Klockan 05:45 gick jag upp och öppnade ytterdörren till en dimmig majmorgon för att släppa ut kattorna. Eftersom gehennahäcken är förpassad till just ett varmare ställe har jag nu fri sikt rakt ned på Vinterhagens lägda. Trött som jag var i mitt lilla huvud tänkte jag; "Men vad liten Adilliya är.." innan jag såg att en av dem som luktade på den lilla var just Adilliya!

Då blev det fart på fru Jonsson kan jag lova. Glad, nervös, lite rädd, stolt.. alla känslor rann igenom igenom mig medan jag med darrande händer försökte få på mig kläderna åt rätt håll. Telefon och kamera, så ut till lilla flocken. Åh vad liten fölis var, alldeles ny, men redan på väg upp. Långa ben i ett virrvarr och en blöt, mjuk päls. Jag rastade Izor medan jag lät dem klara sig själva, och när jag kom tillbaka hade fölet ätit den första, viktiga måltiden, och försökte sig redan på att skutta runt sin mor.

Människobarn får mjölkmustach, fölisar får ett litet pipskägg av första mjölken

Det blev en liten tjej. Jag hade ett jättebra namn på gång för ett hingstföl, men Hinica har varit så "tjejig" av sig under dräktigheten, så jag misstänkte att det skulle bli ett sto. Hon verkar vara mörkt gråbrun, med en pytteliten stjärn. Det ska bli skoj att lära känna henne och finna ett passande namn.

Hon är i alla fall väldigt rask och nyfiken, Hinica hade fullt upp att hålla koll då fölis ville hälsa på alla i flocken, inklusive mig. Jag var ute med dem tills efterbörden släppt och jag såg att allt funkade bra, sedan var det dags för frukost. Det lär komma fler bilder och info om den lilla.

Mjölk ger starka ben

2012-05-18 08:39 | 5 kommentarer