Tittut!

Ännu är dagarna mer ljusa än mörka, vi har långa stunder av gryning och skymning, och inte förrän 25 september är solen uppe "bara" tolv timmar. Ingen pannlampa ännu, men snart kommer jag behöva ladda den åtminstone inför morgonutfodringen som börjar långt innan solen går upp. Då kan det vara skönt att ha reflexer som visar vägen, så jag börjar sätta upp dem nu. Jättebra när det är dimma eller tät nederbörd också. Vägarna till hagarna kan jag utantill, men väl i hagarna tycker jag det är skönt att ha en reflex som visar var grinden är, vädret kan ställa till det för orienteringen, särskilt när det snöar tätt på tvären under vintern. 

Reflexband på grindstolpe, alltid på handtagssidan. Kisar man går det att se plogkäpparna jag satt upp i korsningen mellan Hemmahagen och Vinterhagen. Skönt att hitta dit i mörker, dimma eller snöfall.

Vi har många grindar, många fler grindar än hagar, vilket är otroligt praktiskt! Jag sätter reflexer främst på de som används vid utfodringar, och det ser trevligt ut med det lilla blänket som visar vägen. Vägen från gården ner mot sjön ska kantas av reflexer, sjukhagen är placerad överst längst den vägen så var tredje stolpe får ett reflexband. Strömkablar ska läggas längst andra sidan av vägen, förutom vanliga reflexkäppar sätts en trampa-ner-pinne med reflex vid varje (inkapslad) skarv så det blir lätt att hitta om det behövs när snön lagt sig. 

Det ser prydligt ut när det är gjort, och strömkablarna som läggs ut är för värmetunnor och vindskyddens belysningar i form av ledslingor. Vi tände upp i ett vindskydd igår, ett till ikväll. Det ser mysigt och inbjudande ut, och de lyser enbart för oss människor för hästar har ypperligt mörkerseende och behöver egentligen inte mysbelysningen. Lika trevligt som det var att plocka ihop allt för några månader sedan, lika trevligt är det att återigen ordna inför höst och vinter. Allt har sin tid, kanske lite mer för oss som jobbar långa stunder utomhus, varje dag, året om. Det är en klar fördel att gilla något med varje årstid, särskilt som vi har fem stycken.

Ja allt har sin tid, det har idag gått 15 veckor sedan Chervona föddes. I väldigt blåsig söndagsmorgon tog vi in stona, och Chervona fick prova att ha grimma för allra första gången. Hon tyckte inte det var särskilt konstigt eller märkvärdigt att få på sig den nätta, mjuka grimman, och det är ju bra då hon inte riktigt lärt sig uppskatta belöning i form av morötter eller annat godis ännu. En morot kan ju vara bra för att distrahera, och en häst som tuggar tänker, men det gick bra ändå. Duktig tjej! 

Allt klär en skönhet.

2023-09-17 15:08 | 0 kommentarer

Varför vila i maten..?

Egentligen hade jag redan bestämt mig för ett i mitt tycke passande namn för Francescas och Gaspers hingstunge, men Stefan var inte helt nöjd med mitt val, så jag tänkte om. Det blev en lista med fyra namn, och vi föll bägge för sista alternativet: Tsubotai. Sist för att listan nedtecknades i bokstavsordning. 

2023-09-10 15:28 | 1 kommentarer

Det blev en del lastträning i olika form den här helgen. Javelin är bokad för försäljning och tanken är att hon reser i höst, så Fautrasen kördes ut till hagen för att se vilka som var hågade att se hur lådan såg ut från insidan. Med viss risk att det kunde bli lite stökigt, då jag tyckte vi kunde prova att lasta dem lösa, med ett grimskaft nära till hands. Med många viljor och viss missunnsamhet kan det bli trassligt och dumt när man vill att flera ska få chansen.

Som vi trodde var Javelin och Tjasmin mest framåt. Den enda hästen som hölls fast var Adilliya, och Rodina som är försiktig av sig höll sig nära henne, medan lilla Chervona ville se vad storasyster och bästa kompisen gjorde. Rodina var också fram och kollade lite, men på fredagen var det endast Javelin som klev helt upp i transporten och belönades med morot innan jag backade ut henne. Det gick jättebra, grimskaftet höll jag i handen med behövde aldrig sätta fast det. Det finns en film av den lastningen på företagets Instagram och Facebook.

Vi testade igen redan på lördagen, för sen behövde vi transporten för andra uppgifter. Nu vågade sig även Tjasmin och Chervona upp med framfötterna, till och med Rodina som förstått att hon inte skulle bli tvingad till några konstigheter. Vi nöjde oss så, och körde ner Fautrasen till betet där vi tog Tengri från flocken. Han var spänd för dagen, orolig, tittig och ville inte lämna de andra, men transporten kände han igen sedan han lastades två gånger uppe på gården innan Ilieff flyttade, så efter viss tvekan klev han in och åt lugnt och fint ur hinken med favoritmüslin. Tengri hade vi givetvis "kopplad" under tiden.

Mistjev och Tengri

Lillskrutt

Även lilla fölis fick en sorts lastträning. Att ta in ett lösdriftsföl i stallet första gången är inte helt olikt en lastning. Först ska fölet övertygas att passera grinden, men de brukar följa mamma väldigt nära. Bakdörren in till stallet är rätt liten, och det är inte alls troligt att fölet förstår vad det är, så man får ta det försiktigt. Lite knepigare med en ivrig mamma som vill in i boxen och äta kraftfoder. 

Mamman försvinner in i den där konstiga fyrkanten på väggen, och fölet förstår inte vad som händer. Vi försökte ta det steg för steg, och Stefan gick tätt bakom med Gasper, men fölis missade dörren och försökte springa tillbaka, orolig över var mamma tagit vägen, så jag vände Francesca snabbt och tog ut henne igen. Under tiden fångade Stefan och Gasper upp ungen, och andra gången följde han med genom dörren utan tvekan. Lyckad lastning.

Killarna nere på betet börjar ha hemlängtan. Det blir så när hösten närmar sig, det rör sig mer vilt runt hagarna, och vädret i augusti har ju varit uruselt. Nu verkar dock regnperioden vara över, så jag förväntar mig en solig och fin höst som kompensation, och då det ännu är gott om mat för de fyra så kanske de kommer trivas lite bättre nu.

Men vi tog upp dem till stallet på söndagsmorgonen, medan det var dimmigt och råkallt. De fick stå inne fram tills vi lunchutfodrade, och vi passade på att putsa genom dem ordentligt. De byter från sommar- till skimrande och tät höstpäls nu, och vi har mycket knott efter allt regn. När de kliar sina manar tovar sommarhåren in sig, så det blir som rastaflätor eller tovad filt. De verkade tacksamma över att få manarna utredda och genomborstade med pälsglans, och när vi ledde tillbaka dem till sin beteshage lyste solen och det kändes lite som finhöst🍁

Nykammad Mistjev

Det går inte komma nära honom med insektssprej, ens om man lovar använda en svamp, men pälsglans direkt i manen har han inget emot! Man skulle kunna tro att han är fåfäng.. om man trodde på fabler alltså. 

2023-09-03 15:21 | 1 kommentarer

Vi hade anmält Cizmet till sommarpremiering på Hippologum i Umeå, och skulle bedömas som första ekipage för dagen, så jag var uppe redan halv fyra i morse för att få en lugn morgon med rejäl frukost innan avresa. Tidigare i veckan var det aviserat mycket ostadigt väder i helgen, med hot om regn både under lördag och söndag, stora mängder till och med, men ju längre helgen gick, desto bättre blev prognoserna.

Jag putsade upp Cizmet ordentligt på lördagen, tvättade svansen, och tvättade och skrapade bort lera och flugägg från benen, kammade igenom och putsade med pälsglans överallt, och sedan släppte vi ut lilla flocken på bete. Eftersom natten skulle vara mild och regnfri tänkte jag att de nog skulle hålla sig på betesdelen och inte ligga och sova i vindskyddens spån. Jag hade rätt, så innan lastning var det vara att fara med en borste över Cizmet som fortfarande var ren och blänkande.

Hon lastades lika enkelt som vanligt, och det var inte många svettdroppar i pälsen sedan vi snirklat oss genom alla jäkla rondeller och parkerade för att skriva in oss innan avlastning ca en timme och trekvart efter avresa. Det är första gången för oss på Hippologum, och arrangemanget skiljer sig en del från det vi vant oss vid från Wången, men det visste vi. Vi fick fråga oss fram en del, och sedan blev det lång väntan på mätning innan visningen, då den inte skedde i nummerordning.

Urlastat och fått en sista puts, nu ska vi leta upp mätningen.

147,5 cm mättes Cizmet till, vilket vi misstänker var ett resultat i överkant. Personen som skötte mätstickan lutade den en del, och jag känner själv att det måttet skulle göra att jag är runt 175 cm lång, och det är jag inte! Cizmet skötte sig så fint hela tiden, skrapade på sin höjd med ena framhoven när väntan blev för lång utanför mätstationen, men hon hann bli trött innan det äntligen blev dags för oss att gå in på utomhusbanan (som hade pool i ena hörnet efter regnväder). 

På väg in i ringen, mycket att titta på men hon var så lugn hela tiden.

Ställer upp oss inför domaren, som sa att Cizmet var fin och glänste i förmiddagssolen.

Redan på väg till domarbordet kände jag att Cizmet var tveksam. Uppförde sig klanderfritt, men saknade energin så jag förstod att det skulle bli uppförsbacke hela vägen. Handlern ska gå bredvid hästen, inte framför, men våra baskirer vill bli ledda, inte gå bredvid. På en bra dag får man till det ändå, men jag visste att jag skulle bromsa henne ytterligare om jag försökte gå bredvid, och vi fick ingen tid att skritta runt på banan innan visningen. Fram till domaren bara, ställa upp och sedan visa upp skritt och trav, så jag valde att gå snett framför ändå, för att göra det bästa av gångarterna. 

Det syns här att jag får dra fram henne i skritten. Det lossnade en del när vi vände och gick tillbaka.

Traven var mycket enklare för henne, hon rörde sig mer fritt men jag valde att fortsätta gå snett framför så hon inte skulle stanna.

Domaren tyckte Cizmet var fin, men önskade mer energi i skritten (jag med!), fin feminin modell, men hon fick sämre poäng på sådant som är typiskt basjkirer. Det var jag ändå beredd på, men det är klart att det känns lite tråkigt. Cizmet fick dock översvallande beröm både från domaren och sekreteraren för att verka så väldigt snäll och lugn, som ett mysigt gossedjur fick vi höra. Ja det var bara att hålla med om det, hon är jättesnäll, hennes pappa ger snälla och fina avkommor. Det hjälpte inte oss, vi fick med oss ganska dåliga poäng och en gul klass-2 rosett. Vi fick inte ens ett skrivet omdöme, som vi alltid får på Wången, så poängen får redovisas senare.

En domare kan inte ge poäng för något den inte ser, eller man inte klarar av att visa upp för dagen, och vi är inte alls nedslagna. Vi hade en fin förmiddag i härligt sensommarväder, Cizmet uppförde sig med beröm hela tiden, större lugn har jag sällan sett hos en som går från en lösdriftshage ute på landet till en stor och aktiv anläggning. Vi är otroligt stolta över henne, och det var en fantastisk övning för henne, vad gäller social träning. 

Redo att åka hem!

Vi lämnade ringen samma väg vi kom in, vilket kändes rätt märkligt. Vägen in och ut från banan var smal, med hagar nära inpå, och nya ekipage som väntade, om än på behörigt avstånd. Med ett utsläpp på andra kortsidan skulle hela visningen rulla på smidigare, men vi väntade inte för att se hur det gick för de andra raserna, utan bytte till grimma på Cizmet, lastade och åkte hemåt. Det tog en timme och trekvart hem också, kl elva kunde vi lasta ut vår fina och snälla fyraåring i regnet, en rosett och en erfarenhet rikare. 

2023-08-27 14:57 | 2 kommentarer

I tisdags var jag och veckohandlade, innan jag åkte och direkt jag kom hem kollade jag i Vinterhagen för att se om det var dags för Francesca att föla. Känner hon att allt är ok väljer hon, ja de flesta av våra ston faktiskt, att föla ifred på natten, men finns det någon liten oro försöker de föla under en tid då de vet att vi är i närheten. När jag kom hem såg jag Gasper ute på lägdan, och Francesca var inte i närheten. Jag fann henne i vindskyddet där hon stod och halvsov, så det kändes som att det snart skulle vara dags.

Vill de föla ifred ser jag till att inte störa dem i onödan, så jag kollade ut i hagen på tisdagskvällen och såg att allt var lugnt. Tidigt på onsdagsmorgonen såg jag Gasper i vindskyddet bakom stallet, och när jag kom ut i hagen för att utfodra stod Francesca högst upp på lägdan med ett präktigt föl bredvid sig som diade.

Francesca blev så stor sista månaderna, så vi skojade om att hon bar en hel kull med föl, men nu förstod jag varför hon varit så rund. Hon visade stolt upp sitt föl för mig, och jag kunde konstatera att det blev en hingst den här gången. Gasper skulle hålla sig på sin kant, men jag fick så gärna komma nära och fölet kom genast fram och luktade nyfiket på mig.

Min mobil är trasig, så ingen bra kvalité på den bilden, men det framgår tydligt att han är rätt så mysig och framåt.

Francesca kan ha fölat innan midnatt, eftersom han var så alert, snabb upp på benen när han vilat, och hittade spenarna utan problem, men eftersom jag inte såg honom förrän onsdag morgon blir födelsedagen den 23 augusti. Det var förstås regnigt och tråkigt både onsdag och torsdag, men på fredag var det uppehåll, så då kunde vi äntligen se hur han ser ut på riktigt.

Mamma dricker och lillskrutt dricker också.

Riktigt fin, och jag vet vad han heter men väntar med avslöjandet tills jag jobbat in det hos husse, eller att han kommit med ett bättre förslag. Det har hänt förr.

2023-08-26 15:23 | 1 kommentarer

Vi hade inte planerat in någon semester den här sommaren (heller), men plötsligt blev det så att vi oväntat råkade vara hemma bägge två vecka 33, så då passade vi på att ta itu med en massa saker som vi inte hunnit med och vi lyckades vara rätt så effektiva. Inte har vi fuskat med maten heller; vi har hunnit med att ha kräftskiva, vi har gjort sommarrullar (vietnamesiska vårrullar), vi har långgrillat och snabbgrillat, ätit med pinnar, händer och bestick. 

Allt regn gjorde gården eländigt mjuk och kladdig, värre än under tjällossning till och med, så i väntan på ny höleverans skrapades det rent från det värsta kladdet i form av mest gammalt hö från i vintras, som under torkan skyddat backen men nu blivit en stinkande olägenhet. Grovt grus lades ut, och efter att vi fått nya balar med grovfoder lades finare material på. Det blev genast torrt och bra, och med tiden kommer allt material att gå ihop och bli fastare. 

Nästa söndag ska jag visa Cizmet på Hushållningssällskapets sto- och unghästpremiering på Hippologum i Umeå, så vi började träna visning för hand i veckan. Nu var vädret emot oss på annat vis, för när regnet äntligen drog vidare blev det varmt igen, Cizmet sätter höstpäls precis som de andra basjkirerna och var inte jättepigg varken på att skritta med energi bredvid sin handler, eller ställa upp sig. Hon betedde sig som en väldigt ung häst när jag skulle ställa upp henne, med dålig balans och för stora kliv när jag skulle korrigera, så det får vi öva på för hon kan stå riktigt fint. Skritta kan hon också, och jag tror det kan bli för mycket energi om vi övar för flitigt på det. Att trava med mig var dock inga problem! Det gjorde hon gärna.

På lördagen ville jag kolla hur hon kände inför transporten nu när hon åkt några gånger, men hon försökte springa ifatt när Stefan körde in Fautrasen i hagen, och sen skulle hon nästan tränga sig förbi och upp i transporten innan den var helt öppen och bommen nedfälld. Så känslan är att lastning inte kommer vara ett problem när det är dags. Jag ska ändå lasta Cizmet ett par gånger till innan premieringen eftersom hon gillar att göra sånt hon kan, och kan behöva lite extra kraftfoder ur hink då hon inte är lika trind som sina flockmedlemmar. 

Det har mockats och putsats lite med Horsehoppern, och stängslats en hel del. En morgon tog vi hem grabbarna från stora sommarbetet medan Adilliya och ungarna betade ner gräset i sjukhagen, som städats och utökats. Vi hade förberett för att öppna upp Adilliyas hage med en större betesdel, ner emot stora sommarbetet, och då vi alltid har två stängsel (ibland fler) med gott om mellanrum mellan flockar så stängslade vi ner ca tio m på grabbarnas hage, de har väldigt gott om yta ändå.

Adilliya och Rodina njuter av sensommarbete under molnfri himmel.

Det blev lite hovvård, puts och sårbehandling i stallet innan grabbarna leddes tillbaka till betet efter att vi stängslat klart, jobbat på med vardagssysslorna samt ätit lunch, och sedan fick Adilliyas unga flock gå ut i sin nya hage. Det var inte glasklart att de fått ännu mer yta, så efter lite förvirring då de ville tillbaka till lilla sjukhagen, ledde Stefan ut Adilliya till gräset, och sedan höll sig flocken där hela eftermiddagen och kvällen. De har tillgång till hela gamla hagen också, och därmed rundbågehallen. Den gillar de att ligga och vila utanför.. 

Chervona, 11 v idag och hur mysig som helst.

I och med att en flock till fick bete så tog vi ner Gasper och Francesca från skogsbetet till Vinterhagen, för när en inplastad bal med foder öppnas blir den ganska fort dålig i värmen om man inte gör av med den. Francesca fyllde upp mjölk så fort, och tidigare har fölet kommit hastigt och lustigt då, så vi trodde nog hon skulle få föl i veckan, och i så fall skulle vi ändå ta ner dem från skogsbetet, men i fjol och i år har produktionen lugnat ner sig och gått tillbaka ett tag innan det är dags, så för den sakens skull hade de kunnat gå kvar då betet räcker, men de får bo i Vinterhagen och äta hö under den här veckan så får vi se sen. När vi är i Umeå kommer de få gå på betet, sen kanske de får gå i skift mellan hagarna. 

Del av skogsbetet.

Vi hann en del o-hästigt också under veckan, bland annat att ordna med en rejäl spaljé till vår stackars kaprifol som blåste ned i början på vintern. Ett rent under att den överlevde, och från i våras har den varit temporärt upphäng, men är nu stadigt förankrad och jag hoppas den växer till sig och börjar klättra igen kommande vår. Vinterns värme anlände under fredagsaftonen, när en lastbil med ved kom hit och lossade på gården, så nu har vi det att pyssla med också; att göra plats för- och trava den. Men det blir efter att jag och Cizmet travat färdigt på Hippologum.

Av en händelse ca åtta år efter att Maronya och jag snyggtravade över Bergsåkers stallbacke fram till Grens stora hästbuss, under Sundsvall Open Trot-veckan, fortfarande ett av mina största unghästminnen. 

Tvåårig Maronya väntar på vidare transport till Piteå, augusti 2015.

En liten parentes bara, fina minnen kan man dela med sig av.

2023-08-20 15:21 | 0 kommentarer

Varthän jag ser..

Det har inte undgått någon att vädret vecka 32 varit stökigt, och även om vi är obeskrivligt trötta på allt regn har vi ändå sluppit undan bättre än många andra. Det forsar vatten längst vandringsleden uppe i skogen, träd har tappat sina fästen efter först långvarig torka och sedan för mycket regn, så de har inte kunnat stå emot de friska vindarna, och det ser ut som att vår ena granne kan få långt till jobbet imorgon eftersom det har börjat rasa ned väg i bäcken vid deras sommarstuga. Bilderna idag är tagna nere på stora sommarbetet vid sjön, ca tio minuter innan regnet tog omtag på söndag förmiddag.

Tengri är alltid först fram, och sen följer han en gärna genom hagen.

Oftast har han Gagarin med sig, men idag var det storebror Pavel.

Beteshagen har fått en vattenfylld damm, som egentligen inte alls ska finnas där.

Pavel och Mistjev.

..och de bägge rödingarna.

Regnet efter torkan har dock gjort att naturens skafferi nu är ett ymnighetshorn vad gäller svamp och bär. Här en liten rönn som böjer sig för tyngden.

2023-08-13 14:09 | 0 kommentarer