Så var vårterminen till ända, och i veckan var det två avslutningar.

I tisdags var jag ensam från Njutagruppen som följde med gruppen före på uteritt. Det var en härlig tur i försommarkvällen och jag red Tjagatai. I går kväll hade onsdagsgruppen avslutning, och vi hoppade på vår sista lektion. Förra onsdagen hade vi fått välja häst för avslutningen och jag valde förstås bästa hästen; Tuscha.

Det är lyxigt att rida Tuscha då hon gör vad jag tänker. När hon såg hindren kände jag hennes förväntan, och när vi värmde upp visade hon tydligt att hon väntade på min signal att fatta galopp. Sedan, när vi väl började hoppa försökte hon gena och tränga sig förbi de andra i sin iver, men det är klart hon lyssnade när jag sa ifrån. Jag tycker vi var jätteduktiga!

Idag väntar ett stort äventyr, men mer om det senare. Kanske tar jag med kameran också.

2012-05-31 08:03 | 2 kommentarer

Alla, inklusive vi här på gården, tycker Mistjev är så himla liten.

Det beror förstås på att Adilliya snart är 4 månader gammal, och har vuxit på sig bra, men även för att mamma Hinica är en stor dam. Skulle jag gissa säger jag +160, vilket känns sådär när vi egentligen vill få ner storleken på våra Basjkirer, men Hinicas far och farfar är små, och Gastroler är lämpliga 147 cm i manken.

I dag har jag varit duktig och städat lite på hemsidan, uppdaterat lite text, bilder och så, och då slog det mig att Mistjev faktiskt ser ut att vara liten, precis som vi önskat! Kolla här på Adilliya, två dagar gammal:

Ja, hon har ju en tjock vinterkostym på sig, och står lite framför sin mamma, men när man jämför med Mistjev, åtta dagar gammal:

Det skiljer en dryg decimeter i mankhöjd på Tova och Hinica, och Mistjev står bredvid sin mamma, inte framför. Men visst ser han pytteliten ut?

Vi håller alla tummar för att han fortsätter vara liten!

2012-05-28 18:14 | 4 kommentarer

Tänk att här låg massor av snö, bara för några veckor sedan..

"Urban, Vilhelmina, Blenda. Så skall sommaren lända" heter det i någon slags gammal bondepraktika, och jag hoppas att det stämmer. Det innebär i så fall regn i mitten på en övrigt fin juni, en torr och sval inledning på juli, med hetta på slutet, och en torr, lagom varm och blåsig augusti. Min förhoppning är att det bär med sig bra med hö och lite flygfän på mina kära hästar.

Ett par bilder från igår; Hinica och lille Mistjev

Vi har haft väldigt bråda dagar här och jag ska inte tråka ut er med allt arbete -även om arbetet i sig inte alls varit tråkigt, men det var mycket vi skulle hinna med medan maken och hans son var hemma. Igår tog vi itu med den enorma beteshagen. I en perfekt värld hade den legat i direkt anslutning till Vinterhagen, så jag bara kunde valla dem fram och tillbaka morgon och kväll, men tyvärr ligger den flera 100 meter bort och vi måste leda dem längst vägen.

Där mamma går följer lillen med, i det här fallet för att hälsa på pappa

I en nästintill perfekt värld hoppas jag det går till såhär; Gastroler väntar dambesök i månadsskiftet, två ladies som han ska underhålla på fribetäckning i Hemmahagen. Det hade varit fantastisk om vi i samma veva kunde leda över resten av flocken till beteshagen. Det lilla, lilla abret är det faktum att Bizra inte fölat än, och vi inte vet när det väntas. Med tanke på Hinicas förstfödslomönster kan det ske i morgon, det kan ske om två veckor, kanske mer?

I går tänkte jag faktiskt se melodifestivalen, men arbetet, solen, god mat och en penicillinkur gjorde att jag sov så sött i soffan efter två låtar och missade finalen. Jag hade undvikit att se alla förhandsvisingar av låtarna just för att se dem igår, haha. Så kan det gå, men jag var utvilad i morse i alla fall. I skrivande stund har jag tagit ledigt för att se extra V75 och Elitloppet.

Önskar alla en härlig och somrig söndagkväll!

2012-05-27 16:12 | 4 kommentarer

..att alltid ha skugga.

Adilliya är inte så stor, man kanske finner man lite skugga där med? Storasyster är så stolt över att få vara lite med sin lillebror.

2012-05-26 16:36 | 0 kommentarer

Nä, jag heter ju inte Urban, men väl Desirée, och jag hade namnsdag i onsdags.

Strax efter nio på onsdagsmorgonen fick jag ett samtal från Gideå BasjkirHästar; Lokaltidningen skulle göra ett reportage för lokaltidningens sommarspecial så det behövdes en ryttare för lite bilder. Jag var så himla glad att jag kunde ställa upp!

Tatjaana

Jag valde Tatjaana för uppdraget då jag gillar stona som gör vad jag tänker. Tatjaana är också lite speciell, för hon kan vara eldig ibland då hon är snabb i signalerna, men med på det mesta. Uppdraget var att vi skulle över forsen och in i skogen med Tuscha och Carina i täten, för att få till några bra bilder till tidningen.

När vi suttit upp på andra sidan kraftverksdammen satte vi av i full galopp uppför den branta backen mot gammelskogen, och jag måste ha lyst som en sol av glädje! Så red vi ut i gammelskogen, runt gamla träd och så, för posering, också vart det en härlig galopp från gammelskogen och tillbaka till "ljuset" igen. Tatjaana galopperade nog inte så snyggt just då, men med massor av glädje. Jäklar vilken skön tur det var, jag önskar den hade varat mycket längre.

Sedan blev det en hel del ledande fram och tillbaka över kraftdammen och även en uppsittning för galopp från bron och tillbaka till stallet, och Tatjaana var så himla tålmodig. Det var jätteroligt att få vara med i reportaget, jag hoppas det blir bra, och det var verkligen världens roligaste namnsdagpresent.

2012-05-25 20:08 | 2 kommentarer

Med sommaren kom flugorna.

Det var vår några dagar, så hoppade det plötslig till högsommarvärme, och med sommaren kom flugorna till vildhästhagen. Tova är den som blir mest utsatt runt ögonen, och det innebar vissa problem för oss på betet ifjol, då hon var så skygg och inte gick att komma särskilt nära. Då kom vi på en smart lösning, jag och Tova, att jag fick smörja hästsalva på insidan av hennes framknän, så smetade hon själv ut det i ansiktet, runt ögonen. Win-win situation

Idag köpte maken en flughuva till henne och jag gick ut i hagen med alla grejer och lade i en hög, och gick och mötte upp Tova med en repgrimma. Då var det någonting som inte var riktigt bra, och till min förvåning återgick hon till sitt flyktiga beteende. Jag var inte beredd på ett sådant motionspass i sommarvärmen, men jag var ju liksom tvungen. Jag tog maken till hjälp för att skärma av henne från resten av flocken, och hon fick bara vara ifred när hon gav mig uppmärksamhet, så fort hon backade eller gick iväg fick hon arbeta. Med sig hade hon Adilliya, vilket inte riktigt hjälpte, då hon tyckte det var en jättefestlig lek och ständigt sprang fram mot mig.

Så gick det plötsligt för fort för Adilliya, hon kom från sin mor och anslöt sig till de andra -som stod i klunga och verkade skaka på huvudet över Tovas jobbiga tilltag. Då rann allt av det svarta stoet, och med viss tvekan som snart gick över fick jag komma fram och ta på henne grimman och leda fram henne till flughuvan, flugsprejen, handskarna och lite annat som låg i en hög. Strax hade hon flughuvan på och verkade ytterst förnöjsam över att slippa plågan kring sina ögon.

"Skönt att slippa flugorna. Tack!"

I skrivande stund är det 23° ute. Väl varmt för mig, men jag ska inte klaga. Tycker förstås synd om hästarna med flugorna, men det är ännu ont om mygg, knott och andra köttätare. Minna och Bizra fick på sig varsin grimma med flyweils, pannband med långa snören som hjälper till att få bort plågan runt ögonen. Naturen verkar ha gjort det så att fölen inte plågas av flugorna. Adilliya är ju svart, så för färgens skull sätter sig flugorna gärna på henne, men hon verkar inte så bekymrad. Mistjev verkar inte heller särskilt bekymrad, eller vad tycker ni?

Tröttergubben

2012-05-24 17:48 | 3 kommentarer

Adilliya fyller snart 4 månader, och när man nu jämför med lille Mistjev ser hon plötsligt groteskt stor ut. Hon är så glad över att ha fått en lillebror, men blir ibland tillrättavisad av Hinica som talar om att man inte får leka hur som helst med hennes lilla guldklimp. Adilliya fäller sin tjocka fölvinterovrall nu, det kliar och ser tussigt ut. Vid några ytterst få tillfällen har jag sett Tova och Gastroler försiktigt klia varandra, nästan lite på håll, men hagens egen barnflicka Bizra har lärt lilla jäntan att kliar man så klias det tillbaka, så nu går Adilliya runt i hagen och försöker klia alla. Med varierat resultat.

Mor och dotter

Faktiskt får hon fint gensvar av sin mor, men eftersom Tova nu helst låter någon annan vara barnvakt och på sin höjd ställer upp som mjölkbar så går dottern självsäkert runt och försöker klia de andra också. Minna går oftast undan då hon vet att hon får på pälsen om hon är för närgången mot fölen. Hon kan klia lite försiktigt, men så fort någon av de anda stona viftar med ett öra går hon snabbt därifrån. Jag vet inte om hon ens försökt klia Hinica, men om hon vågat kan jag tänka mig hur det gick. Höjden av oförskämdhet måste Hinica sagt. Bizra kliar och klias länge och mycket och det är väl därför hon lärt upp Adilliya, nu när Hinica är så upptagen.

Lilla familjen

Pappa Gastroler, han klias inte. Leka, busa, skramla med spadar och vila middag tillsammans med dottern är helt OK, men det där med att klia, nä, det verkar visst inte coolt nog för herrn.

Vi som gått på njutaridningen på tisdagar tyckte att det var passande med två lektioner till, nu när våren äntligen kommit, och igår red vi ut. Jag hade Poker igen, och vi red genom gammelskogen och en bit längst skogsvägen innan vi vände. Poker upptäckte en älg innan någon annan av oss såg den, och jag förstod vad det var när han plötsligt ställde sig och tittade ned åt vattnet till. Älgen korsade vår väg framför gruppen, och vi fortsatte. På hemvägen passerade två älgar på samma ställe, den första stannade på vägen och tittade på oss. Tuscha stod still och verkade tänka att "Nu är du minsann på fel sida, jag ska liksom leda alla förbi din stig och hem!".  Vi befann oss således väldigt nära älgarna, hästarna var nyfikna men väldigt lugna, älgar innebär ju ingen fara för dem.

Nu ska jag ut till min älskade flock, jag tillönskar alla en härlig vårdag.

2012-05-23 08:48 | 4 kommentarer

Jag gillar verkligen den här lilla parvelns uppsyn

Det är inte alltid lätt att få någonting vettigt gjort i hagen alla gånger, kameran blir faktiskt en tidstjuv när jag har den till hands. Det är ju så roligt att ta kort på den lille. Kan säga att just när jag tar den här bilden står Adillia och kliar sin rumpa mot skottkärran, och bakom mig står Bizra och puttar mig enträget i ryggen för att jag ska klia hennes öron. Det var Hinica själv som valde att de skulle kliva fram och säga hej, så hon verkar ju ganska så stolt över lille Mistjev.

Det är så mycket spring i de där långa benen

I dag lämnar jag min älskade hage för ärende i stan. Manfolket får hålla koll på flocken och jobba undan det som går. Vi får väl se när jag har tid för bloggen nästa gång, men tills dess önskar jag er allt gott.

2012-05-22 08:20 | 3 kommentarer

Jag fick med mig kameran ut till hagen idag. Vi jobbade och slet med mocking och annat, men jag tog mig tid att ta några bilder. De här är mina favoriter från idag:

Tova, Mistjev och Hinica

Medan vi höll på värmde solen, och man såg hur det grönskade, minut för minut. Skir grönska, fågelsång och vår härliga flock som höll oss sällskap och hjälpte till genaom att skramla med spadar, klia sig mot skottkärror etc. En underbar jobbardag.

Mánadis' Mistjev

Det tar på att busa med mamma och hålla koll på flock och folk. Mellan varven måste ju lillen och mamma vila. Han är så himla fin.

2012-05-21 20:27 | 1 kommentarer

Poker Kahn

I går var det en extra ridlektion istället för den som blev inställd i onsdags. Egentligen har jag så himla mycket som måste blir gjort hemma på gården, så det kändes som ren lyx att lämna drängarna hemma och åka iväg på ridning. Efter en grå men torr förmiddag kom regnet strax före lunch, men vi trotsade vädret och red ut.

Jag hade mysige Poker, vi ledde hästarna över forsen, satt upp och red in mot gammelskogen. Det var en utmaning att från början av färden forcera alla de träd som hängde över vägen, de som böjts av vinterns snöoväder, och vi red ju på rad, så det svischade en hel del småträd på oss. Basjkirer är bra på de viset, de bryr sig inte så mycket om att de träffas av grenar och sådant, de verkar tycka det är kanska roligt att plöja fram genom snårskogen, och försöka bita av några lövade grenar i farten.

Vi tog oss genom gammelskogen och kom ut på den lilla skogsvägen mot Hötjärn. Den är lurig nu på våren, för de håller inte riktigt överallt, och det var lite otäckt när Bobnii framför oss plötsligt trampade igenom under ett travpass, men det gick bra (trots att Poker sprang in i rumpan på honom).

Det var en härlig tur i det lätta vårregnet och vi fick oss några härliga galoppturer i den skira grönskan. Två älgar korsade vår väg och i en trädtopp satt göken och hälsade våren med sin enkla sång. En underbar ridtur och ett perfekt sätt att spendera en söndagseftermiddag.

2012-05-21 08:40 | 1 kommentarer

Jag är inte så stolt over att jag hade fel, men som jag skrev i tidigare inlägg är det inte så lätt att se, särskilt när man vill repektera stoets önskan om att vara ifred med det friska fölet från början.

Namnet är en ordvits, det var vikt just för Hinicas hingstföl, ingen annans. Den som kommer på ordgåtan kan väl lämna en kommentar. Själv finner jag namnet fyndig, men jag känner ju mamman väl

21:46

På vovve.net löste man namngåtan snabbt, haha.

Tillägger att jag är mycket stolt över mitt föl, och tänk att överraska mig två gånger på ett dygn vid så ringa ålder!

2012-05-19 21:35 | 3 kommentarer

Sällan har jag varit så glad att jag hade fel, när jag lyfte på svansen och tittade idag såg jag att det faktiskt är en hingst som Hinica fött!

Små föl är ju inte så välutrustade så att säga, och Hinica ville helst ha lillen ifred igår, så jag var inte så närgången, men idag, när "min" uppfödare var här så säger hon plötsligt; "Men är det inte en hingst ändå?" Vi bugade och böjde oss i alla vinklar, men såg ingenting, men när jag lyfte svansen var det uppenbart.

Jag har ett bra namn på gång till lillkillen

2012-05-19 10:59 | 4 kommentarer

Klockan 05:45 gick jag upp och öppnade ytterdörren till en dimmig majmorgon för att släppa ut kattorna. Eftersom gehennahäcken är förpassad till just ett varmare ställe har jag nu fri sikt rakt ned på Vinterhagens lägda. Trött som jag var i mitt lilla huvud tänkte jag; "Men vad liten Adilliya är.." innan jag såg att en av dem som luktade på den lilla var just Adilliya!

Då blev det fart på fru Jonsson kan jag lova. Glad, nervös, lite rädd, stolt.. alla känslor rann igenom igenom mig medan jag med darrande händer försökte få på mig kläderna åt rätt håll. Telefon och kamera, så ut till lilla flocken. Åh vad liten fölis var, alldeles ny, men redan på väg upp. Långa ben i ett virrvarr och en blöt, mjuk päls. Jag rastade Izor medan jag lät dem klara sig själva, och när jag kom tillbaka hade fölet ätit den första, viktiga måltiden, och försökte sig redan på att skutta runt sin mor.

Människobarn får mjölkmustach, fölisar får ett litet pipskägg av första mjölken

Det blev en liten tjej. Jag hade ett jättebra namn på gång för ett hingstföl, men Hinica har varit så "tjejig" av sig under dräktigheten, så jag misstänkte att det skulle bli ett sto. Hon verkar vara mörkt gråbrun, med en pytteliten stjärn. Det ska bli skoj att lära känna henne och finna ett passande namn.

Hon är i alla fall väldigt rask och nyfiken, Hinica hade fullt upp att hålla koll då fölis ville hälsa på alla i flocken, inklusive mig. Jag var ute med dem tills efterbörden släppt och jag såg att allt funkade bra, sedan var det dags för frukost. Det lär komma fler bilder och info om den lilla.

Mjölk ger starka ben

2012-05-18 08:39 | 5 kommentarer

Testar för att kolla hur den blir mot bakgrunden..

Ska testa med denna också. Jag testar på startsidan, för den som undrar. Just nu ligger den andra varianten uppe, helhetsmässigt passar den bättre.

2012-05-17 15:13 | 6 kommentarer

Tack Yvonne Backman, YEB-Design!

Ja, vad tycks? Själv är jag partisk förstås, men med tanke på att jag berättade vad jag ville ha, och Yvonne ritade exakt det jag menade, kan jag inte anat än vara nöjd. Ursäkta att jag "outar" dig med namn, men du ska ha all heder min vän. Du kan skriva upp mig som referens i ditt CV

Pga loggan får hemsidan ett litet ansiktslyft när jag finner tid, och jag tänker försöka få till det utan att ändra den nuvarande designen. Den är jag mycket nöjd med. Nu ska jag tillbaka ut till mitt jobb efter en behövlig middagspaus.

Önskar alla en fin onsdagskväll.

2012-05-16 17:28 | 5 kommentarer

Jag gillar inte att svära offentligt, så han får heta Fabian idag.

Till att börja med tänker jag inte be ett dugg om ursäkt för att jag inte bloggar, vilket ni tre trogna följare kanske märkt och någon till och med påpekat. Fru Jonsson har nämligen massvis av saker som ska göras, och inte har hon någon dräng heller. Veckans projekt är att fixa upp Hemmahagen, det är så att Gastroler väntar dambesök i vår, så önskvärt är att hagen torkar upp och på något magiskt sätt blir täckt av grönt och frodigt gräs, helst under veckan. Önska går ju alltid.

Någonting som inte gått att önska bort är den gigantiska snö- och gödselhög som flankerat utestallet och hindrat den rätt så smala passagen ut till resten av Hemmahagen. Under några dagar har jag, med skottkärra och dyngrep skrapat på ytan av skitberget så att säga, för att utröna vad som krävs för att bli av med den. Det rasade nämligen gigantiska mängder snö från taket i vinter, och ovanpå det slängde jag gödsel när jag mockade efter Tova och Adilliya i vintras, hade ingen annan stans att slänga det. Tanken var att sätta makens son på det jobbet i helgen, då jag hade mycket annat att göra, men han valde att delta i en kurs i hästhantering i Gideå, och ett sådant klokt val måste ju premieras, så därför fick jag själv ta itu med högen under måndagsförmiddagen.

Jag lassade och körde undan blöt och tung gödsel i ösregnet, och skottade den kompakta snön ur hagen. Snön var jag tvungen att få iväg, för det som smälter rinner in i utestallet. Ja, utrymmet är alltså inte tänkt för djurhållning från början, utan är en gammal vedbod, vilket i och för sig också är lite förbryllande att man inte tänkte på vattenavrinningen vid en vedbod Det var tungt och det tog tid, men det gick bra för mig. Det blev lerigare och lerigare när jag arbetade, och man kan ju föreställa sig hur det kan bli när glada hästar med vårkänslor ska springa där, när lilla jag gör sådan åverkan på marken.

Det var alltså ett redigt takras under gödslet, och jag lovar att jag upplevde en omedelbar landhöjning när jag befriade underlaget från det tunga, och hivade snön över stängslet! Strax före tolv var jag förvisso genomblöt, trots underställ och regnkläder, men skit- och snöhögen var väck! Där högen låg återstår nu en lerpöl, en landhöjning och en känsla av "Fy Fabian vad jag är bra"!

Bilder i dagens inlägg är från kursen grabbarna var på i helgen (medan jag jobbade och slet). Först är det Kalle på Poker Kahn, sedan Stefan på Tjagatai Kahn. Bilderna visar hur de ställt upp sin häst med framhovarna på en pall. Rätt så duktigt va?

Önskar alla en härlig måndag, hoppas ni har bättre lycka med vädret är jag.

2012-05-14 13:03 | 3 kommentarer

Vit hund på vit kudde, svart hund på svart kudde.

2012-05-12 15:01 | 4 kommentarer

Flockens ledarsto; Hinica av Basta

Ett tag var jag fundersam på om Hinica blivit dräktig eller om hon bara var väldigt tjock. Det går faktiskt inte att beskriva den glädjen jag kände när dräktigheten stod som ett faktum! Jag är så himla nyfiken på vad som finns därinne, Tova föder ju bara svarta föl, men det här är ju Hinicas första. Hennes pappa och farfar nedärver de många och tydliga vilttecken hon bär, så jag tror det finns en mycket vacker varelse där inne. Att hon ser lite sur ut på bilden beror på att denne herre med busig uppsyn precis smög upp på hennes vänstra sida:

Gastroler

Nu när Hinica är i slutskedet av sin dräktighet har hon gått ned på deltid vad gäller ledarskapet. Jag är stolt över hennes kloka val till vice VD, för trots att hon tidigare ständigt tjurat mot henne, drivit bort henne från sin mat etc. har hon valt den ur flocken som, förutom Hinica själv kan hålla Gastroler kort gentemot de andra; Hon har bollat över ledarskapet över sin värdefulla flock till ingen mindre än min fina Tovareshch.

Min svarta pärla, Tova

2012-05-11 16:36 | 5 kommentarer

Mánadis' Adilliya, AKA fröken Mockasin

Nu när det gått ett tag sedan Adilliya föddes ser jag hur personligheten utvecklats, och självklart funderar jag på vilket namn hon fått om jag skulle namnge henne nu. Adilliya heter hon ju för att hon dansade så fort hon kunde gå (svarta svanen Odile från Pjotr Tjajkovskijs Svansjön), men skulle jag ge henne ett namn nu skulle det kanske bli Mánadis' Mockasin.

Jag har frilagt ca 2/3 av vinterhagens lägda som jag nu mockar varje dag. Ett trevligt jobb, jag går i mina funderingar och lyssnar på fåglarnas sång. Helt plötsligt känner jag ibland varm luft mot mitt högra öra, och nu håller jag inte göra på mig längre när det sker, för jag vet att det är Adilliya som försiktigt smugit sig fram och frågar om hon får vara med mig.

Så här ser det ut när jag vänder mig om

Att Basjkirer följer en i ens förehavanden är fullt normalt. De biter i redskapen, kliar omkull dyngkärran, ställer sig mitt i högen man tänkte skotta upp, etc. Fast Gastroler följer efter mig istället och liksom fyller på där jag tagit bort en i hans tycke finfin hög..

Det är väl bara en häst som brukar ignorera när jag mockar, därför blev jag mycket glatt överraskad när jag idag hörde ett litet, litet ljud bakom mig, kände lite varm luft i nacken, vände mig om och såg:

Mamma Mockasin

2012-05-10 12:48 | 4 kommentarer

Gideåbruk

I går var det tisdag och Njutaridning. Den sista Njutaridningen för denna gång faktiskt, och det var lektion elva av tio, så det var bonusnjutning så att säga. Dessutom gav vi oss iväg på en ganska lång skrittur, till Gideåbruk och tillbaka, när vi släppte tillbaka hästarna hade två timmar passerat!

Jag, mitt nöt, hade tagit med kameran, men lämnade den i bilen, därför är bilderna från samma sträcka, men från en förmiddag i slutet på April 2010.

Såhär ser det ut när vi leder hästarna över forsen (fast ärligt talat är bilden från när vi leder dem hem)

När vi rider åt det hållet så börjar vi med att leda hästen över forsen i Norrgissjö, via bron ovanpå dammen och sitter upp på andra sidan. Att vi leder dem har med försäkringar att göra, om nu olyckan skulle vara framme, inte ens unghästar som leds över bron för första gången brukar reagera nämnvärt på det forsande vattnet och ljudet. När vi suttit upp rider vi över själva turbinen, och det brukar gå bra det med, hästarna kan vara mer fundersam på att underlaget skiftar i färg än ljudet.

Hötjärn sett från Tatjaanas rygg

Vi skrittade på rad längst vägen, genom den fina, pyttelilla byn Hötjärn, till idylliska Gideåbruk, och hem igen. Under tiden vi red avtog den friska och kyliga sydvinden och vi njöt i den ljusa vårkvällen av fågelsång och speglande vatten. En sak stämmer överens med bilderna, och det är att jag red på Tatjaana. Hon har varit på semester ett tag och jag har saknat henne på lektionerna.

Det var ett fint avslut på de nyttiga Njutalektionerna, och vi som varit med kommer nog alla att ha stor nytta av allt vi lärt oss om oss själva och hästen i rörelse, under vår "vanliga" ridning. I kväll har vi vårens första teorilektion, vilket passar bra med tanke på att regnet vräker ned ute. Vräker ned över min dyngsura hage.. men snön smälter ju i alla fall.

2012-05-09 15:28 | 3 kommentarer

Ofta under promenader som i går, eller mina cykelturer, funderar jag på fenomenet att så många gamla gårdar "fräschades upp" en gång (ofta flera gånger)och helt tappade grundtanken, utseende och i värsta fall sin själ. Jag minns när jag bodde utanför Lycksele i början på 90-talet att folk satte plåt på husen; "Ser ut som trä men är helt underhållsfritt" hette det. Jaja..

Man behöver inte vara byggnadsvårdsexpert för att inse att många gårdars ytmaterial, fönster och tak inte alls stämmer överens med originalet. Eternitplattor och gapande panoramafönster placerade i hörn till exempel. Jag hänger inte ut grannskapets gårdar för att peka på vad jag menar men jag kan ta gården vi hyr som exempel:

Västgaveln

Ja, det är ingen vidare bild, men solen nuddar inte västgaveln förrän på eftermiddagen, och hur tänkte man när man byggde en uteplats som ständigt är pinad av nordvästvinden? Intill skitbrunnen och utsikt mot hagtornshäck samt grannens sovrum? När de ändå höll på, varför byggdes den inte på sydsidan med utsikt ned mot älvdalen, så den bildade behövligt tak för källarporten?

Nåja, tyvärr vet jag inte hur huset såg ut från början, men klart är att de fula fönstren på nedervåningen varken är original eller sitter där det förr satt fönster. Det till vänster är vårt sovrumsfönster, och det var nog tidigare salen. Jag dristar mig till den gissningen av den, bakom en snedvägg dolda kakelugnen -som jag aldrig sett, endast hört talas om. Parketten är lagd efter väggen slogs upp, så jag får aldrig veta hur den ser ut. Förmodligen satt det fönster på norrgaveln på nedervåningen förr också. På bilden kan man ana det fula, tillbyggda garaget som täcker norrsidan.

Jag fick ju en prenumeration på Gård & Torp när jag fyllde år, och med den senaste numret (nr 4). Utnämnd till månadens blogg är Södergården (länk); En ung familj som tagit hand om ett hus med fasadtegel, panoramafönster och betongtak och restaurerat det till något som mer liknar hur det en gång såg ut:

***

Man får låna bilder om man länkar till deras blogg, och jag länkar både i inlägget och i min blogglista till höger.

Vad duktiga de har varit! Där finns en flik som heter "Gårdens historia", och jag tycker det är roligt hur de har kunnat följa så mycket gammal dokumentation. Alla har nog inte sådan tur. Bilden till vänster är alltså det jag avser med "idiotrenoverad" i rubriken, den till höger kan representera "varsamt renoverad".

Här vill jag poängtera att idiotrenovering inte har någonting med tidigare ägares intelligens att göra, jag menar bara att lösningar som en gång var trendiga nu i efterhand inte visar sig så bra eller tilltalande alla gånger.

Varsamt och sparsamt, det är ord man stöter på när man läser husannonser, vilket vi ofta gör. På senare år har jag funderat mycket på vad vi vill lägga pengar och tid på när vi finner vår gård. Visst, allt beror på hur det ser ut runtomkring, med åkermark, ekonomibyggnader, ridvägar etc. men huset då? Ett sparsamt renoverat hus vore bättre för oss än ett idiotrenoverat, bara det är beboeligt under tiden vi gör i ordning allt. Jag får för mig att vi liksom nöjer oss med lösningar i idiothuset på grund av andra prioriteringar, det är nog bättre för oss att ha blåslampan i rumpan liksom. Så får vi sätta egen prägel på det sparsamt renoverade huset också, och på köpet kanske man får en spännande trädgård?

Det varsamt renoverade huset kan jag tänka mig att vi inte har råd med, inte om allt annat ska stämma, och vad är det som säger att det är vår smak? Trist att måla om omsorgsfullt påstruken linoljefärg bara för att vi inte står ut med vitt överallt. Själv föredrar jag pasteller eller guld och himmelsblått i symbios

Ja, det är funderingar jag har kring gårdar i allmänhet och vår blivande gård i synnerhet. Än dröjer det nog, men vi lär oss saker för varje annons vi ögnar igenom. Vi är ganska på det klara över vad vi inte vill ha, så nu gäller det att fokusera på det vi vill ha. Det är lättare att komma dit då.

2012-05-08 17:05 | 5 kommentarer

Regnskurar över Gissjön

Jag hade lovat Ludde en långpromenad i afton, och jag tänkte att det var dags att premiärgå sträckan över broarna, som går över Gideälven vid Bodumsjön och Gissjön. Jag vet inte hur långt det är, men vi gick i rask takt med pauser för fotograferande och annat, då tog det en timme och 50 minuter.

Det lustiga är att varje gång vi går den sträckan råkar vi ut för regnskurar. Har cyklat den flertalet gånger utan att bli överraskad, men just när vi går. Det kan vara allt från skyfall till lätt sommaregn, även om väderprognosen utlovat strålande sol. Och visst, när jag låste dörren kom det direkt en skur, men det var allt.

Runt oss verkade det skura för fullt, och det var väldigt vackert att se på. När vi passerade min vän på Andra Sidan doftade det av solvarm, våt asfalt av ett regn som nyss passerat före oss, och när vi passerade bro nr. 2, hängbron vid Gissjön syntes det tydligt vilken tur vi hade för det skurade i alla väderstreck.

Bild från hängbron, åt Gideåhållet

Vi njöt av de ljumma vindarna och alla fåglar som visade sin vårglädje. Försökte fota svalorna, men de är ena kvicka rackare!

Två svalor = sommar?

Efter bron, längst grusvägen hem hade vi solen på nosen. Just som vi kom hem passerade ett lätt regn, men nu verkar alla skurar passerat för i afton.

Önskar alla en fin kväll. Jag ska skrapa några lotter och kolla om jag blivit miljonär. Kram på er.

2012-05-07 20:30 | 5 kommentarer

Det här ska alltså fungera som en matbar för fjärilar i vårtider

Jag har läst att fjärilar och bin minskat ganska mycket i antal de senaste åren. Insekter är nödvändiga fär att det ska bli äpplen i träden och jordgubbar i landet, och dessutom är jag väldigt förtjust i fjärilar. Ja, bin också för den delen. Bin fungerar som små vakthundar om de får sniffa in en själv och familjen. Då flyger de runt och pollinerar i min trädgård, flyger hem och gör honung och lämnar mig ifred i arbetet. Främlingar får förstås räkna med att bina kollar upp dem med.

Intill ladugårdsväggen är det varmt och fint, intill rabarbern

I en tidning har jag läst att man kan göra en fjärilsmatare av en flaska eller kruka, som man fyller med sockerlag och pillrar ned bomull så det suger upp det söta. Jag planterar gärna sådant som fjärilar tycker om, men det är ju väldigt länge tills något av det blommar. Tills vidare kan man visst få fjärilarna att trivas och överleva med hjälp av sockerlag. Det är ju så man övervintrar bin, så varför inte.

Flaskan hittade jag på loppis, och trots att jag är rätt säker på att insekter inte kan läsa, vände jag flaskan med etiketten in mot ladugårdsväggen så det inte syns vad den en gång innehållit:

2012-05-06 12:12 | 4 kommentarer

Ibland är det kallt den femte, ibland är det varmt. I bland är det förvisso skurar mellan solstrålarna, när jag fyllde 22 var det sommarvarmt och björkarna var gröna. Men det var då det. I dag är det min stora dag, jag fyller 39, och tror ni inte på fan att det snöar!

Efter denna snötyngda vinter är Moder Naturs idé om födelsedagsöverraskning att bädda in världen i snö, som blir till lera ute på vägen och i min sorgliga vinterhage. Tanken var att vi skulle cykla till Björnforsen och prova den nyöppnade restaurangen, men istället blir det hemmagjort pizza. Och det är inte alls fy skam, jag vet ju att det är jättegott.

Eftersom det regnar bjöd jag mig själv på en födelsedagspresent; Då jag har plus på ATG-kontot bjöd jag mig på livesändning idag, då eftersändningen uteblir pga hockey-VM (heja Sverige!).

Grattis till mig!

I går var vi till Gideå och fick gofika, med mig hem fick jag presenter i förskott, en flaska rosévin och en vacker bukett med rosor. De lyser upp i köket så grannt. Till frukost fick jag fina paket som maken egenhändigt slagit in. Favoriterna var ett gulligt förkläde (som jag inte alls önskat mig, han kom bara ihåg att jag samlar på förkläden och tyckte det var mina färger), fyra små lergodskarotter och en prenumeration på Gård & Torp.

Här blev det också gofika idag. Rabarber- och jordgubbskaka med vaniljsås och till det nykokt rabarbersaft. Ja, fryst rabarber. Stackarna ute vid ladugårdsväggen lär väl krypa in i sina blad igen och gå i vintervila. Inne doftar det i alla fall som vår.

Ja, nu är det V75 för hela slanten nu, har två rätt efter ett lopp, både stora andelssystemet och mitt lilla chanssystem. Önskar alla en härlig helg!

2012-05-05 14:48 | 4 kommentarer

Kampen mot hagtornshäcken fortsatte igår.

Så här såg den ut innan vi körde igång.

Flera, flera timmar senare, av sågning, bärande och eldning torkadejag bort en liten hitlermustaschav sot och åkte på onsdagslektion. Jag red Tjagatai och vi övade i att hålla olika tempon i olika gångarter. Jag mådde sådär, halsen kändes som att jag rökt ett litet paket cigaretter, och jag måste ta reda på om hagtornstaggar kan vara giftiga, för jag hade så ont i händerna att jag hade svårt att hålla i tyglarna.

Men allt slit med häcken var väl värt. Grabbarna gjorde klart allt medan jag var på ridningen, och i morse såg det ut såhär:

Tadaaaaa!

Ja, jag tänkte inte på att arrangera fotot, soptunnan ska inte stå där, ej heller den omkullblåsta skottkärran, men huvudsaken är att vi kvitterat. Nu återstår häcken mot grannen, och den får tyvärr vänta ett par veckor.

Jag började blogga för en timme se'n, men blev avbruten av en Adilliya på utflykt, som sedan ledde till en Tova på utflykt och visst meck att återbörda mor och dotter till övriga flocken (pga övriga flocken). Nu ska jag dricka mitt uppvärmda kaffe och sedan blir det till att sätta upp ännu en strömförande tråd runt lägdan.

No rest for the wicked.

2012-05-03 09:03 | 5 kommentarer

Gehennahäcken

Jag har tidigare skrivit om den hagtornshäck som utan rim och reson vuxit åt alla håll runt gården. Den blev tuktad för 6-7 år sedan och sedan har den fått härja fritt. Den är översållad av långa och vassa taggar, en del är närmare två dm långa och bär taggar sin tur.

Såhär ser den ut på ett ställe. Bakom häcken finns ridplanen. Det är en riktig överlevare; Där man klipper den växer det ut två nya grenar, och de slingrar sig om varandra till en tät och ogenomtränglig mur. Två gånger har vi gett oss på häcken. Träet är stenhårt och dessutom anfaller häcken när man sågar av den. Riktigt otäckt att få dessa hemska taggar i huvudet till exempel.

Men vi har märkt att den inte är lika hård innan den bär löv. Därför gav vi oss själva f*n på att få ned en tredjedel av häcken igår, den som växer mellan gårdens sydgavel och den vackra utsikten över älvdal och berg.

Och det enda vi kunde göra av den var att bränna den. Taggarna gör att den blir ohyggligt svår att handskas med, både att frakta och elda upp då den tar sådan plats, men vi varvade med tungt, gammalt virke för att få en riktig brasa.

Vi sågade, slet, bar och kastade ris och virke på bålet. Taggar gick genom både kläder och hud och lämnade efter sig svidande hål som blev till blåmärken.

Till slut var hela häcken nedsågad! Tallen som farit illa under vinterns tunga snöfall blev lite friserad också. Då återstod bara att elda upp alltihop. Häcken var ju flera meter hög, så det krävdes viss teknik för att få alltihop att brinna upp. Vi fick slita och dra i hopflätade grenpartier flera gånger för att få allt på bålet.

Vid sextiden bröt vi för middag. Vi drog isär bålet, lade upp galler på stenar och grillade vår middag på den fina glöden, sedan slängde vi på bränslet igen och efter visst meck fick vi allt att brinna till slut. De två tredjedelarna hagtorn som återstår är trixigare, de ska nämligen tuktas ned till normal häcknivå. Det återstår att se om vi klarar av det.

Det bästa med gårdagens slit är i alla fall att jag inte längre behöver gå ut på vägen för att se vår vackra natur. Plus att goda energier nu kan komma till oss utan att bli stoppad av en tät mur av otäcka taggar.

2012-05-02 10:22 | 2 kommentarer

Värsta Kinderägget!

Sista april är en bra dag att inleda grillsäsongen, och vi körde igång den med att inhandla en ny, efterlängtad kolgrill.

Jag var bara tvungen att ha med den här bilden, för kolla vem som står i fönstret och tittar ut:

Ludde ska som vanligt vara med på bild. Härmed är det väl bevisat att hans medverkan i alla bilder inte är arrangerad.

Nu är den hopsatt och redo att användas.

Här ryms det massor av god mat. Det blev fransyska, kycklingfiléer, lök, champinjoner och majs som fick fylla detta gigantiska gap. Det var himmelskt gott!

Tillönskar alla en härlig första majdag, nu ska jag cykla till Björna för att köpa en tidning.

2012-05-01 09:52 | 1 kommentarer