmoni. Den flocken är riktigt mysig!

❤️

 


Lite för tuff för sitt eget bästa

 

image

Elisjka är en tuff tjej

 

Så var den här helgen över, jag sitter åter själv i köket och summerar veckans arbete och planerar för nästa. I fredags flyttade vi över Odessa till Tova och Elisjka. Odessa har alltid gillat Tova så vi tänkte att det blir en bra början. Det gick bra, men hon var skeptisk till Elisjka. Först verkade det nästan som om Odessa sett ett spöke, men rätt snart byttes känslan ut mot irritation.

Elisjka är en tuff, nyfiken och framåt tjej, med massor av energi. Tindra har inte uppfostrat sin dotter särskilt mycket, den saken har istället Zenit och Hinica tagit hand om, och det är nog bra för Elisjka behöver tydliga gränser. Det har vi märkt i hennes attityd mot människor också, att om hon bara får så tar hon för sig för mycket. Vi har förstås tydliga gränser, men hon provar alltid med nytt folk också.

Tovas jobb nu är dels att se till att ingen är rent ut elak mot Elisjka, men också att moderera i konflikter med nya bekantskaper, och hennes främsta mål är alltid lugn och ro. Eftersom Elisjka hade svårt att hejda sin nyfikenhet och energi fick Tova gå emellan och tala om för Odessa att hålla sig på sin kant. Tova stod och iakttog varje närmande av Elisjka, och varje gång hon vägrade acceptera att Odessa även ville vara ifred mellan varven fick Tova gå och hämta Elisjka.

Vi lät Odessa gå tillbaka till stoflocken på aftonen, men tidigt på lördag var det dags igen, och vi upplevde att det var lugnt på alla fronter. Odessa visade ingen större saknad gentemot sin gamla flock. Dagen och natten passerade i lugn och harmoni.

 

image

 

image

 

Planen var att på söndag morgon utöka med Francesca som är ranglåg och vänligt inställd till de flesta, på gränsen till mesig ibland faktiskt. Inte på ett dåligt sätt, men hon saknar integritet. Hon och Odessa har dessutom varit med om en del ihop så vi chansade på att det skulle bli bra och samtidigt tänkte vi ta över Tova till sin gamla flock i hagen bredvid. Det gick inte riktigt som vi tänkt, men inte dåligt heller.

 Odessa och Francesca blev glada att träffas igen. Elisjka blev också glad, men alldeles för glad och envisades mot bättre vetande att springa fram till Francesca. Nu fanns ju ingen Tova att gömma sig bakom, så nu fick Odessa äntligen säga ifrån själv!

Det blev ganska dramatiskt en stund, men Elisjka är mycket kvick och känner varje millimeter av sin hage. Hon förstod snart allvaret och höll sig på sin kant, men väldigt snart tog nyfikenheten över och hon kunde inte hejda sig från att glatt springa fram mot Francesca utan att be om lov. Odessa reagerade blixtsnabbt och passade på att driva runt lillan ett extra varv den här gången. Sedan var det faktiskt frid och fröjd ett bra tag, Elisjka visade en betydligt mer ödmjuk sida och bad efter ett tag om lov att gå fram. Det fick hon inte, inte första, andra eller tredje gången, men hon accepterade det och det var lugn och ro.

 

image

 

Hagen är full med hötussar, det ligger både hö och havrehalm på alla ställen i hagen, så ingen blir utan om de vill äta. Här delar väninnorna på en hötuss medan Elisjka ställt sig själv i en vrå för att sova lite.

 

image

 

Sedan började Francesca istället söka upp Elisjka, och då kände både Odessa och vi att uppgiften blev övermäktig för unga Odessa. Situationen lugnade ned sig, och sedan höll vi Odessa i ledrep så Francesca och Elisjka åtminstone skulle få hälsa ordentligt. Det gick jättebra och Elisjka blev givetvis superförtjust i sin nya lekkamrat som hon fick göra precis vad som helst mot utan motstånd eller ens en tillstymmelse till åthutning. Jag skrev ju att Francesca saknar integritet.

Vi hade redan bestämt att låta Francesca gå tillbaka, och istället låta Tova komma tillbaka till Vinterhagen, så får det bli den konstellationen i veckan när jag är ensam hemma. Jag är som Tova, mitt främsta mål är lugn och ro. Tova, Odessa och Elisjka, så har jag två helt nya planer (A och B) inför nästa helg.

Så blir det ibland, man får vara beredd att snabbt tänka om när man jobbar med stora djur och är man inställd på det går det bra. I slutänden såg vi enbart fördelar med hur allt föll ut. Inte minst förstod vi att både Elisjka och Odessa är tuffare än vi trott när saker ställs på sin spets, samt att det inte var så lyckat att försöka utöka med just Francesca. Jag hade henne och Cetzima att välja på, och jag velade in i det sista då Cetzima har en viktig uppgift där hon redan går.

Men nästa helg är det nya tag! Det blir alltid som vi tänkt i slutändan, men ibland är vägen till målet längre, krokigare och mer lärorik än vi först trodde. Och de vägarna är ju alltid vackrare än en motorväg.

 


Lägesrapport

 

 Här följer en lägesrapport angående den röra som aviserades tidigare i veckan:

Elisjka går kvar i sin hage med Tova medan Zenit, Tindra och Hinica går i en ny hage en bit därifrån. Efter vi tog in Zenit och Tindra på onsdagsmorgon, och det gick upp för Hinica vad som skedde blev hon så förtvivlad över att mista Zenit och jagade upp sig själv -och även Elisjka så till den milda grad att vi bestämde att Hinica fick flytta med, och lugnet lade sig genast över nejden. 

Torsdagen började med att vi tog in grabbarna från Hemmahagen, flyttade stona till Hemmahagen och Gasper och Firma till hagen där stona gått. Frid och fröjd, grabbarna skulle ned till Gasper och Firmas tidigare hage efter lunch. Sedan började vi tänka efter.. och beslutade att Gasper och Firma istället skulle gå i sjukhagen, mitt emot Hemmahagen. Vi kom nämligen på att det kunde bli väl mycket vårkänslor bredvid Gaspers hage och att Firma skulle kunna bli lidande, lugnare att endast ha några vårtossiga ston till grannar. Med risk att hagen kan kännas lite trång för dem, men det är en väldigt bra hage med mycket snö i (ännu) och ett fint litet vindskydd för två.

 

image

Gasper och Firmas nya hage till vänster, Hemmahagen till höger

 

image

Firma och Gasper inne i sitt hus

 

Så är det nu, det blev en extraflytt men vi hoppas det går bra och grabbarna fick faktiskt en lite bättre lösning då de fick ta över hagen där stona gick. I morgon eller på lördag ska Odessa flytta in med Elisjka och Tova, och när vi till slut flyttat om färdigt ska Elisjka vara en del av stoflocken och Zenits flock ska åter gå i Vinterhagen bakom ladugården.

 

 

 


Dags att röra om i hagarna

 

"Det får inte gå bra för länge" säger en del, oftast efter att det just gått bra ett tag och sedan händer något som stör ordningen ordentligt. Jag kommer aldrig glömma en lärare inom ledarskap när jag gick en chefsutbildning som berättade att han och de andra mentorerna inte gillade när grupperna arbetade allt för bra ihop, då gick de in och skapade en konflikt. Och det är väl så jag tror universum upphåller balansen också, det måste vara lika delar av kaos och ordning, om inte annat för att bättre uppskatta livets goda stunder.

Jag tänker att om vi rör om lite själva i hagarna så kanske vi undviker eventuella obehagliga överraskningar inom snar framtid, det har ju rullat på väldigt smidigt ett bra tag. Vi har i stort dragit upp riktlinjer för en stor del av året redan och såg att det nu är bra tid att låta en del flockar byta hage! En lämplig början på det är att vänja av Elisjka, så i morgonbitti får mamma Tindra och pappa Zenit flytta till en skyddad och fin hage upp mot skogen. Där får de gå tills Elisjka slussats in i stoflocken där hon får lekkamrater som är mer i hennes ålder.

Därför måste stoflocken till hemmahagen där grabbarna nu går. Grabbarna ska gå i Gasper och Firmas hage efter de flyttat till hagen där stona går nu. Låter det rörigt? Vi hoppas det bara blir lite lagom rörigt, och vi börjar som sagt tidigt i morgon med Zenit och Tindra. Går det som det ska (dvs att Elisjka inte får för sig att flytta med dem) så flyttar vi om de andra flockarna på torsdag.

 

image

Förhoppningsvis sista lunchen med mamma på ett bra tag.

 


Goda råd eller bara dyra?

 

Vi brukar se till att ha föl och unghästar stelkrampsvaccinerade, och hästar "som ska ut och åka" även vaccinerade mot hästinfluensa. Ut och åka innebär exempelvis treåriga ston som ska visas, hingstar som ska på bedömning, hästar som ska på in- eller tillridning, eller säljas.

Influansavaccin är en dyr historia, ska en enskild häst få en spruta kan det kosta 1200 kr när jag ringer efter Jordbruksverkets distriktsveterinärer. Distriktarna har vid flera tillfällen påtalat att grundvaccination innebär tre sprutor, den andra några veckor efter den första och en tredje fem månader senare. Sedan fyller man på en gång om året. Missar man det är det grund (tre sprutor) igen. 

Det har hänt några gånger att distriktsveterinär efter en titt i passet sagt att åt mig att nu är det bara att börja om med grund igen, då jag missat femmånaders (spruta nr tre). Det är verkligen inte roligt, att börja om på nytt när jag trodde mig veta att det räckte med de två första - som det är med stelkramp. Då har veterinären snabbt slagit upp Fass och tryckt följande text i ansiktet på mig:

 

Ur Fass:

image

Länk till sidan i dess helhet

 

 Det där är en rekommendation från tillverkaren. Det är inte konstigt att en tillverkare av vaccin rekommenderar en extra dos, det skulle jag kanske också göra om jag gjorde vaccin och sålde. Det jag inte förstår är att distriktarna är inte bara rekommenderat mig utan faktiskt lurat mig att låta hästarna få långt många fler doser än vad som behövdes.

Odessa grundvaccinerades två gånger innan sommarpremieringen i augusti, och nu var det dags för den tredje (femmånaders) innan hon ska på inridning. Med påfyllning sen var tolfte månad. En av mina privata veterinärer hade vägarna förbi, men så tittade han i Odessas pass och sa att hon ju var färdigvaccinerad med sina två sprutor, den senare i augusti. Han hänvisade till både Svenska Ridsportsförbundets och Svensk Travsports bestämmelser:

 

Ur Svenska Ridsportsförbundets Vaccinationsbestämmelser:

image

Länk till sidan i dess helhet

 

Ur Svensk Travsports regler om vaccinering:

image

Länk till sidan i dess helhet

 

Då jag för tillfället inte hade någon annan häst som skulle vaccineras blev det att tacka så mycket för upplysningen, framtida besparingar och en trevlig pratstund innan han åkte vidare efter att vi kommit överens om ett datum i mars för vaccinationer för ett större antal basjkirer på en gång.

 


Rekord på olika sätt

 

Tänk att det blev nytt svenskt rekord. Det låter väl roligt? Och på tonen när det rapporterades i Ekot om rekordvindar lät det faktiskt som om det var något positivt som skett i Stekenjokk på onsdagskvällen. Grattis! Man kan förstås fundera över hur rapporteringen låtit om det blåst 47.8 sekundmeter i låt säg Uppsala. Och många timmar efter Aftonbladet rapporterat om långtradare som blåst av E45, konvojkörning och annat såg Sveriges Radios totala rapportering ut så här:

 

image

Passera, här finns inget att se.

 

Här blev det januarirekordvarmt i går kväll när temperaturen stadigt steg mot sex plusgrader, så morgonutfodringen fick föregås av snöskottning då all tung och blöt snö släppt från ladugårdstaket. Faktiskt så hann jag skotta mig in och med nöd och näppe få ut alla hösäckar innan det sista stora sjoket blötsnö lossnade och dråsade ned bakom mig! Man ska ha tur ibland.

Jag tror också det är rekord i tidigt aprilväder (ingen källa på det, jag gissar vilt). Vi tog in grabbarna i stallet på förmiddagen, Ruslan och Leonid skulle verkas bak och i övrigt är det rätt nyttigt för dem att stå i box några timmar utan att göra ett dugg. Vi gick ned till stohagen i den allt mer tilltagande, varma västvinden och jag är glad över att de hästar vi skulle träna var totalt obrydda av vinden. Några vuxna madammer betedde sig som att vinden blåste in under svansen och ut genom öronen, och ville gärna ha med sig hela flocken, men lilla Zeniya och Beroza ignorerade helt deras krumbukter och piruetter. Något gör man rätt ändå när de hellre är med tränaren.

Efter intagen lunch rusade molnen fram över en multifärgad himmel dekorerad med en stor regnbåge, men i stallets lugna vrå så passade vi på att mäta mankhöjden på Ruslan innan grabbarna skulle ut igen.

 

image

 

image

 

134 cm mätte vi honom till och det är ju jätteroligt! När helbror Gasper var tre - eller snarare två och ett halvt då han fyller år i oktober, mätte han 147 cm (i rätt spänt tillstånd tillägges) på hingstvisningen. Vi vill så gärna ha små basjkirer, men vi har inte lyckats så bra på den biten. De är bara små något år eller två. Så det var ett positivt rekord, ett i liten treåring. Då vi redan har två för avel godkända hingstar så tänker vi inte visa Ruslan i år, utan planen är att han visas endast en gång och utför bruksprov som fyraåring.

För de som inte vet det kan hingsten visas som treåring och bli godkänd för avel tom året de fyller fyra, men från fyra år ska de även utföra bruksprov för att därmed få permanent avelsvärdesklass. Det var så vi gjorde med Gasper, han visades för hand och fick godkänt som treåring, visades och utförde ridprov ett år senare och tilldelades avelsklass ett. Det känns bra att vi inte har någon häst som måste visas (hingst eller treårigt sto) under 2017 så Ruslan får gå med grabbarna i år tills det är dags att åka på inridning (alt inkörning) och förberedelser för hingstvisning.

Vi ledde sedan ut grabbarna två och två, först Mistjev och Ruslan. Det var en enorm kontrast att från stallet komma ut på en snövit gårdsplan där det regnade på tvären i strålande solsken och balplasten slog som ilskna piskor i vindbyarna samtidigt som det rasade snö från gästhusets tak. Plus en nymonterad byggställning som stod och skramlade, fast mest spännande var ändå de ston som rusade runt med svansarna i vädret i hagen nedanför deras.

Då är det så himla skönt att våra unghästar hellre stannar och tittar en extra gång, ifall något verkligen är farligt eller ej (matte verkar inte tycka det), och sedan går försiktigt på det hala underlaget. Inte hade de bråttom ut till maten heller när vi släppt dem lösa, Mistjev lutade sig till och med mot mig som för att säga tack för i dag innan han och Ruslan galopperade iväg. Även Gagarin och Leonid uppförde sig lika fint hela vägen och stod så snällt när vi tagit av grimmorna.

 

Tyvärr kan jag inte påstå att de är rekordsnälla. De är endast helt vanliga basjkirer. Mánadis-basjkirer.

 

 


Förberedelser

 

image

 

Nästa unghäst att skicka på inridning blir Odessa, så nu håller hon på att förberedas så smått. Hon får åka innan Gagarin då hon redan ligger före i träning med utrustning, resa etc i och med sommarpremieringen på Wången i augusti. Efter premieringen har det inte hänt så mycket, hon fick välbehövd vila och sedan fick hon prova att ha grejer på ryggen, det är allt. Nu har hon fått prova på bröstselen med en stadig fårskinnspad under, och i dag fick hon också ha på huvudlag med bett för första gången sedan premieringen. Det gick som en dans förstås.

Odessa är väldigt orädd av sig (ett släktdrag). Hon kan ha lite attityd emellanåt men är oftast en väldigt obrydd, lillgammal och bussig unghäst. Odessa gillar att bli ompysslad, och tyvärr är jag ingen pysslig hästmänniska så jag hoppas hon i framtiden hamnar hos någon som skämmer bort henne på den fronten.  Det kommer blir jättebra för henne att åka iväg på utbildning, och jag har en känsla att det kommer gå bra för Odessa!

Det var förstås inte så lätt att ta kort av henne med utrustning på. Odessa är en väldigt trevlig häst att leda omkring, hon tycker om att snällt följa efter. Minns när hon var ett och vi ledde henne längst vägen hem från betet någon kilometer bort, det var väldigt lätt att glömma hur ung hon var. När jag ska ta kort vill hon också följa med så det blir svårt att dokumentera. Jag kompenserar med en fin bild på Sot:

 

image

 

När jag packar hö sitter Sot ofta uppe på balen och kurrar, väldigt trevligt sällskap.

 

 


Skottår..

 

 

..är det förstås inte, men när den nyservade snöslungan åter havererar är man glad att snöskyfflarna är hela!

 

image

 En bra bit på väg.

 

 image

 

Den högra stigen, där drar vi höslädar och vattendunkar, och avser fortsätta göra det så länge  föret tillåter, men vi behöver en skottad väg också för att leda hästar, styra skottkärran och annat. Med en skyffel var gick det ändå rätt fort att skotta upp en väg i den kompakta snön.

 

Bild uppifrån vägen: 

image

 

Det satt väldigt fint med lunch när vi var klara.

 

 


Busväder!

 

image

Januarimorgonen ser ut som en blyertsteckning. Stoflocken har fått havrehalm att pyssla med.

 

Det är ingen hemlighet att jag är en människa som älskar vintern. Nästan lika mycket som en riktigt vacker höst, nästan lika mycket som vårvinter, men den är några månader bort. Njut där du är tänker jag, och på torsdagen fick vi då verkligen avnjuta ett hederligt busväder med mängder av snö som sidledes drog in från sydost. Alla basjkirer valde att stå utomhus och snöas över, utom Zenit, Hinica, Tova, Tindra och Elisjka som vi tog in. Mest för Elisjkas skull (träning) och för Tova som verkligen gillar att stå i box och avnjuta specialkost i lugn och ro. Alla övriga valde stormbyar och blötsnö framför vindskydd.

 

image

Gagarin och Leonid mumsar förmiddagshö.

 

image

För en gångs skull blir Mistjev inte bara en svart plump på bild. Snötäcket blir tydligt på honom, och han tycker det är riktigt skönt att snöas över. Med den täta pälsen som foder blir hela konstruktionen en vindtät sköld.

 


Ännu en blackfärg

 

Som jag nämnde i en längre utläggning om blacka (hos basjkirerna en matt färg med vilttecken) färger så ämnar jag under året bidra med nya (helt påhittade) färger som jag saknar. Sist presenterade jag tomteblack på vår illröda Gagarin. I passet står han som rödblack, precis som Gaspers lillebror Ruslan. Men för att beskriva vår treåriga lilla hingst skulle jag hellre vilja kalla honom..

 

Guldblack!

 

image

 

 


Mycket läsvärt om det oundvikliga slutet

 

Det finns alltid de som har det värre. Efter jag berättat om Firmas kastade föl, ett litet liv som aldrig blev, som vi aldrig fick lära känna, läste jag om en annan uppfödare som tvingades börja året med att ta farväl av ett litet liv hon lärt känna under flera månader. Döden är oundviklig, och som djurägare måste man kunna ta det ansvaret och inte låta sin vän lida. 

Helena, som är veterinär och uppfödare av fjordhästar berättar sakligt och pedagogiskt, men med mycket känsla om fölets sista tid, avsked, tankar och fakta kring avlivning samt vad som händer efteråt i en serie om fyra inlägg på sin blogg, och jag länkar dem i tur och ordning med en liten förklaring. Läsvärt, inte enbart för hästägare.

 

 

Det började som ett odramatiskt kolikfall:

Tomt, tungt och ledsamt.

 

Om att vara förberedd på att ta beslutet om avlivning. Om ansvar, djurets välfärd, tänkbara alternativ etc.

Har du tänkt på den värsta dagen?

 

Om olika metoder. Ett starkt och känsligt inlägg.

Den sista dagen i hästens liv.

 

Hur man tar hand om kroppen efteråt.

Vad händer efter döden? 

 

 


Nej, hästen vill inte ha en filt

 

image

Eldröde Gagarin med frosttäcke

 

I dagarna som gått har vi haft rätt kallt, -24 grader var det när jag utfodrade i trettondagens tidiga timmar. Basjkirerna är så fina när de har snö i mustaschen och frost på pälsen så jag ville ta några bilder av grabbarna bara solen gått upp.

En gång lade jag upp en fin bild av en riktigt frostig Mistjev på en fotosida på Facebook. Ett jättefint kort, han lyckades se vild, snäll och översnöad ut samtidigt och snart kom kommentarerna. Kommentarer som allt eftersom lutade åt att anklaga mig som dålig djurägare som lät djuren vara ute och frysa på vintern. Det fick mig att snabbt tänka till, riktigt realistiskt.

Det är förstås logiskt att det i Sverige bor flest människor i samhällen och städer. Visst finns det folk i tätorter som känner till djur, många är inflyttade från landet, och visst finns det djur i och nära städer. Men så finns det de som inte riktigt förstår hur maten hamnar i butikens kyldiskar. De som aldrigt besökt en bondgård, eller för den delen har något intresse av att någonsin göra det. De som redan bildat en uppfattning de är bekväma med, åsikter som delas av många andra.

Lustigt (på ett obehagligt sätt) är att det verkar omöjligt att göra en del av dessa människor nöjda, för det kan mycket väl vara samma personer som gnäller över att djur inte får vara ute, som gnäller när de får vara ute hur mycket de vill. Våra basjkirer föds och lever ute. De kan stå i box eller uppbundna, ibland uppskattar de det, en del gör det aldrig, men helst av allt vill de vara ute i sin trygga miljö, i sin flock. Och de är mycket väl förberedda för naturens skiftande förutsättningar.

 

image

Min hand i Mistjevs fantastiskt täta och mjuka vinterpäls. Den håller samma temperatur på ytan som luften är, men huden långt där inne är förstås varm

 

Så kom grädden på moset. En person som sade sig vara medial hade nu kontaktat Mistjev genom bilden, och han var ledsen och rädd. Han frös, ville gå in i varma stallet och få filtar på sig. Spontant frustade jag ut ett skratt, för det framstod inte bara uppenbart att personen saknade hästkännedom, om den pratat med en häst var det definitivt inte Mistjev! Vi har kallstall, en dag som denna är det kallare i stallet än ute då betonggrunden kyler och stenväggarna bevarar kylan. Mistjev går gärna in för att äta morötterna i krubban och tugga lite hö, men sen går han helst ut igen, och den som dristar sig till att försöka förstöra hans fina vinterfrisyr med filtar och täcken kan nog få problem! Den killen har integritet, han är dessutom mycket klok och vet vad som är bäst för honom.

Men så svalde jag skrattet och tog istället bort bilden. 

För det första så hade jag satt mig i en omöjlig sits. Vad man än tror eller vet var det mycket lätt för en okunnig att spinna vidare på den kommentaren, och jag får ändå tänka på mitt anseende som uppfödare och entreprenör. Sedan är det så att det är i stort sett omöjligt att lugnt och sakligt förmedla fakta i en sådan situation. Och alla våra hästar går ute, tänk om det kommer tokstollar för att "befria" basjkirerna! Eller börjar okynnesanmäla mig på grund av okunskap.

 

 

image

 

Frostig liten Leonid. Så vacker i förmiddagssolen

 

image

 

 

Så kom jag att tänka på en tragisk händelse för två år sedan, en häst som skrämdes av raketer på nyårskvällen och sprang genom stängslet. Händelsen väckte stort intresse, många följde sökandet efter hästen. Med några dagars mellanrum var det några medier som sa att de pratat med hästen. De sa var han fanns och att de sagt åt honom att gå till något visst ställe. Folk åkte ut, ingen häst. Vilket inte var så konstigt eftersom hästen rätt omgående efter sin rymning gick genom isen på en sjö och dog. Men folk ville så gärna tro.

Nog tror jag det finns de med förmågor utöver det vanliga, men när folk hittar på! Ser annonser riktade till hästägare där en person mot den nätta summan av 250kr skickar healing till hästen, med önskan om snar bättring från kvickdrag (jämförbart med KOL) eller annat, och folk köper det. 

 

image

Vackra Mistjev dekorerad med frostpärlor 

 

image

Profilbild

 

image

Här är Mistjev slående lik både mamma och pappa

 

Nej Mistjev vill verkligen inte gå in och få filtar på sig. Han vill vara ute med sina kompisar, äta hö, busa och rulla sig i snön. Det tråkiga är inte okunskapen. Jag kan inget om plåtslagning, men vill jag veta frågar jag en plåtslagare och litar på att personen vet vad den talar om. När det kommer till djur är det inte lika enkelt. Tacksamt nog finns det de som frågar och vill veta att basjkirer klarar mycket låga temperaturer bara de har gott om grovfoder, fritt med (uppvärmt) vatten och kan röra sig. Det är de som anser sig färdiglärda som är problemet. 

Det är en förutsättning att vi som dagligen jobbar med djur älskar dem. Vi vill att de ska ha det så bra som möjligt, lita på det!

 


Zenit

 

image

 

Visst är han snygg, vår ryska hingst Zenit? Yvig man och sug i blicken. Han har verkligen mognat sedan han kom till oss, en trygg och snäll pappa.

 


Trettonhelg

 

image

 

Efter snö kom kylan till Trehörningen. Tjugotvå minusgrader gör dock inte Elisjka och de andra något, de är väl förberedda för riktig vinter med sina täta pälsar. Basjkirer som äter fryser inte.

Trevlig Trettonhelg på er!

❤️

 


Sorglig start på nya året

 

 

Den första veckan på året fick en väldigt tråkig inledning. I den mjuka bädden i Gaspers och Firmas vindskydd fann vi på måndagen ett alldeles kolsvart litet stoföl, inte större än en hund.

 

Som jag skrev i inlägget inför nyår kände jag mig trygg i att våra hästar skulle få en lugn nyårsafton, utan raketer och så blev det ju. Det är förstås ingen garanti mot kastade föl, det drabbar av olika anledningar och oftast i basjkirernas fall är det fullt naturliga orsaker. Basjkirer är inte domesticerade sedan flera generationer som andra hästraser och dessa förhållanden har gjort att de starkaste överlevt. Det fanns inga spår alls av stress i hagen, Firma är efter förhållandena pigg, visade inga tecken på att ha svettats eller så, så nyårsrelaterad skräck är utesluten, tidpunkten är snarare en slump.

 

Nu ska vi smälta den här förlusten, och Firma med. Hon hade tvättat den lilla och har gnäggat sorgset efter henne men det har avklingat allt mer. Vi hoppas vi gjorde bort det sorgliga för i år redan vecka ett.

 

 


Gott nytt grattis!

 

God fortsättning på nya året (och julen för den delen, den pågår ändå ett tag till). Här firades det lugnt och fint, och vädrets makter var vänliga mot oss. Visst blåste det fasligt, men inte så mycket som befarat, och det blev heller inte lika många plusgrader så det är ännu snö i hagarna istället för blankis. Fast vi inte behövde höll vi oss vakna till tolv, gick ut på verandan och konstaterade att det var precis lika tyst som förra nyår. Några dova smällar bort mot stan och lite blänk på himlen. Stefan gick och lade sig medan jag drack té och nattsuddade en stund med folk på Facebook. Vi tog oss en timmes sovmorgon efter frukost istället, en bra start på 2017!

Det enda som hänt här är att alla basjkirer nu blivit ett år äldre. Till och med Gasper som fyllde fyra för tre månader sedan är nu fem på papperet. Praktiskt men lite konstigt, och vi uppmärksammar inte denna bemärkelsedag på något sätt. Faktiskt så firar vi inga hästfödelsedagar, det blir så många datum att hålla reda på, och för hästarna är det bara ännu en dag. Som nyårsafton här i Trehörningen alltså, ännu en fridfull dag.

Som vanligt tas de hästar som var tre i går och fyra i dag ur försäljning, och blir eventuellt till salu igen när de är ridbara. Vi ser fram emot nya föl 2017 och det kommer även skapas nya liv för kommande år. För nog vill man fortsätta föda upp basjkirer när man ser resultaten:

 

image

Gasper julen 2012 och julen 2016 med spån på ryggen och i luggen. Men han har verkligen vuxit upp till en stilig hingst! Och jag kan konstatera två saker; det var betydligt mer snö för fyra år sedan, och jag hade en bättre kamera.

 

 

Besökare idag: 0
Denna månad: 659
Totalt: 123957
onsdag
19
december
Isak

2018
Vecka 51
«januari 2017»
tiontofr
01
02030405060708
09101112131415
16171819202122
23242526272829
3031

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011