Ja nu har ovädret varit igång ett tag. Busvädret har knappast nått sin kulmen på långa vägar, men nu är jag förberedd. När jag gick med vovvarna tidigt i morse var vinden ganska måttlig, men ökade sakta i intensitet medan jag gjorde bort alla göromål.
Jag skulle ju in till stan för att proviantera, och tänkte mig hinna hem innan lunch, för att sedan städa ur bägge vindskydden, bädda i dem, utfodra samt mocka hagen hos mor och dotter. Medan jag drog mascaraborsten genom fransarna tänkte jag på hur snygg jag skulle vara efter att ha utfodrat hästarna i full snöstorm, då nämnda mascara skulle sitta på kinderna. Inte på grund av dålig kvalitét, utan snarare för att jag sminkar mig så sällan så jag glömmer när jag gjort det. Men jag kan meddela att i skrivande stund sitter sminket kvar där jag lade det i morse
Det gick så bra för mig, så klockan tolv hade jag inte bara gjort bort stan och kommit mig hem, utan även ätit lunch och var redo att jobba. Visst, det blåser, men bägge hagarna är relativt förskonade ändå. Hästarna verkar dessutom tycka det är skönt med vinden, för ingen står i vindskydden, och med deras otroliga vintepälsar förstår jag dem, Det är trots allt nollgradigt ute.
Allt gick undan med mina göromål, det var som att vinden skjutsade på mig. När jag gick med hundarna kände jag att det faktiskt blåser riktigt hårt, mycket mer än i mina skyddade hagar. Det har ju varit en fasligt snörik vinter, men ingen blåst att tala om, så all snö som lagt sig på träden har legat kvar. På promenaden hörde jag hur skogen kved och suckade, när stora sjok av hoppackad snö äntligen släppte sina grepp om böjda alstammar och nedvikta granruskor. Det är häftigt med oväder!
Inför kommande strömavbrott (jo, jag tar det för givet numer) har jag förberett mig enligt följande; Termosar med hett vatten, flera stycken. Kokta ägg som ligger i rumstemperatur, de klarar sig bra så, och jag slipper öppna kylen i onödan. På spisen står en köttfärssås och puttrar på låg värme. Jag gör den på mager färs och med mycket grönsaker, och just köttfärssås kan jag äta ljummen eller kall, har kryddat den så den ändå sprider värme. Jag brukar avstå processerad mat, men jag har köpt fin lammkorv. Har man en termos med varmt vatten, så kan man göra te eller pulverkaffe, och sedan finns det plats att peta ned några korvar som får bli varma. I termosen alltså, inte i kaffekoppen, haha.
Mat som klarar rumsvärme har jag lagt från kyl till skafferi så jag slipper öppna kylskåpet. Elda har jag inte gjort än. Det känns som slöseri då det är så pass varmt inne. 30-litersdunkar med vatten står klara i källaren till hästarna. Även om strömmen far har vi vatten, men trycket är så himla dåligt. Hästarna har väldigt mycket mat, för det är inte säkert jag kommer mig ut till dem i morgon bitti.
Allt klart alltså
I morse var himlen så himla häftig, med gråa moln som i en rasande fart rusade över en neonrosa himmel. Jag hade alltså kameran med mig när jag vattnade mina fålar, men det var något annat som fångade min uppmärksamhet, nämligen Adilliya.

Lägg märke till hur i vanliga fall överbeskyddande mamma Tova står. Hon har alltså anförtrott sin lilla tjej till mig här.
Hon är så nyfiken, och håller sig nära när man ger vatten och annat. Och precis som med andra unga Basjkirer är det hopplöst att få till en bra bild! Av unga Basjkirer blir det gärna av modellen själv valda extremnärbilder på ångande näsborrar och suddiga pannluggar.

Adilliya är lite som jag; Väldigt söt, men blir inte riktigt bra på bild
Allt ska smakas på, inte bara kameran, utan vattendunken, höet, stängslet, min jacka, katterna.. ja, allt. Vilket man får tänka på! Än har jag inte glömt något olämpligt i hagen. förutom katterna då, men de får ta vara på sig själva. De har trots allt nio liv var.

Favoritbilden!
Kolla sötmulen
Den sträckte hon fram mot mig i gårkväll så jag fick pussa den
Eller fick, man ska ha ett hjärta av sten för att kunna motstå en sådan invit.
Men det blev faktiskt en normal bild också:

Mamma Tova har frost i svansen
Som sagt är allt förberett här, så vi kommer nog klara ovädret galant. Jag hoppas vi får behålla strömmen ändå, men vi har inte varit så lyckosamma med det ännu i vinter. Kanske är det dags att starta en eld ändå?
Vi hörs på andra sidan busvädret, ha en fin helg.

2012-02-18 14:56 | 1 kommentarer