Som kontrast till gårdagens inlägg kommer här lite kärlek:
Jag och Tova
Tova är rätt tunn nu när hon är mamma, därför får hon en hink med tillskott varje dag. Det här är alltså min skyggaste häst, och hon har blivit lurad med alla trick i boken vad gäller att få fast henne. Det tog tid för oss, men nu, snart ett år efter hon kom, har jag inga problem att komma nära henne, röra henne överallt, ta på grimma och leda iväg henne, eller som här, mata henne ur hink.
Just det momentet har tagit längst tid, men hon förstod snart att det var det mest effektiva sättet att i lugn och ro få ha sin hink ifred. Att ta ut en hink "godis" i en flock Basjkirer kan vara förenat med stor överfallsrisk, men alla vet att det är Tovas hink och att det är vår stund. I mitt fall är det den bästa stunden på dagen, och Tova vet alltid när det är dags. Då står hon vid grinden och gnäggar lågt när jag kommer.
Efteråt kramas vi lite
2012-04-30 09:21 | 3 kommentarer