Jag gillar inte att svära offentligt, så han får heta Fabian idag.
Till att börja med tänker jag inte be ett dugg om ursäkt för att jag inte bloggar, vilket ni tre trogna följare kanske märkt och någon till och med påpekat. Fru Jonsson har nämligen massvis av saker som ska göras, och inte har hon någon dräng heller. Veckans projekt är att fixa upp Hemmahagen, det är så att Gastroler väntar dambesök i vår, så önskvärt är att hagen torkar upp och på något magiskt sätt blir täckt av grönt och frodigt gräs, helst under veckan. Önska går ju alltid.
Någonting som inte gått att önska
bort är den gigantiska snö- och gödselhög som flankerat utestallet och hindrat den rätt så smala passagen ut till resten av Hemmahagen. Under några dagar har jag, med skottkärra och dyngrep skrapat på ytan av skitberget så att säga, för att utröna vad som krävs för att bli av med den. Det rasade nämligen gigantiska mängder snö från taket i vinter, och ovanpå det slängde jag gödsel när jag mockade efter Tova och Adilliya i vintras, hade ingen annan stans att slänga det. Tanken var att sätta makens son på det jobbet i helgen, då jag hade mycket annat att göra, men han valde att delta i en kurs i hästhantering i Gideå, och ett sådant klokt val måste ju premieras, så därför fick jag själv ta itu med högen under måndagsförmiddagen.
Jag lassade och körde undan blöt och tung gödsel i ösregnet, och skottade den kompakta snön ur hagen. Snön var jag tvungen att få iväg, för 
det som smälter rinner in i utestallet. Ja, utrymmet är alltså inte tänkt för djurhållning från början, utan är en gammal vedbod, vilket i och för sig också är lite förbryllande att man inte tänkte på vattenavrinningen vid en vedbod
Det var tungt och det tog tid, men det gick bra för mig. Det blev lerigare och lerigare när jag arbetade, och man kan ju föreställa sig hur det kan bli när glada hästar med vårkänslor ska springa där, när lilla jag gör sådan åverkan på marken.
Det var alltså ett redigt takras under gödslet, och jag lovar att jag upplevde en omedelbar landhöjning när jag befriade underlaget från det tunga, och hivade snön över stängslet! Strax före tolv var jag förvisso genomblöt, trots underställ och regnkläder, men skit- och snöhögen var väck! Där högen låg återstår nu en lerpöl, en landhöjning och en känsla av "Fy Fabian vad jag är bra"!
Bilder i dagens inlägg är från kursen grabbarna var på i helgen (medan jag jobbade och slet
). Först är det Kalle på Poker Kahn, sedan Stefan på Tjagatai Kahn. Bilderna visar hur de ställt upp sin häst med framhovarna på en pall. Rätt så duktigt va?
Önskar alla en härlig måndag, hoppas ni har bättre lycka med vädret är jag.
2012-05-14 13:03 | 3 kommentarer