En av de få gånger Ludde är still

Som bekant är jag en av de få(?) svenskar som har väldigt svårt för våren. Snön måste bort varje år, så är det ju. Den måste bort så att jag kan släppa hästarna på bete, för att det ska bli hö till nästa vinter, för att flora och faunan ska fortplanta etc. men det finns inget för mig behagligt sätt som snön efter en norrländsk vinter kan smälta bort på.

Där det förr låg vit och ren snö växer nu fram lera, gödsel och smuts. Det luktar illa och hamnar på fel ställen, som inne i huset, i bilen, på kläderna. Och allt hästhår.. med elva pållar blir det en hel del och det finns överallt. Mössor, handskar, byxfickor, underställ etc. Det finns till och med hästhår på rena kläder som befinner sig i skåp och lådor! Och som om det inte räckte med mina egna hästar åker jag förstås bort och drar på mig hår från andras basjkirer också. I går var det som vanligt ridlektion, och jag red Rosovja för andra gången. Första gången gillade jag henne, men nu tycker jag riktigt mycket om henne!

Sekunden innan han snor min handske och springer iväg med den

Som tur är så håller skoterleden än, till och med på aftonen. Man får vara listig, stark och vig för att få en stor storpudel att inte få halva gårdsplanen att fastna i pälsen, men i spåret kan han ännu rejsa bäst han vill i vit, härlig snö. Det är faktiskt riktigt fint om morgnarna också, eftersom det ännu är kallt på nätterna. Frost och fågelsång. Dagarna har sina ljusa stunder ändå, och jag får väl hålla tummarna för att årets plåga inte blir långvarig så den skira försommaren snart knackar på.

2013-04-03 19:40 | 2 kommentarer