Mera ljus!

 

image

 

Jag fortsätter på gårdagens tema, ljusterapi. Söndagens väderprognos (SMHI:s app) såg ganska dyster ut med grå moln över dagens alla timmar, så jag var väldigt lycklig över att de hade fel. Ännu en dag med massor av sol och ljus. Jag fick ha på lysrören i stallet när jag fyllde vattendunkar för eljest blev det helsvart när man kom utifrån. Söndag är vattenbytardag här.

 

image

Francesca Kosack vilar i den fluffiga snön

 

Hästarna gillar också vädret. Sent omsider har de börjat fälla vinterpäls så de rullar sig ofta och vilar gärna i den svala snön och tankar samtidigt solvitaminer. För första gången i år fick jag munnen full med vinterpäls när jag kramade om min Tova i dag, då är det ju vårvinter tycker jag -även om jag vet att det är mycket vinter kvar ännu. 

 

☀️

 

 


Ljusterapi

 

image

Odessa i sin ljusa vinterpäls

 

Visst tar det på att pulsa i och omkring alla hagarna, och att skotta gårdsplanen och "hästvägarna" mellan hagarna fri från snö, men vad gör väl det när man får världens bästa ljusterapi helt gratis?

 

image

Akitan Miko vilar i solen och tankar energi hon med

 

De första fräknarna har satt sig på kinderna, dagarna blir allt längre, det är endast fyra veckor kvar till sommartid (vilket är normaltid för mig och djuren), och snart stundar årets härligaste tid. Den femte årstiden som endast finns här i norr; 

Vårvintern!

 


Busväder

 

image

 

Äntligen kom snön, och det med besked. Det är bra snö för den fäster direkt på isen. I grabbarnas hage har man passat på att hedra vädret och busa runt, men i Hinicas flock väljer man att ta det lugnt och låta sig täckas över. Pälsen är tät och isolerar gott, så de har det varmt och fint där under snön.

 

image

Tindra med snö i luggen

 

Ett dygn ska det snöa, men jag måste erkänna att jag nu fram mot aftonen känner mig färdig med busvädret. Jobbet ska förstås göras oavsett väder, och även om jag finner det himla mysigt så tar det på att snöas över och bli ständigt genomblåst när man är ute. Stoppa bångstyrigt hö i påsar och säckar, och halmen ska vi inte tala om. Skotta är inte lönt, det drevar igen på nolltid, så jag får ladda upp idag för en riktig skottdag i morgon! Men det är inte synd om mig, jag har en 43 sidor lång SIFO-undersökning att kryssa mig igenom.

 

 


Aska och halm

 

När jag öppnade ytterdörren tjugo över fem på söndagsmorgonen smattrade regnet mot verandataket. Jag är inte särskilt förtjust i regn någon tid på året, men i synnerhet inte i februari som här vid kusten brukar vara årets kallaste månad. Flytande is var vad som mötte mig därute, så otroligt tragiskt. Vi skulle egentligen ta in hästar för att verka hovar, men det var bara att glömma att leda hästar från hagarna, istället fick vi besiktiga alla hagar och sedan ta beslut om att halkbekämpa två av dem.

 

image

Gårdsplanen efter nattens och morgonens regn. Mer nederbörd väntade efter lunch.

 

 Som tur är hade de flesta hagar klarat sig ganska bra (än så länge), främst på grund av att vi har fler flockar med färre hästar i. Visst finns det is, men mycket av snön hade blivit porös och mjuk. En hage verkar vara utan tjäle, så där är det mycket barmark till flockens förtjusning. Men hos grabbarna var det bitvis riktigt illa. Aska är bra, det är fett, sprider sig bra och fäster överallt!  Vi kastade ut den aska vi hade (vi eldar med ved) och strödde ut halm över hagen i hopp om att den fryser fast. Ifall inte allt hamnar i hästmagarna förstås. De är inte jätteförtjusta i halm, men det är pyssel. Ungefär som fjolårsgräs eller så.

 

image

 

image

Grabbarna tackar för halkbekämpningen.

 

Nu håller vi tummarna för snö och kyla. Såhär kan vi inte ha det, och det är långt till vår.

 


Planerade betäckningar

 

Vi spanar framåt mot 2018 och vilka föl som ska se dagens ljus.

 

För Zenits del så har vi (eller de snarare) bestämt att Hinica är hans First Lady, han har till slut kommit på att ledarstoet alla kategorier är en bättre levnadskamrat än Tindra som följde med som sällskap. Inget fel på Tindra, de har gått ihop länge och fått flera fina föl. Sammanlagt har Tindra fött sju föl på åtta år, så hon får semester ett år. Sedan tycker vi hon ska få visa vad som blir med en annan hingst, om det blir Gasper eller Ruslan får tiden och hingstvisningen på Wången nästa år visa. Tova ska betäckas igen efter årets föl är fött, sedan kanske vi fasar ut henne, och har vi tur kan vi addera ett nytt fint avelssto hos Zenit i vår! 

 

image

Hinica av Basta och Zenit

 

Vad gäller Gasper så tänkte vi oss att det utöver Firma får bli en flock bestående av Francesca Kosack, Galina av Basta och Cetzima till att börja med. Sedan får vi tänka till lite inför framtiden. Planen är att Ruslan avelsvärderas nästa år, inte för att vi behöver fler avelshingstar utan att vi har ett ansvar att ta vara på de få linjer som finns. Zenits döttrar kan vi använda i framtiden, men det kan ju också bli så att det släpper och någon fler vill använda sig av någon av Gastrolers och Minnas pojkar. 

 

image

Firma och Gasper är ett harmoniskt par

 

Så har vi planerat för i år och för framtiden för basjkirhästar i Sverige.

 

 

 

 

 


Förmiddag

 

Förmiddagsvilan är den viktigaste för lösdriftshästar. Kanske för installade hästar också, det vet jag inte, men jag kan tänka mig att de kanske passar på att vila en del i sina boxar och är mer aktiva ute på förmiddagen. 

Det är härligt att se basjkirerna vila efter frukost, och de brukar inte bemöda sig att kliva upp när jag eller Stefan kommer för att fylla på vatten eller annat. Jag skulle gissa att det traskat omkring älgar nära hagarna i natt, för alla unghästarna verkade extra trötta i morse. Hos grabbarna låg alla fyra ned i vindskyddet, och i en annan hage vilade de tre yngsta flickorna i sitt vindskydd medan Odessa valde att stå och sova i ena öppningen.

 

image

Beroza och Zeniya med Elisjka i bakgrunden.

 

 


Alla hjärtans dag

 

Pavel-Hjärtat

 

 

Här är det vårväder mitt i vintern. Massor av plusgrader och blåst gör det blött, halkigt och grisigt i hagarna, i några hagar breder isen ut sig medan man tittar på! Och ovanpå rinner smältvatten och uppblött gödsel. Det är bara att önska att vintern gör ett återtåg med några dm snö, annars blir det inte roligt.

Så det fick bli en gammal februaribild av Pavel, som har ett extrahjärta på mulen. Pavel har gått från ridutbildning till körutbildning, och snart är det dags att hämta hem honom från Nilla's Häst & Ridutbildning i Bispgården, så han får smälta intrycken och gå med sin gamla flock ett tag. Samtidigt tar vi med oss Odessa och lämnar henne för inridning. Det ska bli spännande att se hur hon utvecklas. Hon har haft sadel på, och som med det mesta annat var det totalt odramatiskt. Hon ska få vänja sig mer med sadel och några uppsittningsförberedelser innan hon åker hemifrån.

 

Ha en fin Valentindag!

❤️ 

 


Vårkänslor

 

image

Firma och Gasper vilar i sitt lilla hus för två

 

Våren ligger i luften i Trehörningen. Stona (de som inte är dräktiga förstås) brunstar, och det är bra att de följs åt för då blir det så mycket enklare att räkna framåt till nästa tillfälle. Gasper och Firma är väldigt kärvänliga, och nu har jag i alla fall sett att Firma blivit ordentligt betäckt. Nu håller vi tummarna för att det tar ordentligt och att hela dräktigheten förlöper som den ska. Firma förtjänar verkligen ett eget föl igen. Men vårkänslorna kan svida också.

 

image

 

image

 

Galina lider av åtrå, och har knappt ens tid att äta. Hon står vid stängslet, vädjar, mumlar och sjunger för den stilige hingsten på andra sidan vägen, och av artighet står Gasper på sin sida och håller henne sällskap när han inte är upptagen med att äta eller kurtisera Firma. Stämmer det med brunsterna  bör Galina vara redo till påsk, och om vädergudarna är med oss får vi se då hur det blir.

Åter till Firma då. Det finns säkert de som anser det oansvarigt att låta ett föl bli till så det föds i januari. Gasper och Firma kommer mycket bra överens, och jag vill inte att Gasper går själv och är olycklig. Ett januriföl är inte fel, det har vi varit med om förut i Adilliya, Firmas systerdotter som föddes när det var mycket kallt men det gick bra ändå. De har vinteroverallen på när de föds, äter träck och diar ofta, dessutom är snön ren och fin så det är mindre risk för ev infektioner. Gasper är för övrigt född i oktober, föl kommer när de kommer och det är bara att tacka för en fin och frisk gåva!

 

fölis5

Mánadis Adilliya, född 31 jan 2012

Adilliya bor sedan 2013 i Skåne, och erhöll avelsdiplom på sommarpremiering 2015

 


Bilder på Zeniya

 

image

Zeniya vill gå in i stallet och leta morötter i boxen

 

Jag var in på Zeniyas egen sida och såg att jag varit dålig på att uppdatera med bilder. Hon är inne i en nyfiken och kelsjuk period, så det är faktiskt inte så himla lätt att få till några bilder av lilla damen, men nu blir det minsann en riktig Zeniyakavalkad! Hon ser så himla rolig ut i pälsen, den ligger liksom åt olika håll och bildar mönster på hennes kropp, och de mönstren är helt symmetriska, exakt likadana på bägge sidor.

 

image

 

Tvååring i "dragsteråldern" där bakdelen växer snabbare än framdelen. Det är inte den bästa bilden, men den enda nya som visar henne rakt från höger. Lägg märke till den handflatsstora plätten framtill och ränderna i pälsen baktill.

 

image

 

image

 

Samma mönster på vänster sida. Ser intressant ut tycker jag.

 

image

 

image

 

Men de flesta bilder blir såhär.

 

 

 image

 

❤️

 

 


En ska bort

 

Nu leker vi Lattjolajbanlådan. 

 

image

Beroza, Odessa, Elisjka och Zeniya.

Vem ska bort och varför? En gissning per person - vid flera gissningar räknas endast den första. Priset är endast äran, men lycka till!

 


Dags för ännu en black-färg!

 

Snabbrepetition: Många basjkirhästar är blacka till färgen, det vill säga en blek version av en färg, med vilttecken som ål över ryggen, randiga ben etc. Det finns många blacka varianter, men trots det saknar jag nyanser så emellanåt bidrar jag (på skoj förstås) med en ny färg. 

Turen har kommit till Mistjev. Han står som svartbrunblack, en inte helt vanlig färg. Men vilttecken har han, även om de inte alltid syns på bild, och jag hade väldigt många bilder att visa upp när det var dags att ansöka om pass, så blackt blev det även på papper. 

Jag som verkligen uppskattar en fin bit choklad med hög cacaohalt tycker att en mer passande benämning skulle vara chokladblack. Det låter ju gott om inte annat! Men jag antar att många anser Mistjev vara alldeles för mörk för att kvala in bland chokladnyanserna, så det får bli något annat gott istället:

 

image

Kaffeblack!

 

 


Uppdaterad lägesrapport

 

image

Zeniya och Cetzima har gått från Hemmahagen till Vinterhagen

 

I helgen fortsatte vi projektet med att integrera Elisjka i stoflocken, och vi kör det parallellt med ett annat projekt, nämligen att Elisjka, Beroza och Zeniya snart ska träffa en trevlig veterinär. Vinterhagen, som egentligen är hemmaviste för Zenits flock, är i direkt anslutning till stallet, och eftersom där finns fyra boxar så vill vi få till en konstellation med de tre yngsta och en vettig vuxen. Så får de gå tills efter veterinärbesöket då vi fortsätter sätta ihop hela stoflocken. Vi trodde Tova skulle vara den bäst lämpade vuxna hästen, men Odessa -som alltid varit lillgammal, har visat upp fina ledaregenskaper och kommer bra överens med småttingarna samtidigt som hon verkligen sätter dem på plats.

Vi tog över Cetzima till Tova, Odessa och Elisjka i fredags, och det var odramatiskt och friktionsfritt. Så på lördag tog vi över Elisjka och Beroza, och då fick de tre vuxna lite jobb med att visa småttingarna att de måste uppföra sig! Men det fungerade som vi tänkt, så då tog vi tillbaka Cetzima till Hemmahagen. Då hade tvååringarna plötsligt ingen att gömma sig bakom utan tvingades skärpa sig och uppföra sig ordentligt. Odessa var moderator medan Tova helst ville bli lämnad ifred. Hon var inte lycklig över att återse sin dotter Zeniya, utan lägger öronen platt bakåt ifall hon råkar komma för nära. 

En lustig sak var att Elisjka nu alltid hänger Odessa i hasorna, så hon har fått för sig att tvååringarna är jätterädda för henne, när det egentligen är Odessa de har stor respekt för. Så Elisjka studsar omkring i fjädrande trav och tror hon kan jaga bort tvååringarna, och ibland kommer hon från Odessa, och då passar givetvis Beroza och Zeniya på att fräsa ifrån. Det är förstås inte jättebra med tanke på Elisjkas medfödda hybris, men vi tänker att de får reparera det där själva sen när hela flocken är ihopsatt. Galina har rätt mycket integritet så hon får nog ned Elisjka på jorden igen.

  

 

image

Elisjka har blivit riktigt förtjust i Odessa

 

image

Beroza brukar i vanliga fall gärna gå med storasyster Odessa, men nu har hon hamnat på undantag när Odessa inte tycker Beroza kan uppföra sig.

 

Nu får de gå såhär tills på fredag när vi lyfter ur en av de vuxna från den nya flocken, och det lutar åt att det blir Odessa som får gå kvar medan Tova återförenas med Zenit och de andra. Det är verkligen jätteintressant när vi skapar nya konstellationer och ser hur hästarna integrerar, hur de pratar med varandra och så. En häst kan ju inte lära sig att tala människa, utan vi måste förmedla oss med hästar på deras villkor, med kroppspråk, och det vi vill förmedla kan vi lära oss genom att iaktta flockbeteendet. 

En klok hästbekant skrev en gång att hästar lär sig hela tiden, och det måste vi tänka på när vi är nära dem. Alltså inte enbart när de har sadel och träns, utan i alla tillfällen. Iaktta någon som håller på med sin häst från marken och plötsligt börjar fippla med sin telefon istället, se hur hästen i samma sekund skiter i sin människa! Kolla på någon som går fram och stör sin häst efter att de nyligen kommit överens om att hålla avstånd, hur förvånad hästen först blir och sedan uppför sig lika oförskämt själv, kanske kliver fram och kliar hela huvudet mot människan som om hon vore ett träd.

Det är därför jag tycker det är en ynnest att ha dessa urhästar. Roligast är de yngsta och de äldsta som är importerade, där har tamhästen inte tagit sig in på samma sätt, utan de agerar och reagerar väldigt naturligt. När man gör som vi gör nu, sätter ihop en ny flock, så är det lite som att se ett parti schack, risk eller annat strategispel. För en normal person är det säkert lika spännande som att se färg torka, och det medan det är två minusgrader och en blötkall vind från havet, men för oss nördar som gärna vill lära oss prata häst är det spännande på riktigt.

I övrigt så har vi ju finbesök i sjukhagen nära gården, där Gasper och Firma går några veckor tills vi börjar flytta tillbaka flockarna till de hagar som det är tänkt de ska gå i under vintern. Deras vinterhage (som är stor och fin med jättebra vindskydd) ligger längst bort från gården, så nu är det väldigt trevligt att kunna se dem hela tiden. Och vi passar på att ta in dem i box också. Firma är inte alls förtjust i det, men hon finner sig, Gasper är van och tycker det är helt ok, särskilt som där väntar en hink med lite renfoder och en morot. I dag fick bägge två hovvård i boxarna, och Firma fick finna sig i att ta det chill i boxen utan att något alls hände under några timmar. Det är nyttigt för henne, hon är inte rädd eller så, men ogillar att hon inte har koll på vad som händer i övriga hagar.

 

 

image

 

Gasper in da house!

 

image

 

 

Det är också väldigt intressant att Gasper och Zenit nu går rätt nära varandra, och om de vill skulle de kunna stå och stirra ut varandra dagarna i ända, och jaga bort stona från stängslet, men det gör de inte. Fullt medvetna om varandra ignorerar de totalt, och när någon av oss leder Gasper över gården står Zenit och tittar lite, inget mer. Lugn och ro, så ska det helst vara.

 


Varför håller man på?

 

Mistjev

 

Sedan vi började med basjkiravel har jag flera gånger fått frågan om det bär sig. Tjänar du pengar på det här? Varför har du så många, har du ridskola? Jag brukar inte ifrågasätta andras karriärval, men av mig krävs det rätt ofta en motivering från privatpersoner. Den frågan har jag lärt mig uppskatta för då får jag höra mig själv säga det: Det är ett kall. Vi har valt att hålla på med det här, och vi har ett ansvar.

Ärligt talat höll rubriken på det här inlägget att bli "Varför lägger jag inte ned?" när meningarna började ta form i mitt huvud medan jag bytte vatten i tunnorna. Just då fann jag nästan enbart minusposter på listan, och hade det sett ut 2010 som det gör i dag vad gäller basjkiraveln med prisdumpningar, buskavel och alternativa tolkningar kring regelverk så hade jag aldrig tänkt tanken att föda upp själv.

Det låter som hård kritik mot min egen ras, med orden är inte helt och hållet mina egna, även inom vår avelsorganisation, Svenska Hästavelsförbundet är man bekymrade.

Men just därför är vårt avelsarbete så viktigt. De som orkar fortsätta kan bidra till att det även i framtiden finns basjkirer i Sverige och jag slutar aldrig hoppas på att fler vill satsa på att få fram fina, rasrena basjkirhästar. För egen del saknas det resurser, främs så har vi för lite mark, men det är i och för sig inget oöverstigligt hinder. 

Ett kall skrev jag i inledningen, och det är jag nog inte ensam om att känna där jag går omkring bland djuren och blir rik i själen snarare än i plånboken. Det är svårt att förklara varför man väljer ett kall över förtjänst, det är inte förrän man befinner sig där och har både ridit ut stormar och njutit framgång. Som när första fölet Adilliya föddes för fem år sen, när domaren på Wångens hingstpremiering sa att Gasper var bland de finare basjkirhingstar han sett, när jag och Francesca klarat av bruksprovet eller helt enkelt att sitta i en hage på midsommarafton och mysa med ett ungsto. Det sista kanske inte är någon succé, snarare belöning för mödorna, men det är då man förstår varför.

 

019

 

Vi har ett ansvar skrev jag också. Jämfört med många andra hästraser är basjkir en väldigt liten ras, det finns för närvarande endast fyra godkända hingstar som används i aveln - källa till det är de betäckningsrapporter som årligen sänds till avelsorganisationen och är offentlig handling. Av de fyra har vi två och därmed också ett naturligt ansvar för rasens fortlevnad.

Så till det egna valet. "Jag behöver inte inledas i frestelse, jag kan gå själv" är ett citat tillskrivet Birgitta Andersson, och det är inte med kniven mot strupen vi gett oss in i det här. När jag plockar ut alla guldkorn som gör det värt att leva med basjkirer blir det uppenbart att de lyfter mig över det plan där jag grubblade över "minusposterna", där man vill förringa betydelsen av det noggranna arbete vi och övriga uppfödare helt frivilligt gör för att vi älskar vår ras så mycket.

Guldkornen då, vilka är de? De är många och som en stjärnhimmel blir de bara fler ju längre jag tittar. Men att se liv skapas, när fölen kommer till världen, det är härligt förstås. Det inger hopp. Sedan är det alla småsaker som sker, att se hästarna samspela i flocken, att en tvååring vill komma fram och prata lite när man fyller på vatten, norrskenet och ljudet av basjkirerna som förnöjt mumsar hö en vinterkväll, att finna en ny väg när kommunikationen kört fast. Ja det blir förstås för mycket att räkna upp. Men nog många korn för att fortsätta hålla på.

 

Bröder1

 

 

Besökare idag: 17
Denna månad: 615
Totalt: 123913
måndag
17
december
Stig

2018
Vecka 51
«februari 2017»
tiontofr
0102030405
06070809101112
13141516171819
20212223242526
2728

Senaste inlägg
Man behöver ju inte ha bråttom
Francesca
Luciadagen
Snö
Vad hästar kostar egentligen
Tråkväder
Förmiddagsmys
Som en tavla
Lördagsträning
Spånat!

Senast kommenterade
Francesca
Vad hästar kostar egentligen
Vinterfluff
Tömkörning
Lördagsgodis
Brittadagen
Hur uttalas det egentligen?
Milyj är tillbaka
Höstvindar
Att börja träna lite skadar ju inte

Arkiv
2018
2017
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011