Den här snyggingen heter Tagatai Kahn

I går var det dags för Njutaridning igen, alltså en lektion på hästryggen där man fokuserar på vad som händer med den egna kroppen när hästen rör sig, bit för bit.

Jag hade den karismatiske ynlingen Tjagatai, en högrest och stilig herre med mycket bus i blicken. Han har sina egenheter ibland, någonting som ligger i släkten, och är ganska så uppfiningsrik om han blir uttråkad. Dock är Tjagatai totalt orädd, han är hygglig på det viset. Jag red dessutom i min egen sadel. I höstas köpte jag en bättre begagnad, röd Freemaxsadel, och det hanns liksom inte med att prova den på någon av de två i min flock som jag tänkt den till. Den verkar passa Tjagga, som förisso är ganska smal över ryggen jämfört med mina, men vi får väl se. Den var mycket skön att rida i i alla fall.

Jag går inte in så mycket på Njutalektionen. Det är svårt att förklara, för allas upplevelse är ju högst individuell då man har fokus på sin egen kropp. Det blir en anekdot om Tjagatai istället;

I våras var jag med och ledde Tjagga och Ivanna, om jag inte missminner mig, på ponnyridning under ett event inne i Gideå. Tjagga är bra att ha med på sådant, eftersom han är väldigt trygg i sig. Dock blev han efter ett bra tag på byn ganska uttråkad och då är det den som leder honom som han tar ut det på. När det blev dags för hemresa och vi sadlade av hästarna utanför transporten visade han tydlig mer och mer att han var less på att vara "ponnyhäst". När vi fällde ned och gjorde i ordning för pålastning klev han nästan över en förvånad liten Ivanna (jag tror det var hon) och klampade med bestäma steg upp i transporten, för nu skulle han minsann hem!

Vad vi skrattade. Ingen av oss hade sett en häst ha så bråttom upp i en transport förut.

Någon kanske undrar varför mina bilder är så spejsiga nu för tiden, och det ska jag förklara. Jag har inaktiverat högerklicka-funktionen på min hemsida för att minska möjligheterna för stöld och spridning av mina bilder. Det fungerar tyvärr inte för alla operativsystem. Med vissa versioner av Safari, och för den som har en iPhone är det inga problem att ändå hämta bilder härifrån.

Det är särskilt mina, och mina vänners hästar jag vill skydda, för det är inte roligt när ens bilder dyker upp på exempelvis Blocket, i en annons på en helt annan häst. Därför "förstör" eller pimpar jag bilderna.

Men vill man ha bilder av mig så är jag inte ogin. Då kan jag dela med mig av oförstörda originalbilder till och med. Eller spejsade om man föredrar det, det är bara att höra av sig.

2012-03-09 08:51 | 6 kommentarer