Jag fick en fråga igår;
"Om man får extraplus på kharma-kontot, kan man då föra över lite till någon som verkar behöva det?" Mitt svar är "Nej!", men bli inte nedslagen för det, jag ska förklara.
Det bra och mindre bra du gör, hur du tar motgångar, hur du behandlar dig själv och andra påverkar din kharma. Jag väljer här att prata i termen kharma-konto, för det kan bli enklare att förklara plus och minus. Man får kalla det exakt vad man vill, bara man förstår vad man menar. Du, och ingen annan, ansvarar för ditt konto. Att "ge" av sitt plus vore som att låna ut sin hjärna till någon som verkar behöva det, sin själ eller sin aura. Det är du och ingen annan som förvaltar din bankbok. Däremot kan du alltid inspirera och försiktigt uppmuntra andra till att göra gott, då kan det bli plus både för dig och den du inspirerat.
Att kalla sig "olycksdrabbad", "otursförföljd" eller "fattig" är att inte ta ansvar för sina handlingar, att förminska sin egen betydelse och tillintetgöra sina önskningar. Ni som definierar "fattig" som att vara utan pengar, och "rik" som att ha fruktansvärt mycket pengar kan stryka det ordet. Ni kommer ändå inte förstå vad jag menar, och då blir det bara snurrigt, läs i så fall bara "olycksdrabbad" och "otursförföljd". De är alla kroniska tillstånd och att kalla sig för något av dem är att göra det mer verkligt.
***
Här följer en historia med dålig och bra kharma:
Jobbet/skolan har dragit ut på tiden. Du halkar dig fram på dina nya, fina skor mot busshållplatsen. "Fortfarande lika isigt som i morse, varför har ingen sandat?" tänker du. Du ser bussen stänga dörrarna och åka iväg. "Så typiskt!" tänker du ilsket. Du är medveten om att du redan är sen till tvättstugan, så grannen som står på tur är nog arg på dig. Du ställer dig i busskuren för att invänta nästa buss som avgår om 25 minuter.
Du står i busskuren och tittar på klockan ungefär varannan minut. Du suckar irriterat och tänker på hur typiskt det är att just du missar bussen. Dessutom visar det sig att de nya skorna inte alls är varma, tvärt om!. Det kommer fler människor som ska med bussen och du blir mer irriterad.
När bussen kommer tränger du dig före. Du har ju väntat längst och ser dig ha rätt till det. Du sätter dig och fortsätter kolla klockan. På väg hem hamnar bussen bakom en traktor som sandar, så det går riktigt långsamt ett tag. "Men så jävla typiskt" tänker du, "nu passar det minsann att sanda!" Bussen är två minuter sen när du kliver av och småspringer mot tvättstugan. Där sitter förstås en lapp upptejpad på en korg där dina tumlade kläder ligger nedknölade. Du läser lappen snabbt och river ilsket sönder den. Du slänger den, men orden finns kvar i ditt huvud medan du försöker vika ihop tvätten så gott det går.
***
Inställningen "du" har i historien osar av dålig kharma. Det är så typiskt stackars dig, du står och fryser i självömkan, du är otrevlig och tränger dig, din irritation sprider dålig kharma runt dig. Du är ett offer, det är så jäkla synd om dig!
Gesten där du ilsket river lappen för också med sig negativ kharma, då du gör det i affekt, och sedan bär du orden länge, i värsta fall flera månader.
***
Jobbet/skolan har dragit ut på tiden. Du halkar dig fram på dina nya, fina skor och ser bussen åka iväg. "Ojdå" tänker du, "och tiden är ute i tvättstugan. Nåja, det är inget jag kan göra något åt." Du ser dig omkring och ser sportbutiken en liten bit bort. Du kommer på att du har en enda julklapp kvar att köpa, du vill hitta en fin halsduk till din bror. Inne i butiken hittar du en halsduk som passar hans nya jacka, och dessutom är den på halva priset just idag! Expediten frågar dig om du vill h den inslagen, du tackar nej, men ber om en kartong att själv slå in den i, för du vill inte riskera missa nästa buss.
Du behöver bara vänta någon minut innan bussen kommer. Det är många som ska åka och du får stå första biten. Så hamnar bussen bakom en traktor som sandar och du skrattar för dig själv. "Bättre sent än inte alls." tänker du. Ditt leende smittar av sig och andra passagerare ler också.
I tvättstugan finner du din tvätt nedknölad i en korg och en ilsken lapp sitter fasttejpad på den. Du lägger upp tvätten på bordet, tar lappen och läser den noga. Du tänker att det inte är så himla kul att komma till tvättstugan och se att förra gästen dragit ut på tiden, så river du lappen och slänger den i skräpkorgen. Du packar ned tvätten i påsar och börjar gå uppför trapporna till din lägenhet. När du når din grannes våning ringer du på hennes dörr. Du förklarar varför du blev sen och ber om ursäkt. Grannen säger att hon kanske varit onödigt irriterad; Hon hade väntat på en hantverkare sedan lunchtid, så tvättstugan var droppen som fick bägaren att rinna över.
Den kvällen ställer du upp strykbrädan framför TV:n och ordnar till din skrynkliga tvätt medan du ser ditt favoritprogram.
***
Den historien har mycket god kharma till "dig". Du inser att du inte kan påverka situationen och gör det bästa av det. Du hade tur i affären och blev glad. Du slapp frysa och tappa humöret, och därtill spred du glädje.
I tvättstugan noterade du budskapet, rev symboliskt lappen, lungt och stilla, och efteråt kunde du släppa det negativa budskapet. När du ringde på hos din granne gav du henne också ett tillfälle att få plus på kharma-kontot, en chans hon tog. Du tar hand om dina kläder medan du gör något du gillar
***
Jag menar inte att man ska gå som ett flinande fån genom livets alla motgångar, men ett negativt tankemönster, där man ständigt ser sig som"olycksdrabbad", "otursförföljd" eller att annat kroniskt tillstånd är svårt att bryta. Men det är viktigt att försöka bryta det. Man tänker nästan samma tankar igår som idag, så att bryta sina vanor kräver att man aktivt tänker på hur man beter sig. Hur man ser på sig själv och andra, hur man hanterar att missa bussen.
Du ensam är ansvarig över din bankbok. Den är personlig och du kan inte lastas för det andra gör. Inte heller kan du dela med dig av ditt "plus", men du kan hjälpa andra att välja en bättre väg. Vi måste heller inte sträva efter att ständigt ligga på extra plus. Nackdelen med pluskontot och fördelen med minuskontot är att outnyttjat kharma försvinner. Det är därför viktigt att du låter dig belönas och gör de där uttagen från pluskontot. Att låta fina gåvor försvinna i tomma intet är som att slösa sitt liv.
Här är det viktigt att betona att din bankbok, som du själv förvaltar, är vardagskharman. Det finns livskharma också, där plus och minus summeras i livets slut, men det går jag inte in på. Livskharmat kräver att man tror på själavandring och/eller är religiös.
Ofta, ja dagligen, sker situationer där man har en kort sekund på sig att bestämma om man ska bli förbannad eller skratta. Är det inte värre än att man råkar hälla ut ett glas mjölk över bordet kan man faktiskt välja att skratta, men det kan kräva lite träning att rent mentalt komma dit. Skratta ofta, det hjälper. Ofta uppstår också chanser att göra en god gärning. Ta den! Det som du kanske tycker är en liten insats kan vara guld värt för någon annan.
Tack för att du tog dig tid, hoppas du förstod någonting av det
2011-11-29 08:48 | 4 kommentarer