Nu är det bestämt leveransdatum för Javelin, hon flyttar till sitt nya hem den 8 december och känns väl förberedd. Det har varit mysigt att få ha kvar henne lite längre än vi tänkte från början. På hemvägen svänger Stefan förbi Ragunda och hämtar hem Zayats för den här gången, nu väntar vintervila, och eftersom vi inte kan erbjuda provridning här så är det sista chansen på ett tag för den som är intresserad. Hon kräver besök eftersom hon är lite speciell och kan reagera olika på olika människor (med oss är det förstås inga problem, då är hon sig själv fullt ut), men än finns det tillfälle att åka och träffa henne hos tränaren.

Vi förmedlar kontakten i så fall, och tränaren vet förstås mer än vad vi gör hur mycket Zayats kan, hur hon är att rida etc. Ett litet tag till är hon till salu, och till rätt person kan vi även tänka oss ett längre foderavtal. Mer om Zayats på hennes egen sida, där finns också en massa bilder och kontaktuppgifter. Är man intresserad ska man inte låta sig avskräckas över att hon beskrivs som lite av familje- eller enmanshäst, vi är övertygad om att rätt person/familj finns för henne, och vore det något fel på Zayats skulle vi förstås inte ha henne till försäljning. 

Nyrullad Tjasmin med bus (och snö) i blicken.

En annan som förtjänar att hitta hem är ettåriga Tjasmin. Vi förbereder även henne för att få flytta hem, och det är roligt att hålla på med henne. Tjasmin är okomplicerad, trygg, snäll och modig. En gång stod vi med tre ungston ute på gården i vindtunnel, som det blir när vinden kommer från nordväst, och det fladdrade presenningar och annat, men Tjasmin som var yngst av dem var den som steg för steg verkligen ville och vågade sig framåt medan de andra frös fast och ville gå hem. Lite taskig planering av oss den dagen, men det slutade ändå med att alla gick in. Tjasmin först, och väntade tålmodigt på de andra. 

I lördags tog vi in henne tillsammans med Javelin och Adilliya (Chervona ville inte gå in den här gången heller), för det var dags för hovvård. Hon har varit lite avvaktande med sådant, mest för att hon inte riktigt förstått vad vi vill med att vi lyfter fötterna på henne. Det hör till saken att hon hela livet haft superfina hovar som vi bara behövt raspa lite ibland, så det var orutin bara. Nu blev hon verkad fram, och skötte sig klanderfritt! Hon är enkel att lyfta både fram och bak nu, så nästa gång får hon bli verkad bak.

På söndag förmiddag hade vi planerat för att enbart ta in ettåringarna Javelin och Tjasmin. Vi fick en bra årgång på föl ifjol, de är bägge trygga, snälla, modiga och tillitsfulla. De gjorde inget särskilt, de fick stå inne knappt 4 timmar, äta och vila, kolla på oss när vi jobbade, och de fick lyfta på alla åtta ben. Ute i hagen sprang Qarenina runt och gnäggade, med Odessa i släptåg, och undrade vad vi gjort av "hennes" ettåring Tjasmin, men inne i stallet var det så otroligt tyst och lugnt hela tiden. 

Utfodring vid "halvtid", innan vi gick in för lunch.

Tjasmin är så tacksam att hålla på med, för hon älskar mys, pyssel och uppmärksamhet, mycket mer än vi erbjuder, så för hennes skull vore det skoj om hon fick en helt egen människa. Vi justerar alltid priserna första januari, samma dag som hästarna på papper blir ett år äldre, men kommer vi överens angående Tjasmin och vi känner att hemmet blir rätt så går det att boka henne innan nyår för leverans när det passar, ibland är det ju svårt att ta emot en ny häst, särskilt en liten som flyttar för första gången, mitt i vintern. På så vis slipper man betala värdehöjningen. Tjasmin har förstås också en egen sida. 

2023-11-26 15:01 | 0 kommentarer

Javelin förbereds för flytt, och fredag, lördag och söndag var det lastträning för hennes del. Det var första gången på länge som hon fått gå själv från stallet och ut på gården till Fautrasen, och på fredagen blåste det. Hon hamnade i någon slags mental låsning och kom inte ens upp med framhovarna så vi fick ge upp för den gången. Man märker om det är dumheter eller om hästen för dagen inte alls är med en, och Javelin är definitivt inte sorten som är dum, och tacksamt nog är hon otroligt uttrycksfull, hon såg allt mer ledsen ut och fick gå in igen.

Lördag och söndag gjorde vi stora framsteg. Särskilt Javelin, som efter övertalning valde att hoppa både in och ut ur transporten! Nya matten får visst hem en hopphäst, så det blir till att bygga hinder i framtiden. Som för många unghästar är det knepigare att lasta ur sig på bra sätt än att lasta på, men hon valde som sagt att hoppa storstilat både över frontrampen, och även ut via bakdörrarna, när hon fick vända sig för att gå ut. Hon kommer nog på hur man tar sig ut på bra sätt, huvudsaken är ju att hon är ok med att vara själv med oss, står lugnt i transporten och äter ut sin alldeles egna hink med müsli och morötter. 

Kameran är dålig, men hästen är söt.

Rubriken syftade dock inte på Javelin, utan hennes lillasyster Chervona, fem och en halv månad gammal. Javelin behövde inte lämna flocken själv, utan mamma Adilliya fick följa med, för hon behöver ändå lite extra och god näring medan hon ger di. Efter en del övertalning (jag fick sjasa henne lite från de andra) följde Chervona med på fredagen, men på lördag var hon bestämd med att hon inte skulle med! Hon skulle vara kvar med de andra, minsann.

Eftersom träningen gick bra, och Adilliya var lugn och fin inne i stallet medan Javelin var ute på gården, så var vi inte borta mer än kanske 40 minuter från flocken. Inte heller på söndag ville Chervona följa med, utan ställde sig demonstrativt och åt med Rodina medan vi tog in Adilliya och Javelin i stallet. Träningen på söndag gick ännu fortare, men efteråt fick de två stå inne i stallet och äta. Efter någon timme utan mamma blev Chervona lite orolig och gick runt och gnäggade, men då hon inte fick svar gick hon till de andra igen.

Hon är inte smutsig framtill vid benen, hon är rödbrun/grårandig.

Öronen åt olika håll, som vanligt..

Lite Mistjev, avslutningsvis. Inte så tuff kanske, men självständig och respektingivande (verkar övriga flockmedlemmar tycka åtminstone). Kyla och luftfuktighet hade strött massvis av gnistrande iskristaller i hans långa man, tyvärr ett fenomen min usla kamera inte lyckades fånga, men det var himla tjusigt.

Givetvis öronen åt olika håll.

2023-11-19 14:09 | 0 kommentarer

Eftersom Javelin blev bokad har hon fått extra uppmärksamhet. Plan A var att hon skulle resa i oktober, men vi har fått lite förhinder vad gäller en sådan långkörning (hon flyttar ända till Småland!). Det gör inte så mycket, Javelin är ung så att hon är kvar en stund till är nog bara bra för henne, och köparen stressar oss inte. Det har ändå gjort att Tjasmin fått lite mindre uppmärksamhet och lite mindre träning, men nu när de bytt hage blir det enklare att ta några få ston från flocken och direkt in i stallet så vi avser ge Tjasmin mer av den uppmärksamhet hon så gärna vill ha. 

För ett par dagar sedan tog vi in Javelin, ihop med mamma Adilliya och lillasyster Chervona. Rodina som blivit väldigt fäst vid Adilliya sedan mamma Fiona gick bort ifjol blev lite ledsen, och något annat sto var väl missunnsam, men i övrigt var det lugnt i flocken och ännu lugnare i stallet. Javelin fick lyfta alla fötter, och blev verkad bak, och hon beter sig nästan som en vuxen, väldigt snäll häst. Hon har alltid varit enkel att lyfta benen på, och snäll att verka också.

Tjasmin har varit lite mer tveksam, men mest för att vi gjort mindre med henne, och hon inte ännu förstått riktigt vad som förväntas av henne. När det blir dags för henne att flytta måste det vara enkelt att lyfta, och att utföra hovvård, så nu tänker vi träna på med det, samt lastning. Hon har varit upp i Fautrasen, och visar en mycket positiv inställning till det mesta, även sådant som är nytt, ovant och konstigt, så det kommer nog gå bra.

Cizmet i fräsig grimma.

På söndagen tog vi Tjasmin från stoflocken, ihop med halvsyster Cizmet, då de verkar trivas ihop. Qarenina betedde sig som om vi rövat bort hennes barn eller så, och förde ett himla liv ute i hagen, lätt påhejad av kompisen Odessa, men i stallet var det lugnt och mysigt, och lugnast av dem var Tjasmin som uppskattade egen kupé med god mat och gott om strö.

Det visade sig också att ettåringen nu verkar ha förstått att vi vill att hon ska stå snällt på tre ben ibland, att inget läskigt händer under tiden och att vi inte låter henne tappa balansen. Hon lyfte på hovarna som ett riktigt proffs idag! Hon har så fina hovar, och de växer nästan inget under vintern, så ingen hovvård behövdes idag, men nu har vi en bra grund i alla fall. Det är så roligt när poletten plötsligt en dag ramlar ner, och småttingarna får imponera på en!

Lite lastträning på det, så är Tjasmin redo för nya äventyr i livet. Men först mat!

2023-11-12 15:26 | 0 kommentarer

Qarenina, Odessa, Rodina, också Tjasmins rumpa.

Det tål att nämnas igen; Vinterhagen är bara bra på vintern. Tanken var hela tiden att stora stoflocken skulle husera där även den här vintern, men vi har väntat in att den ska bli bra och hålla både för dem och för traktorn som kommer in med en höbal i veckan åt dem (några dagar får de mat som de andra, fem ggr/dag, för att inte de känsligaste ska övergödas) och efter en tid med kyla och nu äntligen snö, var det dags!

Tills nu har Gasper, Francesca och Tsubotai först klafsat, sedan stapplat runt i den hagen, och dagtid har de fått gå i den bättre Undantagshagen för att vila hovar och ben. Eller sträcka ut i full galopp, som Tsubotai passat på att göra. Den lilla familjen fick stå i stallet under förmiddagen medan vi förberedde för hagbyte. Vilket även innebar att återställa ett stängsel som stona lyckats riva omkull.. alltid är det nåt men det är tur det inte är någon tjäle ännu.

En bal kördes in till Vinterhagen, och sedan ledde vi över hela flocken i ett svep. Jag först med Adilliya och Odessa, Stefan sist med Qarenina och Cizmet, och resten gick lösa från Hemmahagen, över vägen in till Vinterhagen. Det gick väldigt smidigt och bra. 

Helsystrarna Javelin och Chervona är tillbaka i hagen där bägge två är födda.

En sällsynt bild av Cizmet och Adilliya som äter ihop, det sker inte ofta..

Med stona på plats ställde vi iordning Hemmahagen, lade ut hö, bytte ut vattentunnan, och stängslade av vägen så att Tsubotai inte skulle missa den snäva svängen som blir när de ska från vägen ner till sjön, in genom en smal grind till Hemmahagen. Det händer att fölen missar den svängen, första gången ofrivilligt, och när de blir äldre kan nyfikenhet  och äventyrslusta ta över. Han har aldrig gått där förut så vi satte upp en elastisk grind utan ström, och han följde mamma så fint in till nya hagen.

Lilla familjen på plats i Hemmahagen. Gissa om Tsubotai passar på att galoppera som en riktig räser-basjkir! 

2023-11-05 15:25 | 0 kommentarer

Tsubotai ser lite rolig ut nu när han är i slutfasen vad gäller att fälla fölpälsen. Under den guldgrå, luddiga förstapälsen hittar vi en fin, silkeslen, musblack kille, och snart nog sitter den tätaste vinterpälsen där och då blir han troligen grågul, precis som två av hans storasystrar. När jag ser honom nu tänker jag på att han påminner mycket om en liknande fällning för ganska precis två år sedan.

Rodinas hårrem hade liknande kontraster när hon fällde, men under sin rödaktiga fölpäls (mer röd i den låga höstsolen, rödbrun egentligen) väntade ett mörkbrunt föl, som kommande år blev brunblack, precis som vi väntat. Visst är de lika fast de är olika? Släkt förvisso då Rodinas morfar och Tsubotais farfar är Gastroler, men förutom att de är halvkusiner är det inte mycket som påminner dem i kropp och lynne.

De fäller dock likadant, och manen har ännu inte bestämt sig åt vilket håll den vill ligga.

2023-10-29 14:50 | 0 kommentarer

Parentesen i rubriken är en förhoppning om att det inte väntar några oplanerade stängslingar av olika orsaker. Sån't sker ju ibland när man håller på med stora djur, men det är ju så förtvivlat mycket svårare att stängsla vintertid så man hoppas ju på att få slippa. Nu har det varit rätt kallt ett tag, leran i hagarna förvandlades på två dygn till hårdfrusna spikmattor på sina ställen, inte roligt alls för hästarna att gå på, så nu vill vi ha snö! 

Mycket nöjd Javelin som tog för sig av allra största höhögen i Hemmahagen, där de ska gå ett tag nu i väntan på att Vinterhagen får lämpligt underlag för hela stoflocken.

Vi väntade in i det längsta, som vanligt är kan jag konstatera, men på söndagen tog vi itu med att fixa upp stängsel till det som blir grabbarnas vinterhage, samma som ifjol. Den är en del av jättestora hagen där stona har gått, så vi började dagen med att ta in grabbarna från Hemmahagen till stallet, sen körde vi in en bal dit och tog över stona. Det gick väldigt enkelt, först flyttade vi Adilliya och ungarna, sen Odessa, Qarenina och Cizmet, och alla verkade nöjda över vårt tilltag. 

Chervona till exempel, som ställt sig med alla fyra fötter i maten.. 

Vi stängslade av hagen stona flyttade ifrån, så den på pricken liknar grabbarnas vinterhage från ifjol, men lade till en grind till den övre betesdelen som lämnades öppen. Där finns förvisso inte mycket matnyttigt, men det finns sly att klia sig på och bita av, lite näringsfattigt pysselgräs, och mjukt underlag att röra sig på. Förhoppningsvis blir det lite mindre att städa i själva vinterhagen också, när snön lägger sig kommer vi stänga betesdelen för den här säsongen. Vilken tur vi har som får låna mark av en granne, skönt sådana här gånger när det antingen blir lerigt eller fasligt knöligt och hårt. 

Tjasmin stod också i maten och åt.

Hon är bra söt! Påminner om att hon är till salu. I bakgrunden syns Javelin och Cizmet.

Odessa och Qarenina håller ofta ihop, även om de skaffat sig nya vänner i flocken.

2023-10-22 14:40 | 0 kommentarer

Hemma i Hemmahagen.

Det har hänt att vi haft hästar på sommarbetet ända tills snön börjar falla, och är vädret överlag ok, och vi kan stödutfodra bra -exempelvis när vi kört ner våra fina små höhäckar, Hägraboxarna - så går det ingen nöd på dem. Men med hösten kommer hemlängtan, och då vädret lämnat en hel del att önska, så var det skönt att leda hem grabbarna på lördagseftermiddagen. 

Hela natten hade det regnat, och hela lördagen var våt och kall, så det var blöta killar som sprang oss till mötes, och nästintill tog på sig grimmorna själva. De följde oss i prydlig parad; först jag med Mistjev och Gagarin, och Stefan med Tengri och Pavel. På ett ställe behövde vi passera Zenits grind på mycket nära håll, men han verkade förstå vad vi gjorde och valde att just då titta åt andra hållet för att efter vi gått förbi komma fram till grinden och tala om vem han är. Cizmet och några till följde en bit längst stängslet, men killarna brydde sig inte ett dugg utan hade fullt fokus på stallet.

Det började regna ihållande igen på aftonen, så det kändes himla bra att de skulle stå installade över natten. Grabbarna verkade dela vår uppfattning. När de stod i sina boxar med hovarna i rent spån, mumsandes hö, så fick Zenit byta hage, till den stora vinterhagen han gick i ifjol. Tyvärr är han kräsen vad gäller sällskap, Odessa och Qarenina dög inte, utan han verkar vänta tålmodigt på Adilliya, som han förhoppningsvis får träffa i början på juni. 

Natten i stallet var mycket lugn, vi var ut vid tiotiden och gav natthö med morötter, och fyllde upp vattenhinkarna, strax efter fem fick de lite frukosthö och jag kunde konstatera att de trivdes. Förmiddagen började med att jag rev en avstängsling i Ljunghagen där Zenit gått, och sen fick Joline och Zeniya flytta från Hemmahagen till Ljunghagen där de och ett eller två ston till ska gå över vintern. Vilka är inte riktigt klart än. Min mobilkamera är så uselt dålig numer (första bilden), så det är tur Stefan kunde ta några fina bilder i det vackra men blåsiga höstvädret.

Zeniya och Joline trivs i sin nya hage.

Killarna ska nu gå i Hemmahagen tills vidare, tills det är dags för stona att flytta till vinterhagen. De hade gärna fått flytta dit redan, så vi kunde bygga om deras sommarhage till vinterhage åt grabbarna, precis som de hade det ifjol, men Vinterhagen på baksidan är katastrofalt dålig efter allt regn. När Stefan är hemma tar vi över Gasper, Francesca och Tsubotai till Undantagshagen över dagarna så det nöts så lite som möjligt på Vinterhagen, men vi kan bara invänta att det blir kallare så vattnet går ner i marken. Tur ändå att vi har de möjligheterna! Tacksamt med generös granne som delar med sig av marken, som eljest hade vuxit igen (stora sommarbetet, stonas bete och delar av skogsbetet).

Grabbarna var helt klart glada över att fått komma hem efter långt sommarlov på stora betet, och det är så skönt att vi nu passerat ännu en markering på årets hjul. Visst, det är mer jobb med ännu en flock som ska utfodras flera gånger per dag, men blir det inte vinter så blir det ju inte vår och sommar igen. Allt har sin tid, och det känns bra att kunna blicka framåt mot kommande årstider, med alla hästar där de hör hemma.

Gagarin hittade en finfin fläck i Hemmahagen som han lade sig ner och rullade nogsamt i.

Rulladerulladerullade...

..rulla.

Strax efter går storebror Pavel och nosar in samma fläck.

"Nämen här slår jag mig ner."

"Mmmmmm.."

Rulladerulladerullade..

..rulla.

Nu har de gjort sig hemmastadda på riktigt.

❤️

2023-10-15 14:06 | 0 kommentarer