Stängsling i vinterskrudad oktober, rätt ovanligt.
Idag, lördag, var det äntligen dags att flytta stona till sin nya hage, och ta hem grabbarna från beteshagen. Som vi längtat efter det, men vi ville sära Rolly från föräldrarna först vilket inte kunde ske tidigare av olika anledningar. Och allt har ju gått så fint och smidigt när det väl skett, så vi är tacksamma.
Vi började med att ta in Zayats och Qarenina från Hemmahagen till stallet för att ha två färre att hantera under stonas flytt. Sedan var det äntligen dags att leda hem grabbarna, och vi har längtat jättemycket, både vi och dem. Som vanligt gick Tuchkin först, han blir ängslig, stressad och överilad när han ska gå bakom, och jag tycker det är fantastiskt duktigt av en tvååring att gå som ledare och helt lägga all tillit till den som håller i ledrepet. Han är underlagskänslig, men i övrigt följer han tryggt mig eller vem som nu leder honom, överallt, vart som helst. Och nu skulle vi hem! Det visste han.
Killarna fick gå i Undantagshagen medan vi tog itu med att ta stona i Hemmahagen till sitt vinterviste. Vi skulle leda tant Cetzima först, och femåriga Zeniya sist, med de tre ungarna emellan, så var tanken. Men så tänkte förstås inte lilla Sasjenka, som i vanlig ordning lät sig lämnas efter alla andra, så jag fick gå och putta på henne, men sen gick det bra.
Stona i ena delen av ny hage!
Ganska lång väg att gå, över otrampad mark men alla skötte sig jättefint. När de fem var på plats hämtade vi Zayats och Qarenina till flocken. Den senare hade ingen lust att gå till nytt bete (hon förstod nog inte varför vi plötsligt skulle gå på promenad), medan Zayats var först nyfiken och undrande, sedan väldigt förväntansfull och höll sig nära mig, långt framför Qarenina och Stefan. Stona hade fått hö på snön, men grävde ivrigt efter allt gott gräs under lagret med skare.
Med stona på plats tog vi in grabbarna i stallet, där de skulle stå medan jag stängslade av Hemmahagen ned mot Ljunghagen, där Gasper och Francesca går. Det är inte bra om de går allt för nära varandra, men däremot bra att ha visuell kontakt. Under snön har det inte tjälat än, så det gick bra att stängsla medan Stefan gjorde iordning den andra delen av stonas hage, där vindskydden är. Rundbågehallen skulle ströas, och vattentunnan skulle kopplas i.
Vid lunchtid var allt klart, och vi släppte in stona på resten av hagen. Givetvis (vem är förvånad?) blev Sasjenka, och hennes nya kompis Rolly kvar på gamla delen medan alla andra gick över. Plötsligt stod de på varsina sidor stängsel och tittade på varandra, men jag drev de två unga och Stefan guidade dem in på andra lägdan och sen var de en flock igen. Bra att de små har respekt för stängsel, men ibland är de bara lite väl coola och hamnar på efterkälken.
På eftermiddagen fick killarna flytta in till Hemmahagen, vilket de var mycket nöjda över. Det blev inga bra bilder av dem, det får bli bilder på killarna en annan dag, och nu när de är så nära erbjuds det förstås fler tillfällen. Skönt att ha alla hästar på plats, och det verkar råda lugn och harmoni överallt. Peppar, peppar..
2020-10-24 17:11