
Ljus, norrländsk aftonhimmel i oktober
Bilden är från igår afton när Jaktmånen steg. För att spinna vidare på tidigare hyllning; Lägg märke till hur ljus himlen är trots att solen gått ned. Denna dagen går till historien som extremt oproduktiv, men ändå fruktansvärt energikrävande, kroppsbyggande och "spännande".
Dagen börjde ju bra, det kan man förstå av mitt tidigare inlägg från i morse. Go' och glad, och vänligt inställd till livet och vad dagen kunde tänkas ha i beredskap i sin stora påse av gott och blandat. Strax efter klockan tio, efter samtalet med banken då jag fått bekräftat att de norska pengar som väntades in i fredags ännu inte passerat fjällkedjan ersattes förväntansfullheten av en känsla som mest kan liknas vid en tråkig och trasig gammal ballong. Luften pep liksom ur mig med ett ynkligt gnyende. Det gick utför från den stunden.
Min hyresvärd hade ringt innan mitt samtal med banken och ville att jag lånade en bil av honom för att utföra några små ärenden, han återhämtar sig från en hjärnblödning och får inte köra bil och jag älskar att utföra goda gärningar. Jag cyklade hemifrån vid halv elva (min hyresvärd bor på andra sidan älven) och knappt hundra meter hemifrån hoppar cykelkedjan av. Det är ungefär som när jag får meddelandet på datorn att "den mobila uppkopplingen oväntat lagt på" när det skett fem gånger på sju minuter. Oväntat, my ass!
Efter att ha fipplat på kedjan -en procedur som går snabbare för varje gång, vände jag hem för att tvätta mina svarta fingrar med avfettning, innan jag gjorde ett nytt försök att nå min destination. Denna gången gick det bra, och jag fick kaffe och lite trevligt fikasurr innan jag drog iväg. Jag går inte in på detaljer, men det var inte det lättaste att handla för den utbetalningsavin jag fått med mig, men jag måste säga att tilliten här på riktiga landet är fantastisk! Efter att ha handlat åt min hyresvärd och tankat bilen körde jag tillbaka. Jag hade fått låna en gammal 244, och blev riktigt nostalgisk. Det kan ha varit dagens höjdpunkt.
Hemma till en sen lunch märkte jag att strömmen varit borta. Nåväl, den var tillbaka, så jag tänkte inte mer på det på ett tag. Igår hade jag närmare åtta effektiva timmar när jag fick väldigt mycket gjort, idag tänkte jag hinna det väsentligaste på ett par timmar, och jag flängde fram och tillbaka med gödselkärror, vattendunkar och halmbalar. När jag för femte gången fyllde stora dunken med vatten släckte jag lysröret nere i källaren som jag glömt på efter jag gjort eld i pannan.
Jag hann det jag skulle på en timme! Upp till huset och hämta Izor fär promenad. Då hörde jag.. ingenting. Att strömmen var borta igen kunde jag konstatera då radion var tyst (den går inte igång automatiskt heller när den får el igen). Medan jag och Izor gick iväg mot Svedje med solen på våra näsor slog det mig att jag nyss släckt nere i källaren. Nå, då var det ju ingen större fara med cirkulationspumpen, kyl, frys etc.
Hemma igen var strömmen fortfarande borta, så jag och Izor lade oss på soffan för att vila lite. Så började de två kattfröknar som sovit några timmar vakna till, så jag gick för att släppa ut dem. Då hörde jag att kylen var igång! Jajjemän, kyl, frys och micro funkade. Belysning i hallen, på toa, ned till källaren, radion, datorn etc. dött. Men vad faaaaan..?
Det var då cirkus el Jonsson började.
Eftersom elen i detta hus verkar dragen av mr Lucas (mannen som inte bara står bakom namnet för elkomponenter i brittiska bilar, och även i andra bilar monterade i England, utan i samma veva även uppfann mörkret), så satt hjärtat i halsgropen när jag trevade mig ned i källaren med "proppennan". Proppennan vet jag inte vad den egentligen kallas, men den är himla finurlig då den talar om vilka säkringar som är hela etc. Tre proppar pep den inte på, och jag ringde maken. Maken har bara norska telefonen på, och den kostar det fyrahundramiljonermiljarder kronor/minuten att ringa på. Jag tror jag ringde fyra gånger.
Det är ju så att Sveriges sämsta hemmafru är inte särdeles elektriskt begåvad. Ett vanligt elavbrott är OK, alltså ett där halva Gideå Älvdalsområde är drabbat. Man kan säga att strömavbrott är ett av få tillfällen jag vill känna gemenskap med grannskapet (kära grannar, det är inget fel på er, det är jag som är väldigt, väldigt osocial). Men är det så att felet ligger i huset någonstans, då känns det allt annat än bra att vara ensam hemma. Stressat ringde jag maken, och eftersom jag älskar honom lät jag honom veta att han är dum i huvudet som inte per telefon, men hjälp av mina smått hysteriska förklaringer (med extremt o-fackmässiga, påhittade uttryck), kan säga vad som är fel!
I detta hus är som sagt eldragningen minst sagt spännande. Att ett uttag sitter bredvid ett annat betyder inte per automatik att säkringarna sitter bredvid varandra. Säkringen kan sitta på övervåningen, i källaren, på väg ned till källaren eller på utsidan huset. Detta resulterade i väldigt mycket motion för fru Jonsson, som också lyckades väcka liv i tre, sedan tidigare outnyttjade säkringar ( vad har de för funktion??). Så fann jag proppen, den det verkligen var fel på. Fiat Lux (lat. Varde Ljus)! Nu lyste inte bara flitens lampa i casa Jonsson.
Ja.. märkligt nog fungerade ju inte allt.. Ingen el i hallen fungerade, och lysröret jag släckte i källaren medan jag jobbade lyste inte heller, men allt annat funkade ju. Så körde jag igång dator och radio, och då dog allt. Hela huset och ladugården (jajjemän, jag sprang återigen upp, till källaren, ut och även runt i ladugården med min proppenna) hade gått tillbaka till strömlös tid. Jag ringde inte maken igen utan nöjde mig med att sända fyrahundramiljonermiljarder extremt förvirrade SMS. Då såg jag att grannen kom hem, så jag tog på mig en uppsyn av att vara fullt normal, och knatade över till honom.
Där fick jag så veta att det var ett helt vanligt strömavbrott. Vanligt i den meningen att fler än jag var drabbad. Att strömmen överlag beter sig som ett flipperspel i huset, det är inte så normalt, men att fler saknar ström, då blir jag lugn. Medan vi stod och pratade kom så strömmen tillbaka. Hallen, utebelysningen och lysrörshelvetet i källaren funkar inte, men resten av huset är OK, så jag får nöja mig med det.
Nu har jag haft nog med spänning för idag och har hällt upp ett glas gott rödvin. Innan jag gör middag ska jag ge hästarna natta-höet på vinterängen. Jag hoppas strömmen ännu är på när jag kommer hem igen.

18:06
Strömmen fortfarande på och elementen är varma. Jag ska mysa i TV-soffan med Izor, gott té och fluffiga kuddar. Ha en fin kväll

2011-10-12 16:16 | 3 kommentarer