Jag är inte så stolt over att jag hade fel, men som jag skrev i tidigare inlägg är det inte så lätt att se, särskilt när man vill repektera stoets önskan om att vara ifred med det friska fölet från början.

Namnet är en ordvits, det var vikt just för Hinicas hingstföl, ingen annans. Den som kommer på ordgåtan kan väl lämna en kommentar. Själv finner jag namnet fyndig, men jag känner ju mamman väl

21:46

På vovve.net löste man namngåtan snabbt, haha.

Tillägger att jag är mycket stolt över mitt föl, och tänk att överraska mig två gånger på ett dygn vid så ringa ålder!

Sällan har jag varit så glad att jag hade fel, när jag lyfte på svansen och tittade idag såg jag att det faktiskt är en hingst som Hinica fött!

Små föl är ju inte så välutrustade så att säga, och Hinica ville helst ha lillen ifred igår, så jag var inte så närgången, men idag, när "min" uppfödare var här så säger hon plötsligt; "Men är det inte en hingst ändå?" Vi bugade och böjde oss i alla vinklar, men såg ingenting, men när jag lyfte svansen var det uppenbart.

Jag har ett bra namn på gång till lillkillen

Klockan 05:45 gick jag upp och öppnade ytterdörren till en dimmig majmorgon för att släppa ut kattorna. Eftersom gehennahäcken är förpassad till just ett varmare ställe har jag nu fri sikt rakt ned på Vinterhagens lägda. Trött som jag var i mitt lilla huvud tänkte jag; "Men vad liten Adilliya är.." innan jag såg att en av dem som luktade på den lilla var just Adilliya!

Då blev det fart på fru Jonsson kan jag lova. Glad, nervös, lite rädd, stolt.. alla känslor rann igenom igenom mig medan jag med darrande händer försökte få på mig kläderna åt rätt håll. Telefon och kamera, så ut till lilla flocken. Åh vad liten fölis var, alldeles ny, men redan på väg upp. Långa ben i ett virrvarr och en blöt, mjuk päls. Jag rastade Izor medan jag lät dem klara sig själva, och när jag kom tillbaka hade fölet ätit den första, viktiga måltiden, och försökte sig redan på att skutta runt sin mor.

Människobarn får mjölkmustach, fölisar får ett litet pipskägg av första mjölken

Det blev en liten tjej. Jag hade ett jättebra namn på gång för ett hingstföl, men Hinica har varit så "tjejig" av sig under dräktigheten, så jag misstänkte att det skulle bli ett sto. Hon verkar vara mörkt gråbrun, med en pytteliten stjärn. Det ska bli skoj att lära känna henne och finna ett passande namn.

Hon är i alla fall väldigt rask och nyfiken, Hinica hade fullt upp att hålla koll då fölis ville hälsa på alla i flocken, inklusive mig. Jag var ute med dem tills efterbörden släppt och jag såg att allt funkade bra, sedan var det dags för frukost. Det lär komma fler bilder och info om den lilla.

Mjölk ger starka ben

Testar för att kolla hur den blir mot bakgrunden..

Ska testa med denna också. Jag testar på startsidan, för den som undrar. Just nu ligger den andra varianten uppe, helhetsmässigt passar den bättre.

Tack Yvonne Backman, YEB-Design!

Ja, vad tycks? Själv är jag partisk förstås, men med tanke på att jag berättade vad jag ville ha, och Yvonne ritade exakt det jag menade, kan jag inte anat än vara nöjd. Ursäkta att jag "outar" dig med namn, men du ska ha all heder min vän. Du kan skriva upp mig som referens i ditt CV

Pga loggan får hemsidan ett litet ansiktslyft när jag finner tid, och jag tänker försöka få till det utan att ändra den nuvarande designen. Den är jag mycket nöjd med. Nu ska jag tillbaka ut till mitt jobb efter en behövlig middagspaus.

Önskar alla en fin onsdagskväll.

Jag gillar inte att svära offentligt, så han får heta Fabian idag.

Till att börja med tänker jag inte be ett dugg om ursäkt för att jag inte bloggar, vilket ni tre trogna följare kanske märkt och någon till och med påpekat. Fru Jonsson har nämligen massvis av saker som ska göras, och inte har hon någon dräng heller. Veckans projekt är att fixa upp Hemmahagen, det är så att Gastroler väntar dambesök i vår, så önskvärt är att hagen torkar upp och på något magiskt sätt blir täckt av grönt och frodigt gräs, helst under veckan. Önska går ju alltid.

Någonting som inte gått att önska bort är den gigantiska snö- och gödselhög som flankerat utestallet och hindrat den rätt så smala passagen ut till resten av Hemmahagen. Under några dagar har jag, med skottkärra och dyngrep skrapat på ytan av skitberget så att säga, för att utröna vad som krävs för att bli av med den. Det rasade nämligen gigantiska mängder snö från taket i vinter, och ovanpå det slängde jag gödsel när jag mockade efter Tova och Adilliya i vintras, hade ingen annan stans att slänga det. Tanken var att sätta makens son på det jobbet i helgen, då jag hade mycket annat att göra, men han valde att delta i en kurs i hästhantering i Gideå, och ett sådant klokt val måste ju premieras, så därför fick jag själv ta itu med högen under måndagsförmiddagen.

Jag lassade och körde undan blöt och tung gödsel i ösregnet, och skottade den kompakta snön ur hagen. Snön var jag tvungen att få iväg, för det som smälter rinner in i utestallet. Ja, utrymmet är alltså inte tänkt för djurhållning från början, utan är en gammal vedbod, vilket i och för sig också är lite förbryllande att man inte tänkte på vattenavrinningen vid en vedbod Det var tungt och det tog tid, men det gick bra för mig. Det blev lerigare och lerigare när jag arbetade, och man kan ju föreställa sig hur det kan bli när glada hästar med vårkänslor ska springa där, när lilla jag gör sådan åverkan på marken.

Det var alltså ett redigt takras under gödslet, och jag lovar att jag upplevde en omedelbar landhöjning när jag befriade underlaget från det tunga, och hivade snön över stängslet! Strax före tolv var jag förvisso genomblöt, trots underställ och regnkläder, men skit- och snöhögen var väck! Där högen låg återstår nu en lerpöl, en landhöjning och en känsla av "Fy Fabian vad jag är bra"!

Bilder i dagens inlägg är från kursen grabbarna var på i helgen (medan jag jobbade och slet). Först är det Kalle på Poker Kahn, sedan Stefan på Tjagatai Kahn. Bilderna visar hur de ställt upp sin häst med framhovarna på en pall. Rätt så duktigt va?

Önskar alla en härlig måndag, hoppas ni har bättre lycka med vädret är jag.

Vit hund på vit kudde, svart hund på svart kudde.

Flockens ledarsto; Hinica av Basta

Ett tag var jag fundersam på om Hinica blivit dräktig eller om hon bara var väldigt tjock. Det går faktiskt inte att beskriva den glädjen jag kände när dräktigheten stod som ett faktum! Jag är så himla nyfiken på vad som finns därinne, Tova föder ju bara svarta föl, men det här är ju Hinicas första. Hennes pappa och farfar nedärver de många och tydliga vilttecken hon bär, så jag tror det finns en mycket vacker varelse där inne. Att hon ser lite sur ut på bilden beror på att denne herre med busig uppsyn precis smög upp på hennes vänstra sida:

Gastroler

Nu när Hinica är i slutskedet av sin dräktighet har hon gått ned på deltid vad gäller ledarskapet. Jag är stolt över hennes kloka val till vice VD, för trots att hon tidigare ständigt tjurat mot henne, drivit bort henne från sin mat etc. har hon valt den ur flocken som, förutom Hinica själv kan hålla Gastroler kort gentemot de andra; Hon har bollat över ledarskapet över sin värdefulla flock till ingen mindre än min fina Tovareshch.

Min svarta pärla, Tova

Mánadis' Adilliya, AKA fröken Mockasin

Nu när det gått ett tag sedan Adilliya föddes ser jag hur personligheten utvecklats, och självklart funderar jag på vilket namn hon fått om jag skulle namnge henne nu. Adilliya heter hon ju för att hon dansade så fort hon kunde gå (svarta svanen Odile från Pjotr Tjajkovskijs Svansjön), men skulle jag ge henne ett namn nu skulle det kanske bli Mánadis' Mockasin.

Jag har frilagt ca 2/3 av vinterhagens lägda som jag nu mockar varje dag. Ett trevligt jobb, jag går i mina funderingar och lyssnar på fåglarnas sång. Helt plötsligt känner jag ibland varm luft mot mitt högra öra, och nu håller jag inte göra på mig längre när det sker, för jag vet att det är Adilliya som försiktigt smugit sig fram och frågar om hon får vara med mig.

Så här ser det ut när jag vänder mig om

Att Basjkirer följer en i ens förehavanden är fullt normalt. De biter i redskapen, kliar omkull dyngkärran, ställer sig mitt i högen man tänkte skotta upp, etc. Fast Gastroler följer efter mig istället och liksom fyller på där jag tagit bort en i hans tycke finfin hög..

Det är väl bara en häst som brukar ignorera när jag mockar, därför blev jag mycket glatt överraskad när jag idag hörde ett litet, litet ljud bakom mig, kände lite varm luft i nacken, vände mig om och såg:

Mamma Mockasin

Gideåbruk

I går var det tisdag och Njutaridning. Den sista Njutaridningen för denna gång faktiskt, och det var lektion elva av tio, så det var bonusnjutning så att säga. Dessutom gav vi oss iväg på en ganska lång skrittur, till Gideåbruk och tillbaka, när vi släppte tillbaka hästarna hade två timmar passerat!

Jag, mitt nöt, hade tagit med kameran, men lämnade den i bilen, därför är bilderna från samma sträcka, men från en förmiddag i slutet på April 2010.

Såhär ser det ut när vi leder hästarna över forsen (fast ärligt talat är bilden från när vi leder dem hem)

När vi rider åt det hållet så börjar vi med att leda hästen över forsen i Norrgissjö, via bron ovanpå dammen och sitter upp på andra sidan. Att vi leder dem har med försäkringar att göra, om nu olyckan skulle vara framme, inte ens unghästar som leds över bron för första gången brukar reagera nämnvärt på det forsande vattnet och ljudet. När vi suttit upp rider vi över själva turbinen, och det brukar gå bra det med, hästarna kan vara mer fundersam på att underlaget skiftar i färg än ljudet.

Hötjärn sett från Tatjaanas rygg

Vi skrittade på rad längst vägen, genom den fina, pyttelilla byn Hötjärn, till idylliska Gideåbruk, och hem igen. Under tiden vi red avtog den friska och kyliga sydvinden och vi njöt i den ljusa vårkvällen av fågelsång och speglande vatten. En sak stämmer överens med bilderna, och det är att jag red på Tatjaana. Hon har varit på semester ett tag och jag har saknat henne på lektionerna.

Det var ett fint avslut på de nyttiga Njutalektionerna, och vi som varit med kommer nog alla att ha stor nytta av allt vi lärt oss om oss själva och hästen i rörelse, under vår "vanliga" ridning. I kväll har vi vårens första teorilektion, vilket passar bra med tanke på att regnet vräker ned ute. Vräker ned över min dyngsura hage.. men snön smälter ju i alla fall.