Milyj i Fautrasen

Lördag morgon körde vi ned transporten till betet för att lasta Milyj. Hon hade dock inte tänkt gå med på det utan krånglade på alla tänkbara sätt. Då vi vet att hon åker lugnt och bra, så slutade det med att vi helt hindrade henne från möjligheten att backa, och vips klev hon på, utan tvekan. Det var ju bara fånerier hon höll på med, en viljornas kamp.

Väldigt skönt med kamera så man ser hur bra hästen åker.

Destinationen var Österåsen utanför Bispgården, där ska Milyj förberedas för inkörning och visning för hand, medan jag själv tar itu med vår andra treåring Zayats som även hon ska förberedas för visning. Nisse, som Milyj ska vara hos var upptagen med jobb och gick inte att nå, men vi välkomnades istället av Pernilla som brukar rida in våra basjkirer, och hennes granne Paula. Milyj klev väldigt fint ur transporten, åt lite gräs och fick sedan gå in i nyspånad box. Sedan körde vi hemåt mot de femton basjkirer som var kvar hemma. Eller..?

I ett tidigare inlägg skrev jag att alla basjkirer ses över mer noggrant nu när alla utom tre är på bete. Särskilt de två dräktiga stona har vi koll på, ser över hur juvren ändrar sig, formen på magen etc. Ändå blev vi grundlurade av Adilliya! Nästan exakt fem timmar var vi borta. Under tiden hann Adilliya lyckosamt föda fram ett svartbrunt litet hingstföl, och sedan få ut sig hela efterbörden, tvätta och torka lillen och få honom att dia. Det var Stefan som såg dem först, och det här var den syn som mötte mig när jag klev in på Skogsbetet:

Så var det 16 basjkirer igen.

Allt såg som sagt jättebra ut, Adilliya hade fixat allt själv och de två andra höll sig på lämpligt avstånd. Hon pratade lågt med lillen, och var inte alls överbeskyddande vad gällde hennes allra första föl gentemot oss, vilket annars är rätt vanligt för förstagångsföderskor. Vi fick hälsa och klappa lite på den lille och han var både nyfiken och lagom gosig. Här följer en bildkavalkad på lilla solstrålen:

Pappa Zenit i bakgrunden.

Nyfiken och social.

Mjölk är livet!

Byter luft..

Det gick knappt att se sig mätt på det lilla underverket, särskilt som mamma var så generös med att låta oss mysa med honom, men efter en stund lät vi dem förstås vara ifred. Den första tiden är så viktig för mamma och fölet att knyta an. När jag gick ut på kvällen för att kolla upp flocken stod Zenit en bit ifrån och höll koll, precis som hingsten ska.

Vi är alltid så glada när vi kan ha en ”riktig” flock, så fölet får växa upp med bägge sina föräldrar. Pappan gör inte så mycket i början förutom att hålla koll och skydda sin flock om det behövs, men så småningom är han den som både leker med och uppfostrar fölen. 

Tills igår hade vi på fem år fått elva (levande) Mánadis-basjkirer, och endast två av dem hingstar, Leonid 2015 och Tuchkin 2017, så den här lille killen är extra välkommen. Ett namn har han också, men vad det är berättar jag inte förrän vi rapporterat in resultatet av betäckningen till SH, och då är fölet nio dagar gammalt.

Jag fick frågan igår ifall Adilliyas föl var första ”barnbarnet” för oss (Adilliya är vår första egna uppfödning) och jag svarade spontant ja utan att tänka efter. Sedan tänkte jag efter och ändrade mitt svar, för jag är ju faktiskt redan fyrfaldig farmor åt Gaspers ungar, och numer kan jag även titulera mig enfaldig mormor😄

2020-06-28 10:32