Lyckliga, äppelkindade Spara, och truliga Slösa med sitt tråkiga hår

Jag har sparat 1200:-

Det har jag gjort genom att sända iväg maken på en superkomprimerad verkningskurs för att förhoppningsvis kunna fixa till tassarna på några av våra hästar (tillägger här att maken inte är helt novis på hästhovar, grundkunskaper finns). Bizra fick pedikyr igår, och tanken var att ta Hinica också, men hon var så plågad av broms och bitflugor så hon stod inte ut att stå ute i solen. Istället gick vi till beteshagen nu på morgonen och ställde in Hinica i vindskyddet. Efter att bakhovarna var fixade började det regna, så då tog vi ut henne (inga broms i regnet!) och Stefan putsade till framfötterna med.

Sedan var det Gastrolers tur, som stod helt lös när han blev verkad bak. En bidragande orsak kan vara att jag kliade honom med en borste under magen, men han var ändå supersnäll. Det innebär att jag nu sparat in 1200:- genom att utnyttja min make. Tre hästar fick följa med hem från beteshagen, Minna, Adilliya och Tova. Får jag tag på min riktiga verkare hoppas jag hon kommer hit och verkar dem hemma i utestallet.

De insparade 1200 kronorna kommer jag slösa bort i en butik med platt tak i Birsta (IKEA, mitt brytningsfel gjorde "paket" till "tak" när jag fick förslaget, hihi). Så ska jag på Hööks tänkte jag mig. Spara och Slösa ser till att jag går plus/minus noll.

2012-07-30 16:02 | 5 kommentarer

Återigen kan jag konstatera att mitt hjärta är större än min hjärna, men ibland bara måste man följa sin magkänsla. Det känns verkligen som att vi tagit rätt beslut.

Jag avslöjar inte mer än att menageriet kommer utökas i höst.

2012-07-28 15:12 | 9 kommentarer

Lampett med text

Under min "semester" har jag gjort mitt bästa för att lata mig, och en del av det har varit att gå igenom en massa inredningstidningar och bestämma mig för om några är värda att behålla. I dagens mode finns det många trender som gäller, ofta för att trender byts så snabbt så alla hinner inte med. Då är det lättare för de som säljer trenderna att göra det OK med flera, och det kan också vara OK att blanda dem.

Här följer tre inredningstrender som jag riktigt retar mig på, som jag aldrig skulle lägga pengar på, och för enkelhetens skull lånade jag bilder ur Ellos:

Text på allt

Sov sött? Knappast..

Varför i hela friden ska det vara texter överallt? På skålar står det vad som ska vara i dem, man ska måla texter på golv och väggar (gärna Carpe Diem, eller Minns gårdagen Dröm om morgondagen Lev idag, etc. det är verkligen unikt), tatuera in långa låttexter över revbenen och försöka få en god natts sömn på ett örngott med med 17 meddelanden. Men till och med ett enda meddelande på kudden kan ju vara förbryllande:

"Ho"? Slampans kudde och min kudde?

Texter, bokstäver och tecken överallt, på gardiner, handdukar, sängkläder, väggar, ljusstakar, tröjor, tak och golv. Innebörden i texterna verkar heller inte spela någon större roll alla gånger. Över till nästa irriterande trend, i mitt tycke alltså:

Gamla foton på allt

Vem är du?

Tryck av gamla foton har blivit populärt, märkligt nog i detta uthängningsfientliga bredbandssamhälle. Vilka är dessa människor som pryder gardiner, grytlappar och sängkläder? Är det deras önskan att vara upptryckt på en kudde och bli dreglad på varje natt? Själv har jag svårt för att dekorera mitt hem med ansikten över huvud taget, och inte känns det bättre när det är totala främlingar.

Till sist, möbelförsäljarnas mest tacksamma trend, som konstigt nog hängt sig kvar i många år:

Hur man säljer hål

"..Med färgskiftningar, spikar, sprickor och håligheter som en unik del av möbelns uttryck.."

Jajjemän, här säljer man sprickor och håligheter för 5 499 SEK, men då får man montera ihop det själv. Det lär ju knappast bli klagomål för leveransskador, så för säljaren är det väl en smart trend. Det jag tycker är tråkigt med den skabbiga trenden (som tack och lov inte ska vara vit längre) är alla gamla möbler som fått sätta själen till, då de målats med dubbla lager färg och sedan fått utstå slippapper, slag av kedjor, och annan misshandel, utan att förövaren bemödat sig om att ta reda på pjäsens ursprung. Då är det nog bättre att köpa nyproducerade sprickor och hål ändå.

Min egen smak skiftar, oftast beroende på var jag bor. Norrländsk lantromantisk kanske? Inga porslinshoar och självstängande lådor i mitt kök, det kan jag lova. Har ingenting mot det nötta, tvärt om, men jag förstör inte möbler med berått mod, inte heller betalar jag för industriförstörda grejer. Tidens tand nöter ändå, och jag tycker det är charmigt med en uppsättning av 5-6 gamla pastellfärgade stolar där två är extra nötta. Samma med en uppsättning gulnat, blommigt porslin där mönstret nästan är osynligt på en eller två tallrikar.

När jag läser om ännu ett hem med industrilampor, rostiga detaljer, skrynkliga jutegardiner (med text förstås), upphängda nyproducerade mamelucker och "förstörda" möbler, där texten i reportaget säger; "Vi älskar det gamla och nötta, och det mesta har vi fyndat på loppis och auktioner", trots att man känner igen detaljer från IKEA, Åhléns, Indiska etc, då blir jag så trött på lämmelmentaliteten. Härmaporna.

De flesta tidningarna hamnade i återvinningen, men jag behöll alla Gård & Torp. De flesta reportage där handlar om gamla trädgårdar, unika hem och byggnadsvård, trevlig inspiration för framtiden.

2012-07-26 16:18 | 4 kommentarer

MMS-bild från hängbron 06:50. Solen står till vänster, utanför bild. Det ljusa ovanför träden och sjön är solens spegelbild i den fuktiga luften.

Det vräkte ned regn sent i går kväll när jag kröp till kojs. Ask och Idun lade sig vid fotänden, det är inte vanligt att de vill sova i sängen, men när jag vaknade i morse låg de på samma ställe. Regnet hade dragit bort, det var varmt ute och ljuset över Gissjön var fantastiskt när dimman lättade.

Jag önskar alla en riktigt härlig tisdag!

2012-07-24 08:40 | 2 kommentarer

Dagen är inte över än, men jag tänkte summera första semesterdagen i Kaosets Mecka, Casa Jonsson. Frun i huset har hunnit med en hel del kan jag berätta.

Förutom det vanliga, det vill säga power walk, frukost och tillsyn av hästarna har jag äntligen sått någonting. Morötter och rädisor är sådant jag planterar mycket av på försommaren och sedan sliter mitt hår över när jag måste gallra. Då tänker jag att jag borde så mindre och flera gånger istället, så nu testar jag med det. Bredvid mina spinkiga purjolökar ligger det nu frön i prydliga rader, glessådda.

Eller prydliga rader, det återstår ju att se. Jag kan inte rekommendera att ha katter som trädgårdsmästare när man sår. Idun klafsade runt i mina sårader, och Tjocke-Korven drabbades av någon slags fnatt när jag försiktigt räfsade över raderna, så nu kommer det väl gro morötter både här och där.

Så har jag mockat färdigt hemmahagen efter besöket över helgen, samlat ihop sten som ska bilda en kant vid en rabatt, gått en härlig promenad med Izor, äntligen kommit mig för att sy om en sensomrig klänning jag köpte på rea i vintras, laga två av tre jeans som hängt i köket en månad och börjat gräva upp rötter efter något som i mina ögon är ogräs, i andras vackert blomster:

Praktlysing

Just detta frodiga bestånd vid ladugårdsväggen ska få finnas kvar, men jag har inlett en strid mot lysingen där den tagit över andra rabatter. De är säkert jättefina om de är en del av en trädgård, men när den tagit över ALLT, alla rabatter, då är det fasiken ett ogräs!

Så har jag försökt sanera sovrummet efter att Idun dragit in en fullvuxen björktrast genom sovrumsfönstret som present till sitt barnbarn. Jag hade precis kommit in med Izor, försökte vara social i telefon samtidigt som jag bekräftade en beställning på träningsutrustning (bland annat ett pris till Basjkirhästens Dag på Mälarö i augusti) på mejlen när jag uppmärksammade att det var fasligt många katter inne. Sedan Idun totalt tagit över Asks uppfostran är det sällsynt att alla är inne samtidigt. Orsaken till katternas intresse uppdagades snart; Med min vän fortfarade i luren skulle jag hämta symaskinen från sovrummet när jag såg liket på vardagsrumsparketten.

Varför ska hon lära honom ta fåglar?? Det här är andra trastjäkeln som får sätta livet till för Tjocke-Korvens skull. Inte för att jag gillar björktrast, men jag vill inte ha en fågeljagande katt! Tänker Idun som så att hon lärt upp två duktiga pälsjägare redan (Hilda och Sot) och nu lär upp en fjäderjägare? Kan en katt vara så klyftig? Det är ett faktum att en katt jagar det mamman tog hem och gav den som liten. Kan säga att Tjocken inte hade blekaste aning om vad han skulle göra med presenten, för den var stendöd, tack och lov. En stendöd trast lockar som tur är inte till jaktlek, särskilt inte som den är större än kattungen..

Björktrast

Utöver liksanering, odling, motion och annat har jag putsat till lite på hemsidan. Gjort om rubriker, lagt in loggan på alla sidor (bara startsidan har loggan högst upp), bytt adresser till alla hästars sidor, fyllt på Gastrolers avkommelista och påbörjat Adiliyas sida. Och bloggat nu då*s*

Om det behagar vara uppehåll efter middagen ska jag ge mig på lysingrötterna igen. De får försöka överleva bakom ladugården hädan efter. Tänk vad mycket jag hinner när jag har semester, det borde jag ha oftare.

2012-07-23 17:17 | 4 kommentarer

Chipsprutor och scanner

Nä, det handlar inte om flottiga potatischips, utan om ID-märkning

Adilliya fyller halvår nästa tisdag och ska alltså få sitt pass. Sedan 2009 ska alla nyregistrerade hästar chippas, men det är rekommenderat att även registrerade hästar utan chip märks, detta för att kunna säkerställa hästens identitet. Praktiskt tycker jag, då vi har en hästras som gärna ändrar färg genom åren. Dessutom verkar det varje betessäsong försvinna hästar ur sina hagar, så alla våra hästar chippades igår, utom Mistjev och Pavel.

Att jag väntar med småkillarna beror på att jag gärna vill att de är +5 månader innan de chippas och ID-kontrolleras inför passansökan. Jag vill förstås att identifieringen blir så rättvis som möjligt och dessa föl ändrar färg hela tiden tycker jag. Till exempel så är Mistjev, som föddes grå med bruna zebraränder över hela kroppen, numer svart! Hoppas han har vett att bli musblack innan hans passansökan sänds in*s* Det är minst tre månader tills dess.

I övrigt så har jag numer SEMESTER! Efter flera veckors sommarlov från golvläggandet åkte nyss maken med son ned mot Kungliga Hufvudstaden för att påbörja "höstens" jobb. Känns konstigt att kalla det höstsäsong när bara halva sommarn gått men jag har inget bättre ord. Förhoppingsvis har de jobb fram tills advent.

Hur blir det SEMESTER för mig? Jo, jag älskar och högaktar min make mycket, men ända sedan vi träffades har han jobbat borta, så ibland kan det bli väl mycket att ha honom hemma så länge. Visst, vi har hunnit jättemycket på gården och med hästarna, men bara att planera två lagade maträtter/dag, tvätta, diska etc.. Mitt gräsänkeliv är lite enklare där jag diskar varannan dag, fuskar med maten (mackor ÄR mat, bara man har rätt sorts grejer på!), drar iväg på lite oplanerade äventyr, målar tavlor (vilket egentligen mer är en önskan), jobbar vid datorn och annat.

Dessutom får jag äntligen gå och längta efter min make, det har jag saknat.

PS:

Att Adilliya nu registreras betyder att hon kommer få sin egen sida här, med eget info, stamtavla och fotoalbum. Om bara ett halvår kommer hon vara till salu.

2012-07-22 15:29 | 5 kommentarer

Adilliya med mamma i Hemmahagen

Jag skrev i tidigare inlägg att hästarna har semester, men det stämmer inte riktigt, för vi tog hem Tova och Adilliya i onsdags för att få gå hemma några dagar. Vi har funderat på att kanske visa upp Adilliya i Skellefteå i augusti, så vi måste ju kolla om hon är "visbar", eller kan bli det.

Och då passar jag på att rida

"Vänligen kom fram i trav."

Är Adilliya visbar? Nja.. inte än, möjligtvis med pådrivare. Själv har jag inte bestämt mig än för om det är för långt till Skellefteå eller inte. Vi har flera dagar på oss att besluta om det.

Nu ska jag ut i den härliga sommarsolen igen, önskar alla en härlig helg!

2012-07-21 11:45 | 4 kommentarer

En knoppande vallmo leker "tittut".

Jag blev ju så glad härom dagen när jag såg att fjolårets kornvallmo trots allt fröat av sig på utsiktsstenen, bland smultron och prästkragar. Än gladare blev jag när jag såg två stora, klarröda bollar borta på ängen vid jaktstugan som svajade i vinden.

Jag spred innehållet ur några frökapslar även där i höstas, och vid närmare inspektion fann jag massor av knoppar och flera blommor i olika färger och storlekar.

Här följer en serie bilder från vår äng:

Inte bara växer det fina blommor på ängen, mot skogen växer det massor, massor av..

..smultron

2012-07-20 08:39 | 4 kommentarer

Jag och hästarna har lite semester, därför blir det väldigt lite hästbloggande nu. Men det tar jag nog igen senare.

Förra året sådde jag kornvallmo på utsiktsstenen, och de blommade länge och i mångfald. Jag tänkte att jag skulle chansa och se om de självsådde sig och jag trodde inte de gjort det. Ärligt talat blev jag lite less på att invänta dem, jag tyckte det bara såg ut som en jäkla massa ogräs där de växte i fjol, så jag har grävt upp halva ytan och satt flocknäva och japansk kärleksört tillsammans med blek solhatt och de tre salviabuskarna som överlevde vintern.

Men plötsligt, bland de fina prästkragarna och kråkvickerna jag lämnat kvar på stenen (visst ogräs är onekligen vackert), lyser det av rött och blekt rosa, och flera knoppar är på gång.

Men de frökapslar som bildas i år ska jag flytta på. Jag planerar en slags självgående perennrabatt nedanför stenen istället, där vårlökar och vallmo får samsas och förhoppningsvis bjuda på långvarig blomsterprakt bredvid de senblommande snöbollsbuskarna.

2012-07-17 08:36 | 2 kommentarer

VARNING!

Jag har blivit ombedd att varna innan jag lägger in bilder på Tjocke-Korven (som egentligen heter Ask), så nu får ingen gnälla. Korvis älskar sin husse, och i går kväll låg han länge i hans knä medan vi såg på TV:

ZZzzzz....

Vi har inte en leopardsoffa, det är en filt som skyddar soffan från hundgrus och katthår, men märk väl hur fint mormor Idun mönsterpassar sig mot filten! Hon är helt genialisk.

ZZzzzz...

Så vaknade han till slut

Det var inte särskilt genialiskt av mig att ha en flugsmälla och fjärrisen till TV:n med i alla bilder, men jag hade ju bara ögon för Ask och hans underbara blåa ögon

"Hej husse. Ska vi leka?"

Undrar om han får gula ögon som mormor eller gröna som mamma och moster?

2012-07-12 17:38 | 3 kommentarer

Morgonens smultronskörd

"Och här sätter vi smultron åt barna.." säger en hurtfrisk Bosse Rappne och tjongar ned ett par överdimensionerade smultronplantor bredvid något exotiskt prydnadsgräs. Det är inte bara han, i flera trädgårds/byggprogram och tidingsreportage talas det om "smultron åt barna". Diskriminerande!

Har inte vi vuxna rätt att njuta dessa söta bär? Eller har nutidens överkonsumtionshysteri där allt blir större och mer (kolla bara hur en "småkaka" ser ut på nutidens café, bensinmacken. Stor nog att fylla upp en middagstallrik!) gjort att vi vuxna inte förväntas ha tid eller kropp för att plocka dessa små rubiner? Visst, några av de som växer på vår utsiktssten är pyttesmå, men härbärgerar lika mycket smak som ett större bär, bara färgen är rätt.

Eller har jag missat att det finns en ny sorts smultron på marknaden; Smultronotbaarna Holländsk möjligtvis?

Kalla mig barnslig då, men jag tycker det är lyxigt att gå ut plocka smultron som sedan får samsas med mina frukostflingor och mjölk i en fin, blommig gammal tallrik. Jag älskar smultron och eftersom här inte finns några barn får jag ha dem helt ifred!

2012-07-11 08:48 | 7 kommentarer

Här är en anledning till att ha fler föl än bara ett

I går firade jag och maken tvåårig bröllopsdag och treårig förlovningsdag, men det hindrade oss inte att träna Tova och Adilliya som varit här hemma över helgen. Jag testade min "passar-på-alla-hästar-utom-Hinica-sadel" och kunde konstatera att den inte riktigt passar Tova heller. Med bara originalpaden verkade den ligga på ryggraden.

Två föl har ju så mycket roligare än bara ett

I dag provade jag samma sadel, men en extra, ganska mjuk pad underst, och nu verkar vi hittat hem! Tova verkade nöjd, och hon kändes fin när jag red henne. Eftersom hon är så omusklad i ryggen så skrittade jag henne på ridplan, men vi red i volter och serpentiner, i samlad och ökad skritt, och hon kändes som sagt jättefin! Där jag satt på Tovas rygg växte sig mitt leende allt bredare.

Adilliya tycker halvbrorsan Pavel är rätt dryg, men hon har ett knep när hon tycker det är nog..

Efter passet på ridplan, där Stefan gjort ledövningar med Adilliya medan jag red, tog vi tillbaka hästarna till utestallet, sadlade av och fixade till dem lite innan vi ledde dem skogsvägen till betet. Första gången för Adilliya, och hon var lika obrydd som vanligt.

..då lägger hon sig ned och rullar, och då är det bara för Pavel att hålla sig undan

Det blev ett kärt återseende för alla när flocken åter blev komplett. Egentligen tror jag kloka Tova inser att hon har det lite bättre i Hemmhagen när hon är där själv eller med dottern. Det är lite bättre mat, mer vind, mindre flygfän, mer ompyssling där hon får stå uppbunden eller parkerad i utestallet, och hon får ha sitt älskade vindskydd ifred. Men just nu verkar alla glada och nöjda över att ordningen är återställd, och jag är supernöjd med det vi åstadkommit i helgen!

Hoppas ni med haft en härlig helg så ni kan ta emot den kommande, nya veckan med öppna armar och öppet hjärta.

2012-07-08 12:45 | 6 kommentarer

Adilliya och Tova i Hemmahagen

Det känns tomt ibland, när hagarna hemma står tomma, så i går morse hämtade vi Tova och Adilliya från betet. Tanken är att träna dem bägge (på olika sätt förstås), och att bara vara från flocken kan ju vara nog jobbigt ibland, något Tova tydligt påpekade under dagen.

"Här kommer jag!"

Vi pysslade om dem i utestallet innan vi släppte dem lösa i Hemmahagen (där utestallet tjänar som vindskydd), och ärligt talat var Tova rätt fjantig ett tag, sprang fram och åter och gnäggade högt. Adilliya var coolare och ville helst äta och i samlad galopp utforska hagen.

På aftonen hade lugnet sänkt sig i Hemmahagen, och i morse var det så tyst och stilla att jag funderade på om de rymt. Men när jag gick ut i hagen kom de mot mig och följde efter mig ut på lägdan för att äta. Frid och fröjd, och skönt att ha hästar i hagen igen

Här är det redan högsommarvärme, för tredje dagen i rad, och jag kunde för första gången i år plocka smultron till frukost. Jag önskar alla en härlig fredag, och lyser inte solen på dig sänder jag ut stora knippen solstrålar till alla som behöver det.

2012-07-06 08:22 | 3 kommentarer

Här står det (länk)!

Skönt för ägarna att hon är hemma igen!

2012-07-05 15:09 | 1 kommentarer

Gejscha

I går skrev jag ett inlägg om en häst som försvunnit, ett basjkirsto som heter Gejscha. Jag fick följande notis från Västerbottens Kuriren länkad till mig: Häst på rymmen och eftersom jag inte vill bidra till ryktesspridning tar jag bort gårdagens inlägg då jag inte är helt säker på om hästen stulits, släppts ut eller rymt på eget bevåg.

Stulen eller ej så är Gejscha efterlyst, och jag kan inte ens föreställa mig den oro som ägarna känner. Jag håller alla tummar för att hon kommer till rätta.

Gejscha är tio år, musblack med svarta ben, svart huvud, svart man och svans. Hon har en tydlig ål och är enligt mig högrest för att vara basjkir. Gejscha sågs senast runt Abborrträsk, Nordmaling.

Den som har upplysningar ombeds kontakta polisen.

2012-07-05 09:19 | 0 kommentarer

Sommargäster

Vi hade en riktigt härlig söndag i går. Först ledde vi hem Adilliya och Tova från beteshagen och pysslade om dem i utestallet. Bland annat raspade vi deras hovar lite, och Adilliya var jätteduktig! Ja, Tova också förstås, men det är hon ju jämt

När vi tagit tillbaka dem till flocken stod jag kvar och fotade ganska länge. Det var fölen, särskilt Pavel och Adilliya som stod för underhållningen, men bilder från det lägger jag upp senare. Efter lunch cyklade vi iväg ut till Rullnäs, där vi lade oss att sola på en stor sten ute i vattnet.

Här går det visst bra att lägga till med båt

Korna på grönbete har varit och druckit

Sommargäst av det mer enerverande slaget

Sol, vind och vatten...

2012-07-02 08:30 | 4 kommentarer