Veterinärvecka

 

Nej, vi har som tur är inte veterinärer på gården hela veckan, men nu när vi är hemma bägge två varannan vecka är det praktiskt att planera in saker som exempelvis veterinärbesök just de veckorna. Många veterinärbesök är oplanerade (och ofta akuta), men nu hade vi bokat in tid för vaccinationer på måndag morgon. Bland annat skulle Allin få sin första spruta mot tetanus (stelkrampsvaccin). Hon uppförde sig klanderfritt, precis som när hon chipmärktes och efteråt ville hon gå in i boxen igen, så då var det nog inte så läskigt.

 

F4CD1D63-B536-41B3-8B55-36D05F316DA4

 

0FCE9C5E-1545-4D3B-8C4D-5E64B3C5A5F7

Inte bästa bilden kvalitetsmässigt, men jag älskar den för att pappa Gasper kom med i bakgrunden, och linsen har gjort honom väldigt orangeröd!

 

Ingen veterinär på tisdag. Då hade jag bokat ärenden i stan och under tiden fick Zenits flock stå inne. Det var andra gången i stallet för lilla Rodina, det är lagom träning för ett litet föl att gå in och stå i box ett tag. Den stora behållningen för flocken var att slippa all svidknott för några timmar. Ingen veterinär på onsdag heller, men på torsdag var det dags att låta Sandor bli valack så han kan flytta hem till Stockholmstrakten (och till Ruslan, Gagarin och Elisjka som också är födda hos oss) snart. 

Han blev bokad för försäljning redan ifjol, men som valack. Istället för att kastrera så tidigt som möjligt ville jag att han och Ilieff skulle få leka och busa med varandra under sommaren som avvanda ettåringar. Två jämngamla hingstföl och unghingstar har stort utbyte av varandra, och det bygger både kropp och karaktär inför framtiden. Resten av livet är (förhoppningsvis) så långt, ”barndomen” är försvinnande kort, men så viktig. Köparen gick med på upplägget, veterinärerna kastrera ogärna i juli/augusti på grund av rötmånad och förhöjd risk för infektioner, men så snart hösten nalkas skulle det bli dags, och det var nu.

 

19C92F95-3EB5-4A94-9CBF-C0A8278F36BB

Nästan fem timmar efter ingreppet var han så pigg och vaken att han fick börja äta.

 

Vi tog in alla tre, Ilieff, Sandor och Tuchkin på förmiddagen. Strax efter ett åkte veterinärerna och Sandor började vakna till rätt så direkt. Han hade en nål i halsen under hela tiden så han fick lugnande, avslappnande och smärtstillande i mindre doser allt eftersom, och det är förstås bättre än att ge allt på en gång inledningsvis. Hästar är individer precis som vi, och har olika behov och reagerar olika. De andra två, ”publiken” skötte sig lugnt och fint i sina boxar under tiden, och sedan fick alla stå kvar inne tills på fredagsmorgonen.

När de tre var tillbaka i hagen sprang Sandor givetvis till gropen med torkad lera och rullade sig ordentligt. Han är ju vit (isabell), och det verkar vara vita hästars kall i livet, att försöka maskera sig. Under tiden släppte vi in Pavel och Mistjev till dem, de ska gå så i fortsättningen. Tuchkin som tagit hand om ettåringarna i två veckor blev inte alls förtjust i att Pavel skulle ta över uppfostran igen, och följden av att de två utmanade varandra (mest på skoj som synes) är att Sandor får mycket motion!

 

895912F5-46CF-40C2-B924-0D6B33FD0056

 

Nyrullad och fin!

 

D89C71A7-A44C-4E66-A595-D6854F0D8837

 

Nykastrerade valacker behöver röra på sig, och de ska röra sig mycket, så det var bra gissat av mig att den nygamla sammansättningen skulle ordna en del av det. Det är inte så att någon jagar Sandor, men de turas om att valla runt bägge ettåringarna i intervaller. Helt perfekt! De får äta och dricka ifred, sen blir det en stunds maktkamp igen. En kamp treåringen alltid förlorar då han egentligen är en ranglåg snorunge i de äldres ögon, men efter Pavel vunnit låter han ändå de tre gå ihop. Det är väl lugnast så verkar han tänka medan han och Mistjev står i ena vindskyddet och kliar varandra.

 

20CD2D36-BFFE-48F5-BEEA-0552E513BF26

 

..och bakom det vindskyddet går två andra jämnåriga halvbröder och plockar grässtrån ihop.

 

 

 


September levererar

 

 

E08C9387-6A32-4528-A9C0-EF3B83F79DD8

Rodina är nyfiken och kelig.

 

Om det bara är fint väder är september och oktober mina favoritmånader. Det beror säkert på färgerna som gör mig glad, solens läge framhäver särskilt röda nyanser och skapar långa och dramatiska skuggor. Efter att jag ätit frukost efter morgonens jobb letade jag upp Zentis flock uppe på skogsbetet för att mysa en stund, tanka energi och ta några bilder. Härligt att ha de septemberdagar som inte ger lika mycket.

 

BBC254D1-2757-4BDC-8AD6-B0DD0A5F3E2D

Såhär hittade jag lilla Rodina uppe på skogslägdan.

 

501DA442-A32D-4012-89C8-5BFFDCAFEF87

Snabbt kom hon fram för att hälsa.

 

2DCEBCD5-E732-4008-8D1E-A5E6C2839BE1

Den här bilden är härlig. Fiona i förgrunden, sedan är det Tengri och Rodina. Kolla Tengris röda fluff! Precis sådär hade Gasper (morbror till Tengri) när han var liten. Apropå liten ser man hur stor skillnad det är på fölen, det skiljer tio veckor.

 

2131C24C-07CB-4CD7-AAA9-3694FE97BB13

Samma hästar, annan vinkel.

 

9E3C5AF5-5EC7-4407-ADD0-8CBE68CFB77F

Tengri, elva veckor gammal.

 

00275608-86AC-4DBD-AD08-7003DCD4E4AB

Gillar att vara med pappa Zenit

 

7925A03E-0D79-4086-9401-9E42296B8799

Skuggan förtydligar formen på Tengris stjärn, den är verkligen halv.

 

F6CA2A24-4F0C-4B3A-8C6A-86D081C265A6

Under tiden jag myste med Tengri lade sig Rodina ned bakom mig.

 

AE8B09FB-DFB3-4818-B7B5-3FFCD72EFF49

Mumsar på några grässtrån medan mamma betar sig därifrån och jag gick närmare.

 

3DFF68D1-6500-4F87-8369-AB46551E62C7

Här är Rodina så trött att hon inte orkar hålla ögonen öppna, precis efteråt sträckte hon ut sig i gräset bredvid mig och somnade, och reagerade inte när jag reste mig och gick därifrån.

 

Adilliya kom inte med på bild idag. Hon är den som trivs allra bäst uppe i skogen, särskilt som hon kan smita från Tengri och vara för sig själv. Tengri har visst kommit i den åldern när han är sötast när han sover..

 

 


Rodina

 

2E5EFC8C-21AE-4CCE-81EB-9F65177D8B0F

 

Fionas lilla stoföl behövde inte vänta länge på sitt namn, och det var inte särskilt länge sedan jag skrev ned det i min vackra lilla anteckningsbok som bland annat innehåller tänkbara namn på basjkirer som ännu inte födda (och en hel del nu överstrukna också). Det var efter jag läst en intressant artikel där man skrev om moder Ryssland som Rodina, så Rodina är för Ryssland ungefär vad Svea är för Sverige, kan man enklast förklara det. Ett vackert namn till en vacker häst, och det är hon.

Rodina har ett feminint utseende med smäckert huvud och stora, mörka ögon. Det finns söta föl och det finns vackra, och Rodina är av den vackra sorten. Hon har tydlig ål, är mörk över manken och har även ränder på tvären över ryggen, precis som Zenit och halvbrorsan Tengri. Randiga ben också, men om hårremmen under visar sig ha så svarta ben som pappan, vilket jag nu gissar på, kommer de ränderna inte synas när fölpälsen släppt.

Som jag skrev om i fredags släppte vi upp flocken som planerat till skogsbeteshagen. Den har vilat i flera veckor, och det har vuxit upp rätt bra med mat där, men det kommer inte vara nog till två digivande ston, så därför kommer flocken få middag och frukost i Vinterhagen, så släpper jag upp dem på skogsbetet över dagarna bara. På lördag kväll tog vi ned dem till Vinterhagen första gången, och på söndag fick de vara i stallet ett tag. Bra övning för fölen att tidigt vänja sig med att gå in och vara i box, och med all svidknott ute verkade hela flocken tycka det var skönt att komma in i kalla stallet en stund, medan temperaturen där ute åter steg upp mot 20 grader i solskenet. 

 

89B3C1E8-D0BF-47C7-8F7C-D04D081FD37A

Tengri som är tio veckor äldre ser stor och vuxen ut i jämförelse med lillasyster.

 

11FD4E33-F725-47D1-9D6D-5EBD79863C6F

Första gången i stallet, två dagar gammal.

 

62682C13-64C2-4BAB-A1CB-8A3861FC9717

 

E3D17803-649F-4B90-B62F-33852271F13C

 

På lördag förmiddag fick Zayats gå upp till stallet. Det var rätt spännande tyckte hon, för efter att vi byggt en helt ny hage och delat upp grabbarnas flock fick hon gå grusvägen som går mellan deras hagar. På väg upp till hagen höll Tuchkin på att stila och fjanta sig vid stängslet på ena sidan vägen, och när hon tömkördes tillbaka (med ledare) rusade Pavel fram mot vägen gnäggandes i full galopp med en rätt förvånad Mistjev i släptåg (”Vad står på?” verkade han säga). 

Zayats brydde sig inte så mycket, men med det behagliga och enkla liv hon lever är det ju bra om hon får se och uppleva lite annat innan hon åker på utbildning och inridning där det blir massor av nya intryck och hästar av andra sorter. I stallet fick hon bland annat bakhovarna raspade. Raspen är ännu lite obehaglig, särskilt bak, men hon sköter sig fint och det går bättre och bättre. Det blev inga bilder då, men jag tog en bild från vår lastträning på söndagen. Det var ett tag sen, men hon efter att ha tvekat lite en gång klev hon rakt upp i Fautrasen och åt ur sin hink i lugn och ro.

 

D3270D8D-9B42-4C9C-B022-6139741DD26F

 

Vi lasttränade Sandor också. Fautrasen drogs in i hagen, och Tuchkin fick sättas i utvisningsbåset (en liten hage i hagen som kallas för ”slussen” där växer det gräs, så han var nöjd ändå) under tiden, då han blev stökig och upprörd för att han inte  fick lastas. Det finns lättlastade och svårlastade hästar, också finns det hästar som blir upprörda över inte få lastas när tillfälle ges. Sandor är den lättlastade sorten, däremot väljer han rätt jobbiga metoder för utlastning, så det blir en hel del buller och bång, men det hindrade honom inte från att vilja lastas igen. Fem gånger tror jag han var upp i transporten, trots att urlastningarna blev stökiga, och huvudsaken är givetvis att han vill gå på. Ilieff var lite tvekande idag, och nöjde sig med att gå upp med framdelen ett par gånger. Det är ok, Tuchkin får lära honom efter Sandor flyttat hem i september. 

 

3A750EE4-B190-41D2-A49C-FD429EA918AD

 

När lastträningen var över fick Tuchkin äntligen uppmärksamhet. Det var jättelänge sedan, men nu fick han ha bröstselen på sig igen, och huvudlag, nu med körbett. Tuchkin var först inte alls med på noterna. Fautrasen stod kvar i hagen, och han kunde liksom inte svälja förtretet att han inte fått gå in i den, så koncentrationen och fokuset var definitivt inte på mig. Dessutom lägger han ständigt märke till alla nya detaljer, och idag fick han ha körbett för första gången. Men när grejerna väl var på och jag gjorde lite ledövningar så slappnade han av och följde med så fint som han brukar.

 

9ECDF386-B0AC-4D1D-9946-396BD40B481E

Nytt bett, konstigt säger Tuchkin.

 

04F6E63B-7A4D-4E50-A28C-77DE2D2DD0B1

Men rätt snart var han med på noterna som vanligt. Det var ju bara repetition med en liten nyhet idag, så vi kan gå vidare nästa gång.

 

En händelserik helg har det varit här, och nu blir jag själv med djuren i en hel vecka. Stefan har åkt nu, kommer hem först natten mot måndag v36, en vecka som även den blir händelserik. Något mer skoj som hände i helgen var att Gaspers och Cetzimas (e Yuri58) första avkomma Deana visades på Luleå Ridklubb. Hon hade startnummer sju, och jag fick följande bild skickad till mig när de var på plats i lördags:

 

6C101401-416D-47DD-8C6D-B482EF43C8AE

Agent 007 på plats! 

 

Deana fick genomgående sjuor och fick därmed 35p, klass 2. Domaren sa en del fina saker om Deana, så det verkar finnas chans att höja poängen i framtiden om man vill det. Men det spelar nog ingen roll för Deanas ägare som är glad över en fin, snäll och cool basjkir, och det är nöjda ägare till våra avkommor vi helst vill ha. Tidigare i veckan fick jag den här fina bilden av Deana från hennes ägare:

 

F54304F3-B4A4-471D-8958-7259CD06F1FD

 

Mánadis' Deana, tre år.

 

 

 


Fullspäckad fredag

 

 

D2561357-6D43-426C-9A92-E32EC220401C

 

Fredag förmiddag var minst sagt fullspäckad, Allin skulle chipmärkas och innan dess hade vi en hel del vi skulle hinna med. Vi skulle flytta om lite, bland annat skulle Zenits flock upp på skogsbetet där det blivit grönt och fint igen efter sol, värme och regn. Men innan Fiona skulle upp i skogen bestämde hon sig för att släppa ut sitt föl. Den var pigg, frisk och fin, flera timmar gammal när jag frukostutfodrade strax före halv sex på fredagsmorgonen. Fiona var rädd om den lilla, så jag tog inte reda på vad det var för sort just då.

När det var dags att byta hage visade hon dock villigt upp fölet, så vi kunde konstatera att det  är ett sto. Hon är brunblack till färgen, magen hade kommit igång, och hon diade duktigt. Hon följde så självklart med mamma Fiona när vi bytte hage, vi flyttade hela flocken på en enda gång. Vi hade lite annat att stå i, men vi gick för att titta till flocken efter ett tag, och tog av dem grimmorna.

 

2961E088-8A06-4836-A434-8868A732C1A3

 

Då hade de gått över bäcken upp till skogslägdan. I bakgrunden bakom ungbjörkarna står Tengri..

 

26F260F1-0803-462E-936E-583D9A4DEDD2

 

..som plötsligt ser jättestor ut! 

 

Vi skulle också dela upp grabbarna på morgonen, så vi började med att ta in Tuchkin, Sandor och Ilieff till stallet. Sedan fick Pavel och Mistjev en ny hage, ett höstbete som går ihop med vår sjukhage där de har tillgång till vindskydd. När de var på plats körde vi ut en bal med hö som delades i fyra stora högar i Hemmahagen, och ledde dit de tre yngsta från stallet. De får fri tillgång till grovfoder nu ett par veckor och lägger på sig hull, som de flesta av Zenits avkommor växer de först på höjden och ser spinkiga ut, de två äldre valackerna klarar sig på en bråkdel av vad de behöver, så därför har vi delat upp dem.

 

E441EFAA-90F7-4331-B0E9-B7263F26C5A5

 

Sandor valde att ligga ned i maten och gosa runt ordentligt.

 

C33A62EF-D9BE-4AB1-B72F-31DD80B915C5

 

84763863-8769-4E93-A431-726D616CA327

 

2CFA4BBF-2281-4BD5-BB67-D998D3CC006B

 

F1D39AFD-37AE-4645-974D-CE12EF3BD05E

 

A86C2EAC-D29F-409F-9A83-B1219058566C

 

Lite senare lade sig alla tre ned i en hög, tätt ihop.

 

319A6956-269F-467A-9F24-9A0F5795DACC

 

Man kan se dem i bakgrunden. Pavel och Mistjev trivs med sitt bete, men tydligen är det godast mat i Sjukhagen än så länge.

 

 4AA903B7-1DF8-45BA-BF8D-A4BAC541952B

 

Under tiden hade vi också tagit in Gasper, Francesca och Allin i boxarna i Ljunghagens vindskydd, och strax före elva var chipmärkaren på plats. Allin uppförde sig jättefint hela tiden, och när allt var färdigt släpptes de ut igen, medan vi gick in och gjorde klart det sista i pappersväg inför passansökan, och fikade. Verkligen en fullspäckad fredag, men vi hann allt vi skulle så då kan vi ta lite välförtjänt ledigt.

 

Avslutar med några fler bilder på lillan och mamma Fiona:

 

DFBDD7D1-4A73-46B6-8D72-2A49DCC43A33

 

1AB455A6-F1F6-43FC-81CE-025F0DE8A50D

 

14B5B350-70C3-4B05-BFEF-AFA0B361970A

 

 


Brunstkoll

 

3C5BCF6C-08F3-4061-AC4F-A9F75D4D1E5F

 

Vi trodde det var dags för brunst för stona nu, så på lördag förmiddag kollade vi med Zeniya. Stefan ledde henne utanför Gaspers hage och han var snabbt framme vid stängslet för att hälsa och noga lukta och höra sig för. Vi vet sedan tidigare att han är förtjust i Zeniya och gärna har henne i sin flock, men hon måste förstås vara med på noterna också. Den här gången pratade hon och Gasper så gulligt med varandra med små gnäggningar och blåsljud, men efter en stund var gräset mer intressant för Zeniya, och Gasper vände tillbaka till Francesca och Allin. Inga tecken alls på brunst, men ett visst intresse ändå, så vi tänkte att vi kollar igen på söndag. Ingen optimal dag för oss att sätta ihop dem, eftersom jag blir ensam över veckan just på söndag, men ändå..

Jag tänkte att vi kanske missat brunsten den här gången. Det borde stämma med förra gången, då Zeniya, Qarenina och Cetzima brunstade samtidigt, och Zayats lite senare, men det dåliga vädret kan gjort att de inte visat brunst som de annars gör. Dåligt väder är enskilt största orsaken till utebliven brunst här hos oss. Zayats visar ingen tydlig brunst, utan hon agerar (och utagerar) på annat vis under den tiden. Och när vi skulle jobba med henne i fredags betedde hon sig mycket underligt, och jag tänkte då att det kanske var brunst, och att  vi i bästa fall var i slutet på Zeniyas brunst, alternativt att vi missat den här gången.

Idag gjorde Gasper hälsningsproceduren mycket kortare; snabbt fram till stängslet och sa hej, sen vände han tillbaka till de andra medan Zeniya helst ville äta. Inget intresse alls, så hon fick gå hem igen.

 

312DBA1E-B07A-42DD-81E7-89B8A868F289

Zeniya utanför Ljunghagen, Gasper med familj i bakgrunden.

 

När vi lämnat av Zeniya med de andra stona var Qarenina väldigt angelägen om att följa med. Antingen var hon bara sugen på en gräsätarpromenad, eller så ville hon träffa Gasper. Vi har tänkt att hon ska betäckas med Gasper, även om vi vill ha dit Zeniya i första hand. Qarenina och Gasper är lite släkt på håll, men inte så det stör. Elizars mamma och Gaspers mamma är halvsystrar efter samma ryska hingst, men det är så pass långt ifrån så det faller inte ens under linjeavel.

Det är så att jag vet litegrann om Elizar, Qareninas pappa, men ingenting om vad han nedärver. Däremot känner jag mina två egna hingstar mycket väl, och är väl bekant med vad som kan nedärvas. Mot den bakgrunden vågar jag inte chansa och experimentera, och det bör man ju inte göra heller om det kan undvikas, utan har landat i beslutet att välja Gasper. En  anledning är att de fem avkommor vi fått efter honom alla har gemensamt att de är vänliga, sociala, okomplicerade, lätthanterade och har en allmänt positiv inställning till livet och allt i det. Dessutom har Qarenina berättat för oss att hon bara har ögon för Gasper, hon har ändå sett bägge hingstarna på rätt nära håll, och hon vet förstås bäst själv. 

 

B4B79B7A-710D-4C60-B229-BD50F14EEA6C

 

Just idag hade dock Qarenina främst ögon för allt gräs som växer utanför hagarna, och inte så mycket för Gasper. Han var fram till stängslet, de hälsade nyfiket på varandra lite kort, sedan vände Gasper på klacken, och Qarenina vände nosen mot det gröna. Vi har missat senaste brunsten, men då bör det vara dags om ett par veckor istället. Det passar oss riktigt bra i så fall.

Avslutar inlägget med en bild på min egen basjkir Mistjev (halvbror till Gasper, samma årskull). I veckan som kommer ska jag stängsla ett höstbete åt honom och Pavel -också halvbror, samma år- där de får gå och plocka bland en massa gräs, örter och växter med obefintlig mängd energi, medan de tre yngsta killarna ska bo i Hemmahagen och få fri tillgång till grovfoder under ett par veckor. Mer om det i kommande inlägg.

 

E8290D67-2D1C-4B62-8FC6-E395D93959C1

 

Mistjev har så fin och ganska ovanlig färg. Svartbrunblack heter den.

 

 


Repetition

 

5BD9AD1F-64C4-47FF-8084-A281286E0BEA

 

Söndag förmiddag gjorde vi repris på fredagens hästjobb, men ökade på och lade till en del. Zayats fick på huvudlag och bröstsele, och jag ”körde” återigen medan Stefan ledde henne upp till stallet. Hon leds alltså, och körs inte än, men tanken är att hon ändå kopplar ihop det så det blir enklare när hon väl ska tömköras och longeras på riktigt. Idag hade jag mer kontakt med bettet, och vi gjorde några halter längst vägen. Första gången gick hon rakt in i ryggen på Stefan som lydigt stannat på min uppmaning, men Zayats hade koncentrationen på mig och undrade vad som hände, men hon stannade givetvis när det tog stopp i ledaren, och då kom eftergiften. Sen gick det lättare att stanna henne, och hon fick stå i halt runt en halv minut innan vi startade igen. Unga basjkirer behöver riktiga halter, annars kanske de inte stannar ordentligt nästa gång.

 

D9A5875C-3027-4E1D-97E8-0C1CF360D229

Parkerad utanför stallet för att selas av.

 

871EAA26-3CA0-43CE-B2CD-4C30FC190FF3

Mumsar müsli i lugn och ro.

 

Det är så roligt att vara med Zayats när hon gör sådant hon är van och bekväm med. Hon väntar alltid ivrigt vid grinden, eller kommer kvickt fram när man går in i hagen med grimma eller utrustning. Hon har inget emot att lämna flocken, är helt ok med att vara själv i stallet, även om jag tänkt mig att hon ska få gå in i stallet när det står andra basjkirer inne, några grabbar troligtvis. Det verkar som om hon kommer bli tämligen enkel att fara iväg med på egna turer för sin framtida ägare, det är bra med en häst som är med en villigt, och helt och hållet, och inte lämnar halva hästen kvar med de andra i hagen.

När Zayats fått gå tillbaka till de andra stona tog vi in de tre yngsta grabbarna igen, som vi gjorde i fredags. Förra gången var mest för att kolla hur de reagerade på att vi delade upp flocken på nytt vis, det är Tuchkin och Pavel som är känsliga för alla förändringar, men det gick så bra som vi tänkt så idag fick de stå inne och äta hela förmiddagen, fram tills lunchutfodringen. Den enda som klagade lite var Pavel, men bara när han hörde att någon av oss var ute på gården eller så, men de därinne hade det så bra att de inte ville gå tillbaka till hagen igen.

 

C3276E26-4354-4565-B076-1A20216F3A0C

Tuchkin ska gå ut först av dem, men tvekar.

 

0ABC43F0-3CFA-4436-BA2E-3726A81CB4E2

”Ska de andra få av min müsli nu om jag går ut? Då stannar jag hellre!”

 

DA3BB9CD-1810-462D-8645-780935E56C11

Ser ut genom fönstret på Mistjev och Pavel, och fortsätter tveka. Men han följde snällt när jag bad honom på riktigt, och sedan hämtade vi ut Sandor och Ilieff.

 

6B1F35B2-1E77-4635-9D0E-A62882E91A00

Redo att gå ut.

 

089BF78B-1DC0-4FC0-98CF-2A468FACE22D

Enda bilden jag fick av Ilieff, han skötte sig fint igen förstås.

 

 


Äntligen fredag!

 

 

B1AD40C8-387B-45F7-8336-575328C47DBF

Fredagsjobb.

 

I ett inlägg från 18 juli, Korta helger, beskrev jag i korthet våra bekymmer med att ha idel tvådagarshelger istället för normala tredagarshelger, men lika mycket att hinna. Oftast är det unghästarna, våra viktigaste individer som drabbas när vi kompromissar, men främst stör det ju arbetsglädjen. ”Att göra det man måste är att göra det man vill” (Micke Rickfors) blir till ”att göra det man vill är att göra det man måste”. Sådant tänkande lämnar lite utrymme för flexibilitet och arbetsglädje. Men nu är ordningen återställd, och vi inledde den här helgen med iver, glädje och framgång.

Zayats förberedelser har hamnat lite på efterkälken på grund av tidsbristen, det verkar som att det blir enklare att ursäkta sig ju äldre de blir. Hon ska på inridning och vi vill ha henne i ett särskilt ställe i livet innan vi kör henne till vår inridare i Bispgården, som vi alltid eftersträvar med de vi lämnar där. Att de flesta vi lämnat på inridning/inkörning inte kommer hit mer, utan ”flyttar hem”, har en hel del med det att göra. 

Vi skulle ”tömköra” henne upp till stallet i lördags, men brist på tid och glatt humör satte käppar i hjulet, men nu var det dags. Zayats är numer hyfsat van vid både bett och bröstsele, och nu var det dags att koppla ihop de två med tömmar. Då jag vet hur hon fungerar så tänkte jag att en högst lämplig intruduktion var att göra något hon är väldigt bekant med, att bli ledd från hagen upp till stallet via den längre, snåriga och krångliga vägen medan jag gick bakom och hade lagom kontakt med bettet. Hon får vara duktig samtidigt som något helt nytt händer, och det gick precis som vi trodde.

 

91998310-4D9B-4732-B7F7-4334E25B4686

 

Zayats skötte sig galant. Jag ”tömkörde” henne upp på gården där hon selades av medan hunden i löplina iakttog på behörigt avstånd, sedan fick hon belöning i boxen i svala stallet där det var behagligt flugfritt. Hon har tidigare varit krånglig med hovarna, inte nu längre, och efter jag kratsat dem och konstaterade att de såg jättefina ut ville Stefan lägga upp bakhovarna på Hoofjacken. Det är särskilt bak hon varit besvärlig, men idag låg de i tur och ordning vilandes på ’Jacken utan att någon höll i dem. Otänkbart för bara några månader sedan.

När Zayats var tillbaka i hagen gjorde vi iordning för en framtida, ny konstellation vad gäller grabbarnas flock. Pavel har alltid fått ta hand om de två yngsta medan Tuchkin och Mistjev fått gå ihop när vi delat upp dem (stallet har bara fyra boxar), men vi har tänkt att de tre yngsta ska få gå ihop i egen hage med fritt grovfoder ett tag, medan de två äldre valackerna går för sig och petar med höstgräs. Det tills Sandor kastrerats, för han ska ju åka till sitt nya hem i höst så snart han är valack och läkt ihop. När rötmånaden är över alltså, den har drabbat rätt hårt nu.

Vi tog in först Tuchkin, sen Sandor och sist Ilieff i boxar, den senare i ny box då Tuchkin är lite eljest och behöver just den boxen Ilieff i vanliga fall haft sedan han var nyfödd. De två yngsta skötte sig bäst, och som vi räknat med var det just Tuchkin och Pavel som tyckte det var oroande med ny uppdelning, men det kommer funka jättebra när vi delar upp dem. Alla skötte sig fint, och vi kommer köra en repris på söndag igen. 

I övrigt hann vi bara med vanlig skötsel och omsyn, för efter vardagsveckan vill vi ha lite ledigt också för att med glädje kunna kavla upp ärmarna på arbetsskjortan på lördagsmorgonen, och söndag morgon. Men vid eftermiddagsutfodringen passade Stefan på att få ett par bilder på Tengri, och det råder numer knappast tvivel på att han är black i alla fall:

 

7EE0CDCD-8979-44D6-A63B-A4A4307871D7

 

Söt liten röding❤️

 

632D2CB0-CE44-4FB2-90BA-951726D9533D

 

 

 

 



RSS
Besökare idag: 16
Denna månad: 956
Totalt: 252385
torsdag
28
oktober
Simon, Simone

2021
Vecka 43
«juli 2021»
tiontofr
01020304
05060708091011
12131415161718
19202122232425
262728293031

Senaste inlägg
Skötsamma och fina
Tuchkin 3,5
Flytta hästar
Snyggare och snyggare
Sandor har flyttat hem
Höstplanering
Inrapporterad
Veterinärvecka
September levererar
Rodina

Senast kommenterade
Höstplanering
Till salu
Midsommar
Lättare att lasta än att fota
Allin-bilder, utlottning!
Det är roligt när de är duktiga
Lösa hästar
Isigt, halkigt, knöligt och lerigt.
ZZ-Zizterz
Söt och snäll

Arkiv
2021
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2020
    2019
    2018
    2017
    2016
    2015
    2014
    2013
    2012
    2011

    Lista över andra trevliga bloggar

     

    Stuteri Kry 

    Jemthagen

    Nillas Häst& Ridutbildning

    Yvonne Larsson

    Johanna Lassnack (inaktiv)

    Bondfia