Avvand och bokad

 

3130B191-3009-43AC-AED2-B099F17525BC

Pavel med sitt fina hjärta på mulen.

 

Det har gått bra för Allin. På måndagsmorgonen flyttade vi upp henne, mamma Francesca, Zeniya och Qarenina från Ljunghagen till Hemmahagen närmast gården. Grabbarna, som tills dess gick i Hemmahagen fick stå inne i stallet så länge. Efter bara ett par timmar kunde jag ta Francesca från de övriga (Allin befann sig i ena vindskyddet med de två andra stona under tiden) och släppa in till Gasper i sin tillfälliga hage. De blev glada över att vara ihop igen, Allin gnäggade lite, men var lugn i övrigt.

Fram mot aftonen gick det upp för Allin att mamma nog inte kommer tillbaka, inte ens för att hon skulle få en tröstslurk vattnig stomjölk. Hon var ändå rätt så lugn, det blir alltid känslosamt ett tag när fölen skiljs från mamman, men jämförelsevis var Allin ganska lugn. Det betydde nog mycket att hon fick vara med bägge stona, och att de stona inte konkurrerar utan är goda vänner. 

Gasper och Francesca fick flytta hem till Ljunghagen, och grabbarna släpptes ut till sin vinterhage mitt emot Hemmahagen. På tisdag morgon släppte vi in Pavel till Hemmahagen, så i vinter går bara Mistjev och Ilieff ihop. Pavel trivs att gå i stoflock, för där har han en uppgift han uppskattar, hos grabbarna är han ständigt ”bara” näst högst i rang och väljer ofta att gå själv.

Vi släppte över honom när vi förmiddagsutfodrat, och medan det fanns mat var allt lugnt. Sen måste en flock givetvis positionera sig när det kommer någon ny, så det blev lite småtjafsigt ett tag när Pavel skulle ta sin plats i gruppen. De två vuxna stona hälsade i tur och ordning, skrek och markerade som de brukar. Zeniya gillar Pavel och har saknat honom, men det låtsades hon inte om just då. När Pavel gick till Allin för att presentera sig hände det saker.

De hälsade artigt och fint, men sedan delade Pavel upp gruppen mycket skickligt, och vallade undan Qarenina och Zeniya från Allin. Lillan blev lite förvirrad, för hon tyckte alla kunde gå ihop och vara vänner direkt, hon visste inte att sådant behöver ta lite tid. Man är kompisar på håll först, sen kanske zonen krymper om alla är med på det. 

Pavel var mycket tydlig, och Allin lyssnade uppmärksamt på alla signaler. Pavel sa ”Jag ser att du är liten, och jag kommer inte kröka ett hår på dig, men nu måste du antingen gå med mig, eller med dem. Går du med mig måste de två andra hålla sig undan och du får inte gå dit.”

Allin är social, vänlig och nyfiken och förstod inte grupperingen, men efter ett tag valde hon klokt nog att hålla sig stona och då blev allt lugnt. De höll sig lite från varandra, sto-trojkan och Pavel, väldigt lite tjafs, utan med största respekt för varandra. Det funkade mycket bra, redan nästa morgon stod alla fyra ihop! Allin har en vän hos alla de övriga, hon får vara med vem som helst av dem bara hon sköter sig, och det gör hon.

 

6B0B2FEF-C240-4B2A-B79A-1CBDC48E3A79

 

I och med att gruppen nu blivit en riktig flock så har Zeniya och Pavel återupptagit sin vänskap  sedan vintern för två år sedan. De byter luft, småpratar, kliar varandra eller bara vilar ihop, och då är Allin hellre med Qarenina, eftersom Zeniya blir lite sur på lillan och tycker hon är onödigt efterhängsen när hon vill vara själv med Pavel.

 

172AC081-6777-4BE3-8A0E-87F9CB0053DD

 

Det är väldigt bra att Allin är god vän med Qarenina, för vi har ingen som är skickligare på att lastträna föl och unghästar. Ja, vuxna hästar också. Och Allin ska lasttränas, för i början på veckan blev hon bokad! Hon flyttar inte genast, det är vissa saker hon behöver göra först. Först och främst ska hon landa ordentligt i den nya sammansättningen, under tiden ska hon få lite allmän föl- och unghästträning så att vi är säkra på att hon uppför sig ordentligt, och är trygg med att lämna oss för att flytta hem.

 

B2EF242E-D534-4E2F-A2A7-7AAF5644FC04

Solen är uppe så få timmar nu, så man får passa på att fota stunden mellan gryning och skymning. Men det blir desto finare bilder.

 

5736DC22-BADB-4DEE-800A-AF106C0D9E7F

Visst likar Allin och Ilieff varandra en del? Gemensamma nämnaren är Gastroler, som är morfar till Ilieff och farfar till Allin. Bild från i fredags när det äntligen kom lite snö.

 

Eftersom det var bästa lösningen att låta Pavel gå med stona över vintern, så behövs förstås Ilieff här tillsammans med Mistjev. Rättare sagt behövs Mistjev som sällskap till Ilieff som ännu är hingst, och de trivs mycket bra ihop. Så därför är Ilieff inte längre till salu. Man kan förstås boka Ilieff om man kan erbjuda rätt hem (som valack eller hingst, sådant kommer vi överens om först), men han får inte flytta förrän tidigast efter att Tengri är avvand och flyttat in till dem.

 

C2193197-00C2-4704-9621-36D92E7AFAC0

Ilieff med halvmorbror Mistjev i bakgrunden.

 

När vi bestämde att Pavel skulle gå med stona över vintern hade Allin inte blivit bokad än, så det är ju bra för stona som blir kvar att han går med dem. Men när Allin flyttat blir antalet ston för få igen! Då är det förstås himla tur att vi fick tillfälle just nu att själva boka ett sto som flyttar hit under december. Hon ska få gå med Zenit framöver, och förhoppningsvis få ett par föl efter honom, och efter det ser vi andra, viktiga uppgifter för henne. Under tiden ska Fiona få vila något år från aveln, vilket nog kommer göra henne gott. Men det är först fram mot försommaren vi släpper ihop för betäckning, så under vintern blir stoet ett välkommet tillskott i lilla flocken i Hemmahagen. 

Nu verkar det som om vintern beslutat sig för att komma hit och stanna. Det kom som sagt lite snö på fredagen, ynkligt lite snö, men det märktes på basjkirerna att de få centimetrarna gjorde stor skillnad på underlaget. I veckan kommer det mer snö, och nästa helg blir det vinterkallt med dubbelsiffriga minusgrader. Det ska bli skönt med bra underlag och glittrande vinterljus från snön. När snövädret lämnat oss på fredagen steg en maffig fullmåne upp på himlen, så efter kvällsutfodringen stannade jag en stund i Ljunghagen och fick en riktigt fin bild av Gasper och samma måne som finns i stuterinamnet: 

 

FCC923BE-A869-4A40-AB7E-BF957B124C39

 

 


Avvänjning på gång

 

6AD40A7A-E0AE-4613-BDE3-A074B1875455

 

Dags att förbereda för Allins avvänjning. Det ser ljust och fint ut med snön, men det är bara några ynka centimeter, så det är i stort sett lika hårt och knöligt som det blev av kylan innan snön föll. Det är inte optimalt att sätta ihop nya konstellationer när det är dåligt underlag, det kan bli konstiga situationer och risken för skador ökar, men vi tänkte att stona nog är förnuftiga, för de är alla lika besvärade och vi kan helt enkelt invänta bättre underlag.

Vi tog in Francesca och Allin i Ljunghagens boxar och Gasper flyttades till en tillfällig hage snett ovanför Ljunghagen. Qarenina och Zeniya leddes över från sin hage, och när de hittat höet som var utlagt släppte jag ut Francesca och Allin. Jo, nog var de förnuftiga alltid. De hälsade som hästar gör; högljutt och med sparkar för att markera, men sen gick de och åt allihop, men i två tydliga grupper.

 

C1196B47-E14C-41B9-8C7B-712427AA4FDE

 

Allin med mamma Francesca.

 

D7FFD2FD-29F4-4F66-95A6-8C570F6A3966

 

4F9FA7F9-BF7D-45AF-977C-A1C0C43270D7

 

Zeniya framför Qarenina.

 

7E5E54B1-168E-4F9E-BA35-542B386756DD

 

Så gick de tills maten var uppäten, helt odramatiskt. Medan de åt hade jag dragit in al- och björksly åt dem för att ha något att pyssla med. Francesca höll koll men ville helst låta allt ha sin naturliga gång. Allin blev nyfiken på det sto som mest liknande mamma och henne själv, Zeniya, och gick fram för att hälsa lite på egen hand.

 

DD0229E7-E050-4808-81E2-7E1A098BA354

 

Zeniya hälsade artigt. De bytte luft, inga skrik eller sparkar.

 

Sist vi vande av Francescas föl var det betydligt mer dramatik, men då var det Francescas första föl, och hon visste inte vad som var på gång. Hon skyddade sin dotter, och attackerade den som vågade sig för nära, men nu förstår hon att det är dags för Allin att vara i stoflocken, och att hon får gå tillbaka till Gasper så snart dottern är en del av nya flocken och klarar sig utan mamma.

Stona uppför sig mycket bra. Sist blev det stökigt när Qarenina och Zayats hetsade upp varandra och försökte lägga beslag på Rolly, men nu finns det ingen Zayats i flocken, och Qarenina visade på en gång att Zeniya gärna fick vara den som tog ansvar över lillan. Zeniya å sin sida har varit med om många avvänjningar, och alltid varit väldigt tuff mot sina systrar. I synnerhet sin enda helsyster, Zayats när det var dags, men vad gäller Gaspers döttrar har hon varit mer ödmjuk. Den här gången har hon skött sig exemplariskt. 

Allin har också skött sig galant. Hon är försiktig och blygsam, visar att hon är liten, men provar givetvis var gränserna går. Men om hon varit för närgången, eller tjatat för ofta om att hälsa så har det räckt med små signaler från de vuxna stona för att hon ska förstå. Jag har nog bara sett Francesca lägga sig i ett par gånger, och det var alldeles i början. Hon håller sig på avstånd och står helst vid grinden och tittar på Gasper. När han syns förstås, för han trivdes rätt bra i sin nya, tillfälliga hage där det erbjöds pysselgräs under snön, fin utsikt och behagligt underlag.

 

 

3CC6B09F-5D94-4351-9D70-741E57A7CCDC

 

Jag zoomade in från långt håll, därför ser Gasper betydligt rundare ut än han egentligen är. Jag gillade uppsynen och färgerna i bilden, så den fick vara med.

 

2A77AD57-53A6-42BA-BDE5-7266C4266D53

 

Visst höll han koll på stona, men han strosade gärna runt i solskenet och letade något ätbart när höet var slut.

 

CDA8591B-2247-486D-81A9-7C17AB933C1D

 

Gasper hade gärna stannat i den hagen, men då den är helt öppen utan skydd från väder och vind fick han gå ned till stonas gamla hage på eftermiddagen, där det finns uppvärmd vattentunna, ligghall och vindskydd. Mitt emot där stona går i hans Ljunghage också, så han har koll och de någon som vakar över dem. På söndagen fick han återigen gå några timmar i nya hagen, och förhoppningen är att han får sällskap där på måndag av Francesca. Vi får se hur det går, men än så länge har det gått mycket bra!

 

 


Vi har ett resultat

 

B40F59A4-27FD-4725-909F-E65EE4A1BA4C

 

Under fredagen meddelades resultatet i den klass Zeniya visades i den digitala utställningen som pågick under oktober. Mycket god rastyp, harmoniskt sto som visar gott temperament var några fina ord vi fick med oss. Gångarterna beskrivs som vägvinnande, och vi kom på tredje plats av sex visade basjkirer. En placering vi är mycket nöjda med, med tanke på förutsättningarna (som beskrivs i ett tidigare inlägg). 

 

Grattis Zeniya!

🥉

 

 

 


Dumma Döden!

 

 

B8659738-ACBC-4549-B2FB-147DD5504FB0

 

På fredagen blev Cetzima dålig. Första tanken var ett kolikanfall, men det var nästan mer som tydde på att det inte var kolik än att det var det. Som att hon emellanåt galopperade och slog bakut, och några vanliga symtom uteblev. Men det verkade ändå som om det var något slags magknip som kom i vågor, så jag ringde vår veterinär medan Stefan ledde upp Cetzima till stallet. Därinne befann sig Zenits flock, men det fanns en box ledig där hon fick vänta så länge.

Hon svarade bra och omedelbart på behandlingen, så när veterinären åkt ledde vi tillbaka Cetzima till Qarenina och Zeniya, och tänkte inte så mycket mer på det. Vi höll koll på Cetzima förstås, och förutom att hon var trött betedde hon sig som vanligt. Hästar blir trötta efter ett kolikanfall, ofta har de ont i flera timmar, och det är väldigt tröttsamt för en häst att ha ont. Hon följde med på kvällsutfodringen och åt med de andra. 

Men på lördagsmorgonen blev hon dålig igen, och då började jag tänka att det här nog inte går bra. Jag har aldrig varit med om att ett kolikanfall börjat om efter behandling med kramplösande, och veterinären sa att det var högst ovanligt. Hon behandlades återigen, svarade fort men inte lika bra. Hon hade Pavel som boxgranne för dagen, och fick stå kvar en stund för att återhämta sig. Till veterinären sa jag att om det inte gick över nu, eller kom ännu en gång, då måste det vara något annat, och då ville jag låta henne somna in istället. Veterinären, som känner till både hästen och vår verksamhet, höll med.

Cetzima skulle fylla 20 nästa gång, och det har känts som om vi haft henne till låns sedan sensommaren 2019. Då gick hon på betet med Gasper och Francesca, med ett föl vid sidan (Cizmet) och ett i magen (Sasjenka), när vi upptäckte en tumör som hastigt blossat upp i Cetzimas mun. Den konstaterades godartad, men vi fick hålla oss beredda på att den kunde börja växa eller ändra karaktär, och i värsta fall väntade då ett hastigt farväl. Vi beslutade förstås att fölet hon bar skulle bli hennes sista, sedan var det bara att hoppas innerligt att hon var frisk tills det fölet var avvant.

Cizmets avvänjning behövde vi inte lägga oss i, för den skötte Cetzima rådigt helt själv, och på våren 2020 föddes Sasjenka (bilden ovan). Efter några dagar flyttade vi helt enkelt Gasper och Francesca, och mamman med sina döttrar fick gå med de andra stona. Cizmet och Sasjenka bokades för försäljning ihop, och flyttade i februari i år, och all tid sedan dess har varit bonus för Cetzima och oss.

Vi hade således vant oss vid att hon hade begränsad tid med oss, och när hon inte var kry och glad längre skulle hon få somna in. Det hade varit annorlunda om hon varit dräktig eller gett di, men frågan är om insatserna ändå varit bra för Cetzima. 

På lördag kväll var Cetzima loj. Hon visade inte smärta, men hade ingen aptit och följde som pliktskyldigast de andra stona till maten. Jag ringde veterinären och vi kom överens om att höras tidigt på söndagsmorgonen, samt att prognosen inte var god. Söndag morgon var hon sämre igen, så det var dags att avsluta. Hon fick återigen gå upp till stallet, där hon blev sederad i boxen och leddes sen ut på gården. Hon svarade så bra på det lugnande så man kan nästan säga att hon fick dö i sömnen, omedveten om sina plågor.

Vi hade lyxen att kunna bestämma oss för ett avslut, döden bestämde inte åt oss den här gången, för att lämna oss i chock och förtvivlan (som med Tova och Hinica som exempel). Det är alltid jobbigt när man behöver avliva en häst, och svårare känns det när det är ett sto som gett fina avkommor. Vi visste att slutet skulle komma, inte när och hur men det blev trots allt bra. Cetzima blev väl omhändertagen, hon behandlades och fick lindring när hon var dålig. Hon blev inte bättre, det var dags.

Tre stoföl fick hon tillsammans med Gasper, alla tre väldigt sociala, snälla, kloka och mysiga. Här lyckades jag fånga helsystrarna på bild, vid vattentunnan i augusti ifjol, bara några dagar innan Deana skjutsades hem till Sjulsmark.

 

DF44B7FA-0432-47FB-9197-E97BF9DF73CB

 

Såhär kommenterar jag länken till det här inlägget på sociala medier:

 

Döden bjöd in sig i helgen, och lämnade oss på söndagsmorgonen en själ fattigare. Ikväll tänds en helt ny stjärna på himlen ovanför hagen där det nu går endast två, ledsna ston som saknar sin vän.

 

Ja, för Qarenina och Zeniya sörjer. De har inte gärna lämnat Cetzima när hon varit dålig, och hellre stått och gnäggat och väntat istället för att äta när hon varit upp till gården. Det var det som kändes värst i morse när faktum stod klart, att det var mer synd om de två som blev lämnade kvar. Döda hästar lider ju inte.

Men även om Döden, den dummern, tar sig sin plats i vardagen så består vardagen ändå mest av liv. De två kommer inte vara två så länge, för när Stefan kommer hem nästa gång är det dags att börja vänja av Allin, och för att konstellationen ska bli bra, främst för Allins skull, så kommer nog Pavel få gå med dem över vintern. Han trivs att gå i stoflock, och en valack är roligare att försöka busa med än två ston. Det är ju ännu lång tid kvar innan Rodina blir en del av stoflocken. Och då är det vår. 

 


Digital visning

 

EF7517D6-5221-4E51-8966-69CFCED2FDDC

Zeniya, bild tagen av Heiko Schindelmeiser

 

30 oktober var sista dagen att delta i den digitala visningen för domare (och fjordhästuppfödaren) Helena Kättström, som Svenska Basjkirhästföreningen erbjudit sina medlemmar. Vi hade anmält Zeniya, då hennes personlighet skulle göra det omöjligt att visa henne på en officiell premiering. Det är ett i vårt tycke fint sto, och hemmavid med oss är hon väldigt trygg, klok och trevlig, och hon ska få gå med Gasper (klass ett-hingst) i framtiden, så det var roligt att chansen dök upp.

 

172A8AC1-0F9D-4EDF-B138-091BD0E49DA9

 

Det är inte så att vi råkade vara ute i sista minuten, det var helt enkelt den enda dagen som passade så det var helt enligt planen att visa henne på lördag förmiddag, och vi hade tur med vädret! Det hade vi inte haft innan, med först snö och sedan is och lera. Den yta vi tänkt använda för visningen var i högsta grad olämplig, så vi fick hålla oss på den ytan där vi övat inför visningen. Lite mjukt och blött, och kanske något mycket tussigt gräs, men varken hårt eller lerigt i alla fall. Solen hade turligt nog täckts av ett molntäcke, och precis när vi filmat och var klar drog tjock dimma in. Så inga störande skuggor i alla fall.

 

D2DC4DD6-9E70-4D2F-A37D-2AD3DB45853C

 

Det är långt ifrån den bästa visning jag gjort (Wången, 2019, Elisjka), och fotografen gjorde några småmissar, som att han inte la märke till att jag inte fick Zeniya att ställa upp sig med öppen sida mot domaren/ fotografen utan hade redan gått framför oss då, och då måste handlern, jag alltså, kliva åt sidan och inte stå ivägen. Själv gick jag snett då det var lite oklart var vi skulle gå, men vi genomförde visningen med en glad och fin häst. Inte den bästa, men helt klart den visning som gjort mig stoltast efteråt!

 

Zeniya

Oktober 2015

 

För inte hade jag trott för några år sedan att det skulle gå att visa Zeniya alls. Som jag berättat tidigare hände något på vägen när vi flyttade från Alsen ut till kusten när Zeniya endast var ett par månader gammal; vi lastade in ett föl i Jämtland, och här i Trehörningen lastades ett helt annat föl ut, ett som var skräckslagen inför människor, klaustrofobisk i box, och verkade kämpa mot livet självt. Att försöka handskas med henne krävde enormt med tålamod och energi, men när vi faktiskt gett upp allt hopp vände det.

 

673197FC-24AF-4E00-9547-724F0B7BB17A

 

När hon var ca två och ett halvt år rann det mesta plötsligt av! En del av hennes beteenden hade blivit till tråkiga reflexer, men det viktiga var att hon bara på några dagar blev hanterbar, valde att lita på oss, och lät sig tas omhand av oss. Som sagt, en hel del grejer hade blivit till reflexer, och alla andra människor var hon fortsättningsvis lika skräckslagen inför, men vi fick ta hand om henne. Hennes skräck för människor är borta, och även om hon ofta är försiktig så bleknar blygheten allt mer. Sist vi hade besök sökte hon kontakt och var både kelsjuk och nyfiken. Att få visa Zeniya, även om insatsen inte var perfekt, och resultatet är inofficiellt, var en viktig milstolpe både för henne och mig. Vi gjorde det!

 

Här kan man se filmen där jag visar Mánadis' Zeniya.

 


Tuchkin är hemma

 

 Det var kompakt mörker, djup lera och tjock dimma i Hemmahagen klockan sex på fredagsmorgonen, och Tuchkin verkade tacksam när jag ledde honom ur hagen på torr mark. Villigt som vanligt hoppade han upp i ljusa och nyströade Fautrasen, och tog för sig av den goda maten. Jag vinkade av honom och Stefan, och gick för att fortsätta jobba innan min egen frukost medan Tuchkin påbörjade sin resa hem till Sandviken.

 

82153306-CE27-47FA-BDC1-70414A179AC6

 

 Någon timme senare fick jag rapport om att Tuchkin reste fint, som våra ungdomar brukar göra när de flyttar hem, och när de stannade i Söderhamn för att tanka fick jag en bild också. Runt halvtolv var de framme, och Tuchkin lastades av lugnt och fint. Han fick gå in i stallet där de andra hästarna väntade, men han var visst mer intresserad av maten till att börja med. Jag fick några fina bilder från ankomsten och här är min favorit:

 

705BAB52-3594-4306-BE70-DC6E7AF433DD

 

 Nu är Tuchkin inte vår basjkir längre, utan med varm hand och största förtroende överlämnad till sin nya matte. Det verkar vara en fin matchning, och tajmingen var dessutom perfekt. Den som vill veta var Tuchkin tagit vägen och hur hans nya tillvaro ser ut gör bäst i att kolla in kontot lisabosdotter på instagram. Vi tackar Tuchkin för tiden vi fått, allt han lärt oss, och för allt han så enkelt låtit oss lära honom. Lycka till nu i livet Tuchkin och matte Lisa, ni verkar höra ihop.

 

Avslutar inlägget och vår tid med Tuchkin med en egen favoritbild:

 

55CA5967-F580-4A38-A645-70AA0602A285

 

Midsommarafton 2020

 

 


Skötsamma och fina

 

E251D5C0-F1A5-42E3-92E7-79902211F41A

 

Vi har haft en produktiv och bra vecka här i Tröning. Stefan har varit hemma hela veckan, så vi har hunnit jobba undan en del som legat på, som vi inte hunnit under helgerna då det oftast är hästarna som står i fokus då. Men under veckan har vi även hunnit med hästjobb, och något som underlättat och gjort allt roligt är skötsamma och fina basjkirer.

Veterinären var hit, och Allin fick sin andra stelkrampsspruta. Hon skötte sig klanderfritt, precis som när hon chipmärktes, och när hon fick första sprutan för sex veckor sedan. När vi tog in hela familjen i boxar var det faktiskt Allin som skötte sig bäst så det regnade guldstjärnor över lillan. 

 

310A5AC2-926E-449D-A057-9D7713AE7CAD

Närbild på Tuchkin i Fautrasen

 

Samtidigt som Allin med familj stod inne i boxarna i Ljunghagens vindskydd var grabbarna inne i stallet. Pavel verkades bak, och Tuchkin som flyttar kommande fredag blev verkad runtom. Han skötte sig fint förstås, det har han alltid gjort, och han har dessutom haft fina hovar hela livet. Vi tänker som så när vi säljer unghästar att hur snälla de än är så ska man inte behöva bekymra sig om hovvård den första tiden när man fått hem sin nya häst och ska lära känna den, så vi vill att de reser med fyra fina hovar. 

Sen så har jag och Tuchkin repeterat lastning både på lördag och söndag, och det blir några gånger till under veckan. Det var ett tag sen, för vi har mest koncentrerat oss på att förbereda och träna Sandor under hösten, och då var Tuchkin faktiskt mest ivägen, så medan ettåringen tränade fick Tuchkin gå och äta gräs i en liten hage bredvid, men han mindes hur man gjorde och klev ivrigt upp i lådan för att njuta av sin favoriträtt; Granngårdens Proteinmüsli (det finns andra sorter, men våra basjkirer verkar föredra just Granngårdens müsliblandningar). Inte så lätt att ta kort i transporten, det blir bara närbilder på snälla ögon under en massa pannlugg. 

 

F6E75A50-F060-489F-ACA7-14D785ADE66A

 

En annan som fick chans att sköta sig fint var Zeniya. Det kom till vår kännedom att den här digitala visningen som genomförs under oktober månad tillåter att man använder bettlösa huvudlag (bett är annars obligatoriskt när man åker ut och visar basjkir på exempelvis sommarpremiering, från två års ålder. Andra regler gäller vid hingstpremiering). Jag trodde inte det skulle ha så stor betydelse för Zeniya, men när vanliga huvudlaget med snällt bett byttes ut mot mamma Tovas huvudlag med ett så kallat indianhackamore blev det tydlig positiv skillnad! 

Det blev mycket lättare att få upp Zeniya i fina gångarter med god energi, även att få henne att faktiskt gå bredvid mig istället för att hålla sig bakom, som vi vill att de gör när vi bara leder dem. Det var som att hon förstått hela tiden vad jag ville av henne egentligen, och nu genomförde hon uppgiften med iver och glädje, så det var uppenbart att bettet stört henne mer än jag trodde. Hon blev stolt också, då hon fick visa sig duktig, glad över beröm. Hon frustade och skrittade väldigt avslappnat tillbaka upp till stallet efter vi tränat klart.

 

4C02A699-F2CD-4507-94B1-43A1A81F3050

 

Det är från den vänstra sidan vi kommer ta Zeniyas uppställda bild vid visningstillfället, då det är den mest manfria sidan på henne. Svårt att få till bra bild just den här dagen med många skuggor. Vi ska vara på en annan plats när vi genomför och filmar själva visningen, och jag hoppas det är mulet då, men ingen nederbörd. Sol är fint, men bidrar med mer än man önskar sådana gånger. Snön kommer vara borta då också. 

 

BC190001-2381-4A60-B660-4B8DF4176B74

 

Även lille Tengri sköter sig snyggt. Han visar tydligt numer att han gärna vill att vi tar på honom grimman. Oklart varför, men vi ser hur han iakttar mamma, pappa och Fiona när vi tar in dem, att de får grimmor på sig, så jag får för mig att han helt enkelt vill visa sig vuxen och duktig. Och han växer mycket nu, grimman han kan ha ena veckan verkar trång veckan efter, men Tengri är så duktig och tålmodig även om man behöver krångla lite.

 

E258F44A-F72C-4800-B54E-98181C99587F

 

Det blir så dåliga bilder i stallet, kameran hänger inte med så det blir suddigt och ofta skumma färger, men här fick jag till en bild med pappa Zenit i bakgrunden.

 

380D8C07-38A6-4960-A425-A0665AF2E357

 

Lilla Rodina är också skötsam och fin. Hon fyllde åtta veckor på fredagen och vi gör inte mer än myser med henne. Det är nyttigt för henne att följa mamma Fiona in i stallet emellanåt, precis som storebror Sandor är hon lite blyg som liten, men det går över i och med att de blir hanterade och föltränade utan att vi tränger oss på i onödan så det blir konstigt varje gång människan är nära. Med de blyga jobbar vi på att väcka nyfikenheten, och det brukar bli bra i slutänden. Funkar bättre än att vara onödigt påträngande. 

 

897708E1-23E9-4F1A-8552-430E9FE62D1B

 

Rodina kommer bli en riktig skönhet, det kan man se redan nu. Väldigt feminina drag och ett ädelt huvud med mycket vackra ögon. Jag kommer bli ledsen om den som köper henne i framtiden inte vill visa henne.

 

9EBE7556-5633-498B-B3FB-AE574EE7ED65

 

Det blev inga bilder av Allin när hon var inne för vaccination. Hon är åtta månader nu, snart nio, och det är uppenbart att hon tycker det blir trångt i stora boxen tillsammans med mamma Francesca, så på söndagen fick hon gå in helt själv. Det tyckte hon var toppen! Det tyckte inte riktigt hennes föräldrar, som verkade missunnsamma därute i vindskyddet, men Allin skötte sig fint igen. Också är jag nöjd över att jag lyckades matcha den nygamla grimman med hennes övriga färger. Även Allin växer så det knakar, och snart är det dags för avvänjning, då kommer hon vara till salu! 

 



RSS
Besökare idag: 34
Denna månad: 883
Totalt: 253469
lördag
27
november
Astrid, Asta

2021
Vecka 47
«maj 2021»
tiontofr
0102
03040506070809
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31

Senaste inlägg
Avvand och bokad
Avvänjning på gång
Vi har ett resultat
Dumma Döden!
Digital visning
Tuchkin är hemma
Skötsamma och fina
Tuchkin 3,5
Flytta hästar
Snyggare och snyggare

Senast kommenterade
Höstplanering
Till salu
Midsommar
Lättare att lasta än att fota
Allin-bilder, utlottning!
Det är roligt när de är duktiga
Lösa hästar
Isigt, halkigt, knöligt och lerigt.
ZZ-Zizterz
Söt och snäll

Arkiv
2021
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2020
    2019
    2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011

    Lista över andra trevliga bloggar

     

    Stuteri Kry 

    Jemthagen

    Nillas Häst& Ridutbildning

    Yvonne Larsson

    Johanna Lassnack (inaktiv)

    Bondfia