Visst ser det fridfullt ut?
Fy tusan vilken jäktig vecka det här blev! I och för sig var jag helt inställd på det, då jag förutom vanligt jobb med hö, mockning, träning av unghästar, etc skulle färdigställa hagen där stoflocken ska tillbringa vintern. Men med god planering skulle allt gå i lås, även om en och annan oförutsedd grej dök upp. Vilket det gjorde. Precis när jag på tisdagen slagit ned alla stolpar och därefter eftermiddagsutfodrat såg jag att Cizmet hade en svullnad på vänstra bakbenet.
Det var uppenbart att sårskadan efter en spark skett någon dag innan, men jag hade inte sett det, enkom för att jag inte letat efter det. Cizmet var lika glad och sprallig som alltid, god aptit och definitivt inte halt! När jag upptäckte såret var det för att det blivit en vätskeansamling vid ena sårkanten efter att det grunda såret fläkt ut sig. Jag utfodrar flocken fem gånger om dagen, och på måndagen mockade jag där två gånger, ändå hade jag inte sett det. Efter att ha sköljt såret med koksaltlösning insåg jag att vi behövde hjälp, och min veterinär kom hit.
Litet och nätt bandage, bild från onsdag förmiddag.
Cizmet sederades och såret blev grundligt rengjort, och min veterinär pressade ut sårvätska så svullnaden minskade. Men såret var som sagt uppfläkt, sårytan öppen och ganska stor, så givetvis krävs ett omslag. Cizmet fick mycket beröm för gott uppförande, att hon var snäll att spruta, och väldigt lugn och fin även när hon inte var sederad. Hon hade ingen feber, var i övrigt inte svullen i benet, utan pigg och glad. Vi bestämde att åter se över såret på torsdag, och det läker fint märkte vi. Cizmet var lika duktig och fick ännu mer beröm för att vara så trygg, självständig och ha gott självförtroende, och inte tappa tilltron till människan. Det är egenskaper hon och hennes två helsystrar har gemensamt, Deana var likadan och på fredagen blev det uppenbart att även lilla Sasjenka -hon som är så lättlastad- också är väldigt trygg och självständig.
Rolly med mamma Francesca i bakgrunden.
Att hagen skulle vara klar berodde inte på att stona ska dit genast, för först behöver Rolly vänjas av, och vi började förbereda för det på fredag morgon. Cetzima, Cizmet och Sasjenka skulle gå till Francesca och Rolly medan pappa Gasper fick gå på höstbete i hagen jag färdigställde under torsdagen. Alla utom lilla Sasjenka känner varandra väl sedan tidigare, och även om det ännu är vi och dem funkade det bra, och Gasper i sin hage verkade nöjd över gräset, och att vara själv. Han ser grabbarna i hagen nedanför, stona med sina föl i sin hage, och i och med att han är själv har han ingen annan att bekymra sig över. Han trivs med det emellanåt, särskilt i sådana här situationer.
Zeniya i förgrunden.
Efter några timmar släppte vi även in Zeniya till stona med föl, så då gick alla våra musblacka ihop. Skönt att det ändå är lätt att se skillnad på dem då alla är helt olika i färgen. Allt gick bra tills maten var slut. Precis som när vi trodde att Zeniya brunstade i somras och släppte in henne till Gasper försökte Francesca jaga ut henne, och vi insåg rätt fort att det var ohållbart, särskilt som Zeniya tyckte hon var större del av flocken än Francesca och Rolly, så hon får gå med Qarenina och Zayats så länge. Planen är att stegvis sammanföra alla ston i Hemmahagen under lördagen, och att Francesca och Gasper åter går ihop, men vi får se hur det går. Hästar är stora, och så kan även deras känslor vara, det är vi medvetna om.
Men förutom att Francesca inte accepterade Zeniya i sin hage har allt annat gått bra! Så vi får vara nöjda ändå, och jag fick ju ihop schemat trots sårskadan. Och Cizmet är imponerande vad gäller tillit och lugn. Som jag nämnde är Sasjenka också trygg och självständig. När det var dags för flytt i morse tog vi in Qarenina, Zayats och Zeniya, innan vi ledde över de tre som var kvar. Ursäkta, ledde över de två.. nä, bara Cizmet, som tog allt med ro.
Sasjenka brydde sig nämligen inte alls om att alla andra försvann och hade inte en tanke på att följa med. Det slutade med att jag fick ta in ettåriga Cizmet till Francesca och Rolly, och medan Stefan höll en glatt betandes Cetzima mellan hagarna gick jag och hämtade en rätt motsträvig Sasjenka, som ändå till slut följde med in i Ljunghagen. Lika cool som sina helsystrar. På eftermiddagen var det min uppgift att ge Cizmet en spruta penicillin i halsen, och jag hade inget att oroa mig för. Stadig hand efter viss tvekan, och snäll häst som inte brydde sig ett dugg. Jag är faktiskt lite avundsjuk på familjen som vill köpa henne, för Cizmet är helt fantastisk på alla sätt. Pappa upp i dagen som jag brukar säga.
Pappa Gasper har det bra på sitt höstbete med insyn över två hagar, otroligt trygg och fin på alla sätt, precis som hans underbara döttrar. Visst är jag partisk, men vi har ändå fått medhåll från de som upplevt dem, att de har något speciellt. Gaspers pappa gav snälla avkommor, bra att det går i arv.
2020-10-16 15:24