Ofta under promenader som i går, eller mina cykelturer, funderar jag på fenomenet att så många gamla gårdar "fräschades upp" en gång (ofta flera gånger)och helt tappade grundtanken, utseende och i värsta fall sin själ. Jag minns när jag bodde utanför Lycksele i början på 90-talet att folk satte plåt på husen; "Ser ut som trä men är helt underhållsfritt" hette det. Jaja..
Man behöver inte vara byggnadsvårdsexpert för att inse att många gårdars ytmaterial, fönster och tak inte alls stämmer överens med originalet. Eternitplattor och gapande panoramafönster placerade i hörn till exempel. Jag hänger inte ut grannskapets gårdar för att peka på vad jag menar men jag kan ta gården vi hyr som exempel:

Västgaveln
Ja, det är ingen vidare bild, men solen nuddar inte västgaveln förrän på eftermiddagen, och hur tänkte man när man byggde en uteplats som ständigt är pinad av nordvästvinden? Intill skitbrunnen och utsikt mot hagtornshäck samt grannens sovrum? När de ändå höll på, varför byggdes den inte på sydsidan med utsikt ned mot älvdalen, så den bildade behövligt tak för källarporten?
Nåja, tyvärr vet jag inte hur huset såg ut från början, men klart är att de fula fönstren på nedervåningen varken är original eller sitter där det förr satt fönster. Det till vänster är vårt sovrumsfönster, och det var nog tidigare salen. Jag dristar mig till den gissningen av den, bakom en snedvägg dolda kakelugnen -som jag aldrig sett, endast hört talas om. Parketten är lagd efter väggen slogs upp, så jag får aldrig veta hur den ser ut. Förmodligen satt det fönster på norrgaveln på nedervåningen förr också. På bilden kan man ana det fula, tillbyggda garaget som täcker norrsidan.
Jag fick ju en prenumeration på Gård & Torp när jag fyllde år, och med den senaste numret (nr 4). Utnämnd till månadens blogg är Södergården (länk); En ung familj som tagit hand om ett hus med fasadtegel, panoramafönster och betongtak och restaurerat det till något som mer liknar hur det en gång såg ut:
***

Man får låna bilder om man länkar till deras blogg, och jag länkar både i inlägget och i min blogglista till höger.
Vad duktiga de har varit! Där finns en flik som heter "Gårdens historia", och jag tycker det är roligt hur de har kunnat följa så mycket gammal dokumentation. Alla har nog inte sådan tur. Bilden till vänster är alltså det jag avser med "idiotrenoverad" i rubriken, den till höger kan representera "varsamt renoverad".
Här vill jag poängtera att idiotrenovering inte har någonting med tidigare ägares intelligens att göra, jag menar bara att lösningar som en gång var trendiga nu i efterhand inte visar sig så bra eller tilltalande alla gånger.
Varsamt och sparsamt, det är ord man stöter på när man läser husannonser, vilket vi ofta gör. På senare år har jag funderat mycket på vad vi vill lägga pengar och tid på när vi finner vår gård. Visst, allt beror på hur det ser ut runtomkring, med åkermark, ekonomibyggnader, ridvägar etc. men huset då? Ett sparsamt renoverat hus vore bättre för oss än ett idiotrenoverat, bara det är beboeligt under tiden vi gör i ordning allt. Jag får för mig att vi liksom nöjer oss med lösningar i idiothuset på grund av andra prioriteringar, det är nog bättre för oss att ha blåslampan i rumpan liksom. Så får vi sätta egen prägel på det sparsamt renoverade huset också, och på köpet kanske man får en spännande trädgård?
Det varsamt renoverade huset kan jag tänka mig att vi inte har råd med, inte om allt annat ska stämma, och vad är det som säger att det är vår smak? Trist att måla om omsorgsfullt påstruken linoljefärg bara för att vi inte står ut med vitt överallt. Själv föredrar jag pasteller eller guld och himmelsblått i symbios
Ja, det är funderingar jag har kring gårdar i allmänhet och vår blivande gård i synnerhet. Än dröjer det nog, men vi lär oss saker för varje annons vi ögnar igenom. Vi är ganska på det klara över vad vi inte vill ha, så nu gäller det att fokusera på det vi vill ha. Det är lättare att komma dit då.
2012-05-08 17:05 | 5 kommentarer