November är vacker ändå. Normalt kanske det borde ligga lite snö på backen nu, och kanske borde trädens grenar vara fulla av tjock, glittrande rimfrost, men det gyllene sken som låg runt älvens dalgång igår var varmt, vänligt och vackert. Tänk att lav kan vara så vacker när solen belyser varje liten droppe. Nedanför Vinterhagen, mot älven, finns en stor beteshage för andra fyrbentingar. Tills nyligen har där gått svarta kor, men nu är det tomt. Jag gick genom en del av hagen igår förmiddag för att söka mig ned mot vattnet.

Länge låg löven gula och frasiga, och lyste upp marken i aspdungen, nu är de tysta och grå under solens milda sken.

På den skyddade lilla ängen ligger lite snö kvar från dagen innan

Det ljusnar när jag närmar mig skogens slut

Det är som att tallarna kliver åt sidan för att visa mig vägen till älven.

Gideälven håller mycket vatten nu, som rör sig trögt ned mot Gissjön.

Naturens eget pynt.

Tisdagmorgonen var frostig och klar, endast dimma över vattnet, men nu har det vita spridit sig. Det är vackert det med, för nu blir träden fulla av frost. Jag ska hämta adventsgranen och ordna med ett insläpp uppe i skogen, vid Vinterängen. Efter lunch ska jag ut på ett litet äventyr.

På återseende!

2011-11-22 09:04 | 5 kommentarer