Många skriver en krönika till nyår, och det brukar även jag göra ibland. Dock hade jag tänkt att fokusera på framtiden nu och ägnade inte en tanke åt eventuell krönika förrän jag deltog i en tråd på ett forum, som efterfrågade personliga "bästa-bilder" från 2012. Enbart fem bilder ryms i varje inlägg, så det blev svårt för mig när jag gick igenom 2012, men så väcktes ju tanken på en bildkrönika här i bloggen.

Det är ju ändå så att Mánadis begåvts med fyra föl i år:

Mánadis' Adilliya

Adilliya föddes hastigt och lustigt en snöig vinterkväll, den sista i januari. Det blev lite dramatiskt när Minna försökte stjäla fölet, och medan jag hade en förtvivlad Minna bakom mig som försökte klättra över min rygg där jag stod i vindskyddets öppning hade jag en mycket skeptisk Tova inne i skjulet med sin nya dotter som var lite förvirrad, och i ett försök att kravla sig till Minna ramlade hon rakt in i min famn.

Hon var som en trollslända med sina långa ben, och inte alls kall och blöt som jag trodde, utan varm och sammetslen. Jag fångade upp henne och föste henne mot sin mor. Snön tilltog i styrka, temperaturen sjönk och då såg jag hur ljusen slocknade överallt i strömavbrott. Överallt utom där vi var då vindskyddet har batteridrivet ljus.

En dag gammal

Jag kände mig så liten och ynklig där i vinterkvällen som snöade och snöade sig fram mot natt. Tova tog med den lilla upp i skogen för att få vara ifred, medan Hinica klev upp bakom mig. Tätt, tätt stod hon medan mina förtvivlade tårar rann. Det var mitt första föl, jag var ensam hemma, det var sent och temperaturen sjönk medan snön tilltog. Åh, vad rädd jag var.

Men Adilliya klarade sig fint. Hon drack varm mjölk och åt träck. Vinterkostymen var ju på när hon föddes och hon låg hellre och sov i snön än i höet, trots att kvicksilvret kröp under -30° hennes fyra första nätter i livet.

Så kom våren med nytt liv:

Mánadis' Mistjev

Kvart i sex på morgonen, den 18 maj tassade jag ut på bron i morgonrock och kisade ut över den dimmiga Vinterhagens lägda. När jag såg att Hinica precis ställde sig upp och lämnde en mörk liten varelse bakom sig hämtade jag kameran, tog på mig träskorna och gick ut.

Han var helt ny och hade sina fluffiga födelsetofflor kvar. Mamma Hinica av Basta var inte överbeskyddande mot sin son, men däremot rätt så tuff! Hon slickade av hinnorna och såg till att han blev torr, visst, men hon bet och bet i honom för att han skulle resa sig!

Dag ett

Mistjev är en ordlek med engelska ordet för rackartyg, mischief. Jag misstänkte att hans mor kanske skulle påföra ett och annat bus och dessutom curla så han kommer undan med det, och jag hade rätt. Men han är en väldigt söt och mysig kille, trots buset.

Ett par veckor senare kom föl nummer tre:

Mánadis' Pavel

Bizra Djingisdotter födde sin son under natten till den tredje juni, så när vi i gryningen gick ut för att leda alla hästar till sommarbetet fick vi gå tillbaka med alla grimmor och grimskaft och hämta kameran istället. Betet blev uppskjutet två dagar men vi var förstås glada över gulliga lilla Pavel som verkligen höll igång sin mor och alla andra från första dagen.

Lilla hjärtat 

Pavels kännetecken är hjärtat på mulen. Jag trodde det kanske skulle växa bort, men hjärtat är kvar som tur är. På bilden är han lite drygt två månader gammal, hjärtat syns inte lika väl nu på vintern, men det finns där. Sötmulen.

Här måste jag inflika med ett annat nytillskott på gården:

Ask, även känd som Korvis-Katten

Medan vi väntade på Pavel föddes på kvällen den andra juni en söt liten kattpojke som fick namnet Ask. Alla nytillskott måste ju uppmärksammas, eller hur?

Mánadis Gasper

Oj vad vi väntade på Minnas höstföl. Från i juli hade jag väntat och väntat och väntat, och från slutet av augusti började jag tassa ut i vargtimmen för att se till den blivande modern. Som hon längtat efter ett föl och nu var det hennes tur. Hon fick gå själv sedan jag upptäckte vaxpropparna den tredje oktober och gick förstås ut redan vid fyratiden den fjärde, i ösande regn. Inget föl.

Men när jag kom hem från hundpromenaden, halv sju på morgonen, då fanns lille Gasper där. Söt som socker och så mjuk, vänlig och nyfiken, till och med så ljuv att det ihållande regnet höll upp i flera dagar. Mamma Minotschka var så stolt, så lycklig.

Två dagar gammal

Gasper är en helt underbar liten hingst. Så nyfiken på livet och trygg i sig själv. Helst är han med storasyrran Adilliya och jag tror hon har väldigt god inverkan på honom. I Adilliya finns inget ont, och jag tror hon påför det på lillebrorsan.

Ja det var året som gick här på gården. Mánadis' Vildhäst fick fyra föl, första året som uppfödare. Full pott för Gastroler så att säga. 2013 väntas minst fyra föl här på gården, kanske fem, och Gastroler har även smått att vänta utanför farmen under våren och vi önskar dem stort lycka till.

Maken fick i uppdrag att välja en bild för 2012. Han valde denna:

Gastroler i nyslungad gång

2012 kommer vi alltid minnas som ett skottår. Inte bara fick vi en extra dag och därtill en extra sekund, men jag kan inte minnas ett år med så mycket snöskottande, så jag tycker det var en väldigt passande bild

Gott Slut på 2012 önskar vi er alla

2012-12-30 16:56 | 3 kommentarer

Gott slut på 2012

Nu väntar nyår med allt vad det innebär. För många innebär det fest, glitter, glamour, räkcoctail, bubbel och grumliga löften att bryta innan påsk, men för många djurägare innebär det mycket planerande eller ångest.

Många är de hundägare som sitter i en källare med sin hund medan släkt och vänner är ute och bränner pengar i flammande, ofta rätt sjaskiga fyrverkeripjäser, de hundägare som inte kan ta med sina fyrbenta vänner långt ut i skogen och fira i lugn och ro. Lika många stalltjejer tillbringar tolvslaget med att se till sina och vännernas hästar som skärrade rör sig från ena sidan boxen till den andra, svettandes, med rullande ögon och bomull i öronen. Ja, inte stalltjejerna förstås, utan hästarna..

Vi tillbringar tolvslaget ute i våra flockar och har frukt- och grönsaksstund med hästarna på tolvslaget. Tack och lov är pangandet här koncentrerat till tolvslaget, ingen siktar hitåt eller skjuter på jäkelskap för att skrämmas, och hittills har det varit en rätt trevlig stund ute i hagarna medan hundarna sover i sofforna inne. Detta nyår har vi sex nya individer, två vuxna och fyra små, som vi inte vet hur de kommer reagera, men i bägge flockarna går det "skottfasta" hästar som sprider trygghet.

Svävande lyktor är ett fint och stämningsfullt alternativ som är snällare både mot plånbok och miljö, men nu går LRF ut med en vädjan, att använda biologiskt nedbrytbara lyktor! De lyktor som bärs på en ståltrådskonstruktion kan ofta finna sin sista vila där man senare tar foder. Ståltråden hamnar i djurfodret och de som äter av höet kan drabbas av svåra invärtes skador. Särskilt kor, de spottar inte ut sin mat utan tuggar den till bollar som de sväljer. Här är länk till LRF:s vädjan. De vill absolut inte förbjuda de tysta och stämningsfulla lyktorna, men ber oss använda modeller som inte kommer djur till skada.

Lite sent ute, jag vet, men här är några alternativ till bra ljuslyktor: Wishlantern (som jag lånat dagens bild av), Presenteros ECO Flyglykta och Qmagasinet, som också har hjärtformade lyktor. Sött! Hinner man inte i år så kan man ju komma ihåg det till kommande festligheter.

Med det tillönskas en fin lördagskväll och Gott Slut

2012-12-29 16:12 | 2 kommentarer

..en snöröjare med slunga som tyckte hemskt mycket om sina hästar

God fortsättning på er! Hoppas helgen varit fridfull. Själv insjuknade jag natten till julafton i bihåleinflammation men är uppe på benen igen. Ärligt talat blir jag så rastlös av att ligga i soffan och vara overksam så i dag har jag hjälpt maken att röja undan efter gårdagens och nattens snöfall. Jag gick med skyffeln och snyggade till efter snöslungan, men när han drog ut med maskinen i Vinterhagen då gick jag och hämtade kameran istället.

En av två gångar på lägdan

Det är så att när det blir mycket snö begränsar hästarna sina turer runt lägdan till några enstaka stigar. För att sprida ut deras aktiviteter och få fler utfodringsalternativ så får de några gångar uppskottade där de annars inte går längre. Tyvärr hade jag inte kameran redo när de kom ned från skogen och utforskade sina stigar i full galopp utan tog bilder först när de fått lunchen:

Bild tagen från utsiktsstenen

Det har kommit en hel del snö, och nu är vi nöjda för i vinter, tack så mycket! Hästarna såg lustiga ut, prydda i snö som smält och fryst till klirrande pärlor i hårrem och man.

Bizra och Pavel

Gastroler, Mistjev och Hinica

Hoppas nu det får vara uppehåll i snöandet ett bra tag. Visst är det vackert med det vita och rena, men det vore trevligt med en normal vinter för en gångs skull. Vi ska dock förbereda med distansisolatorer och ytterligare ett varv tråd i hagarna, och jag tror maken kommer köra en gång på Hemmahagens lägda också. Det kommer nog Gasper och Adilliya uppskatta.

2012-12-27 15:53 | 3 kommentarer

Gasper och vi andra önskar alla en riktigt God Jul

2012-12-24 07:32 | 2 kommentarer

Smack

Mánadis' Gasper hälsar God Jul med en hjärtlig mulpuss.

2012-12-22 10:28 | 2 kommentarer

I blek midvinterdager mötas de tillslut.

Gryning och Skymning trevar med frostnupna fingrar, finner varandra och drar till sig var sin stjärngnistrande kind. "Älskade." suckar Gryning och sjunker in i Skymnings famn. Det finns ej tid för trivialiteter; Vintermötet är på allvar till skillnad från Midsommarens förlustelser över några kortare nätter innan de utmattade glider isär.

"Jag har sett dig blekna bort i dagar nu." viskar Skymning. "Och jag har sett dig växa dig större och försvinna i natten." Gryning avslutar meningen med en lätt kyss på Skymnings brinnande panna. "Vi sover djupt som Ulven strax men i morgon möts vi igen min älskade, och då får vi lite mer tid. Du vet att vi snart härskar över Jorden." "Jag vet." svarar Gryning och hennes panna slätas ut när hon ler. "Ännu sover Ulven djupt, men det är mycket oro i världen. Vår tid kommer snart." Hon sveper Dagens gyllene mantel om sig och bleknar bort ur Skymnings syn.

Djupt sover de under den längsta natten och Gryning drömmer, insvept i sin varma mantel. Hon drömmer om de få korta och skälvande nätter de har tillsammans under sommarens ljusaste tid. Som hon längtar. Från att de ljusaste sommarnätterna är över vilar hon trygg i ljuva minnen ungefär fram till höstdagjämningen när hennes älskade börjar göra sig påmind igen. Mot senhösten kan hon ana hans gestalt och hon kämpar då för att glöda extra mycket i sin tillvaro för att han ska se att hon fortfarande väntar, att hon ännu är en del av honom.

De vilar i varandras armar och viskar snabbt allt som är viktigt. Snart ska de skiljas åter, och en brännande tår rinner likt ett stjärnfall över Skymnings frostiga kind för att landa i Grynings rödblonda hår. Det värker i hela hans varelse när hon inte finns nära och han skriker då ut sin saknad i flammande skyar över himlen. Han förbannar den obevekliga solen som varje dag tvingar bort hans älskade.

Så dras de isär och skiljs åt med en sista kyss.

"Det är så grymt." Grynings röst darrar och hennes kinder är strimmiga av tårar som liknar ett duggregn av iskristaller. De glittrar i den bleka dagern när de faller ned över världen. "Älskade.." Skymning försöker nå hennes hår med fingertopparna medan hon sveper manteln om sig. "Vi har väntat i så många årtusenden, vad är väl några år till?" Hon ropar någonting till svar men han hör inte vad. Han vänder sig från sin älskade och går för att tända de stjärnor hon nyss blåst ut.

Visst sover Ulven djupt, men snart nog vaknar han, rister sig lös från sina kedjor och slukar både sol och måne för att lämna världen i ständigt dunkel. Då behöver inte längre de älskade vara ifrån varandra.

***

©Linda Desirée Jonsson 2010

***

Vintersolståndet 2012 inträffar 21 december kl 12:12.

2012-12-21 08:10 | 2 kommentarer

Räddande ängel, bild lånad med vänliga avsikter

Jag vill bara dela med mig och sprida vidare de goda energier jag fått nu på morgonen. Goda gärningar gör sådant, skänker goda energier och ger plus på kharma-kontot, och tidigt i dag fick jag chansen att göra just det. En god gärning.

När det snöar mycket och länge plogas det extra brett på grusvägarna. Något som alla inneboende och pendlare antas veta, och det gjorde föraren av sjubussen. Killen i mötande bilen visste inte det, han höll ut och hamnade på fel sida fast mark. Jag hämtade skyfflar och en hink med bark från vedrummet. Barken brukar vi "sanda" med då det ändå är en gratis biprodukt efter veden och ligger kvar bättre på isen under vårvintern än just sand, och när tre av de fyra drivande hjulen fick fäste kom bilen slutligen upp på vägen igen! Jag vet inte vem som var gladast, men jag fick en spontan kram och ett hjärtligt "God Jul!"

Plus på kharma-kontot lagom till jul, bättre gåva kan jag inte få. Hoppas han passar vidare den goda gärningen, och jag önskar jag får hjälp den dagen jag hamnar i diket. Det är så givande att få hjälpa någon!

Jag önskar alla en fin torsdag

2012-12-20 08:40 | 4 kommentarer

Midvintersol

För andra dagen i rad är det uppehåll. Underhållsskottningen har bytts mot att skotta fram rundbalar, bil, fodergropar på lägdor och i skog etc. Lite julstök har jag hunnit med också, men det är liksom inte lika viktigt som att hinna umgås med hästarna. Stöket är kvar och jag drar gärna på det, eller "spar det" som jag väljer att kalla det. I går var det mulet frånsett från några blå revor i molntäcket och senare ljus från nymånen, men i dag fick vi se solen här på backen.

Solen sprider guld över hela himlen

Det såg ut som två solar sänkte sig ned mot snöklädd skog, men det är bara den undre som är äkta. En stund tidigare visade sig en präktig blå/röd vädersol till höger om den riktiga, och jag vet inte om det förebådar gräsligt mycket snö eller väldigt kallt. Lederna säger snö, men jag föredrar kyla. Vädersolen lyckades jag inte fotografera med mobilen, men efter jag tog denna bild gick jag och Ludde på en härlig snöpromenad och när vi var hemma igen såg himlen ut så här:

Sakta sänker hon sig bakom bergen

Det är välsignelsen med att bo här uppe, ljuset trots att solen är uppe så kort tid. Grynings- och skymningsljus varar längre och sedan reflekterar snön ljuset från måne, stjärnor, norrsken och gatljus. På Wikipedia står det att vintersolståndet inträder 11:11 den 21 december, men klockslaget är enligt UTC, koordinerad universiell tid. I Sverige har vi UTC+1h, alltså en timme till och även en minut vad jag förstår, för här inträffar vintersolståndet på fredag klockan tolv minuter över tolv på dagen.

Vi kommer förstås uppmärksamma dagen, det brukar vi göra. Två dagar till, sedan vänder det faktiskt och man kan se att det blir ljusare, minut för minut. Själv skulle jag aldrig kunna bo vid ekvatorn för jag älskar skiftingarna. Jag blir sällan less på att vandra samma väg varje dag på hundpromenad för jag ser de små nyanserna och konstaterar att tiden går framåt. Inte blir jag less på utsikten heller, jag skulle inte ta bilder av den om jag var hemmablind.

Jag kommer nog inte prioritera bloggen de närmsta dagarna, men nästa inlägg kan jag gissa blir min årliga midvintersaga. Efter tre år vågar jag kalla den för en jultradition. Ha det fint till dess.

2012-12-19 17:17 | 1 kommentarer

"..skulle skala kottar?"

På eftermiddagen när jag kom dragandes med en 30-litersdunk vatten till Hemmahagen hörde jag plötsligt ett utdraget och ynkligt jamande från den stora granen vid utestallet, och självklart förstod jag vem det var synd om. "Hur är det, Korvis?" frågade jag och det började skaka i en stor gren strax ovanför mitt huvud.

"Mjaaaauuuuuuu.."

Oj vad jag skrattade.. ber om ursäkt för dålig kvalité på mobilbilderna men jag försökte locka på Korvis samtidigt som jag skrattade åt hur ynkligt han lät och betedde sig. Kolla bara hur han krampaktigt håller i sig på följande bild, samtidigt som det lyser ur ögonen på honom:

"Fööööörsiktiiigt"

Ja, givetvis hade han klarat sig själv, men jag sträckte mig efter grangrenen, drog ned den och drog ned Korviskatten i min famn. Den långa, ludna svansen klarade sig fint, det enda som blev skadat var hans stolthet, och han kravlade sig snabbt ut min famn och sökte skydd under Rovern. När jag öppnade ytterdörren och lockade på honom sprang han dock snabbt in. När jag senare själv kom in märkte jag att händelsen tagit på den unge kattpojken, för innan jag drog ut vatten hade jag tömt kattlådan som jag tillfälligt ställt i hallen, och jag kunde konstatera att Korvis varit en hårsmån från att kissa på sig under äventyret

En helt annan gran

Nedanför den stora granen, på utsiktsstenen, står vår adventsgran, stämningsfullt pyntad med fluffig snö. Jag fick traktorskottat på gården i dag och kunde därmed koncentrera mig på annat. Bland annat skrev jag julkort, men bara tre stycken, för det var antalet julfrimärken jag hade kvar från i fjol. Senaste dagarnas lågtryck och hårda jobb har gjort att mina händer är rätt värdelösa bihang på min kropp, men jag älskar att skriva för hand. Det ser ut som en femåring skrivit julkorten, och innehållet i dem blev mycket kortfattat. Jag ber i förskott utvalda innevånare i Torsåker, Ödeshög och Agnäs om ursäkt, men ni får väl ringa om det är oläsbart så önskar jag God Jul med rösten istället.

Glad Tredje Advent till alla

2012-12-16 15:54 | 3 kommentarer

Det har fullkomligt vräkt ned snö idag. I vanlig tid gick jag ut (strax efter sex), och trots att jag bara skottade upp de mest nödvändiga slingorna innan utodring och hundpromenad kom jag inte in förrän halv nio! Har inte fotat ute i dag, men den här bilden på Tova från i januari, två dagar innan Adilliya föddes säger allt:

"Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ned och hela tiden kom det bara mer och mer och mer, ja hela tiden kom det bara mer" Euskefeurat

Men snöskottning blir det ju tråkigt och tjatigt i längden att berätta om, det tar ju liksom aldrig slut. Nej i dag var det återförening som gällde, och medan jag plumsade runt mellan lägdor och skog rådde det julefrid inomhus:

Ask, även känd som Korvis-Katten

Det är meckigt att flytta hästar när man är ensam och snön ligger djup, och eftersom det går en vuxen hingst i ena hagen och bägge flockarna har två mer eller mindre starka ledarston ville jag ha det så smidigt som möjligt, utan hälsningsceremonier i trånga grindar. Tidigare var jag orolig för att det var för lite snö då det är så väldigt hårt och knöligt i backen, risk för skador alltså, men nu var situationen omvänd; Det var nästan för mycket snö! Jag plumsade upp i skogen med renfor för att lämna lägdan fri i Vinterhagen så jag kunde gå dit med Tangaur, under tiden gick Tova på ridplanen och Firma, Minna, Gasper och Adilliy hade jag släppt ut i den angränsande Hemmahagen.

Allt gick enligt planerna, även om några av hästarna uttryckte missnöje först, och när Tova och Tangaur var återbördade till var sin flock tog jag itu med utfodring så det skulle vara frid och fröjd, och att jag ska slippa hålla på med hö tills i morgon kväll. Det var väldigt slitsamt att dra hösläden i den djupa snön, särskilt den tunga balkärnan som skulle ut i Vinterhagen, men till slut var jag klar och lugnet sänkte sig.

Allt medan Ludde slappar i soffan

Gårdagen slarv med maten tillsammans med hårt fysiskt arbete slog ut mig till slut, och efter en Luddepromenad somnade även jag en stund i soffan. Snön ligger åter i ett tjockt lager på gårdsplanen, men nu struntar jag i den. Vem har nytta av mig om jag jobbar ihjäl mig? En pizzadeg ligger och jäser i en bunke och i kväll ska jag faktiskt julmysa! Hästarna har sitt, och i kväll behöver jag bara fylla på i två vattentunnor, inte tre.

Min önskan till vädergudarna är dock att det inte snöar mer i år, så hästarna får trampa ned det som redan finns. Det räcker faktiskt nu.

2012-12-15 16:24 | 2 kommentarer

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om dagens oväntade händelser, och ett tag aspirerade den 14 december 2012 till titeln Årets Sämsta Dag, men det var innan jag insåg vilket otroligt flyt jag haft just denna dag. Till och med rörmokaren som fixade den förskräckliga duschen som plötsligt uppstått i källaren menade att det finns en mening med allt, och så är det ju förstås.

Jag är för trött för att blogga egentligen.. klockan är efter sju och jag har varken fått mig lunch eller middag och har ärligt talat ingen matlust än, men hur eländigt det än låter var jag faktiskt en tjej med tur i dag; Snön hade uppehåll under tiden jag var i stan, vattenchocken i källaren uppstod inte förrän efter jag vattnat hästarna och promenerat Ludde, medan jag väntade på rörmokaren hann jag skotta hela gården och utfodra i alla hagar och eftersom hantverkaren själv har basjkirer blev det utbyte av vettiga tankar. Dessutom kom det fram en dam till mig i mataffären som bara ville ge mig komplimanger gällande min klädsel.

Allt som allt en lyckad dag alltså!

2012-12-14 19:19 | 2 kommentarer

Tuscha, (tillgjord)bild från februari 2010

Ibland har man bara sådär mycket energi, så man vet inte vad man ska göra av den. Önskvärt vore att konservera den för sämre dagar, men när man väl är uppe i varv är det rätt skönt. Tisdagskvällens energikick orsakades av julkänslor och galoppfattningar i glittrande snö!

Julhandlingen inleddes igår med ett besök i stadens norra utkanter (Rusta, Jysk och Coop Forum), och jag fick skjuts och sällskap av min vän på Andra Sidan (Gideälven). Tiden går fort när man har roligt, så när jag kom hem till ett kallt hus, kissnödig hund etc. var det bara att kavla upp ärmarna. 16:30 kunde jag äntligen gå in för att tillaga sen lunch/tidig middag för att sedan köra till Gideå för ridlektion.

Efter sträng kyla lade sig ett täcke av moln över nejden på aftonsidan, så det var rätt behagligt ute. Ridplanen hade ett lagom tjockt, glittrande snötäcke, och med de förutsättningarna valde vi bort ridhuset för att avnjuta årets näst sista lektion utomhus. Vi fick välja häst för de tre sista tillfällena och jag valde Tuscha då jag tycker jag förtjänar lite lyx efter allt slit hemma Vi travade med och utan stigbyglar i snön, och hästarna var så pigga och glada. Så övade vi galoppfattningar, och det var där den verkliga energiboosten kom! Visst var det skoj att hoppa förra tisdagen, men ingenting slår att galoppera i snön under en himmel full av små iskristaller. Riktigt härligt var det.

Känslan höll sig kvar länge, så det hann bli ganska sent innan jag kröp till kojs. Energin från i går önskar jag att jag kunde sparat tills i dag, för onsdagen inleddes med snöskottning. Utfodring till två hagarna (jag hade varit förutseende) och det sedvanliga slitet med is- och vattentunnor som innebar 180 liter vatten och blöta händer som nu bultar och värker, och nästan en timme senare än vanligt kunde jag rasta Ludde innan det var dags för välbehövlig frukost.

Skottåret räcker visst hela 2012, nu när jag befriat gården från snö och ska bjuda mig på lunch snöar det ymningt ute, så mitt arbete är snart ogjort igen. Det är så här man bygger formen inför jul.

Ha en fin 12/12-12 nu

Idun har hållit mig sällskap i snön

2012-12-12 12:12 | 0 kommentarer

Kylig morgon.

Stjärnorna glimmar på en himmel så djupblå att månskäran ser ut att vara utstansad ur blankputsad mässing. Snön knarrar under skorna när jag drar hösläden genom skogen, som fylligt puder ligger den på tall- och grankvistar och lossnar vid minsta beröring. Hinica joggar framför mig på stigen med Mistjev vid sin sida. Hon anar att jag inte kommer lägga ut mat förrän vi nått Vinterängen, de andra följer efter släden. Artigt står alla hästar i halvcirkel och väntar medan jag lägger ut frukosten i två högar, och väntar tills jag gått en bit ifrån innan de går fram. Från Vinterängen går jag ovanför sandtaget ned till vindskyddet på lägdan för att släcka nattlampan.

Så idylliskt var det i morse, och julstämningen infann sig verkligen där ute i skogen. Dagen har varit glittrande klar och kall och eftersom solen sänker sig tidigt bakom bergen ville jag hinna med en vintrig promenad med Ludde innan skymningen.

Gideälven med gamla brofundament

Då det är rätt så kuperat här ska man vissa stunder på året ha tur om man ska hinna njuta av solens strålar. Bor man låglänt får man nöja sig med att se strålarna falla på bergen en bit bort. På andra sidan älven, längst storvägen var det så, och egentligen hade vi tänkt gå en lång rundtur men Ludde frös om sina nyklippta tassar så vi vände och gick hem efter en stund. Men från andra sidan kunde vi i alla fall se att solen lyste över Casa Jonsson:

Solsidan

Den som har riktigt skarp blick kan se några innevånare i Vinterhagen spatserandes på lägdan nedanför huset (långt till höger i bild). Ludde och jag får ta den där promenaden en annan dag, när det är lite mildare. Han var nöjd över att få komma hem och lägga sig på en varm handuk inne i badrummet och tina upp. I skrivande stund är det -17° ute, och om drygt en timme ska jag ta med hunden på en kvällspromenad under stjärnhimmeln. Men då går vi inte så långt utan håller oss på "rätt sida".

Ha en fin decemberkväll

2012-12-10 18:45 | 2 kommentarer

Ja, idag är det Annadagen gott folk, och då skall julölen avsmakas! Nu är det ju så att undertecknad, som den enda i hushållet som uppskattar julöl, har som tradition att öppna första julölen till första advent- som årligen inträffar samma dag som jag adventspyntat fönster och gård, men för den sakens skull nekar jag inte till att prova julöl på Annadagen heller

I norrland har vi en mängd skiftande "annor". Exempel på olika annor är våranna, slåttanna, höstanna och oväders-Anna, och på Annadagen i fjol drog oväders-Anna in med besked! Hon målade väggar i snö, rev ned skog och lämnade oss strömlösa i nästan två dygn. Därtill tog veden slut, och eftersom telefonin låg nere kunde vi inte beställa mer, även om det gått att köra ut. När strömmen väl kom tillbaka hade jag elva grader inne, men det gick att hålla sig varm med snöskottning och röjning av vinterhage. Tur man har snälla hästar som inte kliver ut fast träd ligger över stängslet. Årets Anna bjöd förvisso på tidvis ymnigt snöfall, men det var trots allt en helt normal decembersöndag.

Snö är skönare bädd än hö

Vi tillbringade förmiddagen med att träna föl, och så här trött blev lille Pavel av träningen. Han låg helt utslagen i snön medans mamma Bizra vakade över honom. Han älskar verkligen att sova i snön, även om det ligger en halv rundbal ute föredrar han det vita, fluffiga. Vi tränade Mistjev och Gasper också, och raspade Minnas hovar. Jag passade även på att testa Sonys kamera:

Hinica, snöpudrad och grann

Efter en lite konstig lunch åkte vi till Gideå för skyltsöndag på lanthandeln och julmarknad på Gideågården, vi tycker det är viktigt att besöka sådana tillställningar så att de fortsätter ske. Nostalgisk plåtburk med bruna kakverk gjorda på Nyåkers pepparkaksfabrik från affär'n (är ju uppvuxen blott 8 km från den underbara pepparkaksfabriken) och en helt fantastisk pepparkorv från Godsta Gård på marknaden blev fynden. Nötkött och krydda av bla trattkantarell och citron.. helt magiskt kan jag lova.

Snöig Tangaur, Sony tog bilden

Julgran inköptes också, jag fick välja först av alla och tog den tjusigaste förstås. Den står nu i en hink is på ladugårdsvinden i väntan på upptining runt den tjugonde. Hemma igen fixade jag sen praktlunch till grabbarna, då de var på språng till Norge, och sedan gick jag på vintrig adventspromenad med Ludde. Jag älskar att se alla adventsljus i snön, även om de skiftar i smak och omdöme. Adventsfriden sänkte sig i takt med att skymningen blev allt djupare blå.

Jul-Korvis

I skrivande stund har jag "nattat" hästarna, dvs gett sista maten och kollat vattentunnorna, och nu inväntar jag en mycket sen och julig middag. Andra advent redan, och jag har gjort ca 14% av julinköpen. Jag som brukar vara klar nu, och bara ha viss mat kvar, har inte inhandlat en enda julklapp än! Egentligen betyder det att vi lägger mer vikt på om- och eftertanke, god mat (utan överdrivet frosseri), sällskap och umgänge än presenter, men ändå.. jag absolut älskar att slå in paket, så lite plågsamt är det.

Men å andra sidan har jag ju allt det roliga kvar!

2012-12-09 19:25 | 2 kommentarer

Sony Xperia Acro S LT26w

Har aldrig haft någon som helst tanke att skaffa mig en smartphone, men när det kom en vatten- och dammtålig modell tyckte jag det var läge trots allt. Jobb-Nokian, som också är tålig mot det mesta driver mig till vansinne med sitt finska svårmod. Ordboken har så dåligt ordförråd att jag kopplat ur den, och räknar jag med fingrar och tår tar det inte mindre än elva knapptryck för att skriva ett enkelt "puss". Telen kom med lantbrevbäraren i dag, och jag har inte startat upp den än. Ingen brådska..

Elektronisk fotboja, det är ett uttryck jag lånat från Micke Nybrink, travjournalist på aftonbladet och TV4. Liksom honom tänkte jag nedrusta min IT-park till förmån för verkliga livet, men jag ser ändå fördelarna med en smartphone. Hoppas dock jag inte hamnar i läget där den fängslar mig och stjäl viktig tid, men jag brukar ha god självdiciplin. Jag valde till och med bort Spotify och GPS, den senare med motiveringen att GPS gör att man inte ens hittar till närbutiken till slut. Och skulle nu luren bli till en boja ligger min finske medarbetare och väntar i en låda.

2012-12-07 19:47 | 4 kommentarer

"Vem där..?"

Nu har snöfallet anlänt till delar av Norrland också, men tack och lov verkar det avmattat. Eftersom jag ännu har förra vinterns snöfall och evinnerliga skottande färskt i minnet måste jag säga att jag är tacksam över att det inte drabbat oss i samma mängd som söderut. Tids nog får jag svära över för mycket snö ändå, så jag väntar gärna. Vitt på backen och i träden så det lyser upp, och gärna så pass att det blir bättre underlag i hagarna än den frusna och knöliga leran, sedan kan jag vara nöjd med snö för i år.

Gastroler med snötäcke på

Hästarna verkar trivas med vädret. De går ute i blåsten och låter sig snöas över och går sedan och ställer sig i lä, med svansen mot vinden. Pälsen isolerar, så det blir varmt och gott under snötäcket. Inne är det också varmt och gott, och jag hoppas vi får behålla strömmen om snöfallet ökar i intensitet.

Med det sagt önskar jag alla en skön torsdag.

2012-12-06 12:02 | 3 kommentarer

Ibland tar det tid.

Knåpade ihop en annons på Adilliya i går kväll, fick bekräftelsemejl och klickade om och om igen på länken som skulle bekräfta annonsen men ingenting hände. Så nu på morgonen lade jag in annonsen igen, och nu funkar det!

Länk till annonsen

Jag valde denna somriga bild att synas i annonslistan, och tre nytagna bilder i själva annonsen. Gasper fick vara med på ett litet hörn också. Om några månader blir det två, kanske tre nya annonser. Har funderingar på att låta ett av de vuxna stona vara till salu under 2013. Men en sak i taget, än är det en hel del 2012 kvar.

Ha en fin tisdag, ni som kikar in!

2012-12-04 08:57 | 8 kommentarer

20:50 lades annons ut på Hästnet.

Nu är Adilliya officiellt till salu (Adilliyas egen sida), även om jag ännu inte fått till en annons på Hästnet i skrivande stund. Som vanligt var det en utmaning att få till några vettiga bilder på unga damen.

Efter 50-talet bilder var den här den minst konstiga

Självklart var hon genast framme och ville bli klappad, kramad och borstad, och byta luft och pussas förstås.. och det går ju fler linslöss i hagen:

Typiskt foto av Mánadis' Gasper

Lille Gasper ville ju vara med också, och de två kivades om vem som kunde vara närmast matte. Kanske kunde jag springa ifrån dem, snabbt vända mig om och få några riktigt bra vinterbilder? Men nej då..

Nej, då springer de med förstås, bägge två

"Men stanna nu då"

Det enda vettiga var att gå in och vänta på att de gick ut på lägdan och åt. Då kunde jag ta några bilder i smyg ifrån vardagsrummet:

"Jag känner mig iakttagen"

I Adilliyas fotoalbum kan man se att jag trots allt fick till tre hyfsade bilder. Om inte annat är det i alla fall tydligt att hon är väldigt, väldigt social.

2012-12-03 19:38 | 2 kommentarer

Tangaur i eftermiddagssolen

Den första söndagen i advent bjöd på sol och massor av gnistrande iskristaller i luften. Äntligen har vinden avtagit och blåser nu från "normala" nordvästhållet. Snön lyser upp tillvaron men det har inte kommit så mycket så jag behöver skotta, men nog mycket för att jag ska strunta i att mocka. Helt perfekt med andra ord.

Tova

Jo, jag försöker hålla rent på ridplanen, där Tova och Tangaur ska gå ett par veckor till innan de återbördas till varsina flockar. Den jag borde ha fotograferat är Adilliya, men jag glömde det. Även om det bär emot måste jag knåpa ihop en annons och lägga ut på Hästnet och Bukefalos, jag kan inte undhålla hästsverige den svarta pärlan längre.

Vinterljus

Nu när vintern kommit åter känns det som att det inte alls var länge sedan den där kvällen i januari, när Adilliya i ett försök att kravla sig upp ramlade rakt in i mina armar, och jag blev förundrad över hur varm och otroligt mjuk hon var. Som sammet. Visst är det vemodigt att sälja henne, men samtidigt är jag stolt över att vår första egna avkomma blev så otroligt fin och vänlig. Det finns ingenting ont i den hästen, så jag önskar förstås att hon kommer till ett extra bra hem.

Jag undrar om det lilla fölet som nu växer till sig i Tovas mage kommer bli lika fin, eller hade vi tur med Adilliya? Eller har jag bara lagt ned extra mycket tid på första fölet? Är det ännu ett sto eller blir det en svart hingst nästa gång? Jag väljer att byta vånda mot förväntning, och i morgon ska jag se till att få till några fina vinterbilder på mitt fina framtidshopp; Mánadis' Adilliya.

Glad första advent till er som kikar in

2012-12-02 16:14 | 2 kommentarer

Första december och i selkammarens fönster sprider mässingsstjärnan varmt ljus ut på den kalla nysnön som yr i nordostvinden.

Ryska vindar över ryska hästryggar. I varje mellanrum i varje skrymsle på gården, och i allt som inte sitter stumt passar blåsten på att ta ton, i allt från rassel till dova och sorgsna ylanden. I adventsljusens sken ser yrsnön ut som ystra snöhästar som bockar och far fram i full galopp för att plötsligt lösas upp och spridas i glittrande kaskader. I de tre hagarna står mina egna snöhästar stilla och låter sig täckas av vit och ren snö, trots att alla har tillgång till skydd från vind och väder. Inne tänder jag stearinljus och njuter av de nyss framtagna adventspynten, en del är fyllda av ljusa minnen, andra andas förhoppning om framtiden. Katterna slumrar nära elementen medan vinden rycker i huset.

Jag önskar alla en fridfull inledning på årets sista månad.

2012-12-01 15:45 | 0 kommentarer