De tre musketörerna

Hösten bjuder på många vackra tillfällen, och den här tiden får jag njuta av vackra soluppgångar medan jag frukostutfodrar. Morgonhimlen flammade när gossarna fick hö i sin hage.

Och även i väster målades skyarna i vackra färger

-"Men vad gör människan? Står där och drömmer sig bort medan vi svälter ihjäl"

Nej det var inte så populärt, att ge killarna mat och sedan ställa mig ute på vägen med damernas hösläde som skulle upp i skogen, för att njuta av den vackra utsikten. Men de hade inte så bråttom att möta upp mig på Vinterängen så de kanske också njöt av en vacker och lugn höstmorgon.

2013-09-30 08:54 | 0 kommentarer

I avsaknad av stall använder vi skogen, här är det Firma som får hovvård

Ska försöka att inte upprepa mig. En verksamhet ska vara verksam, konstigt vore det annars. Men det ska väl erkännas att 14 hästar inverkar på mitt sociala liv, det märkte jag i lördags när jag fick slita mig från gårdens göromål för att köra upp till min syster med en 50-årspresent till vår bror. Det blev en hastig fika och sedan hem till hö och annat som väntade.

Odessa gör det bästa av vilodagen

Det finns alltid hovar att verka, föl och unghästar att träna, stängsel att flytta eller förstärka, men vi har blivit riktigt bra på att fördela jobben. Och Stefan blir allt flinkare på hovvård Lilla Maronya fick också prova på att stå uppbunden i dag. Vi har köpt elastiska uppbindningsrep från Horseguard och de är riktigt bra, budskapet verkar gå hem snabbare än med vanliga rep. Och det är klart att om en häst hastigt drar bakåt så lägger den för en kort stund mer vikt på rep och grimma än vad den egentligen väger, och gummirepen orkar de inte hålla emot. Alltså kliver de fram fortare och tar själv bort obehaget.

Hästen slutar streta emot och tar ett steg framåt = eftergift. Eftergift = den ultimata belöningen i de flesta situationer.

2013-09-29 17:04 | 1 kommentarer

Ni får hålla till godo med tre år gammal frost då jag inte tog några bilder i morse

Det var två plusgrader när jag gick för att dra ut de tre höslädarna som stod fyllda i porten. Dock syntes tydligt spåren från Nifelheims köldjättar som försökt vara försiktiga när de tassat runt gård och i hagar under de tidigaste morgontimmarna. Och hejsan vad lätt det gick att dra slädarna på de tunna och glest spridda iskristallerna

2013-09-25 08:06 | 3 kommentarer

På höstpromenad vid hagarna

För första gången sedan i våras höll sig solen undan i hela tolv timmar från i går kväll tills i morse, så nu först påstår jag att det är höstdagjämning. Rätt ska vara rätt. Dagen i fråga uppmärksammas inte mer än att det blir premiär för att tända den batteridrivna nattbelysningen i Vinterhagens vindskydd i kväll.

Eftermiddagsvila

Nu har jag inhandlat nattlampor till nya utestallet också, som grabbarna gillar att husera i. Eller det är ju mer ljusslingor än lampor. För första gången var jag tacksam över att de redan julpyntat på Rusta, så det blev två led-slingor inhandlade där. Installeras i helgen när resten av elgrejerna som behövs anländer. Och arbetskraften förstås

2013-09-24 16:42 | 0 kommentarer

På bryggan

I bland finns det så mycket att göra så det är bäst att ta helt ledigt. Så resonerade jag och maken då han kom hem på kortvisit över helgen. Bägge två hade vi slitit på var sitt håll i nästan två veckor, så vi lade alla göromål på hyllan, packade en ryggsäck och gav oss iväg på cyklarna till en badstrand där vi tände i grilltunnan och sedan satte oss ute på bryggan och bara fanns.

Flygande svanar

Stranden var sådär ödslig som den bara blir när sommaren abrupt tagit slut. Visst var det svalt i luften, men att äntligen få njuta av solen efter fyra dagars ihållande ösregn var underbart. Och inget är så gott som mat man grillar ute vid en sjö. Vi satt där under några timmat och lät dagen glida förbi som svanarna kring oss innan vi cyklade hem för att ta hand om hästarna.

Svansjön

Kvartetten på bilden ovan simmar på en åker. Det ger en fingervising om hur mycket regn som kommit. Men nu verkar det som att det blir mer normalt höstväder framöver. Söndagen handlar mest om att städa upp hästarna efter ovädret och lite annat pyssel innan maken kör söderut och jag blir ensam igen.

2013-09-22 09:18 | 0 kommentarer

De dimhöljda bergens basjkirer

Hur är vädret hos dig? Jag absolut älskar hösten, men även jag kan känna mig lite nedslagen efter flera dagars ihållande regn, vi befinner oss nämligen i det breda "monsunbältet" som sträcker sig från Mo i Rana ned till Ådalstrakten. Bilden togs under ett sällsynt uppehåll, och det borde vara fullt dagsljus, men de tjocka molnen gör att det mest liknar Ragnarrök, det vill säga när Fenrisulven sliter sig, slukar både sol och måne och lämnar världen i evigt dunkel,,

Det sorgligaste är allt fint hö som förstörs nu. I redan hårt nedbetade hagar trampas höet ned i leran och blir sedan kvar där. De tre burarna som ska bli höautomater står på gården, men jag kan inte färdigställa dem själv och jag är ensam på gården under en längre period. Att jag utfodrar två gånger/dag minimerar förstås spillet.

Grabbarna

Det är mot mina principer att lägga ut bilder på lortiga hästar, men den här kvartetten har numer tillgång till nya utestallet, och till deras stora glädje är där sand på golvet. Så där knölar de gärna in sig allihop och bråkar om vems tur det är att rulla Senaste dagarna har jag stängslat om, förstärkt och förbättrat i Hemmahagen där killarna går. Det tog sin tid, särskilt att avlägsna gamla, temporära lösningar, men nu är den stark och säker.

Blötvädret gör det också mycket tungt att mocka hagarna, så det gör jag faktiskt också två gånger om dagen, men i gengäld slipper jag dra ut så mycket vatten. Det finns något positivt i det mesta

2013-09-19 08:42 | 2 kommentarer

Mánadis' Odessa förmiddagsvilar på maten

Det är inte ofta man kan säga att det är samma väder över hela vårt långa land, men det har sagts att sommaren ger vika i helgen för höstens regn och svalare väder, och att det sker någorlunda simultant över hela landet. Hösten gör nu sitt intåg. Dock har jag konstaterat att året här i Västergissjö innehåller fler "ljusare" dagar än "mörkare".

Nattbelysingen i Vinterhagens vindskydd går på batteri, och den tänder jag bara när solen är uppe mindre än 12 timmar/dag, så den har varit släckt sedan fyra dagar innan vårdagjämningen eftersom dagen då var "längre". Nu när jag kollade vilken dag det var dags att tända den igen gjorde jag en upptäckt; Av årets 52 veckor är 27 av dem "ljusare", dvs att solen är uppe 12 timmar eller mer. Jag behöver nämligen inte tända belysningen förrän tre dagar efter höstdagjämningen, en hel veckas ljusbonus. Också säger man att Norrland är mörkt

Kvällshimmel i september

I går kväll kändes det inte alls som höst, och bilden är tagen efter sju någon gång när jag drog ut sista vattnet till flocken om tio i Vinterhagen. De var vid tillfället uppe i skogen och botaniserade, så det var när jag gick ned därifrån jag tog den vackra bilden. Höstvädret kom i dag. Precis när jag stängslat om i Hemmahagen så grabbarna får tillgång till nya utestallet mörknade himlen och det blåste upp.

Välkommen höst

2013-09-15 18:54 | 1 kommentarer

En afton på promenad hamnade jag i samspråk med en granne borta i byn. Av någon anledning kom vi att tala om kubiksdunkar, och han undrade om jag behövde sådana. Eftersom jag använder en sådan som hösläde, och den är mer än utnött tackade jag förstås ja. Han undrade hur många och jag sa att "ett par vore trevligt", och i går kom de. Inte två utan,,

,,fyra kompletta med bur,,

,,och en bur kan bli en höautomat

Jag tror på slow-feedingsystem för lösdriftshästar, och det finns flera lösningar. Dock tror jag inte på de moderna nät som finns, inte för basjkirer. Dessa hästar har så mycket urinstinkt, de är programmerade att överleva under tuffa förhållanden och är i sitt sökande väldigt fiffiga och uppfinningsrika, så jag är rädd att de där näten kan bli en temporär, och om det vill sig illa, en onödigt dyr investering.

Om man gör som jag, och utfodrar hästarna 2 gånger om dagen (tre vid extrema tillfällen) så äter de sin portion -och kanske även andras och sedan fortsätter de leta mat. Då kan det vara en god idé att de lättfödda hästarna håller sig sysselsatta med ett system som gör det till en utmaning att få tag på maten, och om man sätter fast en kon i botten för att fördela höet ut mot kanterna, samt ett tåligt lock så blir en kubiksbur en bra automat.

Tangaur vakar över Minna som vilar på maten

Men jag tänker inte helt förvägra mina hästar löshö på backen. Dels är det lite tidskrävande att fylla automaterna, och blir det blåsigt eller/och kallt i vinter så vill jag förstås att hästarna ska kunna äta sig varma och ha en mjuk höbädd om de vill. Men som hösparande komplement är burarna bra, och jag är väldigt tacksam över så goda grannar.

2013-09-12 12:21 | 3 kommentarer

Tova med dottern Maronya

Tog några bilder på lilla Maronya på eftermiddagen. Hon är fortfarande maronyy, alltså rödbrun på ryska, men mörkare nu än när hon föddes. Manen är mörk med röda toppar, som mammas men ännu mer tydligt med det röda. Det ser chict ut

Mmmmm..middagshö

Öronen har svarta ramar med massa rödbrunt lurv som sticker ut. Pälsen Maronya sätter nu när dagsljuset blir kortare är väldigt mjuk och skimrar som av brons när solen lyser. I övrigt verkar hon bli väldigt lik storasyster Adilliya (som mumsar hö i bakgrunden), och det är ju inte det sämsta.

2013-09-10 18:12 | 0 kommentarer

Morgondimman vandrar ännu över älven nere i dalen

Söndag kväll, ensam igen och dags för sammanfattning. Maken var hemma en och en halv vecka denna gång, och det var mycket som skulle hinnas. Lite för mycket egentligen, men det blev bra till slut. De första bilderna togs under morgonen när jag nogsamt tog hand om alla tio hästar i ena hagen med rykt och kel.

Hinica med dottern Odessa

Vi har byggt och kånkat, bytt elaggregat, byggt ut hage och dessutom en massa "onödigt" människogöra som tagit tid. Tandläkare till exempel, och inhandlande av virke plus reparation av dum jobbarbil. En och annan hov har hunnits med också, verkning är ju ett ymnighetshorn på sysslo-kontot med så många hästar.

I hagen på andra sidan vägen låg Odessas storebror och sov i gräset. Kolla in flinet, undrar vad han drömmer om?

Fölträning har vi hunnit med, och så fick vi ju tillökning med en farbror i pojk-hagen i måndags. För skojs skull så provade maken att google-översätta "röd jätte" (vilket är ett astronomiskt begrepp, förstadiet till vit dvärg), efter att jag kallat farbrorn Big Red häromdagen, och jag höll på att sätta eftermiddagskaffet i halsen när datorn klämde ur sig ett "Biijgrreeeed" efter sökningen. På ryska verkar det inte finnas ett ord för röd jätte, så det blev big red med rysk brytning, haha.

Verandatak

Bygga ja, det har snickrats här under dagarna som gått. Gamla utestallet, gistet och snett men med två fina spiltor inomhus och plats för hela åtta hästar om de är på gott humör (jo, de klämde in sig åtta hästar där för några veckor sedan, En timme innan fick det plats en häst, då Firma barrikaderade sig där inne med rumpan mot öppningen. Känga till Länsstyrelsen ang. "hur-många-hästar-får-plats?").

Det nya utestallet ser numer ut så här:

Inte så tokigt enligt egen utsago

Liggande brädpanel på utsidan då den kommer bli ansatt av hård basjkirtänder i vinter. Jag "hjälpte" själv till att spika panelen i går. Är faktiskt inte helt oäven på att hantera en hammare, jag kan åtminstone hålla där man ska och vågar ta i. Tyvärr blev jag lite väl självsäker och gjorde en riktig klassiker när jag med full kraft drämde hammaren rätt över den egna tummen men tummen höll, om än lite stel i leden.

Ja så är statusen här på gården, och nu blir jag nog själv med fyrbentingarna i åtminstone tio dagar. Dagar som kommer svischa iväg väldigt fort har jag en bestämd känsla av. Särskilt om det kan bli lite sämre väder, för jag har ett berg av jobb som ligger och glor på mig bredvid datorn,,

2013-09-08 20:06 | 1 kommentarer

Ni som följt mig länge vet att jag älskar motljusbilder. Här är det snyggingen Mistjev som smakar gräset bakom huset.

Stona hade vetat. De hade bevakat grinden redan på torsdagen för att de anat vad som var på gång. Stona förstod mycket väl förresten nu i morse, matte i jobbarbrallor bärandes på stolp, slägga och spett betyder ju bara en enda sak; Grönt Gräs! Tyvärr hölls matte på fel sida vägen, den där grabbarna går, och de fattade ju ingenting.

Nu när jägarna åkt hem så öppnar vi upp förbi deras stuga och bakom grannen. Där har det vuxit upp riktigt fint med gräs sedan damerna som betat där tidigare for på betet andra svängen. Vi slog stolp, satte upp tråd, handtag och vred till öglor av ståltråd, men grabbarna fattade ingenting. Öppnade upp till det gröna och åkte sedan in till stan. När jag kom hem tre timmar senare hade de ännu inte upptäckt det nya.

Undrar om tanterna stod i andra hagen stod och ljög för dem av missunnsamhet?

"Tjohooooooo"

När jag packat ur bilen och stoppat kyl- och frysvaror där de hörde hemma tog jag grimma och grimskaft och hämtde "Big Red" med de tre ynglingarna i släptåg. De stod då på en grusplätt i "gamla" delen av hagen och gnagde demonstrativt på torra pinnar. Snacka om att de blev glatt överraskade då vi passerat utestallet och de upptäckte att det var öppet ut till grannens.

Det Mistjev kollar efter är damernas missunnsamma och högljudda yttringar från andra sidan vägen. De andra har inte tid.

Grabbarna är förstås mycket nöjda över utbyggnaden och har totalt lämnat de torra pinnarna åt sitt öde. De tuggar och äter, helt obrydda över att det just nu byggs ett altantak utanför utestallet en liten bit bort.

2013-09-06 19:43 | 2 kommentarer

Gasper med många färger i manen, jag tror de är minst fem nu.

Även om man har 13 hästar så kan det ändå finnas en plats att fylla. Det har hänt ett flertal gånger i sommar att jag tänkt att jag borde ha en till.

Tuffa ettåringar

Unghästar trivs tillsammans, och i storflock är de ibland så illa tvugna att sälla sig till varandra då de har ett uppförande som enligt de vuxna lämnar en del att önska (hästlogiskt alltså).

Full fart i grabbhagen

Men kamratfostran är inte en särskilt bra lösning, det kan behövas en vuxen förebild och fostrare. Då vi valt att spara en hingst och alla våra vuxna är ston fanns det således en plats för en vuxen, klok valack.

Basjkirer på bägge sida vägen

Då är det tur att jag har en god vän som förstår problematiken och avstår en för uppgiften lämpad kille, så i går morse cyklade jag till Gideå för att lasta ett efterlängtat tillskott.

En vackert mahognyröd valack som jag lärde känna för flera år sedan. Vi kallar honom "Bingen" än så länge

Från utsiktsstenen.

"Bingen" fick gå på ridplanen bredvid smågrabbarna (och med utsikt över stohagen, det gillades), och efter några timmar kändes det rätt att släppa in de små. Gasper sällade sig genast till den stora, snälla farbrorn, men redan på kvällen hade alla små adopterats och de mumsade ur samma hö-hög.

Vi tackar Carina, Gideå BasjkirHästar för hjälpen.

2013-09-02 19:11 | 4 kommentarer