Tidigare i livet har jag haft fyra hästar. En fjording, en nordsvensk, ett engelskt fullblod och en varmblodstravare. De har enligt mig haft två sorters päls; sommar- och vinterpäls. Kanske minns jag inte med rätta dessa hästar, men jag är i alla fall säker på att basjkirer har tre pälsar. Sommar- höst och vinterpäls. Vuxna hingstar fråntaget, de verkar nöja sig med två kostymer/år.
Att sätta päls innebär att till viss- eller hel del släppa den tidigare, så ett annat sätt att räkna är antalet fällningar per år. Mina hästar släpper delar av sommarpälsen och sätter en tät och fin höstpäls i slutet på augusti. Solljuset avgör, inte vädret. Nu växer vinterpälsen fram, och den är så olika på individerna. Kort och tät, lång, vågig, delvis extrapälsad, bollmönster, varianterna är otaliga. Och roligast är att se vilken färg de får den nya säsongen (behöver inte vara samma som tidigare år).

Helsystrarna Maronya och Adilliya
De fyra "svarta" hästarna blir brunare. Till och med Firma och Adilliya som är svarta på riktigt får mer rödbrunt i topparna, och Maronya verkar bli nästan lika rödaktig som när hon föddes. Lockig man och svans har hon också, det har varken mamma, helsyster, moster eller pappa. Halvbror Mistjev är den enda hittills med lockig man. Väldigt gulligt tycker jag.
Minna har väldigt säregen päls, den blir ca 15 cm lång men inte särskilt tät. Gastroler fick påtagligt vågig päls, men det har jag bara sett på Odessa. Hinica har väldigt tät men kort päls, och nästan alla fantastiska vilttecken försvinner när hon tar på sig vinterkappan. Den (i mitt tycke) med absolut mysigast päls saknar i alla fall inte vilttecknen:

Vilda ben, röda, svarta, vita med ränder

Tangaur blir som en stor björn med sin täta päls som mörknar till en härlig rödbrun ton.
Det är tur hon uppskattar närhet, för Tangaur kan man stå och krama och mysa med länge medan nordanvinden blåser ned de sista löven. Tills man börjar frysa förstås, för basjkirpälsar kan vara väldigt kalla på ytan. De är inga fuskpälsar utan rätt smarta och behåller värmen där den ska vara. När basjkirer kliver upp från en snölega där de vilat länge har snön inte smält under eller kring dem.
Adilliya är ju ett levande exempel, som föddes sista januari 2012. De första fem nätterna blev det ned mot -35°, men hon hade vinteroverallen på när hon föddes och sov hellre i snön än i höet.

Vad tiden går 

2013-10-16 19:12 | 1 kommentarer