
Salt är mums
Dagens tankar kom i går kväll, när jag uppsutten på Tuschas rygg ömsom red lätt i trav, ömsom gjorde galoppfattningar. På hästryggen försöker jag så gott jag kan ge min häst all uppmärksamhet så självklart dokumenterar jag inte mina ridlektioner. Faktiskt läste jag ett riktigt bra råd idag från en mamma som "ställde krav" på sin 13 årige son som fick en iPhone; Det finns ingen anledning att dokumentera allt i bilder. Lev ditt liv istället! Upplevelserna kommer finnas i ditt minne för evigt. Därför ackompanjeras gårdagens tankar med dagens bilder på en riktigt salt böna:

Tangaur
Lektionen i går kväll handlade om att lägga märke till vilket ben hästen sätter ned, i detta fallet yttre frambenet i trav. Vinden fick ordentlig fart över lägdorna mot ridplanen, så Carina lät oss jobba mestadels i trav för att hålla värmen. När alla hade kläm på yttre frambenet skulle vi göra galoppfattning den korta halvsekund vi satt ned, och jag mindes hur jag fick göra samma övningar när jag red traditionellt som 12-åring på ridskolan i Nordmaling.

"Smask-smask-smask"
Själv har jag bara hållit på med NH i tre år nu, och hade en hel del fördomar innan dess. NH har ju inte mest med själva ridningen att göra, mer om samverkan, övningar från marken, hantering, ledarskap etc. men nog dyker det upp en del bilder hos vissa när företeelsen Natural Horsemanship nämns. Här är några exempel:
Viftande med vita grimskaft.
Man longerar hästar med grimskaft istället för longerlina.
Man rider i westernsadel med konstiga metoder och skarpa bett med hävstångseffekt.
Hjälm är för mesar, höhö.
Man skrämmer hästen tills den inte reagerar längre, exempelvis vid skottavlossningar och att kasta sig utför stup.
Man "åker" bara häst (nedlåtande uttryck; Att åka med istället för att faktiskt rida).

Så biter vi lite i stenen också för extra sälta
Det finns inte bara en typ av NH, det finns olika skolor även där, men det som är roligt att se är hur NH letar sig in i alla möjliga hästhörn. Det händer att även dressyrryttare och travtränare använder sig av ett visst mått NH i det dagliga hanterandet, och jag kan väl försöka bemöta några av fördomarna jag nämnde, utifrån egna erfarenheter.
De flesta grimskaft, eller ledrep som man säger, är vita (eller har varit en gång), och ett bra ledrep har rätt längd och vikt för att fungera som ett träningsredskap, ofta tillsammans med en för hästen väl anpassad repgrimma. Vi "skickar" hästar, oftast ett halvt varv och vänder sedan upp dem och "skickandet" kan användas som longeringsmetod, men då används längre ledrep (8 meter) och man håller inte på länge. När vi rider lektion gör vi oftast det i bomfria sadlar som ser ut som "vanliga". De byggs upp underifrån med olika paddar för att ligga bra mellan häst och ryttare, och vi både hoppar och rider traditionell dressyr ibland. Vi hotar och skrämmer inte hästarna utan föreslår en lösning för dem som är så hästlogisk som möjligt.
Vi (jag personligen och vi som rider på Gideå BasjkirHästar) rider alltid med hjälm. Det är inte för att vi är rädda, tänkt ramla av våra hästar och slå oss i huvudet, det är för att vi är rädda om oss och våra nära, och vet att vi inte kan råda över yttre förutsättningar.
Det vore roligt om någon ville lämna en fundering kring NH, oavsett om- eller i vilken grad man använder sig av det eller inte i sitt hästhanterande. Fördomar, besannade eller överbevisade, och gärna frågor! Som vanligt fiskar jag inte efter kommentarer, men det kan vara bra att vädra funderingar ibland.

Far och son
Avslutar med en ljuvlig och helt oredigerad bild på Gastroler och Mistjev. Den mörka lill-hingsten ser inklippt ut, men det beror på den låga eftermiddagssolen. Samma sol som gör den äldre hingsten så röd! Han är faktiskt så röd på vintern, och alldeles vågig hårrem har han också. Gastroler är ett bra exempel på en häst som fungerar väl med hantering enligt Natural Horsemanship. Istället för att bli behandlad som hingst blir han behandlad som häst och är en mycket trevlig kille att vara med.
En riktig gentleman faktiskt.

2013-01-09 19:40 | 2 kommentarer