Ja nu är det sådan där vår igen, den sorten jag har svårt för. Lera, smutsig snö och som lök på laxen; Dimma! Det enda "väder" jag inte står ut med. Men det har regnat i alla fall och snön sjunker undan i en faslig fart.

Smältvatten och regn hamnar i min källare, och innan klockan var nio i morse hade jag pumpat ur källaren två gånger och även bytt ut hästarnas 90-literstunna. Så tog jag itu med att städa bland de sista höbalarna nere i porten (vi har mer på ladugårdsvinden), och det var sex stycken som var mindre bra. De fick bli strö i vindskyddet och liggunderlag på lägdan. Tre gånger drog jag ut min stora dunk också, med hö från storbalen som måste ta slut. De dunkarna hamnade uppe i skogen, så där äter hästarna idag.

På väg mellan porten och huset såg jag plötsligt en liten, liten varelse som sträckte sina små bladarmar uppåt, som en glädjeyttring eller hälsning:

Jag tror det är en liten krokus som övervintrat under en två meter hög snödriva.

Här bor hon!

Och bredvid henne spirar det för fullt

Onsdagens ridlektion stavades "dressyr" och jag fick rida fina och lyhörda Bobnii Kahn. Vi skulle rida ett program, och av tid- och utrymmesskäl red vi i grupp. Det ska bli roligt att få prova programmet självständigt längre fram. Men Bobnii är en klok ung herre, och även om kompisen framför honom gjorde en äggformad volt eller fuskade i hörnen bara för att hästen framför den gjorde det, så lyssnade han så himla fint. Pigg när han skulle, avslappnad när han skulle och lyssnade på minsta tygeltag och skänkel. Det är faktiskt inga som helst problem att rida dressyr utan bett (jag hade ett side-pull på honom)

Se vad fina vilttecken han har (ränderna).

Jag stavar inte fel eller är skakig på handen, hans namn stavas Bobnii. Det betyder "ruter" på ryska, och han har en jättefin ruterformad stjärn i pannan.

2012-04-12 13:03 | 3 kommentarer