Jobbarhelg

 

Vi hade planerat för en intensiv jobbarhelg. Lite oturligt har jag drabbats av förkylning, men vi får väldigt mycket gjort ändå. Fredagen inleddes med att Elisjka som haft helledigt efter premieringen nu ska förberedas för att åka till Brännan på senhösten och inridning i vinter, så vi startade med ensamhetsövning. Helt enkelt att lämna flocken, vilket också är en träning för de ungston som blev kvar. Elisjka fick en liten promenad och fikapaus på gården (morötter och pellets) innan hon släpptes tillbaka.

Medan jag mockade i min egen nedsatta takt monterade Stefan ned boxen han byggde åt Fiona i vindskyddet när hon ordinerades boxvila. Allt material ska återvinnas och bli ett efterlängtat förråd i stallet

 

2B57DAF7-37EB-4E02-A58A-2A74875DC364

Nyrullad Zenit övervakar min städning.

 

Gaspers flock var inne under förmiddagen, och vi hann med en hel del under fredagen. Och nu är det definitivt höst för från och med nu behöver jag stödutfodra grabbarna nere på betet vid sjön. Eller, sjuåringarna skulle klara sig än, men Tuchkin får inte tappa hull. Men det känns sorgligt.. på grund av platsbrist kan vi inte ta hem grabbarna förrän sommarhästarna åkt, och ifjol reste de först 28 oktober. Det är lång väg att släpa hö, och killarna har hemlängtan.

 

D3840FA2-4AB0-4DF2-A291-7A7D26335460

Pavel, Tuchkin och Mistjev.

 

Lördagen inleddes med ofrivillig ensamhetsträning. Stefan lade märke till att Zeniya inte var intresserad av frukosten utan stod lojt vid sidan om flocken, så det blev att ladda med parrafinolja och morötter, och promenera. Kolik förstås.

Det är ett orosmoment att något ska hända Zeniya, då hon är så vanvettigt rädd för att tvingas vara nära andra människor än oss. Vid ett allvarligare kolikanfall skulle jag behöva ha ut veterinär, och då måste jag ge henne lugnande. Det är inte bra för då märker man inte om det kramplösande verkar, men Zeniya hade ett milt kolikanfall som vi klarade själva. Som tur är så är hon väldigt bekväm med oss och tillmötesgående, en väldigt trevlig och enkel häst att hålla på med så det var inga problem alls att spruta in parrafinolja i hennes mun i omgångar, och ta med henne på en promenad iväg från de andra. Strax brummade hennes mage igång och hon fick återbördas till flocken. Hon var jätteduktig på sin spontana ensamhetsträning, brydde sig inte ens om Miko som vi var tvungna att passera på nära håll två gånger. Värre var det med de som var kvar, särskilt hon som var så duktig igår. Elisjka lyckades få med sig alla stona på ivrig galopp runt, runt i hagen, förtvivlad över att Zeniya försvann..

Länge var Zeniya även väldigt skeptisk till oss. Så pass att jag ordnade för att hon skulle tas bort som tvååring, ett otroligt tufft beslut för en uppfödare att ta, men det går helt enkelt inte att ha en häst som man inte tillåts sköta om. Men så en dag rann det bara av, Zeniya tog sitt förnuft till fånga och släppte in oss i hennes liv, det var strax efter Hinica dog så det var väldigt tacksamt på många vis. Zeniya har många fina kvaliteer, precis som sin mor som inte heller stod ut med främlingar, och en hisnande tanke är att Zeniya nu är lika gammal som när hennes mamma Tova lämnade Ryssland. Hur de lyckades tämja henne kommer jag aldrig begripa. Hur som helst kommer Zeniya få gå i Gaspers flock, vi hade planerat för det redan i år, men det tog sådan tid att få ihop Zenits flock så vi väntar tills i vår istället. Det är nog bra för alla att vi väntar lite till.

 

8F256FE5-D929-4EA6-A017-DAD8CA033908

 

Zeniya någon timme efter anfallet passerat. Hon har inget emot mig trots alla sprutor med parrafinolja och att jag tvingades agera pådrivare, utan är lika tillmötesgående och mild som vanligt.

 

BDEA94F1-6A8F-476F-BE6F-19889224251A

Zeniyas lillasyster Zayats.

 

Nu har jag bildbevis på att Zayats överkommit sin orala fobi, och det efter att själv ha valt rätt lösning en endaste gång. Då jag hade dräng idag kunde jag ta kort när Zayats fick repetera sin övning med bett. Hon var superduktig, sökte sig ned mot bettet och krånglar inte ett dugg när man viker in öronen under nackstycket, håller ned huvudet vid avtränsning. Inget drama alls. Sen att hon grimaserar fasligt medan bettet är i munnen, det gör alla från början tills de vant sig, hon var i alla fall väldigt, väldigt besviken över att vi inte tränsade henne (samt en liten ledövning) mer än ynka två gånger. 

 

 


 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S     

 
Besökare idag: 19
Denna månad: 347
Totalt: 140611
tisdag
10
december
 Nobeldagen
Malin, Malena

2019
Vecka 50
«oktober 2019»
tiontofr
010203040506
07080910111213
14151617181920
21222324252627
28293031

Senaste inlägg
Oinspirerad
Rätt färg
Instagramkalender
Julbilder
Snabbträning
Längre sadelgjord
Novembertrött
Rymningssäkert
Egentid
Tuchkinträning

Senast kommenterade
Julbilder
Tack för allt Elisjka och lycka till!
Alla hästar hemma
Ökad stödutfodring
Taklagsfest
Bra höår
Pysselhelg
Ett år kvar
Avelsdiplom igen!
Spännande resdag

Arkiv
2019
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011

    Lista över andra trevliga bloggar

     

    Stuteri Kry 

    Jemthagen

    Nillas Häst& Ridutbildning

    Yvonne Larsson

    Johanna Lassnack (inaktiv)

    Bondfia