Många skriver en krönika till nyår, och det brukar även jag göra ibland. Dock hade jag tänkt att fokusera på framtiden nu och ägnade inte en tanke åt eventuell krönika förrän jag deltog i en tråd på ett forum, som efterfrågade personliga "bästa-bilder" från 2012. Enbart fem bilder ryms i varje inlägg, så det blev svårt för mig när jag gick igenom 2012, men så väcktes ju tanken på en bildkrönika här i bloggen.
Det är ju ändå så att Mánadis begåvts med fyra föl i år:

Mánadis' Adilliya
Adilliya föddes hastigt och lustigt en snöig vinterkväll, den sista i januari. Det blev lite dramatiskt när Minna försökte stjäla fölet, och medan jag hade en förtvivlad Minna bakom mig som försökte klättra över min rygg där jag stod i vindskyddets öppning hade jag en mycket skeptisk Tova inne i skjulet med sin nya dotter som var lite förvirrad, och i ett försök att kravla sig till Minna ramlade hon rakt in i min famn.
Hon var som en trollslända med sina långa ben, och inte alls kall och blöt som jag trodde, utan varm och sammetslen. Jag fångade upp henne och föste henne mot sin mor. Snön tilltog i styrka, temperaturen sjönk och då såg jag hur ljusen slocknade överallt i strömavbrott. Överallt utom där vi var då vindskyddet har batteridrivet ljus.

En dag gammal
Jag kände mig så liten och ynklig där i vinterkvällen som snöade och snöade sig fram mot natt. Tova tog med den lilla upp i skogen för att få vara ifred, medan Hinica klev upp bakom mig. Tätt, tätt stod hon medan mina förtvivlade tårar rann. Det var mitt första föl, jag var ensam hemma, det var sent och temperaturen sjönk medan snön tilltog. Åh, vad rädd jag var.
Men Adilliya klarade sig fint. Hon drack varm mjölk och åt träck. Vinterkostymen var ju på när hon föddes och hon låg hellre och sov i snön än i höet, trots att kvicksilvret kröp under -30° hennes fyra första nätter i livet.
Så kom våren med nytt liv:

Mánadis' Mistjev
Kvart i sex på morgonen, den 18 maj tassade jag ut på bron i morgonrock och kisade ut över den dimmiga Vinterhagens lägda. När jag såg att Hinica precis ställde sig upp och lämnde en mörk liten varelse bakom sig hämtade jag kameran, tog på mig träskorna och gick ut.
Han var helt ny och hade sina fluffiga födelsetofflor kvar. Mamma Hinica av Basta var inte överbeskyddande mot sin son, men däremot rätt så tuff! Hon slickade av hinnorna och såg till att han blev torr, visst, men hon bet och bet i honom för att han skulle resa sig!

Dag ett
Mistjev är en ordlek med engelska ordet för rackartyg, mischief. Jag misstänkte att hans mor kanske skulle påföra ett och annat bus och dessutom curla så han kommer undan med det, och jag hade rätt. Men han är en väldigt söt och mysig kille, trots buset.
Ett par veckor senare kom föl nummer tre:

Mánadis' Pavel
Bizra Djingisdotter födde sin son under natten till den tredje juni, så när vi i gryningen gick ut för att leda alla hästar till sommarbetet fick vi gå tillbaka med alla grimmor och grimskaft och hämta kameran istället. Betet blev uppskjutet två dagar men vi var förstås glada över gulliga lilla Pavel som verkligen höll igång sin mor och alla andra från första dagen.

Lilla hjärtat 
Pavels kännetecken är hjärtat på mulen. Jag trodde det kanske skulle växa bort, men hjärtat är kvar som tur är. På bilden är han lite drygt två månader gammal, hjärtat syns inte lika väl nu på vintern, men det finns där. Sötmulen.
Här måste jag inflika med ett annat nytillskott på gården:

Ask, även känd som Korvis-Katten
Medan vi väntade på Pavel föddes på kvällen den andra juni en söt liten kattpojke som fick namnet Ask. Alla nytillskott måste ju uppmärksammas, eller hur?

Mánadis Gasper
Oj vad vi väntade på Minnas höstföl. Från i juli hade jag väntat och väntat och väntat, och från slutet av augusti började jag tassa ut i vargtimmen för att se till den blivande modern. Som hon längtat efter ett föl och nu var det hennes tur. Hon fick gå själv sedan jag upptäckte vaxpropparna den tredje oktober och gick förstås ut redan vid fyratiden den fjärde, i ösande regn. Inget föl.
Men när jag kom hem från hundpromenaden, halv sju på morgonen, då fanns lille Gasper där. Söt som socker och så mjuk, vänlig och nyfiken, till och med så ljuv att det ihållande regnet höll upp i flera dagar. Mamma Minotschka var så stolt, så lycklig.

Två dagar gammal
Gasper är en helt underbar liten hingst. Så nyfiken på livet och trygg i sig själv. Helst är han med storasyrran Adilliya och jag tror hon har väldigt god inverkan på honom. I Adilliya finns inget ont, och jag tror hon påför det på lillebrorsan.
Ja det var året som gick här på gården. Mánadis' Vildhäst fick fyra föl, första året som uppfödare. Full pott för Gastroler så att säga. 2013 väntas minst fyra föl här på gården, kanske fem, och Gastroler har även smått att vänta utanför farmen under våren och vi önskar dem stort lycka till.
Maken fick i uppdrag att välja en bild för 2012. Han valde denna:

Gastroler i nyslungad gång
2012 kommer vi alltid minnas som ett skottår. Inte bara fick vi en extra dag och därtill en extra sekund, men jag kan inte minnas ett år med så mycket snöskottande, så jag tycker det var en väldigt passande bild
Gott Slut på 2012 önskar vi er alla 

2012-12-30 16:56 | 3 kommentarer