Får man paket här ute på landet så får man köra väldigt långt för att hämta det, ända ut till Husum närmare bestämt. Miljö- och tidsmässigt totalt vansinnigt, då man sällan har fler ärenden till lilla samhället Husum än att just hämta paket (om man inte jobbar på stinkfabriken förstås). Men då har vi en fantastisk servicetjänst att luta oss mot, nämligen "Lantis", Lantbrevbäraren.

Med några enkla knapptryck bokar man Lantis på nätet och vips har man paketet hemkört på gården av en bil som ändå kör samma tur varje vardag. Kanon!

Här bokar man Lantis (länk)

Två paket, bägge betalda i förskott (stackars Lantis måste, modern teknik till trots hantera kontanter och det vill jag inte bidra till, även om jag normalt är emot att handla (konsumtionsregistreras) med kort) hade den goda smaken att samtidigt dimpa ned i Husum i går strax före lunch, så i dag kördes de till mig och lyste upp en i övrigt mycket regntung dag.

Från Naturhästen en barbackapad med tillhörande repgjord, ett röd/svart, flätat indianhackamore till Tova, en lila repgrimma med dubbla knutar till Hinica, en grön med dubbla knutar till Bizra eller Tangaur, samt fyra indianhackamore i olika fina färger utvalda av mig. Två är inte mina och jag råkade i ivern beställa ett för mycket*rodnar*. Det var ju så många fina färger att välja mellan..

Från Horze en pad för bomfri sadel (vilket passar utmärkt då jag lånat hem en Bob Marshall-sadel för ev. köp) och ett par ridbyxor. Brallorna är lyxkonsumtion då jag älskar färger och funktionsplagg, och en belöning för jobb väl utfört med mina hästar, men jag blev först besviken när jag öppnade förpackningen. De jag beställde såg nämligen ut såhär:

Ljusare blå och med ljusgrå helskoning

Men så provade jag dem och kollade i spegeln (försökte fota men det gick inte så bra). För det första är de fantastiskt sköna, jag hade missat att det var en bambublandning jag beställt, som är ett bättre alternativ för miljön, och bambu skimrar lite. Den blå färgen är faktiskt finare och mer praktisk än den kraftigt uppljusade bilden i webkatalogen. Jag är supernöjd! Modellen heter Bella och finns i tre färger.

Livet på landet är lyxigt. Inte bara får man paket hemkörda, man kan också cykla längst en idyllisk grusväg för att inhandla beställt och färdigpaketerat vin, och väldigt prisvärt kött från en gård endast någon kilometer från mig. Inte gjorde det mig något att regnet vräkte ned, jag var så välklädd så. Frisk luft och motion är också lyx. Och att kunna höra fågelsång och vindens sus i träden istället för trafik.

Nu önskar jag alla en härlig fredgskväll. Om det regnar där ni är så rekommenderar jag starkt att välkomna höstmyset och tända massor av värmeljus i vackra lyktor. Det gör jag.

2012-08-31 17:20 | 5 kommentarer

Tänk vad man kan snubbla över när man vill hjälpa en vän.

Tack Ylva för din fråga om hästfilosofi och tränare, det gjorde att jag snavade över en väldigt klok mans blogg på Hästliv. Den uppdateras inte ofta, han är en upptagen man och skriver inte om vad han åt till frukost eller vad barnen gjorde i skolan (hans egna ord), och den är på engelska, men åh vad bra den är!

Vad jag pratar om?

John Moores blogg på Hästliv

Den är väl värd ett besök.

2012-08-31 08:21 | 1 kommentarer

Jag satte ju årets julsnaps för några veckor sedan (läs inlägget här) och idag silades den omsorgsfullt av och ska nu få vila i en fin liten butelj tills det blir jul.

Det här har nu blivit..

..det här

Johannesörten (de gula blommorna) och kanelstången tog jag ur efter två dagar, och lade i nya johannesknoppar -i knopparna finns mest verksam substans. De plockade jag ut dag fyra då drycken fått rätt röda färg, och örtens medicinsmak inte blivit för påtaglig. Samtidigt lyfte jag ur kryddnejlikorna. Ingefärabiten och kardemummakapslarna har legat i tills idag när jag silade av snapsen.

Nu ska den mogna i skafferiet tills Vintersolståndet, och som synes har jag satt en värdig väktare på Nissenaps'n. Vi får väl hoppas han inte tullar för mycket och lämnar lite till husfolkets julbord.

2012-08-30 16:38 | 6 kommentarer

Tangaur

Jag har ju hintat om att flocken ska utökas, och på måndagskvällen anlände Mánadis två nya ston, Firma och Tangaur. Hemma på gården har vi sedan ett par veckor Minna (som ska föla), Tova och Adilliya, resten är i beteshagen. Det lite roliga i det hela är att Firma är syster till Tova (som egentligen heter Dictorsha), och hon är visst Gastrolers stora kärlek här i livet.

Firma

Hon är inte mycket lik sin syster, det är bara färgen egentligen, och återseendet var faktiskt väldigt svalt. Men jag förstår Tova, hon vill gärna undvika konflikter medan Firma verkar ranghög. Lastningen och resan gick bra. De åt ur sitt hönät, bajsade var sin gång och var inte ett dugg svettiga när de kom fram, och lungt och fint gick de ur transporten som om de aldrig gjort annat.

Hoppa över följande stycke om ni inte är lika avelsnördig som jag

Det står "fader okänd" i Tangaurs stamtavla, men det är inte hela sanningen; hon är inte riktigt livmoderimport men nästan. Som jag förstått det blev Tangaurs mamma Bliss betäckt när de stod i karantän. Hingsten heter Losk, och jag fick med hans stamtavla. Dock registrerades aldrig han och han finns ej mer. Jag har inte sett någon basjkir i Sverige med blod från Losks moders sida (hingsten Nalet är inte samma som den som finns på Blå Basen), på faderns, Oblesniks sida är Tangaur släkt med Firma och Tova på långt håll. Tangaurs mamma är från samma farm som Minna.

Firma med mig och Tangaur i bakgrunden

Jag ska inte tråka ihjäl er med prat om blodslinjer. Det är en liten ras i Sverige, och de som inte är släkt med Spekter är ganska lätta att hålla reda på. Men jag kan berätta en rolig grej; Firma ska visst vara väldigt svår att få tag på för den som hon inte är väldigt förtroelig med. Det avskräckte inte mig när jag bestämde mig för att köpa henne, för det gick ju bra med Tova, även om det fick ta tid. Jag kan säga att jag blev mycket förvånad då hon i tisdags morse kavat stegade fram, hälsade och ville bli borstad.

Första morgonen

Hon var helt OK med att jag tog på henne överallt, även på huvudet och grimman. Tova höll ett säkerhetsavstånd på runt 7 meter när hon kom hit förra våren. Då Firma beslutade sig för att ta av sig grimman på tisdagskvällen var jag ju nödgad att ta på henne en ny innan inskolningen med Tova och Adilliya i morse.

Jag gick ut med repgrimman och när jag strök den längst halsen blinkade hon inte ens, men hon hade fullt focus på mig. Grimman var för liten, så jag gick in och hämtade en större. Andra gången gick jag raka vägen fram till henne med repgrimman i handen och det vita ledrepet hängt över nacken. Hon hälsade, jag "kramade" henne och knöt fast grimman, no problem!

Men jag har inte ställt några krav på henne än, flykten kanske kommer, vad vet jag?

Firma i nytvättad "strungrimma"

De fick träffas igår också, men förra natten fick de nya gå på ridplan och de andra tre i Hemmahagen. Minna går nu i en egen del, vid utestallet (som hon älskar att stå i), det var den delen som användes som barnkammare i vintras för Tova och Adilliya. Utrymmet är nu dubbelt så stort och de fyra andra vandrar gärna förbi utanför och säger hej när hon lämnar sitt kära krypin. Så håller vi tummarna att Minna äntligen fölar nu när hon fått hagens lyxrum och får vara ifred, men ändå nära de andra. I Hemmahagen är det gott om naturliga vind- och regnskydd så det går ingen nöd på dem. Frid råder i skrivande stund i Mánadis' alla hagar.

Måste skriva ett par rader om gårdagens ridlektion också. Vi red ut, och jag har för hösten lagt mitt förstaval på Lusitano Kahn, en stor kille med höga tankar om sig själv ibland, men väldigt snäll. Jag fick faktiskt den store killen att galoppera ute, hela tre gånger, och han var vänlig nog att tala om i förväg de två gånger han startade galoppen med att bocka, med ett litet "piijjhhp".

Han travar hellre lite efter de som galopperar först, och det är i och för sig inte så illa, för han slängtravar inte utan stegar på rätt fint med "storhästkliv", men det var trevligt att uppleva hans galopp. Den var jämn och fin. Nu gäller det bara att få den att passa på en begränsad yta. Ridhuset nästa för mig och Lusse!

Nu vill jag önska alla en härlig kväll. Jag har haft en väldigt produktiv dag ute på fältet och ska ägna kvällen åt lite datorjobb, planering och senare ren slöhet.

2012-08-29 17:27 | 6 kommentarer

Lilla Hjärtat

Inte bästa bilden jag har på Pavel, men hjärtat på mulen syns så bra här. Hur kan man få ett så sött tecken? Han kommer få stå ut med många mulpussar i sitt liv.

Ute regnar det så jag satte mig att slöa lite vid datorn så här på söndagen och tittade på några bilder jag tog av småpojkarna i stora beteshagen för några dagar sedan. De växer så det knakar, och är så nyfikna och kelsjuka så det är svårt att få till några bra bilder. Jag undrar vad Pavel kommer få för färg. Under den ljusbrunblacka fölpälsen verkar det finnas en guldbrun kille med många mörka vilttecken, och han verkar bli mörkmaskig också, men då syns ju stjärnen och hjärtat bara mer.

Tiden får utvisa vad det blir, Basjkirer verkar kunna ändra färg genom hela livet så det är bara att vänta och se.

I går fick de oväntat besök i beteshagen när plötsligt fyra kor simmade över från sin beteshage på andra sidan älven. Stackars Bizra som har sådan koskräck. Gastroler försökte tala kossorna till rätta, men de ville inte lyssna. Hingsten lämnade inte korna förrän husse kom till hagen och släppte in alla hästar till den lilla hagen vi har i hagen, en sluss för att underlätta ut- och insläpp. Allt gick bra och kossorna simmade efter viss övertalning av tre karlar och en traktor tillbaka till sitt.

Mistjev är så kelsjuk; "Men vänta då, och borsta mig!"

Husse ja.. han har åkt söderut med ett stort, frontlastat Umesläp för att i morgon bitti lasta och köra hem två ston. De bor nu runt 12 mil söder om huvudstaden, så det blir en lång dag. Själv är jag inte orolig, vi hämtade ju Amir i Norge, några mil innanför Idre, och körde honom till Gideå i vanlig transport, och det gick utmärkt. Stona kommer åka baklänges på boggi. Det kommer gå galant och jag önskar jag kunde vara med men någon måste hålla ställningarna här också.

Endast mamma är mer intressant

Väntan och förväntan. Jag har längtat efter stona i flera veckor nu. Minnas föl väntar jag också på, och nu verkar det inte vara så långt bort, jag spanar efter vaxproppar flera gånger om dagen. Väntar på två paket också, några indianhackamore och en barbackapad från Naturhästen och ett roligt paket från Horze. Ja, det är lite som att längta till julafton faktiskt, men väntan gör mig hungrig, så nu ska jag ordna mig middag. Det verkar som om jag får tända lite ljus också, så tjocka är regnmolnen.

Jag önskar alla en fridfull söndagskväll.

2012-08-26 17:17 | 5 kommentarer

Visst finns det tomtar och troll i skogen!

Så här fyra månader innan julafton är det väl passande med lite småtomtar i bloggen. I går när jag gick på promenad med Izor stötte jag på dessa små filurer i en solig skogsbacke:

De var riktiga linslöss som gjorde till sig och grimaserade för kameran.  Det var knappt jag såg den tysta väktaren som satt på tomtestugans mossiga tak:

Jag tycker det är trevligt när man pyntar lite i skogen, det är skoj att se något totalt oväntat ibland.

I dag är jag verkligen uppe med tuppen, det var knappt solen hann gå upp (jo, hon hade varit uppe en kvart). Ska in till stan och medlemshandla på Granngården, köpa handledsskydd och ett oljeställ på Jula, och införskaffa en välkomstgåva till jaktlaget som anländer till stugan här på gården nästa helg. Ska vara hemma så jag hinner mocka innan lunch tänkte jag, sedan väntar röjning och jordvändande.

Trevlig Barsmäss på er!

2012-08-24 07:38 | 4 kommentarer

Stängslet går faktiskt genom rönnen

Min absoluta favoritårstid närmar sig, även om det är svårt att tro när det är så varmt om dagarna. I skog och på hyggen och myrar täcks marken av senblommande örter, gulnande gräs med svagt violetta frön, och rodnade blåbärsris som tillsammans med mossa och lingonris bildar färgglada lapptäcken. Skymningsljuset varar så där länge, extra länge som det bara är på vår och höst. Jag skulle väldigt ogärna byta bort det norrländska skymningsljuset igen.

Överflöd

Rönnarna på gården knäar under sin tyngd. Det är mycket rönnbär i år, väldigt mycket. Dock har jag lärt mig att rönnar ej kunna spå väder, det med de tre senaste vintrarna i åtanke. Däremot tror jag växter kan göra en överslagsuträkning baserat på egna erfarenheter. Senaste vintern kom sent men drabbade då brutalt med enorma mängder snö, sedan kom sträng kyla och den varade alldeles för länge, även i min smak. Jag tror att det är den säkra anledningen till att denna sommar berikats med extra mycket blommor, och nu, väldigt mycket bär (här i alla fall). Våra rönnar kan alltså bara tala om hur de haft det, inte vad som komma skall.

Kuttersoffan på utsiktsstenen, under tyngda rönnkvistar

Jag frossar i bär. Till frukost blandar jag müslin med blåbär, hallon, smultron och röda vinbär, och när värmen gör att jag saknar aptit plockar jag bär till en smoothie. Det här är den rikaste tiden, och när hösten kommer tänker jag inte slut, utan nystart. När ladorna är fyllda, det är då man kan luta sig tillbaka, innan har man knappast tid. Odlingarna läggs i vila, utemöblerna städas bort, vårlökar sätts och ovanpå dem strör jag innehållet ur gårdens vallmokapslar.

Tunnel på utsiktsstenens baksida, här brukar krocketbanan gå

Men än känns det som sommar. Hästarnas pälsar har tätnat, det är svalt om nätterna, men dagarna erbjuder oftast strålande sommarväder. Officiellt är rötmånden nu över, och jag tycker det är lättare att andas. Vilken tur jag har som får jobba utomhus och njuta av årstidernas skiftningar. I dag har jag stängslat klart Hemmahagen, nu återstår bara att vända jord igen och lite röjning i skogen. Men först välbehövlig lunch.

Önskar alla en härlig torsdag.

2012-08-23 12:28 | 3 kommentarer

Viktigt om man ska väga

Inte blir det mycket bloggat i dagarna, men det beror på tre saker;

Jag är sur på Minna som lurade mig att hon skulle föla för ett par veckor sedan, men tjurhåller på det lilla/e underverket.

Jag har så galet mycket att hinna närmsta veckan, och att hinna blogga står inte på listan!

Är inte datorn och de (a)sociala medierna jättelika tids- och energitjuvar? Prova att nedrusta er IT-park och se vilken underbar värld som finns där ute, och upplev hur bra man mår av att inte jämt vara tillgänglig.

En pekar öst, en pekar väst. Ska de någonsin mötas de två?

Ute i riktiga världen finns bland annat en jättebra biståndsloppis (de är de bästa) i lilla byn Gottne. Riktiga världen bistår också med en irl-vän (In Real Life, på internetsska) som erbjuder ett behövligt avbrott i arbetet så vi kan besöka nyss nämnda loppis och för en billig peng göra gott samtidigt som vi berikar våra hem. Win-win

En av fyra uppnosiga drakar

Dessutom kände jag mig lite hängig efter en väldigt fin men också väldigt regnig uteritt på tisdgskvällen, så det var skönt att bli skjutsad och få surra bort några timmar. Irl-vännen fick också agera syntolk då jag glömde glasögonen hemma, lyxigt värre. Trots, eller tack vara kanske, min dåliga syn, var det jag som gjorde dagens häftigaste fynd:

Nu gör vi vågen!

Oftast fyndar jag tvåsiffrigt, kantstött och defekt gör ingenting. Nostalgiskt porslin och andrahandskläder brukar vara det jag oftast bär hem, men den här maffiga och tunga vågen kunde jag inte motstå! Nu vet jag inte vad en sådan här våg är värd, på loppisar är det mest populärt med vågar som har en bricka och en slags emaljerad gradskiva och de brukar betinga runt 250:- på den mindre bra loppisen i stan. Denna betalade jag glatt 225:- för, och när jag bar den till bilen kändes det som jag fick jäkligt mycket för pengarna. Ironiskt nog har jag ingen våg att väga den på.

Ännu ett fynd

Ytterligare fann jag två finfina trasmattor som matchar höstgardinerna som sätts upp om några veckor, en piedestal, två linnen (ett med etiketten kvar på) samt en bricka, och för hela kalaset betalde jag endast 405 riksdaler. Vad gäller brickan fanns det liknande, billigare och med stansade mönster, men jag föll för de vackra handtagen, som de andra saknade. Dessutom är den tyngre och mer använd. Den passar till mycket, och känns lite exklusiv vid en dukning. Till exempel kan man på den servera..

..en liten hästgryta

Min irl-vän gjorde en dubbelträff med denna omtänksamma present, för inte bara innehöll den mitt ena favoritgodis smultronponnies, jag samlar på porslinsgrytor i alla storlekar, så det här var ju perfekt! Av en slump har grytan samma ljungrosa färg som jag, dagen till ära bar på min blus, så vid närmare tanke var det en trippelträff Tack vännen, jag sänder dig en cyberkram här, men när vi ses för röda, ädla drycker snart får du en irl-kram.

Jordvändandet stötte på patrull under eftermiddagen, men det innebär i och för sig att jag nu får mindre jord att vända. Har släggat ned stolp men inte lagt på tråd än, och entrén i Hemmahagen blev i alla fall 50% större. Det får jag vara nöjd med.

I kväll väntar datorarbete, ifyllande av betäckningsrapporter (tur det nya blocket kom idag) och sedan en skön och slapp hemmakväll med hund och katt i soffan. TV:n är i och för sig också en tidstjuv, men jag blev helfångad av Lilyhammer, och Dallas tycker jag är en skön hjärntvätt också.

Ha en härlig lillördag alla!

2012-08-22 18:29 | 2 kommentarer

Älgkalvar

Det är inte ofta jag är rädd när jag går i skogen, men ibland bör man faktiskt vara det. Jag gick med Izor och städade lite efter helgens cykelbegivenhet när jag plötsligt såg älgkalven väldigt nära oss. Som tur var märkte inte Izor den.

Jag tackade högre makter för att jag glömt plocka ur kameran ur jobbarbrallorna och försiktigt, försiktigt tog jag fram den och tryckte på "ON". Då hörde jag det enorma knaket bredvid oss och då såg jag också den andra kalven. Jag hann trycka av kameran en gång, sedan drog vi oss mycket tyst tillbaka i spåret.

Det finns få varelser mer ilskna än en älgko som misstänker att barnen är i fara, så det vore mycket dumdristigt att inte hålla ur spår. Så nära har jag faktiskt aldrig varit en liten älgfamilj.

I övrigt så hämtades balmaskinen i går redan, och jag kämpar med att vända all jord, sila den mellan fingrarna och slänga glas och järnskrot. Ett tag trodde jag faktiskt att jag funnit en gammal gravplats för spöken, så mycket gammal kätting som jag drog ur jorden. Dock blir det fort för varmt att hålla på så då hittar jag på andra göromål en stund. Som att snubbla över älgar i skogen.

I afton ska jag och Izor gå en långpromenad, så hoppas jag det gör att han blir bättre i magen, för jag har inte tid för en magsjuk vovve. Annars får jag väl ta upp honom till det tidigare katastrofområdet så får spökena skrämma bort det dåliga:

Buuuuuhh...

2012-08-20 16:36 | 4 kommentarer

Jag har ju skrivit om att jag börjat ta itu med den så kallade katastrofhögen vid Hemmahagens entré, och jag har ingen "före-bild", men med "efter-bilderna" ska jag försöka förmedla eländet:

Efter upprensningen

Byggnaden är en korntork, ett utrymme där man torkade säd förut. Mellan korntorken och utestallet på baksidan ladugården har vi haft en väldigt trång passage förbi katastrofhögen och den av tidigare hyresgäst övergivna och kantrade Jettan (självklart har vi stängslat in den), vidare ut på lägdan.

Katastrofhögen utgjordes av ett raserat förråd; En elak hög av virke och spik över fönsterglas, 15-talet bilbatterier, jackor, spritflaskor, handskar, dunkar och burkar med suspekt innehåll, etc. etc. Ja, utöver balplastaren som syns i bild, men den ska fraktas bort i veckan.

I går skulle jag egentligen vara funktionär på en cykeltävling, men då vi hade mycket att göra efter att maken varit borta nästan tre veckor gav jag bort funktionärsskapet till den för uppdraget bättre lämpade personen, Stefans son som har svart bälte i att sitta still. Medan pojken satt med sin signalväst, flagga och komradio tog vi på oss handskarna och gav oss på högen, allt medan solen spred högsommarvärme runt om oss.

Det är så att vi behöver utrymmet där, vi kan inte ha en så smal passage nu när vi väntar tillökning i flocken (oops.. vad sade jag där) och om man ser på denna bild...

"Nordvästpassagen"

..så kan man för det första se hur mycket plats högen stulit, och för det andra ana den mängd snö som rasar ned från ladugårdstaket just där. Hemmahagen måste jag använda i vinter och då behöver passagen breddas. Vi sågade bar och kånkade tills vi höll på att få värmeslag. Då tog vi paus och satte oss på utsiktsstenen och tittade på förbipasserande cyklister och gav oss på en match cross-krocket (lång bana över svår terräng).

Efter härlig grillmiddag på kryddiga kycklingspett och svalkande bönsallad tände vi bålet på gården och eldade upp katastrofhögen. Grabbarna fortsatte såga och bära medan jag släpade upp sly som vi tagit ned vid Vinterhagen tidigare och kastade på bålet. När det mörknade hade grabbarna sågat och burit klart och jag tog på mig att vara eldvakt i den varma kvällen.

Jag petade och puttade i den stora brasan och däremellan låg jag på rygg på några SJ-pallar vi har uppställda mot ladugården, med en kall öl i näven såg jag upp på himlen som ändrade sin blå karaktär och tände sommarens första stjärnor en efter en. Under stjärnorna lekte några små fladdermöss kull mellan ladugården och den stora granen bakom Utsiktsstenen.

Uttjatat uttryck ja, men mer Carpe Diem än så blir det knappast. Helt underbart och det tog emot att gå in.

Nu återstår att minutiöst rensa marken under katastrofhögen. Jag ska klippa och bränna den lilla växtlighet som finns, ta bort allt synligt skräp, räfsa. Så tänker jag vända jorden, räfsa, vända, räfsa etc. tills jag är så säker jag bara kan vara på att allt skräp är väck, då först stängslar jag om. Är jag inte säker på att marken är OK, då struntar jag helt enkelt i att stängsla om. Då är det som det är, det blev i alla fall snyggare!

Från allt det fula till något betydligt vackrare:

Mina solrosor har börjat blomma

I kväll tänker jag dock inte slita kroppsligt. Har en del eftersatt datorarbete, också måste kroppen få lite ledigt också efter allt kånkande i går. Maken med son har åkt söderut på jobb igen, och med sig tog han en hink fylld med hönät, 8-meters ledrep, två repgrimmor och två vanliga grimmor. Hmmm.. Kan säga att jag längtar dubbelt upp efter makens hemkomst, tills dess får jag fylla dagarna med mycket arbete så tiden går fort.

Till veckan börjar höstterminen med lektionsridningen, och jag är så himla laddad för stora utmaningar! Önskar alla en härlig söndagskväll.

2012-08-19 17:16 | 6 kommentarer

Färgglad parad

I går var det tvättdag; Åtta vanliga- och åtta repgrimmor samt två ledrep tvättades och hängdes upp i färgglad parad på bron. Grimmorna i tjockt rep, de är mina "skitgrimmor". De är i mjukt bomullsrep, totalt värdelösa som träningsredskap, men bra om man av någon anledning måste lämna en häst med grimma på i hagen. De är mjuka och elastiska, och det gör inget om fölen hänger och dinglar i sina mammors grimmor (för det gör de, även om man bara satt fast stoet för att se över hovar etc.).

Hansbo, riktigt bra och billiga skitgrimmor i fina färger!

I dag ska jag ut på äventyr, men maken och drängen kom hem i går på aftonen, så de får hålla ställningarna på farmen under tiden. Har jag riktig tur kommer jag hem till dukat bord

Önskar alla en härlig fredag!

2012-08-17 08:36 | 3 kommentarer

"Mjaauuu.."

I går gick jag med Izor skoterleden upp över berget och fäbodvägen hem. Vid Skaltjärn blev jag mycket förvånad när vi plötsligt hann ifatt en katt som promenerade på vägkanten.

"Ja, ja, håll dig på din kant bara"

Jag påkallade kattens uppmärksamhet så vi inte skulle skrämma den, och den verkade väldigt social, pratade med mig och så, men så blev Izor för ivrig (han var självklart kopplad) och kisse skuttade iväg. I dag återvände jag till tjärn utan hund.

Tydligt kännetecken

Jag gick och kallade på katten, och när jag vände tillbaka satt hon plötsligt där på vägen, där hon var dagen innan. Hon iakttog mig på håll, men när jag pratade, jamade och "prrrrrrritt-ade" svarade hon och kom mot mig.

"Ja, jag väntar väl då"

Hon var rätt lustig, för hon pratade samtidigt som hon väste medan hon närmade sig, som för att säga åt mig att inte vara för framfusig. Och det var jag ju inte. Jag hade förstått att det rörde sig om en social tamkatt som av någon anledning gjort sig ett hem vid tjärnen, långt från bebyggelse. Hon kom själv fram och lät sig klappas.

Eventuellt har hon ett par ungar, hon såg nämligen diad ut på två spenar, och hon ville inte röja sin boning. Jag hoppas hon kommer till rätta, för hon verkar väldigt mysig och social. Har frågat runt lite, men längre bort i byn känner man inte vid någon svartvit hona. Nere i Svedje har jag satt upp en lapp på anslagstavlan, men hon kan ju komma från var som helst egentligen. Det är många husvagnar som kört upp på mon i sommar.

Än har katter det bra ute i skogen, men inom några månader blir det mörkt och kallt. Min önskan är att kattans ägare kommer och hämtar hem sin familjemedlem från fiskesemestern, hon verkar sakna ett knä att ligga och spinna i.

2012-08-15 18:39 | 6 kommentarer

Gastroler

Jag bara älskar den här hingsten! I dag tog jag med mig hovpallen och raspen för att fila ned Gastrolers långa tår, och han stod som ett ljus och lyfte så snällt på hovarna i tur och ordning. Höger fram ville han knappt ställa ned hoven från pallen, och när jag satte ned hoven lyfte han fram den och satte den på pallen igen, haha.

Hemma igen tog jag upp Tova på min (bevuxna)ridplan och ryktade genom henne ordentligt, jag hade till och med glanssprej i svansen. Sedan fick hon gå där och beta medan jag mockade i Vinterhagen. Jag vann inga popularitetspoäng av Adilliya i går när jag drog iväg till skogs med Tova, så nu fick de vara isär men se varandra, precis som när jag rider på ridplanen.

Det syns dåligt på bilden, men det är Tova närmast i bild, och i hagen på andra sidan vägen kan man om man kisar och använder förstorningsglas åtminstone se ryggarna på Minna och Adilliya.

I övrigt har jag börjat ta itu med katastrofhögen vid korntorken, ett hoprasat förråd. Vi behöver platsen för att stängsla ut lite. Otaliga dunkar och hinkar med okänt innehåll, många bilbatterier, maskindelar och gammalt timmer i en salig blandning, och under allt en mångfald av olika flerbenta djur. En del såg ut som att de träffades av solljuset för första gången. En rödlila padda blängde surt på mig när jag flyttade på en takbjälke, och kröp iväg mot ny boning inne i korntorken.

Jag bar bort sådant som inte går att bränna, men jag kunde inte jobba så länge för det behövs en bra såg för att ta itu med allt trä. Det återstår att se om jag ens vågar stängsla ut där, men det beror ju på hur det ser ut när man kommer ned till backen. Det kommer i alla fall inte se sämre ut sedan vi avlägsnat allt bråte.

2012-08-13 16:58 | 1 kommentarer

Tovareshch

Vilken givande lördag jag haft!

Det mörka moln som under en vecka satt mig tillfälligt ur funktion gav sig av i går på aftonen, nu verkar jag fungera som vanligt igen. Det firade jag med ett ridpass i förmiddags! Tova var som vanligt helt underbar och fantastisk, red henne med röda sadeln och dubbla underlägg, samt vanligt side pull. Ska beställa indianhackamore till veckan och det tror jag nästan kommer passa henne bättre. Hon ska få ett rött och svart så det matchar sadeln.

Efter ridpasset strålade jag som en sol, så fylld av energi och glädje. Jag mockade Vinterhagens lägda och vindskyddet innan lunch och ställde mig själv i duschen när jag var mätt och nöjd. Precis när jag kommit ut ur duschen, klätt och kammat mig, körde en husbil in på gården, och eftermiddagen ägnades åt nya bekantskaper, kära återseenden och väldigt intressanta samtal under allt för kort tid.

Men det besöket ska jag återkomma till inom kort. Nu ska jag göra helg, se sammandraget av V75 och njuta av att livet åter är så vackert som det ska.

Jag önskar er alla en riktigt härlig helg!

2012-08-11 17:54 | 3 kommentarer

Nysatt snaps

Nu blommar Moder Naturs alldeles egna lyckopiller i trädgården i stora gula klasar; Johanessört (Hyperium Perforatum). Jag använder blommorna färska i té, plockar och torkar för teblandningar, och dessutom passar den utmärkt till att göra julesnaps på, då färgen blir djupt röd (och för att man blir lycklig av den förstås).

Här blir det Nisse'napsn (Tomtenissens snaps)

Jag har gjort HirkumPirkum förut, snaps på enbart Johannesört. Den är vacker att se på, men smakmässigt ingen sensation. Därför får årets tomtedräktsfärgade julesillssnaps sällskap av en bit ingefära, en kanelstång, några kardemummakapslar och hela kryddnejlikor. Ännu är brygden någorlunda klar i färgen, men i morgon kommer den vara klart röd. Förmodligen kommer jag lyfta ur blommorna efter några dagar, det beror på hur sammansättningen blir. Man kan behöva lyfta ur blommorna och späda med mer brännvin, och då får julkryddorna ligga kvar ett tag.

Snaps mår bäst av att få vila ett tag i mörker efter den är avsilad och buteljerad. Det är därför jag är ute i god tid.

2012-08-09 19:04 | 6 kommentarer

En del av flocken i solen

Egentligen har jag inget viktigt att förtälja, ville bara visa högsommarvädret som augusti bjuder på i dag. Av olika anledningar måste jag ta lite vila från blogg och även en del jobb för att ta hand om mig själv. Man kan säga att jag temporärt är satt ur funktion.

På återseende kära läsare.

2012-08-06 17:29 | 1 kommentarer

Typisk basjkirbild

Det blir ju inte så mycket fölbilder, det är jag medveten om. Det beror främst på att jag aldrig kommer ihåg att ta med kameran, ocn när jag väl kommer ihåg så är det minst fem hästar som försöker smaka på den när den ligger i skötarhinken jag bär med ut till beteshagen.

Gräset är grönare på andra sidan diket

Nu har jag dock inhandlat mig en liten knallrosa väska, med praktisk karbinhake på som jag kan fästa i brallorna, så nu kan kameran hänga med utan risk att bli uppäten. Om jag inte glömmer den hemma förstås, det problemet karstår.

Pavel 2.5 månader

Småkillarna är så nyfikna och inte alls bekymrade över att vandra iväg från morsorna, och som de flesta basjkirer är de väldigt närgågna mot kameralinsen. Just för dagen var Mistjev den som var mest närgången, medan Pavel kunde förevigas på mer normalt fotoavstånd.

Mistjev 2.5 månader

Så svart han blivit, lillgubben. Han som var grå med bruna zebraränder när han föddes. Och han har så lockigt hår överallt, även i öronen. Han ser ut som en riktig pälsängel

Har inte så mycket tid över för hemsidan och bloggen, men det lär kompenseras i framtiden. I dag blir det en del datorjobb då det väntas riktigt dåligt väder, men hemsidan står inte överst på att-göra-listan (tyvärr). Men först väntar lite utejobb, inte minst att gå och pussa på småkillarna i beteshagen.

2012-08-04 09:09 | 2 kommentarer

I går var jag på shoppingresa. Min goda vän på Andra Sidan hämtade upp mig på morgonkvisten också åkte vi söderut, mot Birsta och alla dess nödvändigheter, allt under vänskapligt pladder.

Som jag nämnt i tidigare inlägg så är mitt hjärta större än min hjärna. Det beror inte på osedvanligt förstorat hjärta utan på en synnerligen begränsad hjärnkapacitet tror jag. Tre saker skulle jag handla ur tre olika butiker, solcellslampor på IKEA, hovkratsar på Hööks och blekmedel för håret på Coop. Jag glömde alla tre men kom märkligt nog ändå hem med kassar fyllda av andra bra saker

Största behållningen var dock att det var en mycket trevlig resa. Tänk att man har så mycket att prata om så det räcker i över 30 mil och massor av tid i butiker, för bråttom det hade vi inte! Kommer man väl hemifrån är det dumt att slösa bort tid på att stressa. Ser fram emot att fortsätta pladdret över ett glas vin eller tre någon kväll snart.

Resan gjorde att jag har kvar alla göromål som jag inte gjorde igår, men det är bara trevliga saker, och det gör att jag känner mig himla effektiv. Nå allt hinner jag inte, men jag är övertygad om att ogräset runt purjon finns kvar i morgon också.

Smultron- och blåbärssmoothie, mums..

Ett säkert tecken på att det är närmare höst än vår är att skogarna här fylls av flitiga bärplockare. Jag funderar på att fråga thailändarna om jag får köpa blåbär direkt av dem. De verkar ju trevliga och lättsamma, vinkar alltid och hälsar glatt när vi ses på movägen om morgnarna. Av naturen är människan lat, även om det visar sig på olika sätt. Själv "ödslar" jag inte gärna tid på att plocka bär och svamp. Jag plockar endast det som behövs för stunden, vilket i dag innebar smultronplock för att få bär och flingor till frukost, och senare plock av blåbär och smultron för en smoothie.

Ett annat säkert tecken är att jag ordnat med hö för vintern. Ja, än är det tomt på ladugårdsvinden, i porten och på gården, men jag har nu beställt både småbalar och rundbalar. Och jag längtar faktiskt till i höst, när vi lyft in alla småbalar och fyllt utrymmena till bristningsgränsen, duschat bort svett och damm och snytit ut den sista svarta kråkan, när jag går in i porten och möts av den härliga doften av sommarhö och höstäpplen, från hinkarna fulla av fallfrukt som hänger från krokar i porttaket.

Då känns träningsvärk som allra ljuvast, när ladorna är fulla och katterna leker i höet.

18:25

Adilliyas sida är uppdaterad med lite text. Fotoalbum kommer men det tar mer tid än man kan tro.

Tar gärna emot feedback.

2012-08-01 18:25 | 2 kommentarer