Skyffelperspektiv

+0.6° och ihållande blötsnö. Av bilden kan man kanske förstå hur högt jag måste skyffla snön för att ta mig upp till ladugården för att kunna utfodra. Och visst ser det ut att regna om man tittar noga? Inte riktigt, det är bara j***igt tung snö!

Så nu råder uppehåll på hemsidan (och bloggen) på grund av snöröjning, i väntan på uppehåll i vädret. Ha det fint så länge.

2013-01-30 17:27 | 6 kommentarer

Flocken i Hemmahagen

Den som valde ut texterna till gamla testamentet var inte bonde, nej den personen höll nog inte på med djur över huvud taget. Nu har inte jag någon kristen livssyn, men jag håller med bonden som svarade upp mot prästen som kom på hembesök och undrade varför bonden inte synts på gudstjänst de där söndagarna under sensommaren. "Jo, förstår prästen, jag sitter hellre på hölasset och tänker på Gud, än i körka och tänker på hölasset." Vilodagar tar man när de kommer, och hästar struntar i om dagen som gryr är svart eller röd.

Hästjobbsmässigt har helgen varit produktiv, och duktigast av alla var lille Pavel som på lördagen stod uppbunden i över en timme för rengöring av svansen. Han är pigg och kry, men har varit lös i magen. Det tillsammans med långvarigt kallväder är ingen bra kombination. Jag är övertygad om att basjkirer förstår när de får hjälp och han var så tapper fast behandlingen säkert var plågsam ibland. Han är ändå bara åtta månader gammal.

Flocken i Vinterhagen

I dag på söndagen har vi, utöver de vanliga göromålen som hör till hästgården och dess innevånare, föltränat Mistjev och Pavel, samt utfört pedikyr på deras mödrar Hinica och Bizra. Sedan föltränade vi Gasper och gav honom en dos avmaskningsmedel. Efter lunch raspade vi hovarna på Minna och Adilliya ute i hagen (Adilliya är superduktig på hovvård!) och även lille Gasper fick prova hur raspen känns på småhovarna, och av bara farten råkade det bli lite mer fölträning av honom. Jag vill inte göra för mycket med de små, men när lillkillen ändå står och tråkar storasyrran som får fötterna filade känns det bättre att ta tillfället i akt än att bara jaga bort honom hela tiden. Adilliya stod ändå så fint och behövde inte så fasligt mycket uppmärksamhet från mig.

Ja efter en så produktiv röd dag så förtänar vi lite vila tycker jag. Som vanligt ska hästarna få kvällsmat och vattentunnorna ses över med jämna intervaller men det är ju bara trevliga avbrott i lättjan som annars kommer prägla aftonen i Casa Jonsson.

Hoppas ni med haft en riktigt bra vilodag.

2013-01-27 16:06 | 5 kommentarer

Mánadis' Gasper

Morsk, orädd, nyfiken och kelsjuk. Det är Gasper det, och som bekant är det hopplöst att få till bra bilder. I dag hade jag inte heller kameran, utan mobilen, och den kräver en del avstånd mellan sig och objektet.

"Men vänta nu då"

Det är ju heller inte så bra att backa undan för de unga hela tiden. En av tankarna med NH är ju att man inte ska låta hästen flytta på en hur som helst, så oftast när jag jobbar med småttingarna är det faktiskt fotoförbud! När mina enfaldiga försök att fånga Gasper på bild var över kallade jag in honom, tog av honom grimman och kelade en stund.

Allt som allt en mysig Gasper-stund

2013-01-25 10:16 | 1 kommentarer

För många år sedan lärde jag mig att ödlan är ens intuition, ens allvetande inre röst. Ska man sända en ödla ut i världen för att ta reda på information bör man först sy igen dess mun, för annars tar det för lång tid. Ödlor gillar nämligen att pladdra (källa; Carlos Castanedas samtal med jaquiindianen don Juan Matus). Att sy igen munnen på någon levande varelse låter synnerligen grymt, men jag tror på att ödlor symboliserar intuitionen. Det är bara att titta på hur de tålmodigt kan vänta för att sedan blixtsnabbt fatta flera livsavgörande beslut i följd.

I dag fann jag denna söta ödla i Gottne av alla ställen, sittandes i en hylla väntade den på mig. 16 cm lång är den och ser lite bronsig ut. Dock är ödlan inte fri, den sitter som väktare på ett fat med lock:

Fatet står på tre tassar och är 18 cm i diameter, och jag har ingen aning om vad det är för material under det gröna ytskiktet. Lite slarvigt läste jag "eldfast" när jag vände på den, men det står ILDFAST. Inga andra stämplar eller gravyrer. Jag har ställt en fråga på forumet "Precis En Sån" för jag måste vara världssämst i googlande, jag finner aldrig något där sedan sökoptimering såg dagens ljus.

Ödleperspektiv

Detta fat eller vad det nu är blev dagens lilla lyckopiller i alla fall, tillsammans med några andra små fynd och förstås ett trevligt sällskap och skjuts genom halva kommunen i vacker vinterskrud under en svällande måne. Tack Non för en mycket trevlig loppistur.

2013-01-23 18:08 | 5 kommentarer

Det är färgen på snön som åsyftas, inte ölen (som bryggs i Grängesberg, inte Norrland alls enligt mig)

Oftast när kylan släpper sitt tag om bygden i januari brukar det betyda vind och nederbörd. Så blev det i går när strålande sol och för årstiden mycket trevlig temperatur plötsligt förvandlades till ett blåsigt snöoväder, men i dag kikade solen fram igen, utan att temperaturen för den delen dalade. Det enda som tydde på att vi inte hoppat ända fram i mars var den låga solen och dess ljus. Jag och Ludde gick en härlig vinterpromenad i ett gyllene landskap.

Trolska granar och bugande björk

Vår promenadväg snirklade sig mestadels fram genom dalgångar kantade av höga träd och branta bergssidor, men jag kunde i alla fall åtnjuta synen av gyllene snö. Medan Ludde skuttade runt i snön böjde jag huvudet uppåt och bara njöt av allt det vackra.

Varmt och kallt på samma gång

Det såg ut som att bergens klippor och träd var täckta av flytande, glödande ädelmetall. Det lyste faktiskt om sydsidorna medan solen sakta, sakta dalade. Jag läste ett klokt råd härom veckan, att man inte ska fotografera sin tillvaro utan leva den istället och spara minnena, men jag tog ändå några kort med mobilen. När jag bläddrar tillbaka i mina fotoalbum finns en del stadigt återkommande motiv, och ett av dem är solbelyst snö.

Snacka om att jag bor på rätt plats på jorden!

2013-01-20 17:07 | 3 kommentarer

Adilliya har fått mycket uppmärksamhet med bilder och så då hon, vår första stolthet, nu är till salu. Maken gav mig i dag uppdrag att fotografera småkillarna och jag gick med på det trots att det inte är det lättaste att ta bilder på unga, nyfikna basjkirpojkar.

Jag lägger upp dem i åldersordning med den äldste först, och jag hade tur, för när jag kom upp till Vinterskogen låg han och vilade lunch:

Mánadis' Mistjev, född 18 maj-12

Det finns hö att ligga och gona sig i, men alla våra föl föredrar snön.

Med mamma Hinica av Basta

Här ser Mistjev väl stor ut, men det beror på kameravinkeln. Faktiskt är han mindre än halvbrorsan som föddes några veckor efter honom:

Mánadis' Pavel, född 3 juni -12

Karaktäristiskt hjärta på mjuka mulen

Pavel är en riktig charmör, men han har ju utseendet för sig kan man konstatera. Värre är det att få till en riktigt snygg bild på "sladdfölet" som behagade kika fram först på hösten:

Mánadis' Gasper, född 4 oktober -12

Lille Gasper.. Det är inget fel på honom, tvärt om! men på varje bild ser han lite ut som en busgrabb med det röda håret på ända och alltid blicken koncentrerat framåt. Dessutom har jag knappt en enda bild på honom där han inte tuggar på något (karaktärsdrag ärvt efter fadern).

"Slluurp"

Är det hö eller spaghetti? Det ser ut som att han suger i sig maten. En riktig liten pajas är han, men kaxig och självsäker. Inte är det ovanligt att han sover ensam i utestallet när jag drar ut hö på morgonen. Ibland har de andra befunnit sig i andra änden hagen men han har ändå följt med mig ut till frukoststället.

Ja det var dagsformen på småkillarna. I vår blir de två äldsta till salu, så då får väl deras bilder trängas med nytillskotten som väntas i bägge hagar.

2013-01-19 15:31 | 3 kommentarer

När jag var yngre och höll på med hästar kunde mina jämnåriga vänner och jag fundera över om det fanns någon typ av träning som gav en genväg till bra ridmuskler. Alltså inte benmuskler generellt, utan de där som gör så förbaskat ont efter ett rejält ridpass, innan de är riktigt utvecklade.. Ni som är eller någon gång varit ryttare vet mycket väl vilka muskler jag menar.

Någon hävdade att det ultimata träningsredskapet var en roddmaskin. Visst, en roddmaskin är säkert jättebra träning för hela kroppen, men den tränar fortfarande inte just de där musklerna man inte vill ska göra ont tre dagar efter dressyrlektionen. Förra vintern upptäckte jag det ultimata träningsredskapet:

"In Sweden we call it a 'spark'"

Inte vet jag med er, men jag personligen har då aldrig någonsin hört en svensk kalla en hederlig gammal sparkstötting för "kick"

Förutom själva redskapet krävs förstås sparkföre. Inte för bra, bara skapligt sparkföre, och det bör vara kuperad väg för ett varierat träningspass. Det var först ifjol jag började använda sparken som tillhör gården, och upptäckte då vilken ryttarskatt jag kommit över. Efter gårdagens tur på nästan 25 kilometer i kuperad terräng med varierande underlag kan jag intyga att det verkligen är exakt rätt träningsredskap jag upptäckt!

Prova!

2013-01-16 16:16 | 4 kommentarer

Adilliya är ju till salu (ingen seriös spekulant än, men vi har absolut inte bråttom), och jag tycker det är viktigt att uppdatera hennes bilder, och jag försökar så gott jag kan att hålla startsidan aktuell. Det var soligt och kallt i dag när jag drog med mig min något ovillige fotograf ut "bakom Unos", alltså den lilla lägdan vår granne så generöst lånar ut åt oss.

Här är några exempel på icke-säljande bilder (hur charmiga de än är):

Exempel ett

Har precis knytit på Adilliya grimman när Den Elektroniska Fotbojan (Sony Xperia) plingar till. Det var bara ATG som ville säga hej. Oborstad häst med halva manen intrasslad i grimman, oborstad moster Firma till höger i bild om mig. Oengagerad handler med koncentrationen på annat håll.. inte bra.

Exempel två

Var ska man börja..? Oborstad häst, rump-perspektiv (alltid ofördelaktigt för en dam), oangagerad handler, etc.

Exempel tre

Det här blev en jätterolig bild! Vet inte hur det gick till men det ser ut som vi dansar, jag och Adilliya, och de passar ju bra då hon fått sitt namn efter ballerinarollen Odile i Svansjön. Knasbild, festlig men passar inte i annons!

Exempel fyra

Det är supergulligt med en häst som ständigt pockar på uppmärksamhet, vill kramas, byta luft och mulpussas, men är det verkligen sådant en spekulant vill se? Pussbilder går bort, hur charmigt det än är.

Exempel fem

Som jag nämnde anlitade jag en amatörfotograf idag. Det är för att alla bilder jag själv försöker ta på detta sociala sto ser ut i denna stilen:

Exempel sex

En fotograf är bra att ha, ta hellre många, många bilder och bena ut i efterhand vilka som går att använda. I en del bilder fanns fotografens skugga med också, men jag beordrade honom barskt att backa, huka sig och zooma. Usch, jag är en hemsk chef.

Men det blev några bra bilder. Bilder som man mycket väl kan använda i en annons, där hästen är borstad, ser glad och avslappnad ut, där handlern är glad och "med", och givetvis lite kärlek. Kolla startsidan får ni se

2013-01-12 14:38 | 3 kommentarer

Salt är mums

Dagens tankar kom i går kväll, när jag uppsutten på Tuschas rygg ömsom red lätt i trav, ömsom gjorde galoppfattningar. På hästryggen försöker jag så gott jag kan ge min häst all uppmärksamhet så självklart dokumenterar jag inte mina ridlektioner. Faktiskt läste jag ett riktigt bra råd idag från en mamma som "ställde krav" på sin 13 årige son som fick en iPhone; Det finns ingen anledning att dokumentera allt i bilder. Lev ditt liv istället! Upplevelserna kommer finnas i ditt minne för evigt. Därför ackompanjeras gårdagens tankar med dagens bilder på en riktigt salt böna:

Tangaur

Lektionen i går kväll handlade om att lägga märke till vilket ben hästen sätter ned, i detta fallet yttre frambenet i trav. Vinden fick ordentlig fart över lägdorna mot ridplanen, så Carina lät oss jobba mestadels i trav för att hålla värmen. När alla hade kläm på yttre frambenet skulle vi göra galoppfattning den korta halvsekund vi satt ned, och jag mindes hur jag fick göra samma övningar när jag red traditionellt som 12-åring på ridskolan i Nordmaling.

"Smask-smask-smask"

Själv har jag bara hållit på med NH i tre år nu, och hade en hel del fördomar innan dess. NH har ju inte mest med själva ridningen att göra, mer om samverkan, övningar från marken, hantering, ledarskap etc. men nog dyker det upp en del bilder hos vissa när företeelsen Natural Horsemanship nämns. Här är några exempel:

Viftande med vita grimskaft.

Man longerar hästar med grimskaft istället för longerlina.

Man rider i westernsadel med konstiga metoder och skarpa bett med hävstångseffekt.

Hjälm är för mesar, höhö.

Man skrämmer hästen tills den inte reagerar längre, exempelvis vid skottavlossningar och att kasta sig utför stup.

Man "åker" bara häst (nedlåtande uttryck; Att åka med istället för att faktiskt rida).

Så biter vi lite i stenen också för extra sälta

Det finns inte bara en typ av NH, det finns olika skolor även där, men det som är roligt att se är hur NH letar sig in i alla möjliga hästhörn. Det händer att även dressyrryttare och travtränare använder sig av ett visst mått NH i det dagliga hanterandet, och jag kan väl försöka bemöta några av fördomarna jag nämnde, utifrån egna erfarenheter.

De flesta grimskaft, eller ledrep som man säger, är vita (eller har varit en gång), och ett bra ledrep har rätt längd och vikt för att fungera som ett träningsredskap, ofta tillsammans med en för hästen väl anpassad repgrimma. Vi "skickar" hästar, oftast ett halvt varv och vänder sedan upp dem och "skickandet" kan användas som longeringsmetod, men då används längre ledrep (8 meter) och man håller inte på länge. När vi rider lektion gör vi oftast det i bomfria sadlar som ser ut som "vanliga". De byggs upp underifrån med olika paddar för att ligga bra mellan häst och ryttare, och vi både hoppar och rider traditionell dressyr ibland. Vi hotar och skrämmer inte hästarna utan föreslår en lösning för dem som är så hästlogisk som möjligt.

Vi (jag personligen och vi som rider på Gideå BasjkirHästar) rider alltid med hjälm. Det är inte för att vi är rädda, tänkt ramla av våra hästar och slå oss i huvudet, det är för att vi är rädda om oss och våra nära, och vet att vi inte kan råda över yttre förutsättningar.

Det vore roligt om någon ville lämna en fundering kring NH, oavsett om- eller i vilken grad man använder sig av det eller inte i sitt hästhanterande. Fördomar, besannade eller överbevisade, och gärna frågor! Som vanligt fiskar jag inte efter kommentarer, men det kan vara bra att vädra funderingar ibland.

Far och son

Avslutar med en ljuvlig och helt oredigerad bild på Gastroler och Mistjev. Den mörka lill-hingsten ser inklippt ut, men det beror på den låga eftermiddagssolen. Samma sol som gör den äldre hingsten så röd! Han är faktiskt så röd på vintern, och alldeles vågig hårrem har han också. Gastroler är ett bra exempel på en häst som fungerar väl med hantering enligt Natural Horsemanship. Istället för att bli behandlad som hingst blir han behandlad som häst och är en mycket trevlig kille att vara med.

En riktig gentleman faktiskt.

2013-01-09 19:40 | 2 kommentarer

Vardaglig basjkirbild ur helt normalt perspektiv

Nu är helgerna över och de flesta går tillbaka till vardagen med allt vad det innebär, många med ny energi och förhoppningar på det nya året. En del spenderade helgen med att plocka bort julen och trycka ned tulpanbuketter i varje ledig vas medan andra kom in i julmysets andra andning i och med trettondagshelgen.

Efter 32 försök ställde Pavel upp på en "riktig" bild

Även jag brukar vrida ur det sista ur julen till trettondagen, men inte i år. Jag har inte stökat undan julen, den får hänga kvar med sin ljus och dofter några dagar till, men vi gav inte julmaten någon renässans. Då vi bägge var sugna på fisk blev det en pastarätt med vitfisk och räkor på fredagen och tonfiskkotletter med lyxiga tillbehör på lördag, som var trettondagsafton. Aftonen firades för övrigt med en härlig snögalopp i Gideå, på Amirs breda rygg. Helt underbart var det fast vinden bet iskallt i kinderna, och jag slås alltid av hur mycket han vuxit sedan jag såg honom för första gången, för snart tre år sedan.

Jag och Amir Kahn, april 2010

Amir är numer en liten stor häst, och det var så härligt att susa fram i snön på hans breda rygg. Trettondagsaftonen fortsatte dock inte lika bra, för vi hade precis sköljt ned tonfiskkotletterna när det hördes en dov smäll ute. -Raketer?!? utbrast jag förvånad innan andra smällen kom, och visst lyste det i grönt och rosa över skogen. Hade jag bara vetat skulle jag förstås inte gett Vinterhagens innevånare middag uppe i skogen, och alla sex hästarna kom galopperandes ner på lägdan vid andra smällen. Vi drog på oss ytterkläderna och sprang ut med varsin hink renfor och gick ut till varsin hage.

Det var lugnt i Hemmahagen, men de blev förstås glada över att få lite lördagsgodis, och i Vinterhagen lugnade de snart ned sig fast det fortsatte smälla. Det var värre kanonader än på nyår, då dimman då dämpade det mesta, och totalt oväntat. Vi får komma ihåg det här tills nästa år och vara beredda. Resten av helgen var dock lugn och fridfull.

Alla övriga bilder av Pavel blev förstås såhär

I morgon, tisdag börjar vardagen för mig också, för då kör vårterminens ridlektioner igång. Det ska bli härligt att möta ljuset och kommande tre årstider (vårvinter, vår och försommar) tillsammans med lektionskompisarna och Carina. Så har jag börjat se fram emot och längta efter nya föl förstås. Det första tidigast i sista slutet av februari, då kommer förhoppningsvis ett nytt, svart basjkirföl se dagens ljus här i Västergissjö.

2013-01-07 16:59 | 3 kommentarer

Som florsocker

Det blev töväder ett tag, till och med regn, så snön har sjunkit ihop och all snö har rasat ned från träden. Det är faktiskt rätt skönt att det kommit lite vitt puder som lagt sig överallt så det blir vitt och fint igen. Det gör mycket för ljuset att träden blir pudrade i vitt.

Med det önskar jag alla en fin torsdag.

2013-01-03 16:43 | 1 kommentarer

Paus vid Gideälvens strandkant

God fortsättning på jul och nya året!

Vi jobbade undan bra på morgonen med verkning av hovar och fölträning. Det blev en tidig lunch och sedan gav vi oss ut på årets första skidutflykt. Vi packade förfriskningar i ryggsäckar och gav oss iväg längst skoterspåret. Hundarna lämnade vi hemma, Izor kan inte dra mer på grund av sin ena armbåge, och Ludde kan omöjligt hushålla med krafterna utan tar ut sig från början, äter massor med snö och kräks. Med tanke på hur varmt det var skulle de ändå blivit full av snö i pälsen.

Jag tycker det är omöjligt att klä sig rätt för skidåkning, trots att jag har väldigt bra funktionsplagg i olika lager. Det blir fort varmt, och när vi stannade blev jag fort kall, men det var härligt ändå, och varma drycker var ett smart val trots värmen. Ovanför oss var himlen blå, och luften var full av lätta snöflingor som landade på trädens grenar som julgransglitter.

Älven är öppen på sina ställen

Vi skidade på längst skoterspåret, och när vi inte orkade längre så vände vi. Inte så smart kanske med tanke på att vi nästan hade lika långt hem (vi fuskade och genade via byvägen). Inte blev arbetsmoralen bättre av en rast på hemvägen heller, och vi var väldigt mjuka i kroppen och varma när vi kom hem. Men nöjda, det var en mycket härlig skidtur i vackert vinterlandskap.

Vi önskar alla en fin onsdagskväll.

2013-01-02 16:21 | 1 kommentarer

Gott nytt 2013

Så var det nytt år igen, och på nyårsdagen fyller alla hästar år. Det är av praktiska skäl alla hästar fyller år, för att treåringar tävlar mot treåringar i vissa totolopp, att unghästar visas som ettåringar under hela året de fyller ett etc. Jag tog med mig kameran och fotograferade våra fyra ettåringar (väderförutsättningarna var inte de bästa);

Mistjev och mamma Hinica, pappa Gastroler i bakgrunden

Den här ettåringen är sju månader och två veckor. Han föddes musblack med bruna ränder, men nu vet jag inte vad det blir av honom. Mest svart med massor av guldstrån i hårremmen, så ser han ut nu så det ska bli skoj att se hur det blir i sommar.

Pavel med mamma Bizra

Den här ettåringen blir sju månader i övermorgon. Han verkar bli en mycket stilig och charmig kille med glimten i ögat, en riktig charmör. Rätt mycket fux i honom och vilttecknena verkar ha hamnat rätt.

Adilliya och Gasper med Firma och Minna i bakgrunden

Den ena ettåringen fyllde elva månader i går, och firade med morötter vid tolvslaget. Det gjorde även den andra ettåringen som om tre dagar blir tre månader gammal. Tolvslaget passerade ganska obemärkt här och markerades egentligen bara av att vi stod ute i varsin hage och hade frukt- och grönsksstund. Vi är tacksamma över omtänksamma grannar som väljer att inte bränna upp sina pengar i sjaskiga fyrverkerikavalkader.

Vi har förstås sju födelsedagsbarn till här i hagarna, men i dag är det ettåringarna som får all uppmärksamhet.

God fortsättning på nya året, 2013

2013-01-01 16:12 | 2 kommentarer