Jag tog med kameran upp på Vinterängen när jag lade ut hö där i morse, men hästarna var inte så hungriga, denna milda morgon, så medan de höll sig kvar på lägdan fotade jag.. Ja, vad är det egentligen?

Ett storband med gröna trumpeter som hälsar morgonsolen?

En av bröderna Rongedals pipskägg, vänt upp och ned?

Här kom det en liten ledtråd till en del av skapelsen i alla fall.

Man kanske inte kan tro det, men det är en motorhuv mossan växer på. Nu kommer svaret på gåtan, men jag har svårt att tro att någon kunnat lista ut vad det är.

En något bisarr allians av gammal Citroën och järnspis som klamrar sig fast på kanten av sandtaget, utanför vinterhagen.

Jag håller på att ringa en massa fruktansvärt trista samtal nu på morgonen, och flamsar runt lite med datorn medan jag väntar på att alla instanser ska vakna upp till en ny arbetsdag. När det tråkiga är gort ska jag belöna mig med att gå upp på vinterängen med en ny saltsten till hästarna och samla plogkäppar att sätta upp på gården.

Plogkäppar är alltså sådana man sätter upp i förhoppning att det blir skottat där i vinter. Kanske blev det traktorskottat så få gånger i fjol för att jag inte satte upp pinnar? De som hade sådana verkade ju få skottat. Käppar finns det gott om på vinterängen, så de ska kvistas av lite och dekoreras med reflextejp innan de planteras lite här och var på gården.

Önskar alla en fin måndag!

2011-10-31 09:39 | 1 kommentarer

Aftonhimmel

Varje år när vi återgår till normaltid blir jag förvånad över att skymningen kommer så tidigt. Jag vet att jag kanske är ganska ensam om att tycka så, men det var bättre förr, när man fick tillbaka bonustimmen en månad tidigare, till Mickelsmäss. Då fick man en längre invänjning på att solen går ned tidigare. Dessutom är återställningen nu så sen att jag som kliver upp i ottan inte märker så stor skillnad, i morse när jag klev upp som vanligt, 05:50, var det ännu mörkt ute. Dock var det härligt att återigen få kliva ut i en gyllene gryning, när jag och Ludde traskade iväg på vår morgonrunda.

Dagen har runnit iväg, men flera gånger har jag varit tacksam över att få tillbaka en timme, så när solen sänkte sig bakom bergen hade allt hunnits med riktigt bra, så jag och Izor tog en promenad i skogen medan skymningen anlände och en tunn Frostmåne steg över skogen.

En fridfull söndagkväll önskar jag er, och tänd vackra ljus och mys i den tidiga skymningen.

2011-10-30 17:21 | 1 kommentarer

Gastroler vilar middag

Idag har vi gått en lång skogspromenad med Gastroler och Minna. Egentligen hade jag tänkt prova sadeln, men vi kan väl säga att jag inte riktigt tänkt igenom allt. Det slutade med att sadeln åkte upp på väggen igen och den tillhörande paden åkte in i tvättmaskinen. Nästa gång tar vi det från början igen, och håller till utomhus, jag hade inte bara negligerat att tvätta bort alla tidigare spår av förra bäraren av sadelpaden, utan även glömt att utestallet blir "hemsökt" när hästarna flyttat ut för vintern. Ja, det låter skitfjantigt, men när hästarna flyttat till Vinterhagen för gott så flyttar någonting spöklikt in i den gamla vedboden som tjänar som utestall. Var sak har väl sin plats kan jag tänka, när stalltomten rest till sin sommarstuga på våren har ingen häst något problem med att vistas i utestallet, även om de andra är i beteshagen, långt hemifrån.

Vi tog ut hästarna på ridplan istället, gjorde ledövningar och övade parkering, och det gick jättebra idag för hingsten! Han verkar gilla NH-tanken och tar till sig varje övning väldigt bra. Så gick vi iväg ned mot Svedje och sedan upp i skogen. Det var en väldigt härlig promenad i höstskogen och hästarna trampade på så lugnt och försiktigt bakom oss, och ibland stannade de och åt av vissnande ljung och grönt myrgräs. Riktigt mysigt var det.

Efter lunch fortgick vardagssysslorna, och vi borstade de tre stona som inte kommit ut på promenad. Trots att de nu har ett vindskydd valde de att stå ute i ovädret igår, så de såg kanska så tufsiga ut när deras hårrem torkat i den milda höstvinden. Hinica har fortfarande ganska så mycket utmärkande vilttecken trots att hennes päls vuxit sig riktigt tät inför vintern. Jag försökte få till en bra närbild på hennes hårrem;

Jag vet inte om det syns hur tät och len hennes vinterpäls är. Själv ser jag det såklart, men det är svårt att förmedla känslan. Minna får lång päls, inte så tät. Bizra ser ut som en teddybjörn, och Gastrolers mahognyfärgade päls blir alldeles vågig. Tovas hårrem är kort, tät och silkeslen. Kolsvart och full med må-gott-fläckar.

Min vinterpäls är syntetisk och hänger ännu i garderoben. Den är fantastisk varm och förhoppningsvis dröjer det än innan det finns anledning att ta på den.

En synnerligen trevlig helg tillönskas från gården längst grusvägen i Västergissjö

2011-10-29 16:11 | 4 kommentarer

Rapport från husliga fru Jonssons kök, där det lagas matlådor hejvilt till manfolket som ska iväg och jobba. Är det ändå skitväder ute så är det väl lika bra att hålla ångan uppe och fylla frysen.

Här ligger en tudelad gårdskyckling med massa goda grönsaker, kryddor, vatten och vin. Det ska bli soppbas och buljongtärningar. 20 minuter ska kycklinghalvorna koka.

Under tiden hann jag göra en korvstroganoff. Det finns inget sätt att få den "maträtten" att se aptitlig ut och själv äter jag det inte. Tur grabbarna har mindre kostsamma smaklökar än mig*s*

Kycklingdelarna plockades ur grytan medan jag paketerade korv och ris (ser mer aptitligt ut i burk). Pippin ansades från kött, som lades i en skål, medan skinn och ben åkte åter i grytan för vidare kok. En köttbit till hundarna hade också åkt med i koket och togs upp för att svalna.

Medan buljongen kokade svängde jag ihop en chili con carne, lite blekare och mesigare än gårdagens variant som jag gjorde till middag, men det duger väldigt bra som lunchmat med en brödbit. Chilin kokades ihop och lades i matlådor medan jag silade bort grönsaker och kycklingrens ur buljungen.

Buljongen kokar på och reduceras ytterligare, i traktörpannan tillagas en helt fantastisk maträtt som är en kombination av råraka, omelett och stekt korv. Inte min smak, men passar också bra som lunch på ett bygge i Trondheim.

Ja, så ser det ut i skrivande stund. Buljongen ska bli en del av middagen. Exakt hur den ser ut vet jag inte än, men det blir någon slags mustig gryta/soppa med passande rot- och grönsaker i. Resten av vätskan silas noga och hälls i isbitspåsar som lägges i frysen. Himla praktiskt. Jag mår illa när jag ser kocken som var med i Robinson göra reklam för en buljong och säger; Nästan som jag gjort den själv. Det här har jag gjort själv, med lite hjälp av maken.

2011-10-28 16:02 | 3 kommentarer

Ja, så ser det ut här för tillfället. Hö överallt, både ute i ladugården och inne i huset.

Blev tvungen att köra in till stan igår, och då passade jag förstås på att göra alla ärenden så vi inte behöver köra in igen på ett tag. Det känns alltid som slöseri av tid att åka in, men jag hade ju folk hemma på gården som arbetade, så det var väl lite OK ändå. Lunch på stan fick jag också. Klockan tre skulle vi börja väga och lasta på hö i GetingstaBodum, så det blev lite stressigt när jag kom hem och insåg att jag hade mockningen kvar.

Nå, vi bar och staplade hö på vågen, bar och staplade från våg till vagn. Drygt 2.5 ton även denna gång, plus stora säckar med löshö som vi med fantasins hjälp lyckades få på vagnarna och även in i bagaget på bilen. Jag körde före och hann mocka klart precis när traktorn med dubbla vagnar rullade in på gården. Så skulle höet ned från vagnarna, bäras in, det mesta upp på ladugårdsvinden och staplas igen.

Solen gick ned och vi var alla väldigt hungriga. Att bära upp balarna var tidsödande, så innehållet i vagn nummer två pressades in i porten, för vidare transport på övervåningen idag. Idag får vindskyddet ett provisoriskt tak av presenning och det har två mer eller mindre provisoriska väggar. Det gör att vi idag kan släppa över hästarna i Vinterhagen, utan att vi behöver stängsla in vårt bygge. Hästarna kan vistas där inne om de vill, utan risk att de skadar sig själva eller bygget, och vi kan fortsätta bygga på dagarna fast hästarna går där.

Nu ska jag åter igen köra ned fötterna i höiga kängor och fortsätta dra upp balar.

2011-10-27 07:47 | 6 kommentarer

Med frostkantad kjol står blåklockan och bugar

Det är ganska häftigt att se hur en del blommor trotsar kylan och vägrar ge upp trots att köldjättarna dansat varje natt de senaste veckorna. Wresrosen är kanske mest beundransvärd som pressar fram skira knoppar bredvid utslagna, frostiga blommor och knybbiga nypon, men tyvärr har vi inga sådana här. Endast hundrosor, och de blommar tråkigt nog bara en gång, på sommaren. Men blåklockorna vid den kalkade ladugårdsväggen ger heller inte upp i första taget.

Frostnupet näpet

Vindskyddsbygge, mockning, tvätt och ännu mera tvätt, en tjurig rot (fast jag var tjurigare) är sådant som fyllt vår dag. Inga bilder från bygget idag, men det kommer nog imorgon.

2011-10-25 12:25 | 4 kommentarer

Såhär ser det ut nu

Ja, vad har skett! Bygget har fyra hörn, och som man kan se så blir det två ingångar på framsidan och en skyddande vägg på mitten. Det är det håll det blåser minst ifrån och två breda ingångar gör förhoppningsvis att alla hästar vågar gå in (läs; Tova), även om det står en surkärring (läs; Hinica) därinne. En skittung träskapelse har skruvats fast upptill, den hjälpte jag till att lyfta upp, och den första takbjälken ligger på plats. Nu är det bara resten kvar. Stefan och hans son var tvugna att åka till Husum, så bygget avstannade vid tvåtiden.

Såhär ser ca 2400 kg hö ut

Ni må tro att det doftar underbart, och som synes är Hilda och Sot nöjda, de med;

Det snöar inte, det är lite damm som yr runt bara..

Min kropp sade till mig efter att jag staplat balar, dragit fram spånskivor, letat- och dragit fram en "rutshkana" för att få upp balar på ladugårdsvinden på onsdag, röjt i selkammaren och mockat hagen, att nu jäklar tar du det lugnt! Så efter promenad med vovvarna lade jag mig i soffan en timme. Aftonen går lite i heminredningens tecken, men först ska jag laga en värmande fisk- och musselsoppa med smak av grön thaicurry. Det blir mums för "gammelkroppen"

2011-10-24 16:32 | 0 kommentarer

Förstår om det blir tjatigt, men det är så himla vackert här.

Bild tagen med mobiltelefonen

Inte är det jobbigt att gå ut när det finns så mycket vackert att titta på. Det låg en tunn dimma över nejden, och solens antågande gjorde slöjorna ljuvligt pastellrosa. Jag tog bilden när jag nästan var hemma igen från morgonens power walk. Väl hemma gick jag in och hämtade min lånekamera, och då hade himlen drastiskt ändrat karaktär:

I flammor av guld och rosa

Vad gäller höet så måste jag säga att det är fantastiskt lyxigt att få det hemkört. Jo, vi hjälpte till att väga och lasta på, men ändå. Vilken välvilja, när vi saknar traktor och vagn, att koppla ihop två vagnar, köra dem hit och lämn vagnarna så vi kan lasta av i den takt vi vill. Det blev bara en del av allt denna gång, det blir en vända till med vagnarna i veckan, och resten om ett par veckor.

Höet kommer att räcka till februari, så vi söker ännu mer hö och även halm. Den regniga hösten gör det svårt att hitta halm här. Inte bara att viss skörd regnat bort, det är för blött i backen för att kunna ta sig fram med tunga maskiner, så jag antar att de som ändå lyckas tröska lämnar halmen åt sitt öde.

Idag fortskrider vindskyddsbygget och jag ska stapla höet bättre så det finns bra med plats för det som kommer i veckan. Så ska jag städa selkammaren som ska utrustas med kattlucka, ny belysning, värme och ett varmt ställe att sova på för de katter som inte vill komma in under bistra vinternätter. Det finns sådana katter och då får man göra sitt bästa för att ordna ett varmt krypin till dem.

Tillönskar alla en helt fantastisk höstvecka, och tänk att nu är det bara två månader till Julafton.

2011-10-24 08:21 | 2 kommentarer

Morgonhimmel

Eller ja, 05:50 är ju samma tid som alla andra dagar, men morgonpromenaden blev bara hälften så lång, för ska ju hämta hem hö idag. Förhoppningsvis kommer vi igång strax efter nio, så vi blir klar någon gång.

Fördelen med att solen väntar längre med att stiga nu är att jag hinner traska uppe på mon innan jägarna kommer igång! De får ju inte börja skjuta innan solen går upp, och när jag och Ludde gick hängde några bleka stjärnor och en tunn, men ändå skarpt lysande månskära på den ljusnande himlen. Det är inte så mörkt i mörkret ändå.

Trevlig söndag tillönskas alla.

2011-10-23 08:01 | 1 kommentarer

Just nu är tid en bristvara.

Jo, jag vet att tid är det enda som är rättvist här i världen, och vad vi väljer att fylla våra 24 timmar med avgör om det är brist eller inte, men vi har haft lite onödiga tidstjuvar här. Som igår till exempel då maken blev tvungen att dra till Östersund fram och tillbaka, och idag är han snäll och hjälper en äldre herre nere i byn med ett badrum. I morgon ska vi försöka stuva in 10 ton hö i porten och på ladugårdsvinden, så nu måste jag försöka frigöra plats. Under tiden ser vindskyddsbygget ut som det gjorde för två dagar sedan, mycket irriterande.

På ladugårdsvinden har jag haft mina örter på tork, så nu tog jag hand om dem, repade blommor och blad och lade i burkar, också gjorde jag två téblandningar.

Hosthäva; Salvia, hästhovsört (tussilago), kamomill, ljung, brännässla, hallon, ängsmynta från Vinterhagen och pepparmynta från Östergötland. När té kokas tillsätts timjan. Att jag tillsätter timjan då beror på att örten inte vinner på någonting att ligga i en blandning plus att doften tar överhanden. Téet som det är nu doftar ljuvligt.

Ängslycka; Johannesört (som är naturens eget lyckopiller), daggkåpa, rölleka, åkerfräken, brännässla och smultron. Den blandningen är bra för lederna också blir man glad Man kan tillsätta andra örter efter behov, till exempel maskrosrot som renar gallan, och varma kryddor som kardemumma, kanel etc.

Från vinden hade jag väldigt bra utsikt över Hemmahagens lägda där hästarna hade förmiddagsvila:

Tjockisen som ligger ned är inte ett dräktigt sto, det är Gastroler

Efter lunch blir det en rejäl röjning för att få plats med höet, och allt som händer med vindskyddet är att vi bär ned material och täcker över. Mer tar vi oss inte för idag, för man måste hinna leva också. Strax kommer maken hem med ett paket till mig, de ringde nämligen från affären i Gideå; min efterlängtade, röda sadel har kommit!

Önskar alla en helt underbar lördag.

2011-10-22 11:35 | 2 kommentarer

..till och med grusvägen behöver sandas

2011-10-22 08:05 | 0 kommentarer

Ja Ludde tycker uppenbart att det är festligt i alla fall, kolla flinet!

Jag tog med hundarna och gick genom stora beteshagen ned till älven igår. Tanken var att Ludde skulle få springa av sig lite (han hade påtalat att han ville det), och det var jag OK med, trots att jag visste att det var blött, samt att han skulle leta reda på det lerigaste hålet för att gegga tll sig ordentligt. Han fick riktigt pudelfnatt när jag släppte honom och sprang runt mig och Izor i vida cirklar innan han satte av ned mot ladan och lerpölarna som finns där.

Vilken gris

Innan det här tillfället hade han hunnit vara ned i diket och slabba runt också, men då var jag och Izor långt bort. Bägge vovvarna fick sitta och torka inne i badrummet när vi kom hem. Izor försökte sig nämligen på att vada ut i Gideälven, men ångrade sig snart. Det är så otroligt mycket vatten i älven nu, och riktigt strömt är det.

I övrigt så rensade jag ur och täckte över sista odlingsytan, och den kvarvarande purjon fick på sig pyjamas och ett skyddande täcke av halm och granris. Nya talgbollar hängdes upp i rönnarna och fröautomaten fylldes på. Riktigt behagligt väder var det också med sol och sval vind och som tur var så avvek det utlovade snöovädret och valde en annan väg. Ännu är det för tidigt för snö. Den första snön föll 23 oktober ifjol, för min del får det vara uppehåll några veckor till.

Nu ska jag ut i verkligheten, det finns massor att fylla dagen med. Önskar alla en helt underbar fredag!

2011-10-21 08:27 | 4 kommentarer

Såhär prydligt låg allt packat när maken öppnade paketet

Äntligen! Efter att försökt jobba med undermåliga skitgrimmor och helt värdelösa grimskaft har jag äntligen kunnat beställa riktig utrustning från Sörgården, utanför Umeå. Gissa om jag blev förvånad när jag ringde dit och ridläraren jag hade när jag red i Normaling som barn svarade! Men det är en helt annan historia.

Eftersom vi måste fördela våra pengar på flera olika, viktiga poster hade jag inte möjlighet att utrusta alla hästar, men Gastroler, Bizra och Hinica har nu var sin grimma, knuten efter sina mått, med riktiga grimskaft till som har rätt tyngd och verkan. Som jag längtat!

Mindre prydligt såg det ut när fru Jonsson rotat i lådan..

Jag klev upp 05:50 som vanligt idag. Tog mina kosttilskott och började klä mig för power walk med Ludde, men jag var så mjuk i kroppen (läs; svag och klen) och lederna skrek av smärta, jag kunde knappt greppa någonting med händerna. Helt olikt mig gick jag och lade mig igen (normalt hade varit att jag ändå knatat iväg, vänt efter halva sträckan och haft en helt eländig promenad) och klev inte upp förrän 07:50.

Fortfarade mjuk och öm, och det är svårt för mig att få i mig frukost när jag inte promenerat. Jag nöjde mig med att ge katterna mat och hästarna hö, resten fick maken ta hand om och nu har jag fått i mig en smoothie och kaffe i alla fall. Får se hur dagen ser ut för min del. Ska förstås prova grimmorna, men jag tror inte kroppen orkar träna häst idag.

Ha en fin dag, det ska jag ha!

Hinica i ny grimma, svart med grimskaft som är vitt, svart och lila.

Bizra må vara mycket, men lätt att fotografera är hon inte. Helst vill hon ju sitta i knät och kela. Det här var enda bilden jag fick på henne. Grön grimma med grimskaft i vitt, grönt och rött.

Och på Gastroler har jag inte många bilder där han inte har mat i munnen.. Vinröd grimma och vitt grimskaft fick han.

2011-10-20 09:10 | 4 kommentarer

Äntligen är vi igång att bygga upp vindskyddet i Vinterhagen. Taklagsfesten är några dagar bort, men inledningen på bygget har gått bra. Här några saker man behöver (beskrivna med väldigt fackmannamässiga termer);

Betongklumpar med metallgrejer på och pinnar från ett stort plockepinnspel

Trädgårdsplockepinn är ett spel vi köpte för drygt två år sedan. Det är ett skittråkigt spel, men himlars vad nytta vi haft av pinnarna! En av dem håller garagedörren stängd, så fort någonting ska sättas upp eller grävas ur på gården får pinnarna vara med och hålla snören eller läggas på rad till en ram, och idag får de tjäna som märkning och snörhållare på bygget.

En annan viktig del i ett sådant här projekt är bra arbetsledare, och en riktigt bra ledare deltar inte aktivt utan delegerar så att allt flyter på som det ska.

Här kollar Sot att allt går rätt till

..och åt andra hållet sitter Hilda och övervakar

Plintarna kom i backen under förmiddagen och sedan var det lunch. Nu hämtas det sand som ska fyllas på lite här och där innan bygget fortskrider. Hästarna leddes över vägen till Hemmahagen i morse, och de är totalt ointresserade av vad vi gör. Än så länge. Snart nog kommer de stå på rad vid staketet och vara arbetsledare de med.

17:00

Lägger in några bilder från dagens arbete:

Bakre väggen ska detta bli

Jäkligt dålig kvalité på sista bilden, men jag hade bråttom; Lantbrevbäraren hade lämnat av ett paket till mig Vidare om det en annan dag, nu ska jag hänge mig åt fajitasgrytan som puttrar på spisen. Recept? Nåväl, det kommer inom strax

Fajitasgryta à la dagens variant:

En stor bit ko, putsad och strimlad får steka ihop lite lämpligt med riven ingefära och pressad vitlök, lika mycket av bägge. I med en hackad gul lök, en finstrimlad fänkål och en finstrimlad stjälk selleri.

I med en tub tomatpuré, två burkar krossade tomater, två strimlade paprikor, svarta bönor och majskorn.

Krydda med chili (från ex. thaibutik), kardemumma, kanel, kryddnejlika, svartpeppar, salt och generöst med spiskummin. En generös skvätt av Woreshirechestersås också.

Låt puttra ganska länge, gör något vettigt under tiden.

När det är typ 20 min till middag, tärna lök, tomat och gurka och lägg upp i skålar, duka, tänd ljus och förbered mjuka tortillas. Vill man besudla rätten med ost kanske det är dags att riva den nu. Höj samtidigt värmen på grytan, ta av locket och låt vätska koka bort.

Blanda efter behag på tortillas av grytan och tillbehör, toppa med salsa, vitlöksyoghurt, gräddfil eller vad du nu gillar. Glöm som vanligt bort att lämna vettigt med plats för att vika ihop den normalt. Sedan återstår bara;

SLABBA!

Njutes gärna med en kall öl (eller mjölk om man inte gillar stark mat)

2011-10-19 12:26 | 6 kommentarer

...till Dopparedan!

Fullt upp här, så jag hinner inte blogga just nu (förutom detta korta inlägg), men med 68 dagar kvar har jag inköpt första julklappen! Har två alternativ i år; Antingen skita i att fira jul helt eller ösa på fullt ut från första advent med turbotomtar, glitter och färgade ljusslingor i kubik. Det lutar åt alternativ nr. två.

2011-10-18 19:45 | 2 kommentarer

Oktobersol

God morgon!

Huvudet upp och fötterna ned, mer än så är det inte. Lätt förkyld och värk i kroppen gör att det jag egentligen planerat för idag inte blir av. Jag gör det viktigaste och viker resten av dagen åt att njuta av solen. Blir det lika fint som igår klipper jag kanske ned det som kämpat väl, men nu inte längre står emot frostnätterna. Det som är visset och dött får inte stå ivägen för nya, goda energier. Så har jag en bok jag borde läsa klart, idag blir en bra dag för det.

Önskar alla en härlig söndag!

2011-10-16 08:07 | 4 kommentarer

Alla som trodde det skulle handla om sprit räcker upp en hand!

Illustration; Rolf Svensson

Nej, Alces Alces är älgens latinska namn. Jag fick sällskap av en när jag cyklade till Björna igår, och den såg inte alls ut som någon av dem här ovanför, men det är en väldigt vacker bild. Det kan vi väl vara överens om? Den fann jag på Jägareförbundets informativa hemsida (där jag fick lära mig att älg på franska heter elan, som på korsordssvenska betyder hänförelse).

En sak jag älskar med att bo på Riktiga Landet är närheten till naturen, och där vi bor nu liknar i mångt och mycket där jag växte upp. En gång när jag var ca 17-18 år och knatade hemåt till mor och far väldigt tidigt en morgon, efter en festlig kväll i "samhället" en dryg mil bort (jodå, jag partajade på den tiden, och var inte ensam om det) fick jag sällskap av en älg! Den följde mig "på replängds avstånd" ända från Älskanäs till stolpfabriken i Agnäs, där en bil stannade och gav mig skjuts sista biten. Älskanäs är för övrigt ett av författaren Bo R Holmbergs favoritortsnamn, berättade han när jag läste på Hampnäs Folkhögskola, jag hade honom i Svenska B och Engelska C.

Därför fick jag en känsla av déjà vu när en ståtlig älgtjur korsade vägen framför mig när jag cyklade dryga milen till Björna. Den tittade åt bägge hållen, lite extra på mig, och gick sedan makligt över vägen. Sedan följde älgen mig, på replängds avstånd, i en svävande trav över lägdorna på min vänstra sida. "Jasså ska du åt samma håll?" frågade jag älgen och fick förstås inget svar. Någon kilometer senare verkade han dock tröttna på gnisslet från min tunga cykel (som låter som en mycket ledsen liten fågel där jag trampar fram), ökade stegen och korsade vägen framför mig igen. Han skuttade över en bäck och travade nobelt ut på en gammal myräng. "Hej då, farbror älg, tack för sällskapet!" ropade jag till honom när han klev in i skogen och lät den sluka honom.

Det är helt fantastiskt med sådana upplevelser

Jag sov två och en halv timme efter frukost i morse, mycket välbehövligt. Har redan mockat lägdan (vilket är en utmaning då det är fruset) för jag tänkte vara lite ledig idag. Tror jag behöver lite ledigt för jag har "grubbelvärk" både i rygg och mage, sådant man får av grubbel och onödiga saker man bär runt på. Jag måste se till att elda ordentligt idag. Solen värmer på dagen, så det har räckt att elda varannan dag och sedan underhålla med ett litet element, men detta är ett kallt hus, ett som blir kallt underifrån och gårdagens eldning gjorde snabbt huset jättevarmt för att sedan kylas lika fort.

Lite gruvsamt att elda är det nu. Som jag nämnde så blåste någon säkring, någonstans under ett av strömabrotten härom dagen. På den säkringen (säkringarna?) finns all belysning i hallen, utebelysningen på bron, spisen och två lysrörsarmaturer nere i källaren. Har rännt runt som en iller med "proppennan" i högsta hugg och bytt proppar. Fann ännu ett litet proppskåp igår, men det hjälpte föga. Det är inte så kul att treva sig fram med ved runt pannan i källarens mörker, mobiltelefonens ficklampa är som en liten fis i rymden jämfört med lysrören.

Men jag klagar inte, för det kunde varit värre. Tänk om kyl och frys gått istället? Det om något hade varit katastrof. Och det positiva med att vara utan spis är att det knappt blir någon disk. Té och mackor och upptinade matlådor genererar inte på långa vägar lika mycket disk, eller elförbrukning för den delen, som riktig matlagning gör*s*

En härlig och slapp promenad i solen blir det nu med Izor, och kanske lyxar jag till det med ett bad och en kall folköl sedan. När jag ändå eldar, tänker jag

Skön lördag tillönskas alla och envar.

2011-10-15 12:50 | 1 kommentarer

Hinica äter frukost

Fyra timmar fick jag sova inatt! Jo, jag är fullt medveten om att det finns människor som av olika anledningr inte har möjlighet att få sova mer, men jag både vill, behöver och kan sova mer!

05:50 klev jag upp som vanligt, en halvtimme efter att jag släppt ut två busiga och morgonpigga katter. Hundpromenaden klarades av, och det var så vackert, så jag hade kunnat gå hur långt som helst. 30 kilo hö har dragits upp på vinterängen och 40 liter vatten ut till hagen och nu intages en mycket god och välförtjänt frukost.

Sedan ska jag ta sovmorgon! Jag och Izor går och lägger oss, och ve den som väcker oss, så tassa föriktigt här inne

På återseende

Gastroler under månen och solens första strålar

2011-10-15 08:09 | 1 kommentarer

Gårdagens motljusbild av en dam jag nu ser med lite annorlunda ögon än tidigare

Ni är några som frågat, både här och på vovve.net, om gårdagens lätt chockerande "nyhet" som jag nämnde i bloggen, och ni är för gulliga, ni som önskar att det inte är mer olyckliga vändningar för oss. Tack för att ni läser och bryr er Nej, det var varken bra eller dåliga nyheter, allt är som det ska. Det var var bara en ny vetskap som berörde mig starkt, och jag kommer inte berätta vad det är

Över till annat:

Slumpen, om den ens finns, jag vill mycket hellre tro på en primal magkänsla, är sannerligen en fantastisk företeelse. Här följer ett slumpartat skeende;

Jag har länge längtat efter en specifik sadel och nu nalkas möjligheten att förvärva en, så jag kollar Blocket.

Finner en annons som möter upp mitt önskemål, vid sökning av hela landet.

Efter kontakt med säljaren söker denna upp min hemsida och känner igen en häst som hon tidigare varit spekulant på.

Hon mejlar mig en fråga och plötsligt är korrespondans igång.

Den sadel som en gång sparades för att eventuellt användas på en viss Basjkir kommer genom slump och omvägar att användas som det var tänkt.

Säljaren blir inte bara av med sadeln utan får även reda på att hästen nu har det mycket bra. Jag får mig inte bara en efterlängtad sadel, utan även en ny bekantskap och en historia som ger djup till min flock.

Slump eller mening?

2011-10-13 19:58 | 3 kommentarer

Bild tagen för en halvtimme sedan (ca 20 över sju)

Strömmen for en gång till igår, men det var mysigt. Jag satt i soffan och läste tills strömmen kom tillbaka och jag hade två kurrande katter bredvid mig och en hund som värmde mina fötter på golvet. Jag fuskade med middagen igår, det blev en stor kopp örtté och mackor med makrill och ägg (som jag förstås kokat tidigare), så det var först i morse, när jag skulle koka nya ägg som jag märkte att även spisen är förlagd i samma elskugga som belysningen i hallen

Egentligen hade jag tänkt skriva om en helt annan sak, men jag fick en smått chockerande nyhet nu när jag öppnde mejlen, så jag får återkomma senare.

Önskar alla en underbar dag så länge

2011-10-13 07:45 | 2 kommentarer

Ljus, norrländsk aftonhimmel i oktober

Bilden är från igår afton när Jaktmånen steg. För att spinna vidare på tidigare hyllning; Lägg märke till hur ljus himlen är trots att solen gått ned. Denna dagen går till historien som extremt oproduktiv, men ändå fruktansvärt energikrävande, kroppsbyggande och "spännande".

Dagen börjde ju bra, det kan man förstå av mitt tidigare inlägg från i morse. Go' och glad, och vänligt inställd till livet och vad dagen kunde tänkas ha i beredskap i sin stora påse av gott och blandat. Strax efter klockan tio, efter samtalet med banken då jag fått bekräftat att de norska pengar som väntades in i fredags ännu inte passerat fjällkedjan ersattes förväntansfullheten av en känsla som mest kan liknas vid en tråkig och trasig gammal ballong. Luften pep liksom ur mig med ett ynkligt gnyende. Det gick utför från den stunden.

Min hyresvärd hade ringt innan mitt samtal med banken och ville att jag lånade en bil av honom för att utföra några små ärenden, han återhämtar sig från en hjärnblödning och får inte köra bil och jag älskar att utföra goda gärningar. Jag cyklade hemifrån vid halv elva (min hyresvärd bor på andra sidan älven) och knappt hundra meter hemifrån hoppar cykelkedjan av. Det är ungefär som när jag får meddelandet på datorn att "den mobila uppkopplingen oväntat lagt på" när det skett fem gånger på sju minuter. Oväntat, my ass!

Efter att ha fipplat på kedjan -en procedur som går snabbare för varje gång, vände jag hem för att tvätta mina svarta fingrar med avfettning, innan jag gjorde ett nytt försök att nå min destination. Denna gången gick det bra, och jag fick kaffe och lite trevligt fikasurr innan jag drog iväg. Jag går inte in på detaljer, men det var inte det lättaste att handla för den utbetalningsavin jag fått med mig, men jag måste säga att tilliten här på riktiga landet är fantastisk! Efter att ha handlat åt min hyresvärd och tankat bilen körde jag tillbaka. Jag hade fått låna en gammal 244, och blev riktigt nostalgisk. Det kan ha varit dagens höjdpunkt.

Hemma till en sen lunch märkte jag att strömmen varit borta. Nåväl, den var tillbaka, så jag tänkte inte mer på det på ett tag. Igår hade jag närmare åtta effektiva timmar när jag fick väldigt mycket gjort, idag tänkte jag hinna det väsentligaste på ett par timmar, och jag flängde fram och tillbaka med gödselkärror, vattendunkar och halmbalar. När jag för femte gången fyllde stora dunken med vatten släckte jag lysröret nere i källaren som jag glömt på efter jag gjort eld i pannan.

Jag hann det jag skulle på en timme! Upp till huset och hämta Izor fär promenad. Då hörde jag.. ingenting. Att strömmen var borta igen kunde jag konstatera då radion var tyst (den går inte igång automatiskt heller när den får el igen). Medan jag och Izor gick iväg mot Svedje med solen på våra näsor slog det mig att jag nyss släckt nere i källaren. Nå, då var det ju ingen större fara med cirkulationspumpen, kyl, frys etc.

Hemma igen var strömmen fortfarande borta, så jag och Izor lade oss på soffan för att vila lite. Så började de två kattfröknar som sovit några timmar vakna till, så jag gick för att släppa ut dem. Då hörde jag att kylen var igång! Jajjemän, kyl, frys och micro funkade. Belysning i hallen, på toa, ned till källaren, radion, datorn etc. dött. Men vad faaaaan..? Det var då cirkus el Jonsson började.

Eftersom elen i detta hus verkar dragen av mr Lucas (mannen som inte bara står bakom namnet för elkomponenter i brittiska bilar, och även i andra bilar monterade i England, utan i samma veva även uppfann mörkret), så satt hjärtat i halsgropen när jag trevade mig ned i källaren med "proppennan". Proppennan vet jag inte vad den egentligen kallas, men den är himla finurlig då den talar om vilka säkringar som är hela etc. Tre proppar pep den inte på, och jag ringde maken. Maken har bara norska telefonen på, och den kostar det fyrahundramiljonermiljarder kronor/minuten att ringa på. Jag tror jag ringde fyra gånger.

Det är ju så att Sveriges sämsta hemmafru är inte särdeles elektriskt begåvad. Ett vanligt elavbrott är OK, alltså ett där halva Gideå Älvdalsområde är drabbat. Man kan säga att strömavbrott är ett av få tillfällen jag vill känna gemenskap med grannskapet (kära grannar, det är inget fel på er, det är jag som är väldigt, väldigt osocial). Men är det så att felet ligger i huset någonstans, då känns det allt annat än bra att vara ensam hemma. Stressat ringde jag maken, och eftersom jag älskar honom lät jag honom veta att han är dum i huvudet som inte per telefon, men hjälp av mina smått hysteriska förklaringer (med extremt o-fackmässiga, påhittade uttryck), kan säga vad som är fel!

I detta hus är som sagt eldragningen minst sagt spännande. Att ett uttag sitter bredvid ett annat betyder inte per automatik att säkringarna sitter bredvid varandra. Säkringen kan sitta på övervåningen, i källaren, på väg ned till källaren eller på utsidan huset. Detta resulterade i väldigt mycket motion för fru Jonsson, som också lyckades väcka liv i tre, sedan tidigare outnyttjade säkringar ( vad har de för funktion??). Så fann jag proppen, den det verkligen var fel på. Fiat Lux (lat. Varde Ljus)! Nu lyste inte bara flitens lampa i casa Jonsson.

Ja.. märkligt nog fungerade ju inte allt.. Ingen el i hallen fungerade, och lysröret jag släckte i källaren medan jag jobbade lyste inte heller, men allt annat funkade ju. Så körde jag igång dator och radio, och då dog allt. Hela huset och ladugården (jajjemän, jag sprang återigen upp, till källaren, ut och även runt i ladugården med min proppenna) hade gått tillbaka till strömlös tid. Jag ringde inte maken igen utan nöjde mig med att sända fyrahundramiljonermiljarder extremt förvirrade SMS. Då såg jag att grannen kom hem, så jag tog på mig en uppsyn av att vara fullt normal, och knatade över till honom.

Där fick jag så veta att det var ett helt vanligt strömavbrott. Vanligt i den meningen att fler än jag var drabbad. Att strömmen överlag beter sig som ett flipperspel i huset, det är inte så normalt, men att fler saknar ström, då blir jag lugn. Medan vi stod och pratade kom så strömmen tillbaka. Hallen, utebelysningen och lysrörshelvetet i källaren funkar inte, men resten av huset är OK, så jag får nöja mig med det.

Nu har jag haft nog med spänning för idag och har hällt upp ett glas gott rödvin. Innan jag gör middag ska jag ge hästarna natta-höet på vinterängen. Jag hoppas strömmen ännu är på när jag kommer hem igen.

18:06

Strömmen fortfarande på och elementen är varma. Jag ska mysa i TV-soffan med Izor, gott té och fluffiga kuddar. Ha en fin kväll

2011-10-12 16:16 | 3 kommentarer

Jaktmånen på väg ned, samtidigt som solens första strålar färgar bergen röda

Norrländskt ljus på hösten? Låt mig förklara;

Sist jag blev mörkrädd var för ett par år sedan i Skåne en sensommarkväll. Vi körde från Danmark, över bron, och backspegeln såg jag hur solen hastigt sänkte sig, plumsade ned i havet också blev det kolsvart! Väl på rätt sida sundet körde vi också fel så jag hann bli ganska nervös innan vi kom på rätt väg igen. I mörkret.

Jag har rest från Norrbotten till Skåne och bott i skilda delar av landet och kan konstatera att det magiska skymnings- och gryningsljuset vi har här uppe under våren och hösten är unikt. Det finns ingen annanstans och jag saknade det när vi bodde i Dalarna. På hösten är jag ganska mättad på den obevekliga solen och det faktum att den inte riktigt vill gå och lägga sig under sommarnätterna. När så hösten kommer med sin härliga färgsymfoni, och luften går att andas igen, då är ljuset väldigt behagligt. När solen går ned brinner himlen länge efteråt, och möter upp med alla flammande färger från den flammande marken. Sakta, sakta byter himlen skepnad när den mörknar och stjärnorna tänds. Har så månen den goda smaken att, som igår, stiga upp på himlen precis när solen sänkt sig, då är det en härlig lyster i flera timmar.

Soluppgång i oktober

Gryningen här kommer långt innan solen går upp. Den färgar himlen ljusare och ljusare. Som man ser på den översta bilden, som jag tog när jag gav hästarna nytt vatten runt halv åtta i morse, är morgonhimlen alldeles lila/rosa. Åt motsatt håll tog jag strax efteråt bilden av soluppgången. Skogen är inte svart på riktigt, den blev så för att jag ville fånga himlens färg och göra den rättvisa.

Min favoritårstid, hösten är trygg. Man vet var vi är på väg och göromålen är lika klara som höstluften. Till skillnad från den lömska, lockande och falska våren som lockar med solsken och glatt fladdrande fjärilar ena dagen, för att nästa dag slänga en äcklig filt av blötsnö över nejden. På hösten behöver man inte oroa sig för frostnätter, för man vet att de kommer. Jag städar undan på gården och lägger allt till vila för kommande säsonger och känner glädje när jag går in i porten och känner doften av hö och äpplen.

Hästarna är runda efter sommarens bete och har härliga vinterpälsar. De njuter stilla av varje solstråle, utan surret av envetna flugor och bitande broms. På aftonen går de upp i skogen till Vinterängen för att äta höet jag lagt ut och kanske finns där också fallfrukt utlagt. Inne tänder jag stearinljus i skymningen och eldar bort kylan som kommer underifrån huset.

Det finns en doft av snö i luften ibland och när den kommer förvandlas ljuset återigen, men jag återkommer till det längre fram. Min kärlek till den första snön.

2011-10-12 08:31 | 2 kommentarer

"Nu i ro, slumra in.."

Dags att summera min första odlingssommar! Eller.. ja, så mycket odlande blev det inte, på gott och ont. Mest gott.

I våras iordningställde jag två odlingsytor på marken och en varmbädd. Det är den jag nattat här uppe *pekar på bilden*. I odlingsytorna hällde jag i lite av varje, när jag fann tid för det. Fy tusan vad svårt det är att pillra ned små, små frön på lämpligt avstånd. Det blev så att jag inte riktigt hann med, så en stor odlingsyta förblev osådd, vilket visade sig vara bra! Det är ju nämligen så att jag inte har någon jordfräs, plog eller liknande, utan ville kolla hur långt jag kom med en grep och min tjurighet. därav blev underarbetet undermåligt, och gynnsamma förhållanden gjorde förstås att det blev en djungel av icke önskade växter.

Stora odlingsytan förblev o-odlad. Däremot har jag grävt där otaliga gånger under sommaren och avlägsnat massor av rötter. När jag nu täckt över jorden med ett tjockt lager färsk hästgödsel, gammalt hö och överst grankvistar, så till våren, när de två översta lagren avlägsnats och jag grävt ned gödseln kan jag så precis vad jag vill där!

Varmbänk var skoj. Jag fegade där i våras och satte inte ut någonting speciellt är. Våren kom väldigt tidigt och det jag var otålig att sätta ut, trots att det kunde komma en och annan frostnatt, det hamnade i varmbänken. Nästa år ska jag nog prova odla meloner där! Att jag nu rensat ur den och lagt på samma isolering som i odlingarna beror på att jag testar en grej. Det finns en sak kvar i varmbänken; en pepparrot. Den satte jag dit i somras, och den grodde. Dock växte mest bara blasten, så nu är blasten borta och jag ska testa om den fetar på sig där under isoleringen. Pepparroten är till hästarna, Basjkirer gillar pepparrot, men jag vill också ha lite. Den är väldigt användbar i matlagning och kan fungera som konserveringsmedel. Vi ser väl till våren hur det gått.

Rödbetor, morötter, rädisor, purjolök, salvia och dill. Det var första sommarens behållning, mina övriga försök misslyckades (räknar inte in blommor här). Vad har då amatörodlaren lärt sig? Jo, jag har fått bekräftat hur viktigt det är med underarbetet, men är samtidigt grymt imponerad över hur långt man faktiskt tar sig med en grep och tjurskallighet! Jag bär också med mig insikten av att morötter inte växer djupare än vad jag grävt ur och gett dem utrymme till, oavsett hur mycket näring de får. Dock kan detta misstag resultera i väldigt roliga former på morötterna!

Jag har gått på som en liten iller här idag. Innan jag grävde ur och avlägsnade ännu mer rötter ur stora odlingen och täckte över den så bar jag in lilla utemöbeln från Utsiktsstenen och satte upp fågelmataren där i en rönn.

Jag bytte träd från ifjol. Jag har nämligen lämnat ute en liten trädgårdssoffa uppe på stenen, och fjolårets nära placering till soffan gjorde att fåglarna gärna satt där och åt de frön de snappat upp. För min och fåglarnas skull butte jag alltså till en rönn längre ut på stenen. Förra vintern hade jag inga Sidensvansar här, och kanske beror det på att jag började mata dem för sent. Därför är jag tidigt ute i år, trots att det finns mycket mat kvar ute i naturen. Det är på våren folk glömmer att fåglarnas naturliga mat ännu ej är klar för att ätas

Under trädet satt fyra förväntningsfulla katter, men det spelar ingen roll var jag sätter fröautomaten. Katterna föredrar möss, så jag tror oddsen är på fåglarnas sida.

Under rönnen står denna lilla pall, så jag kan nå fröautomaten innan snön lagt sig tjock. Det blir mycket snö på utsiktsstenen, erfor jag förra vintern. Fåglarnas matställe kom liksom längre ned för varje dag, så jag hängde den högt upp nu. En rolig pall jag funnit i ladugården får tjäna som uppsteg för mig tills vintern är här på riktigt.

Visst ser den lustig ut? Trots att den är så osymetrisk tyckte jag det var något som "stämde" med mönstret på underredet. Så när jag städade upp den lite såg jag att det hopsvetsade läser "Volvo"! Vi kallar den volvopallen därav. Någon som sett något liknande?

Jag har också burit bort stora drivbänken som jag satte ihop av en finfin, stor trälåda och fönsterglas, men jag vet inte om jag kommer använda den igen. Den lyckades vara både för stor och för liten, dessutom för djup, och eftersom jag är disträ så var det inte alltid självklart att det som sattes ut på morgonen skulle komma in på kvällen. Jag vill ha en bättre lösning till nästa år.

Nu ska jag dra ut kvällens hö till Vinterängen. Det känns bra att det blir fullmåne nu, så jag inte behöver lägga ut höet på lägdan. I månens sken blir vinterängen mycket ljus, även på hösten. När jag kommer in ska jag laga en väldigt lyxig middag av en stor kycklingfilé som ligger i god kryddning på köksbänken.

*kurrar i magen*

2011-10-11 15:59 | 1 kommentarer

Hade precis inmundigat en mycket efterlängtad middag efter en slitsam dag, när jag genom köksfönstret skådade den stigande Jaktmånen. Ja, den är inte full förrän på onsdag, så ni kan slå er i backen på att jag kommer försöka mig på fler foton, men jag slängde in fötterna i träskorna och sprang ut på gården där jag lade upp kameran på en stängselstolpe och knäppte.

Samma foto fast beskuren. Lilla Ixus är inte så illa ändå

Önskar alla en helt underbar måndagkväll. Själv är jag omgiven av katter och hundar så jag mår toppen. Nu jäklar ska här slappas!

2011-10-10 18:10 | 4 kommentarer

Jag bara älskar den här hårbollen

På aftonen igår, när jag gick hem från Vinterängen där jag lagt ut kvällshöet, överraskades jag av ett riktigt aprilväder! Från en klar himmel ramlade det ned massor av regndroppar, och när jag kom ut ur skogen böjde sig en praktfull regnbåge över himlen och ned på grannens lägda. "Sådärja, nu vandrar Rimtursarna ned" sade jag till mig själv när jag drog min varma löskrage över huvudet. Och nog har de vandrat över nejden alltid.

Morgonen var frostig och stjärnklar när jag och Izor gick ut. Kalla händer grep tag i våra pustar av utandningsluft och färgade dem vita när de släpptes ut i en gryning som färgades rosa ut över havet, medan stjärnorna slocknade, en efter en. Solens första strålar målade bergen rostfläckiga när vi kom hem, och i hästarnas tunnor låg det is över vattenytan. Över älven gled två små låga morgonmoln som ballonger på rymmen från en nattlig marknadsplats. Det är så vackert här att jag mister andan när jag bryter ned helheten i detaljer. Jag mister andan varje dag.

Lugnet innan stormen ja. Det verkar bli riktigt oväder mot aftonen här. Det kommer braka lös med kraftig nederbörd och hårda vindar, och det kan till och med bli så att Rimtursarna bestämmer sig för att ha snöbollskrig har jag hört. Jag ber en tyst bön att de skonar min flock från snön ett tag till. Några veckor bara, så nya vindskyddet hinner byggas klart.

Lugnet togs tillvara på följande sätt under förmiddagen; Jag och Gastroler tog oss en härlig skogspromenad. Sist var jag inte helt nöjd, då han mot slutet fick väldigt bråttom hem. Inte så att han var uppstressad, mer att han "glömde bort mig", vilket jag alltid tar personligt. Idag gick det mycket bättre, och vi hde en mycket behaglig tur, som först gick ned mot Svedje och sedan upp i skogen, för att sedan traska efter skoterleden hem igen. Hingsten gick lungt och fint bakom mig och passade emellanåt på att förse sig av ljung och gräs. Det finns ingen häst som äter när den känner sig hotad eller känner att ledaren inte är att lita på, så mina hästar får äta när vi är ute. Det tycker jag bara är bra.

Molnen tätar nu, och de rör sig allt hastigare över himlen. Jag ska försöka hinna täcka över det som är kvar i landet. Igår täckte jag över salvian, och bredvid dem fanns det morötter kvar. Dem drog jag upp och täckte över där också, och i hagen blev det således skördefest på ett stort knippe morötter Nu har jag bara purjolök kvar ute, och täcker jag där kan de lika gärna stå ute hela vintern istället för att ta plats i frysen. I övrigt ska jorden vändas i stora landet och rötter ska avlägsnas innan det täcks över. Izor får väl sitta i Mitsubishin och hålla mig sällskap, som han gjorde igår -han satt i baksätet med dörren öppen och kollade att jag gjorde ett bra jobb.

Ha en skön söndag, och blåser det hos dig hoppas jag du har någon att hålla fast dig i. Jag har en varm storpudel att krama i soffan se'n, och det är inte det sämsta!

2011-10-09 10:53 | 2 kommentarer

Hilda och Snotra

På förmiddagen röjde jag ännu mer uppe på Vinterängen. Hästarna gillar att vara där nu och jag får väl tacka Gastroler för det. Förra vintern var stona inte så sugna på att vara där utan gick bara dit för att få renfor och lä när nordvästvinden rev för ilsket ute på lägdan, men nu är de ofta där. Det är ganska roligt att röja upp nya stigar och uterum åt dem där uppe. När jag var klar borstade jag av alla hästarna, och till och med hingsten, som vanligtvis står tålmodigt och väntar på sin tur, kom och ville ha förtur under borstarna.

När jag var klar rev det i magen av lunchhunger, men jag satt ändå en stund i porten och iakttog de unga kattfröknarna. Som tur var hade jag kameran med mig och jag har lekt lite med effekter då förutsättningarna inte var de bästa.

Hilda i höstsolen

Jag älskar att iaktta djur, att studera hur de socialiserar, var de väljer att vara, i vilken ton de talar och så vidare. Det fascinerar mig att de som saknar tal har så mycket mindre missförstånd sinsemellan än oss "kloka" människor, som lärt bort oss ansiktsuttryck och gester, och hellre kommunicerar via (förenklad, korthuggen och onyanserad) skrift för att ytterligare öppna upp för misstolkningar. I den lilla strimman av höstsol som letade sig in i porten då jag öppnat dörren, där ville förstås katterna vara.

Finner katterna en liten fläck av sol så är de gärna där. Tvättar sig, leker eller sover, det spelar inte så stor roll. Det verkar som att katter står i förbund med solen och varhelst den lägger sina strålar i ett knippe, där finns det plats för en katt.

Inne på kökssoffan finns det också plats för en katt;

"Ninjakatten" Sot har svart bälte i att softa

I skrivande stund ligger Sot bredvid mig i soffan och sover djupt. Hon är inte beroende av sällskap, utan finner det skönt att vara ifred. Som jag. Ändå gläds jag åt att den lilla katten vill vara här med mig. Det känns tryggt, och mer rogivande inredningsdetalj får man leta efter.

Hoppas ni har en härlig helg, det har jag!

2011-10-08 15:23 | 1 kommentarer

Minna lapar sol och softar

Ibland möter jag en mycket trevlig dam på morgonpromenaden på mon. Hundarna tycker också hon är trevlig för hon har alltid hundgodis med sig och ger dem kramar. I morse sa hon; "Ni anstränger er verkligen för att hålla snyggt runt gården!" Eftersom jag vet att hon är lite insatt vad gäller hästeri, så antog jag att hon menade att jag dagligen mockar de lägdor hästarna betar av (bara en för tillfället, de har skog att gå i också).

Jag tackade förstås och drog engagerat upp alla fördelar med att mocka på lösdriften; Bra kvalitét på gödsel -som många beställt till våren, bättre avbetning, mindre flugor etc. "Ja, att fler inte förstår det", sa hon. "Många tror att man har lösdriftsflock för att slippa mocka", sade jag, "men man har ju lösdriftsflock för att hästarna mår bra".

"De ser så vämående ut." fortsatte hon, "Och tänk att vissa hästar får komma till himlen medan de lever!"

Jag sken som en sol av berömmet, hela vägen hem. Ja, jag skiner än och kommer göra det hela helgen tror jag. Trevlig fredag tillönskas från ett himelskt vackert Västergissjö!

Himmelriket

2011-10-07 08:15 | 1 kommentarer

Sedan (stads)Miljöpartiet redovisade sitt budgetförslag häromdagen och återigen klargjorde att de vill avfolka landet i allmänhet och glesbygd i synnerhet har jag grunnat på att lägga in ett elakt blogginlägg som steg för steg visar hur deras förslag är förödande för oss "utanför tullarna", men istället lägger jag in en vacker bild, från Riktiga Landet, längst en grusväg i Ångermanland;

Det bästa vi gjort! brukar min make säga om att vi skaffade en flock Basjkirhästar

Så vill jag gratulera Tomas Tranströmer till Nobelpriset i Litteratur;

Den vita solen

träningslöper ensam mot

dödens blåa berg.

2011-10-06 15:41 | 3 kommentarer

Fortsätter med bilder

Mina gula och röda solrosor fortsätter blomma. Som synes finns det utblommade, blommande massor av knoppande solrosor. Hoppas de klarar sig undan frosten.

Visst blir man glad av dem?

Vallmon som jag var så lycklig över i somras då? Ja det mesta är ett ris av små marackas (fröhus alltså), hopvävt av kråkvicker, men än blommar det där;

Och även här finns det knoppar bland riset.

I övrigt så har jag och Gastroler varit på skogspromenad och jag och Izor har varit på stigfinnaräventyr. Idag också kan tilläggas, men idag gick stigfinnandet lite bättre och jag bytte till mig en lugn liten skogsslinga mot hästgödsel.

Nu är det bara resten av dagen kvar, och jag vill önska alla en helt underbar onsdag.

Puss och kram/fru Jonsson

2011-10-05 11:27 | 2 kommentarer

Gääääääsp..

God morgon världen, här är den gråtung och regning. Det började så smått precis när jag och Izor klev utanför dörren, strax efter klockan sex i morse, och det blev bara värre och värre. Izor gnuggades varm och torr med en tjock handduk och fick en dentastick att mumsa på, medan jag fick en varm dusch. Solen väntas åter om några timmar, och då måste jag cykla iväg på äventyr, men tills dess lägger jag in några bilder från i förrgår afton, då den låga höstsolen målade hagen  härliga färger:

Gastroler är en stilig herre

Hinica letar effektivt bland höstgräset

Tova är täckt av "må-gott-fläckar"

"Vad är det du håller fram till mig..?"

En av mina favoritbilder, jag älskar att fota i motljus

Ännu en favorit. I solen ser man hur mycket rött Gastroler faktiskt har i sig.

Ja, det får väl räcka så för idag. Själv kan jag inte se mig mätt på mina underbara hästar, men för er utanför familjen kan det väl bli tradigt i längden. Önskar er alla en helt underbar tisdag.

2011-10-04 08:53 | 1 kommentarer

"Och då sa hon att Hinica klagat på att vi inte fått Renfor än, och.."

Tanken har varit att jag skulle komma igång med Gastroler efter premieringen och hemkomsten från beteshagen. Turen har dock inte varit på min sida, men det finns säkerligen en högre tanke med det också. Till Mickelsmäss flyttade så hästarna till Vintervistet, och vi kunde äntligen snickra om i Hemmahagen så att jag fick den ridplan jag önskade. Så i söndags fanns äntligen inga hinder eller ursäkter. Efter att jag raspat hovarna på Hinica och Bizra i vinterhagen ledde jag upp hingsten till ridplan för att äntligen göra lite markövningar.

Vad jag vet är Gastroler mestadels traditionellt hanterad och både riden och körd. Jag håller nog på med en blandning av 70% NH, 15% traditionell hästhantering och resten en känsla baserad på dagsform, utgångspunkt, yttre omständigheter etc. Vi började med att ta Gastroler från sin flock, till träningsutrymmet där han fick en hink med gott i, innan jag borstade av honom och friserade hans svans. Hingstens enda "jobb" var att stå kvar där jag ställt honom medan jag pysslade, och med tanke på hans bakgrund och ålder hade jag inga större krav på honom, utan jag ville mer kolla våra förutsättningar.

"Men vad i hela friden håller människan på med? Rykta och putsa svans gör man väl inomhus? Hon kan aldrig hört talas om stall. Med tanke på hur klumpig hon är så är det bäst jag står still. Rör jag mig nu så snavar hon väl över ett grässtrå och ramlar på saxen."

Gastroler stod nästan blickstill medan jag höll på, trots hejjaklacken på andra sidan vägen; Fyra damer på rad som tittade nyfiket på våra förehavanden, Tova och Hinica påpekade också ganska högljutt att de minsann också behövde gottishinkar. Så provade jag att ta ut zon (vilket gick över förväntan), gå, göra halt, gå, springa, halt etc. "Gå" gör jag i olika takt och i stora eller små böjar, hästen ska följa på samma avstånd som när jag tog ut zon till den. Vid halt ska hästan stanna på samma avstånd, så står man och vilar en liten stund, så att hästen förstår att det är halt på riktigt. Hästen ska då stå "parkerad", grimskaftet ligger på marken och hästen ska stå och vara ifred, inte hålla på med grimskaftet, äta eller annat oförskämt. Gastroler skötte sig ypperligt.

"Nu tittar hon åt ett annat håll, då passar jag på att räcka ut tungan. Bläääääähh matte, nu börjar det bli långtråkigt!"

Det gäller att ha i åtanke att inte stirra på hästen, när man vilar eller släpper tryck är det en god idé att flytta blicken. Samma gäller om man vill att hästen ska flytta ett ben eller en kroppsdel, genom att stirra hästen i ögonen kommer man ingenstans, tittar man på det man vill hästen ska flytta så går det mycket bättre. När jag tog ut zon tittade jag på Gastrolers framben medan jag bad honom backa.

Sedan parkerade jag Gastroler och gjorde lite andra saker medan han skulle stå still (utan att hitta på andra saker, endast stå "ifred"), det gjorde han också bra. Så ställde jag upp honom vid några stora stockar som jag klättrade upp på. Då trodde han nog jag var helknasig och funderade på om jag skulle ha upp honom dit också. Så promenerade vi lite till innan han fick gå tillbaka till tanterna i Vintervistet. Att det inte blev fler bilder beror på att min fotograf råkade ha kameran inställd på "solig strand" eller liknande, men det är ju lätt hänt.

På aftonen sken solen, så jag tog några fina bilder på hästarna. Ska kanske lägga upp några i bloggen, men på startsidan och på Gastrolers och Tovas sidor lade jag in några nya kort man kan titta på så länge. I morse var det frost igen men nu stiger solen, varm och trind, torkar upp dagg och värmer luften. Strax ska jag ta upp hingsten till ridplan igen och fortsätta ledövningarna.

Önskar alla en härlig måndag!

2011-10-02 14:47 | 4 kommentarer

Hurra! Jag har fått låna en kamera

Vilken tur man kan ha med vänner, att någon är så snäll och lånar ut en kamera under tiden jag söker en ny. Den förra var förvisso ganska bra, även om jag saknade en del funktioner, men ack så skrymmande. Den jag fått låna nu är en finfin sk. "fyllekamera" som ligger fint i fickan på jobbarbrallorna och kan därmed följa med på de flesta äventyr utan att vara ivägen.

Igår var jag till beteshagen för att hämta hem stängselhandtag, eftersom vi byggde ny ridplan. En med hela tre ut/insläpp, och då behövs det handtag vill jag lova. Jag tog mig en tur runt beteshagen i det vackra brittsommarvädret för att se om jag kunde springa på borttppade flyweils eller annat skoj. Glatt kunde jag konstatera att skogsnävan högaktingsfullt skiter i att den kallas Midsommarblomster, för hela backen var full av lila blomster:

Då var jag glad att jag hade lilla kameran med mig

2011-10-02 12:03 | 4 kommentarer

Där fick man för att man var kaxig igår.

Lite stöddigt påstod jag att den köldjätte som snavat på regnbågen och spillt färg över hela hösten fått självkänslan förstörd och skamstet krupit hem igen, men sanningen är den att han verkar ha övernattat i våra vinbärsbuskar.

Bild som dök upp när jag bildgooglade "Rimturs"

Rimtursar är alltså köldjättarna som bor i Den Dimhöljda Världen; Niefelheim. Där, norr om Ginungagap är det förstås mörkt och kallt, och när hösten gör sig påmind så vandrar Rimtursarna över regnbågen ned till oss människor för att få njuta lite av solen medan hon fortfarande orkar ganska högt upp på himlen, och där de trampar blir det frost.

När jag gick upp 05:50 var det 3.5° ute. Lite förvånad blev jag att det var så pass svalt, men det var ju inte minusgrader i alla fall, tänkte jag när vi traskade iväg, jag och Ludde. Strax före sju spreds de första solstrålarna över bergen och den kyliga nordvästvinden nöp mig i kinderna  när vi vände åter. Hemma tog jag som vanligt en tallrik med mig för att plocka bär till frukosten, de sista dagarna har jag åter hittat stora, fina hallon bland de sinande rödvinbärsklasarna, en härlig bonus. Jag kände hur det frasade om skosulorna där jag gick runt buskarna, tittade ned och kunde konstatera att runt i trädgården syntes jättelika barfotaspår efter en plattfotad köldjätte.

Hösten när den är som bäst är klara nätter, kyliga morgnar och färgsprakande dagar med hög och klar luft, alla härliga, varma kulörer och en sol som ännu värmer.

Välkommen Oktober

2011-10-01 08:05 | 2 kommentarer