Skymningsljus

Jag har väldigt svårt för årstiden vår.

Trots att 1/4 av Sveriges befolkning varje år drabbas av så kallad vårdepression är det väldigt fult att ogilla våren. En fjärdedel! Det är fullt acceptbelt att gnälla över hösten (min absoluta favoritårstid), bli deprimerad över jul och till och med hata vintern, det finns klubbar och facebookgrupper för dem som vill hata, men det är ytterst skamligt att våga påpeka att våren är förskräcklig.

Det är leran, skiten, den smutsiga snön som kryper undan och blottar mark som inte bara ser död ut, utan även skändad på grund av den grå hinna grus och damm som täcker jorden. Det är lågtrycken som far illa på mina leder och kladdiga tassavtryck, och på det pollensnuvan och tröttheten som drabbar. De som drabbas av vårdepp har svårt för att hantera allt ljus, har jag läst, och jag förstår det. Jättehärligt med solen som lyser på snön som är kvar, men jag blir så trött. Utöver det är det de där jäkla flugorna som nu vaknat och surrar mot mina skitiga fönster. Vi bor i något slags flug-BB, någonstans i huset finns ett ymnighetshorn av flugor som plågar oss somrarna igenom. Jätteäckligt.

MEN! Det finns några saker som är helt fantastiska med våren. Det ena är bar asfalt. Idag har jag premiärcyklat, jag åkte med Stefan till Björna och gick på banken, så cyklade jag hem medan han körde in till stan. Jag hade vinden i ryggen och solen i ansiktet och hade en helt fantastisk cykeltur hem. Det andra är skymningsljuset, som bara finns här i norr mellan vår- och höstdagjämning. I södra Sverige ramlar solen ned vid ett visst klockslag, alldeles för tidigt, också blir det svart. Här dalar solen försiktigt och mjukt bakom bergen och lämnar världen i ett behagligt ljus som ibland varar flera timmar.

Bilden av vårhimlen i öster tog jag igår kväll, 20 minuter efter att solen gått ned i väster, alltså bakom mig. Ljuset höll i sig länge, mycket långsamt fick himlen en dovare ton medan stjärnorna tändes, en efter en. Jag älskar skymningsljuset.

Jag konstaterade för övrigt medan jag cyklade, att det är det kortaste uppehållet någonsin för mig, trots att det varit så extremt mycket vinter. Har för mig att jag cyklade sista gången runt Gissjön tredje december i fjol, och jag tror inte jag tagit fram cyklen före april tidigare. Våren har onekligen sina fördelar.

Nu ska jag sätta tänderna i V75-systemet. På återseende.

2012-03-23 11:41 | 3 kommentarer