Lillfrallan* under fölpälsen

 

D1416ED7-B866-4A80-BCEE-897D79E5B07F

 

Rolly har tagit av sig nästan hela gula vinteroverallen, och under visar sig en musblack skönhet med stora varianter av grå och svarta nyanser. Det är inte helt enkelt att ta bilder när jag är själv, men några vart det idag.

 

64AD2B5A-CB2D-4D68-A393-E23690375FBD

 

Hon är så söt med sina långa gula tussar som sticker rakt ur öronen, men med fölpäls kvar i symmetriska plättar runt manke och bakdel tycker jag hon ser pudelklippt ut! När de är borta kommer hon se mer symmetrisk ut, ”filtarna” på bakdelen gör så det ser ut som om hon bär turnyr (ställning som bars under kjolen förr för att visuellt ge större rumpa vilket var fint då, särskilt som den insnörda midjan såg ännu smalare ut).

 

EA40D0BD-2A9E-4CDA-90C4-E9DD71B5B126

 

Tjusiga zebraränder på baksidan frambenen, de ljusa håren utanför hovskäggen kommer släppa, det är svart under.

 

A104EA82-F08E-486A-B1AA-A31EA7AEE74E

 

Bild på håll där kanske nyansernas fördelning syns bättre. Ljusgrå på mitten, resten ganska mörkt. Pappa Gasper går i samma hage men var inte iväg för linsen idag. 

 

*Francesca kallades av förra ägare för Frallan. Rolly är småfranska på ryska.

 


Innan regnet

 

Äntligen hade SMHI utlovat regn, osäkert hur mycket men ändå, regn! Det fanns en hel del som jag ville hinna med innan regnet kom, och en träningsstund med Milyj var en av de sakerna. Det blir hon som åker iväg för träning och nya intryck istället för Zayats, som jag själv åtar mig som sommarens projekt, så tills Milyj reser blir det många korta träningsstunder för henne. Ännu repeterar vi, då hon mest varit ledig en längre stund, men jag adderar något nytt varje gång.

Vi började i måndags med att hon fick ledas i träns. Hon hade träns på sist vi repeterade visning för hand, men jag ledde i grimman den gången då hon haft vintersemester från bett i munnen, och är lite känslig för rörelser i munnen. Nu ledde jag med tyglar i bettet, och det gick galant! En del gapande och pillrande med bettet, men Milyj skötte sig ändå jättebra. Vi tränade start och stopp, och hon fick för första gången känna på lite tygeltag åt bägge hållen. Inga problem och hon kom ihåg att ställa upp sig fint när hon gjorde halt. 

Idag tog jag med bröstselen ned till beteshagen, och bridongbettet var utbytt mot körbett. Milyj har inte haft på selen sedan i höstas, men hade inga problem med att jag trädde det mesta över huvudet och spände remmarna runt henne. Tränsade henne, men ledde ändå runt med ledrep i grimman för att se vad om det var några reaktioner på utrustningen. Hon tycker nog det är roligt med uppmärksamheten, och hon var helt obrydd. Knappt ens om bettet, hon verkar gilla körbettet mer än det förra. Nästa gång ska jag tömköra henne, med ledare inledelsevis. Hon har blivit tömkörd tidigare mest utan bett, men vi repeterar som sagt, och adderar nytt. 

 

B6FC3AFD-A3B1-4131-9381-FB895B3A9438

Efter träningen och jag ska strax klä av henne. Milyj har även blivit duktig på att stå still.

 

Allt jag tänkt mig hinna innan regnet hann jag, även att råka ta på sju veckor gamla Sasjenka grimma för första gången. 3-4 gånger till och med. Då jag precis pysslat om Rolly i hagen bredvid så hade jag med hennes grimma när jag skulle se till Cetzima, så jag provade. Rolly fyller fem månader nästa vecka, så grimman var förstås på tok för stor, men Sasjenka tyckte det var en rolig lek och ville gärna ha den på. Inga bilder togs då ettåriga storasyster Cizmet också tyckte det verkade vara en rolig lek, men jag tog en annan bild på skogsbetet lite senare istället:

 

086F528C-A4E8-45DE-A8C7-4DE7F3066384

Adilliya och Zenit.

Något konstigt perspektiv, jag borde satt mig på huk, men då hade det troligtvis bara blivit en närbild av Adilliyas mule. De har det bra där, men tycker gräset är för magert och knotten för många, men lite regn ska nog göra tillvaron grönare för en stund i alla fall. 

 


Stora flyttdagen

 

24BC5FBF-0D6C-4664-AE82-583A525E60C4

Ett sexveckors föl behöver förstås vila efter sin första riktigt långa promenad.

 

Arbetsveckan -som började i söndags, har handlat mycket om att förbereda för att flytta om alla flockar. Då vi bara är två personer så vet vi att det funkar bra om förberedelserna är noggranna och genomtänkta, och även om det blir lite stressigt på själva dagen, inte minst med allt rännande fram och tillbaka så blir allt bra till slut.

Stoflocken skulle flyttas ned till stora sommarbetet vid sjön, och eftersom Pavel inte är ett sto var det på fredagen dags att återföras till grabbarna i hagen mitt emot. Det visade sig bli väldigt jobbigt för Pavel som gärna fortsatt leka hingst (utan drifterna som tur är, då hade han aldrig fått gå där) i stora flocken. Han blev allt mer frustrerad, så till slut hamnade han i utvisningsbåset, den delen av grabbarnas hage som är sjukhage. Den delas lätt av, så det var fort gjort.

Nog för att Tuchkin ska motioneras efter ingreppet i onsdags, men att jagas till andra änden hagen bara för att man vill dricka vatten är bara elakt. Alla tre verkade nöjda över att vi delade upp dem, men minst nöjd var förstås Pavel som gnäggade efter Zeniya.

Flyttandet på lördag började redan före sex på morgonen, då vi tog in först Pavel och sedan Mistjev och Tuchkin till svala stallet där de skulle tillbringa hela förmiddagen för att sedan gå ut ihop till en ombyggd Hemmahage, och vara ensamma på gården ett tag.

Efter frukost och sista förberedelserna fick Gaspers lilla flock temporärt flytta till Undantagshagen, och sedan väntade det största projektet; Att få ned alla ston från Hemmahagen, via några trånga passager och genom grönt gräs, till betet vid sjön. Alla sju, fyra/fem av dem lösa. Av stona är det Cetzima och hennes två döttrar Deana och Cizmet som varit på betet förut, då som föl.

Det blev väl spännande då Zayats tyckte det blev för trångt och valde en annan väg, men strax fick vi ihop dem och begav oss ned mot sjön. Det gick fortare och fortare, så efterhand släppte vi de som vi ledde. Cetzima visste mycket väl vart de skulle, vi hade stängslat en bred och rak gång in till betet, och eftersom lilla Sasjenka sprang med mamma följde alla efter, för de överger ju inte ett litet föl. Ädelstenen i flocken.

 

8F1CCCA1-8F65-4DA3-898E-79D195CC5D5A

 

När vi senare åter gick ned till betet låg Sasjenka och sov så sött, och alla ston stod i samlad trupp runt om. Vi tog av dem grimmorna allt eftersom och kollade att alla mådde bra i värmen. För dagen var det visst Zeniya och Cizmet som var barnvakter åt lilla gumman, särskilt Zeniya höll noga koll på Sasjenka.

 

961B6142-C835-4364-A1F1-A4881515055E

Storasyster Cizmet, ett år.

 

26AF0CB7-1157-492E-B112-C40E5C17165C

Men när hagen är fylld av grönt gräsfunderar jag ju varför de valt att packa ihop sig på den fläck där det inte växer något alls. Tänker de på figuren kanske..?

 

Med stona på plats så stängde vi grindarna efter oss, och jag sprang upp till gården för att hämta grimmor till Zenit, Adilliya och Fiona, samt öppnade upp alla grindar för att leda dem till Vinterhagen där de skulle gå en stund. Efter osedvanligt lite frukost väntade det gott hö bakom ladugården på dem och det var förstås inga broblem att leda dem från Ljunghagen, genom Hemmahagen till Vinterhagen.

Sedan ledde vi ned Francesca, Rolly och Gasper till stora hagen vid Sommarbetet, mittemot Ljunghagen. Där putsades och städades med Horse Hoppern för några veckor sedan så där är det nu grönt och fint. Ett tag i alla fall, det är verkligen magert, gräset som växer här i år.

 

43A9B359-5C9E-4B07-A355-F94C8CA47B49

Rolly i ny hage, hon gick förstås lös efter mamma Francesca, före pappa Gasper ned till sin nya hage. De följer så fint de små.

 

6C786B37-2398-402D-9A94-A8BB9267F1AD

Adilliya, Zenit och Fiona på skogsbetet.

 

Medan Stefan fyllde upp en vattentunna till Gaspers flock, samt kollade att det gick bra att de gick så nära stona på betet började jag montera ned vinterstängslingen i Hemmahagen mot vägen. Vi gör så varje höst för att inte behöva bekymra oss över snöröjningen, också blir det en bred, grön remsa med gräs där att beta ned. Vanligtvis blir det gräs där vill säga, dock inte i år, det som kommit upp där är inte mer en någon dags pyssel, men det är som det är.

När det var säkerställt att allt var lugnt i nedersta hagarna släppte vi upp Zenits flock till Skogsbetet. Den enda som varit där förut är just Zenit, men medan Adilliya och Fiona glatt skuttade iväg in i det gröna var Zenit upptagen med att sniffa runt i Vinterhagen och läsa av vad Gasper haft för sig, men strax nog sprang även han upp i skogshagen.

 

55BE2A7B-5DBE-441B-BBF8-27713B214BDE

Många sköna buskar att klia sig på, det är man inte bortskämd med i Ljunghagen.

 

862501E4-F21A-4F60-B7A9-E53B630C18A7 

Fina Fiona.

 

Dags att fortsätta bygga om Hemmahagen. Förutom att ta bort vinterstängslingen så skulle hagen delas av ungefär på mitten, som vi gjort nu varje sommar. Då får det växa till sig gräs på den nedre delen, och det blir ett bra avstånd till Ljunghagen om vi behöver ha hästar där, då spelar det ingen roll om det hingst eller annat. Det har visat sig vara en bra lösning, så vi fortsätter med det. Dessutom har det visat sig att det är nästan exakt samma stängselmängd som går åt för den avdelningen, som vinterstängslingen, vilket är praktiskt. Man lyfter liksom bara över stängslet en bit och slår ned det igen.

När vi var helt klara med att färdigställa Hemmahagen åt grabbarna var klockan elva och det var dags för välbehövlig lunch för oss, och sedan tog vi ut grabbarna från stallet. Tuchkin och Mistjev först, sen Pavel, via Vinterhagen bakom ladugården och över vägen. Alla tre gick där ifjol och jag var övertygad om att det skulle funka bättre nu än dagen innan.

 

6321615A-27B8-46B4-80C1-AA955450B801

 

Visst var det enklare att vara goda vänner utan Pavels ston i närheten. Han sprang och kollade  in avstängslingen vi gjort, och skrek flera gånger efter stona, men då han inte fick något svar blev de vips bästisar igen alla tre. Tuchkin var skeptisk, han är ranglåg och visar underkastelse, höll sig väldigt nära Mistjev först, men snart var det den naturligaste saken i världen att alla tre stod och kliade varandra, helst med Pavel i mitten. Skulle stona flyttas hem om ett par veckor skulle han inte alls bete sig som han gjorde på fredagen, utan vara lojal med sin nygamla flock.

 

6051EBD6-5963-48D6-A093-1E9D87205D96

 

Tuchkin läker fint, och är en sån sort som är enkel att ge Metacam. Dessutom är tilliten till matte och husse väldigt stor, hinkföl som han en gång var. Och han rör sig jättebra! Gärna i kort trav vilket är idealiskt för läkningen. På lördagskvällen kändes det konstigt och lite tomt att endast ha en liten flock att utfodra med hö.

Söndagen ägnades åt att helt städa upp efter grabbarnas vinterhage på mark vi lånat. Allt stängsel borta och det är renmockat. Tyvärr växer inget på just den ytan ännu men jag hade ingen annanstans att ha dem på försommaren. Skönt att den biten är gjord, och jag tänkte på att jag kommer längta och känna frustration i oktober när jag vill upp med det stängslet igen.

Vi har förstås sett till alla basjkirer under söndagen, och med den här hettan har vi fått behandla alla med olika medel mot broms, och för att läka småsår som blir såhär års. Som tur är har det blåst i alla fall, och alla verkar nöjda över tillvaron. Tog ett par bilder av Gaspers hage när vi sett över alla stona på betet efter lunch och var på hemväg.

 

F3D5A288-2CD7-4A4C-8722-992B972750D4

 

5EA039EB-EE9F-46A7-B14A-E3F910555765

 

Ladan man ser står ungefär mitt i beteshagen, och sjön är givetvis densamma som på bilderna från betet. Så övre delen av beteshagen och nedre delen av hagen där Gasper med familj går är bredvid varandra, åtskilda av två stängsel och ett djupt dike. Att de ligger nära är bra när vi ska ta över Zeniya till Gasper, det vore trevligt om hon ville gå i brunst nästa vecka, lagom till midsommar.

 


Lillhingsten blev en liten valack

 

D2BD1CD8-C780-49AA-887E-D624F3FE661B

Trött Tuchkin på uppvak i boxen

 

Tuchkin var inbokad för kastration hemma på onsdag förmiddag, skönt att sådana saker fungerar som vanligt medan pandemin pågår. Allt gick bra, under ingreppet stod Tuchkin och snarkade högt med huvudet i husses famn, och efteråt var det lugnt, svalt och skönt i stallet. Nytt spån hade både Tuchkin och Mistjev fått, rent, ljust och fräscht. Lite mat till Mistjev, och mycket mat till Tuchkin, många gånger, och Tuchkin fick förstås pigga på sig helt innan jag lade in hö till honom. Sederade hästar ska inte äta, de kan liksom glömma bort att svälja ordentligt så de behöver vara helt vakna innan de får mat.

 

98FFFCB0-DC40-420A-8648-E12B427D5B2B

 

Torsdag förmiddag släpptes de ut, och jag följer alltid de direktiv veterinären ger mig. De skiljer sig lite gång för gång, men jag följder de jag får för stunden. Det beror på att om det mot förmodan skulle uppstå komplikationer är det främst veterinären som utförde ingreppet som följer upp, och då kan ju inte problemen få ha uppstått på grund av att jag inte följt det som gäller. Tuchkin ska ha smärtstillande/ antiinflammatoriskt under läkningen, och motioneras tre gånger per dag.

Vi har ju gått igenom det här många gånger nu, och hästar är individer. Många nyblivna valacker känner obehag och blir loj av smärtan, stänger av och står still, medan en del inte har några problem att motionera sig själv. Tuchkins sår ser jättefina ut, han visar inget obehag och helt naturligt rör han sig gärna i trav, så den här första dagen promenerade jag bara med honom. Lite trav, men han travade faktiskt mer efteråt, utan ledare.

 

F93AA043-C184-46CF-8FB0-8E62A47AAAA0

Typiskt småhästar.. Allt ska in i munnen, och Tuchkin håller gärna i grimskaftet själv när han följer mig som leder honom.

 

Allt verkar positivt än så länge, och Tuchkin har aldrig varit hingstig så jag förväntar mig ingen märkbar personlighetsförändring i framtiden. På fredag ska Pavel flytta tillbaka till dem, för på lördag ska alla stona på sommarbete vid sjön. Hagen färdigställdes på torsdag eftermiddag. Samtidigt ska Gasper, Francesca och Rolly flytta till hagen bredvid betet, och Zenits flock ska flyttas från Ljunghagen upp till skogsbetet. De ska gå på skogsbetet och senare i Vinterhagen, troligtvis tills nästa vår. 

Så det betyder att grabbarna blir ensamma på gården ett tag. De ska gå i en avdelad Hemmahage, men med bägge vindskydden och vi tar bort vinterstängslingen mot vägen och Vinterhagen, så även de får lite grönt att tugga på. Men eftersom inget växer får jag utfodra dem ändå, och jag lär få stödutfodra rekordtidigt på bägge betena av samma anledning. Typ i juli. Lite synd då det finns en massa annat bete här i närheten vi gärna tagit hand om, men där ska ju två sommarhästar gå. Det är som det är, vi lider ingen brist på grovfoder som tur är. Tid däremot.. 

 


Fyra flockar igen

 

48846A7B-0BA0-46D4-A860-256F538091D3

Åtta basjkirer går för närvarande i Hemmahagen.

 

Från att vi haft fem flockar basjkirer under några veckor har vi nu återgått till sedvanliga fyra flockar, då vi på måndagsförmiddagen släppte tillbaka Zeniya och Zayats, och sedan släppte in Cetzima, Cizmet och lilla Sasjenka till Pavel, Milyj och Deana (helsyster till Cizmet och Sasjenka) i Hemmahagen.

 

BC0AAC44-8A26-4DA0-9689-E49DD08A4DDD

Stor flock, och bitvis stora känslor, men allt gick som det skulle.

 

Pavel har saknat Zeniya, men hon var inte jätteexalterad över återseendet, så då tog Pavel ställning för att hålla ”sina” ston Milyj och Deana för sig, och markerade tydligt mot Zeniya att han inte längre var intresserad. Att spela svår hjälpte visst, för fram på dagen var hon betydligt mer intresserad av Pavels grupp, medan Zayats höll sig närmare Cetzima, Cizmet och Sasjenka. Det är lite ”vi och dom”, men det blir nog bra. Pavel ska flytta tillbaka till grabbarna snart, och stoflocken ska på bete vid sjön innan den här veckan är över.

 

Några bilder från idag:

 

5316CBC5-8FB9-4CB7-817F-E379C23F7E6C 

Zeniya är väldigt snygg när hon vill. Nu längtar jag tills hon ska gå med Gasper, hoppas det inte dröjer så länge.

 

B4ECC6EB-DC04-460B-B47E-647561D4C0F0

 

Vinterpälstussig, men söt tvåårig Deana.

 

61F451E9-7052-4873-84FD-6AE51650B434

Till salu för den som vill ha en snäll och trevlig unghäst att växa med.

 

A26E232A-DC9A-45A1-81FA-004769BFC6C2

Pavel-plutten med sin hjärtemule.

 

68461CC7-CDF5-4311-B10B-16A1765CBAF8

Sasjenka tycker allt är spännande, och verkar gilla nya hagen. Särskilt vindskydden där hon varit helt själv eller tillsammans med storasyster Cizmet.

 


Allt är som vanligt, nästan.

 

21A44D29-747E-471B-8114-0BDE8736E988

Renstädad, oväxtlig och regntung del av Hemmahagen.

 

Precis som vanligt den här tiden på året är det lite av panikkänsla som ständigt råder. Det är samma sak varje år, man går och sparkar inte så lite rastlöst i leran på våren och väntar på att det ska torka upp och grönska, sen sker allt på en och samma gång och då får man jobba på minsann. Bloggen är inte prioriterad, det förstår de flesta, men det finns ögonblicksbilder på sociala media, Facebook och instagram. 

Nu är det vårstädat i tre av de hagar där det går hästar, vilket innebär att det mesta är helt renstädat medan någon skitig hörna är sparad som toalett och städas med traktor i sommar. Bra nog tänker jag. Det är också traktorstädat på en hel del ytor där det inte går hästar nu, exempelvis där grannen har sina sommarhästar. Tyvärr innebar det att vi inte hann betesputsa  vårt eget lånade bete, men det är som det är. Vi kommer kunna lyfta ur en del gödsel, så betesputsar vi innan senhösten istället. 

Men även om sommarvärmen klev på rätt brutalt så tar det tid innan det växer. På betet växer det dåligt än, på skogsbetet växer det inte alls. För några veckor sedan var det frost och hagel, ångermanländsk sol och värme är inte gott nog för skogsbetet, men eftersom regnet kom nu och ska hålla på över söndagen hoppas vi att grönskan får en behövlig skjuts.

Något som bryter mot det normala är att pandemin gjort det osäkert för årets sommarpremieringar, vilket med den sortens poängbedömning som råder på basjkirer är en smärre katastrof med tanke på det tunna utbudet av individer, men i början på veckan öppnade vår avelsförening, Svenska Hästavelsförbundet upp för anmälning, åtminstonde för treåriga ston på Wången i augusti. Först till kvarn gällde, och då vi har två treåringar anmälde vi direkt! Det går alltid att avanmäla, men man kan aldrig anmäla när dörren stängts. Livets enda chans för avelsdiplom!

 

782FC3E4-AA66-4041-9BA8-DEB3C694B1C5

 

Jag kommer koncentrera mig på en av treåringarna, och skicka bort den andra på utbildning samt förberedelser och visning på den andra, och högst troligt tar jag mig an projektet Zayats själv och skickar iväg Milyj som har bättre förutsättningar. Då kommer hon kanske inte vara till salu, så det är i så fall sista rycket nu för de som är intresserade. Hon ska visas i alla fall, och vi betalar förstås anmälningsavgiften så länge hon visas på Wången, den faller inte på eventuell köpare.  Länk till Milyjs sida.

 

514CAF18-4DAB-40D8-9602-3093EFC50840

Vardagsmockning på Sveriges nationaldag

 

Avklarad vårmockning innebär vardagsmockning, som utförs oavsett väder och vad dagen heter. Jag har städat av delen vi lånat över vintern för grabbarna, men där kommer förstås inte mycket växa så länge de går där. Det är är inte helt enkelt när vi har för lite mark och för lite tid, och jag önskar så att vi kunde förvalta mer av den mark som finns här, men det är som det är. Vi är ännu nybyggare och får foga oss efter vad som gäller. 

Av olika anledningar kan grabbarna inte flytta förrän efter Tuchkin är kastrerad (vilket är inbokat till onsdag 10 juni) och stona flyttat ned till betet vid sjön. I samma veva kommer vi flytta om alla flockar, vilket kräver en hel del förberedelser, särskilt som jag tagit ned typ en tredjedel stängsel på betet för en puts som aldrig hanns med.. 

Men nu hoppas jag det kommer mycket grönt efter helgens regn, så vi slipper börja stödutfodra för tidigt, och jag har schemalagt att alla har flyttat dit de ska om en vecka. Något bra att jobba emot, och vi brukar ju kunna få ihop det varje år fast det är lika jäkla stressigt varje gång! Skönt att något är som vanligt. 

 


Lycka och orättvisa

 

22A02636-A904-486C-AED6-E7E253C8DEF7

 

På lördagsförmiddagen fick Tuchkin och Mistjev stå i stallet. Det var ett tag sen, men de verkade tycka att det var helt ok, särskilt Tuchkin som fick extra mycket mat. Mistjev är extremt lättfödd medan Tuchkin i likhet med alla Zenits unga avkommor växer mer på höjden än bredden och ser ut som spjälstaket som tvååring. Jag löser det med att ge dem rätt lite mat fem ggr/dag för att hålla Mistjev mindre fet, och Tuchkin mindre mager, och det är trevligt att få skämma bort lillen när tillfälle ges.

Mistjev fick välbehövlig hovvård också, och sedan byggde vi ut delen av deras vinterhage som är mot vägen. Vi stängslar alltid ned från vägen över vintern för att undvika trasiga stängsel pga snöröjning, och under veckan som gick har det blivit väldigt grönt där så det var dags att göra sommarstängsling. Lyckan när de två tog för sig av det gröna var total.

 

3AEF1E38-0D82-42D8-A0F0-A53E5DDAC96C

 

C4A0067C-4230-4CEE-8964-5385E90526F9

 

Total lycka i ena hagen, och samtidigt total avundsjuka i hagen mittemot. Milyj påkallade min uppmärksamhet flera gånger för att påpeka orättvisan och undrade vad jag skulle göra åt saken, sedan ställde hon sig på vindskyddsverandan och glodde både med intresse och avundsjuka på grabbarna som hade kalas.

 

F949652C-805D-402B-BF7D-F443A03FEBF4

Märkligt att hon ser så rund ut, hon är den av ungstona med minst hull för närvarande men det syns inte alls här. Tacksam färg kanske..?

 

Hos grabbarna fortsatte de att smaska på av det goda, gröna, och snart var allt borta. Försommarmagert gräs på en smal remsa, så det var mer som några timmars trevligt pyssel än föda för dem. Och lite miljöträning då de kom närmare trafiken, men den stördes de inte av.

 

648926B2-0AB7-4886-A1DD-3EEA46C684DD

 

Fina Tuchkin, så mysig och snäll. Och troligtvis är han valack innan midsommar.

 

 


Ett steg fram, och två tillbaka.

 

AE7A2FB2-384A-44C0-8FE8-873352307586

Regel nummer ett vad gäller unghästtäning; Man tar av sig klockan och låter det ta den tid det tar.

 

Vi skulle testa att lasta Zayats i helgen, och jag hade verkligen sett fram emot det för jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Hon är en tuff tjej, så jag skulle inte bli överraskad om hon klev på rätt omgående (inte heller om hon vägrat helt, men det var mindre troligt), men sen är det det här med urlastningen. Första urlastningen är nästan ännu viktigare än första upplastningen, för blir det fel på vägen ut är det inte alls säkert unghästen är så himla sugen på att gå på igen.

 

EB5468A5-E77A-48AC-AC28-1488E0EAC6A2

 

Efter viss skepticism mot det mesta så koncentrerade hon sig dock på uppgiften, och ganska snart klev hon upp i Fautrasen. Rätt så bredbent och på spänn, men det var inte värre än att hon i lugn och ro åt morötter och pellets ut hinken. Efter ett tag slappnade hon av allt mer, och testade att flytta runt sig lite i transporten.

 

03199681-9C5B-469B-A3DA-B7A18D7AED4F

Husse klappar om och berömmer.

 

21CF6979-29FD-48FA-8694-ADE925AB70C7

Kollar av utrymmet..

 

7F7A3C68-0D78-4647-8DFC-9B0F4EEA7196

 

Sen skulle hon ut, och vi valde att vända henne vilket borde funka då hon är rätt så liten och smidig. Backar man ut från en step up kan de skrapa sig på benen, och lastar man ut via frontrampen brukar de hoppa över den, då de inte alls fattar vad det är de ska gå på. Zayats valde dock en rätt udda lösning på att lasta ut sig.

Det är osäkert vad hon reagerade på, men när hon vände visste hon plötsligt inte om hon skulle framåt eller bakåt och drabbades av viss panik. Hoppade ut i sidled, lyckades trampa ned i hinken, och även på husses ena vadmuskel (som höll). Vips var hon ute ur Fautrasen, efter väldigt mycket buller och bång så där bestämde hon sig för att inte besöka vagnen något mer, oavsett hur många morötter det växte där inne. Det var inte värt det.

Vi provade på en gång, och hon var på väg upp, men när framhovarna tog på golvet skuttade hon tillbaka. Hon är inte typen man tvingar, utan man måste få henne att välja själv, och hon blev verkligen skärrad på riktigt. När vi skulle leda henne bredvid transporten till frontrampen frös hon fast och blev mycket ängslig när jag drev på henne bakifrån för att få loss henne. Zayats lugnade ner sig, och provade sätta upp framfötterna på transporten men vågade inte, så hon fick gå in till de andra i stallet och fundera på saken ett tag i lugn och ro. Vi testade igen efter ett par timmar, men läget var detsamma och hon var inte motiverad så vi lät det bero.

Nya tag på söndag, och vi hade gott om tid. Det var väldigt intressant att se hur hon tog sig an uppgiften. Alla hästar är olika, och med tanke på hennes gener går vi försiktigt fram. Vi vill inte att hon blir klaustrofobisk eller traumatiserad på annat vis. Det är också ytterst intressant att se en unghäst som man trodde var så stentuff krackelera totalt. Efter ett tag då hon fått testa gränserna (hur mycket stöd hon får, hur långt från transporten vi tolererar att hon befinner sig etc) började hon så ta sig an uppgiften igen. 

Det mesta skedde på skakiga ben, men hon vågade sig fram i alla fall och drog aldrig bakåt. Hon viftade ganska högt med sina framben för att känna vart golvet på transporten befann sig (hästar ser ingenting precis framför/under sig, man måste veta det. De känner sig för och agerar ur minnet, hur de tror det ser ut, som när de hoppar hinder), och hinken var väldigt lockande. 

Emellanåt stod hon och vilade sig, men så plötsligt började blicken vandra, musklerna började darra igen, Zayats tuggade, blinkade och tänkte, också försökte hon igen. Sökte sig framåt, kollade in hinken och lyfte ett framben för att liksom känna på golvet. Ville men vågade inte ta risken. 

Jag är medveten om att det finns många som skulle tycka det var extremt mesigt från min sida, att man bara lyfter upp hästen och låter den stå där, men jag känner mina löss. Elisjka och Milyj till exempel, de är sorter man kan lyfta upp, för där består tvekan i helt andra orsaker. Här behöver jag för hästens skull att det blir en bra upplevelse där Zayats får övervinna sin tvekan. Då tror jag hon blir den enklaste hästen av alla våra någonsin att lasta och åka med. Som exempel var Mistjev ett riktigt monster att verka som ung, men efter polletten trillade ned är han den enklaste av våra, för det blir så enkelt när det blir rätt.

Eftersom Zayats varit inne i Fautrasen en gång, och att det ändå var en väldigt bra upplevelse fram tills den kaotiska urlastningen är jag helt säker på att hon går in dit igen. Vi valde att avsluta träningen på bra sätt idag och hon fick förstås inget ur hinken. Hon ska få tänka några dagar nu så ser vi hur hon tar sig an uppgiften på fredag. Jag känner mig positiv, och det är inte ogrundat. Som sagt; jag känner mina hästar och de är alla unika individer med helt olika förutsättningar att förvalta på det sätt man tror är mest rätt. Det ska bli kul att prova igen. Skulle Zayats vägra på grund av tjurighet (hon är ytterst sällan tjurig) och inte av oro, då lyfter vi på henne, men jag tror inte det behövs. Någonsin.

 

E6788101-1FD2-4D5C-9FB7-28906932097F

 

Zayats förtjänar beröm också, för under all träning var hon aldrig fräck eller ohyfsad, hon var helt obekymrad över att vara från de andra hästarna, hon brydde sig inte om att Gasper försökte få lite uppmärksamhet, katter som smög runt, bilar som passerade eller annat. Och vi har förstås hunnit en massa annat under helgen, bland annat har Horse Hoppern tagits i bruk, så nu är det vårmockning och betesputs som gäller varje tillfälle som ges. Snart är det ju juni, om en månad har vi passerat midsommar och är på väg in i högsommaren.

 


Omstart

 

D51DEA5F-5108-4C95-84ED-1FC82CB0C297

Första gången med bett sedan senhösten.

 

Det verkar bli sommarpremieringar 2020 -om än med restriktioner, och för oss med treåriga ston är det förstås en lättnad om de kan genomföras. Förutsättningarna kan ändras snabbt, men vi har då inte tänkt oss annat än förbereda som vanligt. Vi hade tänkt visa Milyj som tvååring i fjol, men jag avanmälde när jag insåg att vi inte hann förbereda henne bra nog samtidigt som vi hade fullt upp att förbereda storasyster Elisjka för hennes stora dag. En visning som treåring, det är det som gäller för den som vill ha chansen till avelsdiplom.

Vi har förstås gjort annat, men just träningen inför visning för hand lade jag ned samma dag jag avanmälde, och bett har hon inte haft alls sedan november i fjol. Milyj är känslig i munnen, och har sina åsikter kring vad man gör i hennes mun, men hon är väldigt snäll att tränsa. Villig, precis som jämnåriga Zayats. Något som skiljer henne från Zayats är att hon accepterar bett bättre och fokuserar inte så mycket på det. Tuggar och grimaserar lite, inte mer, och medan vi skrittade och travade glömde hon det helt.

Då hon är lite känslig så ledde jag henne enbart i grimman den här första gången efter uppehåll, men hon visade direkt att hon mindes vad det handlade om så nästa gång blir det tyglar. Vi skrittade, vände åt vänster och kom fram i trav med endast en kort stunds tvekan. Rakt spår nu, inga korslagda framben och svajande som ifjol. När jag ställde upp henne följde hon mina instruktioner direkt, och jag kunde ta ett steg tillbaka utan att hon följde med. Väl ståendes började hon grunna på bettet lite igen, men jag kunde i alla fall ta några bilder. Rätt många faktiskt, och här följer ett urval:

 

A9904224-BC02-4961-A5A3-FEA2F0508598

 

Alla bilder från ”fel” sida, då solen ställde till det från ”rätt”sida.

 

76621BD9-4D30-42F4-B360-BB7F39A17CF5

 

Tugg, tugg, och öronen aldrig stilla..

 

22D19913-A8F9-47BA-B922-34C434E9C35B

 

Här tröttnar hon, men det som är skoj är att hon inte en gång flyttade hovarna. Jag ställde upp henne med manfria sidan mot en imaginär domare, med benen i ”öppet läge”. Det med endast två små korrigeringar från halt efter trav. Duktig Milyj!

 


Effektiv jobbarhelg

 

EB610229-C006-422F-9A08-0B113E66374A

 

Vilken helg vi haft här i Trehörningen. Vi är nöjda över att ha hunnit jättemycket, det trots att vi var tvungna att åka och handla på fredag fm. Vi försöker undvika det, för att få mer tid med hästarna och allt på gården brukar Stefan helghandla på torsdag när han kör hem, men det gick ju bra ändå. 

Som jag skrev om tidigare fick Gaspers flock vara inne under fredag fm, och det visade sig bli lite träning för stona i Vinterhagen då några av dem visst tyckte det var jobbigt att inte kunna se den röda, snygga hingsten. Det klagades ganska högt, och en del motionerade sig extra, och det är ju bara bra. De som stod inne hade det bra sa dom, och Rolly fick som sagt sin andra dos Axilur innan de gick ut igen på eftermiddagen.

Vi har nu bytt ut vintervattentunnorna mot vanliga, oisolerade tunnor, för det ska väl inte bli mer än ett par minusgrader under morgontimmarna nu. Vi har också gett Axilur till tvååringarna Tuchkin och Deana, och även tränat Tuchkin lite. Han är väldigt samarbetsvillig och harmonisk nu, så det är en fröjd att hålla på med honom. Ettåriga Cizmet får vänta till i sommar på sin dos Axilur, då hon avmaskades i januari.

På lördag och söndag tog vi in stona från Vinterhagen, Zayats, Zeniya, Cizmet, Cetzima och lilla Sasjenka som var inomhus för första gången i livet. Det händer att fölen inte förstår vad dörröppningen är och blir kvar ute, så man får ta om några gånger, men Sasjenka följde med mamma jättefint. Storasyster Cizmet gick bakom henne som stöd, det hjälpte i alla fall till så det skulle bli svårare att hejda sig och vända, men hon följde som sagt med hur enkelt som helst. Det var förstås mycket nytt och konstigt inomhus, men hon följde enkelt med in i boxen.

 

D4106441-B294-4A9E-81BB-7178FD103C3F

 

EBC6D741-1216-4DAF-B1CF-2E5DDE641E91

 

D51A08C0-C1EB-4EEC-A65F-0E96020ADD8E

 

07E481C8-9859-4BF4-921B-229952F55E77

 

Vi har hunnit med att trassla ut en del basjkirmanar. De fäller inte bara vinterpäls utan även en del man ska bytas ut på våren, och då kliar de gärna in de gamla håren i resten av manen så det blir tjocka tovor. Det kräver en del tålamod att reda ut allt, och även starka nypor, men det märks på hästarna att de tycker det är skönt när man får lös sjok med grå, gammal vinterman. Hovvård har också hunnits med både ute i hagarna och inomhus. Till exempel ser vi till att ofta lyfta hovarna på Cizmet, och både klippa och raspa lite, hon är ju till salu, och våra saluhästar behöver vara duktiga på att låta folket lyfta hovarna på dem. Och även att inte lyfta benen bara för att man råkar hålla i dem. Cizmet är duktig på allt.

 

EC59FB6F-F4A2-44B7-B241-273274FF8BDB

 

6C7579E4-78B6-4687-8E9C-9959C949AA88

 

Ett par bilder till på Sasjenka från söndagen:

 

98F9E8DB-1512-4A35-800E-6B57D44078D1

 

4DF4F24A-5888-4707-BA7D-4C4081832595

 

Ja vi hann massor under helgen, även en del vårstädning och annat. Det känns bra när man summerar veckan på söndag, och laddar inför en ny vecka med både vårmockning och unghästträning. Och även planerande inför kommande helg då det blir mer hovvård, och även lastträning är det tänkt. Långt ifrån allt vi gjort under helgen dokumenterades i bilder, men på lördagsaftonen lyckades jag i alla fall fotografera en fin molnpudel som sprang över skogen mot Klingre. 

 

9570EE8C-64D7-4F05-837F-07B692CBF73F

 

Hade jag tagit kortet en halv minut tidigare hade det ännu mer liknat en pudel, men jag tycker det blev bra likt ändå.

 

 



RSS
Besökare idag: 29
Denna månad: 29
Totalt: 151235
torsdag
1
oktober
Ragnar, Ragna

2020
Vecka 40
«oktober 2020»
tiontofr
01020304
05060708091011
12131415161718
19202122232425
262728293031

Senaste inlägg
ZZ-Zizterz
Fem stoföl, fyra hingstföl
Ilieff, tre månader
Utlottning av mössor!
Hästmåndag
Kärt återseende
Busväder på gång
Chipmärkta halvsystrar
Söt och snäll
Byggsats

Senast kommenterade
ZZ-Zizterz
Söt och snäll
Storasyster som förebild
Förberedelser, förberedelser, förberedelser..
Karenina, fast med Q
Roadtrip och överraskning
Midsommarhelgen
Öknamn
Elisjka har flyttat hem
”..not for human consumtion”

Arkiv
2020
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2019
    2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011

    Lista över andra trevliga bloggar

     

    Stuteri Kry 

    Jemthagen

    Nillas Häst& Ridutbildning

    Yvonne Larsson

    Johanna Lassnack (inaktiv)

    Bondfia